ruach

Ruach är hebreiska och betyder både ande och vind och det är vårt varumärke på våra smycken. Vinden blåser vart den vill och du hör dess sus. Vi vill att våra smycken ska vara som en livgivande vind och jag ber för dem när jag gör dem och hoppas att det ska följa välsignelser med när man bär dem. Numera handlar min blogg mest om hur det är att leva med och överleva bröstcancer, lungcancer och hjärncancer.

Rör vid mig medan jag lever

Allmänt, andligt, biverkningar Permalink0

Lördag den 25 oktober 2014

 

Mkr orolig natt, var inte alls utvilad när hjärnan inte ville somna om, hjärnan som gått på högvarv hela natten med oroliga drömmar, oro för mnskr och obegripliga drömmar. Vill dom säga ngt?

Hörde maken gå ut gn ytterdörren så jag gissade att det ändå var morgon antingen hämtade han tidningen eller så skulle han göra ngt ute.  Och det var det senare. Så med tanke på klockan borde jag varit utvilad men så var det lite.

 

Mått illa o magen står still med värk.

 

Lagt sista handen vid predikan.

 

En predikan som handlar om den förlamade mannen. Tänker på hur viktigt det är med kontakt, kroppskontakt.

Undrar hur många som rörde vid honom.

 

Ibland kan en kram, en klapp på kinden förmedla mer än talade ord.  Vi som är sjuka behöver ibland extra kroppskontakt, känna att ngn finns där, att ngn vågar röra vid oss, att man inte tror cancer är smittsamt. Att känna värmen och omsorgen.

För vissa mnsk är det lätt att ge en kram för andra obekvämt  men man kan ta i hand , klappa en på axeln, det finns många sätt att beröra.

 

Jesus berörde oftast när han helade, gick nära. Visade omsorg.

 

Just nu är det tufft . Min tro sätts på spel inför morgondagen då jag fått feber av behandlingen. Förra omgången kom febern först vecka två nu var den snabbare.

Var så slak vid lunchtid och kände värmevågor genom kroppen och mycket riktigt var det feber. När jag sen tyckte febern gått ner var det fortfarande 38 och med en morgon temp på 36 så är det för mig rätt mycket.

Men jag kan inte tro att Gud först låter mig kämpa så mycket med förberedelsen för att sen inte låta mig stå i predikostolen.  Men jag inser hur beroende jag är av Gud och jag vill verkligen att det han lagt på mitt hjärta ska få delas men det är Han som är stor

 

 

Jag hade tänkt detta skulle bli en slappardag då jag låg o gjorde smycken för min skaparlust har verkligen väckts till liv igen men  orken räckte inte ens att ha ögonen öppna  så jag har levt i ngn halvdvala i eftermiddag.

 

Pratade en stund med mamma o syster E.  Goda vännen B ringde också för höra hur det var med mig.

 

Känner själv hur dålig jag varit på att höra av mig till vänner för att höra hur de har det för att jag mått så dåligt  själv, men jag önskar att jag hade mer ork att bry mig. Jag ber ju men ofta vill jag göra mer än så, för jag vet vad det personliga betyder.

 

Konstaterar att det känns väldigt osäkert med körövning och konsert i morgon. . Har bestämt mig att måste jag välja så är det prio ett för predikan för det tror jag Gud kallat mig till i första hand

 

Ikväll var vi sugna på ngt gott till kvällsfikat  och lyckades hitta ett halvt glasspaket o ett par äpplen så vi delade det på tre o satte äpplena i mikron med lite sirap o kanel  så det kändes lite festligt ändå till kaffet.

 

 

Dagens tanke:  Glöm inte att röra och beröra varann, det kan räcka för att orka ett steg till

Till top