ruach

Ruach är hebreiska och betyder både ande och vind och det är vårt varumärke på våra smycken. Vinden blåser vart den vill och du hör dess sus. Vi vill att våra smycken ska vara som en livgivande vind och jag ber för dem när jag gör dem och hoppas att det ska följa välsignelser med när man bär dem. Numera handlar min blogg mest om hur det är att leva med och överleva bröstcancer, lungcancer och hjärncancer.

Det stora är inte att aldrig falla Det stora är att ändå våga resa sig igen

Allmänt Permalink2
Lördag den 19 september

Just så är det. Oavsett vad det gäller, för faller gör vi , men att inte falla igenom utan våga tro att någon fångar upp en.

Denna gång var det sjukvården som fångade upp mig och under det alla vänner och under det min Gud. Känns som en omvänd näringspyramid som sonen skriver om i sitt ekosystem.

 

Lördagen var en trött dag men piggare, kände hur cortisonet hade verkan så jag mådde lite mindre illa, men sov  en massa gånger som i en dvala mellan sömn och vakenhet. Det var en jättekonstig känsla att sväva mellan två tillstånd, som att befinna sig på ngt utomjordiskt plan, veta att man ej var vaken men också veta att jag sov.

 

Orkade med lite telefonprat och insåg att det var kyrkoval på söndag och jag hade inte röstat och det strider mot alla min principer. Men också i detta räddade mig goda vännen I som kände ngn hon kunde kolla med hur det gick till . Så det kanske löser sig

 

Idag orkade jag prata med rumsgrannarna ja dvs den  av de två som kunde prata. Den andra stackars tanten hade tungcancer, ngt så fruktansvärt, tänk att inte kunna kommunicera i den åldern, bara ngr läten och så hörde man hur hon lyste upp o kluckade av glädje när någon av hennes anhöriga ringde. Jag blev så glad av den glädjeyttringen att hon kunde förmedla ngt till de som hörde av sig just för deras skull också. Men mest sov hon.

Min andra sänggranne o jag blev precis så där lagomt bekanta, pratade när vi orkade o var tysta när det kändes bra. Hon var sådär 15 år äldre än jag men rar o fick också förtroende för mig och jag fick dela lite tro med även henne.

 

När man ligger så här och är helt beroende av andra så visar det sig vad små saker betyder mkt, att få bli tvättad på ryggen, omskakade kuddar, att nån säger du kanske skulle smaka salta smörgåsrån med skinkost, ring bara om du behöver ngt , vi följer dig till toan. Att gå med droppställing och rollator klarade jag ej på egenhand. Inte en enda gång glömde de fråga om vad jag ville försöka äta eller dricka.

Droppet det forsatte att rinna och förse mig och jag tyckte det var som att vakna till ett nytt liv, kände hur mina tankar återerövrades, hur jag kunde skratta igen, både åt mig själv och åt livet, hur jag kunde se hur galet jag tänkt under veckan och acceptera att jag gjort det, hur jag kunde tänka utanför mig själv och på hur andra hade det. Jag kunde åter glädjas över att prata i telefon, inte så lång stunder men dock prata igen. Se solen ute och tänka vd skönt för dem som kan var ute och utnyttja den.

 

Sen var onkologens raraste och klokaste  doktor jour denna dag så det lyfte ju mkt att se hennes glada leenden.

 

Min man har det inte lätt såna här dagar, dels oro för mig men sen alla praktiska ärenden för ge mig allt jag behöver när jag åker in akut. Jag måste nog börja ha en akut väska stående hemma, som de som väntar på förlossningen, så han ej ska behöva söka över allt efter allt.

 

Sen var dottern tvungen jobba för någon som var sjuk så hon fick utlagt 15 timmar utan rast så då kände pappa att han behövde stötta henne med skjuts och fara ut med mat så hon ej svalt ihjäl och de var hon jätteglad över.

 

Så ville han köpa ngt gofika till mig o komma med kokkaffe och så var det än det ena än det andra och en del saker som storstrulade hemma o gav en masa extra städjobb så han var uppe halva natten.

Då känner man sig liten att man inte kan vara hemma och hjälpa till, utan istället är den som orsakar ännu mer arbetsbelastning. Men så är livet.

 

Såg fram emot en natt av vila , men mer därom senare.

 

#1 - - Pia:

Sv: Jag blir så glad när jag ser att du varit in och kommenterat hos mig!! Glad över att du vill fortsätta läsa min blogg..

Ja visst är den vacker, syrenhortensian..

När man gifter sig så heter det ju i "nöd och lust", då ställer man upp för sin partner precis som din man gör..

Hoppas du blir piggare och piggare för varje dag.. Kramar i massor!!

#2 - - sol:

Så skönt att höra att det är bättre med dig! Påminn dig återigen om bilden av när du flöt på luftmadrassen...tänk att nu får Gud bära genom alla du har runt om dig. Vi får turas om att bli burna, även om det kanske sker på olika sätt för oss alla.

Herren välsigne dig och bevare dig

Herren låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig

Herren vände sitt ansikte till dig och give dig frid!

Till top