ruach

Ruach är hebreiska och betyder både ande och vind och det är vårt varumärke på våra smycken. Vinden blåser vart den vill och du hör dess sus. Vi vill att våra smycken ska vara som en livgivande vind och jag ber för dem när jag gör dem och hoppas att det ska följa välsignelser med när man bär dem. Numera handlar min blogg mest om hur det är att leva med och överleva bröstcancer, lungcancer och hjärncancer.

Mister Röntgen

Allmänt Permalink3

 

Onsdag den 3 mars 2010

 

Så var då dagen inne för magnetröntgen ,men när larmet på min kalender kom, läste jag Mister röntgen och fattade först ej vad det var. Efter en stund reagerade min tröga hjärna att det var MR dvs magnetröntgen på hjärtat, och då blev jag föll i skratt.

 

När jag kom dit var de en halvtimme försenade. Under väntan fick jag välja vilken musik jag ville lyssna på inne i kameran. Valde en Carola skiva jag ej hört, fast först tyckte jag att jag kunde klara mig utan musik, men insåg när jag låg där att det var bra för det hjälpte en att hålla tidsuppfattningen.

 

Först fick jag klä av mig det mesta, inga metallföremål fick förekomma för då skulle jag fastna i kameran. Hann tänka är det metall i peruken då kommer jag sugas fast där inne, men lyckligtvis var det inget sånt.

 

Sen spändes jag fast med armarna tätt klistrade mot kroppen, fick en magpresssargrej nertryckt och fastspänt över mig så där låg jag som i en kokong utan möjlighet att röra mig. Sen kom det värsta och det var när jag åkte in i apparaten och det bara var ngn centimeter till taket. Då beslöt jag at ha ögonen stängda för att ej få panik. Hel a tiden lät det slammer dunk slammer dunk, sen lät dt som en brandbil på utryckning med starka stark ljud i mina öron trots både öronproppar och hörselkåpor.

Tack o lov för Carola men hon överröstades med jämna mellan rum av brandlarms ljudet. Dessutom fick jag tolv gånger andas in, andas ut o hålla andan på utandningen. Det var mkt svårare än hålla på inandningen. Sista ggn glöde hon säga at ajg fick andas så till slut när brandlarmsljudet slutat o jag trodde ajg skulle kvävas andades jag igen.

Var jätte obehagligt för ingen musik kom heller. Instängd så  där så får man känslor som, har de glömt mig, har den hakat upp sig för att jag började andas, ska jag få ligga kvar här jätte länge, hur länge kan jag hålla paniken på avstånd?

 

Till sist kom musiken tillbaka och då var det klart o då säger hon jag varit perfekt på hålla andan så bilderna blev jättebra. Att man ska hålla andan på utandningen har att göra med  att då är man bättre avslappnad och bilderna blir bättre.

Tänkte göra lite ärenden på lasarettet när jag ändå var där, men eftersom jag så hungrig så jag gick upp på nian o köpte en macka som visade sig vara fet och jätteäcklig och som nu ligger som en klump i magen. Sparsam som jag är var jag ju tvungen att äta upp den för man kan ju ej slänga mat man betalt för!!

 

När jag var på väg ner ringer maken o säger att han suttit en timme i centralhallen o väntat på mig. Tänk om jag vetat det, då hade jag ej ätit mackan utan åkt hem med honom på direkten. Han säger att vi kommit överens om att han skulle hämta mig, men tänk det minns  jag ej!

Blir riktigt rädd när jag får såna där minnesluckor.

 

Igår kändes det som att dagen försvunnit utan att jag mindes ngt av den, timmarna var bara borta och jag hade inget gjort och jag kunde ej minnas att jag legat o vilat bort den heller. Jätteobehagligt.

Kändes som en tidstjuv tagit mina timmar. Påminde om boken Momo där tidstjuvar tog tiden , en bok som jag läste för 10-15 år sen  Faktiskt riktigt bra och skrämmande

#1 - - FraudFeeler:

Så bra att de blev nöjda med undersökning, nu får vi bara be att allt ser bra ut och att du återhämtat dig ordentligt inför det som komma skall.

#2 - - Pia:

Jag hoppas också att allt ska visa sig se bra ut.. Så jobbigt att minnet falerar.. men jag tror att minnet påverkas av smärta.. Håller alla tummar för dig nu!



Har ju också gjort magnetröntgen. Det var ju den som orsakade mitt diskbråck! :o( Jag tvingades ligga med armen utsträckt över huvudet i 1,5 timme. Men det var inte apparatens fel, det är ju bra att de finns.. nej, det var personalens fel som efter 45 min kör ut mig och lägger en sandpåse i min hand för att hålla fingrarna stilla och så in i 45 min till.. Sista 10 min var fruktansvärda och tårarna bara rann. Det var den 11 febr -04. Dagen efter började jag må så illa och fick sådan "nervsmärta" i huvud o nacke och gick hem. Tillbaka på jobbet först den 9 aug samma år. Fruktansvärt!

#3 - - Ludmilla:

:) Lite kul... med Mr rtg.

Hoppas att resultatet blir som förväntat!!

Till top