Rädsla igen..
Dottern som skriver.
Återigen kom rädslan över oss. Några ord och så kastas man ner i ett djupt hål av rädsla, oro och frågor.
Igår kväll ringde jag mamma för att säga godnatt, som jag alltid gör. Då svarar pappa och jag hör på hans röst att det har hänt något. Han berättar då att mamma började skaka och fick ett epileptisk anfall. De gav henne kramplösande medicin men efter en halvtimme hände det igen. Efter det förlorade mamma medvetandet och kunde inte prata, bara några osammanhängande ord. Pappa beskrev det som att det var precis som i april då de upptäckte metastaserna i hjärnan.
Så var vi nere på botten igen. Känns som man kastas fram och tillbaka som en vante.
Jag bokade en flygbiljett från Malmö till Umeå till idag på morgonen.
Så ringde pappa mig vid 12 tiden inatt och berättade att mamma hade vaknat och kunde prata igen.
ALLTSÅ VA! Helt ofattbart. Det finns inte ens ord.
Mamma minns inte vad som hänt men hon är som vanligt nu, fast tröttare och hon tappar en hel del ord. Vi hjälps åt att försöka förstå varandra och mamma är så glad att hon lever och kan prata även om det är frustrerande att inte alltid få fram det man vill ha sagt. Hon har även fått urinvägsinfektion som kan ha påverkat kramperna.
Ikväll har hon målat och haft besök av B. Hon är tacksam och glad för er som hör av er och välkomnar besök.
Dagens tanke
"När ett oväder uppehåller sig i ditt liv och allt du ser är vind, regn, blixtrar och åska,
då är det dags att ta skydd under Guds löftesparaply, sitta still och vänta ut sormen.
Han som tillåter oväder är också Han som tar fram regnbågarna."
då är det dags att ta skydd under Guds löftesparaply, sitta still och vänta ut sormen.
Han som tillåter oväder är också Han som tar fram regnbågarna."