ruach

Tisdag den 28 september 2010

Sov kort men bättre.

Hade bestämt att träffa en ca kompis på onkologen och äta lunch ihop. Den rara K bjöd mig på lunchen, som alltid har jag valsvårigheter men vi tog veg lasagne. Gott var det och trevligt. Vi pratade och pratade om vår sjukdom, om biverkningar och om livet runt ikring och om vår tro att Gud har oss i sin hand. Så skönt att träffa någon som gått igenom det jag går ign för ibland kan man känna sig så ensam i sin sjukdom. Man behöver bolla och få bekräftelse och få undra.

Det var en så trevlig lunch. Sen visade jag mitt elektroniska minne, det minnet som gör att jag kan fungera och slipper en massa stress att jag ska glömma allt från medicin till olika möten.

Innan vi skildes fick jag hjortrondoppad chokladtryffel. Jag som älskar choklad. Det blir uppmuntringsgodis mörka dagar.

På väg därifrån träffade jag två andra vänner som jag hann prata lite med.  Men medicinen jag skulle hämta ut glömde jag. Men då var jag trött och nu har jag sån nackvärk och huvudvärk och det känns som det kan bli migrän.

När jag tog in posten hade jag fått ett pärlpaket från en ny internetvän. Tänk att det finns människor som inte känner en och som ser att man är intresserad av deras hantverk och som skickar en en omgång så man kan komma igång med just det sätt hon gör på. Blev så glad att jag grät och jag önskar henne en massa välsignelse för hennes uppmuntran..

Huvudet värker och ska ändå gå igen matten med sonen inför provet. Jag blir så upprörd över att dagens skola inte lär ungarna hur man ställer upp tal och räknar förhand och hur man med blotta ögat o lite huvudräkning kan se om svaren verkar rimliga. Jag är ju ett mattefreak som älskar lästal så jag njuter av att få räkna o se vad jag minns. Har sagt till sonen att Pythagoras sats måste man kunna om man så väcks mitt i natten så nu hotar han med att han ska väcka mig o testa om jag lever som jag lär.

Dagens tanke: Så länge man inte ger upp har man inte förlorat