ruach

Ruach är hebreiska och betyder både ande och vind och det är vårt varumärke på våra smycken. Vinden blåser vart den vill och du hör dess sus. Vi vill att våra smycken ska vara som en livgivande vind och jag ber för dem när jag gör dem och hoppas att det ska följa välsignelser med när man bär dem. Numera handlar min blogg mest om hur det är att leva med och överleva bröstcancer, lungcancer och hjärncancer.

Omgiven av förböner

Allmänt Permalink2

Söndag den 13 september 2009

 

Efter en natt där jag nästan bestämt mig för att vara hemma från kyrkan då halsen var som ett sår, så for jag i alla fall till kyrkan och det var det värt. Träffade så många härliga människor.

Några sa: Vi ber för dig på morgonen, andra sa vi ber för dig på kvällarna och andra sa vi ber för dig på dagen. Vad jag är privilegierad . Tänk att jag och familjen är omgiven av böner hela tiden och inte bara här i Umeå utan runt om i vårt land. Det kändes s å fantastiskt att lilla jag får vara föremål för så mångas omtanke o böner. Det är även så skönt att veta att när jag och familjen inte orkar be då finns det andra som ber.

 

Vilken nåd och gåva bönen är. Att andas ut sin oro och andas in Guds frid. Att andas ut all rädsla och andas in Guds mod. Att andas ut all sorg och andas in Guds glädje. Ja att vila i Gud.

Jag tänker på när jag för två år sen låg o bogserades på en madrass utanför Kreta, av den då 12 åriga sonen, och jag väntade på strålbehandlingen efter min första canceroperation.. Då säger A, ”Mamma du skrattar, det har du inte gjort på länge.” Jag hade då, aldrig i sonens hela 12 åriga liv fått bada med honom eftersom jag ej tål kallt vatten o aldrig kan ta av korsetten. Men nu var det så varmt att korsetten torkade på kroppen.

I alla fall var det så rofyllt ligga där på madrassen o låta händerna släpa i vattnet o låta någon annan ha kontrollen över vart vi for. Och den bilden kom för mig just nu, just nu har jag väldigt liten kontroll över mitt liv men det är Gud som bogserar mig på madrassen och jag får ligga där o följa med i vad det nu blir. Vattnet bar madrassen och nu bär allas förböner mig.

Med den tron får jag invänta morgondagen.

Ja så fick jag ju även idag se den praktiska omsorgen av goda vänner, G hade gjort två middagar åt oss så vi bara kan värma upp de dagar jag mår som sämst eller är som tröttast. Så nu är morgondagens middag fixad, då kommer jag garanterat vara trött även om det ej är av cellgiftet, men bara förflyttningar kräver ju en del av min lilla styrka.

Det har gått några timmar sen jag började skriva och  mitt mående är som en jojo     

Just nu är jag så hängig så morgondagen känns så osäker och overklig, men Gud har ju gjort under förr så jag hoppas på ett i morgon.

#1 - - FraudFeeler:

Tänker på dig och ber precis nu att det ska fungera och att du ska slippa må så illa framöver.

Kramar

#2 - - Pia:

Det är ju som i den där texten som slutar: "När du såg endast ett par fotspår, då bar jag dig" Jag tycker att den är så vacker och tänkvärd. Så nog kan Gud "dra dig på madrassen" också!

Kram!

Till top