ruach

Söndag kväll

Vaknade o hade för första ggn på 14 dar sovit 5 timmar under natten och kände mig så glad och harmonisk.

Ute var det så vackert och efterom jag ej vågar gå till kyrkan pgr av inf risken o att kroppen är rätt svag än , tänkte jag plocka in lite äpplen från de nedre grenarna på vårt fantastisk äppelträd.

Jag njöt o tackade Gud och så flyger jag som en projektil från äppelträdet rätt in i friggeborden 4 m bort slår i handen i väggen o faller rätt ner med äpplena flygande kring mig. Stukade foten slet upp i ryggen o vrickade handen, Vet absolut ej vad som hände, snubblade jag på något eller vek sig fotleden eller vad?

Det enda jag vet är att det gjorde fruktansvärt ont. Och jag blev så arg på Gud . Kunde jag ej fått behålla den lilla kraft  jag hade och glädjen att själv kunna ta ner lite äpplen? Måste jag hela tiden när jag återerövrat lite ork förlora det igen? Var var mina vakande skyddsänglar?

De kunde väl ha röjt undan snubbelrisken eller vad det nu var? Eller ska jag se det som så att de var där och hindrade att jag bröt något ben också?

Var tvungen att ta en av de tabletter jag tidigare haft för smärtan men ej får ta för hjärtat men jag stod ej ut med smärtan o domningarna i rygg och ben

Så alla mina planer stöp och inte fick jag vara i kyrkan och tv gudstjänsten var delvis på finska och jag hade för ont för att orka följa med.

Sen fick jag ändå lite pos omsorg, två telefonsamtal från kyrkvänner i olika åldrar med olika hjälperbjudanden och så kom gudmor B med en kasse söndagsmiddag. Det behövdes en dag som denna, gladde och värmde hjärtat.

A har jobbat i helgen och nu i em höll han på vintra trädgården Det tar sin tid då vi har mkt sittgrupper mm utomhus och sen ska alla blommor komposteras, krukor diskas mm. Men en bit på väg är vi.

Men i kväll blev jag riktigt rädd när min hjärna slutade förstå sammanhang. Sonen ville ha hjälp m matten o binära talsystemet. Och jag förstod ej vad jag läste. Jag har aldrig i hela mitt liv råkat ut för att jag ej förstår mattetal eller  att inte kunna läsa mig till det. Är som jag hade bomull i hjärnan och det går inget in. Andreas förstod själv det binära talsystemet när han läste ign det o försökte förklara det för mig men min hjärna ville inte ens lyssna. Bara en grå förlamande vitluddig trötthet, som bomullstussar som svävar omkring

Som bot för min bomullshjärna skickade Gud en manlig ängel  i skägg, K. med en glasslåda med färska kantareller.

Så nystekta på smörgås så skingrade det lite av bomullen. Blev så glad . Sen hade ängeln tid med en pratstund oxå så kvällen gick snabbt ändå.

Nu hoppas jag att Gud helar och läker till imorgon så jag får fara på min bönegrupp