Var har jag mitt hopp?
Söndag den 29 jan -12
Kände mig ovanligt pigg när jag vaknade . Fick vakna tidigare än vanligt eftersom maken skulle medverka i Holmsund redan kl 10 , och han var tvungen hinna hjälp mig upp. Men i gengäld hann jag chatta med dottern som just skulle sova. Hennes outreach blir till Japan och Thailand där de ska jobba med kvinnor och barn.
Så jag var i god tid i kyrkan och det var skönt eftersom jag skulle vara nattvardsutdelare.
Det var en fin gudstjänst som handlade om Jesus som vårt enda hopp, om hur mycket det kan storma i våra liv av alla slags stormar, men vi behöver inte vara rädda för Jesus har kontroll.
Tycker vår altartavla i kyrkan är så fantastisk, när jag den trassliga människan är innesluten i Jesus då har jag hoppet boende i mig och Han är allt för mig, han omger mig på alla sidor och håller mig i sin hand. Jag kan vara hur bedrövlig som helst, ha gjort vad som helst men ändå ryms jag i det Jesus gjort för mig. Och då växer hoppet
När jag skulle dela ut brödet i mässan så insåg jag att mina små ynkliga fingertoppar i kompressionshandskarna knappt kunde få tag i brödet, var första ggn jag skulle dela ut sen jag fått dem även på h hand. Vad gör jag? Jo jag sliter av mig handsken och gömmer den i den stora blomkrukan til vänster om altaret och sen gick det superbra.
Jag blir så berörd när jag får säga "för dig utgiven" och känna mig som Jesu representant här på jorden.
När jag sen gick och skulle hämta handsken efter gudstjänstens slut undrade några om jag tänkte plantera om blommorna för de hade ej sett mitt avdragande tidigare.
Under fikat hade Gudstjänstutskottet sammanträde om vår gudstjänst om två veckor och checkade av programmet. Så nu gäller det att Gud ger mig ord att dela med församlingen.
Vilade hela eftermiddagen för jag blir trots allt tröttare av att vara iväg men det är värt det i slutändan.
Jag vill bli taggad inför morgondagarnas behandlingar med cellgift och veckorna framöver med taskigt mående.
Om man är fylld av Guds kraft och närvaro går det lättare att stå ut. Tack att ni är många som ber och tänker på mig.
Kvällen avslutades med supersmarriga semlor och kaffe. Måste passa på innan illamåendet startar igen.
Dagens tanke: Inget längre kan skilja
Oss från livet i dig
låt hoppets ljus
lysa starkt för oss
tills vi ser din dag
