ruach

Torsdag den 31 mars 2011

Somnade med glädje över alla nya besökare till min blogg. 1202 st. Ni är så välkomna att stanna kvar och följa min livsvandring i smått och stort

Vaknade av att jag hade ont åt hjärtat o i magen. Är så jobbigt när smärtan stör sömnen. Men efter en dos vitpeppar blev det bättre.

Bröstvästen gör konstiga saker med min kropp, den drar svullnaden upp mot armhålan o jag vet verkligen inte om det ska vara så. Men det är en hel vecka innan jag får komma till ortopedtekniskas  bröst och korsett ingenjör. För att inte få mera ont kommer jag att ha min gamla bröstväst utanpå korsetten i helgen.

Känner att det är en tröttdag idag, gjorde nog för mkt igår. Skulle helst vilja sova

Idag har jag förberett pengar till workshopsen så allt ska vara klart.. Det oroar mig att jag har för tung väska men vad i pärlväg ska jag ta bort?  Har skrivit dagordningen för gudstjänstutskottet och skickat kallelserna..

Jag har ringt till lungkliniken och frågat var  min andningsutredning tagit vägen? Det är tre år sen man konstaterade att jag hade en massa andningsuppehåll när jag sover och min hjärtläkare skickade en remiss då och stötte på dem. Nu när jag ringde kunde hon inte svara vad som hänt utan skulle kolla upp det. Jag berättade att jag nu har cancer för andra gången och att mitt hjärta skadats av behandlingen så det kunde ju inte vara bra att dessutom få andningsuppehåll. Så få se nu om något händer

Nu ikväll blev jag så tacksam. Jag måste ju ha en baden baden stol att ligga i för att orka med pärlhelgen. De som håller i Facett efterlyste en på face book så jag skulle slippa ta den på flyget. Två svarade att en hade stol och en dyna. Men hon som hade stol hade ingen bil så igår fick jag veta att jag skulle måsta ta stolen med i alla fall och det kändes svårt nät jag inte kan bära ngt själv.

Men idag så får jag mail, hon med dynan säger,  jag far och köper en stol, då svarar en annan men jag har stor bil och har en stol  som jag kan ta. Tänk detta gör okända människor för mig, hur belönar man såna människor? Jag blev så rörd och tacksam att jag grät.

Nu känns det återigen som sonen sa för två somrar sen,” mamma du får och får men vad ger du?”

Tänk att det finns människor som har sånt stort hjärta för en okänd pärlvän. Jag kan be ner välsignelse över dem. Nu blev det så mkt lättare  att tänka på resan.

Jag hade sett mig stående med två kryckor släpande på väska och en baden baden och kuddar  i ett långt rep efter mig med svetten rinnande och tårarna droppande av värk  och till slut skulle ajg falla ihop i en stor hög och alla pärlor skulle ramla ut över mig och jag skulle aldrig komma fram.

Men nu händer inte det scenariot i alla fall.

Jag hade stor lust att stanna hemma från kören ikväll eftersom jag var så trött men detta gav mig ný energi. Jag är med och sjunger fast jag inte kommer att kunna vara med på uppsjungningen.

En textrad fastnade i mitt inre: "Ge mig kraft att orka vara människa". Det känns som en bön vi ofta behöver be. Ge mig kraft att orka vara överhuvudtaget. Ge mig kraft att vara med- människa. Ge mig kraft att orka med vardagen men alla dess bekymmer, plågor, orättvisor, felsteg men ge mig också kraft att orka se det goda, det positiva, glädjen som finns i småsaker, glädjen över att vara just människa. Ge mig kraft att orka med sorgen,

Ge Lindas familj kraft att orka med saknaden och sorgen, kraft  att orka med allt det som ej blev sagt eller gjort.

Ge mig kraft att orka se dig Gud mitt i min vardag.

Det här skulle jag kunna skriva mkt om men klockan är för mkt så jag spar det till en annan gång.

Om det inte blir några inlägg i helgen så beror det på att jag bara ser pärlor och då ses vi till veckan.

Dagens tanke: Gud du som skapat mig till människa ge mig kraft att vara människa på det sätt du vill