Vintertid
Att det varit segt med blogginlägg denna vecka beror på att sjukhusbesöken tagit så mkt av min kraft att jag ej orkat vara så flitig på att skriva och dessutom haft så ont i ryggen sen jag halkade i måndags och sen fick åka med fel bår.
Hur mår jag? Hyfsat ändå när jag tänker efter hur det var med strålningen för fyra år sen. Då var jag ej van vid den trötthet som drabbade en och hade högre förväntningar på vad jag skulle klara av. Jämför jag med cellgiftet för två år sen mår jag som en prinsessa. Jämför jag med såna som är friskare ja då sjunker modet men nu jämför jag bara med mig själv och då har det varit en rätt bra dag.. Infektionen läker inte så jag ska nog kolla med sköterskan på måndag
Har ju kommit på att jag ska sortera min pärlor och skapa en bättre ordning och ff allt packa upp pärlorna jag hade med till Stockholm och som sen legat i en väska och stressat mig. Så nu har jag satt ut askar över hela bordet i sovrummet och lite i köket och försöker bestämma vad jag ska ha för ordning. Problemet är dels att jag inte vet om jag ska sortera efter material, färg eller smyckeprojekt eller en blandning av allt. Sen saknar jag bra lådor för sorteringen. Maken föreslog just en hel vägg med affärshyllor men det är så fult o så mkt har jag inte.
Problem nummer två är orken och nacken. Jag skulle inte få mkt lön om jag jobbade i en butik med den hastighet det går. Jag måste vila mellan varje påse. Sen ska allt märkas.
Jag hade tänkt gå i kyrkan i kväll men insåg att orken inte räckte. Får bli imorgon i stället.
Tänk att det är vintertid imorgon. Ute blommar några av mina rosor och fjädernejlikan. Det är helt otroligt och det är bara fyra veckor till advent.
Mörkret är lika mörkt men jag tänker på att där i mörkret så sker saker som inte är synliga för ögat. Växter och träd förbereds i det mörkaste och kallaste för att kunna blomma till våren och bära frukt/frön. Är det inte så i människans liv att också vi måste igenom mörker och kyla för att kunna sprida skönhet och blomma i vår tid?.
I VK idag stod det så bra ”Allt i livet kan inte gå lätt.
Minsta motståndets lag är inte alltid något ideal att sträva efter
Det finns saker i livet som inte är enkla, som inte är glättiga, och som förtjänar lite extra uppmärksamhet och möda”
Livet är inte lätt, man måste få vara lessen, besviken och orolig. Men det viktiga är att inte ge upp, att våga hoppas även när allt pekar tvärtom. Det kan vända, kanske inte som jag vill, men under tiden har något förändrats och fått mig att växa och mogna. Där i mörkret sker något trots allt.
Räknar man så med Gud så talar han om vetekornets lag, att kornet måste ner i jorden för att bli något, att det går från död till liv. Och i kyrkan i morgon kommer det att handla om ”Trons kraft” Oavsett om jag tror att kornet ska komma upp så kommer det under rätta betingelser att växa upp, det växer det inte pgr av min tro men jag växer om jag vågar tro.
Och om jag vågar tro så ser jag också undren mycket tydligare.
Jag kan nu konstatera att det är mkt roligare att ligga här och skriva än sortera pärlor men jag får nog ta ett nytt tag så jag har en säng att ligga i i natt för där står alla saker som stod på bordet där nu pärlorna ligger
Dagens tanke: Vår väg är inte bara mjukt gräs, den är en bergstig med massor av vassa stenar. Men den går uppåt, framåt mot solen
