Datortomografi
Onsdag den 29 maj 2013
Var så trött o ledbruten när jag vaknade. A höll ej på få liv i mig och jag orkade inte säga ngt förrän morgonkaffet hunnit ut i blodomloppet. Måste vara tandläkarbesöket som satt sig i hela kroppen. Jag tål ju inte dåliga arbetsställningar
Eftersom detta var enda dagen vi kunde göra en lite utflykt ass o jag för att köpa födelsedagspresenter till maken som fyller år på tisdag och jag måste få tag i ett par shorts då mina andra måste ha krympt i tvätten och vi har 25 grader i skuggan, så var det bara att bita ihop o orka. Ass säger jag är så svullen överallt, har mångubbeansikte och under armarna hänger det vätskesvullnad och fötterna är som bollar.
Tack o lov var det inget var i tån idag så jag hoppas det vänt.
Bad Gud om kraft orka med handlingsturen och att jag skulle hitta det jag var ute efter. Första besöket var Biltema, hittade en födelsedagspresent och en till murarbalja till växthuset. Sen var det dags för att vila så då blev det vila på Coop med kaffe och sofforna var lediga så jag kunde lägga mig. Sen en snabb tur till Dressmans och även där var turen,dvs Gud på min sida.
Sen Kappahl, på väg till shortsen så såg jag en jättesnygg kjol så vi tog in den i provhytten plus flera överdelar och en massa shorts.
Handikapprovhytten var verkligen inte gjord för två personer o hade jag suttit i rullstol hade det varit omöjligt,. Nu fick vi lämna rollatorn utanför för att ass skulle rymmas så hon kunde hjälpa mig pröva. Det mesta funkade inte på min knäppa kropp. Allt är urringat eller slimmat så hela korsetten lyser igenom och behåvästen syns. Men jag hittade ett par jättebra shorts som hade nog grendjup för rymma ortoplastkorsetten.
Så lessen att jag nästan aldrig kan hitta ngt snyggt. Ville helst hitta en klänning . Den jag har har jag gått i i sex år och det vore roligt med lite ombyte.
Sen var jag jättetrött och blöt in på bara kroppen. Hem och vila en kort stund innan det var dags för sjukhuset. Vågade bara inta en macka då jag skulle rymma 1,5 liter kontrast. Som tur var kom ass på att förra ggn hade jag ätit lunch innan o då höll jag på spy på kontrasten så nu var det bäst var näst intill fastande.
Upp på rtg och fick mitt kontrastvätska en dunk o då säger sköterskan ja så ska vi ju sätta en nål i armvecket. Suck men jag har ju ringt o pratat med er om att jag inte går att sticka utan måste ha en nål i venporten. Varför går ingen information fram? Tur att jag pratat med onkologen om detta så då fick jag trava i väg dit. Tack o lov för rollatorn utan den skulle jag aldrig orka med dessa promenader.
När jag kommer på onkologen säger de: ”vi väntade på dig hela dagen igår o reserverade säng efter säng till dig”. Men sa jag,”jag ringde ju o pratade med R o sa att jag tagit fel på dag o att det var idag jag skulle komma”. Inte heller den informationen hade gått fram!
Jag fick en säng o min nål i porten och fick ligga kvar där o dricka min kontrast tills det var dags för undersökningen.. Fick också veta att mitt herceptin var beställt till måndags behandlingen så det var skönt
När jag kom tillbaka till rtg så bad jag dem beställa min retur hem så jag skulle slippa vänta när jag var klar, nej det kunde de inte göra utan jag skulle få gå till receptionen.
Tiden i datortomografen gick bra, men när de skull spruta in kontrasten så larmade maskinen och det gick ej in. Då har de fått en ny del som inte klarar av så bra att spruta in kontrast i venporten, ”så kan vi sätta nål på digi armen”? ”Nej det går inte”.
Tack o lov hade de kvar den gamla delen på en annan maskin så då fick de hämta den o koppla in den o då fungerade allt. Kontrasten är verkligen en läbbig känsla. Det är som att brinna upp inuti. Men det är en kort stund så det går bra.
Gn att det tog längre tid än beräknat han jag bli så kissnödig att jag trodde jag inte skulle hinna få på mig kläderna. Föst måste de hjälpa mig på med bröstvästen i liggande, sen plastkorsetten så byxor o tröja o så rusa med rollatorn till handikapptoan .Då är den upptagen. Då var det bara att krångla sig in på en vanlig toa och befrielsens stund var inne och jag hann.
Sen ringde jag reseservice själv för det fanns inte en chans i världen att jag skulle orka gå tillbaka till receptionen o sen till onkologen. Men vem svarar om inte Han som är paragrafryttare.
”Men har vi inte informerat dig om att du inte får beställa resan själv utan att rtg måste göra de”? Jo sa jag, men förklarade situationen,. Nej det skulle inte gå.
Ja men jag orkar inte gå dit. Dessutom hade en grej till hjulet lossnat så jag var jätterädd att hela rollatorn skulle kapsejsa. Nej du får inte beställa. Men det går ju fortare om du är hugglig nu.
Nej då får du be onkologen beställa. Och då viskar Gud i mitt öra; Men du har ju intyg från onkologen att du får beställa din retur själv. Jag säger det och då muttrar han ”vad har du för personnummer”?.
Ja men det gäller från strålbehandlingen säger han. Kan du vara snäll o beställa nu?. Ja men då får inte bilen förrän efter kl 16. Jaja.
Tar mig till onkologen och får en säng .De drar nålen. Ganska snart ringer taxin o säger att den är där om 5 minuter. Tack o lov för snälla människor.
När jag kommer hem får jag ett sånt blodsockerfall, skyndar mig o tar en banan men det hjälper inte. Lägger mig. Maken är på jobbresa o sonen var ovanligt sen från skolan. Men till sist kommer han. Han fixar maten o är så glad för han fick A på argumentationen o läraren sa det var hans bästa argumentation. Idag orkade han äta. Han har knappt orkat äta tidigare i veckan förmodligen av oro
Men fast jag åt var jag alldeles skakig i benen, var som att det inte hjälpte. Så totalt slut.
Men tackar Gud att datortomografin är gjord i alla fall, nu får vi bara be att allt är ok
P:s man kom med lite fler tomater så nu ska jag väl få skörd.
Dagens tanke: Börja din morgondag med att tacka och tänka att bra saker kan hända