Pingvinslagsmål och ”Som när ett barn kommer hem om kvällen”
Söndag den 3 jan 2010
Svårt stiga upp tidigt idag då jag ej kunde somna förrän klockan 03 men jag hade bestämt att jag skulle till kyrkan idag.
Åh vad det var roligt, förutom att det är så underbart att få sjunga i psalmerna och låta sig beröras av orden, att få lyssna till predikan, så är det fantastiskt med den sociala gemenskapen på fikat. Träffade så många av mina vänner och så var min goda vän och f d körledare där med sina tvillingflickor. Så kul träffa henne, synd bara att hon bor i andra ändan av landet.
Fick återigen höra hur många som ber för mig och oss och det känns så stort att få vara föremål för så mångas omsorg. Även på gudstjänsten hemma i Strömsund hade jag lagts fram som böneämne idag och där vet jag att det inte bara är de på Efs som ber utan även i de andra församlingarna som knappt känner mig men som känner mamma och mina systrar.
En av sångerna vi sjöng idag var
Som när ett barn kommer hem om kvällen
Och möts av en vänlig famn
Så var det för mig att komma till Gud
Jag kände att här hörde jag hemma
Det fanns en plats i Guds stora rum
En plats som väntade på mig
Och jag kände: här hör jag hemma
Jag får vara ett barn i Guds famn
Och jag känner mig alltid så berörd när vi sjunger den, för det är så jag känner det, oavsett hur jag mår eller hur jag känner mig så får jag vara i Guds famn.
När vi kom hem tittade jag på Pingvinfilmen på TV och påmindes om att barnet skyddas av sin far och sin mor
Att pingvinhonor slåss om hannarna var en nyhet, en gift hanne är en förlorad hanne för all andra honor och de håller ihop hela livet. De som bildat par närmar sig varan med sång. De var för söta där de stod näbb mot näbb.
Sen var det läckert se hur ungen levde under honan, hon skyddade barnet med sin kroppsvärme och bar den med sina fötter. Den fick leva där tills den klarade sin själv. Men om någon mamma förlorade sitt barn då försökte hon ta en annan mammas barn för så svårt var det även för en pingvinmor att förlora sitt barn.
Inte så jag menar att vi ska ta andras barn men känslan att förlora ett barn är även svår en del djur. Har just läst om en del människor som förlorat sina barn och känner hur påverkad jag är av det.
I morgon är det provtagning. Hoppas verkligen att mina värden är bra så inte cellgiftet skjuts upp.