Onsdag den 16e september
Mamma har nu bott på Axlagården i snart en veckas tid. Axlagården är en privat stiftelse och allting här är så annorlunda mot sjukhuset, fast på ett positivt sätt. Det är verkligen ett jäääättefint ställe! Hon har ett eget rum som vi inrett med hennes personliga saker (blommor och tavlor), hon får ha på sig sina egna kläder, rummet har en fantastisk utsikt över ängarna utanför, hon har en stor fin platt-tv som kan dras närmare så att hon ser och sängen hon ligger på kan lätt flyttas runt!
Hela miljön här känns så hemtrevligt. Det finns sällskapsrum, ett andaktsrum, en fin matsal (med underbar mat), en trevlig fontän i entrén, ett växthus osv. Ett av det trevligaste är att det inte känns så kliniskt vitt här; både patienterna och personalen är klädda som i vanliga kläder. Personalen är helt underbara! Nog för att personalen var duktiga på sjukhuset, men det här är något alldeles speciellt. De är så genuint trevliga, duktiga och öppna för olika lösningar - det märks verkligen att de bryr sig om mamma. Det känns verkligen som att man är med i ett team här - ett team med mamma för hennes rehabilitering.
Mamma pratar mycket bättre och är klarare i huvudet, för det mesta. Hon har dock ännu inte fått tillbaka styrkan eller orken. När vi flyttar henne till toan märker vi verkligen hur svag hon blivit, hon orkar inte hjälpa till alls och vid alla förflyttningar är vi minst tre stycken som hjälper henne. Personalen är så duktiga och vi har tillsammans utarbetat de bästa metoderna för förflyttning när det gäller mamma, på grund av hennes ryggskador går det inte att använda en lyft (som de annars använder) tyvärr.
Mammas kämparglöd har sakta börjat komma tillbaka, den är inte helt här än men hon är helt klart pågång. Eftersom hela det här miljöombytet precis skett och beslutet om assistans just blev färdigt, så har vi ännu inte fått tillräckligt med assistenter. Så vi har behövt vara här mer än vad som i framtiden är tänkt.
Igår blev mamma väldigt lycklig när de för första gången drog ut hon i sängen ut i solen. Eftersom det är en öppen planlösning går sängen att dra ut ur rummet och sedan ut på baksidan jättesmidigt. Mamma tyckte det var så skönt eftersom hon inte varit ute på flera veckor och inte fått någon frisk luft. Solen sken varmt igår och vi hoppas på fler sådana dagar, bara det slutar regna.
Dagens positiva
Just nu känns Axlagården som så nära himmelriket man kan komma.
Dagens tanke
Tänk att livet kan gå åt rätt riktning ibland!
Bild på fontänten vid entrén.
Fler bilder kommer.