Inventering av mitt liv - Har jag gjort något bra 2012
Lördag den 29 december 2012
Idag väckte maken mig. Det känns som vi plockat hela dagen, tagit hand om tvätt, förstår inte att det hela tiden finns saker att göra.
Sen går ju saker saktare för mig än för andra plus att hjärnan fungerar saktare. En kompis som haft samma behandling som jag beskriver det som att hjärnan är i en dimma. Nu mer än tre år efter avslutad behandling börjar hennes klarna och hon är mindre trött. Så man kan ju alltid hoppas.
Men eftersom de flesta tycker jag ser så pigg ut, så har de svårt att se hur insidan är och att min hjärna ej fungerar lika bra som förr, att jag glömmer etc, att jag inte är lika smidig som förr. Utsidan ger ett sken som inte är rätt. Ibland känns kraven på mig för stora och jag får lust att skrika jag är faktiskt sjuk. Varför ska jag alltid anpassa mig och krypa för andra?
En vikarie hade beklagat sig för att jag sagt till om att man måste fråga hur jag mår. Jag sa det hur vänligt som helst och det var lika mycket för hennes skull som för min. För om något allvarligt skulle hända vad skulle man då ta sig till som assistent om man inte vet?
Sen finns det annat som gör mig lessen.
I alla fall hade vi en trevlig kväll, bjöd hit våra goda vänner M o NG som ej varit här på evigheter. Nu har jag ju faktiskt fikabröd tack vare goda vänners bidrag o make och dotter. Vi fick en fin amaryllus som blommar och det är perfekt för mina har vissnat. Det blev mycket prat och smyckevisning och prat om hur roligt och avkopplande Ruzzle är.
Dottern var och hälsade på i Vännäs och åkte tåg dit och skulle åka med tåget hem. När hon kommer till stationen har de dragit in det och ska invänta norrifrån kommande nattåg om några timmar och sätter inte in extrabussar. Hur ska tåget kunna tro att man ska välja det när det stup i kvarten är indraget?
Ute var det glashalt så maken var inte pigg på åka 6 mil i kvällsmörker så hon fick sova över och så åker han i dagsljus.
Min stackars syster har ännu inte fått napp på ngn som kan köra Strömsund Östersund. Maken säger han skulle gjort det om det ej varit så dåligt väglag. Men jag säger att han kan inte köra 80 mil för skjutsa henne 10 mil. Men han tycker så synd om henne.
Funderar om jag gjort något bra 2012?
Läste att Underbara Clara gett ut en bok och är på väg med en till så hon hade många synliga bra saker som hon gjort.
Jag har inget sånt påtagligt att peka på. Inga böcker, inget jobb där jag hjälpt till att rädda världen eller förbättra den eller lärt andra något, inga stora insatser för fred och rättvisa, inte tränat eller gått ner i vikt, inte bjudit på fina middagar eller annat synligt.
Men har jag inte gjort något då som kvalificerar mig?
Jag har uthärdat att förlora ytterligare ett bröst, operationer, infektioner, jag har uthärdat ytterligare strålning, jag har uthärdat ytterligare cellgiftsbehandling och jag uthärdar behandling än.
Jag har ännu mer insett mitt beroende av Gud.
Jag har insett att man kan kämpa mot livets realiteter och våga hoppas mot allt förnuft
Jag har burit min familj och släkt inför Gud varje dag
Jag har bloggat nästan varje dag och kanske fått betyda något för någon i och med det.
Jag har bett för många människor och följt dem i deras kamp.
Jag har skapat en del vackra smycken, det kanske inte gör nytta för världen, men det skapar tillfredsställelse i mitt liv och låter mig utnyttja de skapargåvor Gud gett mig. Men där ligger nästa fråga hur ska jag få avsättning för allt jag gör?
Jag har fått predika några gånger och dela det Gud lagt på mitt hjärta och det är min djupa glädje att få göra och att få göra det oftare
Och jag tror att jag är i Guds plan för mitt liv.
Trots sjukdom och elände, så tror jag inte att Han övergivit mig en enda dag. Jag har fått kontakter med människor som jag inte skulle ha fått utan min sjukdom.
Jag ber också att min sjukdom ska få användas till hans förhärligande men också att mina erfarenheter på något sätt skulle få komma andra cancersjuka till del
Jag tror att jag gör det Han vill att jag ska göra här och nu. Min bön är att få ännu mer öppna ögon och vägledning.
Jag tror att jag är superviktig för min familj fast jag är en skröplig fru och mamma. Och jag hoppas och tror jag är viktig för släkt och vänner.
Dagens tanke: Det är du som är värdefull inte vad du gör.