ruach

Nu ska jag försöka att skriva några tankar genom min dotter M. Jag dikterar och hon skriver. Det är inte så lätt som när man låter sina egna tankar bara flöda, samt att mina tankar inte riktigt går som vanligt.

Som ni har förstått så är det ett Mirakel att jag vaknade till liv igen.  Det jag själv inte kan förstå det är hur Gud först lät mig bli så pass mycket bättre efter förra nära döden upplevelse och att jag fick stå i kyrkan och berätta om det undret, och så hinner det bara gå två dagar och så blir jag medvetslös igen.

Hur kunde detta få ske? Om jag nu skulle få leva, varför fick jag inte göra det på en gång?
Vad är meningen med att jag ska möta döden så många gånger och oroa mina nära och kära så fruktansvärt? Och varför ska jag själv behöva bli så oroad och ledsen?

Jag är inte den som brukar sjunka så djupt och även om jag sjunker djupt så kommer jag upp på något sätt. Men den här diagnosen känns ju svårare än bröstcancer diagnosen eftersom att jag aldrig trott att detta skulle hända mig. Det som ändå är positivt är att tumörer som är en följd av bröstcancer inte är samma sak som tumörer som enbart uppstår i hjärnan. Trots allt försöker jag att hela tiden lägga detta i Guds händer och jag har fått så mycket förböner, tankar och kärlek av er alla att det ändå bär långt på vägen. Men idag hade jag en jobbig stund när jag lyssnade på tre gudstjänster.

Först lyssnade jag på tv-gudstjänsten, sen radiogudstjänsten och tillslut sjukhuskyrkans radiogudstjänst. Då var det som att jag äntligen kunde gråta i min ensamhet, för då var det ingen som störde. Därför att ibland behöver man gråta ut sin nöd i medvetenhet om att man gråter. Enligt familjen grät jag mycket när jag börjat ana beskedet men det är jag själv inte medveten om och jag tror att tårar läker. I gamla testamentet står det att Gud samlar upp våra tårar och skriver upp dem i sin bok och det tröstar mig oerhört. Så för mig är det helt okej att gråta.

Jag kommer säkert att återkomma till mina tankar och funderingar kring det här. Men min blogg är ett sätt att få dela med mig lite grand både för min egen skull och för er skull.

I fredags fick jag äntligen träffa min nya doktor. Beskedet var ju nu på något sätt väntat. Jag har 4 tumörer i bakre delen av huvudet och de sitter på vänster sida men påverkar höger hjärnhalva och därför har jag svårt att använda min högra arm, därmed att skriva, äta och formulera mig. Men på något sätt så var det positiva beskedet att det kan strålbehandlas och sen förmodligen cellgiftbehandlas, eftersom vi även måste tänka på lungorna.

Det andra positiva beskedet är att det här kommer sätta igång på en gång. Imorgon ska man göra en ”strålCT” och då kan man se om det finns ytterliggare små tumörer som är spridda. Sen gjuter man en mask (mamma sa precis ”en ask” haha) framför ansiktet, av hårdplast och förhoppningsvis klipper man upp för ögonen och munnen. Vi vet inte än om det blir 5 eller 10 strålningar men det lutar mot 5 stycken som då är starkare än 10. Efter detta får jag vila och återhämta mig innan man börjar med nästa behandlingsform. Strålningen ska minska svullnaden på tumörerna om vi har fattat det rätt.

Jag kommer att få äta cortison och under väldigt lång tid. Epilepsimedicinen kommer jag att äta resten av livet om jag fattat rätt. Men för oss kändes ändå allt det här som ett positivt besked i förhållande till att jag inte skulle ha överlevt. Läkaren tror att jag ska få tillbaka mer skriv och räkne förmåga.

Jag längtar också att få tillbaka min kreativa förmåga. På 4 timmar lyckades jag lösa ett Sudoku, vilket normalt tar en halvtimme men det gör mig ändå jätte glad. Så min livsglädje återvänder i alla fall!

Ni får gärna kommentera bloggen, det betyder så mycket för mig!

Idag har min kära familj och systerdotter varit på besök. Igår fick jag en fin sång av två goda vänner som jag vill avsluta som dagens tanke:

”I Herrens händer, i Herrens händer
Där får jag vila, där är jag trygg.
Om än det stormar runt omkring mig,
Men i Herrens händer där är jag trygg.

Likt en fågel med bruten vinge
som vill flyga hem men inte kan,
SÅ har jag känt det, ingen vind som bar mig
Men nu flyger fågeln för jag fann.


I Herrens händer, i Herrens händer
Där får jag vila, där är jag trygg.
Om än det stormar runt omkring mig,
Men i Herrens händer där är jag trygg.

Så om du behöver en vän som går bredvid dig
dit ingen annan har orkat gå,
Jag känner en som vill bära bördan
och genom allt dig kan förstå.

I Herrens händer, i Herrens händer
Där får jag vila, där är jag trygg.
Om än det stormar runt omkring mig,
Men i Herrens händer där är jag trygg.”