ruach

Måndag den 22 december 2014

 

Struldag.

På makens lunch stressade vi iväg till Ica för att handla o för att få tag i en rimmad skinka. Maken hade så bråttom att jag inte alls hann titta mig runt som jag tänkt utan det blev det som stod på listan och snabbare handling har jag aldrig gjort och han hann tillbaks till jobbet i tid.

 

Hem och träffade chefen för ass .

 

Så ringde goda vännen M o sa att de var på järnvägen och längtade efter kaffe. Då kom hon med potatislimpa och tropisk kaka. Så Gud och vänner förser

 

Vet ej om turen till affären knäckte min rygg för jag har så ont, det är som ett sår och helt avdomnad. Sonen bad så fint för mig. Han sa även att det spelar ingen roll om vi inte hinner allt vi tänkt för det viktiga är att jag får må bra

 

När vi skulle göra skinkan i ugnen började den leva om ännu mer förskräckligt än innan rep var här. Blir så arg att han inte kollade det när jag sa att det kunde vara fläkten. Nu måste vi ringa igen o betala mint 1500 till för något han skulle kollat när han var här. Gått och bett till Gud att skinkan skulle bli klar o inte ugnen kapsejsa och nu är den klar. Nu gäller det att sonens flickväns kalkonskinka går griljera imorgon

Sillen blev inlagd idag och imorgon kan det bli sillsallad o grötkok o kanske kanske anisbockar. Vi får se.

 

Min andning är mycket sämre och jag vet inte om det beror på att behandlingseffekten avtagit.

Kan inte böja mig framåt utan att bli helt slut och flåsandas. Undrar även hur mycket bråcket påverkar

 

Imorgon är ass ledig så dottern jobbar så då kan jag sova lite längre.  

 

Fick idag veta att en ungdomsbekant dött av sin cancer och så kommer dottern hem och berättar att svärmor till en av henens vänner dött av sin cancer helt abrupt. Det väcker många tankar

 

Dagens tanke: Att stanna upp ibland kan vara enda möjligheten att orka att gå vidare