ruach

Ruach är hebreiska och betyder både ande och vind och det är vårt varumärke på våra smycken. Vinden blåser vart den vill och du hör dess sus. Vi vill att våra smycken ska vara som en livgivande vind och jag ber för dem när jag gör dem och hoppas att det ska följa välsignelser med när man bär dem. Numera handlar min blogg mest om hur det är att leva med och överleva bröstcancer, lungcancer och hjärncancer.

FFFFörvirring!

Allmänt • Permalink • 19
 
 
Söndag den 19e april
 
A här igen, skriver åt mamma!
 
Många tankar i natt, tankar på hur allting varit och hur jag ska orka med allt. Jag som så gärna vill skriva och inte klarar av det blir ledsen när det inte går. Inte hade jag tänkt mig en vår som denna.
 
Jag är så ledsen även själsligt för att livet har så många motgångar just nu. Försöker bygga upp min själ genom att läsa psaltaren, "suck-be" till Gud och lita på alla andras böner. Jag trodde att jag var kapabel vid det här laget att skriva själv men efter många skratt från barnen insåg jag att jag inte var det. Det jag läser som skrift kan ingen annan tyda.
 
Till exempel skrev mamma en mening såhär: "Men jag har i alla fall snart lycckats sfylla i ett korsore dett enkelt men användning av en vecka så dt gläds jag pt. ;atte kunskaperam är urusla". Som betyder "men jag har i alla fall snart lyckats fylla i ett korsord vilket tog en vecka, så jag gläds åt det även om mattekunskaperna är urusla".
 
Det tog flera timmar att fatta att 2/4 var dessamma som 4/8. Så inte är det samma jag som förr, men det är bara att be och hoppas att det blir bättre. Inatt sov jag bara två timmar, vaknade klockan 01:00 och kunde inte somna om. Klockan tre tänkte jag att "nu gör jag som patienterna på långvården och ber om kaffe", vilket jag fick. Sedan satte jag på ett band med Tomas Sjödin och det fick spela fram till på morgonen, medan jag halvslumrade.
 
Jag har varit jättetrött och slut idag. På eftermiddagen fick jag permission för att se om anpassningarna som maken gjort hemma fungerade. Då hände det här..
 
-
Mammas tanke var att hon skulle hälla gammalt vatten från vår vattentillbringare till blomvattenkannan för att slippa spola upp nytt. Men istället tog hon blomvattenkannan (alltså inte tillbringaren) och hällde det i vår hushållsrulle som stod upp på bordet, vilket gjorde att den blev genomblöt och det kom ut vatten på hela bordet och på golvet. Jag, A, bara stod och blåstirrade på vad mamma gjorde från några meter bort men kunde på grund av min "chock" inte ingripa förrän mamma själv utbrast MEN OJ VAD GÖR JAG? Vatten överallt!
 
Mamma är så hemskt stressad nu när hon är hemma och hälsar på. Hon vill plocka bort och städa överallt i en vana som är kvar från när hon var friskare. Hon handlar innan hon tänker efter och det går inte att göra något effektivt från en stårollator. Nu ska vi strax skjutsa tillbaka mamma till sjukhuset! Där har hon i alla fall sina vackra blommor att titta på!
 
Dagens tanke
Det bästa sättet att klara av dagen när du tänker ge upp är att ta ett steg i taget.
 
 
 
 
#1 - - Helene:

Heja k! Även om det blir en massa tok så blir jag glad att höra att du orkar åka hem på permis! Vilken fin familj du har! Som stöttar o hjälper dig! Ber för er alla!

#2 - - Kerstin :

Å, jag förstår att du blev orolig över vattnet Kristina. Men du ska bara veta vilka tokiga grejer jag har gjort när jag har haft sömnbrist... Och idag glömde jag sluta hälla upp juice när glaset var fullt bara för att jag tänkte på något helt annat. Så du ser.. Ibland blir det bara tok ändå!

#3 - - Pia Nordung:

Sänder tankar och böner! Ett litet steg kan upplevas som väldigt, väldigt lite, men är åndå ett steg Kram Pia

#4 - - Signhild Skrivmoster:

Hej Kristina! Det är inte lätt att sätta sig in i alla de nya svårigheter som du har fått. Men jag kan glädja dig med att jag förstod vad du hade skrivit även om jag fick tänka till lite. Med tiden så ska det väl ordna sig så du får skriva som du så gärna vill. Vi ber om det - också! Roligt att du fick komma hem en stund och din hjärna spelade dig ett spratt som blev något komiskt mitt i allt. Vatten är vatten ... det blir blött!

Önskar att du snart får komma hem men då får du tänka på att du inte är i form för storstädning och plock.. Men som husmor förstår man hur det kliar i fingrarna. Du får nog ägna dig åt att lugna ner din hjärna och bara njuta av dagen.

Vilken enorm blomsterprakt du fått! Den är en stor glädjekälla och lyser verkligen upp. Jag fortsätter att ha dig med i mina böner. Att du ibland tappar modet är självklart för du är hårt prövad. Önskar att du ska få sova och ha lugnt om natten så dagen inte blir så jobbig. Du finns i mina tankar! Varm kram!

#5 - - Anonym:

Hej! Maud här. Kristina, förstår att det är mer än frustrerande men tänk ändå vilka framsteg du gjort och gör! Övning ger färdighet du vet och med din envishet så och starka tro så. Tänker på dig och er och ber. Kramar! Vilket blomsterhav. :-)

#6 - - Sonia:

Förstår att det känns jobbigt att det inte blir som du tänkt. Skickar därför massor med styrkekramar och böner om att Gud ska gripa in. Att du ska få tillbaka ALLA förmågor. Och gör som din kloke son skriver : NJUT av blommorna.

#7 - - Tolmia:

Jag kan tänka mig att du vill greja lite hemma.
En del blev säkert bra också.
Fast inte det med vattnet i rullen då.
Jag kunde inte låta bli att skratta lite. Fast på ett kärleksfullt sätt.
Från det ena till det andra.
Får jag tigga lite förböner av dig? Helst på tisdag förmiddag.
Det är ett viktigt möte.
Kramar och bön.

#8 - - Elisabeth Grönlund:

Har följt din blogg med intresse den senaste tiden, men har inte kommenterat förr.
Med din energi förstår jag att du vill försöka göra något hemma också. Men var sak har sin tid, så du får väl försöka ta det lite lugnare när du kommer hem på permis.
Vi fortsätter att be för dig och de dina. Tänker på berättelsen i Bibeln om den lame mannen vars fyra vänner bar honom till Jesus. Nu får vi bildligt talat bära fram dig i bön inför vår Herre och Mästare som vet precis hur du och ni har det. Stor kram till er alla!

#9 - - Margareta:

Så fantastiskt fina blommor!

#10 - - birgitta:

Hej.Det var trevligt att hälsa på dig idag och se att du var piggare än när jag såg dej sist. kram syrran

#11 - - Cecilia:

Tack A för att du hjälper till, och tack K för att du kämpar så! Det blir ganska ofta suck böner även här, och tacksägelse däremellan. Tacksam för att du lever, men jag önskar att du ska få det lättare nu.
Jag använder diktafon när jag skriver detta. Det hjälper mig oerhört, och finns i alla program i surfplatta och telefonen. Kanske finns något sånt verktyg Åt dig? Kramar och välsignelser

#12 - - Ann-Sofie Nyberg :

Kristina, jag beundrar din styrka som du har. Men man blir lätt förvirrad i vardagen av olika anledningar. Jag tog en kopp te, men blodsockret var lågt och de förstod jag när mjölken stod kvar på bordet och tekannan var i kylen. Så lätt det är. Kram och sköt om dig.

#13 - - Ann-Sofie Nyberg :

Kristina, jag beundrar din styrka som du har. Men man blir lätt förvirrad i vardagen av olika anledningar. Jag tog en kopp te, men blodsockret var lågt och de förstod jag när mjölken stod kvar på bordet och tekannan var i kylen. Så lätt det är. Kram och sköt om dig.

#14 - - Ann-Sofie Nyberg :

Kristina, jag beundrar din styrka som du har. Men man blir lätt förvirrad i vardagen av olika anledningar. Jag tog en kopp te, men blodsockret var lågt och de förstod jag när mjölken stod kvar på bordet och tekannan var i kylen. Så lätt det är. Kram och sköt om dig.

#15 - - Anonym:

Mitt i allt det svåra lyckas du o din familj på något sätt lätta upp o se det komiska i det som kan hända. Så bra att viljan o lusten att fixa finns, men ta det lugnt också ibland. Hoppas du sovit bättre i natt! Många kramar ❤Birgitta L

#16 - - ingamaj NOGERSUND:

hoppas att allt ordnar sig till det bästa tänker o ber att du får hjälp!!!

#17 - - M:

Så fint att ni hjälper er mamma att skriva! Dock hoppas jag att ni också förstår att ni måste vara mycket varsamma med henne nu. Såväl det som att hennes skrivande är snudd på obegripligt, som förlusten av matematiskt tänkande är tecken på en kraftig försämring av hennes hälsa. Det är naturligtvis också hennes avtagande förmåga att tolka det hon ser omkring sig.

Er uppgift nu är att bära henne i det svåra som väntar - svårt för er, men också svårt för Kristina. Man får krafterna när man behöver dem - jag hoppas att det blir så också för er.

#18 - - Pia:

Synd att jag missade dig igår, men hoppas att biskvierna gick att äta o tidningarna fyllda med fina idéer för trädgården. Så tråkigt att du inte kan skriva och jag kan bara tänka mig frustrationen!
Stor kram, min vän! Du finns i mina tankar alltjämt!

#19 - - Tolmia:

Jag vill bara tacka dig för förböner. Mötet gick jättebra.
Många kramar!

Till top