Arg / migrän / mormor för en kväll / mera uppvaktning
Igår var jag trött när jag skrev på bloggen. Glömde ju berätta att goa G hade med sig bullar o kakor till oss. Det värmde i hjärtat.
Idag är jag så arg. Sonen hade matte prov som ni alla läst om. Han ska sitta i en egen tyst sal pgr av sin hörselskada.
SÅ här gick det. Han kommer hem helt förtvivlad från matte provet. Han blev utsattför en sådan orättvis behandling när han skulle göra provet.
Han gick till det rätta rummet och hamnade med en tjej som heter Anoch en tjej som heter D. Efter cirka en minut börjar An skrika om hurförbannad hon var på någon som var skyldig henne pengar och så började de prata med läraren och det var ett stor liv hela tiden. Även fast sonen stängde av hörapparaterna så hörde han de tre prata hela tiden, därför hade sonen jätte svårt att koncentrera sig så A-delen tog mycket längre tid än vad den hade behövt göra.
När han var klar med A delen sa han, att han inte orkade med att sitta där längre så han gick tillbaka till klassrummet, där var han tvungen att bära in en bänk i rummet bredvid och det tog av hans matte tid, sedan fick han ingen miniräknare, linjal eller de där speciella papperna utan bara två vanliga papper eftersom allt var slut.
Allt det här innebar ju enfruktansvärd stress för sonen och svårigheter att varva ner. Sonen hann därför inte tänka igenom tillräckligt och göra de två sista uppgifterna och förlorade därmed chansen till 6 VG poäng.
När han kom hem helt förtvivlad med huvudvärk och med en sån sorg att han skakade, skrev vi till läraren och hörselläraren.
Hur kan det bara få gå till så här när man varit så tydlig i vad han behöver o alla lärare är informerade om hans hörselskada och vad det betyder? På detta sätt mäts ju inte hans kunskap utan förmåga att tappa koncentrationen i stökig miljö.
Sen var det dags för mig att fara på provtagning på sjukhuset. Min nackvärk och huvudvärk var vidrig, kunde knappt se med ena ögat . Men provtagningen gick snabbt och bra. Sen blev jag bjuden på fika på oasen medan jag väntade på att få åka hem med maken.
Tack och lov blev huvudet bättre på kvällen för då fick vi besök av systerdöttrarna och Lille J. När han ser mig säger han Hej mormor. Han tycker nog att jag o min syster är lika varann. Sen kallade han mig mormor hela kvällen. Han är så obeskrivligt söt och charmig. Jag riktigt längtade efter en sån liten igen. Men det lär ju dröja innan vi får barnbarn.
Synd att de bor så långt borta att det är så sällan jag får träffa dem. Jag blev återigen uppvaktad på födelsedagen men nu är det nog slut. Fick en bukett jättefina rosor som nu pryder bordet.
Ikväll kommer dottern på besök från Uppsala. Hon åker med Y-buss och det är svinkallt på bussen.
Imorgon ska jag på onkologen och då får jag veta hur min framtid blir åtminstone om jag får fortsätta med behandlingen eller inte. Jag har inte tagit in än vad hjärtläkaren sa. Få se vad onkläkaren kommit fram till.
Men i alla fall följer maken med i morgon, känner att jag behöver stöd och ngn mer som hör och kan ställa frågor . Eljest tycker jag att jag klarar mig själv bra när jag far på sjukhuset, kan så pass mycket och är trygg med miljön. Man blir det när man jobbat på sjukhuset i flera år.
Dagens tanke: Då Gud öppnade fönstret i himlen och tittade ner, frågade han mig: “Vad önskar du dig denna dag?” Jag svarade: “Tag väl hand om de som läser detta just nu, för den personen önskar jag som vän i många år!”