Regn ute och tårar inne
Nytt bloggförsök, det som försvann igår det försvann
Är i ett regnigt Östhammar. Igår kväll var det regn ute o nästan inne. Ja det var tårarnas regn inne. Sonen hade läst bloggen eftersom jag glömt den uppe. Han kom ut o var så lessen jag trodde något hänt med hans vänner men då sa han att han läst bloggen och han hade ju inte bett så mkt för mig som han borde gjort o tårarna bara rann, om han bett mer kanske det ej blivit så här. Med egna tårar rinnande fick jag säga att när vi ej orkar be, då får andra be, och jag ska ej ge upp, utan jag ska kämpa. Om jag redan gett upp då kunde jag ej skratta o vara glad och det visste han att jag gjort sen jag fick beskedet. Vi fick en fin stund trots tårar och jag hoppas att han ej tar på sig skulden för så är det ju inte. Själv orkar jag bara suckbe nu men jag tror det räcker.
Just nu kommer sms på sms o grattar mig på Kristina dagen så jag fick terra maken som ej kommit ihåg det. Eftersom jag ej är hemma blir blogg inläggen korta då jag ej har min egen bärbara. Fick under gårdagen o nerfärden känna att jag ej är bortglömd, fick både telefon o sms där man visade omsorg om oss. Vänner o familj är det viktigaste i denna situation.
Är så tacksam att jag ej står ensam då hade det varit outhärdligt.
Läser just nu Göran Skyttes bok och fascineras över Guds vägar hur han leder o använder folk och situationer. Göran är en av mina favoriter sen jag hörde honom live för några år sen då han bara lyste av Guds glädje. Nu ska jag vilaoch grattar alla andra Kristinor då jag ej kommer orka skicka sms