Måndag den 14 juni 2010

Väcktes tidigt av maken då han började tidigare än vanligt eftersom han skulle  ta med pensionärerna  i församlingen på sommarresa till Skellefteå.

Sen ringer ass o säger att det går ingen buss så hon skulle bli se. Tänk jag kunde ha fått sova en timme längre om jag vetat det.

Ute regnade det så min planering för ass föll.

Inte fått ngt gjort idag. Visst är det märkligt att tiden går och inget händer, det är som det uppstod tomrum i tiden och plötsligt har klockan förflyttat sig flera timmar och jag vet ej vad som skett under tiden, den är bra borta

På fm ringde min doktor och sa att hon beställt en magnetröntgen av min nacke, hon vill veta om det är något där som orsakar min smärta i handen och min oförklarliga svaghet i greppet.

Jag tror ej själv det eftersom detta uppstod när jag började med herceptinbehandlingen, men det är ju bra att man undersöker

På em kom kuratorn och vi pratade om ovan och min känsla av att behndlingen tar så mkt tid av mitt liv som aldrig kommer igen.

Hon berättade en rolig grej från sin journalskrivning om mig. Hon trodde att hon hade skrivit att jag var så bra på att se guldkornen i tillvaron, men när hon läste ign det efter signeringen så stod det att jag var så bra på att se Gudkornen i tillvaron och hon lät det stå för det stämde ju också på mig, jag försöker se Gud i allt.

Gudkorn ett nytt härligt ord, Gudkornen i mitt liv. Tror jag ska använda det i ngn predikan om nu ingen hinner stjäla det ordet av mig.

På em så bakade sonen muffins. Han är ingen fika människa, tycker det mesta är för sött, men muffins gillar han. Jag har gjort ett recept som ni kan hitta på

Hallonmuffins med marshmallows

Men vi har bytt ut hallonen och marshmallowsen mot äppelklyftor och kanel då jag ej tål hallon längre. De är inte så söta, feta och lite matigare.

De blev jättegoda och han var nöjd.

Tyvärr har jag så ont i magen igen att jag inte tar mig ur sängen ikväll.

Dagens tanke: Den allra mest förfelade dagen är
den då du inte skrattade en gång.

Så det var inte idag för jag skrattade när kuratorn var här