Två vanliga trötta dagar på sjukhus
Måndag –Tisdag den 23 och 24
Ännu en natt utan mer än 3 timmars sömn. Måste vara cortisonet som gör mig så speedad . Får fortfarande dropp och medicinen intravenöst. Kvart över fem kom de och skrämde mig med att säga att jag hade ett faste blodsocker på 8,5
På ronden kom vi överens om trappa ner cortisonet, se om jag kan klara mig utan dropp från i kväll och få i mig mat o dryck .Iså fall får jag åka hem i morgon. Hoppas, för nu vill jag hem . Blodsockerstegningen beror på cortisocnet o cellgifterna men ska bevakas.
Tränade gå korridoren. Upptäckte en medpatient som jag träffade för 2 år sen på cancer rehab gruppen . Hon hade också fått igen sin ca. Så sorgligt.
Lider med alla som får börja om.
Sjukgymnasten kom o gjorde sin undersökning, ser att jag är inskränkt i rörelsen o rejält svullen på baksidan, tyvärr har svullnaden svårt att ta vägen någonstans för min ortoplastkorsett stoppar effektivt allt flöde
Kvällen blev trevlig då min goda vän M kom m fika och trevligt prat .
Tisdag
Så randas dagen så sakta, fått sova lite mer och ser med glädje fram mot att få åka hem.
Men först ska vi på akutbesök på barnkliniken med sonen för han progredierande migrän. A ringde igår o fick akut tid och jag vill så gärna vara med att jag nästan överskattar mina krafter med att ta mig till barnkliniken. Jag hann fastna i hissen också men med lite tur lyckades jag få igång den
Barndoktor M gav oss en timmes undersökning och samtal. Det var han vi haft, när A kom in akut med förlamningssymptom, synbortfall och talrubbningar i februari och som vi även hade på återbesöker efter MR.
Vi fick beskriva hur migränen både ökat i anfall men också förändrats i symptombilden. Då frågar doktorn har det hänt ngt i familjen under denna tid? Ja sa jag, jag har fått igen cancern. Då beskrev han så fint för A hur alla drar på en vagn och när tyngden på den ökar kan man få fler anfall för att man oroar sig omedvetet. A hade först lite svårt att min ca oroade så, men tror han begrep och att det inte är ngt han rår för att han får mer anfall
Men man ska göra ett EEG och en syn undersökning. Nu gjorde han en öronprovokation för se om kristallerna i öronen rubbats men det verkade var okey.
Vi fick ordination på en veckas intensiv behandling Ipren för bryta den ständiga huvudvärken o yrseln och sen imigran nasal som har bra effekt på ungdomar. Så skulle dettas en massa prover men då var min ork över och pappa fick ta över. Kändes som ett bra besök och jag var jätteglad att ajg kunnat närvara då jag tycker jag minns mer av vad som sägs och förstår ”språket ” bättre
Men oj vad skakig jag var innan jag var tillbaka på avdelningen.
Så kom jag hem men inte var det mycket krafter kvar , darrade och tungandades men jag var hemma. Till middag hade I varit o lämnat paj och det smakade fantastiskt efter sjukhusmaten och jag var så tacksam för mina vänner