Ett steg närmare måndagen
Tisdag den 8 sept 2009
Dagen började med att min assistent ringde o var getingstucken och inte kunde jobba. Det blev Anders som snabbt fick lägga om sina planer för hinna tvätta mig och få upp mig
Idag var det dags för provtagning på onkologen samt vikt o längd. Det konstiga är att jag tvärt emot alla andra växer på längden. Numera är jag 165 cm.
I alla fall så gav undersköterskan snabbt upp sen hon försökt sticka mig,
Hon skickade upp mig 3 trappor och sa de skulle få ta provet via porten. Men eftersom det tagit så lång tid försöka sticka mig så var tiden nästan ute för att jag skulle hinna till mugascintet på nuclearmedicin så vi kom överens om att jag skulle komma tillbaka.
På nucklearmedicin tittade M bara på mig och min arm och sa, hit måste vi ha en expert som kan sätta en nål och hämtade B. Ja innan dess hade jag fått dricka ngt som hon varnade mig för, det smakade som gammalt avloppsvatten. Det var bara gapa och svälja o snabbt ta vanligt vatten för få bort smaken. Det var till för att skydda sköldkörteln under undersökningen.
Så satte sig b och värmde armen,, kände,´värmde , kände …….. Konstaterade att handskar var ej att tänka på för då skulle man aldrig hitta ett kärl. Så provstack hon, och yes det gick, men nej det sprack när hon började spruta isotopen som skulle fästa på de röda blodkropparna.
Ny värmning, känna, värma etc o till slut kanske det fanns ett kärl och äntligen efter en halvtimme kunde hon få dit en nål. Sen hon sprutat in medlet fick jag vila på, en knappast bekväm, men dock en soffa, men det var det enda i planläge de hade. Efter 20 min var det dags lägga sig i apparaten som skulle kolla mitt v förmak om jag nu minns rätt. Vid det laget var jag så trött. Sen låg jag där i kanske 10 min o sen var det klart.
Men sa dom, se till att du får en slang i venporten nu så vi slipper detta i morgon när du ska göra skelett scintet utan att vi kan spruta i den.
Vid detta lag var jag så kaffesugen och så sömnig att jag knappt såg var jag gick så jag tänkte jag tar en kopp innan jag tar mina prover. När jag då kom på onkologen var caféet borta så där flög mitt kaffe sin kos.
Fick mina prover tagna . Låg i en knackande säng som lät knak paus knak paus och högt lät det, så jag tänkte det fatts bara att sängen rasar när jag ligger på den. Jag fick min slang också så nu är morgondagens insprutningar räddade
Hann ej mer än hem spå kom en vikarierande assistent. Jag var helt färdig o då är det ej lätt instruera men försökte var tydlig men inser att saker betyder väldigt olika. Har man ej fått inskolning så fattar man mkt litet. Jag talade om at vi är dammallergiker o att när man dammsuger så måste man vara noga. På en halvtimme hade hon dammsugit hela huset och när ja g såg hur hon dammsög där jag ligger så förstår jag varför det bara tog en halvtimme, nästan allt skräp var kvar!!!!. Var bara mitt i rummen hon dammsög, tog inte upp ngt från golven.
Känner hur trött jag blir på allt extra som suger kraft. Denna vecka vill jag bar göra positiva saker men blir ej så