ruach

Började dagen med att tala med en på sjukresor som nog vaknat på fel sida. Bl.a  så ogillade han min åktid o sa "så det gör inget om du kommer försent”? "Jo" sa jag  "men om taxin kommer den här tiden hinner jag gott och väl och jag kan inte stå o vänta när det inte finns soffor att ligga på"

Vad ska man tro? Taxin var ordentligt försenad. Sen vare det lång kö på anmälningssidan. När jag står där ringer min hjärtdoktor och undrar om jag sagt upp bekantskapen med honom. Berättade som det var. DÅ säger denna gulliga doktor: "Stressa nu inte utan ta det lugnt".

När han kommer säger han, "får jag bara gå in o fixa britsen så den passar åt dig".! Underbart.

Sen tar han jättegod tid på sig och går ign alla prover. Nästan alla prover var bra, lite lågt kalium och vita blodkroppar och för höga kolesterolvärden. Men säger han du kan ju inte motionera och tål inge mer medicin. Nej så är det .

Han visst att jag legat inne och säger att jag måste åka in varje gång jag känner av hjärtat även om det inte var ngt denna gång. Jag har ju så svårt att göra det.

Min MR på hjärtat var lite bättre än i våras så hjärtat har återhämtat mig från herceptinet.

Sen ändrade han lite på doseringen av trombyl.  SÅ säger denna gudomlige läkare ”och så ringer du mig om du funderar på ngtr ,det behöver inte vara katastrof utan så snart du har funderingar” Kan man ha en bättre doktor?

Snabbt gick jag iväg till strålbehandlingen och sen var det att gå till Björken och träffa sköterskan K. Hon tyckte att infektionen såg sämre ut, mer var . Hon skulle efterlysa provsvaret och be att dom skickade svaret till min onkdoktor. Fick med mig material för omläggning. K är också så underbar så jag blir på gott humör bara av att träffa henne. Hennes skratt förgyller dagen Och hennes kärlek till patienterna är värt pris.

Hann dricka en kopp kaffe på nian innan jag mötte upp sonen i centralhallen för att gå till öron.

Vilken skillnad det är att gå med en 16 åring och en sexåring. Läkaren gjorde inga trevliga undersökningar, gick upp med en kamera i bihålorna men han rörde knappt en min trots att han fick kväljningar och det gjorde rejält ont.  Som sexåring skulle han ha gråtit och försökt komma undan. De skulle diskutera MR bilderna på sonden och svullnaderna hon kunde se och hur de ska behandla det. Han fick ingen leksak för att han var duktig, det skulel ahn fått som sexåring, så mamma bjöd på en glass.

När vi kom hem var jag slut så jag har inte gjort något idag. Sonen har städat ut urvuxna kläder ur sin garderob så det känns jätteskönt.

Med posten kom mina armstrumpor så nu är det dags ha båda armarna inpackade.

Dottern gjorde en så god smoodie ikväll men det var nästan så min hals förfrös så kall var den. Insåg att om jag

får celllgift och mår illa så kunde detta vara ett   alternativ till mat.

Dagens tanke: Skrattet är det säkraste kännetecknet på en människas själ. Om man har ett gott skratt visar det att man är en god människa