ruach

Lördag den 16 januari 2010

Strul med porten i natt ,vaknade av att det kändes som en kniv i bröstet, var rodnat men eftersom det måste tas prover idag så beslöt vi att sköterskan skulle lägga om det på nytt istället för  att dra nålen, för det  kunde ju vara så att nålen ej var nog bandagerad och hade glidit i sömnen  och tryckt.  Jag är ju plåsterallergisk och det har blivit ännu värre när jag får låga värden, så det är ett problem att hitta ngt som jag tål och som sitter fast. I alla fall la hon om det på nytt och smärtan släppte.

När man fått provresultaten hade mina vita gått upp till 1, neutrofilerna räknas ej på helgerna så det visste de ej,  Hb hade efter  gårdagens blodtransfusion gått upp till 103 så jag skulle få åka hem. Med tanke på att vinterkräksjukan börjat härja så kändes det bra  att åka hem.

Denna gång funkade det mkt bättre på avdelningen o jag fick mat och fika och hjälp med det jag behövde till skillnad från strulet i julas. Det hade t om kommit lite ny mat i mikromatsedeln och vi fick färska grönsaker flera gånger. Kan det bero på att det är nytt budgetår?

Men det var nästan svårt att ligga och äta och se på nyhetsrapporteringen från Haiti. Hur kan sånt hör få hända i ett av jordens fattigaste länder?  Vad har vi att klaga på? Även om jag har cancer så får jag vård, men de har ju inget nu, hur smärtsamt ska det inte vara? Att inte veta om anhöriga lever, att inte få vård eller vatten eller mat, det finns ej ord för det.

Men så tomt det är efter dottern, gick in på hennes rum och saknade henne. Kompisens mamma ringde för att kolla om jag hört av dem, men ingen av oss vet om de kommit fram. Vi sa just att om de bara förstod att oroliga mammor är nöjda med minsta livstecken att allt gått bra. Samtidigt så sa C att om de ej kommit skulle pastorn där meddelat det till en svensk där som skulle meddelat dottern i Holmsund så vi får lita på att allt gått bra.