Tomhet
Söndag den 30 juni 2013
Vaknade med ont i tån. Drömt om en kvinna som planterar en trädgård, en trädgård med många växter.
Vi gjorde oss i ordning för kyrkan och det var som vanligt mycket folk, bra gudstjänst.
Fikade ute och solen sken. Många att prata med men vi skyndade oss hem så vi skulle hinna fixa mat innan M skulle åka.
Då börjar tån supervärka , röd och inflammerad. Var igen. Jag blir galen. Jag kan knappt gå eller röra foten för allt jag gör irriterar denna tå. Naturligtvis stöter jag i tån stup i kvarten, tappar saker på den etc. Talesättet att där man är mest känslig tar det, stämmer verkligen. Jag tänker aldrig eljest på att jag stöter i mina tår eller tappar saker förutom nu när tån är så ond.
Misstänker att jag måste ringa vårdcentralen imorgon igen. Så här kan jag inte ha det.” Gode Gud du ser min onda tå, för dig är det en baggis att hela den, gör det nu”.
Det är så mycket jag vill göra där denna lilla tå hindrar mig. Det är verkligen sant att hela kroppen hör ihop och behöver varann. Det är först när det inte funkar man verkligen blir medveten om det. Lika så är det ju med människor vi behöver alla varann men på olika sätt och när ngt inte funkar ja då funkar inte tex församlingen som den ska.
Vi åt grillmiddag. Gott men allt är präglat av att avskedet närmar sig. M betyder så mycket i mitt liv och jag vet att jag är viktig för henne så det blir så tomt när hon far och det är så sällan vi kan ses. Vi pratas vid på telefon men det är inte samma sak som en kram en klapp eller höra henens pärlande skratt eller få höra hur mycket hon tycker om mig.
Hon är verkligen mitt föredöme andligt sett. Själv påstår hon att det är jag som är hennes föredöme. I alla fall har vi en sån djup andlig gemenskap som avbryts av tokhumor.
Idag sa hon så kloka saker, bla ”Bli dig själv först, det är viktigt att vara en egen person. Blomstra ut och våga vara dig själv så din självkänsla växer”
Det är verkligen viktigt att inte bara vara sig själv utan bli sig själv, bli den Gud tänkte när han skapade en. Jag får bli det jag redan är i hans tanke.
Nu har hon åkt och jag irrar runt o kan ej riktigt ta mig för något. Legat i solen och ätit en glass och druckit kaffe, försökt läsa en bok men skulle mycket hellre ha surrat med henne. Vi hann ju bara börja prata……
Men jag är så tacksam att vi fick dessa dagar tillsammans, och att vi har varann, det är en nåd.
En nåd är också att jag har så många vänner här på nära ort och på bloggen. Alla vänner betyder massor men olika saker.
Läste just Marcus Birro och slås av hans tacksamhet över att ha funnit Jesus och över vad Jesus gör i hans liv och jag påminns om att jag borde vara ännu mer tacksam över Jesus i mitt liv. Marcus har en gåva att sätta ord på saker o känslor som berör mittinnersta. Tackar Gud för att det finns såna som han som kan det .
Ikväll ringde goda vännen H från Uppsala, det var länge sen vi pratades vid så det var kul.
Dagens tanke; Jag slås ännu av det storslagna i att få leva sitt liv med Jesus,( Marcus Birro)