Bedjare ni har väl ej glömt mig?
Passade på o fick tömma lymfan när vi ändå var på sjukhuset, gjorde det i väntepausen på öron medan doktorn konsulterade sin överordnade om A:s bihålor.
Men sen var det taxiväntan, var så slut när vi kom hem. Då var det skönt att veta att snälla I skulle komma m middagsmat. A kommenterar , "men mamma hur ska du nånsin kunna ge tillbaka vad du får?"
Ja hur ska jag det, tillsvidare får jag välsigna alla och be att Gud öser välsignelser över dem.
Så ringde jag hon m perukerna, för hon hade sökt mig för hon hade fått hem en del, ja säger hon, du är ju ett problem, så kan du komma förbi imorgon när du ändå är på sjukhuset.
Nu är jag less på att vara ett problem. Snart vet jag inte om jag vill ha en peruk av henne.
Nu är det gurglingsdags med salt. Få se om jag får död på vad som nu härjar i min kropp.
Men ni som ber vill ni anropa vår Far i himlen om ett under med min feber o förkylning?