ruach

Eftersom det förmodligen dröjer ett bra tag innan mamma kan skriva sina blogginlägg själv igen, och eftersom M har problem med sina händer blir det jag A (son) som fortsättningsvis skriver kommande inlägg. Som ni kanske märkt vid det här laget har bloggen en ny design som jag gjort, vi hoppas att ni gillar den!

 

Den stora glädjen är att mamma har fått komma hem igen! Igår gjorde hon sin sista strålbehandling :). Hon fick därefter träffa sin doktor och fick veta hur behandlingen ska se ut framöver. Om knappt 14 dagar börjar hon med Herceptin som är en antikroppsbehandling och ett annat cellgift. Så till dess ska hon få vila. Strålbehandlingen har minskat hennes krafter rejält, hon är väldigt väldigt trött och svag. Bara för en stund sedan kämpade jag och mamma rejält med att få upp henne ur soffan för att förflytta oss, det tog flera försök och det gick nästan inte - hon har inte muskelkraften som behövs i benen. De soffor/sängar som hon ligger på måste vara minst 50 cm hög annars är det omöjligt för henne att lägga sig ned och ställa sig upp.

 

Men det är inte bara muskelkraften som saknas utan det är också korttidsminnet vilket har en rejäl negativ effekt på bland annat hennes mediciner. Imorse förstod hon inte vilka mediciner hon skulle ta och då ringde hon avdelningen där hon legat för att försöka få hjälp men möttes av den enda otrevliga personen som jobbar där. Efter två timmar hade mamma och hennes assistent lyckats få fram vilka mediciner hon skulle ta på morgonen och kvällen, och då insåg mamma att det här inte fungerade! Därför beställde hon att få medicinen portionsförpackad hädanefter så att det inte ska bli något fel. 

 

Hennes hjärna är också trött. Hon hänger inte med i samtal, ibland måste vi upprepa något vi sagt tre gånger innan det sjunker in. Hon söker själv ord och detta gör henne frustrerad. Hon säger att hon tänker rätt men att det inte kommer ut som hon vill alla gånger. Dock säger många som besökt henne att de inte märker någon skillnad, det är nog vi närmast henne som märker hennes svårigheter eftersom att vi är så vana att vara med henne. 

 

Mitt i alla den här röran är det lätt att bara se negativa aspekter runtomrking sig. Därför ska vi nu försöka att varje blogginlägg skriva minst en positiv sak som hänt oss i familjen! Idag var ett glädjeämne att en god vän kom förbi med både blommor och mat. Det betydde jättemycket för oss! Ett annat glädjeämne för mamma är att vi kunde hänga tvätten utomhus idag! Sedan blir mamma alltid glad när ni hör av er på ett eller annat sätt, socialt umgänge betyder allt!

 

Dagens tanke
Att kämpa är inte alltid att bara stå ut