Bröstgalan o allhelgona
Såg rosa bandet galan i går kväll och det är konstigt hur man blir påverkad när man är mitt upp i det. Först tänkte jag att det inte skulle påverka mig, men när de säger att en av nio kvinnor drabbas och att en av fyra dör, så kommer det mkt närmare.
AHS kom i samma veva för att koppla lös mig från droppet och det var han som frågade hur jag påverkades och det var då jag började mer att reflektera.
Tycker de kvinnor o familjer som ställde upp i reportagen var jättestarka, ssk där först frun dött och sen en dotter och så var även en av de två överlevande döttrarna drabbade. Hur orkade den pappan? En ideligen återkommande oro och att ständigt konfronteras med smärtan och alla frågor hela tiden, att leva i en långt utdragen sorgeprocess?
Fy så tufft, svårt och kämpigt och så skärande i själen.
Träffade kuratorn igår och hon sa just, att först kommer den fysiska smärtan och alla följdverkningar och sen kommer själens smärta. Man kan ej hasta på, utan det får ta den tid det tar. Hon är så bra min kurator och vi har så trevligt i våra samtal även om det är fyllt av smärta. Men jag mår bra av det.
Idag är jag less, ute skiner solen o jag vill ut, jag mår så illa och är less på att vara hemma och sällskapssjuk är jag också och ngn suger all must ur mig så jag hoppas på en förändring där. Har absolut ej orkat göra ngt mer än titta i taket och det är ganska enformigt, inga vackra kyrkmålnignar som kan locka fantasin
Mina vaccinerade familjemedlemmar mår än så länge bra, tur det, för A ska spela på häktet i eftermiddag med tanke på att det är allhelgona.
Det känns konstigt att det är Alllhelgona helgen, och jag kan varken fara till Jämtland till pappas grav o tända ljus eller gå till kyrkan och tända ljus. Det har varit så speciellt med de gudstjänsterna sen pappa och mina släktingar dog för tre år sen. Min moster dog i bröstcancer som kom igen, efter nio år med metastaser, och min kusin i äggstock och livmodercancer som ju är släkt med bröstcancer. Min kusin var bara ett och ett halvt år äldre än jag och jag saknar henne så, vi stod varann närmast av kusinerna. En sån här helg kommer de mer i ens tankar.
Saknar självklart pappa också men han hade ju åldern inne och hade kämpat med sjukdom en stor del av sitt liv så där var det mera naturligt att han dog, men jag ville ju han skulle få leva länge än, men utan så mkt sjukdomar och plågor. Men än idag kan jag komma på saker som jag velat fråga honom om.
Fick ett avbrott här ikväll för då ringde det på dörren, var vännen B från Degernäs som kom med kåldolmar o bakat bröd från bagarstugan, blev så glad, behövde verkligen få träffa någon. Så vi fick en fin pratstund. Tänk vad uppmuntran kan förändra en dag
Sonen har varit så trött o slut senare idag, inte ens ett förslag på att spela sällskapsspel med mig nappade han på, så han är nog påverkad av sprutan. Han är sig inte lik.
Vi hoppas på en piggare morgondag på alla plan