ruach

Måndag kväll den 9 februari 2010

Ja så ligger jag inne igen. Kände i sömnen att jag hade sån värk i kroppen och att hela jag kokade. Till slut orkade jag ta mig till vaken ytan och insåg att jag var sjuk, tog temp och hade 38,5 och det är  mkt för mig som har 36,0 i morgontemp. Jag var tungandad och hade tryck över bröstet/ hjärtat.

Tog panodil och somnade till sist. På morgonen ringde jag till onkologen. Är så skönt när man tas på allvar. Var den rara sköterskan K som tog emot och fantastiskt nog var min doktor Ingegerd jourdoktor idag. Efter bara ngr minuter ringde K upp och sa att jag skulle komma till onkologen. När jag efter snabbtvätt och snabbfrukost kom upp var jag väntad . Vilrummet var iordningsställt åt mig. Provrör var uppdukade och allt hände på en gång.

Snabbt kom de från fyslab och tog ekg. Jag sov och sov allt mellan rörposten dumpade in gn rören. Det var som jag hade privatsköterska, K kollade mig hela tiden. Kände mig så ompysslad.

Så småningom kom doktor I, hon säger jag är så extremt infektionskänslig. Hon vill lägga in  mig för se hur proverna utvecklas för de vita är låga igen, samt följa upp hjärtat. Hon såg på mig att jag ej var frisk. Det blir ingen herceptin behandling imorgon utan den skjuts upp.

Blev inlagd på min favoritavdelning, onk 3. Tyvärr ej egen sal och de är lite för pratsamma när jag är så trött och tv vill de ej ha på vilket är sånt bra sömnmedel för mig

Här har det tagits mer prover idag , varit på ekg igen. Både avdelningsläkaren och överläkaren var o hälsade på mig. Det känns så skönt när man är bekant.

Min goda vän Dr B hade sett på inskrivningslistan att jag var inlagd så hon tittade förbi o likaså min granne GB. Tiden går lite fortare när man får besök.

Just nu värker kroppen och febern stiger och huvudet värker. Känns lite jobbigt vara inlagd igen  ssk som jag lovat sonen att förhöra och hjälpa honom med kemin och att han idag skulle  få äta en semla som han tål, så han var besviken.

Dottern ringde idag och nu var malaria attacken över och det går bättre, men hennes allergi med ögonen går inge bra. Men hon lät positiv och det är huvudsaken. De har ej kommit åt ngt Internet cafe så de har ej kunnat skriva på bloggen.

Jag måste ha en enorm förmåga på förträngning eller brist på komihåg , vet ej hur jag ska tolka mitt  minne.

Idag var det dags för mitt tredje mugascint på nuclearmedicin, inte kom jag ihåg från de förra gångerna att jag skulle dricka en urk smakande dryck först och inte kommer jag ihåg vad det var heller.

Sen började cirkusen dvs hitta blodkärl på Kristina. Sköterskan hittade till sist  ett kärl där hon fick in nålen men då vägrade jag ge ifrån mig blod. Sen värmdes jag med kuddar på alla möjliga kärl, till slut var jag avklädd även på benen. Men ingen stans fick de in nålen.

Min fundering är, om nu Gud visste att jag skulle behöva stickas så många gånger i mitt liv, varför gav han mig ej stora synliga kärl som fungerade. Som det är nu, är jag kostsam för landstinget, det går åt mkt material, tid o personal, den stackars personalen vill väl till slut ej se mig  och så förståss smärtanhos mig för varje stick och grävande runt.. även om jag är härdad vid detta lag.

Jag hade ganska tidigt i cirkusen frågat om det ej gick att använda portetn eftersom AHS lämnat kvar nålen sen i morse då de tog prover, men det skulle inte vara bra att spruta in ???? där eftersom det låg för nära hjärtat.

Kollade på nätet nu vad som står:

”Indikationer:
Bestämning av hjärtats pumpfunktion uttryckt som ejektionsfraktion (slagvolym i % av slutdiastolisk volym).

Undersökningens genomförande:
Undersökningen utföres i vila. Inmärkning av röda blodkroppar sker i två steg. Först injiceras inaktiv Stannous Agent. Efter ca. 30 minuter injiceras sedan 99mTc. Själva registreringen under gammakameran sker med samtidig registrering av EKG för styrning av datainsamlingen och tar ca. 15 minuter.
Hela undersökningen tar ca. 1.5 timmar.

Förberedelser:
Injektion i Port-a-cath skall undvikas eftersom detta kan störa inmärkning och bildregistrering.”

När den stackars sköterskan började få gråa hår gick hon till sina kollegor o de bestämde att det fick bli via Port-a-cathen i all fall för den satt ju en bit från hjärtat och så skulle de spruta mkt koksalt  och heparin i den efteråt så jag skulle bli väldigt kissnödig.

Så då gjordes allt via porten. Förs sprutades del 1 in och sen fick jag ligga dubbelvikt på den minsta soffa jag sett, man ska inte vara ryggskadad på sjukhus där det bara finns stolar med armstöd. Tur jag är smidig i kroppen så jag kan knyckla ihop mig, men jag tog mig ej upp själv utan behövde armhjälp av sköterskan

Så var det dags att lägga sig under gammakameran, för att jag skulle slippa ta av mig min ortoplastkorsett, är svårt få bort den då man ligger i som en vagga så tejpade de fast den i en sned vinkel. Till sist var ajg klar så nu får jag vänta till onsdag för att höra att allt är okey.

Medan jag väntade på skjuts hem så träffade jag en bekant som haft bröstcancer för 6 år sen och som nu känt ngt konstigt i sitt andra bröst. Vi pratade om den oro man konstant lever med varje dag sen man en gång haft cancer. Hoppas verkligen att det inte är ngt allvarligt hon hittat.

Känner mig lite dagen efter, efter resan igår. Är så glad att jag fick denna kravlösa  minisemester.

Förra veckan var jag så knäckt av min huvudvärk att jag glömde skriva ner om min glädje över mina två goda vänner som kom med mat till oss. Är så oändligt tacksam över dom och över den goda maten som kom så väl till pass.

Idag har sonen ledigt från skolan så han jobbar med no på engelska, prov på fredag, jag lär mig många nya ord i kemin när jag förhör honom.

Söndagkväll den 7 februari 2010

Ja som ni väl förstått på att jag ej skrivit  några inlägg så kom jag trots allt iväg till Jämtland. Natten mot torsdag tog jag mot min vana värkmedicin för  att få sova lite grand utan värk och mådde någorlunda på morgonen. Så jag bestämde  att jag skulle fara och tog tabletter för att kunna slappna av i taxin . Jag har världens bästa taxi chaufför på mina bårbilsresor när jag åker långt. Resan gick bra även om jag var mörbultad i ryggen. Tack alla ni som tänkt på  mig och bett att jag skulle komma iväg

Det var så roligt att komma hem till mamma. Vi tog det lugnt på torsdagen och försökte fundera ut alla möjliga alternativ så min Östersundssyster skulle få komma hem

Så säger en kompis till syrran att hon kan köra 20 mil extra för att syrran ska få komma hem. Vilken kompis!! Sen visste mamma av en som skulle köra andra vägen på söndag så det löste sig och gissa om vi var tacksamma för att vi skulle få ses, men visst är det hemskt att handikappade ska bli så trampade på att de ej ska få samma rättigheter att färdas när man ej kan använda vanliga kommunikationsmedel. Hörde idag om en till som blivit av med riksfärdtjänst som haft det i många år, hon är också ryggskadad. Tydligen ska man sitta i rullstol och ha en vanlig diagnos för  att bli trodd.

I fredags hade jag sån tur, en klädaffär i S hade 75 % rabatt och den ligger så nära mammas lägenhet at jag orkade gå dit och där hittar jag bl a en vinterjacka, jag som tänkt köpa en ny jacka hela vintern men aldrig orkat gå på stan. Här fick jag en ny jacka nästan gratis. Gissa om jag var nöjd!

Så kom syrran hem och det var så roligt att få ses igen. Min andra syster träffade vi över en kopp kaffe på lördag, hon hade dragit på sig en förkylning efter allt som hänt, och de håller på och tömmer svärmors lägenhet. Men  så roligt  att hon tog sig tid att träffa oss. Vi gjorde lite mer affärsbesök och gissa om jag njuter av miljöombytet och att göra friska saker.

Jag har inte haft huvudvärk en enda natt sen jag kom hem till mamma, är så tacksam och jag har fått sova riktigt bra.

Alltför snabbt blev det söndag och dags att återvända till vardagen. Resan gick bra men nu är jag trött och yr så nu ska jag komma i säng. Imorgon är det provtagning och mucascint, är en hjärtundersökning inför den nya behandlingen. Är allt okey blir det behandling på onsdag. Är så tacksam att det var ett litet längre uppehåll till denna nya behandling  så jag hann bli lite piggare och kunde åka hem.

Onsdag den 3 februari 2010

Min huvudvärk bara fortsätter på nätterna. Är svullen i nackfästet så jag undrar vad det är? Blir jag ej bättre i helgen så måste jag nog ringa sjukvården, för att börja med ny behandling o må så här vet jag ej om jag orkar.

Hade långt framskridna planer på att fara till Strömsund o hälsa på mamma i helgen. Har ej varit hem sen i somras och sen vet man ju ej hur jag mår, så detta var den bästa helgen. Får se hur natten blir om jag orkar med att resa. Jag hatar att behöva ställa in det jag planerat ssk nu när mina planer är så få och jag behöver lite stimuli utifrån. Hoppas att min Strömsundssyster är frisk från förkylningen så jag törs träffa henne

Jag hoppas att min syster från Östersund på något sätt ska kunna ta sig hem så jag får träffa även henne. Hon är också ryggskadad och har oxå problem med att sitta. I en massa år har hon varit beviljad riksfärdtjänst och fått åka liggande. Så kom det en ny handläggare på kommunen som gav henne avslag o sa att hon kunde åka buss!!!

Hur åker man buss när man ej kan sitta och inte klarar vibrationer?? Hon har överklagat till länsrätten och fick avslag även där för kommunens handläggare påverkade dom så starkt. Jag har själv ringt denna handläggare i min roll som arbetsterapeut och något mer otrevligt har jag aldrig pratat med. Hon sa att hon inte ville prata med mig och att läkarintyg inte betydde ngt i deras handläggning. Då undrar man vad som betyder ngt eller har det gått prestige i det?

Nu försöker hon med hjälp av sin advokat att få ign at hon ska få överklaga vidare. Så återigen undrar jag, vart är Sverige på väg i sin syn på handikappade. I lagen står att man har rätt att som handikappad ha samma möjligheter till resor som friska, men tydligen inte om man har ryggskador. Det är som man inte begriper vilket handikapp det är med ständiga smärtor och att ej kunna sitta.

På detta sätt kommer min syster ingenstans och kan ej hälsa på vår mamma eller göra andra resor. Inte ens till jul fick hon någon resa beviljad!!!!! Tack vare goda vänner som skulle norröver så fick hon åka liggande i bil men det kan man ju ej lita på att ngn ska köra just när man själv vill iväg.

Kväll

Har så ont i huvudet så jag vet snart ej vad jag ska ta mig till. Be att det ger sig, att jag får sova  och att jag kommer iväg till Jämtland i morgon.

Tisdag den 2 februari 2010

Vaknade i natt med en gräslig huvudvärk igen och kunde sen ej sova. Är som varenda muskel i nacken är inflammerad och jag kan knappt röra huvudet. Blev en aning bättre sen min fantastiska assistent masserat men det släpper ej så nu har jag gett efter och tagit huvudvärkstabletter.

Jag som planerat att ta sista chansen innan den nya behandlingen och åka hem och hälsa på mamma i Strömsund i helgen, jag har ju inte kunnat åka hem sen i somras och vill så gärna få göra det men fortsätter huvudvärken så här vet jag inte hur det ska gå.

Så mitt inlägg i dag blir inte längre än så här, orkar ej tänka.

.

Måndag den 1 februari 2010

Ja bekymren de tar aldrig slut känns det som.

Nu har Afrika dottern fått malaria trots att de ätit medicin redan innan de for. Hon har i alla fall fått medicin mot malarian och febernedsättande.  Hennes kompis hade fåt ten mask som lagt ägg under huden så när den kläcks måste de trycka ut den. De där maskarna kryper in i de nytvättade kläderna och enda sättet att klara sig, är att stryka kläderna minutiöst för att få död på dem.  Ja livet i Zambia är verkligen annorlunda än i Sverige. Fattar vi vad vi har mycket att var tacksamma för?

Sonen kom glad hem från skolan och hade fått MVG på provet om städning och tvätt i hemkunskap så det var ju kul.

Idag bakade vi surdegsbröd. Efter tre misslyckade försök att göra en fungerande surdeg så gjorde jag en surdeg av mejeribolagets surdegskultur och den blev perfekt och brödet vi, ,dvs min assistent, gjorde blev supergott.

Som vanligt sovit middag men är lika trött för det. Fattar ej vart tiden tar vägen trots att jag inget gör. I dag fick jag ett trevligt besök av min kära vän M som inbjöd sig på kaffe och sånt uppskattar jag.

Kvällen har gått med tv-tittande och läxförhör. Tack och lov att jag tycker det är roligt att förhöra läxor. Sen fick jag be aftonbön med sonen, har oftast varit  A som fått göra det denna vinter för att jag ej orkat så jag gläds varje kväll jag orkar göra det.

Söndagkväll den 31 januari 2010

Gårdagen blev en städdag i pärlornas tecken. Jag har haft fullständig oreda bland mina smyckestillverkar saker och pärlor, så när jag ngn gång drabbats av lust att skapa så har all ork gått till att leta det jag vill ha, och när jag funnit det så har orken varit slut. Så nu skulle jag städa.

Till slut var alla lediga ytor i kök och matrum belamrade med pärlor och smycken till makens förtvivlan, för det fanns ingen plats att äta på. Jag vilade och var uppe och vilade etc   En hel del kom på plats och jag insåg att nu måste jag snart få till min pärlsida så jag får en chans att sälja något.

Men jag blev ej klar och idag var all ork slut så en hel del fick jag bara skrapa ner i lådor och hoppas att orka ta nya tag längre fram. Trots allt är jag glad för det som kom i ordning och märktes upp.

I natt hade jag en jättejobbig natt och mådde så dåligt. Inte blev det bättre av att jag visste att jag måste må någorlunda idag eftersom jag lovat att vara förebedjare vilket jag älskar att vara.

Mådde någorlunda på morgonen så vi for iväg. Sonen ska ju konfirmeras i sommar så han behöver ju delta i en hel del gudstjänster.

Är så kul komma till kyrkan och få känna sig så välkomnad som jag gör. Det är så många människor som kommer och berättar att de ber för mig, tänder ljus och tänker på mig. Jag är så privilegierad som har en sån vänkrets och en sån församling.

Det var en härlig gudstjänst med bra predikan om nåd och tjänst, sonen fångade upp att det viktiga är att Gud förlåter oss när vi misslyckas om vi ber om de,t och att sen så får vi hjälpa andra.

Vi sjöng en så härlig psalm som sen ringt i mina öron hela dagen; Stor är din trofasthet

Stor är Din trofasthet, min Gud och Fader!

Växlingens skugga ej finnes hos Dig

Evig Din kärlek är, Ditt verk Dig vittne bär,

att Du densamme är evinnerlig

Stor är Din trofasthet, stor är Din trofasthet!

Ny är var morgon Din nåd emot mig

Var dag Du åt mig ger det som du nyttigt ser

Stor är Din trofasthet, Herre, mot mig.

Våren och sommaren, hösten och vintern,

solen och stjärnorna på himmel blå

Allt vad Du skapat har del uti lovet tar

om huru underbar Du är ändå

Rening från synd Du ger, frid som förbliver,

kraft för var dags behov år efter år

Framtiden, ljus och lång, möter jag nu med sång,

tills jag hos Dig en gång vid målet står

Text: Th. O.Chisholm, D. Hallberg. Musik: Runyan

Det var nattvard idag och bara det var en upplevelse.

Så hade vi förbön under nattvarden och idag hade vi gjort så att för att många skulle våga sig fram så bad vi en gemensam förbön för var och en och man behövde ej själv säga något när man kom fram.

Jag blev så välsignad och fylld av glädje av att få be för så många så jag hann inte ens oroa mig för att jag inte skulle orka vilket jag under veckan tänkt mänga tankar på om det skulle gå när jag bara kan stå uppe 10 minuter åt gången. Men jag blev så fylld av kraft under den stunden  att jag även orkade stå och fika sen. Jag mår alltid så bra när jag gör något i gudstjänsten

Sen var jag trött men det var värt det och jag har varit fylld av glädje hela dan och står även ut med att jag ej orkade göra färdigt pärlsorteringen.

Dottern har såna problem med dammet därnere och sina ögon och att hon håller på klia sönder ögonen så henne får ni gärna be för oxå . Hon säger att blir et ej bättre vet hon ej om hon kan vara kvar och det vore ju dötrist om hon måste ge upp för sin allergi när hon satsat allt på att kunna far dit.

Kvällen avslutades med ett långt härligt samtal med vännen i Östhammar.

Torsdag den 28 januari 2010

Vaknade återigen av en gräslig huvudvärk. Hade så ont att jag var tvungen använda händerna för att lyfta huvudet. Känns lite oroande att jag börjat få så ont i huvudet, är det biverkan eller vad är det?

Minan naglar har djupa hack, syns när jag fick taxoteren, är biverkan av den behandlingen trots att jag låg med isvantar. På fötterna är vissa naglar som ruttnade och i färd med att falla av.

Imorse kom vi, dvs man och son, knappt ut. Det hade snöat och drivit så mkt så dörrarna gick knappt att öppna. Min rollator var begraven till största delen i snö. Maken ramlade 3 gånger under sin skottning men som väl var bröt han inget, och det var för väl, med tanke på hans urkalkade rygg och höfter. Han får ju ej råka illa ut då jag är så dålig.

När sonen kom från skolan fick han hjälpa till att skotta för pappa var fullständigt färdig.

Jag har lyckats sätta in lite papper i pärmar idag så det har varit mitt jobb, trist men nödvändigt.

Veckorna går väldigt fort trots att jag knappt gör något. Försöker be för alla mina nära och kära, nya och gamla vänner, även bloggvänner när jag ligger och vilar. Jag har så mkt lättare att be för andra än för mig själv men där vet jag att andra ber..

Fredag den 29 januari 2010

Jag orkade ej skriva klart igår och det har ej hänt spec mkt idag heller Min assistent hade gjort en god alltiett middag i ugnen mede kyckling och rotfrukter. Potatisen var så god att jag kunnat äta bara den. Den smakade mer än kycklingen i min konstiga smaksensation

Maken var till doktorn idag men han  får ej börja jobba mer än 25 % så nu undrar vi hur det ska gå.

Vad vi hittills fått veta så godkänner ej försäkringskassan sjukskrivningen. Man kan verkligen undra vart Sverige är på väg? Om man blir sjukskriven av läkaren för att man är för sjuk för att jobba och man accepterar det och är hemma, och sen när man väntar på att sjukkassepengarna ska komma så får man höra att försäkringskassan säger  tvärtom.

Mitt förslag är att läkaren ringer till försäkringskassan o säger: Här har jag en patient som jag anser är för sjuk för sitt arbete, godkänner ni sjukskrivningen eller ska han gå o jobba trots sin sjukdom och bli sämre?  Då visste man i alla fall om man ska svälta ett antal månader och om huset ska gå på exekutiv auktion. De kan ju ej ta för givet at man har en anhörig som har hög inkomst som man kan leva på eller tror de att en familj kan leva på fruns sjukpension på 7000 kr i månaden med mat, boende försäkringar och alla kostnader för sjukvård ? Jag är riktigt upprörd. Ska jag säga när sjukvården vill lägga in mig för att jag är för dålig, nej jag har inte råd att betala avgiften för att ligga inne, för min man är sjuk och får ingen sjukpenning. Ja ni hör hur absurt det är.

Idag hörde jag om en kvinna som fått vänta på sin sjukpenning i 8 månader och där man sa nej hon var ej berättigad, så hon var tvungen sälja sin bil och sitt hus för att ha ngt att leva på

Då efter 8 månader fick hon veta at hon var berättigad att få sjukpenning och då var det ju som för sent för då hade hon gjort sig av med det som var viktigt för henne.

De som bestämt detta med försäkringskassans handläggning, vad har de för förmånliga avtal som gör att de kan leva om de nu skulle råka bli sjuka i ngt försäkringskassan inte godkänner?

Men de blir väl aldrig sjuka eller har inga anhöriga som råkar bli sjuka eller också har de såna löner att de har ett fett bankkonto eller fantastiska försäkringar som ger förmåner i alla fall?!

Samtidigt när man hör om nöden i världen  så vet jag att vi har det jättebra i Sverige.

Det senaste från Afrika dottern är att hon o S är på väg på förlovningsfest till ngn stad i Zambia, är en av lärarna på barnhemmet som ska förlova sig. De reser i en bil tillsammans med fyra levande hönor! Antar att de är till middan, undrar hur det känns att äta sin medpassagerare? Ja det är väldigt annorlunda upplevelser de gör, men säkert oförglömliga.

Onsdag den 27 januari 2010

Idag visste jag att jag skulle få för mycket som hände, men ibland kan man ej styra det som sker.

Först hade jag en riktig värknatt med ischias i båda benen och värk i hela ryggen och huvudet.

Sen skulle arbetsterapeuten och teknikern komma från dataresurscenter för  att se om de kunde lösa problemet med att lyfta datorn till min mage så jag ej gör snedlyft på sängen eftersom jag fått tennis armbågar av lyften. De hade med sig ett bord som står på golvet och som vi ska försöka sätta fast datorn på, och som jag bara kan svänga ut  och in över sängen och så hänger datorn kvar där. Det verkade lovande

Sen skulle det vara personalmöte med Frösunda som ordnar min assistans, dels med uppdragschefen och mig och dels med min assistent också. Det gick bra och var trevligt men det tar mkt ork.

Sen var det en halvtimmes vila och sen kom en av min mans chefer och ville träffa både honom och mig. Vi fick ytterligare n blombukett som uppmuntran för A att börja jobba igen. Jag fick en fröpåse och en tidning om odling. Kul

Sen var jag helt slut och somnade till Förkväll på TV.

Ute har det drivit en massa snö och snöat och stormat hela dan och A har nästan knäckt sig på all snöskottning. Nu får det snart ge sig med all snö.

När vi sen skulle till bönegruppen så höll vi ej på att ta oss fram för det var ej plogat på gatorna. Men vi fick en trevlig stund där vi delade vår vardag och våra böneämnen.

Men nu är det sov dags och få lite nya krafter.

Tisdag den 26 januari 2010

Igår kväll kom makens chef med denna vackra blombukett från hans arbetskompissar.

Idag har det återigen varit en trött dag, sovit, träffat kuratorn som kom hit. Pratat med dottern, de arbetar otroligt hårt. Barnen saknar så mkt

De har ett konto dit man kan skänka pengar så det kan användas till barnen på barnhemmet. Flickorna, M och S skall renovera ett skolhus och måla det och dit behövs pengar, se deras blogg.

Man sätter in pengarna på konto i Swedbank 8420-2 913 456 173-8 Sara Elo och man skriver att det är till barnhemmet på meddelanderutan

Man kan läsa om barnhemmet på

http://www.arteco-orphanage.org/

Idag åt vi palt till middag som min snälla mamma kokat och skickat med mina syskonbarn som kom tillbaka till Umeå igår. Det var jättegott, vågar ej berätta för dottern vad vi ätit. Men hon kan väl få palt i försenad födelsedagspresent.

Jag har tänkt mkt på orden ett brustet halleluja. Det är så mkt i våra liv som blir fel, men också så mycket som öppnar upp, jag tänker att brustenheten är en del av livet och mitt i allt det brustna finns ett halleluja

Brustet Halleluja

När jag känner världens nöd
och ser lidande och död.
När mitt liv jag ej förstår
och det gåtfulla består.

Då kommer jag till dig ändå
vart ska jag väl annars gå
med mitt brustna halleluja,
hör mitt brustna halleluja.

När en frestelse får makt
och jag visar dig förakt.
När jag bryter dina bud
och min skuld är tung, O Gud.

Då kommer jag till dig ändå
vart ska jag väl annars gå
med mitt brustna halleluja,
hör mitt brustna halleluja.

När jag vänder mig från tro
och så känner tvivel gro.
När jag inte orkar be
om det under du vill ge.

Då kommer jag till dig ändå
vart ska jag väl annars gå
med mitt brustna halleluja,
hör mitt brustna halleluja.

Hittade denna psalm i psalmer från 2000 talet av Christine Falkenland

Måndag den 25 januari 2010

Idag klippte min assistent och jag mina pelargoner, dvs de som överlevt , jag hade ju inte riktigt orken i höstas att vara så ordentlig när jag tog in dem för vintern så jag är så glad för alla som ändå kämpar på. Det känns som våren är på gång när man gör sånt trots att det snöar utomhus. Det kom rätt mkt inatt också.

Jag kan inte annat än le åt karlarnas inskränkthet när de går och handlar. Min man var på Granngården och köpte tvättmedel, när han kom hem frågade jag, såg du om de hade börjat med extrapris på blomjord? Nej men det sa du inte att jag skulle kolla, nej det gjorde jag inte men jag räknade med att man som jag själv gör kastar ett öga runt på allt och då vet man rent automatiskt. Så nu får jag antingen ringa dit eller vänta på reklamen.

Jag mår ej riktigt lika illa som tidigare så viss mat smakar bättre, jag försöker innan jag börjar äta frammana den smak jag minns och försöker hålla kvar den tanken när jag äter eftersom jag ej känner smak nå vidare och skinnet kommer o går i munnen.

Mitt stora problem just nu är den ofantliga tröttheten, fast jag sover så är jag så trött och inte bara sömntrött utan även mentalt trött. Men min granne som jobbar på strålbehandlingen säger, du är ju sjuk, det är inte konstigt du är trött . Och så är det, men jag har svårt med att ej kunna tvinga kroppen som jag gjorde förr..

Drömmer om frösådd men än så länge finns ej orken

I Zambia är det tungt just nu. Ont om mat och dryck och alldeles för lite sömn, lät som M var på väg bli uttorkad. Det saknas vatten och det lilla de får tag på måste kokas och frysas och då finns det inte alltid ström. De ska väcka barnen kl 5 på morgonen, sen får de ej kvällsmat förrän vid 22 för personalen har så svårt beräkna tid, och sen ska de lägga barnen så det blir ej många timmars sömn per natt.  Så nu behöver de förbön för orka.

Söndag den 24 jan 2010

Idag var jag i kyrkan dels för att jag så gärna ville få delta i en gudstjänst igen dels för att vi skulle ha sammanträde direkt efteråt.

Det var en fin gudstjänst och vi slutade med min Älsklingspsalm , nr 217

Gud för dig är allting klart

Gud, för dig är allting klart, allt det dolda uppenbart.
Mörkret är ej mörkt för dig och i dunklet ser du mig.

Läk mitt öga, att jag ser hur du är i det som sker.
Där jag bäst behöver dig är du allra närmast mig.

Och om jag ej mer förmår gå i tro den väg du går
led mig vid din fasta hand steg för steg mot livets land.

När min tanke, tvivelstrött, obetvingligt motstånd mött
och ej mera mäktar strid - inneslut den i din frid.

All din nåd är öppen famn och ditt namn en ljuvlig hamn.
Vad du vill är helighet men du är barmhärtighet.

~ E. Malmeström~

Den här psalmen vill jag ha i min dödsannons och på min begravning vilket jag också har skrivit i Vita Arkivet så mina anhöriga ska veta det den dag jag dör. Jag hoppas få leva länge än, men det är den finaste psalm jag vet och den har burit mig gn många tunga dagar i livet

Sammanträdet gick bra och som alltid tycker jag om att känna mig delaktig i något, ssk nu när jag ej orkar ssk mkt

Trots min trötthet, tänkte jag när jag kom hem och såg att solen sken, att idag ska jag gå över till grannen dit jag ej varit sen i somras  då jag ej orkat, så  nu tog jag min första promenad till nästa hus och det var så trevligt. Men nu är jag supertrött och halvsover över datorn.

Dottern skickade ett sms kl fem i morse att ögat var bra nu så det var skönt höra

Min man är lite tokig när jag kom hem idag sa han att min syster var i sovrummet, ja ha tänkte jag nu har han hittat på något bus och mkt riktigt, lutad mot mitt gåbord stod en vacker dam i peruk, dvs han hade klätt ut droppstativet till mig. Fniss

Tycker ni det är likt?

Jag kan bara beundra min man att han ids göra sånt

Försöker hitta en kompis till sonen så han kan få åka på sportlovslägret i Tärnaklippen

Lördag den  23 jan -10

Väcktes av telefon från Afrika men dottern hördes ej. Till slut lyckades jag komma fram till henne. Då hade hon drabbats av sån allergi i ögat och var så svullen och visste ej vad hon skulle göra, hade tagit de mediciner hon hade med men det hade ej hjälpt. Skulle få träffa barnhemmets läkare. Tyvärr kan man ej göra något härifrån mer än be och det är ju egentligen inte så lite

Så dödligt trött idag, men ville ändå komma ut, så vi gjorde en snabbtur  med bil till Clas Olssons för att få tag i lamineringspapper till min lamineringsmaskin jag fick i julklapp. Då var pappret slut och jag hade ansträngt mig förgäves och var ännu mer slut när jag kom hem.

Tänk, jag har ej varit ute och gått sen i somras, sen dess har jag ej ens orkat gå till grannen som är ca 50 m bort. Saknar så att få frisk luft. Tänk om det varit sommar då hade jag kunnat ligga ute i trädgården och njuta av blomdoft och vatten skvalp från dammen. Jag längtar verkligen till sommaren både för att det är lättare att komma ut men också att livsmodet stiger av sol och värme och då har jag mindre ont i min skadade rygg.

För det mesta klarar jag av att mina ryggskador hindrar mig i livet, och att jag måste ligga alternativt stå och göra det jag vill göra, men nu när jag ej orkar stå mer än 10 min då saknar jag verkligen att inte kunna sitta, det finns så mkt man kan göra i sittande som ej går göra liggande. Har försökt pärla liggande men det innebär pärlor överallt utom på tråden och sen far de i golvet och eftersom de är mikrosmå så hamnar de i dammsugaren och det blir dyrt.

Har haft mer ont i rygg och bäcken denna vecka och kramper, men det kan vara benmärgssprutan som ger de biverkningarna.

Sonen fick träna sina matlagningskonster på den rätt han är duktig på, sen dukade han med servetter och var jättenoga med att vi uppförde oss vi bordet. Det blev en god pastasås som räcker till en dag till.

Maken är och spelar i Ersmark i kväll på en gudstjänst som skulle handla om Afrika, fast det var Tanzania denna gång.

Nu har han kommit hem och för att fortsätta Afrika temat så åt vi pepparsås. Var den kära E som hade med sig en burk igår. Det var jättegott men tyvärr tålde ej min tunga det så nu får jag lida tills jag får nytt skinn.

Fredag den 22 januari 2010

Åh vilken trevlig förmiddag jag har haft

Min goda vän E, som jag känt sen jag var 14 år kom ner från Skellefteå, lastad med fikabröd och blomma och tia lott och jag vann 20 kr, men framförallt med sitt goda humör och trevliga sällskap.

Hon lärde mig vika plastkassar enligt en japansk sed så nu tar de pytteliten plats.

Vi pratade och pratade och det tog ej slut på samtalsämnen, tyvärr skulle hennes mans buss köra tillbaka så hon var tvungen haka på men vi var överens om att hon måste komma igen. Det är så underbart med vänner som man bara kan fortsätta att prata med som om det var igår man sågs men det ändå gått ett antal månader sen sist.

Sonen gladde mig med ett sms om MVG på So provet i onsdags och alla rätt på läxförhöret i engelska, det lönar sig att plugga!

Just nu är jag så trött så jag får ta en paus i skrivandet.

Nu har jag bestämt mig, jag fortsätter att vara Nadja . Jag testade Shima på kören igår kväll men det kändes ej som jag, så idag var maken till frissan för att hämta Nadja som kommit med posten.

Nu finns det ett färskt inlägg från dottern och hennes kompis. Jag har även läst inlägg från de som var volontärer där tidigare och man inser vilken  nöd det är därnere och hur oerhört, oerhört bra vi har det.

Torsdag den 21 januari 2010

Ikväll startade Vasakyrkans nya kör. Det var så kul. Det var jättemånga som ville vara med. Jag blev så välkomnad av så många som var glada att jag orkade vara med. Det är tur att jag legat och sjungit i kör i så många år, lägger ut mina dynor på stolar och ställer dem i altstämman så det blir inge ovanligare för att jag nu dessutom har cancer. Tack vare den liggande ställningen orkade jag med övningen även om jag blev trött, men det var så vansinnigt roligt. Roliga sånger och bra ledare och det lät riktigt bra för att vara första övningen.

När vår körledare skulle ha avslutning sa hon, att hon hittat en morgonbön som hon ville läsa. Jag kände så väl igen den och tänkte var har jag den? Efter kören kom hon med en plastficka till mig o frågade om jag kände igen den. Då var det mina papper hon hittat i en kör pärm som jag lämnat in för 15 år sen. Inte underligt att jag kände igen dikten och dessutom var det annat jag skrivit som låg där, så glad blev jag att få igen det.

Här kommer den

Morgonbön

Min dag är ny o Gud

Jag vill inte röra den

förrän du har hållit den i dina händer

Välsigna den åt mig innan du

bryter den i timmar, minuter och sekunder

som Du bröt välsignar bröd till tusendens mättnad

Låt min dags välsignade bitar

fylla tomrum hos någon.

Torsdag den 21 januari 2010

Jag blir så arg när det man skrivit och även sparat är spårlöst försvunnet. Skrev mitt inlägg igår men orkade ej lägga in det på bloggen så jag sparade det och idag finns det ej.

Så vad klokt skrev jag igår?

Förmodligen att jag var så glad för jag fick ett långsamtal med dottern i Afrika och de mådde mycket bättre. Dagen där börjar kl sex på morgon och sen är det full huggning med städning av alla hus. Sol på förmiddan och sen regn men det var ganska skönt för då blev det ej så hett.

Internet fungerar ej för dom just nu, så blogginläggen dröjer, de skulle försöka få tag i telefonkort där man kunde gå ut på Internet. Så skönt höra att allt var bättre.

Själv har jag svårt att acceptera att orken ej kommer fortare, fortfarande klarar jag ej mer än 10 minuter uppe och det är på förmiddan när jag är utvilad. Jag längtar så att få gå och handla mat!!!! Men jag är tacksam för att det är tio minuter och ej fem

I alla fall tänker jag börja sjung i Vasakyrkans nya kör som startar ikväll. Få ju ligga så jag hoppas att jag ska orka med det. Är socialt utsvulten.

Är så nöjd med min nya assistent, tänk när det fungerar vad allt blir bättre och jag slipper ha ont i magen inför vad som komma skall.  Tänk när någon försöker hitta på ngt gott till lunch så jag skall få lite mer aptit, tänk när ngn frågar hur jag mår och förstår när det är dåligt, tänk när någon ser och frågar hur jag vill ha det, det är bara så underbart.

Tyvärr har hon fått dödsfall i släkten och måste var ledig här framöver och det innebär att jag måste skola in en vikarie, skall träffa en aspirant idag.

Lånar ett klokt ord av min bloggvän Kaela

Alla morgondagens blommor gömmer sig

i de frön som sås idag.

Kinesiskt ordspråk

Tisdag den 19 jan 2010

Maken gav upp att hårfrissan aldrig hör av sig och inte kom upp på avd när jag låg inne som hon lovat honom. Så han gick upp med min hemska peruk som nu är så nött baktill att jag inte kan visa mig för folk ,det ser ut som gamla tiders dockhår, går överhuvudtaget ej at borsta ut.

Mot maken är frissan jättetrevlig, vad det nu kan bero på , antingen att jag har en trevlig man eller?

Så han fick låna hem Shima  medan vi väntar på en ny Nadja. Nu tycker maken att jag ska välja Shima men jag blir så osäker, hon har längre hår med det känns så tunt, men han tycker mina kortisonkinder ser mindre runda ut i Shima. Sonen tyckte inte det  såg ut som jag Så jag känner mig jätteosäker.

Det blir ju som att skaffa en ny identitet igen

Jag sover dåligt på nätterna, undrar om det beror på ovissheten kring hur dottern har det, att vi ej får kontakt. Igår försökte S mamma utan att få svar så vi får väl se hur det går idag. Om vi bara hör att de mår bra tror jag vi blir lugnare.

Ibland kommer allting på en gång, oro på oro

Idag opereras min syster för gallsten och de har begravning på fredag efter svärmor. Samtidigt så får syrrans svåger, makens systers man, hjärtinfarkt när han kommit upp för begravningen i Strömsund och flygs  hit till Umeå för kranskärlsrgt o ev sprängning.  Så de drabbades verkligen av mycket på en gång. Så nu gäller det med mycket förbön.

Fick ett sms i em från dottern  så nu känns det bättre.

ö

Måndag den 18 januari 2010

Jag brukar ej se på ”Fråga doktorn” men hamnade där när jag somnat en stund här på eftermiddan. Där var en kille som under sina läkarstudier fått en hjärntumör, men efter en paus hade lyckats fortsätta med sina studier. Han hade haft inställningen att se på allt med positiva ögon, att det alltid fanns något positivt att glädjas åt, lite av Pollyanna i vår tid.  Han strålade av livsglädje och jag blev så uppmuntrad av honom. Nu jobbade han med människor i livets slutskede och när någon dött ringde han efter ca 4 veckor för  att höra efter hur det gått för de anhöriga. Vilken doktor!! Hjärntumören kollades var tredje månad.

Han var verkligen ett föredöme.

Har ej orkat ssk mkt idag, nya prover togs idag men ej fått svar.  Nålen som börjat göra ont, drogs och det såg lite irriterat ut så såret måste bevakas.

En mkt god vän som jag ej pratat med på länge ringde idag, så uppmuntrande.

Afrika resenärerna har vi ej lyckats nå, så vi får hoppas att de har det bra.

Söndag kväll den 17 jan 2010

Lyckades ringa till Afrika och kom till sist fram . Det var inte en get de krockat med, de hade blivit påkörda bakifrån av en  minibuss och sånt som i Sverige hade varit att man tagit varandras telefon nummer var nu en lång diskussion först på plats och sen hos polisen.  Men geten hade sprungit förbi. Flickorna var jättehungriga då de ej hade ätit ngt sen kl 12 och nu var det sen kväll och för sent åka ut till barnhemmet så de fick sova i Lusaka.

Det var två trötta hungriga flickor jag pratade med som knappt fått ngn mat idag. I morgon skulle de handla hem mat. Hoppas att en natts sömn och mat ska ge dem nytt mod. Förstår att de är slut efter at ha varit på resa sen i fredags morse.

Så nu får vi be mer för dem och om beskydd.

Själv har jag försökt att packa julens saker, ja bara lite i taget, så det kommer ta tid men  det känns så skönt att kunna vara uppe i 10 minuter , sen kommer mattheten, men det är skillnad från hur jag mådde när jag åkte in.

I morgon kommer AHS och tar prover.

Söndag förmiddag den 17 januari 2010

Ja det kunde ju ha börjat bättre för min dotter o hennes kompis men det blev lite dramatik

På resan från flygplatsen krockar chauffören med en get och alla måste till polisen först i går kväll och sen idag på morgon. Först tror man det är ett skämt men det var det inte.

I alla fall slapp de övernatta hos polisen utan fick åka till pastorns assistent i Lusaka och sova över så  får vi hoppas att de får komma till barnhemmet idag.

Det är svårt veta vad som gäller i Afrika , antar att man måste utreda vems fell det var , getens eller chaufförens och att flickorna måste ge vittnesmål. En get i Afrika är nog en jätte grej.

Med tjejerna verkade vara vid gott mod enl sms vi fick och oskadda. Ska testa ringa med afrikakortet vi köpte lite senare

Lördag den 16 januari 2010

Strul med porten i natt ,vaknade av att det kändes som en kniv i bröstet, var rodnat men eftersom det måste tas prover idag så beslöt vi att sköterskan skulle lägga om det på nytt istället för  att dra nålen, för det  kunde ju vara så att nålen ej var nog bandagerad och hade glidit i sömnen  och tryckt.  Jag är ju plåsterallergisk och det har blivit ännu värre när jag får låga värden, så det är ett problem att hitta ngt som jag tål och som sitter fast. I alla fall la hon om det på nytt och smärtan släppte.

När man fått provresultaten hade mina vita gått upp till 1, neutrofilerna räknas ej på helgerna så det visste de ej,  Hb hade efter  gårdagens blodtransfusion gått upp till 103 så jag skulle få åka hem. Med tanke på att vinterkräksjukan börjat härja så kändes det bra  att åka hem.

Denna gång funkade det mkt bättre på avdelningen o jag fick mat och fika och hjälp med det jag behövde till skillnad från strulet i julas. Det hade t om kommit lite ny mat i mikromatsedeln och vi fick färska grönsaker flera gånger. Kan det bero på att det är nytt budgetår?

Men det var nästan svårt att ligga och äta och se på nyhetsrapporteringen från Haiti. Hur kan sånt hör få hända i ett av jordens fattigaste länder?  Vad har vi att klaga på? Även om jag har cancer så får jag vård, men de har ju inget nu, hur smärtsamt ska det inte vara? Att inte veta om anhöriga lever, att inte få vård eller vatten eller mat, det finns ej ord för det.

Men så tomt det är efter dottern, gick in på hennes rum och saknade henne. Kompisens mamma ringde för att kolla om jag hört av dem, men ingen av oss vet om de kommit fram. Vi sa just att om de bara förstod att oroliga mammor är nöjda med minsta livstecken att allt gått bra. Samtidigt så sa C att om de ej kommit skulle pastorn där meddelat det till en svensk där som skulle meddelat dottern i Holmsund så vi får lita på att allt gått bra.

Fredag den 15 januari 2010

Ja så var då dottern på väg på sitt livs äventyr i sin önskan att få hjälpa andra människor. Tänk att min nittonåring gör det jag aldrig vågade. Resan startade kl 10 idag och ikväll går planet till Zambia. Hennes blogg kan ni följa på www.inzambia.blogg.se

Jag var ju hem en stund i går kväll och det var skönt att få träffa henne och se till att hon fått med allt. Jag hade trott att avskedet skulle vara svårare men det gick riktigt bra, kanske varit värre att vinka av henne på flygplatsen men oj vad jag kommer att sakna henne.

Sen var ju min ork inget vidare. Fem minuter på benen gjorde mig matt och svag och svimfärdig så det var rätt skönt återvända till sjukhuset.

Idag hade mina värden gått upp till 0,3 . Blodvärdet hade sjunkit så nu ska jag få blod, få se om jag blir lite piggare då.

Har nyss ringt o sagt ett sista  hej  då till dottern  innan de lämnade Sverige kl 20 ikväll.

Jättetrött efter blodtransfusionen så det blir inget mer skrivet ikväll.

Torsdag den 14 januari 2010

Striden fortsätter i oförminskad art

Striden fortsätter men försvaret är obefintligt. Trupperna Neutrofilerna har nu minskat till 0,00 och hur de ska återhämta sig kan man undra.

Det chefsgeneralen sa, var att öka på med ytterligare en pencillinsort. Skulle truppen feberbekämpande oxå ge upp så blir det intravenöst angrepp

Truppen hemoglobin är också dalande bara ca 100 så de ska nog få undsättning i morgon för fältsjukhuset skakar och är väldigt ostadigt när det förflyttar sig.

Inför kvällen har fältsjukhuset ansökt om tillfällig permission för att ta avsked av truppen som åker till Afrika i morgon och om fältsjukhuset anser sig orka, så beviljas detta

Onsdag kväll den 13 jan 2010

I em trodde jag att jag kanske skulle få äta min mat varm, men inte. Igår kom jourläkaren när jag tagit första tuggan av middan, så då blev den kall, idag till lunch kom avdelningens läkare o skulle kolla mig så då blev den maten kall. När jag fick in middagen skojade jag o sa att nu kommer det nog snart något så jag ej får äta, och mkt riktigt då kommer sköterskan och säger att jag ska dricka 8 dl kontrast för att jag ska på skiktröntgen av mage och tarm

Faktiskt var det ej så äckligt som jag befarade så jag hällde i mig det, och då var maten kall och dessutom gick det ej  att äta med  så mkt kontrast i magen.

Nästa bekymmer var att de var tvungna att byta nål i porten för att kunna ge kontrast i blodet och då inträffar det att jag får jätteont när de börjar spruta i portnålen. Så ut med den och hämta  en ny sköterska och hon sätter en ny nål och samma sak händer igen,  det gör jätteont så då gick ej det. Då vågade de ej sticka mer i porten för då hade de stuckit 4 ggr sen igår och porten visar tendens till infektion

Ut på jakt efter ngn sköterska som trodde sig kunna sätta en nål i min arm och det visade sig vara min gamla kollega från ortopeden. Hon måste få löneförhöjning för hon lyckades få dit en nål fast inget kärl syntes och jag brukar alltid vars sönderstucken och utan att man kunnat göra det man önskar.

Snabbt ner på skiktröntgen, kändes som gräddfil att komma för, kl17.30 och ej behöva vänta.  Det var en annorlunda upplevelse när de sprutade kontrasten i blodet, man kände hur det spred sig i kroppen och man blev helt varm från topp till tå

Nu är det bara vänta på svaret och hoppas att det är godartat

Fick snabbesök av make o son som fick vänta här medan jag var på rtg. Sonen är så go o kärleksfull.

Dotterns kameraladdare dök upp som bönesvar. Nu är det ej långt kvar tills hon far.

Ja det blev förflyttning direkt igår  då cheferna sett hur försvaret såg ut, dvs totalt utmattade och med diverse blessyrer och en del frågeställningar ang höger del av de mellersta försvarsregionerna, där en plötslig smärta uppenbarat sig.

Dagens rapport är att försvarsställningarna är ännu sämre, de behöver vila och ev ska ett ultraljud göras på de mellersta regionerna.

Det blev mycket lite sömn i fältlägret i natt trots isolerad inkvartering, men övervakningsljuset störde och likaså ventilationen och tidsrapporteringen var mycket störande.

Dagens beslut är underhålla av försvaret och vila.

Tisdag den 12 januari 2010

Idag är det verkligen krig. Det känns som hela kroppen har förklarat krig mot varann. Angriparna är många och det värsta är att krigsskådeplatsen är min kropp .

Jag hinner knappt andas ut av att det ena anfallet av angripare  dragit sig tillbaka, innan angreppet kommer på en annan front. Jag hinner inte få mina försvarssoldater i ngn stridsposition, ingen fin jämn rad som man ser i gamla historieböcker, utan det är en oordnad skock som försöker hålla upp sköldarna för att åtminstone inte gå under i just detta angrepp.

Just nu är både angripande fiender och försvaret utmattade och slagfältet en enda oordnad sörja.

Försvarssoldaternas mathållning inför dagens stridsangrepp var mkt låg, visserligen fanns det mat i lägret men soldaterna är för trötta och slut för att orka inta någon väsentlig föda med rikt näringsinnehåll. Skadorna de redan fått i kriget gör det svårt att svälja, och de ser inte ens ut  som små gapande fågelungar, för det finns ingen iver i det lilla gapet, det är mer som om någon tvingat upp gapet för att få i lite vätska.

Jag hoppas verkligen att det snart är ngn lite längre paus i angreppen så försvaret hinner ordna sina trupper på ett bättre sätt.

Efter moget övervägande har nu kontakt tagits med de högre cheferna för att höra om ställningarna kan omgrupperas eller om fältlägret måste flyttas till universitetssjukhuset igen.

Fältlägret  måste nu åka  till universitetssjukhuset för kontroll

Söndag den 10 jan 2010

Vad det är svårt när hjärnan ej hänger med. Nu har jag hört två citat som jag ville minnas, ett  från ”A Beautiful mind” igår kväll och ett i dagens tv gudstjänst, men de var borta  ur minnesbanken innan jag fick fram papper och penna

Måndag den 11 januari 2010

Jaha där tog orken slut för gårdagens försök att skriva. Jag hade en fullkomligt vidrig dag igår. Jag borde veta att dom här dagarna i behandlingen tar ner mig så förskräckligt, men på ngt sätt lyckas jag förtränga det i hjärnans vindlande labyrinter, och så kommer det ner över mig som en ny okänd nyhet och så kommer igenkännandet, åh nej det var så här det var?

Jag hatar att sjunka psykiskt och ej förmå mig att komma upp och den här psykiska dippen är fullständigt ostyrbar, det är som om du bara sugs ut ur kroppen in i en svindlande neråtgående spiral som blir smalare och trängre ju längre ner du kommer. Så plötsligt sitter du fast i spiralens smalaste del och illamåendet suger den lilla energi du har, klådan i de saknade slemhinnorna tar överhanden och frånvaron av skinnet i munnen gör att vattnet knappt kan tränga ner i din torkande strupe och du orkar inte försöka slita dig loss för du har ingen ork kvar.

Det enda som hände igår var, att så snart jag försökte  att vara uppe så höll jag på att svimma, benen skakade och allt svartnade för ögonen.

När AHS kom  för att ta bort droppet, frågade jag om de kunde ta prover, då tyckte den sköterskan helt plötsligt att jag själv skulle ringa om det och också fixa recept på droppet som tidigare fungerat utan problem.

Jag ringde direkt i morse och som tur var, var  det K. som känner mig, som svarade, och  som vet att jag ej klagar i första taget. När hon hörde att jag hade tid på kirurgen också, ville hon  att jag skulle ta proverna uppe på onk så att de blev klara medan jag var på kirurgen, och ifall jag skulle läggas in skulle jag slippa åka hem emellan.

Tänk när det finns människor som tänker på hur svårt jag har att förflytta mig med bårtransport och att det är smärtsamt för mig med många resor!

Proverna togs och på kirurgen var jag känd, fyra remisser har skickats från onkologen utan att ngt hänt trots att  jag haft såna smärtor att jag tidvis behövt morfin, så nu ville de få undersökningen gjord. Tyvärr hade de glömt att i kallelsen skicka med att tarmen skulle var rengjord så det fick ske där!

Behandlingen kommer att som biverkan ge huvudvärk, kul!!!

Sen var det tillbaka  till onkologen

Proverna är låga men ej helt i botten, så jag fick välja om jag ville bli inlagd eller åka hem. Jag valde att åka hem eftersom det är så nära M:S resa. På fredag går flyget till Zambia och tre månaders volontärsarbete och jag hade en del telefonsamtal till försäkringsbolag mm att göra och det är svårt sköta från sjukhuset. Men jag lovade att vid minsta tillstymmelse till feber eller mer yrsel höra av mig. K la även in i DOS att nya prover skulle kunna tas.

Så idag har jag lyckats avboka gudstjänstutskottet på torsdagkväll, fixa försäkringen för M:s resa och fått i mig litet potatismos

Men det bästa med denna dag är att jag lyckats slita mig loss ur spiralen och inte känner mig lika deprimerad, eller att förbönerna slitit mig loss. Varje sånt litet ögonblick  av glädje är värt allt.

Lördag den 9 januari 2010

Oj vad jag är tacksam för att jag fått sova i natt, vaknade flera ggr o var rädd att ej somna om för det brukar jag ha svårt med. Men jag lyckades och vaknade av att A kom med lite morgonmat innan AHS skulle komma med dropp.

Men tyvärr är ej orken ngt att hurra för, känner av svimningskänslan igen så få se om jag ska be dom ta prover imorgon om det ej ger sig. Morgonpersonalen var en hurtig kvinna men ej nån som frågade hur jag mådde och då drar jag mig för att klaga. Det är så olika på dom . K  i går kväll, som tog lös mig från droppet, hon är bara som en ängel och så lätt att  prata med och så närvarande i situationen och empatisk.

Lyckades igår ordna med att dottern får sin gula feber spruta lite tidigare. Tänk att informationen alltid är så svår att få fram. Minns ej om jag skrivit att man måste ha tagit gula febern för att få komma in i Zambia om man mellanlandat i Etiopien och det hade tjejerna ej fått upplysning om . Och för att få ta Gula febern får man ej ha tagit ngt annat levande vaccin fyra veckor innan och då hade M tagit TBC och det fick man ej ta förrän det hade gått fyra veckor sen man tog svininfluensavaccinet , och innan det var det veckor med hepatit mm. Så hösten har varit en enda vaccinationscentral och däremellan hade hon lunginflammation två gånger. Så denna höst känns som vi haft klippkort på sjukhus och vårdcentral.

Hoppas nu bara att allt går bra för dom, det känns både gruvensamt , spännande och nyttigt att de ska iväg.

Idag ordnade Gud middag åt oss med två av sina trogna tjänare, idag kom S med en jättegod laxrätt som fru G gjort, det var verkligen vad vi behövde, för jag orkade ej ens tänka tanken mat idag.  Tack

Sovit en stund på em så jag missade att dra på droppet innan AHS kom men det hade hunnit in nästan allt, så det gjorde inte så mkt.

Tyvärr har inte ngn toppform infunnit sig hur mkt jag än försöker tänka positivt, det är svårt när man vill kräkas hela tiden.

Men så småningom kommer bättre tider  vill jag tro.

Fredag den 8 januari 2010

Ikväll blir det inget inlägg mer än att ni vet att jag lever o är hemma.  Kunde bara sova två timmar i natt och sen mått så djuriskt illa och så grymt trött. Bara legat och inte orkat något, dvs en tung dag.  Glad att vi har värme i huset när det är 27 grader ute och att jag kunnat småslumra

Ha en bra kväll

Torsdag den 7 januari 2010

Ja det är mitt nya utseende. Vacker är jag inte men många skratt väcker jag hos familjen

Ja det är allt cortison som ger mig detta utseende. Jag blir ju så här varje gång men är nog värre denna gång. Bara ballongformen går bort totalt när jag får sluta för gott

Vaknade av klåda över hela kroppen. Men tacksam för varje minuts  sömn

I gårkväll hade vi en riktigt trevlig kväll i familjen. Först såg vi en film om tomten, lite sent efter jul men det är en fortsättning på två andra som vi sett och den är rolig för hela familjen, de som tålde mumsade på chips, godis och dricka.. Själv läppjade jag på kall vatten.

Sen efter vila för mig och en smörgås för  att mota illamåendet så skulle vi spela Mugg. Och som vi skrattade när vi fick mugga varann. Jag vann bägge omgångarna och dottern blev tvåa och sonen trea och fadern sist. Märkligt resultat däe änd mkt beror på slumpen men roligt hade vi. Det har ej varit så mkt skratt i familjen denna höst så allt som man kan skratta åt är värt mycket.

Idag har jag ringt vårdcentralen för dotterns räkning , hon måste ha en massa mediciner för  sin astma och allergi innan hon far till Afrika och hon jobbar idag och får ej ringa från jobbet. Det är så komiskt att först så låter många  jätte trista när man pratar med dem men när de hör att hon ska till Afrika och jobba då blir de jätte intresserade och släpper lite på proffessionaliteten, så var det även med denna sjuksköterska. Så då blev hon mer peppad för snabbt fixa allt. Så nu hoppas jag att det funkar.

Idag fick jag en chock, Visserligen misstänkt att det snart borde dimpa ner, men en räkning på 1200 kr för att ligga inne på sjukhuset som ska betalas på januari pensionen plus all andra räkningar. Fattar de att det tar1/6 av min pension för dom dagarna i dec? Det blir ju så att man  knappt vågar meddela att man är sjuk och måste bli inlagd . Visst, vi har det bra i Sverige men nog är orättvisorna stora ändå

Jag undrar vilka människor Anders Borg känner som säger att ingen tjänar väl under 25000/månad idag, då har han ej träffat pensionärer och diakoner och en massa andra vanliga människor.

Nu när Maken är sjukskriven så kommer det ju också att märkas. Ja han blev sjukskriven nu, för han är så totalt slut, varit för mycket på jobbet hela hösten och dessutom med oro också för hur fyra tjänster ska klaras på tre, och så jag sjuk med  vad allt det innebör av oro och extra jobb.

Nu måste jag vila en stund

”Livet består av mängder av små val. Du kan antingen välja den väg som tar dig närmare dina mål, eller den väg som är bekvämast. 2010 ska jag försöka välja rätt.”

Trettondagen den 6 januari 2010

Vaknade o vågade nästan ej se på klockan, men då var den sju och jag hade fått sova 6 timmar, så tacksam. Det är så svårt ligga och vrida sig för många timmar ssk på förnatten. Det går lättare på morgonsidan. Maken hann precis tvätta mig o få på kläderna så kom AHS och gav mig benmärgssprutan och kopplade droppet. Det är verkligen en förmån att få vara hemma tack vare AHS.

Illamåendet har verkligen slagit till men jag har fått i mig lite inlagd sill på rostmacka och fil o frysta blåbär.

Är så glad för alla kommentarer jag fått på bloggen o meilen idag . Styrker verkligen att se att flera tänker på mig.

Sen blev jag kontaktad via facebook av ett obekant namn och det visade sig vara en  klass kompis från det jag bodde i Arvidsjaur, det ska bli så kul höra hur hennes liv varit på de 30 år vi ej hörts

Så fick jag ett trevligt besök av K som bor här på Grisbacka, trevligt samtal och uppmuntrande livspresent och ett härligt bibelord om att Gud upptecknat mitt namn på sina händer och känner till mina murar. Fantastiskt att det är så och så hann vi med lite bön också.

Ikväll ska vi ha en familjekväll, hoppas att jag orkar vara vaken. Slumrat lite på förmiddan sen jag sett på tvgudstjänsten.

Trettondagsafton  2010

Unik i ovanlighet

Ja det är jag. Skulle önska att min unikhet vore något positivt men det är att jag är unik med att bli så sjuk på cellgiften och förlora alla mina värden. Min doktor har varit allvarligt oroad och läst igen mina medicinjournaler för att se om hon kunde hitta någon förklaring till att jag blir så dålig och att mitt immunförsvar sjunker så  till botten, men hon hade ej hittat någon förklaring, så jag är mycket mycket ovanlig. Det enda jag själv vet är att när man ger mig plavix, som är ett blodförtunnande medel, och som jag fått när man gjort ballongsprängning i hjärtat så har jag båda gångerna sjunkit jätte lågt i vita  blodkroppar.

Hon hade allvarligt övervägt om hon skulle våga ge mig denna cellgiftsbehandling men också tänkt att skulle cancern komma igen så skulle man tänkt varför gav jag ej den sista, men hon vågade ej ge den höga dos jag hittills fått utan skulle gå ner till den lägre som de gav förr för att ge min kropp en chans att orka med detta. MIn kropp är så skör

Det positiva var att mina värden var okey för att ge mig behandling idag. Så det var bara att fatta mod och gå upp  på tredjevåningen till cyt mottagningen och vänta. Det är rätt skönt nu när mankan alla rutiner och känner de flesta som jobbar.

Men eftersom jag först ska ha en liter näringsdropp innan de börjar med själva cellgiftet och även ger cortison och illamående sprutan  så behövde ajg ej vänta till utsatt tid och det var skönt. Min kära granne GB kom på sin lunch o pratade bort en en stund.

Jag hann bara få en tredjedel av den röda sorten innan jag började må dåligt. Sen sov jag i omgångar, Huvudvärken dök upp och likaså avslagheten i ben och armar. De gav det sista cellgiftet på dubbelt så lång tid eftersom jag reagerar dåligt på den oxå.

Men jag ville hem ändå. De ringde och kollade med jouren och han upptäckte att jag hade låga kaliumvärden så det kan också bidra till hur jag mår, så jag skulle få kalium. Men jag fick åka hem på villkor att jag hör av mig om jag blir sämre.

Sen sa doktor I att jag ska lyssna jättenoga på kroppen innan jag hinner gå ner mig så mycket och hellre be AHS ta prov en gång för mycket än att vänta tills det är noll.

Upptäckte en avlägset bekant på cyten som också fått bröstcancer, så nu har jag en till att be för.

När maken hämtade mig berättade han att sonen låg i en våldsam migränattack igen och hade fått immigran. När jag kom hem var A vaken och det hade börjat med synbortfall och förlamning i av arm och ben och så jätte ont i huvudet. Nu sover han igen. Känns skönt att ajg bestämde mig för åka hem, jag vill finnas här om han är så dålig.

Har ätit lite men fy vad dåligt det smakade. Nu mår jag jätteilla så nu ska jag sluta skriva men nu vet ni läget. Be att jag får sova i natt.

Måndag den 4 januari 2010

Fattar inte varför jag ej kan somna, nu var kl över två och jag bara låg och vred mig. Är som en död sill idag.

Idag var det dags för assistenten  att börja jobba, så jag var ju tvungen vakna, vilket jag gjorde med blixtrande huvudvärk

Provtagningen gick inte alls. Först stack AHS sköterskan mig  i armen men inte en tillstymmelse till blodkärl eller blod.

Sen ringde hon en kollega och frågade om hon vågade sticka i porten med tanke på att jag haft infektion, och det tyckte kollegan eftersom det såg fint ut. Så sticker hon där men min port ligger så djupt så nålen var för kort för inte heller där kom det något blod. Så nu väntar jag på att någon annan ska komma och göra ett försök och klockan går o proverna måste in idag så jag känner mig lite stressad.

Varför skapades jag ej med jättetydliga blodkärl som höll för stick när jag under så stor del av mitt liv måste ta prover eller fått dropp? Det är inte bara synd om mig utan även om stackarn som ska sticka mig och inte hittar kärl eller kärl som håller.

Ikväll får vi besök av P o K. P har med sig datorn som en annan vän lyckats laga hur vi nu ska kunna tacka honom? Ska bli så trevligt träffa dom

Ringde AHS o sa vi skulle få främmande så nu har K varit här. Hon satte in en djupare nål i porten och det gjkorde så sjurikst ont. Hon sa tt det kan ha blivit ärrbildning där nu efter infektionen. Hann tänka och jag som har 18 behandlingar och en massa dropp som jag ska ha via porten, ska det göra lika ont varje gång de sätter en nål?

Till en början verkade det inte fungera med porten heller, hon fick inget bakflöde och det måste man ha för att kunna ta prover. Till slut sen hon sprutat in en massa bla heparin så gick det, tack o lov, så nu är alla prover tagna och nålen får sitta kvar för i morgon.

Så nu är hoppet att värdena är bra, så det är dagens böneämne.

Något som jag just insett man ska vara tacksam för är håren i näsan. Jag har inte fattat varför jag fått så konstig rinnsnuva, igår fick jag förklaringen, jag har förlorat flimmerhåren i näsan som normalt fångar upp de bildade dropparna som man normalt har.

Så tänk så små saker som när de fungerar bara finns där, men när de saknas ger problem.  Nu har jag bara 3 ögonfransar kvar o antydan till ögonbryn. Antar de far helt nu på nästa cellgift.

Söndag den 3 jan 2010

Svårt stiga upp tidigt idag då jag ej kunde somna förrän klockan  03 men jag hade bestämt att jag skulle till kyrkan idag.

Åh vad det var roligt, förutom att det är så underbart att få sjunga i psalmerna och låta sig beröras av orden, att få lyssna till predikan, så är det fantastiskt med den sociala gemenskapen på fikat. Träffade så många av mina vänner och så var min goda vän och f d körledare där med sina tvillingflickor. Så kul träffa henne, synd bara att hon bor i andra ändan av landet.

Fick återigen höra hur många som ber för mig och oss och det känns så stort att få vara föremål för så mångas omsorg.  Även på gudstjänsten hemma  i Strömsund hade jag lagts fram som böneämne  idag och där vet jag att det inte bara är de på Efs som ber utan även i de andra församlingarna som knappt känner mig men som känner mamma och mina systrar.

En av sångerna vi sjöng idag  var

Som när ett barn kommer hem om kvällen
Och möts av en vänlig famn
Så var det för mig att komma till Gud
Jag kände att här hörde jag hemma
Det fanns en plats i Guds stora rum
En plats som väntade på mig
Och jag kände: här hör jag hemma
Jag får vara ett barn i Guds famn

När vi kom hem tittade jag på Pingvinfilmen på TV och påmindes om att barnet skyddas av sin far och sin mor

Att pingvinhonor slåss om hannarna var en nyhet, en gift hanne är en förlorad hanne för all andra honor och de håller ihop hela livet. De som bildat par närmar sig varan med sång. De var för söta där de stod näbb mot näbb.

Sen var det läckert se hur ungen levde under honan, hon skyddade barnet med sin kroppsvärme och bar den med sina fötter. Den fick leva där tills den klarade sin själv. Men om någon mamma förlorade sitt barn då försökte hon ta en annan mammas barn för så svårt var det även för en pingvinmor att förlora sitt barn.

Inte så jag menar att vi ska ta andras barn men känslan att förlora ett barn är även svår en del djur. Har just läst om en del människor som förlorat sina barn och känner hur påverkad jag är av det.

I morgon är det provtagning. Hoppas verkligen att mina värden är bra så inte cellgiftet skjuts upp.

Lördag den 2 jan 2010

Efter en mkt orolig nattsömn  då hela korsetten snott sig kring min kropp, blev det så morgon, ja snarare förmiddag. Då var mannen redan ute och jagade hjul till båren i bilen. På nyårsafton fick han ej in mig på båren, antingen var det julviktuppång eller trasiga hjul. Jag fick krypa in och försöka att inte pricka efterrätterna som stod på den andra halvan av bagageutrymmet.

Det var hjulen som var trasiga, och inte viktuppgång. Inte för att jag vet vad jag skulle ha gått upp i vikt av med tanke på allt illamående och svårigheter att äta, men man vet ju ej vad droppet ställer till med.

I alla fall hittade han inga hjul på Clas Olsson så när han fått upp mig ur sängen  for vi till Jula och Jula hade Hjul!

Så for vi till On Off och jag har dåliga erfarenheter av all väntetid där, så det var ej med så stort hopp vi for dit, var  rädd att jag ej skulle orka stå och vänta på hjälp. Men de har infört kölappssystem så det gick jättesnabbt och de hade VHS bandspelare och till och med utan dvd så då blev det ju billigare. Så ni som snart behöver en ny VHS åk till On off.

Nu återstår att installera den och jag gillar bruksanvisningar så det blir nog min uppgift-

Det var en underbar solnedgång när vi for hem men naturligtvis hade jag ingen

kamera med.

Nu skall det bli rester igen till middag, men det är ju så i juletid.

Nyårsdagen 2010

Vilken konstig känsla att skriva 2010, tänk att det gått 10 år sen millenniumskiftet, känns som att det var nyss.

Vaknade lagom till min favoritkonsert som jag sett sen jag var liten, dvs nyårskonsert från Wien. Det är en helig stund för mig o påminner mig alltid om pappa som älskade att se på den och ssk höra ”An den schönen blauen Donau”.

Sen fastnade vi för en söt barnfilm på tv 4+  om en pojke och hans upphittade hund som hjälpte honom få självförtroende att bli basketspelare.

Sen såg vi Ice Age, också på TV 4+, som jag aldrig sett, så det blev en riktig tv dag i lugn och ro.

Ute ser det ut som vi skulle få all snö som vi ej fått de senaste åren. Idag har det kommit minst 3 dm. Tur det är sån fin och lätt snö. Så mellan tv tittandet har maken och sonen skottat så det ser så prydligt ute.

Har lovat sonen   några partier chinachack senare.

Idag är sista dagen med antibiotika så jag hoppas värdena håller sig eftersom det är behandling på tisdag.

Nyårsafton 2009

Vaknade av att jag varken fick upp mun eller ögon. Tänk att jag aldrig före cellgiftet tänkt på att vara tacksam för att jag har saliv i munnen och kan öppna den utan besvär. Det är märkigt att man först ska förlora förmågor innan man blir tacksam och tänker på hur fantastiskt det är att Gud skapat saliv som sköljer gn munnen utan min tanke eller ögonfransar som fångar upp skräp och morgonvar. Det är först när man ej får upp ögonen för att de är så igenkletade inne vid roten där fransarna skulle suttit som man tänker på det.

Så jag låg en lång stund och tänkte på allt vi egentligen har att vara tacksamma för.

När jag fått mitt morgon kaffe på säng så kunde jag åtminstone börja prata.

Sen har jag fortsatt min påbörjade efterrätt till ikväll. Hoppas den blir lika god som den ser ut på bilden. Ja egentligen gör jag två olika för att allas smaker skall bli tillfredsställda..

Så  nu vilar jag för nu tog orken bara slut.

Om jag ej skriver något  mer idag så vill jag önska er alla kära vänner Ett gott slut och ett Välsignat Gott Nytt År.

Så vackert var det på Disneyland i Florida

Onsdag den 30 december 2009

Sov bra, är så tacksam för varje natt jag får sova

Snabbtur på Ersboda men hittade ingen jacka, snabbt hem för kuratorn skulle komma .

Bra samtal, fick tala om min besvikelse när jag åkte in vid jul och hon konstaterade att  jag hämtar nya tag varje gång jag går ner. Hon säger jag är en perfekt patient på att hantera besvikelse och motgångar.

Kan bara säga att det är Guds nåd som gör att jag fixar det.

Dottern gjorde stan utifrån vart Afrikasamtal igår, så hon o Kompissen köpte sandaler(Julkapp) som de behöver därnere  o apotekskit med vätskeersättning mm.

Vi är bortbjudna i morgon och min del är att göra efterrätt, så jag startade ikväll för att jag ej ska bli för trött.

Dagarna går så fort utan at det känns som jag hinner /orkar så mycket  och snart är det dags för nytt cellgift. Men jag njuter av att inte ha en droppställning att dra på utan att kunna gå fritt i huset.

Segstartad och bräcklig idag.

Var med sonen på EEG och det var lite för långt för mig att gå inne på sjukhuset så jag var helt slut när vi kom fram. Inne på neurofys undrar man vad som försiggått för det luktade  som en massa hade gjort i byxorna , helt enkelt vedervärdigt, visste ej hur vi skulle stå ut och vänta där.

Sen kom vi in på EEG labbet , vi hade en trevlig person, men som sonen säger ”varför råkar jag alltid ut för de som ej kan svenska ordentligt eller de som talar så tyst att ajg inte hör, vet dom inte om att jag är hörselskadad?”” Nu var det tur att jag var med och kunde säga vad hon sa.

Men sonen var jätteduktig han till o med somnade på befallning.

Sen var det bara att vila för att orka med resan till Vännäsby.

Ute var det -27 grader  men vackert och varmt inne. Så roligt träffa Dotterns kompis familj och vi blev bjudna på en jättegod middag. Så kul att se att mamman o jag hade samma farhågor och frågor. Vi såg en massa bilder från de tidigare volontärernas arbete i Zambia. Man blir riktigt sugen själv på att få åka ner men tyvärr är det ju en omöjlighet för mig som ej kan sitta på flyg så många timmar och stå orkar jag ej. Men jag hoppas att allt ska gå bra för dom.

Måndag den 28 december 2009

Idag skulle det tas nya prover och eftersom porten är infekterad så skulle det tas i armen.

Ack ja, jag saknar kärl som syns och stackars Hans han stack och stack och stack. Ibland gjorde det ont och ibland gick det bra. Men inte fick han något blod.

Närmare en timme tror jag han höll på. Så helt plötsligt när ingen av oss väntade det så kom det och då kom det så mycket att  både överkastet o jag blev nerblodade. Men proverna blev till sist tagna, så nu är det en knapp vecka till nästa försök.

Eftersom vi saknat en videobandspelare i ett år sen vår gick sönder, och vi har en massa trevliga band inspelade så tänkte vi kolla på mellandagsrean efter en videobandspelare. Men det var ej lätt. Det är helt enkelt ute med vhs. Mediamarket hade en men den trodde de ej man kunde spela in på, så det var inget alternativ. Sen var jag trött så då blev det hem och vila . Har hittat ngr på nätet på On off och Expert så det får bli nästa tur att kolla dom

Onkologläkaren ringde o sa att mina prover förbättras så det låter ju jättebra då törs jag träffa lite mer folk.

Läste just Anjocapis blogg där hon påminner om snöåret 1988 och det minns jag så väl. Det var blivande makens första vinter, att komma från regniga Göteborg till detta snöande. Han trodde att vi alltid hade så där mycket snö. Jag minns när jag åkte till Strömsund för att med mammas hjälp sy min brudklänning och det var så mycket snö att vi ej kunde se ut genom fönstrena. Det var skymning inne trots dagsljus ute. Men brudklänningen blev perfekt och likaså bröllopet i april.

Imorgon ska vi till Vännäs och planera Afrika tillsammans med Magdalenas reskompis familj. Det gäller att inte missa något.

Söndag den 27 december 2009

Trodde ej mina ögon när jag vaknade på förmiddan idag. Snö, snö vart jag än såg.

Vår utegran stack bara upp till hälften. Och rampen som sonen skottat så fin igår hade fått en halvmeter snö , en del hade nog drivit också för det låg i kullar.

Maken jobbade så när han kom hem gick resten av fam ut o skottade. Vi fick knappt upp dörren på baksidan och sen gick den ej att få igen så där gjorde dottern ett hästjobb och lyckades också skotta sig fram till Friggeboden, hon hade två dars snö att ta hand om.

Själv njöt jag av att kunna var uppe och plocka lite. När man ej har kunnat det på länge känns det fantastiskt att kunna vara uppe en stund utan att svimma.

På hälsofronten är det lite förkylt men inte värre än att jag överlever. Skinnflåddheten i munnen gör det svårt njuta av mat och dryck, är en värre dag idag.

Spelat Kina chack med  sonen ,vann alla tre partierna. Tröstade honom med att jag har så många års erfarenhet att tänka strategiskt och att morfar var proffs på det så jag lärde mig av honom.

Fick besök av goda vännerna B o A o de kom med blomuppsättning, fikabröd och matpaj. Oj så bra vi får ha det. Thanks Lord.

Njuter så av mina fina blommor så nu fotas det

Min stackars syster med familj har legat, idet som förmodligen är vinterkräksjukan, hela julhelgen. Inte fått äta julmat julkakor och umgås som de tänkt. Avundas dom inte, jag vet ju ur hemsk det är att må illa.

Såg spännande julfilm på eftermiddan, Christmas miracle som hade verklighetsbakgrund.

Annandagen den 26 december 2009

Missade TVgudstjänsten pgr av att jag sov så dåligt i natt och somnade först bra på morgonsidan. Vaknade av telefonen som min man tog, men förstod på samtalet som gick gn väggarna att vi blev bortbjudna på middag.  Tempade mig snabbt för att se så jag inte  fått tempstegring under natten men det hade jag ej och porten ser lite bättre ut idag.

Så det låter jättekul få fara bort igen. Nu ska förråden på upplevelser fyllas för kommande dagar.

Idag startar mellandagsrean. Jag gillar ej trängsel och ej att handla på helgdagar, men en liten del av mig, tänker oj vad kul det skulle varit, det är den del av mig som inte fått gå på stan på hela hösten. Den andra delen säger, oj vad mkt infektioner som ska sväva i luften och det vill vi ju inte ha Så det blir ingen rea. Dottern skulle däremot gå med ett gäng tjejkompissar, men med erfarenhet av tidigare stadsbesök när de varit många så är mitt stalltips ,inga köp.

Sonen ställde upp för pappas onda rygg och skottade hela gården. Bra och nyttig motion.

Ja nu är vi hemma från den goda middagen hos M o NG. På väg dit fick vi plocka upp dottern på stan som faktiskt handlat lite kläder till Afrika, så där rök mitt stalltips. Hon skulle på Teg till kompissar så det gick för det samma när vi skulle till Degernäs.

Vackert ute med marschaller och lyktor och trevligt inne. Alltid så kul se hur andra har det till Jul. Vi fick god mat som alltid, och eftersom det var makens favorit så var alla hundraprocentigt nöjda. Vi fick dessutom med oss hem det som blev över så nu är middan räddad imorgon.

Jag fick en vacker azalea och en jättefin glaskaraff med glas som jag kan ha vid sängen så jag kan dricka vatten på natten när jag vaknar igentorkad.

Porten ser bättre ut ikväll, fick faktiskt lägga o den själv. Tror de missade mig från AHS  och när jag ringde var det ej möjligt så de körde bara förbi med material.

Ute är det svinkallt , snöar och blåser. Skönt man få ligga i en varm och renbäddad säng.

Juldagen 2209

Jag fick alltså komma hem igår och fira jul. Mina värden hade stigit så mkt att jag kunde få antibiotikan i tabletter och de satte in två sorter. Så på eftermiddan kom jag hem till ett fint julstädat hem.

Tala om att vara tacksam. Fattar ni känslan, först hotet om att fira jul i isolering och sen få komma hem till familjen. Gick nog på endorfiner hela dan för jag kände mig så pigg och inga svimningskänslor.

Tack alla ni som burit mig/oss i böner.

Jag som tidigare oroat mig för mat och bak o julklappar, allt ordnades, vi hade till o mer mat än vi brukar tack vare goda vänner. Tänk när man på julafton får hämta parfait, sallad och finsk morotskaka hos Po o K, oj vilka vänner vi har. 

Vi har heller aldrig haft så många fina blommor att njuta av.

Jag bara grät av tacksamhet.

Vi åt, vilade, läste julevangeliet och sen kom tomten. Vi har en väldigt skämtsam tomte som kommer troget varje år och alla fick något som de önskade

Nu slipper jag stoppa fingrarna i elvispen för att stänga av den, jag fick en ny! Pärltidning och lamineringsmaskin och underlakan var inte heller så illa . Och så julskiva av Carola av mina kära barn. Så jag var så nöjd

Nu ska min man och resten av familjen slippa leta hans bilnycklar för jag gav honom en nyckelsökare och den fungerar.

Vi avslutade kvällen med att titta på film sen var min ork slut trots att vi tänkt spela spel men då var jag rent illamående och stöp i säng..

Vaknade under natten av att porten värkte så men lyckades somna om och vaknar 10.45. Det har ej hänt sen i somras att jag kunnat sova så länge och sista veckorna har ju 4 timmar varit max. Så sköönt

Sen tittade jag mig i spegeln och då vart jag rädd, blåsor vid porten och ilsket röd. Ringde onkol avd där jag legat men där visste ingen vem jag var utan ville jag skulle ringa AHS..

Så nu har AHS varit här o efter kontakt med onk så drogs nålen och där såsar det, ser inte bra ut  men man tvättade, la spritförband och efter kontakt m onk igen så beslöts att avvakta eftersom jag har så starka bredspektra men ökar rodnaden eller jag får feber ska jag åka in.

Det känns ju inte kul men det viktiga var att jag fick julafton hemma. Jag kan stå ut med sjukhus men är tråkigare för familjen att avvara mig. Livet står plötsligt stilla då.

Nu hoppas vi att jag ej får feber så vi kan fara på vår middag hos goda vänner P och G  i eftermiddag.

God Jul

GOD JUL

Halleluja

Mina värden har förbättrats så det blir i alla fall permission. Tack Gode Gud att du och medicinerna samarbetade.

Nu väntar jag på doktorn för vidare ordinationer.

Nu är jag så nöjd och tacksam.

Dopparedans kväll

Så har jag då flyttat tre gånger på ett dygn. Tur att jag ej har anlag för att bli förvirrad av alla dessa rumsbyten och byten av personal.

Dessutom verkar de glömma bort mig hela tiden, varje gång jag ska ha mat får jag ringa o fråga om jag inte ska få någon mat, De har ej kommit in en enda gång o frågat. Det tar jättelång tid innan ngn kommer oavsett när man ringer så jag saknar avd 3.

Nu tror jag de glömt ge mig antibiotikan så jag ska ringa igen. Jo mycket riktigt, jag hade inte fått antibiotikan jag skulle haft för 2,5 timme sen , började undra om jag var förvirrad  ändå eftersom jag ej kunde minnas att jag fått det. Men det var mitt inne som var rätt!!

Senaste budet är att om värdena stigit kl 06 imorgon bitti så får jag åka hem på permiss och det känns som ett jättebönesvar, så nu är det bara hoppas. Vi får väl sprittvätta överallt och alla för minska infektionsrisken.

Jag har verkligen funderat på detta med att fira en annan dag men känner att min familj har fått ha det så tungt hela hösten, så att ta bort även julafton ifrån barnen är så orättvist. Visst, det får ej handla om mitt liv kontra julafton, det vill ingen, men att hela tiden få besvikelse lagrad på besvikelse är inte lätt att hantera. Och ju mer trött o besviken man blir, dess mindre ork får man att ta det och att veta att alla i ens omgivning firar jul men inte vi, det är inte lätt att ta. Jag vill ej vara orsak till att återigen ge dem besvikelse med att ej finnas i deras närhet, det har hänt för många gånger dessa månader. Min familj är faktiskt värd att få vara tillsammans som alla andra.

Tänkte i natt på hur många gånger jag varit sjuk just till jul, och det är ej få gånger som mina sjukdomar påverkat min familj, allt från tonåren och till nu. En period minns jag att jag redan i förväg bad” Gode Gud låt mig få var frisk denna jul och inte var liggande av smärtor och vara till börda för mina föräldrar o syskon”.Tror den som ej prövar det, förstår hur tungt sånt kan kännas.

Har just haft besök av maken som är grå av trötthet och stress. Varit så mycket på jobbet och sen att hinna handla och hinna upp till mig en stund så jag får litet omväxling och något att äta för jag kunde ej äta middagen, den frätte upp skinnet. Men skickade hem honom snabbt så han kanske får lite vila.

En jätteöverraskning idag var att det kom blomsterbud med en amaryllis bukett och en efterlängtad twistpåse från Vännerna i Östhammar. Åh vad det gladde.

Sen hade det kommit flera blommor hemma och en del annat sa maken, så roligt. Tack alla vänner! Ni vet ej vad det betyder att se att någon tänker på en. Hoppas att jag någon gång ska kunna ge er i gengäld något av vad ni gett mig.

Och vår trasiga dator har andra goda vänner tagit hand om, oj vilken omsorg.

Det värsta idag har varit att jag fått såna smärtor i bäcken och ryggrad. Så snart jag rubbar läget i sängen får jag såna kramper och smärtor så jag vet ej hur jag ska stå ut. Vågar knappt vrida mig i sängen. De tror att det är min benmärg som är orsak till smärtan. Ska få morfin lite senare så jag kan slappna av och sova

Fick just veta av barnen att bara jag kommer hem så är allt bra för julen och det är så jag ser det också, man kan verkligen ändra fokus och förväntningar. Man blir så rörd när fjortonåringen säger vi ber för dig mamma.

Onsdag dan före dopparedan 2009

Fått sova 2 timmar i sträck i natt och det är första gången på veckor.

Så här vackra är de neutrofiler som jag saknar. Enl sköterskan reagerar min kropp jättekonstigt. När man får en benmärgsstimulerande spruta ska dessa gå upp men mina gick ner till noll.

Har börja få såna konstiga smärtor i rygg och bäcken. Kommer i attacker när jag varit upp

och just har lagt mig.

I övrigt inget nytt under solen, är lite bättre till mods. Tacksam över eget rum, med egen säng och två täcken så jag slipper frysa, tv på rummet med 3 kanaler, fanns youhgurt till frukost  så jag jag kunde äta något, elkontakt så jag kunde ladda min mobil, möjlighet tillbehandling som intravenöst dropp och vätska. Familj, släkt och vänner som stöttar

Ligger o fördriver tiden med att läsa allt gott man kan göra till jul,har ni sett detta? http://www.alltommat.se/recept/rocky-road-fudge-2393

Det vattnades i munnen på mig

Är så lessen Just nu begär jag ej mycket av livet, men det enda jag verkligen bett om inför julen är att få vara hemma med mina kära. Istället är jag inlagd på onkologen igen med jättedåliga värden, 0 på jättemkt. De ringde från onkologen sen de sett mina provsvar o pratat med jouren och det var bara att komma in med en gång. Ahs hade ej tid komma o koppla lösa droppet så jag fick ta det i handen o åka upp

Enl läkaren som skrev in mig får jag knappast komma hem över jul eller träffa familjen då mina vita är på noll och jag har en infektion i kroppen plus att porten krånglar. Jag bryter ihop för familjen skull och de är så lessna. Att fira jul senare är inget som känns som någon rolig ide när man ej tänkt det och ssk för barnen att bara sitta hemma på julafton utan ngt roligt känns ju inte kul. Vi har ju inga släktingar som de kan fira ihop med. Dessutom jobbar M julafton så A har ingen hjälp av henne att förbereda ngt. Sen jobbar A under julhelgen fick ej ledigt för sn chef. Det är ej ofta jag gråter över livet o hur det drabbar oss men idag var det inte lätt hålla modet uppe. Det är alltid svårare när andra drabbas av mitt livs konsekvenser.

Jag kan ej säga jag ser fram mot sjukhusets mikromat på julafton heller. Jag vet att många måste ligga på sjukhus till jul eller har det vidrigt av andra själ men just nu känns det som vi haft så mycket prövningar att vi kunde få lite andrum åtminstone för några timmar. Vi skulle bättre kunna hjälpa andra ocm vi hade lite egen ork. Fattar ni hur jag menar och känner?

Så nu är det bön som gäller att jag åtminstone får permis några timmar.

Har nu intravenöst dropp, tyvärr samma som gav sån huvudvärk sist så vi får se hur det går.

Ni som  jag ej hann få klart julkorten till hoppas jag läser här och tar emot våra god julhälsningar, viljan var god men orken räckte ej , gjort några varje dag men flera var ej klara.

Feber igen

Det som bara inte får hända har hänt ,jag har feber igen,  och dessutom så ont i min portacut där nålen sitter att jag inte kunnat sova i natt

AHs har just varit här och de hade pratat m onk mottagningen om provtagning eftersom aj gkände mig febrig redan i går kväll. Så nu Kom Hans o tog prover o inspekterade portacuten och är rodnat och ont.  Han är en jättenoga person så han ringde onk mottagningen o berättade hur det är så nu får vi avvakta ngr timmar tills de har provsvar.

Det känns pestigt, jul om två dar och må så här. I perspektiv är det inte viktigt med städning mat mm jmf med att få vara på benen och vara hemma med familjen. Det är det enda jag begär nu av julen.

Måndag den 21 december 2009

I natt blev jag biten av ett litet odjur i halspulsådern dvs drömde och vaknade efter en kvart o var helt slut och sen var det omöjligt sova på riktigt och det återspeglar sig idag. Har varit på väg svimma ett flertal gånger och då känns kroppen som vatten, orkar absolut ingenting.

Undrar hur det ska gå med 85 årsuppvaktningen i kväll?

Och min tro på att julhandla på Maxi efter det?

Nu i eftermiddag kom min avlägsna släkting H som också haft bröstcancer och hälsade på och hade med sig en så god toscakaka som bara smalt i min värkande mun. Vi fick en givande pratstund vilket var så skönt när jag absolut ej orkat göra något idag.

Maken fick åka till K o åter hämta en ask kakor och leverera den sista änglakedjan för denna gång. Och till min besvikelse fick jag inga vingar idag heller. Hoppas att de ej försvunnit i postgången då jag redan betalt dem

Nu ska AHS kolla  med onkologen om de kan ta prover på mig i morgon, de tyckte inte heller att jag såg pigg ut och att jag håller på svimma hela tiden jag är uppe är inte som det ska, plus att det känts som att jag fått små feberattacker idag. Nu är munnen full med blåsor, så nu går det knappt äta, så nu får Gud snabba på så jag är läkt till julafton.

Fjärde advent 2009-12-20

Så var det sista söndagen före jul, fattar ej vart adventstiden tog vägen. Sen har det ju inte varit som andra adventstider där kyrkan alltid varit en fast hållpunkt, nu fick jag bara en adventssöndag i kyrkan.

Såg tv gudstjänsten men fick ej så mkt.

Fick till min stora tacksamhet sova lite mer i natt, och då blir mitt mod bättre och jag får lite mer tålamod med droppställningen.

Sen fick jag ett sånt underbart erbjudande om hjälp i en kommentar av en av mina  nyare vänner på bloggen att jag grät att det finns såna människor som erbjuder såna tjänster i julstressen.  Så bara det lyfte mitt mod.

Sorterade papper en stor del av dagen, slog in lite julklappar som mannen var o handlade.  Mannen hade gjort två tjänster åt några familjer som kom med en dubbel amaryllis och den största Merci ask jag sett, och med tanke på att ingen orkat göra julgodis var det inte så dumt. Det värsta är att det är mannens favorit godis så jag undrar hur många som är kvar på julafton.

Dottern har jobbat lång helg så henne har jag ej sett och nu stöp hon i säng när hon kom hem. Sonen var med kompis idag för han insåg at han prioriterat skola och hälsa och behövde odla vän relationer. Så det var ett ideligt skjutsande för maken, stan är stor och bussförbindelserna på helgerna är inge vidare.

Sonen är dessutom dunderförkyld så det är nog bra för mina blodkroppar att jag börjat med antibiotika. Ville ej bli förkyld och febrig också.

Såg idag att jag snart inte har några ögonfransar och ögonbryn kvar. Det är också en sorg. Nadja har jag snart slitit ut bakhuvudet på, men det blir stor nötning när jag ligger i peruken hela dagarna

Mina tånaglar mår inge bra, för de skadades av taxoteren, kunde ju ej ha ispåsarna på fötterna för ryggens skull, så nu är det blåblodigt och avstötning på gång.

Läste just vilka biverkningar Fass sa om Taxoteren, inte undra på att jag var så sjuk och aldrig mer ska få den.

Jag slapp i alla fall näsblod, håravfall- det hade jag redan förlorat, mensrubbningar –för gammal, nedsatt hörsel och blodpropp, så det får jag ju vara innerligt tacksam för.

Det enda jag ångrar nu var att jag ej läst detta innan så jag tidigare hade förstått hur sjuk jag var, jag bara trodde man skulle vara så sjuk.

Under pågående behandling på sjukhuset kan följande allergiska reaktioner (inträffar hos fler än 1 av 10 personer) inträffa:
• rodnad i ansiktet, hudreaktioner, klåda
• tyngdkänsla över bröstet, andningssvårigheter
• feber eller frossa
• ryggvärk
• lågt blodtryck.
Flera allvarliga reaktioner kan inträffa.
Ditt allmäntillstånd kommer att övervakas noggrant under behandlingen av sjukhusets personal. Meddela personalen omedelbart om du märker någon av dessa reaktioner.

Mellan infusionerna med TAXOTERE kan följande inträffa och frekvensen kan variera mellan givna kombinationer av läkemedel:
Mycket vanliga (inträffar hos fler än 1 av 10 patienter):
• Infektioner, minskning i antal röda blodkroppar (anemi) eller vita blodkroppar (vilka är viktiga för att bekämpa infektioner) och trombocyter
• feber: om detta sker måste du omedelbart kontakta din läkare
• allergiska reaktioner som beskrivs ovan
• aptitlöshet (anorexi)
• sömnlöshet
• domningskänsla eller myrkrypningar eller smärta i leder och muskler
• huvudvärk
• smakförändring
• inflammation i ögat eller ökat tårflöde
• svullnad orsakad av bristfälligt lymfdränage
• andfåddhet
• nästäppa; inflammation av hals och näsa; hosta
• näsblod
• sår i munnen
• orolig mage inklusive illamående, kräkningar och diarré, förstoppning
• magsmärta
• matsmältningsbesvär
• tillfälligt håravfall (efter avslutad behandling bör normal hårväxt i de flesta fall återkomma)
• rodnad och svullnad av handflator och fotsulor, vilket kan orsaka hudfjällning (detta kan även inträffa på armarna, i ansiktet eller på kroppen)
• förändring i färgen på dina naglar och eventuell påföljande nagelavlossning
• muskelsmärta eller värk; ryggvärk eller skelettsmärta
• menstruationsrubbningar
• svullnad av händer, fötter, ben
• trötthet; eller influensaliknande symtom
• viktökning eller viktminskning.

Vanliga (inträffar hos färre än 1 av 10 men fler än 1 av 100 patienter)
• svampinfektion i munnen
• uttorkning
• yrsel
• nedsatt hörsel
• sänkt blodtryck; oregelbunden eller ökad hjärtrytm
• hjärtsvikt
• inflammation i matstrupen
• muntorrhet
• sväljsvårigheter eller sväljningssmärtor
• ökad blödningsbenägenhet
• förhöjda leverenzymvärden (därav behovet av regelbundna blodprovskontroller).

Mindre vanliga (inträffar hos fler än 1 av 1000 men färre än 1 av 100 patienter):
• svimning
• hudreaktioner, kärlväggsinflammation och svullnad lokalt vid insticksstället
• inflammation i tjocktarmen; tunntarmen; perforering av tarmen
• blodpropp.

Inför julafton har jag några  konkreta böneämnen, att jag ska klara mig utan dropp,  att jag får igen skinnet i munnen och smaken och att det går lättare att svälja, att saliven kommer igen och att jag tål värme mot munnen och läpparna. Sen finns ju alltid sömnen , orken ,slippa svimningskänslan men jag kan ju ej begära att ni ska ta med allt.

Så var det dags att gå till vila och lämna över även denna dag i min Faders händer och tänka på Blott en dag ett ögonblick i sänder

Lördag den 19 dec 2009

Vaknade efter 4 timmars sömn och sen var det stört omöjligt att somna om. Cortisonent gör mig så speedad så jag låg o tänkte på allt som borde göras.

Idag har jag verkligen känns av detta, att släpa på droppställningen och inte kunna bära ngt.

Maken tog ner jullådorna och jag började packa upp för  att placera ut men det gick inge vidare. Tyvärr jobbar dottern hela helgen, bra för hennes ekonomi men ej för mig. Maken så slut att han snart ej vet vart han ska ta vägen. Men han började med att montera julgranen. Han brukar aldrig få ihop foten, så varje jul låter det, det här går ej, det är fel fot och så träder jag in när han gett upp och fixar det. Den är besvärlig och man glömmer från jul till jul hur den ska träs, men hör och häpna i år fixade han det. Så i år var det rätt fot.

Men oj vad raska fötter springa tripp tripp tripp, allt jag ska göra tar en hel evighet, droppställningen trasslar in sig i både högt och lågt, antingen fastnar den i lampan eller i mattorna eller i stolarna eller sängen etc vårt hur är ju så smalt och så ska jag krångla mig lös och så mitt i allt måste jag rusa för den vätskedrivande tabletten driver så det känns som jag ej får något gjort.

I alla fall har jag fått iväg julklappspaket till släkten dvs paketerat o skickat ut mannen på ärenden som posta, köp frimärken och handla olika saker som vi behöver. Sonen har städat o sorterat på sitt rum o julpyntat så det är husets finaste rum. Tyvärr håller han nog på bli förkyld så vida det ej är dammet som yr på hans rum och astman slagit till.

Nu är granen klädd men det konstiga är att jag saknar en massa saker som är försvunna, har mössen ätit upp stjärnan? Girlangerna?

Droppet är taget o nålen dragen för att huden ska få vila i natt. Snabbt tänkte jag, nu ska jag plocka men jag blir så lätt svimfärdig så det går inge bra.

Ska göra de sista änglarna jag har vingar till, få se om jag hinner få nya innan jul. Sen är det bäst få hjälp av A att duscha, nu när nålen är borta och så hinner korsetten torka i natt.

Julen kommer oavsett vad vi gjort men tänk på att vara tacksamma för allt ni kan fixa, för kroppar som fungerar, för nattsömn, för mat som ni kan laga, vänner. Det är så lätt ta det för självklart att raska fötter springa tripp tripp tripp, men när man ej kan det, då  inser man hur oändligt mycket man har att vara tacksam för, även med halvskral hälsa. Så gläds, då går allt så mycket lättare.

Fredag den 18 Dec. 09

Jag skrev ett kort inlägg  imorse men det är borta nu när jag skulle öppna det, snopet så nu får jag börja på ny kula

Dan började tidigt för Ahs skulle komma och sätta droppet så jag skulle hinna få det innan jag skulle på konserten i kväll. Hade glömt säga till maken att de skulle komma så han hann bli rädd. Själv hade jag just somnat i en lite djupare sömn så jag hörde ej dem. De trodde de skulle koppla ur mig vid tre, bra tänkte jag då hinner jag plocka lite. Men de kom ej förrän halv sex o då skulle vi strax fara.

Haft en jättetrött dag även idag men lyckades ej somna på dan. Illamåendet vill ej avta.

Även idag blev vi överraskade av Guds omsorg om oss och oväntade vänners. När maken kom på jobbet så stod en kasse  med kakor från M o P från Ersmark. Så roligt.

Vi har verkligen tur eller ska jag säga nåd som har så goda vänner och anhöriga som bryr sig om oss. En mamma som ringer varje dag, syskon som bryr sig och en del annan släkt. Dagens finaste julkort som kom från min lilla syster E som verkligen är duktig på scrapbooking.

Så var det då dags för den efterlängtade konserten som Frösunda bjudit oss på i kväll med Sissel Kyrkjebö, The Real Group, Orsa spelemän, stråkorkester från Trondheim. Tyvärr var det i isladan och man kan ej säga att den fysiska värmen var stor trots att jag var påpälsad med filtar , täckkjol mm men den andliga värmen var desto större.

Vilken röst Sissel har, vilken utstrålning och vilket budskap som framfördes.  Tyckte presentatören Krister Henriksson också gjorde bra ifrån sig. Talade så fint om julottan och om hur Maria och Josef kom som papperslösa till Betlehem, Vem skulle ta emot såna, jo en gjorde det. Och så ställde han frågan skulle jag ha gjort det, skulle du ha gjort det? Vem öppnar sitt hem för såna idag?

Väckte många tankar.

The Real Group är fantastiska i sin stämsång, hörde dem för två år sen i Globen på Luciakonsert och var nog ännu mer tagen då.

Sissel Och Odd sjöng en ny sång om vem som man ville bjuda in i sitt hjärta, och det var Jesus de ville bjuda in , för han kom med fridens budskap och för att ge försoning till hela världen.

Men mest grep mig Sissel när hon sjöng  O helga natt, helt klockrent och utan ansträngning och med en utstrålning som bara grep tag i en så tårarna kom och budskapet började leva på nytt. Sen underströks budskapet så påtagligt av ljusteknikernas ljusspel med vita stjärnor och skuggspel och strålar mot en blå bakgrund.

Jag kände mig helt förnyad efter konserten. Dessutom fick jag en annan så otrolig överraskning. På konserten i pausen kommer 2 par ifrån Piteå, BM o J o I o S som var med i min bönegrupp för över 20 år sen och som jag ej träffat på evigheter och vi hann få en givande pratstund. Vilket under att de såg mig där jag låg och lyssnade. Tänk vad tiden går och så lika sig de var och hur kul det är att få känna gemenskapen.

Kvällen avslutades med att lämna julklappar som skulle transporteras till Strömsund med syskonbarnen. Vilken tur att kusin M ej rymde sin mjuka pepparkaka i frysen så vi fick fika  av den ikväll och i kassen låg också ett vackert julkort av M

Nu är det sovdags för länge sen

Men sist ett tack till Frösunda som möjliggjorde denna konsert för A och mig, så tack till  dom som gjorde den fast de ej får veta min tacksamhet och så tack till Gud som gett dessa människor så mycket att förmedla.

Jag hoppas att den människa som blev intervjuad innan konserten och ej visste varför vi firar jul hade fattat det efteråt, det var så tydligt i sångernas budskap och jag hoppas hon kände litet glädje i hjärtat när Sissel inbjöd oss att sjunga med i ”Nu tändas tusen juleljus på jordens mörka rund ” och hörde orden ”Och över stad och land i kväll går julens glada bud att född är Herren Jesus Krist vår Frälsare och Gud”

Torsdag den 17 december 2009

Ja det blir bara värre och värre i min hjärna, Nu är det andra gången jag glömt att kuratorn ska komma hem till mig, men tack och lov att jag varit hemma. Jag hoppas att hon ej märkte min förvirring Jag uppskattar hennes besök så mkt men detta med tider är som bortblåst. Vi har inga problem att prata, trivs så bra med henne men jag klarar ej detta med tider just nu.

Ändå har jag så lite att hålla i hjärnan att det borde vara problemfritt men jag är bara trött så det måste vara teflonhjärnan som inträtt, dvs inget fastnar och nu somnade jag mitt i det jag skrev.

Tur man kan läsa igenom vad man skriver så man ej skickar ngt man skrivit i sömnen

Just nu saknar jag att jag ej kan gå på stan o köpa julklappar,

Igår ringde en vän G och ville baka tekakor åt oss, blev så glada så nu ska A på Din Bok o hämta dem

Nu har vi provsmakat dem och de var jättegoda. Tyvärr är jag så trött och illamående så det blir inget mer inspirerat ikväll

Onsdag den 16 december 2009

Ja jag fick åka hem igår då jag själv ville det, känseln i benen började komma tillbaka och de gav mig mer illamåendemedicin plus en spruta för benmärgsproduktionen  så mina blodkroppar ska få en skjuts att nybildas

På em fick jag oväntat besök men så välkommet. Var Ch och M från Carlskyrkan som kom med en stor brödkorg med kakor och en limpa, älglortar och te. Gissa om jag blev glad och ni som minns min fasa under första cellgiften när jag var uttorkad och jag bara kunde tänka; det blir ingen jul och mina barn får inga julklappar och jag kommer inte ha några julkakor, förstår att Gud talat med en del av mina vänner  om baket. Och som jag sa på min jul andakt så kommer julen ändå oavsett hur litet jag förberett eftersom det är någon vi firar, det är Jesus som är julen.

Ni som har VF, läste ni julgrejen där det var så bra skrivet? Blev så glad där på morgonkvisten för jag var så slu,t då jag bara fått 4 timmars sömn pgr av cortisonet.

Hon skrev om att förr om jularna grät hon över alla orättvisor och kunde ej glädjas över det som var bra. Men  nu ,citat ”jag gråter inte längre på julafton, även om jag skulle kunna göra det. Jag ser glädjen i barnens ögon och jag vill glädjas med dem. Jag vill också fira ljusets fest – julen.
Det är underbart att ha en sed att ge varandra gåvor, bara det sker med måtta. Vi kan ju ändå ingenting ta med oss när vi går.
Men en liten sak. En burk hallonsylt från någon som kokat den själv. En virkad schal.
Mest önskar jag att Jesus får födas i varje människas hjärta den här julen.
Och att julglädjen kan få sträcka sig lite längre än vi tänkt från början.

ANNELI ERIKSSON” http://www.folkbladet.nu/?p=163653

Ej orkat så mkt jo betalt lite räkningar, pratat med min nya trevliga assistent som tänker och frågar hur jag vill ha saker gjorda och tänker på att jag behöver mat. Jo jag har gjort de beställda änglarna, men då hjärnan är rätt förvirrad blev det nog lite fel men det går rätta till och göra fler, däremot fungerade ej fotohjärnann denna gång heller så ni får ej se dem nu heller

Maken är på julmiddag på jobbet. Är nog första året jag ej varit avundsjuk, eljest tycker jag det är så orättvist att jag aldrig får gå ut och äta julmiddag, sjukpension räcker ej till såna extravaganser, men i år när inget smakar  de första två veckorna efter cytostatikan  så skulle det bara var slöseri. Men jag hoppas han får det trevligt för han håller på vara så slut.

Sonen har skickat tre sms idag om sina betyg, är ju första ggn de får betyg så det är så spännande, men han var så nöjd hittills.

Dottern har jobbat en extra tur idag och sen tillbringat kvällen hos tandläkaren då hon haft sån tandvärk i flera dar att hon måste gå på ipren för att kunna stå ut. Det fanns inga tider varken idag eller i morgon så den trevliga tandsköterskan gav återbud till någon som hade undersökningstid. Då visade det sig att när de lagat tanden tidigare så hade de lagat för nära en annan tand och så hade det fastnat mat emellan och gett en infektion i tandköttet så de fick ta bort den gamla lagningen och rensa upp i tandköttet och laga på nytt så hoppas att det blev bra nu så hon ej får besvär i Afrika.

Söndag den 13 december 2009

Ja jag måste bara tanka på så jag for till Vasakyrkan idag med  då jag lämnade mina dynor där igår för att locka mig tillbaka.

Vi hade familjegudstjänst med lucia. Barnen var så duktiga från två år till 13. De sjöng och spelade och läste texter. Lucian blev lite trött så hon vilade sig emellanåt, det är tungt och varmt ha luciakrona med levande ljus. Två tomtar dök också upp

Sen fikade vi dvs make o son o jag med andra trevliga människor .

Hem och vilade för att orka med att gå ut och äta den middag vi blivit bjudna på som plåster på såren. Däremellan kom  gudmor B och önskade god Jul och hade med sig saffranbröd.

Vi var på Eurasia då vi alla gillar kinamat. Vi konstaterade att de var första gången vi var ute här i Umeå hela familjen och åt, eljest har vi bara varit på Mac Donalds när barnen var mindre och det håller på att vara ett tag sen. Vi hade så trevligt och det var så gott och vi njöt av detta. Var verkligen en positiv uppmuntran som vi är så tacksamma för och det kändes så bra att få göra det innan morgondagens behandling. Sen kommer inget att smaka och illamåendet tar bort all längtan efter mat.

När vi kom hem bakade dottern anisbockar. Det blir ”ingen” jul om vi inte har anisbockar, det har följt mig sen jag var liten.  Sen ska man äta dem med socker på och  man får inte slicka sig om munnen. Lärde upp dottern att baka dem för något år sen då jag slutade orka. De blev jättegoda för naturligtvis provsmakade vi dem till kvällskaffet.

Nu är det dags för cellgift imorgon . Det känns som vanligt gruvensamt men hoppas att det ska gå bra. Men nu kallar sängen.

Lördag den 12 december 2009

Haft en riktigt bra dag. I morse kom ahs o tog prover och sen ringde den gulliga sköterskan o berättade att de var bra så då blir det cellgift på måndag.

Så tog vi en snabbtur till två affärer för att fixa några julklappar och så att jag skulle kunna säga att jag varit på stan denna jul. När jag kom hem var jag jättetrött men efter vila och kaffe så piggnade jag till.

Sen hjälpte jag sonen med skoljobb och så bakade han.

I kväll har jag varit på en fantastisk luciakonsert på kyrkan. De sjöng så bra och det var sån glädje och kyrkan var proppfull och tårarna rann när Lovisa sjöng Stilla natt. Det var klockrent och hon har sån fantastisk röst och man blir varm när man ser henne.

Hann prata med några som var glada se mig. I tro lämnade jag mina dynor kvar i kyrkan för att kunna gå på förmiddagsgudstjänsten i morgon. Måste tanka nu så jag orkar utan kyrkbesök framöver.

Fredag den 12 december 2009

Trött dag men trevlig. Vännen G kom på eftermiddagen med kaffe och kaka och en ängel och vi hade en så trevlig stund att min trötthet försvann.

Änglaförsäljningen har gått så bra för K att jag fått fler beställningar så jag fick skyndsamt beställa mer material. Jättekul

Sen kände jag att jag måste utanför hemmets väggar så vi for på Maxi och handlade och det gick . Visserligen helt slut efteråt men jag klarade det.

Ringde Ahs för  att kolla när de ska ta prover inför behandlingen på måndag. Då hade det missats i informationen för det skulle ha varit gjorts idag. Vilken tur att jag ringde eljest hade det missats helt, så nu kommer de i morgon bitti.

Träffade en vän till maken som också sa att hon bad för mig och ngr andra hade ringt till A och sagt att de ber . Det är fantastiskt at få vara föremål för så många människors omsorg och förböner

Torsdag den 10 december 2009

Så var även denna dag slut.

Idag började min  nya assistent, så roligt och det kändes som om friden återkom i vårt hus.

Min ork idag räckte till att plocka fram juldukar.

På eftermiddan så kom sonens mentor hem och hade utvecklingssamtal. Det gick jättebra och han klarar sig så bra i skolan och trivs med skolan. Var en fröjd höra lärarens kommentarer och se hur trygg A är över sin egen insats. Han vågade även ta upp problemen med  hörselslingan och vissa lärares glömska eller hur han på hemkunskapen knappt hör något då det ej finns någon slinga där och det finns en vägg som han hamnar bakom och då ej  kan läsa på läpparna. Mentorn skulle tala med läraren och rektorn om möjligheten att få slinga där. För mig är det en självklarhet att det ska finnas slinga eller att läraren  åtminstone skulle se till att A fick sitta så han såg hennes läppar.

Har skrivit adresser till vårt julbrev så lite har jag kunnat göra liggande.

Den helt otrolige I kom med lasagne till middag åt oss, och det var perfekt att den stod i ugnen när vi hade utvecklingssamtalet så då var den varm när vi var klara och det var så gott.

Har legat och tittat på Nobelfesten och det som var mest intressant var hon som fått pris för sin upptäckt av telomererna och hur de blir kortare och kortare när vi åldras men också hur de påverkas av stress och hur de har  inverkan på bl a cancer.

Onsdag den 9 december 2009

Supertrött.

Idag fick jag besök av IL som kom med en blomma från kyrkan . Jätteroligt bli ihågkommen. Hon hade även med fika i  fikakorg och  en nybakad limpa som vi festat på ikväll och Sissels nya skiva. Blev så glad. Blev en jättetrevlig stund.

Sen har cheferna på Frösunda ringt idag och bett om ursäkt för gårdagen. Sånt får ej ske och de hade pratat med ass också att det är fullkomligt vansinnigt att lämna mig och man får ej göra så.  Men det visar bara att hon ej fattat hur sjuk jag är eller att hon ej brydde sig. Det är bara att vara tacksam att jag ej svimmade och ramlade och skadade mig.  Det hade gått vidare upp på högsta nivå och ska skrivas rapport så detta aldrig mer sker i Frösundas historia.

Sa hej då till ass, var sista dagen, det kändes konstigt men det har varit så mkt problem så jag kan ej annat än känna att det är skönt få avsluta. Gav henne en lite tackgåva.

I kväll har jag gjort lite fler änglasmycken, så imorgon går en laddning iväg.

Tisdag den 8 december 2009

När min assistent kom kl 8 säger hon att hon måste iväg till en annan o jobba  eftersom man där ej fått vikarie. "Ja men jag då", ingen hade ringt till mig och ingen hade ringt o frågat om M kunde gå in o jobba . Nej men hon, K, kunde ju ej dela sig. A var redan på jobbet och det var en sån här dag när han absolut ej kunde komma hem för de hade julvandringar med en massa skolbarn och A har huvudrollen så allt faller om han ej är med. M  kunde ej med så kort varsel ändra sitt schema men hade hon fått veta det dan innan hade det kunnat gå

Jag fick hjälp upp sen stack hon. Jag höll på svimma tre gånger och inte orkade  jag fixa mat heller. Jag kände hur jag blev argare o argare. Här är det sagt att jag ej får lämnas ensam, jag är hemma på de premisserna att jag har hjälp och så skiter min assistent i det.  Att  behöva känna att jag inte ens vågar gå på toa för att jag kan tuppa av, kan inte var rätt. Hon har fortfarande ej fattat hur jag mår.

Så till slut ringde jag ”kris och bemanning” o frågade hur detta kunde ske. Den jag pratade med hade ingen aning och han sa att K ej skulle ha tackat ja till ngt annat och att jag skulle ha blivit tillfrågad  först om det var möjligt. Hennes arbetsplats var här och ingen annan stans.

Jag hade tid med sonen på sjukhuset för migränen så jag fick åka dit utan att ha fått ngn lunch heller och där mötte A upp. Besöket gick bra och sen skjutsade A hem mig och sonen till skolan.

Då jag kommer innan för dörren så ha ass kommit och då börjar hon grina för hon kände sig klämd av mig. Men då kände jag att jag blev arg, det var ju hon som gjort fel, det var jag som blivit lämnad, utan hjälp mat eller påminnelse om min medicin och med risk att jag kunnat ramla och skadat mig. Jag kände bara att jag ej kunde trösta henne o stryka medhårs.

Jag sa till henne att detta är din arbeta plats och då kan man ej göra så här men hon fattar ej och fattar ej att de skulle ha ringt upp mig.

Nu är det bara i morgon kvar att stå ut.

Har legat hela dan och ej orkat göra något all min energi gick åt till rädsla och oro.

I kväll kom goda vännen M på besök och hade med sig en fin adventsuppsättning och kakor till kaffet. Det roliga var att Jag för några veckor sen hade frågat henne om hon hade kvar just det receptet som hon fått av mig, men hon visste inte vilket jag menade och nu när jag åt kakan så kände jag igen det  så nu ska jag få  en avskrift av det, då mitt försvunnit.

Måndag den 7 december 2009

Jippie jag är utskriven och får vara hemma.

Alla var eniga om att jag skulle få åka hem idag

Idag när de hade bröstkonferens på onkologen blev det bestämt att jag ska byta tillbaka till fec  dvs det cellgift jag hade från början. Men det blir ej förrän på måndag så min kropp hinner återhämta sig. Ska äta pencillin ngr dagar till. Sen får man ta en behandling i taget för att se hur jag mår

Sen drar det ut längre i tid eftersom det ej går att ge Herceptinet samtidigt som fecen men det får blir så, jag kan ju ej dö på kuppen av behandlingen. Det tråkiga med att det blir uppskjutet är att jag ej kommer vara så fräsch till jul, förmodligen måste jag ha dropp då. Men får be att det ska gå bättre denna gång.

Idag ska vi äta palt som min snälla mamma i Jämtland kokat o skickat med ett av barnbarnen som kom hit igår. Vi fick även lite mjukkaka och småkakor, så glad. Barnen jublar över middan.

Har sorterat posten som kommit medan jag var borta, usch vad mycket papper som samlas på två veckor. Orken är ej stor men måste ju inse att jag varit liggande i tre veckor, för jag blev ju dålig direkt efter cellgiftet även om jag var hemma en knapp vecka innan jag for in.

Sov lite middag idag till förkväll på tv. Enligt sonen snarkade jag för han satt och pluggade i samma rum.

I alla fall har maken frostat av frysen ikväll och det kändes skönt få ordning i den.

Nu ska jag se om jag kan få lite ordning i sängen så jag kan lägga mig.

Söndag andra advent

Svårt sova i natt, var nog för trött för slappna av. Men fick sova på morgon och o inte heller i natt vaknade jag av huvudvärk, så det var verkligen antibiotika biverkan.

Såg tv gudstjänsten eftersom jag ej orkade till kyrkan. Den var glad och positiv

Tog färdtjänst hem eftersom maken hade två gudstjänster idag. Fikade med sonen, plockade lite, förhörde spanskan och var handledare för hemkunskapens tvätt och städning av badrummet.

Letade ign alla mina pärlor efter tävlingssmycket till B men det var spårlöst borta.

Så var det äntligen dags för den planerade middan vi varit bjudna på flera ggr under hösten men där jag varit för dålig för tacka ja. Nu tackade vi ja. Det var så trevligt hemma hos B. Tyvärr jobbade A men äldsta dottern var hemma och fyllde pappas plats. Vi fick så god mat och det var så adventsfint och trevligt. Jag var lite orolig för hur jag skulle orka trapporna men det gick bra. Så kul att få komma bort så jag mådde så bra

Lördag den 5 december 2009

Tänk jag fick sova hela natten utan att vakna av den gräsliga huvudvärken. Det måste ju ha varit en biverkan av den intravenösa antibiotikan.

Blev hämtad av A mitt i dan som varit förbi goda vännerna K o Peo som gjort pepparkaksdeg åt oss. Gjorde ingen större fysisk ansträngning under eftermidddan för att orka med kvällen. Förberedde min andakt med pingisbollar, sand och sten. Hjälpte A med no läxan.

Kl 17 var det så julfest i kyrkan. Så roligt och så roligt få känna sig så välkommen. Goda vännerna M o M kom och delade bord med oss. Fint dukat,  god gröt och goda mackor . Tyvärr funkar det ej med skinka än, det smakar metall, men gröten var jättegod.  Det var 70 vuxna och 7 barn Trevligt program och sonen sålde tre lottringar. Trots att vi köpte över 20 lotter vann vi inget. Men A fick ena vinsten av M som var en fantasybok och det passar både A och mig.

Efter fikat var det dags för andakten. Jag har nog aldrig haft mer darrande ben och känt mig mer andfådd, men jag älskar att stå i predikstolen och få dela. det kändes så fantastiskt när vi alla stod i halvcirkel med tända ljus och sjöng Nu tändas tusen juleljus

Sen var jag slut och det var skönt att få åka upp på avdelningen. Är orolig för maken som är så slut. Han ska jobba i morgon och ha två gudstjänster

Fredag den 4 december 2009

Idag fick jag duscha, det är rent himmelskt att få ligga i duschvagnen och känna vatten på kroppen.

Sen kom ronden och de sa att de vill ej skicka hem mig än förrän man ser hur det går när jag övergår till tabletter men däremot skulle jag få permiss varje dag. Det känns faktiskt bra, för skulle något ej fungera så finns det folk att vända sig till och så behöver ej A vara så orolig.

Frågade även Camilla om hon trodde jag kunde ha behandling på torsdag men det trodde hon inte, jag är i alldeles för dåligt skick och hon skulle tal med min doktor Ingegerd

Låg och väntade på sjukgymnasten eftersom hon skulle komma och ge mig massage. Till sist kom hon och det var så skönt. När jag gick för säga til personalen att nu tänkte jag far hem så var Ingegerd där och skulle träffa mig.

Hon  sa det var för väl att jag åkte in när jag åkte in och så här i efterhand förstår jag det när jag fått veta att mina vita blodkroppar var nästan på noll. Hon sa att det är inte tal om att ge mig nå mer Taxoter för det kan ta livet av mig, så här dålig som jag blev får man ej bli, jag följer inga mönster i hur sjuk man brukar bli.  Alternativen är att återgå till fecen för den tålde jag trots allt bättre och så får man skjuta på Herceptinet. Alternativ 2 är at man ej ger nå mer cellgift utan börjar med herceptinet direkt men det känns som lite mer riskfyllt.. Men Ingegerd ville ej själv fatta beslutet utan skulle diskutera det på bröstkonferens på måndag. Men någon behandling på torsdag blir det inte för jag är i för dåligt skick än. Hon tycker i alla fall att jag är fantastisk på att kämpa och hålla modet uppe och det känns ju roligt att det syns att jag får kraft från någon annan till det.

Sen var det dags att åka hem för första ggn på snart två veckor.

Det var så adventsfint på gården. Möttes av stora famnen av mina barn. Vi fick en trevlig middag och planerade lite kring jul och vad var och en ska göra.

Sen tänkte jag göra lite adventsfint inne, men ack vad lite ork jag har. Jag orkade sätta ljus i två stakar sen var jag totalt färdig. Men det är klart jag har legat i hög feber i mer än en vecka och sängläge nästan två så man kan väl ej begära mer.’

Det enda som känns lite osäkert är hur jag ska orka andakten i morgon, men jag litar på förbönens makt

Efter kvällsfika var det dags att åka tillbaka till sjukhuset.

När vi körde kände jag mig som ett barn som storögt tittar på alla adventsfönster och gläds över alla dekorationer. Det är så obegripligt vackert. Framför sjukhuset är det så fina slingor i träden så jag blir så glad. Måst ta  med mig kameran och fota.

Torsdag den 3 december 2009

Bättre natt

Fick sova bättre tack vare jättesnäll personal men kl 03 vaknade jag av samma hemska huvudvärk. Börjar fundera om det kan var så att det är ngn av mina mediciner som ger den.

Alvedon och dexofen har knappt någon effekt

Halvsov gn förmiddan. Ronden hade glädjebudet att crp hade sjunkit från 120 igår till 44 så det går åt rätt håll. Tack Gud. De säger jag ska få morfin för huvudvärken till natten

Jobbat med julandakten och prövat på om jag orkar stå.

Träffat överläkaren på infektion och de vet fortfarande inte  trots alla blododlingar vad för inf jag drabbats av.

Virkat lite på ett pärlhalsband, hade tänkt sy ett annat ikväll men i den nerpackade påsen fanns inga nålar. Jag håller på vara less ligga här och börjar få lite ork att göra något i liggande.

Maten fortsätter att vara ett bekymmer. Jag kan inte äta mjukt bröd, inte något av skinka kyckling etc för det smakar metall och det går bara inte att svälja. Fisk, potatismos, färska grönsaker, yougurt och glass går bra. Men det är sånt som ej alltid erbjuds. Idag hittade den snälla syrran fisk fanns det ej stod på matsedeln så kokade hon potatismos så då var middagen räddad idag. Till lunch blev det bara rivna morötter.

Jag måste verkligen säga att denna cellgiftsbehandling var mycket värre än de andra tre. Biverkningarna har varit större och längre i tid.

Förstår ej hur jag ska orka börja om nästa torsdag igen. Skulle så gärna vilja få några friska dagar hemma.

Onsdag den 2 december 2009

Fortfarande fast det gått flera timmar sen är jag arg, arg på nattpersonalen som när jag äntligen somnat efter alla deras kontroller  kommer inkvittrande kl 06: godmorgon nu ska vi ta puls och blodtryck.

När jag stönande försöker hålla fast mitt värkande huvud för  att komma runt i sängen  säger hon, men är du trött, ja men jag har ju bara sovit 2 timmar på hela natten  då jag väcks hela tiden och jag har sån migrän att jag kan ej lyfta huvudet från kudden, Sen grät jag av smärta och förtvivlan för att ingen fattar något. jag som ej gråtit på länge men jag hade så förtvivlat ont att jag ej visste hur jag skulle överleva. De hade ju sagt de skulle ta all prover kl  04 så då trodde jag att de inte tänkte väcka mig kl 6.

Så nu var även denna dag förstörd. Hur ska jag bli fri huvudvärken när jag aldrig får sova?

Ikväll ska jag se till att inget blodtryck får tas förrän jag vaknar  av mig själv. Jag bara inte orkar att aldrig få sova

Det positiva är att jag var feberfri på morgonen och att mitt crp gått ner från 250 till 120 . Överläkaren hade tjoat av glädje när de fick svaren men fortfarande vet ingen vad jag har för infektion

Var på mugascint nu på morgonen och det kan jag säga att åka säng med migrän med patienttransport det är inte att rekommendera. Jag trodde huvudet skulle explodera. Sen skulle jag dricka en äcklig vätska. Och så började jakten på kärl i Kristinas arm. Och ni som följt min blogg vet att det har jag inte gott om eller åtminstone inte gott om dem som vill var med och bli stuckna. Så det värmdes och värmdes och stacks och stacks. Porten kan man ej använda eftersom det var ett radioaktivt ämne som skulle sprutas in. Till slut hade de satt en nål och kunde få in det. I övrigt gick undersökningen bra. Men inte fattar jag hur jag ska orka med en ny cellgiftsomgång om en vecka

NU har jag upptäckt att jag ligger i ett rum med galler för fönstren, är det så att jag är i ett fängelse fast jag trott det var ett sjukhus? År de rädda jag är rymnningsbenägen?

Är medicinerna jag får kanske något helt annat än vad jag tror??????? Men då spelar alla vänner med i ett spel och det tror jag ändå inte, så allt är nog vad det ser ut att vara till och med gallren.

Tänk att det redan är den andra december , jag har inte hunnit reflektera att december kommit  här kretsar allt kring min feber.

Genom glipan i gallret ser jag att solen är på väg att färga himlen orangelilaröd, så vackert.

Tisdag den 1 dec 2009

Ibland undrar jag varför natt personalen ej tänker.

Om man har väckt ngn varannan timme för penicillin, dropp, provtagning hela natten kunde man då ej låta den stackars patienten sova när hon äntligen somnat, . Nej istället väcker man henne efter 1,5 timme för ta blodtryck o feber . Det kunde ju dagpersonalen göra

Så nu blev min whiplashhuvudvärk ännu värre av att inte få mer än 1,5 timmars samman hängande sömn.

Inte var det kul att höra att morgontempen var 39,1 heller.  Har varit helt urlakad hela dan.

Fortfarande har de ingen aning vad min inf beror på, så nu får jag flera sorters penicillin som

de hoppas ska slå ut vad  det nu är jag  har.

Sen har det varit massor av provtagning även idag.

Personalen fortsätter och vara trevlig o tvättar ännu en gång mina kläder

Mitt i dan kom min moster IB o överraskade, Hon var nere från Vidsel och hade med sig goda kakor till oss. Så trevligt få träffa henne och få se kort på färskaste släktingen, mina barns tremenning, S  en söt och gullig tjej

Sen har jag bara vilat helt orkeslös på sängen.

Maten idag har varit bedrövlig, dessutom finns det vissa saker som jag ej bara kan få ner . Jag är så less på denna mikromat, där inget har rätt konsistens . Att man kan totalförstöra kycklingfile på detta sätt, seg, torr, trådig. Sen måste de ha något stort avtal med paprika fabrikanter för nästan all mat är dränkt i kokt paprika.

Tyvärr kom maken och sonen direkt från saxofonlektionen så de hade inget ätbart med så ikväll är jag faktiskt lite hungrig men här finns inget som smakar.

I kväll har jag varit lite läxstödjare.

Hoppas på en lugnare natt i dag

Måndag kväll den 30 november 2009

Oj vilken superjobbig helg det varit, att man kan bli så sjuk. Febertoppar upp och ner på 40 graders feber. De har tagit en massa prover, gett mer penicillin av annan sort. Natten var vidrig med ideliga febertoppar och svettil. De kollade mig hela natten så jag ej skulle få feberkramper

Idag tog de kontakt med infektion för ingen vet vad jag lider av.

Så nu har ytterligare blododlingar tagits och svampundersökningar, tror snart de tagit ut lika mkt blod som jag fick i senaste blodtransfusionen.

Fått tre nya antibiotika idag, dropp och just nu får jag ett dropp av fetter, äggviteämnen och salter. Det ser ut som en blandning av filmjölk och potatisgratäng.

Jag har sovit mest hela dagen, orkar ej hålla ögonen uppe. Har ingen matlust och det är jobbigt bara att föra armarna till munnen.

Jag är så glad för alla som ber för mig och oss, tror att det är det som gör mig så lugn trots allt.

Nu måste jag bara vara på benen innan helgen eftersom jag ska ha andakten på julfesten och det vill jag verkligen få ha.

Sen måste jag få ngr friska dagar innan nästa behandling så jag hinner planera och ordna lite inför julen. Det är det som oroar mig att jag ska var så här sjuk till jul då blir det inge roligt för någon av oss..

Adventstiden är för mig en sån underbar tid då jag får utrymme för min pyssellusta och får göra julfint. Jag vill åtminstone få göra lite fint även denna jul.

söndag kväll

Snabbrapport

Fast jag ej orkar skriva

Febern stiger fortfarande, har riktiga frossattacker, de vet ej vad felet är, jag har legat helt nerbäddad hela dan under täcken och inte orkat ngt. Fick alvedon för kunna ta emot min syster o syskonbarn som på em kom förbi m kaffe o annat smått o gott o det ar trevligt. Men strax efter det att de gått satte frossan igång igen. Crp har stigit till 150 från 120 på bara några timmar. Alla  oroliga, både mamma och maken osh syskonen

Bed att Gud griper in  o vänder detta för nu orkar jag snart ej mer

Så var det advent, även här på sjukhuset tänker de på oss inneliggande så igår kväll kom de in med adventsstake, julduk och vas med enris. Roligt

Tyvärr blir mitt hälsotillsåtnd bara sämre. Igår började febern stiga igen, och jag fick känningar av hjärtat och de hämtade jouren som kontaktade min läkare. De beslöt ge mig ytterligare ett antibiotika i dropp, sätta in min hjärtmedicin igen och ta nya prover.

Förra natten aktiverades min whiplashhuvudvärk och jag fick så ont att jag  velat lyfta av huvudet och den återkommer varje natt, lite bättre på dan. Det gör så ont att ajg ej kan sova.

Hade 39,1 på morgonen så jag är helt slut. Skriver nu mest för att ni ska få veta hur det är, för egentligen orkar jag ej.

Saknar kyrkan. Maken o sonen kom upp o berättade hur bra det varit där plus att maken hade spelat in ngr snuttar på telefonen så jag skulle få en känsla.

Jag är helt slut överallt. Nu önskar ajg att det snart skulle vända. Gud kom nu

Fredag den 27 nov 2009

Sov hela natten med pauser. Piggare när jag vaknade. Är så fascinerad av den fantastiska personalen här, sen de tvättat mig o fått på korsett och kläder så erbjuder de att jag ska få duscha i morgon bitti, de tvättar mina kläder i maskin och är så rara kring allt som har med mat att göra och att jag har så svårt att äta.

När ronden kom så sa doktorn att nu höll mina värden på att vända men nån hemgång blir det inte under helgen.

Jag fattade det ju igår men det  känns tungt just för att det är advent. Jag älskar och då menar jag verkligen älskar advent och jul. Jag vill pynta med ljus, gardiner, riktigt känna att det inomhus och ute återspeglar glädjen över ljuset som kommer i Jesus.

Gjorde igår en tydlig lista till maken om var alla stakar och stjärnor ska vara så nu lyser det överallt i alla fönster och utomhus har det till o med kommit en utejulgran så jag gläds över at familjen får njuta advent

Det går ej komma ifrån att jag grämer mig över att ej få sjunga i morgon i kyrkan eller åtminstone lyssna men jag hör av I som hälsade på mig att det lät bra när de övade igår så jag får be att det blir en välsignad konsert

I hade med en dajmstrut och det var det första som ej smakade metall, sen hade vi morgon bön tillsammans och det var så välsignat.

Så fixade gode vännen M att jag kommer åt Internet o nu kan jag alltså ha kontakt med er och då känns det genast mkt bättre vara här

På em kom dottern o tillbringad ngr timmar här. Kul få en stund tillsammansoch känna hennes omsog.

Hade flera korta besök så idag har jag bara sovit i 3 omgångar

Msade med sonen på eftermiddan o han var så lessen att jag ej var hemma eller skulle komma hem i helgen för det var så tomt och det kändes ej levande hemma om jag ej var hemma.

Så säger han orden som rör mig till tårar: ”Du lyser upp tillvaron”

Jag sjuk, skallig, enbröstad, irriterad och otålig så många gånger och trött och ej ssk glad denna höst, jag lyser upp tillvaron! Han ser något som jag ej ser och som jag bara kan glädjas över

Vilka fina barn jag har och en omtänksam man. Han kom upp med saffrans semla, tidning, frukt mm och kort på hur det ser ut hemma med adventsbelysningen

Fredag den 27 nov /Torsdag

Fortfarande så trött att jag ej kan hålla mig vaken. TV:n  går men den är en ljudmatta till vilken jag sover.  Mina värden fortsätter att sjunka men det kan tydligen vara så innan det vänder. Jag har fått två påsar blod, vätskedropp och antibiotika. Tyvärr kan jag ej äta då allt smakar metall.

Tänk att oavsett du äter eller dricker så känns det om du har munnen full av metallbitar som läcker syra. Och du vill inget ha, inte ens kaffe för det smakar värst

Idag bytte jag rum för tredje ggn för eftersom jag är så inf känslig så får jag ej dela toa med någon så nu är jag tillbaka på mitt favoritrum med egen toa och en tv som jag kan hitta kanalerna på utan att spela lotto för se vad som ev råkar finnas som ej brusar eller skrapar och det är ngt ljud på.

Orkar ej ens ta på peruken, är bara så slut, sovit hela dan men korta pauser. Fått en del telefon, besök av grannen och B och maken så det blev en del omväxling och stunder jag var tvungen vara vaken.

Fredag den 27 november 2009

Kära bloggvänner , jag blir så glad att ni saknat mig och jag förstår att ni undrat vart jag  tagit vägen.

Jag blev ännu sämre kvällen och natten mot onsdag , såna smärtor och benen bar mig ej längre. Då mitt i natten när jag nästan svimmat trillade myntet ner.

Jag kan ringa sjukhuset i morgon bitti och fråga om jag verkligen ska må så här för så här dålig har jag aldrig varit under någon av behandlingarna

Direkt de öppnade ringde jag och då säger sköterskan: vill du bli inlagd? Det var som att höra en röst från himlen som erbjöd befrielse.

Inom en timme var jag på sjukhuset och då var benen så svaga att jag knappt kunde gå på dem. De fick mig snabbt i säng , tog prover och bla hade jag 104/ 50 i blodtryck så det var ej konstigt att jag ej kunde stå upprätt. Snabbt kopplade de dropp för få upp trycket.

Det visade sig att jag hade feber, en kraftig infektion, urdåliga värden på alla fronter. SÅ befriande att få veta att jag hade rätt må så dåligt som jag gjort, det var ej jag som var schåpig.

Jag var fullkomligt slut. Under dagen fick jag 3 l dropp för trycket , intravenös antibiotika, medel mot svampinf i munnen, resten av tiden sov jag. Det fanns inte en chans i världen att jag skulle kunna hålla mig vaken.

Och jag inser ju hur fruktansvärt dålig jag varit i veckan utan att begripa det själv. Jag trodde man skulle vara så dålig

Idag sa kuratorn en bra sak Du är inte deprimerad

Den som är deprimerad vill inget, men kan, men den som inte är deprimerad, vill men kan inte. Och du vill men kan ej och det är ju sant

Så skönt höra det. Inte för jag känner mig deprimerad men låg var  jag  ju till max i helgen, men det tyckte hon var bra att jag lät det komma fram och det är också en läkedom. Sen ser och säger hon, att vi lever i en pressad situation, med allt och att min kropp är svag av allt det  den går ign  Jag gillar verkligen kuratorn skarpt

I kväll kommer bönegruppen till mig o det lyfter mig hela dan att h ngt att se fram emot

Mathållningen idag är lättflytande kräm för jag kan ej svälja ngt annat och receptet som ringdes in igår hade ej kommit in varken igår eller idag. Nu måste jag ringa igen

En gardin till kom upp idag men allt gick i ultrarapid , vet ej vad hon sysslade med när jag pratade med kuratorn

Tyvärr blev jag allt mer slut eftersom eftermiddan led, och mina spagettiben bär mig knappt till toan, är alldeles skakig.

Snälla M hade med sig nybakta saffrans bullar, enl de med smak var de goda och det tror jag  för jag vet att de smakar bra med mandelmassfyllning. Så välsignelse över  henne  som delar med sig. Bönegruppen blev en kort sejour ikväll men det var nog tur för mina sinande krafter

Ja ikväll blir det inget mer skrivet,för jag orkar ej

En höstgrå dag där mamma tipsade mig om en trevlig repris på tv med musikunderhållning med Child hoodgalan från i går. Så duktiga ungar det finns

Haft en så vidrigt svag dag att jag förlorade tankeförmågan, kanske också beroende på att jag sover bara 3-4 timmar per dygn och ej får i mig nästan någon mat.

Så när droppet blev avslutat lite tidigare än vanligt, så tänkte hon som förlorat sin hjärna, att hon ville få göra en utflykt till Konsum för få se ngt annat än taket här. Men det var en av de dummare grejorna jag gjort.

Det kostade mer än det var värt. För benen skakar fortfarande (det gjorde dom redan innan så jag var ju inte klok som ens tänkte tanken), hjärtat slår, darrar i hela kroppen o kan knappt stå på benen, men jag höll på bli galen av tak och väggar.

Så nu ligger jag här och undrar om jag överhuvudtaget ska kunna sjunga i adventskören till helgen som ju är ett mål. Just nu känns det väldigt långt bort och i alla fall ska jag ej äventyra det nå mer.

Tror det skulle gå bättre om jag ej blev så sänkt under timmarna med hjälp, för då är jag gråtfärdig av psykisk utmattning, men nu är det ”bara” dryga två veckor kvar.

I alla fall har jag fått upp julgardiner  i köket idag, och  Mamma skulle baka lite mjukkaka och skicka några, så jag har till dopp i grytan på julafton,  med min syster som ska besöka sina barn till helgen.

Försöker hitta lite julklappar på nätet så jag ska kunna ge bort något i alla fall, även om jag älskar att få julhandla och gå runt o strosa o försöka se den perfekta julklappen. I normala fall brukar jag handla i jättegod tid, ibland redan på sommaren för att inte behöva trängas i affärerna, men i år orkade jag ju inte det heller. Så nu är jag tacksam för datorn. Tyvärr ser jag att sonens julklapp inte kommer förrän i februari, men får väl bli ett presentkort.

Svårast är att hitta något till maken.

Söndag den 22 nov 2009

Bestämde i natt att jag ej skall tillåta mig att sjunka ner så mkt även om inget förändras.

Jag sov 3 timmar och sen var jag vaken 4 timmar och slumrade 1 timme på morgonen.   Sen tänkte jag  se TV gudstjänsten men då kom AHS så jag fick ej  se mkt, men droppet är ju viktigt att jag får  inkopplat

Försökte få i mig en del av natthamburgaren men det gick knappt. Vilken gåva det är av Gud att få ha smak och matlust, ska alltid vara tacksam sen.  Om jag ngn gång skulle klaga på ett extra kg så ska jag minnas detta, Vad skulle ett extra kg ha för betydelse jmf m må så här?

Så drabbades sonen av en våldsam migrän så han har varit däckad hela dagen ´men nu är det lite bättre, så han kan äta. Stackarn som skulle storplugga idag för ta igen en del av vad han missat.

Idag skickade Gud lite besökare som uppmuntran: Först kom goda vännen B direkt från Kyrkan med hälsningar och delgivning av vad som hänt där och hade med sig glögg,  mumsmums, mm , gladde mig mkt .

Så ringde goda vännen B o lyssnade på hur jag mådde och uppmuntrade.

Fick maken att laga middag så jag slapp stå i matoset ifall det skulle gå att äta lite bättre . Var skönt slippa doften. Orkade en tre cm potatis och en liten bit kött. Samtidigt som jag mår illa av det, så gör det mindre ont i magen om det finns ngt där

Sen kom min kära granne GB o vi fick en lång pratstund och en del av taket lyfte, vi har delat så mkt gn åren och här fick jag en delgivning från pingstkyrkans gudstjänst och en påminnelse om nåden, att vila i den även när jag blir så påverkad att jag bara är lessen

Det är bara att konstatera att jag behöver social samvaro för att orka. Jag är inte en person som orkar ligga instängd i sovrummet hela tiden och ej se andra väggar än dit jag kan ta mig med droppet och vara utan pratkontakter. Och tyvärr har jag för lite ork för att orka ta mig för att hålla kontakt utanför, utan jag behöver er kära vänner som orkar fortsätta att höra av er . Jag hoppas att mina tacksamma böner för er uthålliga ska ge er välsignelse i gengäld

Sen kan man tycka, du har ju familjen, jovisst, det är jag så tacksam för, tacksam för att jag inte är  ensam i detta, men familjen kan ej sitta inne hos mig utan de behöver också input utifrån för att orka. Det är svårt se anhöriga må så dåligt som jag gör dessa dagar.

Sonen har ikväll varit så go och riktigt kramat om mig och sagt hur mkt han älskar mig och att han vet jag ska bli bra igen.  Han kan verkligen uppmuntra så det känns

I alla fall är jag så glad att denna dag gått bättre än gårdagen. Tack alla ni som tänker på oss.

Lördag den 21 november 2009

Blir man sänkt av detta cellgift?

För jag är så låg, mår så illa, sån yrsel, benen skakar, värk i kroppen, sover litet och jag orkar inte ens med mig själv.

Sen ska man orka med resten

Jag känner ej igen mig i detta mående. Tror jag blir så påverkad av att jag knappt kan äta och att inget smakar. Det finns som inget att längta efter, man kan ej ens uppmuntra sig själv med något gott och kaffe.

”Så går denna dag ur vår tid och kommer inte mer igen,” och inget har jag gjort som betytt något för någon. Men tack och lov finns det nåd för det också. Jag har tänkt på folk och suckat småböner.

Men det blir så tungt för familjen när jag går ner mig för då orkar ingen riktigt.

I alla fall har maken tagit itu med vårt syrum idag och dammsugit alla böcker och det är inte få, kan jag säga, men nu är det dammfritt i alla tre bokhyllorna som dessutom har dubbla rader.

Nyss for mannen ner o köpte hamburgare åt mig i tro att det skulle få mig att känna smak, orkade en bit men nu ligger resten i kylen med hopp om att det kanske går känna lite smak imorgon.

Fredag den 20 november 2009

Ser hur livet verkligen rör sig olika. En del håller på att jobba ihjäl sig både på jobbet, vardag som helgdag, o får aldrig vila eller kan ej ta sig vila,

Själv vilar jag till max och får pyttelite stimulans utifrån och bara längtar ut. Skulle så gärna vilja var ngn till hjälp. Jag som är så social .

Lider av att ej orka läsa heller så jag kan fylla min hjärna heller.

Jag hade skrivit ett jättelångt inlägg om min dag men det kändes så klagigt, min assistent sänkte mig totalt men jag ska ej tynga ner er med detta, väntar bara på att det ska gå uppåt den 10 dec då jag byter.

Tyvärr mår jag lika illa av detta nya cellgift, plus att cortisonet gör mig trött på dagarna och speedad på nätterna .

Längtade så efter  att testa kaffe  o glass men fy så dåligt. Gläds att ni kan tycka  att mat och kaffe smakar något. Man kan ej föreställa sig innan hur det känns. Jag får vara tacksama att jag får dropp

Försöker vila i att ”Ingen kommer på skam som förtröstar på Herren”  Stavar det för mig gång på gång. Ingen, det är också jag.

Bed gärna att något/någon lyfter mig upp imorgon så jag får lite lust/ ork att göra något och kan vara till glädje fölr någon, om ej annat för min familj.

Torsdag den 19 november 2009

Sov lite mer  i natt men så trött att mina ögonlock föll ihop när jag bjöd min assistent på kaffe. Jag måste koncentrera mig så mkt på att komma ihåg att ta mina mediciner, för jag vågar ju ej lita på assistentens minne, att jag idag glömde äta frukost. Inte konstigt att jag mådde illa.

Inte ens när AHS kopplade droppet kom jag ihåg att jag ej ätit.

Att ta 32 cortisontabletter på en dag är tufft.

Slumrade en del på förmiddagen. Sytt lite på ett armband och lyssnat lite på datorn.

Ikväll kom Dottern på att vi alla var hemma och kunde se en familjefilm, hon hittade en fantasy om en världs undergång och den var riktigt bra. De köpte hem chips och annat gott men nu är min smak borta så inget smakar, redan är kaffesmaken borta. Så trist men än så länge har jag slupit feber såd et är ju något vara tacksam för

Sonen har varit på skolan för han längtade så dit, men var jättetrött när han kom hem så han riktar in sig på gå en del av morgondagen.

Själv är jag så trött så jag ska se om jag kan komma till ro och får sova

Onsdag den 18 november 2009

Natten blev dryg då jag bara sov 3 timmar.

For till sjukhuset kl 8  för korsettutprovning, den jag sover i på nätterna håller på vara så dålig så jag ska få en ny. Sen några år  får man betala den också. Det är inte billigt att vara sjuk

Tiderna stämde perfekt med onkolog tiden, fick träffa min doktor I och nu funkade allt perfekt. Det blir dropp hemma, cortison i många dar med urtrappning.

Byter ju cellgift idag så det blir spännande se vilka biverkningar jag får. Visste ej att jag skulle ta Emend även denna omgång så det hade jag ej gjort, men jag fick det uppe på Cyten och sen en annan spruta mot illamåendet

Något annat som ingen sagt, var att man under behandlingen skulle ha ishandskar på händer och fötter för att ej få påverkan på naglar och inflammationer på nagelband, kanske dom sa ngt mer varför man skulle ha det men det kommer jag ej ihåg, var för trött för att ta in.

Slumrade en del under droppen, frös, kunde ej göra ngt under behandlingen med stora handskar på. Man kan ej bläddra i en tidning med stora vantar på, så nästa gång får jag ha ngt hörbart med mig.

Som tur var kom goda grannen GB upp på sin lunch så vi fick en god pratstund.

Blev yr av behandlingen men ville hem då jag har sammanträde ikväll med Gudstjänstutskottet hemma hos mig  där jag är ordförande. Hoppas piggna på mig eller få lite extra energi från ovan, jag vill ju ej hamna utanför allt som händer i världen.

Mår illa, yr och jättetrött och försökt sova en stund, känner redan av att saliven avtagit

Sonens feber verkar gå åt rätt håll. Så snart kan det nog bli skola.

Det blev ett trevligt sammnträde coh jag kände mig piggare. Jag påverkas positivt av folk även när jag mår dåligt

Tisdag den 17 november 2009

Vacker som en dag, när man ser sig i spegeln, är jag inte. Får knappt upp ögonen så svullen är jag och helt i onödan, hann ju ta 32 cortison tabletter som jag verkligen ej mår bra av.

Tagit nya prover nu på morgonen så få se vad de visar.

Sonen fick komma till doktorn igår igen då han hade 38,5 i feber samt andningsbesvär, men de är verkligen ovilliga ta prover och undersöka. Nu gav sig ej maken,, så vi fick nytt penicillin. Stackaren har varit hemma i 2 veckor från skolan och det märks på allt han ligger efter med.

Men han har lärt sig stå ut med hostmedicinen och ta den själv utan näshållning och protester. Första kvällen var ett mörker, krävdes 45 minuters övertalning av modern som aldrig ger upp, fasthållning av näsan så doften ej skulle kännas, coccacola i högsta hugg och vindruvor för den äckliga smaken. Sen avancerade vi till 30 minuters övertalning och nu frågar han efter medicinen själv. Seger!!!!

När posten kom idag så blev jag så glad. Det kom ett paket där avsändaren var en vän. Det var min goda bloggvän P som skickat ett uppmuntrings paket. Gissa om det värmde. Än en gång Tack P för ditt varma hjärta och din omtanke. Det är sånt här som kan lyfta en dag.

Nyss ringde AHS o berättade att mina vita blodkroppar stigit från 2 till 9 så det måste vara förbönerna som gjort den snabba stegringen så kanske det blir behandling i morgon. Väntar på att onkologen ska höra av sig.

Fler bönesvar ramlar in

Nu ringde Onkologen att jag får komma i morgon och få behandling. Upptäckte sen att jag hade tid på ortoplastverkstan för korsettutprovning och att tiderna verkar synka ihop. Tror det är min Herre där uppe som styrt

Så ringde goda vännen K som stått o bakat adventslussekatter och pepparkakor åt oss idag, så genom gulligt, då slipper jag den oron, och dessutom så slutade dotterns sitt jobb i grannhuset exakt då så hon kunde gå förbi och hämta dem. Ryktet har nått mig att hon blev bjuden på fika där också. Ytterligare något som gladde mig.

Dessutom hade K en ide om att dottern och jag skulle göra mina ängla smycken och sälja till förmån för M:s Afrika resa och att hon, K, kunde sälja på sitt jobb. Toppen ide, så nu blir det ängla tillverkning. Om det finns fler hugade spekulanter så hör av er. Jag gör både örhängen och hängsmycken med änglar.

Vad mer för bönesvar?

Jo  när sonen vaknade mitt idan så hade febern sjunkit så han måste ju bära på något som  kräver pencillin.

Maken har äntligen efter flera års kamp fått tänder. Han gick på tandläkarhögskolan i en massa år och drog först nästan alla tänder och sen skulle de sätta in titanskruvar och transplantera ben och de misslyckades full ständigt, Skruvarna ramlade ut till och med i det transplanterade benet!!!!!

Så till slut sa de att det gick inte att göra något utan lösproteser var enda möjligheten. Och det vill man ju ej ha innan man är femtio.

Det enda de lyckades med på tandläkarhögskolan var att skinna oss på massor av pengar och knäcka självförtroendet att sjunga och skratta utan tänder och att i flera år inte kunna tugga och äta annat än jättepasserad mat.

Så säger några goda vänner men pröva vår tandläkare, han har jobbat på tandläkarhögskolan men öppnat eget.

Så går maken dit och den tandläkaren säger att det går visst att fixa tänder med bryggor och sätta dit skruvar.

Så nu efter ett och ett halvt år hos honom så har maken tänder fastcementerade och ska kunna äta och tugga igen så det ska firas idag med revbensspjäll.

Tyvärr var det ej gratis  hos tandläkaren men att kunna sjunga, skratta och äta igen är värt mycket även om lånen ska betalas. Samtidigt grämer vi oss för alla bortkastade pengar på tandläkarhögskolan

Men från att igår tycka att Gud glömt oss så har Han idag visat en jätteomsorg. Så jag / vi var ej glömda vi fick bara invänta hans tid

Och innan jag hann skicka in det här kom mera bönesvar,  trogna Vännen I kom med en gryta med soppa så nu har vi mat för flera dar. Och jag fick veta hur folk även i Jämtland har gått och bett för mina värden så jag skulle få behandling i morgon  så jag är så priviligierad som har så många vänner som engagerar sig på olika sätt.

Tack alla ni som tänker på mig

Måndag den 16 november 2009 kl 10

Tio minuter innan jag ska åka in med Bårtaxin ringer de från onkologen och säger att det blir inte någon behandling  idag för jag har för dåliga värden.

Här har jag knappt sovit pgr av cortisonet och hunnit ta ny dos med 16 tabl till. Allt hade jag förberett tom matsäck. Nu är risken stor att ja g ej får ha min bästa vecka till julhelgen, som jag så glatt mig åt, och kanske inte kan ha andakten till julfesten som jag också glatt mig åt och börjat förbereda.

”Så Gud vad har du för planer? Jag tycker ju faktiskt att du kan ge mig en bra jul och ännu mer för familjen. Jag har varit så dålig så många jular för länge sen så jag tycker jag gjort mitt av sjukdom till jul. Som du hör är jag besviken på dig så nu får du nog ge mig ett svar som jag förstår” Eller också fixar du mina värden till imorgon när de ska ta nya prov.

F, 94 år som just ringde innan onkologen ringde, sa att Du är mäktig Gud och förmår allt och det tror jag ju på, så nu ber jag om att få ha kvar min förtröstan på dig och att glädjen stannar kvar så jag kan uppmuntra resten som blir besvikna.

Tack för att jag ändå fick gå i kyrkan igår och att proverna var tagna innan så jag ej behöver skylla på ngt sånt. Nu ber jag dig att något roligt och positivt händer idag och att jag förstår !”

Så vänner, bed nu at mina värden tar en raket start till imorgon och är så bra att jag får behandlingen fortast möjligt.

Söndag den 15 november 2009

Så fick jag då gå till kyrkan igen och möta glädje och omtänksamhet. Idag fick jag dessutom glädjas att dottern var med. Sonen fick vara hemma eftersom han har feber igen. Gospelkören sjöng en del Duke Ellington låtar, så det var härligt

I natt hade jag mardrömmar om cellgiftsbehandlingen i morgon, drömde att de skulle ge cellgiftet med nässond och sond genom näsan är det värsta jag vet, och dessutom skulle den sitta kvar i flera månader. Jag var helt skräckslagen i drömmen så tack o lov att det var en dröm. Förmodligen gruvar jag mig för behandlingen plus att jag i kväll ska börja med att ta 16 cortisontabletter och jag blir ju speedad på cortison så det känns gruvensamt..

Har stöttat sonen i em med all matte han kommit efter med, i och med att han varit borta så länge från skola

Jag blir galen, i går kväll fick Andreas  feber igen och den sitter i, fattar ej vad detta är  men blir ingen skola för honom imorgon.

Lördag den 14 november 2009

För första gången sen jag började min behandling har jag fått sova till kl 10 Var helt chockad när jag vaknade, men så skönt .

Var vaken i natt för jag frös så om min kala skalle. Det är verkligen sant at det läcker värme från huvudet. Förstår varför en del ligger i mössa, hittade så småningom min schal så

jag kunde knyta in huvudet

Dagens trevlighet, för första gången  sen jag började med behandlingen var vi till någon annans hem. Förra veckan var ju sonen för sjuk för fara på middagen vi var bjudna på.

Men idag var vi hembjudna på jättegott fika hos P o K och fick se deras nya soffa som var perfekt att ligga i, och  så fick vi njuta av deras trevliga sällskap.

Men märker hur lite ork jag har. När vi kom hem  hjälptes sonen o jag åt att göra taccos men det var knappt jag orkade, så sen var jag färdig för sängen. Mannen tvättade vår smutsiga bil så vi kunde se att det dolde sig en Opel under smutsen. Hela familjen kunde äta ihop idag så det var trevligt

Nu ser jag fram mot att få gå till kyrkan i morgon då vår gospelkör ska sjunga.

Fredag den 13 november 2009

Ja idag försökte jag orka mer, än vad jag mäktade med, så nu ligger jag i huvudvärk men jag ville så gärna hinna leva innan behandlingen nästa vecka.

Först oroade jag mig för mötet med den uppsagda assistenten, och naturligtvis tog hon upp det medan jag låg oklädd och otvättad, men jag gick ej in i det. Sen sekade hon sig ign jobbet o lämnade flera saker halvfärdigt plus drog igång ett projekt som hon ej fixade utan jag var tvungen  ta tag i det.

I alla fall fick jag ett trevligt besök mitt i dan, av min pärlande vän, så det var så mysigt, och hon hade med en massa vackra pärlor som väckte mitt habegär, så få se när hon börjar sälja hur det går med min plånbok

Sen skulle jag träffa mamman till dotterns ressällskap till Afrika. Vi har aldrig träffats förr men hade bestämt att boka resan idag. Vi hade så trevligt och vi konstaterade båda två att det absolut ej kändes som vi aldrig setts förr. Vi fick en så trevlig och rar försäljare på Ticket så vi beslöt ta resan där, de har dessutom en bra avbokningsförsäkring.

Så nu gäller det att dottern får mera jobb, för resan gick på 12000 kr, så nu måste hon få ihop till livsuppehället där nere också, plus köpa presenter att ta med.

Blev rejält trött av vår tur men maken o jag hade bestämt att vi måste storhandlapå Coop så det var bara att fara hem o tväräta , snabbvila och sen iväg. Det blir mkt dyrare när jag är med och handlar än om maken far själv, vad kan det bero på??

Så nu ligger jag här med värkande huvud men jag ångrar inte mina utflykter.

Ang mitt körsjungande så kommer konserten att vara i Vasakyrkan lördag kväll första advent kl 19 så välkomna ni som kan. Jag ska dit även om jag ej orkar sjunga, för det ger sån härlig ingångsadventsstämning och brukar vara så trevligt.

Tordag den 12 november 2009

Idag har jag gjort två roliga saker. Jag hade min nya inskolade ass eftersom den uppsagda var ledig idag. Hon fungerar så bra och vi hade det trevligt. I alla fall gjorde vi ett snabbesök till Blomsterlandet som sålde amaryllis. Jag älskar amaryllis och bara att få göra ngt så friskt som att gå och titta var härligt.

Så här ska de se ut till jul

Så har jag varit på adventskören på kyrkan. Jag vet ju inte om jag kommer att kunna var med och sjunga på första advent, men jag behövde få sjunga för att orka med cellgiftet på måndag.

Och kan ni fatta hela tiden vi sjöng var jag smärtfri, jag undrar vilka muskler som jobbade då och vad som blockerade smärtan? Så snart jag sen reste mig började smärtan igen.

Men tänk vilka ljuvliga adventssånger det finns. Jag blev så styrkt av budskapet som upprepas att Jesus faktiskt kom hit för att hjälpa oss och det gör han än idag även om det stormar omkring oss så finns han med. ”Ett litet ljus har vi nu tänt det lyser på vårt bord”

Så kom vår goda vän I, med middagsmat, Hon är bara för omtänksam och rar.

Sonen går sakta mot hälsa, feberfri men hostar och är trött.  Vi övriga har ett eftersläpande sömnbehov

Onsdag den 11 nov -09

Tuff natt, sonen kräktes hela natten allergisk mot penicillinet och eftersom maken tagit de flesta andra nätterna och var helt knäckt, så tog jag denna natt. Först kl 05 lugnade det ner sig så då fick jag sova två timmar. Helt slut. Sonen sov t kl13 och då hade febern gått ner så nu hoppas vi det ska hålla sig där för vctr ville ej sätta in nytt penicillin.

Så har jag fattat beslutet att säga upp ass, så chefen gjorde det idag. Känner mig som en skurk men jag fixar ej mer, det är för otryggt och för mkt som blir fel. Vet ej hur mkt man ska stå ut med men jag har verkligen försökt.

Fick min andra svininfluensa spruta idag så spännande få se om jag klara mig utan biverkningar

Sen hade jag kuratorn på eftermiddan och hon är så bra. Vi har så trevliga samtal och idag blev det mkt delande av mitt liv och min tro.

Jag hoppas att få gå på kören imorgon för jag samlar positiva intryck denna vecka som jag ska bära med mig nästa vecka.

Min peruk o jag är ej vänner för den håller på vara så sliten, förstår ej om det lilla jag haft den ska medföra att  den tar slut så fort , jag måste ju ligga i den, men enl dottern ser man min hud ign baktill och det är ju inte kul

Måndag den 9 november 2009

20 år sen muren föll, ofattbart att det gått så lång tid, men för de som blev fria måste det ha varit fantastiskt .Blir bara så lessen när dt finns folk som fortfarande vill att den ska byggas upp

Så var det konstaterat att sonen har lunginflammation. När han vaknade med 38,5 ringde jag vårdcentralen, där var det så fullt av influensafall så de kunde ej ringa upp förrän kl 15 men då fick han komma direkt.  Sonen tyckte det var obehagligt att alla var så rädda för honom. Sen hade han en läkare som talar så dålig svenska så A med sin hörselskada kunde ej höra ett ord av vad läkaren sa. Det gjorde honom så jättestressad. I alla fall var det lunginflammation så nu har han fått pencillin o hostmedicin så hoppas att det vänder nu

Själv har jag blivit intervjuad. För två år sen blev jag intervjuad för en doktorsavhandling ang tro och cancer, och det blev 2 intervjuer då, för han tyckte jag hade så intressanta saker att berätta. I våras ringde han o ville göra en uppföljning, det var precis när jag var i chock över det nya cancer beskedet så vi beslöt att spara intervjun till i höst, men sen har jag varit så dålig att jag ej orkat

.Men idag hade jag en bättre dag så då kom han o gjorde en ny intervju.

Det känns bra att få sätta ord på sina tankar och även höra vad jag sa för två år sen och komplettera och relatera till det. Jag kan bli fascinerad av vad jag själv sagt . Men det jag kan konstatera är att min tro håller, fast jag drabbats av allt möjlig. Eller rättare sagt Gud håller. Jag har en grundvila där jag får vara.

Så blev inte detta inlägg klart för sonen blev så dålig ikväll, med 39,5 hostade blod, värk i kroppen o magen. Kände att vi ej kunde ta ansvar själva utan ringde sjukvårdsrådgivningen Där var det sån kö att jag ej  ens kom fram  i kö, men till sist var jag i kö och så småningom fick jag tala med en sköterska. Hon tyckte vi skulle komma in med honom

På akuten var det jättekö, till sist sa maken till att A var så dålig så då skulle sköterskan se vad hon kunde göra. Då ser maken ngn blåstirra på honom, då är det högste chefen på Dragonens hälsocentral och eftersom A jobbar där som diakon en gång i månaden så känner ju A honom. Han kom ut och tog in sonen förbi alla köer. Ibland ska man ha fördel av att man jobbar.

Sonen har svår lunginflammation och han ska ha ännu mer alvedon så febern hålls nere, blodet kommer från att han har så svår hosta. Tack och lov att det inte är svininfluensa

Nu är det natt och vi hoppas få ngr timmars sömn. Använde all min envishet och tåla mod att få sonen att ta hostmedicinen som  är det värsta A vet, vi höll säker på i 45 min innan han till sist tog det och det var lika äckligt som han mindes.

Tisdag den 10 november 2009

Sonens feber hade gått ner en grad på morgonen, så idag tog det 30 min övertalning att ta hostmedicinen. Har själv en sämre dag med smärta plus att jag är trött av sömnbrist.

Fick veta att jag ska ha en spruta till men då ger Ahs dem ej förrän på fredag och då är det fråga hur jag mår av den,, då jag ska ha cellgiften på måndag så nu har jag ringt onkologen igen för att kolla att det är okey

Idag har jag ej orkat göra ett skvatt och det känns så trist. Men kanske jag får gå på bönegruppen ikväll.

Söndag den 8 november 2009 Fars dag

En del minnsegoda läsare minns att dottern och jag var på smyckekurs i Stockholm för ett antal veckor sen. På denna kurs var det en massa tävlingar och också att man skulle välja ut ngn till årets Pussare( Puss står för pärlor, utmaning skoj och stimulerande så ni ej tror vi gick runt o pussades.) , dvs någon som bidragit på något ssk sätt under helgen.

Och kan ni fatta det, men dottern och jag blev utvalda av alla hundra som var där.  Är ssk glad för dotterns skull som så helhjärtat ställde upp på att jag skulle kunna fara för utan henne hade det ej gått. Sen gläds jag naturligtvis åt att jag gn mitt sätt att vara kunde förmedla ngt fast jag är i sånt risigt skick. Och förutom äran får vi pärlpris så detta ger ny peppning till vår smycketillverkning. Ska se om jag kan länka till vårt fina diplom

Och ni som väntar på min smyckesida så går det framåt, kruxet nu är att blogg.se ej godkänner 2 bloggar med samma e-postadress och jag är ju ej så datakunning så jag vet om jag gör ngt fel när jag försöker. Sen fattar jag ej hur man skall få in rubriker som man kan söka på, så ngn som kan lära mig eftersökes???? Så hjälp!!!!!!!!

Jag har beslutat var utan dropp i dag så få se om jag får i mig nog. Har såna besvär av plåster

överkänslighet så det kliar så förskräckligt av nålen så de måste dra den, alldeles rödblåsig.

Maken blev uppvaktad med tårta och present i morse innan han skulle på jobbet. Tack o lov att jag har barn som håller på att bli stora, så dottern handlade present från sig o brorsan som ej heller kunde gå på stan, och så fick jag vara med på ett hörn.

Sonens feber går ej ner, fortfarande mln 38 o 39 när han vaknar och över 39 på kvällen.

Varje natt är alla sängkläder dyvåta så ngn måste upp o byta hos honom.

Själv har jag ägnat mig åt  att tappa sönder glas o glas assietter  så nu ligger det glassplitter o väntar på makens hemkomst så han får städa. Har en sån dag när jag ej kan hålla i något utan det bara faller igenom

Tyvärr orkade jag ej gå i kyrkan idag  men mitt hopp är att jag ska orka nästa helg. Men jag hoppas att alla som hade möjlighet tog den chansen och förmånen, för livet i Gud behöver den näringen om man ska växa och komma närmare Honom som ger kraften .

Lördag den 7 november 2009

Sonen var så dålig igår kväll 40 graders feber så då beslöt vi att maken skulle åka in med honom för  nu kunde vi ej ta ansvar själva för han var så tungandad och allmänpåverkad också

Men det var ej svin influensa, inte lunginflammation, inte halsfluss utan bara onormalt hög feber. Så de skickades hem men ordinationen att kombinera alvedon och ipren.

Så det blev ny vakennnatt för maken , men sonen somnade av utmattning. Själv kunde ajg ej sova förrän halv sex på morgonen. Jag avskyr att ligga och vrida mig, men tror det hade med att ajg var tvungen börja med clysman igen och då är det svårare att sova.

Idag for dottern och jag på den nyöppnade smyckeaffären och förstörde lite pengar. Men eftersom vi var kund nr 1 fick vi ett presentkort på 100 kr att handla för.  Var så kul att se ngt annat än våra väggar. När jag kom hem kom AHS o kopplade droppet igen för jag började må så illa utan. Sen  har vi gjort lite smycken. Är så mkt roligare o lättare att komma igång när man är två.

Sen ringde det på dörren där stod grannen med blommor till den hårt arbetande mannen och druvor till den sjuke. Gissa om de blev glada. Vi övriga får titta på blommorna och provsmaka druvorna. Var precis den frukt sonen älskar.

Tänk idag var vi bortbjudna för första ggn sen i somras och jag hade så glatt mig, men nu fick vi ge återbud då sonen är sjuk. Jag som nästan klättrar på väggarna av att vara hemma men det var ej mkt at göra åt

Jag vet att jag har änglar omkring mig och på en del syns ej vingarna för de är dolda under de vanliga kläderna.

Ängel 1 Idag var det B som fixat att min onk läkare ringde mig o att jag får återkomma till henne när det är dags för nästa behandling. Jag fick en liten chock igår när jag fick kallelsen o såg att jag fått han jag hade sist och då kände jag,nej jag går inte tillbaka till honom.

Så på em ringde min onkolog läkare  o kollade hur jag mådde, skrev ut ngt för min mun som ska bedöva innan jag äter så jag får i mig lite mer. Sen gick hon ign behandlingsplanen för nästa omgång. Hon tror att mina svimningsattacker har med behandlingen att göra och att jag är svag och kanske får i mig lite för lite näring. Det var så skönt prata med henne. Tänk at t jag hade så svårt för henne i början och nu gillar jag henne så skarpt. Det är skönt när det går åt det hållet.

Sonen är jättesjuk, undrar om det är svininfluensan eller ngn annan variant. Trots alvedon så är tempen över 39. Bara jag ej själv blir sjuk

Sen kom ängel nr 2, I, med kyckling och min favoritglass till middagen. Blev så glad och det smakade bra och jag fick i mig lite mer än vanligt.

Vänner är änglar som lyfter upp oss,

när våra vingar har problem.

Min pastor ringde också idag och det var så roligt få prata med honom och känna omsorgen.

Ja längre än så här kom jag ej igår för sonen blev ännu sjukare o vi ringde sjukvårdsupplysningen. De rekommenderade 1 g alvedon och vi fick bara komma in om han fick riktiga andningsproblem. De var mer oroliga för mig än för honom, dvs att jag skulle ha blivit smittad .De sa att jag fick ej vara nära honom men hur lätt är det som mamma.

Maken sov inne hon honom eller rättare sagt var vaken inne hos honom, och i morse hade A 39,6 . Det känns inge bra men vi fortsätter med alvedon.

Onsdag den 4 november 2009

Vaknade med känslan att mina tänder är för stora för munnen, känns som de ej ryms. Kan bara småöppna munnen idag. Så svårt att äta, och smak, vad är det?

Fortfarande håller jag på att svimma när jag varit upp i 10 min och allt svartnar o benen skakar.

Men jag blev så glad för  I, en äldre kvinna i församlingen som är en riktig bönemänniska, ringde o sa att hon ber för mig varje dag och så undrade hon om jag ville at hon skulle baka två sockerkakor och komma med, gissa vad jag svarade? Efter några timmar kom hon cyklande med dem och småkakor. Så här blev fest. Tänk vad vardan kan förändras och kännas som en helgdag av sånt.

Fick så pass mycket energi att jag satte in lite räkningar i pärmen. I kväll fick sonen så svårt att andas  och somnade två timmar sen vi ökat astmamedicineringen. När han vaknade hade han 39 grader, så undra vad han drabbats av. Hoppas han ej blir så sjuk, jag är ju inte i läge  att vara en ompysslande mamma just nu.

Visdomsord: En vän är en person som kommer när andra försvinner.

Tisdag den 3 november 2009

Fick sova till kl  04 så det var ju bra även om timmarna sen blir långa innan jag får hjälp upp.

Man får många tankar när man ligger vaken. Egentligen känner jag mig som två personer,

en K som vill en massa och som orkar planera, en som är ganska duktig på mkt, en som  har energi och som bryr sig om andra,  en som skriver och kan sätta ord på en massa saker,  en som ser och planerar,  en som orkar bjuda hem folk, en som har tusen idéer(kanske ej alltid orka genomföra dem) ,  en som älskar att gå i kyrkan, sjunga och förkovra sig, en som ser ljust på tillvaron , en som är fylld av kampglöd och  identitet som det står i en sång, en som inte ser saker som omöjliga, en som gläds över småsaker och drömmer om större, en som älskar intellektuella samtal,  en som ber och lovsjunger , en som gillar att lära nya saker, en som har en massa att ge

Sen finns det den andra K som jag nyss lärt känna, en trött K, en som inte orkar, en som inte ens orkar vilja, en som tappar en massa kom ihåg, en som är energilös och glömmer, en som  inte skrattat på länge, men inte heller gråtit, en som inte riktigt orkar oroa sig, en som vill umgås men inte orkar ta initiativ, en som inte orkar be och läsa som förr, en som vissa dar inte ens orkar längta efter förändring, en som har en massa plågsamma fysiska förändringar som äter upp en, en som  är utan idéer, en som inte ens orkar tänka att hon skulle göra ngt för det finns ingen  psykisk energi till det, en som inte orkar orka.

Sen ska dessa två olika K finnas i samma kropp och konkurrera om ens uppmärksamhet, den ena K ska orka stå ut med den andra K som är så tvärsemot.

Just nu har den nya K så stort övertag och jag kan inte ens göra ngt åt det för jag orkar inte. Men jag drömmer om den vanliga K , hon känns mkt trevligare och mycket levande

Men kanske den nya K i förlängningen tillför ngt till den gamla K, även om hon också varit utsatt för prövningar och lärt sig mkt, men kanske är det så, att också en ytterligare mörkrets dunkelkammare tillför ngt som man ser först när man kommit ut i ljuset. När man hört orden: Vänd om, gå ut i ljuset .

Idag har jag lärt mig att man ska var tacksam att man kan borsta tänderna med tandkräm utan att brinna upp i munnen. Jag gjorde misstaget att ta tandkräm i min skinnflådda mun och jag kan bara säga att det var hemskt, om jag kunnat hoppa bort från min egen mun hade jag gjort det, hur nu detta skulle ha sett ut?!

“Ett säkert vapen mot tändernas fiender
har bara den, som rätt en tandborste använder.”

Måndag den 2 nov 2009

Jag kan skörda egen sallad fortfarande Det är ett mirakel att den 2 nov kunna plocka egen sallad utom hus. Jag njuter varje dag av att jag kan äta min egen sommar sallad. Vi hade satt rätt mycket i sommar och när hösten kom la vi över en fiberduk för att skydda den och den växer fortfarande.

Det är som om vi bodde på södra bredddgrader. Fick mina lökar från Odla nu, först nu, och jag hoppas att få ner dom av ngn grävande hjälp innan det fryser.

Idag har jag haft liknande symptom som igår, men blodvärdet hade ej försämrats så det beror ej på det att jag bara vill svimma..

Fått dropp.

Höll sen på ta ihjäl mig med middan, för min ass hade ej läst receptet klart om hur tillredningen  skulle göras,  och missade min noga uträknade tid, för att hon skulle hinna göra det som behövdes, så om vi ej skulle svälta ihjäl, för maken jobbade sent, så  hade jag inget val annat än att hänga över en stol o försöka få till maten, medan kallsvetten rann, och benen skakade. Jag var så färdig innan maten var på bordet att jag knappt kunde äta.

Dagens lärdom av Nalle puh:

Om en person du talar med inte tycks lyssna, var tålamodig. Det kan helt enkelt vara så att han har lite ludd i ena örat.

Så är det nog för somliga i min omgivning

Alla själars dag den 1 nov 2009

Haft en konstig natt, vaknade vid halv 7 av en märklig dröm , där jag eller ngn mig närstående varit nerfrusen i 10 är efter en operation och där denna kvinna skulle väckas till liv just denna dag. Läkaren hade på ngt sätt gjort detta i smyg, men vänner var inte förvånade när hon  bara klev in i deras vardag. Däremot min goda vän M kom med sin skåpbil fylld av fläsk för att inte kvinnan o jag skulle svälta ihjäl och det ringde folk som satt i bön o frågade om detta hänt .. När jag vaknad stod allt så klart framför mig, var som om jag varit med på bi,o men när jag nu försöker skriva ner det så är det borta en massa detaljer och blir så märklgit . I min dröm var det så trovärdigt

I alla fall så när maken sen 2 timmar senare tvättat mig och fått upp mig, var jag jättekonstig, höll på tuppa av, allt svartnade, jag hade en vilopuls på 100 och var så, vinglig och dan och tungandad och hade tryck över bröstet. Kunde ej stå på benen. Fick lägga mig igen och varje gång jag testade kliva upp svartnade allt, hur sakta jag än tog det.

När AHS kom, berättade jag hur hemskt jag mådde o hon skulle då ta puls o blodtryck, då fanns inte blodtrycksmätaren med och inte heller stetoskåpet, så typiskt , men pulsen hade lugnat ner sig till 70. Vi beslöt att hon skulle sätta droppet och att jag inte fick gå upp på egen hand tills jag var bättre. Blev det sämre skulle jag höra av mig.

Såg gudstjänsten på TV o fick behållning av Ingmar Johanssons sånger, jag gillar hans underfundighet och sen sov jag igen 1,5 timme. Mådde litet bättre sen, inte lika yr o slut.

För en stund sen ringde M på AHS för kolla hur jag mådde och jag kunde säga, att jag var bättre. Hon hade kollat mina blodvärden från i måndags o de var väl ej lysande, så hon skulle ringa sjukhuset o kolla om de skulle ta ett blodstatus på mig för att se om det är blodvärdet som spökar. Vad skönt när andra tar tag i en.

Men jag gläds att det ej totalsvartnar just nu.

Så ärajag då även inne i munnens förfall, hade hoppats slippa  det denna gång. Men kanske jag ska lära mig att minnas och vara tacksam för alla små saker som vi ej är tacksamma för och ej tänker på och eftersom jag är svårlärd behöver jag upprepning

Tänker vi ngnsin på vad tungan gör i vår mun? Den finns där o jobbar på, fördelar maten, sveper runt så saliven blandas och håller rent i alla omgivningar utan att vi tänker på det.

Nu är min vit och svullen, orkar ej jobba, saliven är borta och halsen är som ett uttorkat fnöskepapper, insidan av kinderna är konstiga,läpparna svullna och superkänsliga för värme och beröring.

Allt sånt här som vi tar för självklart när det fungerar och som blir så besvärligt när det ej fungerar.

Idag hade jag bespetsat mig på en god middag o  bett Anders köpa hem varmrökt lax som jag älskar , o mandelpotatis och kallrörd sås, men kände ingen smak, de andra sa att det var gott o då var det väl det, men tänk vilken gåva det är att ha smak. Fick i alla fall i mig en liten portion

Nu är det kväll och AHS har varit här o tagit ett blodstatus och kopplat loss mig men är för yr för att vara uppe.

I alla fall kom dottern lyckligt hem och var jättenöjd med konferensen och det gläder mitt hjärta.

I alla

Vaknar varje dag med en förväntan, ” men idag ska du väl ha lite ork”, men det konstiga är att den inte finns där, bara en förlamande trötthet.

Halvslumrat mest hela dagen, mått illa, beställt lite pärlor fast jag inte borde det när orken är så liten att göra något, men fick en beställning i går, så jag hoppas energin ska komma.

God vän ringde och det lyfter alltid en stund.

Fick äntligen mitt granris till mina rosor, är ju inte så många dagar som maken inte jobbar dagtid. För första ggn på jag vet inte hur många år var han ledig idag, eljest har han medverkat i minnesgudstjänst jämnt denna dag. Det är jättebra men var så skönt i år att han fick var hemma.

Dottern verkar ha det bra i Uppsala på konferensen, fick bara ett tråkigt besked via mig, som fått veta av hennes chef, att där hon jobbar har man minskat assistansen så hon förlorar halva sitt jobb, och det är ju inte bra med tanke på Afrika pengarna. Så nu måste hon jaga mer jobb, är bara att be att hon ska få det.

Sonen är bjuden till en kompis ikväll så mannen o jag blir ensamma. Sonen har piggnat på sig efter sprutan och maken fick inga besvär, också ett glädjeämne

Ja nu har jag tillbringat kvällen med att sova på soffan i vardagsrummet så inte var jag ngt trevligt sällskap, jag kan bara inte hålla mig vaken, är som jag vore tömd på all ork. Tände många ljus med tanke på dagens betydelse

Ber om en piggare dag för imorgon för allas skull.

AHS kommer vid nio och ger droppet o det är tur jag får i mig något den vägen, för det är trögt eljest.

En ljusbild till sist om hoppet som bär i mörkret