ruach

Onsdag den 22 februari 2012

En snabbuppdatering och hoppas ni fortfarande följer mig. Tack ni som fortfarande orkar/vill/vågar kommentera, det betyder så mkt

Viken jobbig dag. Har tillbringat 12 timmar på sjukhuset i för dåliga sängar för min onda rygg. Den är som ett sår.

Trevlig personal på onkologen mm, först löpte allt som på räls sen strulade en del.

Det positiva var att mina värden blivit jättebra, inte bara på gränsen så det måste vara alla böner och tankar.

Sen var det för sent ge herceptinet idag så då funderade de om  att ge det i morgon o  navelbinet på fredag. Men jag kände att tre dagar på raken på sjukhuset var mer än jag riktigt orkar plus att jag mår så dåligt på herceptinet  och att då orka åka in igen på fredag kändes inte kul. De räknade på timmar och är ju så gulliga så det blev navelbin idag och de lyckades trolla med knäna så jag fick eget rum. Tror aldrig jag sett mer patienter än idag på behandlingen Det var knökafullt.

Medan jag väntade på att giftet skull bli klart för att injiceras i min kropp kom grannen upp på sin lunch o pratade bort en stund

Jag sov mig igenom en stor del av eftermiddagen och det är jag så tacksam för , fick tavegyl intravenöst även idag och ska ta det även till kvällen. Men får ej ta det förrän min man kommit hem.

När man får lämna över ansvar till personalen känns allt lättare även det som är tungt.

Hann få allt Navelbin på behandlingen men 500 ml natriumklorid som ska ges lika sakta på mig som navelbinet hanns ej, så då skulle jag få ligga på avdelningen. Innan de fått upp mig med säng, dropp och rollator gn alla trånga passager hade vi skrattat många gånger men vi kom upp.

Jag fick eget rum och genast frågade dom  om jag ville ha middag. Vilken skillnad mot på vissa andra ställen där man nekat mig mat som jag skrivit om förr.

Det fanns bara fiskfilé kvar men det är ju lättsmält men som vanligt är det ont om grönsaker utom de koka vidriga.

Sen kom vi till lögnerna . Men de var inte på sjukresor utan på taxis beställningscentral. Returen hade beställts två timmar i förväg. När jag väntat fem minuter  över betällningstiden ringde jag o frågade om de var i närheten så jag skulle möta dem i entréen , ja sa de först men sen sa hon de kan  nog komma upp. Ingen kom .

Jag väntar en halv timme, ingen kommer, jag börjar ha så ont att det är kris i ryggen. Ringer igen, frågar var de är , jo men han kommer nu, ja sa jag, har de rätt plats var jag  ligger. Nej det hade de inte, ger dem rätt adress och väntar.

Ingen kommer. Ytterligare en halvtimme går. Då ringer en på taxi o säger chauffören hittar inte dig. Det är ju låst på behandlingsavdelningen sen kl 17.

Jag förklarar var jag är igen mycket noga plus påtalar att jag redan gjort det för en timme sen.

Det går ca  en kvart till. Då kommer chauffören. Då hade hon på taxi enl honom strulat om var jag var, men till slut hade talgdanken landat hos honom vad hennes koder betydde.

Då var jag ganska irriterad och krävde en förklaring. Men nej han hade inte gjort ngr fel, men felet han hade gjort var ju att ta på sig tre resor till samma klockslag. Och de övriga de ljög ju bara.

Jag kan acceptera förseningar om jag får en sann förklaring. Varför inte säga sanningen då kan jag vila bättre, våga gå på toa, ringa ett samtal. Nu fick den stackars personalen springa som jojo för kolla om jag åkt. De skulle ju renbädda efter mig innan nattpersonalen kom.

När jag då kom hem ser jag att garageporten är öppen. När jag kommer in visar det sig att strömmen gått i halva huset. Sonen hade försökt kolla med jordfelsbrytaren o klättrade upp för se om ngn propp gått. Men jag misstänkte huvudströmbrytaren och dit vågade jag ej mig i ficklampssken plus klättra så ajg fick ringa maken på jobbet så han fick koma hem .Och det var huvudströmbrytaren

Så nu frös mina pelargoner o fuxior om inte Gud bevarade dem för det var svin kallt i garaget efter att det stått uppe i två timmar o det hade ju inte sonen märkt.

Nu är jag så slut så jag vet inte hur jag ska orka komma i säng.

I morgon blir det en lång jobbig dag igen. Behöver mkt förbön

Dagens tanke: Våga lämna det mörka i Guds händer och lita på att du är buren