ruach

Ruach är hebreiska och betyder både ande och vind och det är vårt varumärke på våra smycken. Vinden blåser vart den vill och du hör dess sus. Vi vill att våra smycken ska vara som en livgivande vind och jag ber för dem när jag gör dem och hoppas att det ska följa välsignelser med när man bär dem. Numera handlar min blogg mest om hur det är att leva med och överleva bröstcancer, lungcancer och hjärncancer.

När himlen ropar måste man öppna

Allmänt Permalink2

Valborgsmässoafton 2011-04-30

 

Så tacksam för inatt kunde jag vända mig själv för egen maskin, vilken lycko och frihetskänsla.

 

Dagen har varit bättre dvs mindre smärtsam, rör mig friare, visserligen är det tabletterna som undanhåller smärtan men kroppen är mjukare och reagerar bättre på rörelserna. Jag klarar fortfarande inte  av att ta mig ur kökssoffan själv men ur sängen och det är värt så mycket.

 

Solen var varm men vinden kall idag så jag fick inget fikasällskap ute. Maken körde glad i hågen till Återvinningen med bilen full av skräp och så var det stängt för det var Valborg så han kom hem mindre glad i hågen och fick lasta ut allt.  Sen krattade han och sonen baksidan så nu börjar det se riktigt fint ut.

 

Jag orkade hålla ut sopsäcken medan sonen lastade i det hopräfsade. Jag konstaterar att han fått omtänksamhetnes nådegåva där han går och räfsar och varnar mig för alla faror och gör det på ett så naturligt sätt. Det känns som om himlen ropar till mig och jag öppnar. Så oändligt lyckligt lottad jag är som har två så fina barn. Jag som inte skulle få ha barn och Så gav mig Gud två. Ja vi är lyckligt lottade för det är ju inte bara jag utan A oxå.

 

Vi hängde en tvätt utomhus och det luktar så gott om lakanen och det torkade superfort.

 

Mina odlingar går inge vidare, ogräset i frösådderna har antingen kvävt  fröna eller så har fröna följt med när jag ryckt upp gräset. Så några astrar verkar jag ej få i år och jag som älskar astrar. Surfiniasticklingarna har i alla fall klarat sig bra så något har jag att glädjas åt.

 

Vi brukar ju tillbringa Valborg på Strömbäck med vårsoare o brasa men ajg kände at tajg ej orkade, det är för långt att gå som jag mår nu, vill ej riskera något. Men jag tyckte att mannen och sonen skull fara. Då säger min underbara son,” men mamma jag vill inte  att du ska sitta ensam på Valborg det känns som jag dissar dig då”.  Men jag sa att när jag nu valt själv så känner jag mig inte dissad. Jag mår bättre hemma och att de far.

 

Så de for och jag låg framför tv som verkligen inte bjöd på mycket , jo jag konstaterade att jag skulle vunnit 60000 kr i "Smartare än en femteklassare", den tävlande  stöp på att ordna Örnsköldsvik, Härnösand och Hudiksvall från norr till söder och det var ju ingen match för en norrlänning. De andra frågorna var också enkla.

Kaffe smakade någotsånär, jag är skinnflådd igen i munnen, Det är behandlingsbiverkan liksom såren i ögonen som är tillbaka.

Nu har de kommit hem och hade många hälsningar med till mig. Det hade varit jättetrevligt. Men goa sonen kommer  in och säger "jag tycker jättesynd om dig som ej fick vara med, det är inte det samma utan dig". Jag rörs till tårar. Undrar hur dottern har det sin första Valborg i Uppsala? Uppsala är ju lite speciellt just till Valborg. Minns när jag gick  bibelskolan så hade vi vår första efterträff just till Valborg och då snöade det och vi som kom norrifrån hade ju tänkt få möta våren. Det var lite snopet.

 

Hade gärna gått i kyrkan i morgon men just nu känns det som att kroppen måste få vila.. Men jag börjar bli sällskapssjuk.

 

Dagens tanke: Det doftar alltid lite av den hand som skänker bort rosor

 

#1 - - Skrivmoster:

Det blev ändå en valborgsmässoafton även om du fick tillbringa den ensam hemma... men med sonens kärleksfulla ord i hjärtat. Han låter så go´ och så mån om sin mamma... Om du orkar kan du läsa om hur min blev, på bloggen. Inget märkvärdigt men med det som man förknippar just den kvällen.

Idag är det 1 maj och solen den skiner. Sonhustrun fyller år och den lilla babyn är ett par veckor bort.. Det är en spännande tid nu!



Kramar till dig och en solskensdag önskar jag du får!

#2 - - Pia:

Så skönt att du ändå mådde bättre, även om du inte orkade med valborgsfirande.. Ja, april har varit en sjuk månad.. Nu kör vi, som du skrev, en maj som går i hälsans tecken!!



Känns som om det är evigheter jag träffat dig.. och det är det nog också!! ;o) Har fortfarande ont i revbensfästena men det börjar släppa tack vare Citodon och Iprensalva.. Vill så gärna komma igång med träningen nu.. spec när jag nu slutat röka oxå.. Vill inte riskera att jag sitter och proppar i mig annat bara för att jag är rastlös! :o)



Du har en fin son.. en son fylld med empati.. men då har han också fina föräldrar som både genmässigt men även uppfostringsmässigt gett honom de rätta verktygen i livet.



Kram min fina vän!

Till top