ruach

Så var det första advent och jag är så glad att jag fått fira den hemma vid.

För den som ej prövat på att ligga på sjukhus vid storhögtider kanske det ej säger så mkt men för mig som är en pyntare och som älskar allt som går att fira var det en stor sorg vara på sjukhuset i fjol och samtidigt var jag så sjuk att det var den enda o bästa platsen för mig.

Men att i år få stå med kören och sjunga, få lyssna till Pastor T:s predikan och ej bara höra av familjen att den var jättebra, att få se vännerna i kyrkan, att få fika tillsammans och sen få komma hem till ett hus där fönstren lyser av adventsstakar, där julgardinerna är upphängda, där ljusslingan lyser på gården och snön glittrar i ljusen, det är en sån obeskrivlig glädje och det fyller mitt hjärta med tacksamhet. Att kunna känna smaken på saffransbrödet i kyrkan och på bullarna vi åt ikväll( tack M) det är obeskrivbart.

Jag är så glad och det fyller mig med mod inför denna veckas behandling att jag ändå fick fira första advent just där jag ville vara.

Gudstjänsten var jättefin och vi i kören fick sjunga många sånger, T talade om att Han som kommer ridande på åsnan är den Gud vi får luta oss emot (utifrån Tomas Sjödins bok) T o jag har flera saker vi tycker lika om och om Tomas är en sån person.. Sångerna handlade om ljuset som lyser i mörkret, som följer i dödsskuggans dal och som är en person, dvs Jesus som bryr sig om varenda en av oss.

Det blev ingen julskyltning för jag orkade ej, men det kan jag leva med.

Middan lagades av maken av färska fläskkotletter med fyllning av mögelost. Det blev så gott och till och med sonen gillade såsen.

Sen har jag läst No på engelska med sonen.

Har tyvärr så ont i mina händer efter gårdagens försök att kavla. Fast jag gav upp på en gång så räckte det för att jag knappt ska kunna använda händerna idag. Trist att jag ska vara så skör i hela kroppen. Mina händer är ju så viktiga för mig, är ju med dem jag skjuter ifrån när jag ska resa mig och dem jag stöder på när jag ska gå ute. Har till o med svårt att skriva på datorn för att det gör så ont.

De senaste dagarna har vi haft så kallt i huset och det brukar vi ej ha men idag kom jag på att det beror nog på att vi är utan yttertak. Vi fryser och sonen går med tre par sockar på huvudet och är iskall om fötterna. Fniss

Nej det skulle stå tre par sockar på fötterna och fryser ändå. Jag går med kofta och långärmad tröja och är som en isbit.

Dagens tanke: Goda vänner är som stjärnor, det är inte alltid man ser dem, men man vet var de är!