ruach

Ikväll har jag (sonen) valt att skriva ur mitt perspektiv för mamma är så trött och orkar inte hålla ögonen öppna, eller prata om vad hon har på hjärtat. Sedan april i år har vi oftast gjort en gemensam insats i att skriva dessa inlägg, förutom de gånger hon mått för dåligt och inte kunnat uttrycka vad det är hon vill ha sagt. Detta är en sådan gång.

 

 

Läget har tyvärr inte förändrats sedan förra veckan då vi skrev. Mamma vandrar mellan total klarhet och total förvirring mest hela tiden, från dag till dag eller timme till timme. När hon är klar i huvudet så kan man nästan inte tro att hon skulle vara sjuk; det är skönt att vi får ha de stunderna också.

 

När jag kom till mamma ikväll berättade hennes assistent att hon sovit en timme och inte gick att väcka för då somnade hon bara om. Jag lät därför henne sova vidare, och efter en timme till vaknade hon igen mer på riktigt och ville att vi skulle skriva på bloggen. Jag föreslog att jag skulle läsa upp alla kommentarer som ni kära läsare skrivit både på facebook och bloggen. Detta ville hon så gärna så då läste jag allihop; över 80 stycken kommentarer fick förra veckans blogginlägg. Vi blir så rörda av att höra att ni tänker på och ber för oss. Allra gladast blir mamma och det är en fröjd varje vecka att få se hennes ansikte lyfta upp när jag läser vad ni skrivet. Fortsätt gärna med det, för jag lovar att allting kommer fram till henne. Efter att jag läst upp allt för henne så somnade hon om. Ikväll har hon sovit mest hela tiden jag varit här, i mer än 3 timmar.

 

Anledningen till varför mamma är så trött ikväll är för att hon idag var på sjukhuset i 6,5 timmar. Det var nämligen idag hon röntgade skelettet (se förra veckans inlägg). Mamma har länge haft ökade plågsamma smärtor i ryggen och därför fanns misstanken om att cancern skulle ha spridit sig. Det känns skönt att berätta att ingen cancer har spridit sig till övriga kroppen! Halleluja! Det blev vi ordentligt glada över. Tack för alla era böner och tankar..

 

Förra fredagen kom mammas bästa vän M från Uppsala och hälsade på och stannade tills på söndagen. Samtidigt var jag och hälsade på min syster i malmö så det kändes skönt att veta att mamma hade någon annan utöver pappa hos sig på helgen. På söndag eftermiddag kom P och K, nära vänner till pappa och mamma, och hälsade på och hade med sig fika - det tyckte mamma verkligen om. Senare på dagen var det luciatåg på Axlagården där årskurs 9 på backens musikklass sjöng så otroligt vackert och i stämmor!

 

Återigen tack allihopa för att ni ber och tänker på oss. Vi ser på framtiden med ovisshet vad som kommer hända och försöker så gott det går att leva i nuet. Vi hoppas verkligen att julen kommer bli bra och att det inte blir den sista för mamma. Kramar från oss i familjen!