Smärtans tomhet
När jag vaknade efter gårdagsnattens dvalliknande sömn kändes det som jag ej skulle orka stiga upp och än mindre ge mig ut på resa. Men på något förunderligt sätt kom jag upp efter kaffe på sängen och den vanlig morgonprocedurhjälpen av Anders. han var oxå trött o trodde han skulle behöva sova en stund senare innan vi gav oss iväg. I alla fall knogade vi på och lät allt ta sin tid, fanns ingen ork att skynda på och vi sa vi kör så långt vi orkar, och orkar vi ej fram finns det säkert någonstans vi kan sova. Så olikt mitt färdigplanerade schema. Lyckades till slut boka hotell i Stockholm när vi flyttat datum för dagarna. Blir ett cooperbjudnde på amaranten
Efter det fick vi lite mer energi så vi kom iväg vid 12 utan extra vila.
Jag som alltid läser under resan orkade inget. Fick däremot en massa uppmuntrande sms.
Hit had ejag skrivit när jag tappade allt jag skrivit så resten får ni veta en annan dag, nu orkar jag ej skriva om det