ruach

Söndag den 31 oktober 2010

Jag är tillbaka. Inget Internet så det kunde inte bli något inlägg under min Strömsundsvistelse.

Jag kunde i alla fall åka iväg , mina magsmärtor var bättre på torsdan så jag for.

Fick åka med min trevliga taxi chaufför som kör så försiktigt. Men gatukontoret i Västerbotten hade glömt göra något åt vägen mellan Bjurholm och Åsele, det var så isigt och hoppigt och besvärligt så chauffören  sa att han aldrig under hela sin chaufförstid kört på något värre, man var livrädd för sladd hela tiden. Jag kan ju säga att det inte var bra för min rygg.

Vi kom i alla fall fram lyckligt och mamma blev glad att få hem mig.

Vi har pratat,  jag har blivit utbjuden på god lunch av mamma, gått i affärer, köpt julklappar, varit på god middag hos min syster och svåger, varit på gudstjänst mm. Som en glad överraskning lyckades min andra syster också ta sig hem så det blev riktigt systraglatt. Tiden går bara alltför fort, man hinner ej riktigt allt va man tänkt.

Igår började dessutom mitt magonda igen så jag sov inte mycket i natt trots att vi fick en extratimme i natt.

Vägen hem var denna gång jobbig mellan Dorotea och Åsele men vi kom lyckligt fram och man är så tacksam varje gång.

Möttes av stora kramen av sonen och maken. Middagen stod på bordet. Maken hade timat ugnspannkakan exakt med min hemkomst. Så har jag packat upp och sen sett på en film med familjen så nu börjar vardagen igen.

Hann även ringa min goda vän M som fått så problem med sin stackars rygg igen och det just när de skulle åka på utlandssemester. Ber att hon fort ska krya på sig och att de får igen pengarna för flyget mm och får komma iväg senare. Såna här gånger önskar jag att jag kunde trycka på en knapp och simsala bim skulle allt ordna sig, en ny rygg åt henne och en glädje fylld semester och lösning på allt men nu har jag ingen sån knapp, så jag får knäppa mina händer och be till Honom som vet allt och har lovat att vara med alla dagar  och som bär även i det mörka och obegripliga.

Denna vecka är en riktig sjukhusvecka, med början hos hjärtläkaren i morgon.

Men nu är jag så trött så det blir inget längre inlägg ikväll.

Dagens tanke: Att stanna upp ett ögonblick emellanåt kan vara den enda möjligheten att orka gå vidare.