Söndag den  29 jan -12

Kände mig ovanligt pigg när jag vaknade . Fick vakna tidigare än vanligt eftersom maken skulle medverka i Holmsund redan kl 10 , och  han var tvungen hinna hjälp mig upp. Men i gengäld hann jag chatta med dottern som just skulle sova. Hennes outreach blir till Japan och Thailand där de ska jobba med kvinnor och barn.

Så jag var i god tid i kyrkan och det var skönt eftersom jag skulle vara nattvardsutdelare.

Det var en fin gudstjänst som handlade om Jesus som vårt enda hopp, om hur mycket det kan storma i våra liv av alla slags stormar, men vi behöver inte vara rädda för Jesus har kontroll.

Tycker vår altartavla i kyrkan är så fantastisk, när jag den trassliga människan är innesluten i Jesus då har jag hoppet boende i mig och Han är allt för mig, han omger mig på alla sidor och håller mig i sin hand. Jag kan vara hur bedrövlig som helst, ha gjort vad som helst men ändå ryms jag i det  Jesus gjort för mig. Och då växer hoppet

När jag skulle dela ut brödet i mässan så insåg jag att mina små ynkliga fingertoppar i kompressionshandskarna knappt kunde få tag i brödet, var första ggn jag skulle dela ut  sen jag  fått dem även på h hand. Vad gör jag? Jo jag sliter av mig handsken och gömmer den i den stora blomkrukan til vänster  om altaret och sen gick det superbra.

Jag blir så berörd när jag får säga "för dig utgiven" och känna mig som Jesu representant här på jorden.

När jag sen gick och skulle hämta handsken efter gudstjänstens slut undrade några om jag tänkte plantera om blommorna för de hade ej sett mitt avdragande tidigare.

Under fikat hade Gudstjänstutskottet sammanträde om vår gudstjänst om två veckor och checkade av programmet. Så nu gäller det att Gud ger mig ord att dela med församlingen.

Vilade hela eftermiddagen för jag blir trots allt tröttare av att vara iväg men det är värt det i slutändan.

Jag vill bli taggad inför morgondagarnas behandlingar med cellgift  och veckorna framöver med taskigt mående.

Om man är fylld av Guds kraft och närvaro går det lättare att stå ut. Tack att ni är många som ber och tänker på mig.

Kvällen avslutades med supersmarriga semlor och kaffe. Måste passa på innan illamåendet startar igen.

Dagens tanke: Inget längre kan skilja
Oss från livet i dig
låt hoppets ljus
lysa starkt för oss
tills vi ser din dag

Lördag den 28 januari 2012

Vaknade och hade mindre ont. Tack gode Gud. Vilken skillnad och mitt livsmod kändes mer tillbaka. Kände mig rätt nertryckt igår.

Letade pärlor idag för att göra ett halsband som jag tänkt på länge Ska dessutom äntligen få iväg en beställning. Tur personen har tålamod. Jag har varit så otaggad att göra ngt för att jag inte orkat.

Goda vännen M ringde och undrade om vi ville ha en köttgryta. Självklart tackade jag ja till en sån gåva. SÅ Hon kom med en god gryta som bara är att värma och den var ljuvlig. Mört griskött, gott kryddad och gräddsås. Och det bästa är att den räcker till två middagar.

Vi fick en trevlig pratstund och jag kände vad jag är i behov av besök, livet blir lättare i många timmar efteråt.

Maken och sonen jagade vinterskor till sonen för hans fötter har vuxit igen. Men de hittade inget som passade på rean. Nytt försök till veckan.

Ikväll for jag och hörde Bengt Johansson . Kunde ligga på stolar längst fram i kyrkan så jag hade perfekt utsikt över allt.

Bengt sjöng om att lägga ner sin drömmar och sin vilja inför Gud. Mina tårar bara rann.  Det är inte alltid lätt .Ibland bär vi på så många drömmar, jag har en stor dröm och det är att få leva.

http://www.youtube.com/watch?v=krooqqkjTD8

Kom tätt intill
när vinden blåser kall
och gör dig vilsen och stum
Kom andas lugnt
i mina andetag
våga släppa taget en stund

Genom sorgens dal
över orons gungande myr
du har en väg att gå
Där du går, går jag
och eldarna värmer än
och lågorna syns långt
fast det är mörkt
Kom tätt intill
när vinden blåser kall
och gör dig vilsen och stum

Så vackert nu
ser solen stiga tyst
och värma jorden till liv
Din ensamhet
har annat ljus idag
blir genomstrålad till sist

Genom sorgens dal
över orons gungande myr
vi har en väg att gå
där du går, går jag
och eldarna värmer än
och lågorna syns långt
fast det är mörkt
Så vackert nu
ser solen stiga tyst
och värma jorden till liv

Det är otroligt vad musik går rakt in i mitt hjärta.  Är som att musiken öppnar mina inre kanaler, att det som är tungt får lättare att komma ut. Kände också att jag måste få ändan ur vagn o ringa min själavårdare, det är dags att sätta ord på insidan.

Träffade flera vänner som jag ej sett på länge som lovat be för min behandling till veckan. Det känns tryggt att vara föremål för förbön under behandlingen

Har just pratat med min dotter och blir så rörd över vad Gud gör i henne. Tänk alla böner vi bett för henne sen hon låg i min mage och hur vi överlät henne till Gud. Nu är hon där . Längtar efter henne men jag är så trygg med att hon är i Guds famn.

Dagens tanke: Att våga stanna kvar

här även när du lider

Att våga stanna kvar

när allt jag har av egen tro och kraft

och trygghet vänds i modlöshet

Hjälp mig våga stanna här
och vänta med Maria
lita på Guds löften
Tro på ängelns ord

Fredag den 27 januari 2012

Efter alla trevliga kommentarer så kom jag just på att vi kan befolka den öde ön så

jag kan ta flera med mig dit.  Vet ej vem du är som erbjöd dig följa med men du är så välkommen.  Självklart blev jag nyfiken vem du är, du får gärna skriva ditt namn till mig så jag kan kontakta dig när det blir dags!! Vi kanske får en hel ö med kreativa kloka livsbejakande människor. Tänk vad skoj vi ska ha och så mkt bra saker vi ska uppfinna

Dagens bekymmer var att komma in på blogg.se och publicera gårdagens blogginlägg. Kan tyckas som ett lite bekymmer, men det gick inte för de hade ngn ny stilgej i sin adress. Tack vare god vän som kom in, kom jag på att jag skulle backa i min historik till i förrgår när jag visste att jag varit inne och då kom jag in. Så nu har jag lagt in adressen i mitt bokmärkesfält så detta inte ska hända igen. Det skapade en massa irritation och tog min kraft

Jag är mindre svullen idag, min ass anade mina muskler idag, de har varit så inbäddade i svullnad. Så förhoppningsvis går det åt rätt håll så jag mår bra till måndagens behandling.

Hittade en rolig ide på en trädgårdssida, om en hög planteringslåda som man kunde stå och jobba vid. Blev så intresserad att jag skrev till den som konstruerat den. Precis en sån skulle jag velat ha, jag gick igång på alla mina arbetsterapeutceller, tänk så många handikappade och rullsolsburna och rollatorberoende som skulle ha glädje av den. Tyvärr var priset alldeles för högt för mig men jag tänkte att detta vore ett perfekt handikapphjälpmedel för fritiden så jag skrev till konstruktören och tipsade om hjälpmedelsinstitutet. Man kan ju alltid tala om att man finns och har en bra ide..

http://odlarbanken.se/produkter/odlarbanken-stor/

Hade tänkt gå och höra Bengt Johansson ikväll men orkade inte, hoppas jag orkar imorgon. Tror faktiskt jag ska ta en värktablett ikväll så kanske jag mår bättre imorgon.

Dagens tanke: att vattna sin trädgård är som att vattna sin själ, att vattna sin inre trädgård är som att vattna sin ande

Torsdag den 26 jan 2012

Ja det vet jag efter idag. Egentligen har jag nog vetat det länge att den perfekte medhjälparen på en öde ö är en kvinna som kan allt- Och den kvinnan kom på besök i kväll.

Hon kan verkligen allt och inget är omöjligt och allt går att lösa om inte annat så med klister.

Min mångåriga vän, min  andliga syster, med i min första bilolyckan och den enda som klarade sig oskadd, min bbkompis som jag delade många många timmar med på BB då vi låg inne veckovis  och ingen av oss fick gå upp, min marmeladkokarkompis( marmeladen blev stenhård och fick sågas isär), min pappas johannelundskompis dotter, min räddare i somras efter nytt cancerbesked då hon kom och intog vårt kök och bara omgav oss med kärlek, min kompis som finns där när hon behövs,  hon kom och hälsade på oss igår efter att ha deltagit i mattematikbiennalen på Umeå universitet.

Vi bjöd på middag och sen ville hon diska, men den där diskningen utsträckte sig till att bli rörmokeri, snickeri, fixeri  för hela tiden såg hon nya saker som gjorde att hennes praktiska hjärna gick igång. Så nu funkar avloppet i köket, en hylla i diskbänskskåpet sitter fast med lim i mängd, möbeltassar, plastremsa dubbelhäftande tejp( allt kan användas i en fixares ögon) magnetlås i dörr mm mm.

Så då förstår ni att skulle jag bli strandsatt på en öde ö och fick ha ngn med mig så vore valet lätt. Vi skulle garanterat överleva, ha mat o bostad på en kort tid och säkert också segla ifrån den öde ön med en farkost hon skapat bara vi fick ha klister med oss.

Vi hann dessutom prata en massa, allt från barn syskon, gamla minnen till andliga saker, fika, se gester med gester, bli upplärd i betapet  på datorn, då jag inte har ngn telefon som man kan spela alfapet på och jag älskar utmaningar.

En härlig kväll som tog udden av all smärta jag haft under dagen, då biverkningarna satt sig i nacke och skuldermuskler med enorm svullnad så jag knappt kunnat röra armarna.

Tänk att få skratta så smärtan blir mindre, få dela vardag och bara vara.

Tänk vad klokt av skolverket att lägga dessa studiedagar i Umeå så jag fick njuta av E närvaro.

Vad jag är tacksam över alla vänner jag har, vänner som är bra på så många olika sätt ooch som följer mig genom livet. Så ni som inte får följa med strandsatta på en öde ö, ni får följa mig genom livet på andra sätt för alla ni behövs i min värld för att jag  och familjen ska orka vidare

Dagens tanke: En öppen dörr: Jag kan inte vad du kan, du kan inte vad jag kan, men Gud har en uppgift som passar för dig och en annan som passar för mig.

Onsdag den 25 januari 2012

Hur trött kan man vara? Ass kom halv 8 för att jag skulle hinna bli klar o vara på sjukhuset kl 9. Taxichauffören lät mig välja väg och det uppskattar jag.

Väl på behandlings avdelningen var det lite kaos. Först fick jag ståvänta, sen förbarmade sig B över mig o lät mig få en säng. Så småningom kom han o stack mig och då fanns det inget backflöde i venporten. Det är så nästan varenda gång, det brukar lösa sig med djupandning och armlyft men inte idag så då blev det koksalt dropp för att lösa upp fibrinsträngarna som täpper till. Och klockan gick

Sen kom B och prövade igen och då gick det fylla rören om jag tog långa djupa andetag. Sen skickades proven iväg. Jag halv sov men ville inte vara sovande denna gång när doktorn kom, så jag kämpade för att hålla mig vaken. Såg på Efter tio och det var många intressanta inslag.

Halv ett kom doktorn och hon hade hört att det strulat med proverna. Men mina värden var inte bra nu heller, de var bättre än i måndags så nu har det vänt i alla fall.  Men detta visar att jag inte kan få behandlingar med två veckors mellanrum för min kropp orkar inte med det. Så nu blir det med tre veckors mellanrum och då blir det både navelbin och herceptin.  Så på måndag är det dags. Då ska jag även få betapredd för att minska påfrestningen på kroppen med illamåendet, det gäller bara att väga av det så jag inte slutar sova.

Så var det att dra nålen och sen kom maken och hämtade mig.

Så trött och hungrig när jag kom hem. Var så semmelsugen  men sånt fanns inte att tillgå så det blev en polarmacka.

Har börjat fundera kring predikan den 12 febr. Det enda positiva med att behandlingen skjuts upp är att jag får en och en halv vecka att komma igen på eljest skulle jag ha haft min tredje behandling samma vecka.

Goda vännen E från Skellefteå ringde och ska på lärarkurs här imorgon o fredag och kommer o hälsar på. Kul..

När man inget orkar känns tiden dryg, men det är bara att kämpa på. Ibland funderar jag på

detta att förvalta tiden, det känns inte som jag gör det, det är så mkt jag skulle vilja göra  men kraften finns inte, jag borde orka  be en massa åtminstone men inte heller det går så bra , det blir många suckböner men i den koncentrerade bönen somnar jag oftast..  Samtidigt vet ajg att Gud vet hur jag har det och inte kräver av mig det omöjliga. Jag kräver nog mer av mig än Gud gör. Just nu längtar jag att träffa min själavårdare men inte ens det har jag orkat komma mig för och ringa och sen är det svårt bestämma tider när jag inte riktigt vet hur tiden kommer vara med behandlingarna,

Dagens tanke: Leendet är som ett ljus i själens fönster, det visar att hjärtat är hemma

Tisdag den 24 januari 2012

Trots att jag  var så trött igår kunde jag inte somna. Tankarna åkte runt i raketfart.

Till sist kom hjärnan till ro. Orkade nästan inte vakna.  Men kaffe o prat med ass fick mig att piggna till.

Vi tog itu med  sen länge eftersatta skåp. Inser att det var för länge sen vi flyttade då en automatisk rensning sker. Vi hann tre hyllplan i en garderob. Slängt en del, sorterat en del och hittade en massa  nostalgi. Brudkort från mina vänners bröllop. Vissa lever ihop och vissa har lämnat varann. Känns så vemodigt när man ser glädjen på bilderna.

Men livet blir inte alltid som man tänkt sig. Den svartvita skalan är svartvit i ungdomen men  blir sen  grå i olika nyanser.  Livet är inte enkelt och vi har olika förmåga att tackla det vi möter.

En del har fått mer tilldelning av det till synes lättare livet, men ingen vet vad de bär på insidan. Kanske har de det så svårt och kan ändå inte dela det med någon. Andra får en till synes tung börda på sin lott men kan ändå gå rikare genom livet, för med bördan följde också oväntade välsignelser .

Våra varför kan vara många  men på något sätt får vi kraft för varje ny dag. Och har jag en tro så gör det, inte livet lättare, men rikare. Jag är buren när jag inte orkar mer.

Hittade kort på mig också, yngre och smalare och vackrare. Nu är jag bara ock men jag är visare och klokare tror jag  i alla fall. Ganska rynkfri trots livets svårigheter och inga grå hår.  Min glädje och tacksamhet har jag fått behålla.

Mitt i sorteringen ringde telefonen. Det var min barndomskompis KH från Piteå  som hittade mig ifjol på Facebook. Så roligt byta livshändelser med varann. Minns ännu hennes goda jordgubbsmarmelad som jag fick i somras när vi träffades.

Sen tog tröttheten över handen och jag somnade framför datorn. Denna trötthet är inte normal men det har jag väl sagt förut. Jag blir alldeles kraftlös i hela kroppen och bara måste ha en säng.

Fick rart kort med posten från B.B. Tänk vad kul med riktig post och inte bara räkningar. Grannen GB som var hemma för migrän ringde också , fick en trevlig stund.

Efter maten insåg vi att vi måste handla för nu var till och med basvarorna slut, så vi for till Maxi som hade en del bra extrapris.

Men under vandringen där insåg jag att jag undrar om det var sista ggn på ett tag som jag kan fara och handla. Innan halva affären var gjord var jag så slut att benen knappt bar mig, huvudet snurrade och jag kände mig mest svimfärdig

I den vevan träffar vi en man som ser så bekant ut o hejar. Maken stannar o pratar  men det enda jag kan tänka på är, hur ska jag ta mig ut ur affären? Fattar inte vem han pratar med o tänker varför är han alltid så trevlig med alla plus att den han pratade med verkade också så trevlig.  Allt snurrade i mitt huvud. När maken  kommer säger han det var ju P:s man. Jag fattar ingenting, P jag känner ingen P, jo en P men hennes man var det inte. Maken blir helt chockad, men din vän P säger han, det var ju A. Fortfarande är jag helt borta.

Till sist återfick jag "medvetandet", ja men P.  då var det glasklart helt plötsligt. Är som att tröttheten tar på minnet så jag ej kan tänka. Har problem med  att minnas läkarbesöket igår oxå

Så P be din man om ursäkt om jag verkade otrevlig, det var absolut inte min mening, och ursäkt till dig med för att min hjärna inte kopplade till dig min goda vän.

Jag hoppas att detta inte ska hända för ofta,  fattar ni att inte känna igen vänner!!

Hemma blev det vila direkt . Sen såg jag Mot alla odds på tv. Så gripen av människor som utmanar sig på detta sätt.. Vilka otroliga människoöden. Här klagar vi över ditt och datt och så har de  såna handikapp och vågar utmana livet. Vilken inre växt det ska bli.

Imorgon är det provtagning. Hoppas på behandling men med dagens trötthet är det fråga om de vita blodkropparna ökat. Men Gud hinner ju göra under under natten

Dagens tanke: Det gäller att våga utmana sig själv. Det är inte storleken på utmaningen som är det viktiga  utan att våga

Måndag den 23 januari 2012

Sov dåligt, superstress för att hinna till sjukhuset kl 8. Gjorde mackor o kaffe för att ha  ngt att leva av under dagen, man få ju ingen mat när man är på behandling.

Tog proverna och tog dom med till labbet sen fick jag ett vilrum att vänta på. Jag var så trött att jag somnade medan jag väntade på doktorn.  Jag var alldeles upp och ner. Men hann piggna till lite innan doktorn kom för hon var tvungen vänta ut mina prover.

Jag berättade hur jag mådde, sen sa hon att det inte kunde bli ngn behandling idag för mina prover var för dåliga. Min kropp har inte hunnit återhämta sig tillräckligt för att man ska våga ge ny dos. Så nu faller all min noggranna planering för när jag kan ta andra besök/  göra saker.

Jag kommer förmodligen inte att kunna hålla två veckors intervall som andra kan. Men bättre längre intervall och att jag kan ta det och inte bli för sjuk.

Nu ska jag ta nya prover på onsdag, sker ett under då kan jag få behandling den dagen eller torsdag. Så nu får vi be om det.

Mitt blodvärde hade också sjunkit men det var ändå bättre än i våras.

Jag gick till behandlingsavdelningen för dra nålen. Då kommer sjukgymnasten och

då inser jag att i förvirringskänslan hade jag glömt att jag skulle träffa  henne medan jag väntade på min behandling. När jag blev av med min behandling så glömde jag allt.

Tur att hon hittade mig. Jag har fått så ont i h arm och kan ej sträcka ut armen eller uppåt. Förmodligen har jag fått en kärlsträng. Det kommer gå bort med tiden men gör ont.

I alla fall  var jag mindre svullen vid mätningen idag och hon ska beställa nya armbandage. Däremot tycker hon att min korsett sitter jättedåligt, hon fick ner hela handen i ovankanten och så borde det inte vara. Så nu ska jag ringa orotpedverkstan både om korsett och bröstprotes. Frågan är bara när jag kan göra det och bestämma tid med tanke på behandlingen..

Har känt mig helt slut sen jag kom hem. Dels för att jag ställt in mig på behandling dels för att det tar på krafterna att åka iväg.

I eftermiddag gjorde mina extra händer nya gardiner till garage och datarum. Hade fått tag i två längder för 20 kr och det räckte till tre fönster. Blev så fräscht.

Saknar M och vårt prat o skratt så jag var tvungen ringa henne och säga att hon skulle flyga hit igen. Känner mig så sällskapssjuk  när jag inte orkar något annat.

Dagens tanke: Bär inte på gårdagens bördor för de hör gårdagen till.

söndag den 22 januari 2012

Tack för  att ni har omsorg om mig och en del till och med har oroat sig för att jag försvunnit  från bloggvärlden.

Men det har både positiva orsaker o lite negativa.

Fredan var ganska kaosartad.

Sent torsdag kväll skrev jag på facebook att jag blev utan assistent o en vän reagerar starkt på det o erbjuder sina tjänster då hon är ledig. SÅ då ringer jag krisen o säger att morgon timmen är fixad  men resten måste de fixa.  Trots att jag visste att L skulle komma så sov jag dåligt, var så mkt som snurrade i huvudet.

Tack och lov fick jag sova en timme längre  på morgon. L kom och hon var som om hon hade jobbat som ass alltid fast det var första gången. Det funkade jättebra och jag kände mig inte ens generad att visa mig i min skröplighet. En gudagåva var hon och är.

Sen ringde verksamhetschefen o sa att hon fått tag i en ung  iranska som skulle komma sen.

Hon var väldigt rar men det är svårt jobba utan inskolning och det jag ser är att fast jag säger att de får fråga mig så mkt de vill och att det ä bättre fråga än jobba på egen hand och det blir fel så är detta att fråga tydligen ett problem. Så mkt blev tokigt men jag slapp vara själv.

Sen kom min goda vän M från Uppsala med flyet. Hon skulle på begravning  och samtidigt passa på att hälsa på mig. Livet är verkligen föränderligt. Sist hon var uppe var det för att fira en väns 50 årsdag och att fira livet och nu skulle samma vän begravas.

Så ofattbart och så svårt. Hon har sluppit alla smärtor och plågor o är hos Jesus men familjen har smärtan kvar i sina hjärtan. Tomheten och längtan och frågorna. Ibland går livet så fort att vi inte hinner med.

Det gäller att leva här och nu, att ta vara på de möjligheter vi har att vara med varann, att njuta av ögonblicken, att se behoven och att visa kärlek.

Fredan blev en enda lång pratardag. Sonen hade ej fattat att M skulle komma men han begrep vem som var här när han hörde våra fantastiska skratt, Han brukar säga att M har en fantastisk förmåga att få mig att skratta.

Vi har gråtit och skrattat.

Lördan var hon på begravnign och maken och ajg var bjudna till fd chefen för maken på smörgåstårta. Blev en trevlig eftemiddag med delande av tron och livet.

Sen blev jag så dålig och började må så illa. Låg i flera timmar helt utslagen och fick ställa in besöket på Vasakyrkan där jag tänkt få höra LL sjunga från sin nya skiva.. det bara inte gick.

Blev bättre framåt natten men orka de inte blogga då. Goda vännen B ringde för att höra hur det var med mig. Hon var dunderförkyld men det smittar ju inte på telefon.

Idag var vi i kyrkan tillsammans, vid bönevandringen kom en god vän o frågade o hon fick be för mig. Kändes så skönt med tanke på morgondagen.

När vi kom hem tog vi en sparktur runt kvarteret och det var så härligt. Var första gången jag kunnat gå ut sen snön kom. Nu var det perfekt sparkföre. Hoppas orka fler gånger.

Sen pratade M och jag och pratade och bad och skrattade oss ign eftermiddan och kvällen.. Så tråkigt när hon skulle fara. Men även hon hade fått nytt mod och glädje efter dagarna här. I tjugo år har vi fått uppmuntra varann och dela livet..

M är för rolig. I natt hade hon inte kunnat sova för fötterna var  så varma. Då funderade hon på att sätta ut fötterna i snödrivan utanför fönstret men kom på att då skulle hon måsta ta bort blommorna. Då tar hon in snö och lindar in fötterna i snön och en handduk och sen kan hon sova.  Fnisss

M ringer från flygplatsen och hade åkt fast i flygkontrollen och fått klä av sig.  Hon berättar om sin mamma, som åkt dit med en brödkniv  som hon tagit med på resa till Rom för spara pengar o skära upp nybakta franskor, och jag tjuter av skratt. Då kommer maken hem som just skjutsat M till flyget o undrar vem jag pratar med. Då säger sonen ”men pappa det hör du väl”

Sonen delar livet med mig ikväll. Vilka underbara barn jag har. I förrgår kväll kunde jag äntligen skypa med dottern mitti natten för vi var ut på Media markt och köpte en mikrofon. SÅ roligt höra hennes röst och naturligtvis saknade jag henne ännu mer men jag vet att hon är på rätt plats

Imorgon är det cellgift igen. Det enda som är bra är att jag vet nu hur jag kommer må efteråt och att det är en gång mindre sen.

Dagens tanke: Vi ger dig vår oro

Du ger oss din frid

Av våra livs fragment

Formar du en väv

Där glädjen är bekräftad

Smärtan är förklarad

Du som genomvandrar

Alla våra dagar

Torsdag den 19 januari 2012

Ingen bra dag.

Väcktes av telefonen. Var min ass som ringde o hade sjuka barn och det måste hon ju få ha. Problemet är den dåliga vikariesituationen. De två som varit här kunde inte och att få en helt okänd är inte kul men vad gör man?

Maken var ute o skottade snö så det tog ett tag innan han fick veta att han var tvungen att hjälpa mig upp. Det blev kattvätt o ingen massage och bara på med kläderna för han var ju tvungen fara till jobbet.

Så här ligger jag o bläddrar runt på Internet. Vågar ju inte vara uppe o röra mig när ingen är här då jag blir så yr o svimfärdig.

Just  nu ringde kris o bemanning o sa att de fått tag i en för kl 10-12, är en god vän så det blir ju trevligt. Men sen?

Jag har i alla fall fått ställa in både kurators besök o tandhygienist besök pgr av brist på assistans. Trodde aldrig att jag skulle komma fram hos tandläkaren, det var upptaget i mer än en timme. Men nu är allt ombokat så hoppas det håller.

Ute har snön vräkt ner så det var tungt med skottning på morgon

Det var trevligt ha M här som ass och hon hade lyckats styra om en del så hon kunde stanna längre. Ringde kris o bemanning och sa det och de var tacksamma för de hade inte lyckats få tag i ngn. Men många timmar föll bort idag

Försökt att ansluta sonen ps hörlurar till skype men det funkade inte på min dator. Vet inte hur jag ska få till det när jag inte kan gå på stan själv o maken begriper inget säger han.

Min ass –är borta imorgon också och jag vet inte om någon kommer och iså fall när. Blir en orolig morgon.

Har så ont i rygg och nacke och hade behövt massage.

Det är jobbigt att vara beroende . Just nu ringde krisen och sa att de inte har ngn till mig imorgon och att de fått veta det för sent i eftermiddag att A skulle vara hemma idag.  Den kontoret tänkt för imorgon kunde inte heller. Så nu väntar en orolig natt

Maken har en jättetung dag i morgon och får inte komma försent till jobbet, så skulle han hjälpa mig fick det bli en supertidig morgon även för mig. Dessutom är det ju risk för snöskottning även imorgon. Även anhöriga måste få sova.

Dagens tanke: Man får starkare ben i uppförsbacken ( fast just nu längtar jag efter nerförslut)

Onsdag den 18 januari 2012

Mb fortsätter med att var en profetröst i Sverige. Dagens två bloggar dels i Expressen och dels i Dagen säger mig det.

Läs o begrunda. När vågar vi tala på det sätt han gör och han gör det med mkt mod.

http://www.expressen.se/kronikorer/marcusbirro/1.2682572/marcus-birro-det-borde-inte-vara-tillatet-att-fornedra-sitt-barn-pa-det-har-sattet

http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=294135

Tackar Gud för att det finns såna röster och att han fått en förmåga att skriva det jag tänker men inte kan formulera.

Inser att min trötthet nu inte är sovtrötthet utan cellgifts trötthet. Det är en onormal trötthet som inte orkar,  som inte vill vara vaken  på förmiddagarna, en trötthet  som bara äter en innifrån och ut och gör en slut och tom. Illamåendet ligger över mig som en tyngd på förmiddagen. Som tur är lättar det på eftermiddan när jag blir mindre trött.

Idag flyttade vi om lite pärmar och hittade en massa gamla räkningar. Hur länge ska man spara betalda räkningar o kvitton?

I övrigt vilade jag mig för att orka med gudstjänstutskottet i kväll.

Blev glatt överraskad av gudstjänstutskottet. A hade fått G att tro att jag hade födelsedag idag och inte nästa gång vi har sammanträdet så G kom med en stor tulpanbukett från Gus till mig. De värmde lika bra idag som den 15 februari. Det var årets första tulpaner. Härligt.

Vi planerade bla  en gudstjänst som vi ska ha om ngr veckor.

Goa pärlvänner som tävlar på facebook om en tunika vill ge den till mig. Det är rörande så snälla alla är.

Dagens tanke: De lyckligaste människorna är inte de som har det som är bäst utan de som på bästa sätt använder det de har.

Tisdag den 17 januari 2012

Vaknade lika trött som när jag somnade. Somnade framför datorn på förmiddan men då väckte maken mig  med telefon men piggnade till efter det. Mått lite mindre illa idag

La in alla räkningar som kommit hittills på bevakning och satte in  papperna i pärmar.

Nu är julen helt borta dvs gardinerna är bytta.

Blev så irriterad på reklam som nästan luras. Fick erbjudande från företag där det stod med stora bokstäver att alla påslakan skulle säljas 50 % billigare om man beställde innan söndag. Toppen tänkte jag som börjar ha tvättat sönder alla lakan och gjorde en stor beställning . Kollade i kassan vad jag hamnat på ifall det lönade sig att ta ngt mer. Men pyttsan inte var det ngn rabatt, bara på ett påslakan. Gick tillbaka till erbjudandet och då stod det med små bokstäver att det bara gällde de som hade sex delar. Så då var det bara att deleta beställningen. Jag blir så arg på sån falsk marknadsföring. De vill bara lura en. Så där for glädjen att kunna göra ett kap. Det var för bra för att vara sant. Inte får de mig som kund på det sätttet

Vännen K ringde och pratade bort en stund. Trevligt.

Sonen och flickvännen gräddade våfflor till middag så det blev gott.

Grannen Gb kom på trevligt besök och så telefon av syster B och mamma. Hjälpte syster B att beställa gratis frö, såna som jag beställt igår utan problem. Till sist gick hennes beställning igenom.

Bytte ngr ord med den förkylda dottern som fortfarande fryser och där det inte finns tid att fara och handla nå varmare kläder. Funderar allvarligt på skicka en kartong med lite av varje till henne. Beror hur dyrt det blir.

Dagens tanke: Every day may not be good but there is something good in every day

Blomsteruppsättningen jag fick före jul av pärlgänget, nu äntligen blommar  amaryllisen, helt ljuvlig mörkröd med 7 klockor

Måndag den 16 januari 2012

Trött och illamående på morgonen, lättade lite framåt dagen. Orkeslös. Ass trodde nästan jag hade feber för jag var alldeles rödflammig i ansiktet.

Ass började byta gardiner, vi höll på leta ihjäl oss för matrumsgardinen var helt spårlöst försvunnen och jag visste att jag hade rullat ihop den så smart för att jag skulle ha den efter jul.

Till sist hittade ass den där hon sökt flera gånger.

Skrev dagordning till sammanträde på onsdag men det var också allt jag själv orkade göra idag. Maken kom hem och hade köpt semlor till Ass o mig, supergoda .

Vi höll aldrig på få middag idag. Jag hade bett  ass sätta på riset medan jag hade besök av arbetsterapeuten, Kommer ut dödshungrig och inget ris är på för ass hade  missat det innan hon for..Vet inte om jag varit för otydlig.

Då ringde telefonen och medan jag svarar sätter jag på riskokaren o gick o la mig och fortsatte prata med M som ringt. När vi var klara var jag ännu hungrigare o gick ut i tro att riset var klart.

Men jag hade missat en knapp som skulle tryckas in för att den skulle starta, det var inte bara att stoppa in sladden som jag trott. Nu skrek magen och jag började få blodsockerkänningar. Fick ta lite bröd men det hjälpte inte så jag var helt slut när riset äntligen var klart. Då hade maken och sonen kommit hem. Telefonen fortsatte ringa med en massa konstiga samtal så jag trodde aldrig jag skulle få äta klart.

Kändes som den goda maten aldrig landade hos mig.

Tänkte sen på att detta med riskokaren kan vara en bild på våra liv. Det finns en mängd saker i våra liv som behöver komma till användning. Men så länge sladden inte är i så händer inget, riset bara ligger där . Men när sladden kopplas i så måste jag oxå medvetet trycka på knappen så jag kan ta emot så riset kokar, alltså något börjar hända med alla gåvor jag fått. Gud har lagt ner så mkt i oss , han har förberett strömmen,den helige ande, min uppgift är slå på knappen . Då kommer det börja hända saker, jag växer och jag kan dela med mig av det jag fått.

Sen var det bara stress för komma iväg till bönegruppen. När vi kom dit hade B missat att det var i kväll men det gick bra ändå så vi fick en fin kväll.

Men jag är helt slut, inte hunnit prata med familjen, tappat skinnet i munnen, ingen saliv längre i munnen och magen värker .

Ibland blir dagen inte som man tänkt

Dagens tanke: Oftast tror vi att utmattning beror på för hög arbetsbelastning när det istället handlar om för lite tid för återhämtning

Så Ta dig tid för vila då och då

DU och jag Gud igenom

Söndag  den 15 januari 2012

Idag väckte svärmor mig, hon tänker inte på att alla inte stiger upp mitt i natten och fick nöja sig med att prata med en halvsovande svärdotter.

Beslutet att fara till kyrkan kvarstod. Fick åka med en av mina taxichaufförer som ondgjorde sig över beställningscentralen och hade en del annat på hjärtat. Tack och lov räddade Gud mig  ur en obehaglig situation genom att chauffören glömt lägga in mina kryckor och fick vända om efter dem. Ofrivilligt blev jag  nästan som en välkomsthälsare i dörröppningen men det var bara roligt se vilka som kom till kyrkan, hann prata med många medan jag väntade på kryckorna.

Det var en sån fin gudstjänst. M som ledde började med att berätta en händelse från Dar es Salaam. Hon skulle gå till gymet och det hade regnat för första gången på månader och den torra jorden kunde ej ta mot vattnet så det var pölar överallt Där kom hon trippande i sin mors 70 tals långklänning, hårt hållande i sin handväska och försökte undvika vatten pölarna. Så kom hon till en vägkorsning. Där var som en djup sjö och hon visste inte hur hon skulle ta sig över. Då kommer en jeep och en man slänger upp dörren och säger hoppa in och hon hoppar in .Vattnet går över motorhuven på bilen men hon kommer över gatkorsningen. Sen överförde hon det på Jesus, Jesus är som jeepen som kommer och säger hoppa in så tar jag dig över det här djupet i ditt liv, tar dig igenom.

Gud och jag igenom. Mina tårar rann. Gud och jag igenom. Ja så är det Han hjälper mig igenom det som är svårt i mitt liv nu och han lämnar mig inte. Så jag stavar på orden Gud och jag igenom.

Sen hade T en jättebra predikan om bröllopet i Kana, om hur Maria lär oss att be, hon ber med 4 enkla ord, mer ord behöver vi inte heller ha när vi kommer till Jesus.

Hon föreskrev ej Jesus bönesvaret som vi ofta vill göra, hon litade på att han skulle fixa det. Och hon gjorde en enkel tjänst .

Jesus hade liv med sig och det livet får vi också ta emot. Vi kan välja hur mkt liv vi vill ha för Jesus tvingar sig aldrig på.

I gudstjänsten erbjuds det livet i överflöd  och där får vi ta emot. Gudstjänsten är vår mat och dryck. Väljer man bort maten dör man . Men väljer vi bort att gå till gudstjänsten eller går väldigt sällan för att vi värderar andra saker viktigare ( det är skillnad om man är sjuk och inte kan gå) så får vi inte del av detta överflödande liv.  Vi blir svältfödda.

I gudstjänsten finns möjligheten till växt genom undervisning, bön, nattvard och gemenskapen med andra. Men är man ej där så väljer man även bort att kunna ge sin del till gemenskapen, de andra lider brist på min del.

T berättade från Tanzania där ungdomskören sjunger varje söndag och T hade vid sitt besök där förvånats över att de gjorde det, varpå prästen sa , ”men var skulle de eljest vara? Och när de ändå är här så kan de ju sjunga”. Vilken härlig inställning. Var skulle vi vara på söndagar om inte i Guds hus?

Jag blev så välsignad av predikan och tacksam att jag kunde vara där. Sen sjöng K o A  Som en bro över mörka vatten ska jag bära dig och i sista omtaget sjöng de” som en båt över mörka vatten ska jag bära dig” Då grät jag igen.

Kändes som Guds hälsningar till mig

När du är trött, när du vill fly
Och oron viskar att, din dag ska aldrig gry
Jag är hos dig, känn handen kring din hand
Var stilla, var ej rädd,
Som en bro över mörka vatten, ska jag bära dig
Som en bro över mörka vatten, ska jag bära dig

När skuggan faller kall, när du går fram
När fågeln inte längre syns, och solen dör
Jag tänder ljus, jag tänder himlens ljus
Var trygg och tro på mig
Som en bro över mörka vatten, ska jag bära dig
Som en bro över mörka vatten, ska jag bära dig

Över mörka vatten, över mörka vatten
Styr mot havet nu, seglar bort
Nu är din korta stund, det liv du väntat på
Följ vågens väg, se djupet skrämmer ej
För jag är här hos dig
Som en bro över mörka vatten, ska jag bära dig
Som en bro över mörka vatten, ska jag bära dig
Som en bro över mörka vatten, ska jag bära dig
Över mörka vatten

http://www.youtube.com/watch?v=Mp6TbX3XSBM

eller

http://www.youtube.com/watch?v=L_3lJSvccbY&feature=related

Sen fick jag ett så trevligt kyrkkaffe. Mitt ståbord är verkligen välsignat.  Men jag började må så illa och blev för trött på slutet och då ville jag bara hem. Det lättade när jag fått i mig lite salt hemma. Jag skulle nog ha tagit en macka till kyrkkaffet.

Men besöket var värt allt. Jag fick allt jag behövde. Sång, bön, undervisning, Guds tilltal chans att dela med mig av mina tillgångar i två kollekter, kaffe, gemenskap och omtanke. Det är mat för många dagar. Sen får jag fylla på med egen andakt

Ikväll har jag spelat spel med sonen. Fick ett långt telefonsamtal av min kusins man, min kusin som dog i cancer året innan jag fick det. Skönt att höra att han ändå fortsätter sitt liv med en massa saker och snart ska bli farfar. Bara så tråkigt att BI inte fick uppleva att bli farmor. Det hade varit henne så väl unt liksom en hel massa annat. Jag saknar henne fortfarande.

Idag hörde jag av dottern i LA. Livet är fullt av lektioner på förmiddagen, jobb på eftermiddagen och undervisning på kvällarna. Hon är i solens land men nätterna är så kalla att hon fryser så hon håller på bli sjuk . Be gärna att hon inte blir sämre utan bättre och att hon får möjlighet/råd att köpa ngt varmare att ha på sig på nätterna.

Dagens tanke: Gud och du igenom

Följ vågens väg, se djupet skrämmer ej
För jag är här hos dig

Som en båt över mörka vatten ska jag bära dig

Lördag den 14 januari 2012

Höll aldrig på att kunna somna inatt för jag mådde så illa o hade så ont i magen. Vid tvåtiden åt jag lite o tog mer medicin o så småningom slocknade jag i en värld full av drömmar. Vakande av att maken väckte mig 11.40 för att kunna hjälpa mig innan han var tvungen att fara en stund på jobbet.

När jag tittade ut var det som silver droppar som hängde i träden när solen lyste ign dom. Försökte fota men eftersom jga ej kunde gå ut i snön kom jag för långt ifrån för att det ska synas

Kände mig lite piggare än igår så jag tog itu med projektet juldukar, dvs lägga in dom på en hylla utan att de skrynklas och så att de ryms. För er vanliga starka mnskor låter det säkert som ett ynkligt projekt men för mig var det ett stort som jag samlat krafter till i flera dar. Men nu ligger de på plats..

Den segern fick mig att fortsätta med  att sätta in papper i pärmar , men det gick jag ej iland med, blev för trött av att stå och flytta blicken emellan.

Nu vilar jag i väntan på att sonen ska starta upp sitt middagsprojekt. Hos flickvännens familj hade han fått så god fläskfilé med pressad potatis så nu ska vi försöka återskapa det utan recept. Han litar på att mamma ska ha ngt användbart recept.

Jag hoppas jag ska kunna äta utan att få så ont i magen, det är verkligen svårt, äter jag inte mår  jag bättre men blir magen för tom får jag ont. Äter jag och det blir mer än ngr msk fil får jag ont men mår mer illa om jag inte äter.

Ngt jag tänkt skriva om flera gånger är mitt hår. Ni som följt mig på resan vet hur jag sörjde när jag förlorade håret o hur svårt det var med peruk och att jag aldrig ville se mig i spegeln för det var inte jag som tittadr ut från spegeln.

När jag började få igen mitt hår var det svart superlockigt inte ett grått strå. Från början växte det jättesakta men för varje månad blir det längre. Det är nu snart till axlarna i den längd jag hade innan och det mitt på huvudet är ca 12 cm långt. Det är fortfarande jättelockigt men jag ser inte riktigt ut som en pudel längre eftersom längden gör att det inte riktigt orkar locka sig så mkt. Det är inte lika svart längre o ngt enstaka grått har smugit sig in.

Men jag är så tacksam för mitt hår. Kammar det med glädje, ser mig i spegeln o försöker inte se mina cortisonrunda kinder o svullna kropp utan barr fokusera på håret. Jag har inte nämnts klippa ett strå på det.

Det jag är rädd nu med nya cellgiftet ät att jag ska tappa det igen .Läkarna säger det är ovanligt men man vet ju aldrig. Tanken på peruk är så skrämmande. Så varje gång jag kammar håret tackar jag Gud o ber om att få behålla det.

Nu står magen i alla fyra hörn  och värker men jag var ju tvungen att smaka den goda middagen sonen gjorde.

Fläskfiléen blev så bra kryddad, såsen super och den pressade potatisen ändrade helt smak, o smörstekta hela champinjoner och ugnsstekta morotschips o grönsallad var så gott.

Vi sa alla att han gick vidare i kocktävlingen. Ödmjuk som han är tackade han sin mamma för coachingen. Men han var riktigt duktig i att ha flera projekt på gång o inget brändes.

Det blev så mkt över att det nog räcker till imorgon ssk om vi förstärker med lite falukorv.

Hade tänkt orka med ngt litet pärlprojekt men orkar inte leta fram ngr pärlor allt städades undan så rejält före jul

Dagens tanke: Gå inte efter utseende, det kan bedra

Gå inte efter rikedom det kan ta slut

Gå efter det som gör dig glad för det behövs bara ett leende för att göra en dålig dag bättre

Fredag den 13 jan 2012

I natt låg jag och tänkte på vänner och vänskap.

Tänkte på vänner som jag mist under livsvandringen, inte för att de dött, men för att de lämnade mig på vägen. Jag funderar ofta varför det blev så?

En del fick nog för mkt av sitt eget och orkade inte med andra, kanske tyckte andra att jag inte gav det de hade behov av, eller också visste jag för mkt om deras kamp och när de ville lämna den bakom sig, lämnade de även mig.

Vissa sörjer jag otroligt att det blev så, jag kan också känna en osäkerhetskänsla när vi träffs händelsevis, vad ska jag säga, hur ska jag vara, varför frågorna finns alltid, varför dög jag inte längre som vän? Önskar ofta att jag fått en förklaring.

I vänner investerar man så mkt och det känns som att ha förlorat en del av sig själv när vänskapen inte fortsätter. Om man svikit hade det varit viktigt att få veta. Själv skulle jag kunna fortsätta vänskap som haft uppehåll, om jag tex fick veta att” då var du en energi tjuv och det tog för mkt av mitt liv”, okey så sorgligt att du upplevde det så för sån ville jag inte vara  men får jag veta då kan jag ju ändra på mig. Eller  ”faktiskt var det inget hos dig utan det låg hos mig”, ja då behöver jag ej gå med falska skuldkänslor att jag misslyckats vara vän när jag inget hellre ville än finnas till för personen.

Eller ”jag tycker att vänskapen med dig inte ger mig något” så trist  att  få höra det, men då får jag acceptera det att jag ej var rätt person.

Men just tomrummet i en relation som man uppfattat som ömsesidig vänskap är svårt att fylla och det finns alltid ett oläkt sår där. Jag har flera såna tomrum av saknad i mig som väntar på svar. Som det nu är begraver jag tomrummen i mig men de väcks till liv varje gång jag hör namnen, ser dem eller hör andra prata om dem eller mina egna tankar väcks av ngt som är kopplat till just den personen. Dessutom oroar jag mig för hur den personen mår när man gett upp, jag vet att jag inte kan göra mer än jag gjort och jag ber för dom  men undran finns där i alla fall och jag kanske är mer försiktig i nya relationer att släppa till mig .

Men förlorad vänskap är inte allt

Jag har många underbar vänner, en del som man delar djupa saker med, andra som man delar vardagen med och åter andra som man vet gör en glad bara av att finnas. Några vänner vet jag att jag skulle kunna ringa mitt i natten om det vore så.

I den situation jag är i, har detta med vänner blivit så viktigt, inte för att få hjälp utan att få dela livet medan man lever. Vänskap är viktigare än mkt annat.

Att få känna att jag tar del av deras liv, att jag kan betyda något, att jag kan ge något gn mitt sätt att vara.

Man hör mänskor säga att i vuxenålder kan man inte få nya verkliga vänner men det håller jag inte med om. Många av mina bästa vänner har jag fått just som vuxen. Och ju äldre man blir dess mer förstår  man vikten av att hålla fast i vänskapen och jobba på den. Nu har jag ju förmånen att tillhöra en kyrka och även varit van i hela mitt liv att flytta och skapa nya kontakter och båda de sakerna underlättar. I kyrkan finns många saker man kan engagera sig i och på det sättet hitta mindre sammanhang och lära känna varann.

Att ha flyttat så mkt som vi gjorde i min barndom gör att jag inte har ngr riktiga barndomsvänner kvar, har inte funnits en naturlig plats att träffas på eftersom jag inte kommit hem till uppväxtplatserna utan mitt hem har varit där mamma o pappa bodde men där jag aldrig bott. SÅ det kan jag sakna. Några har jag hittat igen via facebook och det har känts värdefullt.

Men å andra sidan har mina vänner i vuxen ålder gett mig så mkt, lärt mig så mkt och berikat mitt liv.

Och alla nya vänner jag fått via pärlor och bloggande som ger mig förtroenden uppmuntran och mod.

Vad vill jag med detta inlägg?  Ja det började som en nattlig reflexion och sorg men blev en tacksamhet för alla vänner jag har kvar. En tacksamhet och en önskan om att kunna vara en bra vän som finns för andra, en vän som tar var på tiden, livet går ju så fort.

Att redan här i livet visa sin uppskattning för de som finns runt omkring oss

Dagen idag har varit en trött dag, håller på att tappa smaken och skinnet lossnar och munhålan krymper. Tänk vilken barmhärtighet att jag glömt hur det var så jag inte hann oro mig för hur det blir. Tyvärr är det ett trist igenkännande. Men hoppas jag slipper svampen i munnen.

Goda vännen I ringde och det kändes roligt få prata bort en stund. Det har varit så tomt här hemma idag för sonen kom aldrig hem efter skolan utan träffade sina vänner på stan och gick sen på kyrkan. Men han fick en bra kväll och det var ju roligt. Maken har jobbat så långa dagar denna vecka inte ens tid för lunch.

Hann byta ngr ord på skriv skype med dottern innan hon skulle äta frukost. Saknar telefonkontakt men det viktiga är att hon har det bra och att vi har en så bra relation att vi saknar varann och bryr oss om varann.

Såg i kväll på Skavlan om Anna Wahlgrens dotter och hennes beskrivning av sin mamma. Igår fick jag höra andra beskrivningar om döttrar och mödrar som var så tragiska och då blir man så glad för den egna relationen med sin mor och för barnens relation med mig som förälder. Det fyller mig med ödmjuk tacksamhet

Dagens tanke: En vän är en person som kommer när andra försvinner

Torsdag den 12 jan 2012

Kl 02  höll jag på att brinna upp i huden, vaknade alldeles öm o svullen o prickig. Och detta till trots att jag tagit tavegyl som är klådstillande  innan jag la mig. Det var bara att sparka av sig täcket för att kyla ner kroppen. Till sist somnade jag om men jag kände klådan hela natten.

.

Nu är julen på väg ut, en dag för tidigt, men när man ändå ska damma är det bäst plocka bort allt. Vemodigt.

Vad ska ha hänt till nästa gång man ska ta fram julsakerna? Är jag bättre eller sämre? Hur ser världen ut? Har vi fred eller hur ser det ut i världen?

Jag var yrslig i morse och blev mkt fortare trött än innan cellgiftet.

I kväll längtade jag ut och eftersom maken skulle åka och handla sent tänkte jag att det är nog inte så många virussmittare ute så jag följde med. Och det var nästan tomt både på virussmittare och i hyllorna. Men jag klarade nästan inte att ta mig ign butiken, blev så trött så jag har nog påverkats av cytostatikan i alla fall även kroppsligt. Det var skönt åka hem och lägga sig. Sonen läste up för mig vad han skrivit ikväll om proteinsyntesen men jag var för trött hänga med i svängarna om vad som kan gå fel vid akromegali, han ska resonera sig fram till tänkbara orsaker. Vi måste ta det i mer utvilat tillstånd

Tänk att det redan är fredag i morgon, men jag har ju förlorat två dagar gn behandlingen så

det är nog inte så konstigt att känslan är fel.

Kom på att vi har gudstjänstutskottet till veckan och började skriva dagordningen. Men istället för att skriva dagordning skrev jag dagoordning. Just så känns det i mitt huvud. Oordning. Virrvarr.

Eftersom jag inte är ägare till en android telefon och kan ladda ner appar och spela wordfeud som alla gör  och som gör mig så avundsjuk, älskar alfapet, så gick jag in på beta pet och spelad en match som jag faktiskt  vann, fick till riktig bra ord så det var kul. Gillar att jobba med hjärnan så jag inte blir alldeles försoffad

Dagens tanke: Stark är den som kan le åt sin egen svaghet

Tisdag den 11 januari 2012

Idag verkar det vara problem på blogg.se för jag kommer inte ut så jag ens kan se min egen blogg. Vissa kan jag läsa men inte andras så jag undrar om ni kan läsa mina

En dag av absolut inget  arbete varken fysiskt eller psykiskt

Jag sitter vid min mila medan timmarna ila skulle kunna travesteras ”jag ligger på sängen medan timmarna kryper”.

Illamåendet har lagt sig lite, klådan kommer o går men tror febern har gått ner men är inte borta. Är för slut för att vara uppe men för less  att ligga under fällen hur go den än är.

Telefonen är tyst, förutom mamma, och besöksstolen tom, maken jobbar kväll o sonen pluggar. Orkar inte ens göra smycken eller läsa.

När jag hunnit skriva så här långt ringde telefonen två gånger. Två långa samtal och sen behövde sonen bolla lite tankar kring sitt jobb om akromegali och proteinsyntes. Men då hade jag blivit för trött så bollplanket tappade bollarna, men han verkar ha löst det ändå och säger snällt ”Du är  bäst ändå”

Tänk att få vara bäst fast man är skröplig, att det inte är utsidan som räknas utan insidan och viljan och kärleken.

Vi tittade på hans favorit program Mästerkockarna där det hänger på kniven att man går vidare. Blir lite förvånad att man ställer upp i en mattävling och aldrig har styckat kyckling. Det tycker jag är en baskunskap. Man måste kunna hantera råvaror på ett bra sätt om man ska bli mästerkock.

Dagens tanke: Man kan vara bäst även om man inte är fit for fight. Att vara älskad och bäst måste vara miljonvinsten

Tisdag den 10 januari 2012

Idag skulle jag vilja slå en knut på halsen så jag inte kände illamåendet, en knut mellan bakhuvud och hjässa så jag inte kände huvudvärken, en knyt på mage och bak så jag inte kände smärtan. Men det skulle nog bli en märklig syn och svårt att förflytta sig.

Idag var det dags för herceptinbehandlingen. Vaknade med en sån gräslig huvudvärk, från nacken och uppåt. Ville inte ta ngt förrän jag kom till sjukhuset eftersom jag skulle premedicineras.

Fick eget rum, de var fundersamma om vi skulle kunna starta behandlingen då jag hade så ont i huvudet, men läkaren gav tillstånd.

Först fick jag suscard för hjärtat, en alvedon på 1000mg  och hydrocortison i spruta och så tavegyl och så koksalt. Det ska hinna gå 30 min mln tavegylen och herceptinet. Sen så somnade jag , eller ska vi säga att jag låg i dvala. Hörde allt vad personalen sa utanför men orkade inte ha öppna ögon. I öronen hade jag ändå hörlurarna till teven.

När jag vaknade till lite mer ande jag att kuratorn gick förbi och hon hade sett mig i ögonvrån o kom in o bokade tid. Jag har inte orkat ta tag i det, kanske för att vi inte fått samma kontakt som jag haft med de tidigare. Men nu har jag en tid till veckan.

Började må mer illa och ännu mer huvudvärk så jag fick primperan och pamol.  Det tog hela dan så klockan 16.30 var jag klar.

Hemma åt jag några skedar soppa och en smörgås men inte smakade det mkt

Nu har jag så ont i magen och mår så illa. Skulle önska att jag hade två gummiband fästade i munnen som drog upp läpparna så att det åtminstone såg ut som jag log. Skulle se trevligare ut för familjen än denna tysta orkeslösa mamma fru som ligger här. Skulle även behöva ngt som piggade upp själen.

Dagens tanke: även när man inte orkar är man älskad

Så här långt hade jag skrivit igår i det dokument som inte längre existerar förstår inte vilken knapp jag slant på så jag tappade det. Har använt alla sökvägar men det kom inte tillrätta. Gårdagens inlägg var mkt fyndigare skrivet men men.

På kvällen blev jag så sjuk, fruktansvärda smärtor i magen, illamående,  frös så jag hoppade. Tog feber , hade 38,4  och då ringde jag sjukhuset eftersom de sagt att jag ska höra av mig om jag får över 38. Pratade med sköterska som skulle prata med jouren. Jouren ringde men hon kände inte mig och var osäker på om jag skulle komma in. Sen ringde jouren sin bakjour som sa att jag skull börja med alvedon och blev jag sämre skulle jag komma in.

La mig med värmeflaska, gotlandsfällen, täcke, sockar och frös så jag skakade. Dessutom så illamående och uront.

Somnade till sist . Vaknade ngr timmar senare då var febern 38,7 trots alvedon men jag orkade inte åka in.

På morgonen kokade jag i hela huden, har utslag och är svullen. Erinrade mig att det var så jag blev efter näst sista herceptinet i våras. Febern var lägre men fortfarande 38.

Jourläkaren ringde för at höra hur jag mår. Hon skrev ut tavegyl för klådan. Antingen är det mina tarmfickor söm spökar eller så är det reaktion på behandlingen. Blir jag sämre måste jag in.

Så nu vilar jag och funderar på livet. Känner mig ändå lite bättre till mods än i går kväll.

Måndag 2012-01-09

Ja så var denna dag till ända. Jag överlevde även om jag inte mår bra men det kunde ha varit värre

Var dötrött när jag for iväg halv 8. För första gången kände jag en fysisk reaktion när sköterskan tvättade mig med tvättsprit innan provtagningen. Jag mådde illa av lukten. Alltså jag förknippade alla vidriga behandlingar med lukten. Men det släppte så fort jag registrerat det o kopplat orsak.

Sen fick jag flytta över till mottagningen och där var jag så trött att jag höll på att somna medan jag väntade på doktorn.  Mina prover var bra. De vita har en tendens att liga lågt men ändå okey för att börja behandlingen. Jag har en massa ömma punkter  under bröstet men hon tror det är tryck från korsetten på revbenen och att de ligger så ytligt, inget fläsk där!!

Jag ska ha navelbine i 4 månader, men herceptin mkt längre, hon ville ej säga hur många eftersom mitt hjärta är så känsligt utan vi tar en gång i taget .

Så fick jag vänta 1,5 timme på at cytostatikan skulle komma från apoteket. Fick eget rum. Premedicinerades med odensatron och sen koksalt före. Min venports backflöde strulade men till sist gick det.

Skyndade mig att äta lite av min medhavda matsäck innan giftet gick in . Samtidigt kom grannen och pratade bort sin lunch med mig så tiden gick så fort. Jag får alla behandlingar på mkt längre tid än andra för att min kropp skall tolerera det.

Sen fick jag avsluta med en halvtimmes koksalt infusion.

Skönt komma hem. Men varit så trött hela kvällen inte orkat göra något eller planera för imorgon. Imorgon tar det hela dagen med Herceptinet.

Mått rejält illa ikväll och huvudvärk och frossa. Men blev lite bättre när jag tog primperan.

Nu kallar sängen. Inga bloggar blev lästa, inga bilder inlagda  men orken är slut

Dagens tanke: Vänner är som gatlyktor längs vägen, de gör inte avståndet kortare men vägen enklare att gå.

Bilden är från min bloggvän/syster som tagit denna åt mig med anledning av dagens tanke. Blev så rörd av den ontänksamheten

http://tolmias.blogg.se/2012/january/till-min-bloggvan-ruach.html#comment

Trettondagen 2012

Min man tyckte så synd om mig att jag inte skulle kunna få åka till Strömsund o hälsa på mamma som jag längtat efter o sett fram emot. Så han lyckades via en snäll arbetskompis få byta jobbardag med henne o jobba söndagen istället. Så i världens värsta oväder begav vi oss till Strömsund. Snö oväder hela vägen, har aldrig tagit sån tid förr, men vi kom lyckligt fram.

Sonen som hade så mkt skoljobb att göra fick ta det med sig

Vi hann träffa min systerdotter med man och nytillskottet o treåringen innan de återvände till Norrköping. Så kul se den nye och höra att den äldre mindes mig och jag fick till o med en go kram.

Roligt träffa mamma igen och se hennes fina julfina hem. Hon grejar på fast hon är så dålig i sin urkalkade rygg.

Vi har varit på en affär under ombyggnad, hittad super billiga veplängder som jag ska göra om till garagegardiner. 20 kr för gardin till tre fönster är inte illa. Tyvärr gjorde ombyggnaden att man inte hittade ssk mkt i övrigt.

Dagarna går för fort. Dottern har jag facebokat med igår   och det var 26 grader på dan men kallt på nätterna.

Idag har vi varit  på kyrkkaffe hos syrran . Nu när småbarnen åkt iväg kan vi hinna prata med varann.  Gott fika och kul se deras juliga hem

Sen gjorde mamma familjens älsklings middag, pitepalt.

Redan vid första tuggan sa sonen att det var en topptia. Han åt fyra paltar, världsrekord för hans del, för första gången kände han sig mätt sen lägret. Han har inte haft någon aptit under hela julen, så hoppas det vänt nu. Palten var verkligen jättegod, själv klarar jag bara en för att inte få så ont i magen. Mamma o jag pratade en massa gamla minnen sen Kalix och Arvidsjaur tiden.

Då jag inte hade Internet på min dator kunde jag inte publicera mitt inlägg igår, så nu

är vi hemma igen. Idag hade vi mkt bättre körväder. Träden var alldeles snötyngda, det var som ett julkortslandskap, massor av renar efter vägen så man fick ta det lugnt.

Packat upp och är så tacksam för resan, dels att allt gick bra dels att vi hann träffa så många av släkten, dels att min man gjorde detta för mig.

Dagens tanke: Du måste inte klara allt, det du klarar är fullt tillräckligt

Måndag den 2 januari 2012 samt  3 jan

SÅ var då dagen kommen som skulle innebära avresa till LA för dottern. Hon hade sovit uruselt, somnade kl 05  och upp kl 08 och var superstressad.

Flera saker hade tillkommit på packlistan från USA och det innebar snabbesök på stan, sen packning och ompackning. I sista stund upptäcker hon att datorsladden inte går in i elomvandlaren och inte heller hårblås mm, Sverige kör ju med jordade kontakter på allt och de går inte in i resaadaptern. Panik , skulle hon inte få med datorn till usa , då kan vi nu inte ha ngn kontakt. Maken slängde sig i väg till Mediamarkt, men de var inge hjälpsamma, själv letade jag ign allt gamla kontakter o förlängningssladdar, ev skulle en funka om datasladden gick ner iden. Till slut kom maken hem o hade köpt ytterligare en adapter som han klippte bort grejer i så datasladden gick i.

Suck nu var det bara kasta sig i bilen för nu var vi sena, plus ta ut fler saker ur väskan som enl badrumsvågen var för tung. Framme på flyget så var det snökaos så vi höll ej på hitta ngn parkering. In och i kön för M med resväskan och sonen o jag tog oss till buren för handbagage för att kolla att den hade rätt storlek. Den gick ner . Fram till dottern i kön där flygpersonalen frågar om hon vill skicka väskan hela vägen till USA,” ja tack funkar det, det blir inga problem ngn stans”  frågar dottern. Nej jag märker den med Los Angeles. Då vägde väskan mindre än 23 o vi hade kunnat få med det vi lämnade hemma. SÅ nu blir det mer handling i USA.

Så var det dags för sista kramen, svårt hålla tårarna borta. Är första gången jag kunnat följa med och vinka iväg eljest legat på sjukhus Så stod vi där bakom glasväskorna o tittade på henne tills hon kom iväg. Må Gud sända sina änglar och bevara henne på alla hennes vägar.

Hemma hade hon lagt personliga brev till oss var och en med bilder lämpade för var och en av oss. Jag storgrät när jag läste hennes brev till mig. Det var det finaste jag någonsin fått, så personligt och så uppmuntrande om allt vad jag betytt i hennes liv. Maken och sonen sa samma sak om hennes brev till dom.

Använde kvällen för ringa mamma som hade fel på telefonen, bara sprak och brus och inga signaler. Hon har haft problem sen nov, skärp er telia!.

Fick tag i dottern på Arlanda som berättat att på grund av snöovädret kom de ej iväg förrän en timmer försent för planet var tvunget att sopas fritt från snö innan det kunde lyfta.

När hon  gick runt på Arlanda för fördriva nattens timmar  så går hon förbi ett bagageband och där står en väska som ser lite bekant ut med blått snöre, eftersom hon fick sin väska i julklapp var den ju ej så bekant men pappa knöt ett blått band i just när hon skulle fara. Hon går fram och döm om hennes förvåning så är det hennes väska som skulle till LA. Det var bara att tacka Gud för hans ledning o skynda till utrikeshallen och förklara. Hon fick skicka in väskan igen så nu ber vi att den kommit med till LA.

Själv skulle hon vänta till kl 04 för incheckning till planet som skulle starta kl 06.

Jag hade svårt att somna ssk som man ringt från Ekotaxi på em och sagt att det var de som skulle köra min resa till Strömsund i morgon. Men jag har ju bokat med ume taxi sa jag. Nej det avtalet upphörde vid årsskiftet.  Jag berättade om  mina problem, ja sa hon du får ringa kommunen. SÅ idag har jag ringt kommunen och bönat, bett och gråtit för att få åka med en bår och en madrass som fungerar  och en chaufför som jag vet kör bra. Men nej de tar inga skäl som att man får ont, är rädd eller blir skadad av fel bår. Då får jag vackert stanna hemma. Inte heller att jag har cancer och ska börja behandling och vill besöka min gamla mamma gäller.  Lagarna är bara till för de som kan använda dem inte eljest. Är helt förtvivlad.

Jag ringde ekotaxi och bad att få se deras bår men den är stationerad i Luleå så de kan inte ens visa den!!

Jag hade inget annat val än att avboka resan, jag kan inte riskera månader av mera smärta för att ligga på fel bår men visst är det bedrövligt att har man fel handikapp så ska man straffas.  Det som fungerar ska alltså slåss sönder av paragrafer. Var tog orden om att alla handikappade ska kunna åka på samma villkor som alla andra vägen?

Och varför meddelar man inte sånt i förväg? Nu fanns ingen chans ens att provåka runt kvarteret.

Dottern smsade från Frankfurt att hon var lyckligt där men hade upptäckt att Ywam inte skrivit rätt datum på tullpappret som hon ska visa upp så nu får vi be till Gud att det ändå fungerar.

Idag känns det som om luften gått ur mig. I all fall har jag lärt mig att det finns en slags bank som heter western union , det hade jag ingen aning om tidigare..

Vintersko beslutet är ännu inte avgjort, provgår och provgår, en trycker här och en annan där.

Dagens tanke: Det krävs mer mod för att ge sig iväg än för att stanna

Gott Nytt År 2012

Så har ännu ett år kommit och ett annat gått ur tiden.

Tack för alla kommentarer under året, alla hälsningar böner och omtankar.

Ett fantastiskt år med både sorg och glädje, smärta och bekymmer men också så mkt värme, så många nya vänner som kommit i min värld. Jag har blivit rikare under det gångna året inte på pengar men på klokskap, kärlek och relationer

Lyssnade på Tomas Sjödin som vinterpratade på P1  och ngt som jag tog med mig var hans ord om det vardagliga. Att det är inte de stora sensationerna i våra liv som vi saknar ,utan vardan, alla småsaker , allt det som är rutiner ,det som kommer och går, det som i deras fall blev en trasmatta fylld av minnen. Låt dina tårar strömma som mina gjorde. Tomas berör en inre sträng i mitt liv som blir till rening.

Lyssna på: vinter i p1 med tomas sjödin http://sverigesradio.se/p1/

eller på podversionen http://sverigesradio.se/topsy/ljudfil/3647173.mp3

Jag tänker på vad jag kommer  att sakna när dottern nu åker iväg, det är inte när vi gjorde extra grejor, inte utflykter etc utan den vanliga ibland grå vardan, ropen från hennes rum, pratet vid middagsbordet, mamma vad är det för mat, de små orden vi utbytt när vi ibland bara setts i dörren, hennes glädje över olika saker, oron över olika saker, våra långa samtal om livetoch tron ja det där att bara finnas i varandras närhet. Ömheten , mamma gå inte ut idag ,det är så halt mm mm

Eller nu när sonen är på läger saknar jag hans ”mamma jag älskar dig, jobba inte ihjäl dig”, morgon och kvällskramen, läxläsningen, ja den ibland så grå vardan.

Eller när maken alltid kommer med kaffe på säng, dag efter dag,  funnits i min närvaro, delat ro o oro, suttit vid min sjuksäng,  hämtat saker hemma som jag behövt vid akuta inläggningar, skjutsat och skjutsat allt, mig o barnen, ibland har han varit rätt less men han  har gjort det ändå i kärlek. Det är vardan som binder ihop

Ett år har gått, ett år då jag inte alltid varit överens med Gud, inte alltid gillat hans vägval, ett år då många tårar runnit men också ett år med närvaro, kärlek  och visshet att Han är med även är jag inte förstår eller vill vara med om allt.

Vad väntar 2012 ?  Ja det vet vi inte . Men om Jesus inte kommit och hämtat oss så tror jag det blir ett år med mycket vardag men med glädje punkter nu och då som gör att vi orkar vidare.

Ett år då vi kan hjälpa varandra vandra vidare på livet väg med dess prövningar och glädje. Ett år då vi kan få ge ngt till ngn som behöver det.

Ett år då kanske ngn mänska får det bättre just på grund av dig och mig

Ett år när jag kommer närmare Gud och hör mer av hans röst.

Vi hade en trevlig nyårsafton med goda vännerna,, B o A o deras barn där vi delade mat och annat gott, spelade spel, delade skratt och vakade in det nya året i deras trevliga hem. Det är en mångårig tradition som vi gärna fortsätter att dela. B o jag såg på raketerna inomhus och de andra utomhus. Vackert men samtidigt kan jag ej låta bli att tänka oj vad mkt pengar som skjuts upp i ett ögonblicks glädje och sen är det borta.

Nyårsdagen firade vi med fika i Holmsund hos goda vännerna M o T som reparerat en massa. Det blev så fint, avundas dem deras nyslipade parkettgolv. Trevlig stund och vi insåg att det var länge sen vi var där. Ute på bron stod hennes fina julklappslykta.

På vägen hem läste jag nyhetsrubriker och upprördes.

Rubriken ovan är från Aftonbladet. Jag blir så lessen när man tillåter spriten att förstöra så mkt. När till o med polisen säger att allt är alkoholens fel som händer under nyårsnatten.

Hur kan man få sälja ngt sådant. Om det var en medicin som såldes och medförde att så många människor skadades skulle den förbjudas och det skulle bli tal om skadestånd men när det är alkohol då är det ingen som säger att den ska förbjudas , då ska man få dricka, man måste ju få vara glad är argumentet och man måste ha ngt gott att dricka och fira med. Vad då glad, vad då gott ?  Jag både är glad utan alkohol och dricker gott utan alkohol. Hur många av dom som skadas, misshandlas, får liven förstörda, barn som måste vara rädda, tycker att det är några fördelar med att mamma pappa, släkten dricker?

När ska vi svenskar vakna upp och se konsekvenserna av spritens härjningar? När ska vi våga och framförallt vilja säga nej av solidaritet med dom som inte klarar av sitt drickande? När ska vi se att man kan måsta offra ngt man tycker man har rätt till, för att andra inte ska gå under?

Nu går allt i packandets tidevarv. Hur ska man få ner så mkt som möjligt på så få kg som möjligt? Dottern vrider och vänder på allt och jag ger goda och mindre goda råd.

Vi avslutade kvällen med att se Lejonkungen tillsammans som har många kloka ord i sig  och sen läste vi Bibeln och bad. Nu är hon i Guds beskydd och nu får vi be att han låter sina vakande änglar följa med när vi inte kan gå med

Dagens tanke: Gårdagen är förbi, morgondagen har vi ej sett, men idag hjälper Herren

Tid att blogga

Torsdag den 29 december 2011

Dottern ringde och väckte sin förvirrade mamma som inte är kommunicerbar utan kaffe, hon skulle höra när vi skulle ses för lunch men jag svarade så baklänges så jag fick ringa upp senare. Maken kom skyndsamt med kaffet.

Jag åkte ner med maken och gick in en snabbis på Åhlens medan jag väntade på dottern.Så hemskt det är när man inte känner igen sig. Det var nog två år sen jag var in där. Ingenting stämde. Det är hemskt att inse att på 2,5 eller egentligen 4  år har jag inte orkat gå på stan, det är som att vara vilse i den stad man bott i mer än 30 år. Idag  sträckte sig min sfär mellan Åhlens och Stadium dvs högst 15 m. Vi köpte sen sovsäck för det måste hon ha med sig till USA, de skall ha täcken med sig  också men på 23 kg går inte allt få ihop så täcke får hon fixa där borta o ha sovsäck tills det löst sig. Sovsäck ska de ha på outrichen som hon fortfarande inte vet vart det blir. Vi hade tur och det var 200 kr nersättning på sovsäcken.

Sen gick vi och åt avskedslunch tillsammans, jag fick ju vara försiktig med maten  så jag ej blev mätt men gott var det i all fall. Varför har de inte som i USA att man får ta med hem det man inte orkar? Vi hade i alla fall, jättetrevligt.

Sen for jag hem o vilade och läste lite, jag tycker att det hör till julen att man hinner läsa ngn bok. Nu har jag ju problem med koncentrationen efter all behandling så jag får ta korta snuttar i taget.

Goda vännen M som fyller år idag ringde och tackade för sin födelsedagspresent som varit helt perfekt. Vi pratade jättelänge, så kul med en vän som känner en så väl.

Någon middag blev det inte för jag var fortfarande mätt. Kl 17 plockade vi upp dottern och for till Strömpilen. Tycker det är lagom avstånd där mellan affärerna. Jag hittade ingenting, blir bara deppad när jag provar kläder, och vinterskor fanns bara för 1200 kr och det är på tok för dyrt. Dottern hittade en tröja för 49 kr, jätte vacker färg.

Hem och började ändra ett par jeans till dottern som var för lågt skurna. Har nu lyckats få till en ny högre  linning. Insåg när jag skulle sy knapphålen att det har jag inte gjort på åtskilliga år, har ju inte orkat sy något sen jag fick cancern jag som älskat att sy och skapa och sydde alla kläder förr. Jag var tvungen att ta fram instruktionsboken för att komma ihåg hur man gjorde och vilken pressarfot som behövdes. Men nu finns det två nya knapphål där som ska sprättas. Jag tycker alltid att det krävs ett visst mått av mod att sprätta dem, för tänk om de är för små fast jag mätt så noga. Så nu när jag vilat så ska jag gå o göra det.

Idag har varit en bra dag, det var det igår också för mig. Mindre bra för maken som fått inflammation i den skadade handen, han var alldeles uppsvullen, så när han var till syster för ta stygnen så skickade hon honom till läkaren och det blev antibiotika. .På kvällen kom goda vännerna K och PO till oss på fika så vi fick en trevlig kväll. Tidigare på eftermiddan hade maken skjutsat ut sonen och två kompissar till Livskraft lägret på Strömbäck. Hoppas och ber att dessa ungdomar skall få ett jättebra läger med fina möten med Gud och varandra.

Dagens tanke: Om du finner frid och lycka, kommer kanske någon
att bli avundsjuk - var lycklig ändå.

Hej tack för din ärliga kommentar till det mörkaste dygnet,  en kommentar som kanske fler delar som läser min blogg

Jag vill gärna göra ett försök att  förklara min tro och ber att du ska förstå.

Först detta med kakor en välsignelse. För mig som inte orkar baka är det en välsignelse att få kakor. När någon gör ngt utan att jag bett om det så tror jag att det är Gud som talat till den mnskan, gett henne en påminnelse om att göra det för mig, och när hon tar av sin tid och ork och gör detta blir det dels en välsignelse för mig o dels en välsignelse för henne som gör det, för jag tror att när man gör saker för andra  så kommer det i retur också.

Jag tror på en personlig Gud, som visar sig i Jesus som Han lät komma ner o dela människans villkor, en Gud som led och dog för människan och därför bär sår. Om jag vill ha med den Guden att göra så måste jag inte göra ngt för att nå fram till honom utan Han har gjort allt för mig det enda jag behöver göra är att säga ”Gud jag vill ha med dig att göra, jag vill ha en relation till dig eller jag vill vara ditt barn” som man säger i kyrkan för att förklara hur nära förhållandet är mellan Gud och människan.

Jag är hans barn o han är min Far, en Far som är god och älskar mig o vill mitt bästa.

Jag tror att Gud finns mig så nära att jag bara, bildigt talat kan sträcka ut min hand och röra vid honom. Då finns han där och tar mig i sin hand och skingrar skuggorna och leder mig. Gud är så personlig att han vet om hela min vardag och allt som sker och han bär mig. Gud är min vän och han bryr sig om allt, jag kan tala med honom om allt när jag ber och han lyssnar och svarar också bara jag ger mig tid att lyssna. Jag gillar inte alltid svaren men  vilket barn gillar alltid förälderns svar. När livet är tungt och skuggorna hopas isg och prövningen känns alltför svår så kan jag ändå vända mig till honom. Jag kan skrika, ropa ut min nöd och han hör mig, Han är en Gud som tål allt, han överger mig inte även om jag tvivlar eller vänder honom ryggen. Han finns där och väntar och han söker mig också under tiden som när en far söker sitt bortsprungna barn.  Gud finns för mig som om jag vore den enda i världshistorien och samtidigt finns han för alla andra, för han älskar varje människa på ett individuellt plan.

Att man sen kan drabbas av både det ena o det andra är inte Guds fel, vi lever i en värld där så mkt ont råder, där det finns en ond makt som vill förstöra det mesta som är bra. Jag tror att det är den onde som skapat sjukdom etc sen påverkar vi människor allt möjligt genom vårt sätt att leva  som tex miljöförstöring som också gör oss sjuka, mkt som är fel i världen beror på vår strävan efter att ha det rikt o bra och gör att vi blundar för allt som blir fel genom vårt sätt att förvalta.

Att jag / vi drabbats mkt är inget vi önskat  och inget vi kan göra så mkt åt men det vi kan göra ngt åt är hur vi handskas med det. Jag kan deppa ihop o ge upp eller jag kan kämpa och försöka övervinna det, försöka se guldkornen i det som sker ex se kakorna som gavs oss. Se kärleken från mina medmänniskor och vänner, se hur mkt jag är älskad och älska tillbaka. Under alla de år jag prövats på olika sätt har jag ändå känt att Gud varit med mig/oss. Jag förstår absolut inte allt och jag kan var arg på Gud, jag kan skrika gråta men ahn lämnar mig inte. Han är som en fast grund under mig, som en varm famn at krypa upp i, som ett skydd omkring mig och över mig. Och framförallt han är en förlåtande Gud som förlåter alla fel jag gör och som fyller mig med kärlek. Han är En personlig Gud som känner med och finns även när festen och glädjen känns lång borta. En personlig Gud som ser och känner både våra möjligheter och tillkortakommanden.

Inget kan på djupet skada mig när Jesus är med

Sen en kommentar till att Jesus inte skulle funnnits, även om man ej tror att Jesus är Gud så är han en historisk person som är omvittnad i historiska dokument precis som så många andra historiska personer som vi tror har funnits. Man kan välja att säga att inga historiska personer har funnits, att all historieskrivning är fel eller så kan man tro det i all fall.

Att tro att Jesus dog för att ge oss syndernas förlåtelse är det viktigaste i kristendomen. Om jag inte fick tro på en förlåtande Gud hur skulel mitt liv se ut då? Hur skuell jag kunna leva i förhållande till andra om jag inte fick be och få förlåtelse?

När jag kommit så här långt i mitt inlägg såg jag idag en repris på en gudstjänst på tv som jag tyckte var så bra, en ganska annorlunda gudstjänst från sv kyrkan men som berörde det svåra i livet. Rekommenderar er att se den på svt play

http://svtplay.se/t/102854/gudstjanst

Jag hoppas  och ber att du M får ut något av detta,  att det kan väcka en fortsatt längtan i dig och att du ska få se att Gud bryr sig om dig också.

Dagens tanke: När änglasången tystnat, när herdarna vänt åter, när de vise männen återvänt till sitt land då finns du Jesus där och är en Gud som finns och berör på djupet.

Jag har även fått en kommentar som jag vill försöka svara på i ett senare inlägg när jag har lugn omkring mig så jag kan formulera mig

Vi hade en fin julafton. Maken jobbade men barnen hjälpte till på alla möjliga sätt. Vi var först på julbön i kyrkan, det var fint att se kyrkan så fylld av olika människor som man ej vanligtvis ser. Tolvåriga K spelade så fint o frimodigt på fiol Det är kul att barn får plats och börja öva sig att spela för publik tidigt. T hade fina jultankar som han delade med oss.

Berättelsen ”Festen i stallet” är en tradition i vår kyrka , förr med levande skådespelare men nu med fint målade bilder. Men jag saknar första årens skådespelare, den värdshusvärden är för mig förknippad med berättelsen. Han var så suveränt bra Nu är han en lång man på 23 år  men jag skulle gärna se honom i berättelsen igen

Vårt minglande efteråt fick ett snabbt slut för taxichauffören kom o hade brått hämta oss,, så vi fick tvärönska god jul o bege oss hem.

Där fikade vi gott och sen var det Kalle Anka på tur. Jag somnade en snutt men fick se min favorit Tjuren Ferdinand. Sonen undrar varför jag gillar den berättelsen, tror det har med den inneboende godheten, och att tjuren fick vara den han var inte den han förväntades vara. Han fick lukta på sina blommor. Kanske ngt vi ska ta med till våra medmsnskor. Vissa vill bara få vara i sitt unika jag, o då ska vi låta dem vara det så länge de inte är farliga för sig själv eller andra.

Sen hjälptes barnen och jag  åt med julmaten. Tyvärr insåg vi att balsamvinäger var inte en smaksättning ngn av oss gillade  så de revbenen lockade ingen. Måste försöka krydda om dem så smaken dränks.

I övrigt smakade allt bra. Jag tog en liten smakbit och då gick det bra. Vi har inte så mkt på vårt julbord, jag är så nöjd med sillsallad o skinka.

Så vilade vi och röjde undan och när det var dags läsa julevangeliet och sjunga hade maken återvänt från jobbet i kyrkans julfirande.

Sen kom tomten. Vi är fortfarande barn i hjärtat och älskar vår tomte som denna gång fått en ngt modern outfit i långkalsonger och nog ätit för mkt under året för både mage o rumpa var enorm,. Men orken och skämtlynnet hade han kvar.

Alla var nöjda med sin paket. Dottern undrade lite försynt ”å jag fick inte det jag önskade mest” Jag hade gömt det paketet till sist . Hon hade önskat ett fotoalbum  kort och med hälsningar o bibelord från familjen .Jag tyckte det var en så bra grej så jag utökade det till släkt o vänner också och skrev till dem . Alla svarade så jag tillverkade dels omslaget till albumet med scrappbookingpapper så det skulle vara personligt o dels monterade jag bilder o hälsningar. Och det blev precis så bra som jag ville och ännu bättre än  hon tänkt.

Själv fick jag frostvakt o fläkt till växthuset, mormor Huldas äppelskalare och böcker o lite kläder.

Kvällen av slutades med lite tv tittande. Vi var alla så trötta och dottern skulle ju jobba dan efter. Juldan blev en slappar dag med spel och vila

Idag har jag varit i kyrkan. Var ovanligt lite folk men det är en sån där dag då många åker bort eller har främmande. Men S hade en fin gudstjänst. Det handlade om martyrskap ute i världen men oxå om hur det kan vara att vara ensamkristen i sin familj. Sen hade vi tre bönestationer, en för oss själva där jag stod och bad, sen  en för ljuständning där man fick be för andra och så en där man kunde skriva hälsningar till de som lider för sin tros skull.

Det var en fin gudstjänst och vid fikat träffade jag några som inte så ofta är i vår kyrka.

Eftermiddagen tog vi det lugnt, julens mat finns kvar så inget behövde tillagas. Vädret ute var superhalkigt så det lockade inte med promenad.

På kvällen fick vi besök av goda vänner som fikade med oss.

I går kväll såg vi en film om en modern Noa i vår tid, Han lydde Guds röst och byggde en ark  ngnstans i Usa och räddade en stad från undergång. Han blev hånad men han stod fast. Han sa några ord som får bli dagens tanke

Dagens tanke: Hur förändras världen? Jo med ett steg i taget

Hur förändras du? Jo med ett steg i taget

Fredag den 23 december 2011

Julevangeliet

Vid den tiden utfärdade kejsar Augustus en förordning om att hela världen skulle skattskrivas. Det var den första skattskrivningen, och den hölls när Quirinius var ståthållare i Syrien. Alla gick då för att skattskriva sig, var och en till sin stad. Och Josef, som genom sin härkomst hörde till Davids hus, begav sig från Nasaret i Galileen upp till Judeen, till Davids stad Betlehem, för att skattskriva sig tillsammans med Maria, sin trolovade, som väntade sitt barn.

Medan de befann sig där var tiden inne för henne att föda, och hon födde sin son, den förstfödde. Hon lindade honom och lade honom i en krubba, eftersom det inte fanns plats för dem inne i härbärget.

I samma trakt låg några herdar ute och vaktade sin hjord om natten. Då stod Herrens ängel framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem, och de greps av stor förfäran. Men ängeln sade till dem: ”

Och detta är tecknet för er: ni skall finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba.” Och plötsligt var där tillsammans med ängeln en stor himmelsk här som prisade Gud:

”Ära i höjden åt Gud
och på jorden fred åt dem han har utvalt.”

När änglarna hade farit ifrån dem upp till himlen sade herdarna till varandra: ”Låt oss gå in till Betlehem och se det som har hänt och som Herren har låtit oss veta.” De skyndade i väg och fann Maria och Josef och det nyfödda barnet som låg i krubban. När de hade sett det berättade de vad som hade sagts till dem om detta barn. Alla som hörde det häpnade över vad herdarna sade. Maria tog allt detta till sitt hjärta och begrundade det. Och herdarna vände tillbaka och prisade och lovade Gud för vad de hade fått höra och se: allt var så som det hade sagts dem.

Lukas 2: 1-

En riktigt välsignad jul önskar jag er kära läsare, en jul med frid och ro och möte med julens budskap, det lilla barnet som föddes och som var och är världens frälsare, och inte bara världens utan din och min.

God Jul

Dagens tanke: Var inte rädda. Jag bär bud till er om en stor glädje, en glädje för hela folket. I dag har en frälsare fötts åt er i Davids stad, han är Messias, Herren.

Torsdag den 22 december 2011

Sov gott om än kort. Haft lite mindre ont i magen men ryggen är skör.

Började röja undan pärlprojekten jag hade framme så nu finns inte en pärla synlig .

Hjälpte sonen göra sitt tomtelandskap. Änglarna och dotterns julgrejor är försvunna, finns ingen uppmärkt låda på vinden, vi kan ju inte haft stöld av en enda låda julsaker. Maken har letat igen vinden två gånger. Vet inte om dottern tycker det är lönt julpynta sitt rum när hon åker så snart men jag saknar en del julpynt också.

Vi ugnsbakade julskinkan idag och fick härligt doppigrytan spad och kokade revbensspjäll som ska glaseras i morgon.

GB kom och hämtade sitt lagade halsband och sin beställda ängel. Vi kunde ta ett snabbt julfika..

Sen eftermiddag for maken o jag på Maxi för att handla det sista. Allt från limstift , julgranslampor till ost och apelsiner. Förstår ej att dagens handel blev så dyr när det bara blev två kassar, men ost är dyrt. Trött blev jag också men vill vara med och handla så jag får hem det jag vill ha, blev faktiskt inget utanför handlingslistan.

Medan vi var o handlade hade goa M varit förbi med lite kakor,  välsignelse, synd vi ej hann ses

Pratade med mamma och syrran. Mamma har sån värk att hon varit liggande. Fick tråkiga besked om min syster. Proverna visade att det är reumatiskt det hon drabbats av. .Jag tycker hon hade nog hon med, hon har ju oxå en ryggskada och kan inte sitta och ständig värk i ryggen. Att få ännu mer värk är inget man vill ha. Kan bara be att Gud ska gripa in och hela henne. Nu räcker det med sjukdom i vår familj.

Tar en paus i plockandet med att skriva här. Jag vill vara klar ikväll med allt så jag bara kan njuta av att julen är på gång imorgon. Inga måsten utan bara mys pys.

Dagens tanke: The fruit of silence is prayer
The fruit of prayer is faith
The fruit of faith is love
The fruit of love is service
The fruit of service is peace

Vi hann ingenting på förmiddan, varken jag eller ass. Ja jag låg med värmekudde på magen.

På em ringde de från onkologen för att få min vikt o längd för antibiotika behandling. Men sa jag, "jag har ju inte pratat med er än", nej det var för ngt annat de ringde. Jag skulle få vänta till de ringde från behandlingen. När de ringde så visste de inte vad jag pratade om, men jag berättade hur ont jag hade så då skulle läkaren ringa upp. Det var jouren som ringde men jag känner ju de flesta vid detta lag, och de mig med, så det var snabbt berättat hur jag mådde och varför och jag skulle få antibiotika för magen och den andra antibiotikan var för när jag ska ha cellgift. Jag får verkligen hoppas att jag inte blir resistent.

Men nu kanske jag kan få må lite bättre till jul så jag kan äta lite julmat utan för mkt smärta

Goda vännen  M kom på besök och hade med sig Rocky road, absoluta favoritgodiset och en julklapp till mig och en gudagåva till dottern. Vi fick en trevlig stund med kaffe anisbockar och rockyroad.

(lånar bilden av vännen)

När hon skulle gå så kom sonens flickvän och i samma veva kom även gudmor så det blev plötslig fullt i vår lilla hall. Sonen fick julklapp av gudmor.

Maken lagade middag och jag började julpynta. Jag älskar att pynta men orken gillar det inte lika mkt.

Sen kom rara P och hade med sig en julklapp till mig, eller tre, en fin amaryllis, min älsklingsblomma som jag verkligen får njuta av denna jul, ett ljus och en tändsticksask som hon gjort och ett kort med en hemvävd matta, så pyssligt. Får fota en annan dag.

När sonen kom hem efter att få ih ha följt flickvännen till bussen så började vi klä granen, dvs först tjorvet  med att få ihop julgransfoten, sen satte maken ihop granen, tyvärr plast men vi kan ej ha riktig för allergin. Jag hade kollat belysningen innan och då var en lampa trasig, men när vi satt upp den så lyste plötsligt inte tre. Maken prövade varenda lampa och till slut lyste inga alls. Hjälp ska vi måsta ta ner belysningen o köpa en  ny?

Sonen kom o började skruva på alla lampor och jag bad till Gud och plötsligt lyste alla utom en.

Tack gode Gud . Så nu började klädandet. Vi har olika saker som vi vill ha i granen som är speciella minnen förknippade med. Nu är den klädd så när som på glittret där diskussionen går hett om det ska vara runt eller hängande glitter.

Dottern och jag hade en pratstund på hennes sköna breda säng.

Är alldeles för trött för att orka i säng så jag ligger ovanpå och försöker hämta kraft för att lägga mig. Det värker lite överallt.

Men är så glad att jag är hemma och får vara med i pyntet och då gör smärtan inte lika mkt.

Dagens tanke:

Tisdag den 20 dec 2011

Idag blev det en bättre dag. Mina tankar fungerade bättre och jag fick klart med alla julklappar som ska skickas. Lyckades skriva till olika försäkringsbolag för att höra vad dotterns försäkring till Usa kommer att kosta och för att jämföra.

Sonen var hemma med migrän. Tyvärr får han inte göra fysikprovet imorgon utan först efter jul. Inte så kul ha tre prov över sig under jullovet. Men sjukdom styr man inte över och han tror att han ska hinna både vila o plugga.

På eftermiddan ringer det poå dörren och där står ett blombud men en stor blomma. När ajg öpnar detär det en stor fin julkorg med två hyacinter, dubbel amaryllus ochbenen och en murgröna. Vem skickar såna uppsättningar till mig? Det var mina pärlvänner igen som gladde mig. Jag började gråta av tacksamhet för dessa nya vänner som så tagit mig till sitt hjärta.

Jag hoppas och ber att mina böner för dem ska ge välsignelse tillbaka .

Tänker på all uppmuntran jag /vi fått genom dessa år. Jag hade aldrig i förväg kunnat tro det eller ens vågat hoppas på det. Känner mig så privilegierad mitt i allt. Tänker även på att ibland är det det stora som gläder och ibland det lilla, det är lika viktig med det lilla för det orka man hålla på med längre.  Ibland räcker ett ”hej hur är det” för att hjälpa en igenom dagen.

Just detta att bli sedd även är man är dålig och inte orkar prestera ngt, att känna att någon finns vid din sida,  att du är viktig fast du är sjuk eller avsides tagen som man sa förr. Tänk om vi alla såg mer av varann, såg varann i ögonen och sa du är viktig för mig, då tror jag att livet och världen skulle bli bättre för så många.

Julkort börjar trilla in. Detta är bästa tiden på året för nu kommer det rolig post och inte bara sjukhus post.

Rara I kom förbi en snabbis, hon gladde mig med att säga att några sagt att jag läste texten så bra i söndags och med inlevelse och sånt är roligt att få response på. Att det faktiskt betyder ngt hur man läser.

I går var sista dagen med penicillin och idag började magen att göra så där ont igen, värst var det efter maten och det är en speciell punkt som värker mest.

Ikväll bakade dottern julens kanske viktigaste fika, ssk för henne, nämligen anisbockar. Hon är riktigt haj på det, har gjort det i flera år. Det gäller att vara snabb så man ej bränner dem eller sig i kokande  kokosfettet.

Men det gick jättebra så nu har vi haft en mysstund i vardagsrummet med kaffe och varma sockrade bockar.

Nu är bockarna i frysen och sängen kallar på mig. Känner mig nöjd med dagen, dels har jag kunnat stryka lite från min lilla göralista och dels har jag bestämt att vissa saker blir bonus om de hinns med. Jag är ju sån att jag vill göra lite extra städning vid jul, inte bara för att det är jul utan för att det behövs och det är bra hänga upp det på vissa perioder för då blir det gjort.

Så nu är lilltoan skinande ren, är mina extra armar som gjort det.

Dagens tanke: Kärleken kom ner till jul; älska allt älskvärt, älska gudomligt: kärleken föddes vid jul, stjärnor och änglar gav tecknet.

Måndag den 19 december 2011

Jag vaknade med en fruktansvärd yrsel, förmodligen sovit så hårt och tvärväckt och ont i nacken efter gårdagens sjungande. Halsmusklerna var stenhårda.

Sen skriker sonen att pappa gjort illa sig. Då har han skadat sig i vä hand ända in till benet. Chocken gjorde att han sa att han inte hade tid åka till sjukhuset men sonen läxade upp honom efter en stund kom han hem då hade han fått en provisorisk omläggning och rengöring på vårdcentralen i väntan på  att operationssalen skulle bli ledig till kl 11. Så sen fick han sy. Doktorn själv hade skadat ett finger så han visste inte hur snyggt det skulle bli. Nu har maken störtont i handen och är bandagerad  och ska vara försiktig med handen. Hade vi inte nog? Men det kunde ju å andra sidan  ha gått värre, han kunde ha skurit av senorna så vi får var glada ändå.

Jag fattar inte men jag får inget gjort  hemma. Det är som allt strular för mig och tar sån tid. Tankarna går så sakta.

På em for ass o jag ner på stan o jag fixade de sista julklapparna och så fick jag tag i saltsill till den inlagda sillen. Mötte sen upp med dottern för hon skulle hjälpa mig se på nå kläder, korsetten och bandagen gör hål på magen i alla tröjor jag har, men vi hittade inget som passade.

Till middag åt vi etiopisk pepparsås och det uppskattades av alla ssk sonen som önskat det och blev så glad att jag tänkt på det.

Kvällen gick åt till fysik och vektorer och krafter,. Inser varför jag inte gillade fysik. Sonen fick migränanfall så får se hur morgondagen blir. Det är tufft med  så stora prov flera dagar å rad, var samhällskunskap idag.

Dagens tanke: Ge världen det bästa du har, och det kanske inte räcker -
ge det bästa du har ändå.

Vilken helg. Inte vad jag tänkte.

Jag har ju sovit så dåligt en längre tid så i går morse vaknade jag med andan i halsen kl 11. Så skönt fått sova ut men så kom stressen krypande. Nu skulle jag inte hinna vad jag planerat innan det var dags för att åka till julfesten på kyrkan.

Så samtidigt som jag vek julbrev och kuverterade dem och frankerade dem förhörde jag sonen på samhällskunskap inför morgondagens prov, tur man har simultankapacitet. Fader och dotter gjorde ärenden, sen skulle sonen möta upp på stan för julklappshandel. Då blir han avvisad på bussen för det finns inga pengar på hans kort och inte kunde de visa honom hur han skulle betala med smsbiljett. Han kommer hem förtvivlad och nere på stan väntar syster.

Jag sätter in pengar på kortet och han får inte åka med nu heller för de säger åter  att det inte finns pengar på kortet. Jag blev så arg. Det är andra gången jag satt in pengar på kortet o de säger att det inte finns pengar. Nu har jag förlorat 180 kr  Hur ska jag kunna bevisa det? Och hur ska barnen kunna veta att det är slut på pengar på kortet och inte kan man köpa biljetter på bussar och inte finns det ngnstans annat än på stan att köpa kort och hur ska man ta sig till stan för kolla kortet när man inte får åka med?

Så var det bara att fixa klart för julfesten och fara ner. Där kunde jag andas ut och vi hade trevligt sällskap vid bordet och gröten var som vanligt god och mackorna var goda. Synd som alltid att jag bara törs småäta. Vi sjöng julsånger, G höll  i trådarna för sista ggn innan de flyttar. Usch så trist att förlora dem, oj vad saknade de kommer att bli. T hade På spåret och det var jättekul. Jag älskar ju lekar och tävlingar.

Sen var det kaffe med G:s goda rullrån, jag fick till och med, med mig en ask hem.

Så flyttade vi in i kyrkan och jag hade en julandakt som avslutades med att alla stod framme i koret med tända ljus och sjöng Nu tändas tusen juleljus. Det blir så otroligt stämningsfullt och vackert.

Det hade blivit över en del gröt så jag passade på att köpa med hem till dagens middag.

Jag var så trött att jag inte kunde somna  så jag låg och skrev långa komihåg listor på vad jag måste hinna och ställde klockan för att jag skulle vakna i vettig tid för hinna  göra ngt innan körövningen.

Dum om min förvåning när jag vaknar 11.40. Klockan hade inte ringt!!!

Förstår att min kropp behöver sova men det blir som vänt på dygnet. Nu var det bara att äta frukost middag av gröten och ge sig iväg till körövningen. Dottern jobbade både igår och idag så henne har man inte sett av mkt . Maken jobbade också idag  och sonen satt o pluggade fysik.

Så hemma blev inget gjort. Jag som tänkt julpynta, skicka paket mm

Konserten blev fin och stämningsfull och det var bra med folk. Jag rös när manskören sjöng ”Gläns över sjö och strand” .Det var  bra ha konserten på eftermiddan, mörkret skapade extra stämning. Jag läste en av texterna och det är alltid så roligt få medverka. Sen var vi bjudna till goda vänner på kyrkkaffe. Så trevligt. De hade så adventsfint, massor av ljus, glögg, goda kakor och trevligt sällskap. Vi avslutade med att sjunga Nu tändas tusen juleljus och det kändes så bra.  Så skönt få stanna av och slippa se kaoset som dragit fram hemma. Omtänksamma K hade till och med bakat en burk kakor till mig.

När jag kom hem hade maken kommit hem från fängelset, ja han var inte inlåst utan hade varit med och haft gudstjänst där. Sonen var desperat inför fysikprovet så jag tog en stund med honom.

Nu har jag plockat undan det värsta i vårt upp och nervända hus och har planerat veckan med dottern och sett till att mannen tar ut lite ledigt en dag eftersom han ska jobba julafton, det kan ej vara meningen att för att man jobbar i kyrkan så ska man aldrig vara ledig. Han har aldrig varit så slut ngn jul som i år. Från alla håll slits det, och det är svårt säga nej när människor har det svårt och mår dåligt och behöver både fysisk och psykisk hjälp. Ber bara att han ska orka.

Dagens tanke: Julen börjar inte förrän den finns i hjärtat

Fredag den 16 dec 2011

Vaknade med sån huvudvärk, troligen från körövningens snedvridning när jag försökte kika på körledaren. Är lite svårt se när alla stod och jag låg, så jag försökte vrida mig så jag kunde se den ena handen vifta lite grand.

Började färdigställa en julklapp, men saknade en del saker så det fick bero; Städade en 20 x 20 cm hylla och slängde en massa papper

Allt tar så mkt längre tid än förr, är som tankarna på vad jag ska göra går så trögt. Det hjälper inte med en massa komihåglistor för jag ser dom inte. Och jag blir stressad av att inte komma ihåg.

Jo förresten jag skrev ett brev till min pappas kusin i USA, det har jag ju gjort. Det är faktiskt bra att så här på kvällskvisten stanna upp och fundera på vad jag gjort när det känns som jag inget fått gjort.

På kvällskvisten så for maken och jag och storhandlade, det fanns inte något i kylen, är två veckor sen sist så det behövdes. Så nu har vi julskinka, prinskorv och köttbullar. Sillen glömde jag fast det stod på listan men då var jag så trött att jag glömde fråga om de hade  färsk sill vill gärna ha heminlagd sill till jul, påminner om min barndom och det är ju så enkelt, tar bara tiden att koka upp lagen och skära en lök. Förr när jag for hem till mina föräldrar till jul så var det alltid min uppgift att rensa sillen och jag var verkligen duktig på det och det var en sån tradition som jag ville hålla kvar, men nu köper jag färdig rensad för att orka.

Sett På spåret i kväll och kunde riktigt många frågor. Hade tänkt göra litet paket under tiden men behövde vilan istället. Maken har varit taxi till kyrkorna.

Dagens tanke: ”Ibland tror vi att det

vi gör bara är en droppe i havet

Men havet skulle vara mindre utan den droppen”

Torsdag den 15 dec 2011

Jag fick sova i natt och genast kändes allt mkt bättre.

Använde dagen till att skriva julkort och leta adresser på Internet. Nu är julbreven också skrivna och cirka 75 kuvert skrivna

Men sen rann orken ut gn små avrinningshål. Men så glad för att jag orkade med ovanstående.

På em ringde rara G och frågade om vi ville ha tekakor för hon hade bakat till oss så vi kunde få hämta dem i kväll. Så efter körövningen for vi förbi  och hämtade dem och nu har vi festat till kvällsfikat. Ja det var jag o sonen som festade för maken hade haft julbord på jobbet. De var så goda och nu ligger resten i frysen. Måtte välsignelse flöda över till alla kära omtänksamma vänner

Ja så hade vi sista körövningen innan konserten. Vi får be att det mognar under dagarna som  är kvar och att alla tittar på texterna så budskapet når fram och att ingen blir sjuk. Affischerna som är gjorda är så vackra med en strålande stjärna på i den mörka vinternatten. Hoppas det kommer mycket folk.

Legat nu i kväll och lagt sista handen vid julandakten till på lördag.

Dagens tanke: Glöm aldrig  att om julen inte finns i ditt hjärta så kommer du inte heller att finna den under granen

Onsdag den 14 dec 2011

Vi har visst missat varann John Blund och jag eller så hälsar han på hos ngn annan. Jag sover så dåligt

I natt höll jag på att på brinna upp av klåda, hela huden kokade. Vet inte om det är penicillinet. Men tar jag inte det så går magen i gång.

Arbetsterapeuten var hit på snabbesök för kolla min ståstol som sjunker för mkt i gaspatronen

Idag var det grötfest på Frösunda de som ordnar min assistans. Jag vågade bara ta en liten portion gröt o en skinksmörgås och ändå kände jag av magen.

Så trött sen att jag halvsov framför datorn..

Jag har fått en  mkt god vän via mitt bloggande  och hon skriver böcker, tänkt er vilken gåva så ta en titt på hennes sida

Välkommen att läsa om Cecilia Ekhems böcker på hemsidan: www.ekhemmanet.se eller besök bloggen; http://cecilia.ekhemmanet.se

Inte orkat ngt idag mer än förberett en julklapp.  Nu är de god natt och hoppas på en bättre natt.

Dagens tanke:

Never be afraid to try something new.

Remember, amateurs built the ark.

Professionals built the Titanic

Måndag den 12 december 2011

Bättre natt och bättre i ryggen men jag tar det försiktigt.

Den supertrevliga glada Sköterskan K på Björken ringde idag och jag ska komma in o ta svampprov på mina tår, det hade min doktor rekommenderat. Kanske de kan hitta varför mina sår aldrig läker. Det är nu ett år sen de började krångla efter det att de nya naglarna kommit

Slagit in ngr julklappar. Skickat in ett bidrag till Lucia tävling mest på skoj , är så många proffs som tävlar. Är ibland svårt fånga lystern på bild på visa pärlor.

I kom med en julklappskaka och handlade lite smycken. Det är alltid lite av en sorg att skiljas från vissa smycken, men jag ber att de ska bli till välsignelse.

Den rara dottern skickade ett sms och varnade mig för ishalkan ute och att jag inte fick gå ut. Blev så glad för omtanken

Sonen skriver nationellt prov i matte i veckan så här räknas det. Han hade lämnat in sin bokrecention i svenska och frågade fröken om han skulle häfta ihop alla blad, nej sa fröken ”det finns ingen i hela klassen som skriver så snyggt som du” så det skulle hon känna igen. Det är helt otroligt för att vara kille och så har det varit sen första klass. Då trodde föräldrarna att det varit fröken som skrivit i deras barns böcker när det varit sonen.

Ute är det uselt väder. Bussarna slutade gå i kväll pgr av halkan så fadern fick hämta hem dottern från bönegruppen och han sa det var sjukt halt. Hoppas de sandat tills imorgon då jag ska till sjukhuset.

Jobbat lite med andakten till nu på lördag då vi har julfest i kyrkan.

Dagens tanke lånar jag från vännen Kaelas blogg.  Den tanken är så sann. Jag kan använda mina erfarenheter på ett positivt sätt eller negativt. Ofta handlar det om vilket ingångssätt jag har till mina erfarenheter. Självklart kan man inte ta allt med en klackspark eller vara glad åt allt. Mycket i våra liv är så svårt och obegripligt . Men jag tror att om man försöker se om det finns ngt litet guldkorn så kan mkt mer ge en en god livserfarenhet.

Dagens tanke: Erfarenhet är inte det du upplever. Det är vad du gör av det du upplever

Tredje advent den 11 december 2011

Sov uruselt, vet inte varför jag inte kan somna. Ont i ryggen men tog tabletter för kunna åka till kyrkan för jag ville så gärna höra Jesu jäntor och träffa J som var deras ledare från starten och som kommit upp från Malmö.

När S hälsar välkommen och säger att det är nattvardsgång slår det mig att ajg är nattvardsutdelare och jag visste det senast igår men helt bortblåst idag och ingen hade kommit o påmint mig vilket man verkligen inte brukar behöva göra men ändå varför sa ingen något. jag var där ju i god tid. Hela gudstjänsten låg det i mitt huvud och grämde mig och hur skulle jag få kontakt o höra om jag skulle vara med och hur kan mitt minne ha blivit så stört. La sig konrasten i hjärnan och stannade kvar där? Hela veckan har varit bedrövlig när det gäller minnet. Jag skulle behöva en kortläsare som jag stack in i ett minnesfack och som klickade till när saker skulle hända.

I början av gudstjänsten fick vi se Stans sötaste luciatåg bestående av barn från söndagsskolan och söndagsöppet, lucior tärnor pepparkaksgubbar och tomtar. De var många och de sjöng så bra och några spräng upp och ner till sina föräldrar men det gör absolut ingen ting. Så var gårdagskvällens det sångvackraste luciatåget (det jag missade) så var dessa de sötaste.

Efter en bra predikan om att förbereda vägen för Jesus, om hur också vi likt Johannes döparen kan drabbas av tvivel när livet inte blev som vi tänkt och hur Jesus tål våra frågor och också svarar, och superfin sång av jäntorna smög jag mig bort till de andra utdelarna och frågade, o de sa att jag skulle vara förebedjare. Ja det skulle ju gå bra även om jag brukar vilja förbereda mig men talt och andligt för den uppgiften , nu var det bara att störtbe till Gud och hjälp och kraft, ssk som ryggen värkte så att jag knappt visste hur jag skulle orka.

Och det var härligt att vara förebedjare ssk som I frågade om hon skulle be för min rygg först och det hjälpte, sen tänkte jag inge mer på ryggen. Det var många som kom till förbön säkert för att S påminde om det redan i predikan och folk hann tänka ign det.

På fikat hann jag prata med J och jag blir alltid så välsignad av det. Såg ett möte mellan två personer som gladde mig så mkt

Pärlat en del på eftermiddan. Maken jobbade. Sonen har storjobbat med skolan och M förbereder LA.

Dagens tanke: När jag har frågor och tvivel om livet och dess motgångar får jag ställa dem till Jesus och han svarar. För Johannesräkning var det hans vänner som frågade och de fick en hälsning till Johannes  Döva hör, lama gå, den fångne befrias och rättfärdighet förkunnas.

Så kan du och jag få hälsningar till varann. Våga dela dem

Vaknade med ett ryck av en mardröm där min ass  sa upp sig för att hon fått erbjudande  att jobba i en pärlaffär och skulle få mkt högre lön, jag var så rädd  och besviken och orolig för framtiden. Till slut insåg jag att det var en dröm men den låg kvar länge i medvetandet.

Min rygg var lika illa på morgonen men maken smorde med kräm och jag tog två pronaxen och det lättade, tack gode Gud. Må detta ge sig snart.

Maken bakade saffranbröd idag. Men det höll på gå på tok. Medan degen jäste skulle hen skynda sig att lämna in snöslungan på Grann gården för den hade  gått sönder. Vi har nära till Granngården så det var inget problem att hinna, men det var bara det att han mötte en så trevlig kille som sa ”jag lagar den på en gång” och då kunde han ju inte fara hem. Jag såg att degen höll på jäsa över sina breddar så jag tog av översta lagret och gjorde lite lussebullar. Allt var redan i ordningsställt av den morgon piggare maken, så det gick bra göra en plåt.
Sen kom maken hem superstressad över degen.

Glad att jag räddat köket så det inte skulle vara deg överallt.

Sen när allt var utbakat så skulle han diska . Då lyckas han med baken riva ner en av plåtarna som stod ostadigt på plåtstället, rätt ner i köksgolvet.

Mina fina välklippta längder, som jag alltid klipper för maken har inte klippsättet i fingrarna sen barnaåren som jag. Det lärde mig mamma tidigt.  Bak som bak men det var ju inte meningen att det skulle rivas.

Ja vad gör man. Som tur var föll de ej upp o ner ,men det hade blivit en kletig hög av dem o de resterande lussekatterna som låg på samma plåt. Det var bara att försöka dela på dem o tänka at det får se ut som bullar istället för katter, smaken är densamme och så låta allt jäsa om.

Då det var gjort åker proppen ut ur assistentbunken som maken haft full med vatten i o ska lyfta ner i diskhon. Vatten över de renskurade skåpdörrarna och på det rena köksgolvet. Ny skurning för maken.

Då kommer dottern o ska ta mjölken ur kylen, tappar greppet o så har vi mjölk över köksgolvet!!!. Så nu blev det hennes tur skura golvet.

Nu hoppas jag att vi gjort sista skurningen av köksgolvet för idag.

Riktigt så här illa brukar det inte gå.

Ute har blötsnön vräkt ner. Traktorn har skottat upp en jättehög snövall. Sonen började skotta  från bron o hela vägen ner  till gatan men fick så ont i ryggen för det var dötungt, så nu har resten utom jag fått göra en insats. Det är en massa vatten i snön.

Jag hade för mig att gatukontoret ska ta bort de värsta snövallarna när de kör upp en så hög plogvall av  blötsnö men de kanske inte hinner.

I kväll skall två tredjedelar av fam gå på Great Joys julkonsert. Blir kul. Sonen har så mkt prov till veckan så han får sitta hemma o plugga.

Han hade ju kyrkan igår. Jag hade ju bett för mötesledningen hela kvällen o frågade direkt hur det gått. Då skrämmer  han nästan livet ut mig gn att berätta så här gick det”. Jo jag sa hej jag heter luff och  ni är välkomna till andreas, men det skulle ju vara tvärtom, och då hade han rusat ner i bänken o ut ur kyrkan storgråtande för alla hade buat och skrattat åt honom så nu hade han inge vänner kvar.

Han lyckades hålla sig allvarlig o gråtfärdig så pass länge at jag hann undra om det ändå var ngn sanning i det. Men det var det inte.

Det hade gått jättebra så nu har han premiärlett och vunnit den segern .

Gjorde några änglar på eftermiddagen till S som ska hämta dem på kyrkan i kväll. De ska oxå till USA

Dagens tanke:

Att visa medkänsla innebär inte att glömma sig själv,

snarare att minnas

hur man själv har känt det i svåra situationer

när man varit i behov av andras hjälp

Fredag den 9 december 2011

Så grymt ont i ryggen att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Går knappt ligga än mindre stå o gå. Tagit pronaxen o det var som att spotta i havet. Har inte hjälpt ett dugg. Benen är helt bortdomnade vet inte vad jag ska ta mig till.

Jag måste ha gått för hårt på molnen i onsdags när jag var så glad.

Pausar för se om jag kan somna en stund

Blev ingen sömn men låg på värmekudde och ass smorde mig igen med min aloevera kräm och det lättade lite.

Vi var inbjudna till dotterns nya jobb där man skulle ha kakbuffe och LillBabs skulle sjunga. SÅ jag tog mig dit. Jätte kul se de fina häftiga lokalerna och M visade oss runt och presenterade oss för alla sina jobbarkompissar. Det visade sig att jag kände igen en av hennes kompissar , setts på EFS och nu ett antal timmar kom jag på vem hon var. Träffade även en som var konsult som vi träffat på Barn Oas i Piteå så vi fick en trevlig pratstund.

Sen kom LillBabs, hon kan verkligen se de små  människorna och är inte för stor, hon hade ett härligt mellan snack och hon ska få stå för dagens tanke. Hon berättade om en gubbe i Järvsö som hade gjort en massa fina trähästar och hon hade frågat hur han bar sig åt för att göra det. Jo sa Gubben ”jag mejslar bort det om inte är häst” och utifrån det pratade hon om livet och att mejsla bort det som inte är livet. Tyckte det var så bra och gav så många tankar.

Tänk så mkt vi låter skymma livet, det verkliga livet. Under det jag var iväg var ryggen bättre, antingen det berodde på kräm, tabletter, förbön eller alltihop för jag orkade stå den stund jag behövde det.

Sen for vi hem för jag väntade storfrämmande från Östersund, våra goda vänner B och A som var på disputation här.  Jag hann vila en stund innan de kom

Så trevligt det är med vänner som man inte sett på länge och som man befinner sig på samma våglängd på direkten. Vilka trevliga givande timmar vi fick, vi hann prata igenom en hel del och till och med få en kallelse till Östersund och Frösövallen i sommar. Vi får väl se hur det går. Vi fick  en miniamaryllis  i  kruka och en dekorerad tändsticksask så nu kommer jag ha blommande amaryllis även till jul

Sen i kväll kom smärtan i ryggen igen men nu är jag ju hemma i sängen men jag vill bli av med den så jag orkar något. Grannen GB, som jag ej hunnit träffa på ett tag kom över och hade med sig pannacotta efterrätt. Gott . Vi hann prata ifatt oss.

Sonen är på kyrkan och skulle vara mötesledare för första gången Hoppas och ber att det gått bra.

Dagens tanke: Mejsla bort det som inte är livet .

Torsdag den 8 december 2011

Sov dåligt igen. Förstår inte varför min sömn är så rubbad. Blev en intensiv dag. Först en snabbtur för handla till p mötet för jag skulle ha personalmöte med assistent och verksamhetschefen och mig hemma hos oss. Det gick bra men var intensivt och jag fick så ont i magen av fikat så det blev värmekudde på magen

Sen kom IL med en julblomma från kyrkan Och hade med sig go fika. Så roligt få den uppmuntan. Vi hade ett fint samtal.

Jag är så lycklig över alla fina vänner jag har både IRL och i bloggvärlden.

Middan blev enkel och lättsmält, potatismos på pulver o grillkorv.

Maken hade hämtat ut mitt nya antibiotika och där står det att jag absolut inte får ta den med alkohol så nu är det slut på skåpsupandet. Nej skämt å sido jag är absolutist så jag kunde inte låta bli att driva. Alkohol är något jag aldrig ens smakat och anser att man ska avstå från om inte annat av det skäl att man ska var solidarisk med de som inte kan hantera alkoholen. Min man jobbar ju dessutom med de som inte  kunde hantera drickandet till slut och  sen supit bort allt. Det är viktigt med alkoholfria trygga miljöer.

Så jag kan ta min medicin utan att oroa mig för alkoholens verkningar

Sen var det bara dags åka på körövningen och våra härliga julsånger. Det börjar låta bra mycket bättre men än är det en hel del kvar innan stämmorna sitter riktigt. Vågade inte äta frukt på fruktstunden  för magen värkte ännu mer . Hoppas så att antibiotikan ska ta död på alla dåliga  bakterier i magen

Tänker på hur fantastiskt det är att kunna glädja sig åt varje dag, att känna att glädjen bor i mig, glädjen över livet, över att jag bor i ett land där man har nästan gratis sjukvård. Tänk om jag skulle betala alla dyra undersökningar jag gjort eller den dyra behandlingen eller om det skulle var beroende på om jag hade tillräckligt med försäkringar som täckte kostnaden.

Ligger också o tänker på vilken nåd det är att få ha en tro som bär under allt även de tunga dagarna, att det inte är jag som bär tron utan tron som bär mig, att få ha Gud att luta mig mot och Han faller aldrig hur hårt jag än faller mot honom. Han står kvar och tar emot mig när jag faller.

Dagens tanke: Att våga är att bara mista marken  för en stund. Men att inte våga något fast man själv vill, är att förlora sig själv och mer därtill.

Onsdag den 7 december 2011

Tack för förböner och omtankar. Jag sov som en stock hela natten. Kände mig lugn när jag for till sjukhuset.

Väl där var alla vilrum upptagna så jag skulle få ligga på behandlingsavdelningen o vänta på doktorn. I dörröppningen mötte jag vännen A som varit o tagit prover inför sin stundande behandling men vi hann bara heja på varann.

Jag behövde inte vänta så länge och sen kom min doktor. Det känns numera som att möta en god vän. Hon hade gott om tid och vi pratade igenom allt.

Gud är god . Det syntes inga nya tumörer på någon av alla rtg som jag gjort, inte ens i h bröst eller provet de tagit vid h bröst. Där var det bara en hudansamling.

Rtg på h höft visade ingen förslitning men hon sa att man kan känna symptom innan det syns på rtg.

Jag berättade hur orolig jag blivit när alla rtg remisser damp ner och jag inget hörde av henne och då sa hon att är det ngt konstigt då hör hon av sig på direkten så jag vet för framtiden

Så jag kände mig som om jag svävade på moln och fått en jättejulklapp. Trots alla böner så har ju rädslan funnits att de skulle hitta mer så det var som en börda lyfts av.

Vi pratade om problemen med smärtorna i magen och hon tror att det är mina tarmfickor som reagerat på kontrasten och att det blivit inflammationer där så jag ska få en antibiotikakur för att få det att lägga sig, så att tarmarna är i ett bra läge när jag börjar med behandling.

För behandling blir det, dels ett cytostatica och dels herceptin. Cytostatican får jag var 14  dag och herceptinet en gång i månaden.

Med tanke på hur jag brukar reagera så ska jag till en börja få cytostatiska ena dagen o herceptinet den andra så man kan särskilja reaktionerna. Och så ska jag premedicineras som sist.

Men som det ser ut nu så börjar behandlingen först efter jul så ”magen” ska lägga sig och det innebär förhoppningsvis en jul med hyfsade smärtor.

Vi pratade även om dotterns resa till USA och hon tyckte att hon gör helt rätt som far för man kan inte stanna hemma och vänta på att mamma ska dö, det är inget liv. Hon ska göra det hon drivs av och man kan alltid komma hem om något skulle hända för det kan hända vem som helst . Hon ska fara med gott samvete sa hon och det kändes så skönt kunna säga det till dottern.

Kände mig så lycklig och tacksam när jag gick därifrån.

For sen på Björken och visade upp min hud för bröstsköterskan och hon var jätteimponerad hur fint det blivit. Jag berättade om Mary Kane salvan jag fått. Vi pratade om mina tår och hon undrade om ingen tagit en odling på tårnas infektion, så hon skickade med material hem för sårodling och remiss så vi kan ta det så får de skicka svaret till min onk doktor.

Haft lite mindre ont i magen idag men äter jättelitet för säkerhetsskull.

Nu är jag dötrött efter anspänningen idag. Sov en stund på em sen jag ringt mamma o berättat de goda nyheterna.

Nu gäller det bar att hämta nytt mod inför behandlingen, men det känns så skönt att få en liten vilopaus till och slippa sjukhuset juldagarna som det varit de sista åren,

Min syster hade haft en bra doktor på Reumatologen, tyvärr en stafettläkare .

Han misstänker en reumatisk sjukdom med ett ovanligt namn som jag inte hört, var ngt på P. Hon ska på uppföljningsbesök och fortsätta äta antiinfalmmatoriskt. Tyvärr kan det bli svår ledgångsreumatism av det så vi får be att det stannar upp. Hon har också haft nog av prövningar.

På em kom goa B förbi med smakprov på anisbockar och pepparkakor och en trevlig pratstund

Dagens tanke: Gud hör bön även när vi inte förstår svaret.

Varje gång du tänker att du inte orkar längre kommer ett litet ljus.

Det lilla ljuset kommer att förnya din styrka och ge dig kraft att gå ett steg till

Tisdag den 6 december 2011

Sov uruselt, fick ingen tankero. Allt bara snurrade i huvudet.

Alldeles slut när det blev morgon. Hela jag var som ett skakigt paket som inte orkade stå på benen. Låg o tittade på Svt play på adventskalendern o hoppades jag skulle somna, men inte!

Tänkte att lite lunch skulle kanske hjälpa, jag hade ju så många tankar för dagen, sista dagen innan allt startar igen. Men orkade ingenting.

Tog en rostmacka och lite äggröra och fick såna smärtor så jag trodde magsäcken och tarmarna sprack. Jag kunde knappt andas. Det var hemskt  och min enda tröst var att jag inte var ensam hemma.

Släpade  mig in till sängen och la mig med värmekudden, suckade till Gud och drog min ständiga kompis datorn över mig så jag skulle kunna glömma min smärta. Tyvärr hittade jag inget roligt att läsa men jobbade litet med min julavslutning.

På em lättade det lite så jag orkade pilla i mig lite rester och sen ta emot besök på kvällen. Det var min systerdotter o hennes kille som kom på besök. Fick jättefina blommor och kakor . Blev en trevlig stund och jag kunde glömma mig själv

Ylva Eggehorn var på kyrkan i kväll men hon fick klara sig utan mig, jag hade för ont för att fullfölja planen att åka dit.

Nu ska jag lägga mig och hoppas att jag får sova. Imorgon ska jag på onkologen och till doktorn och jag behöver förbön eller är det doktorn som behöver förbön? Egentligen behöver vi det båda två. Min syster som har såna problem med oförklarlig värk  och smärta som invalidiserar henne ska också till doktorn men på reumaten så hon får gärna åka med i bönen så dom hittar felet.

Dagens tanke: Änglar springer inte ifrån livet, de flyger mot det

Söndag den 4 dec 2011

Sov bra, fin gudstjänst men kyrkkaffet knäckte min mage. Det var toppengott  sa smakcentrum, men magen sa magvärk.

När maken jobbat klart på stadskyrkan tog vi en tur på Kappahl som hade 30%  rabatt . Hittade lite julklappar men när jag skulle betala och tog fram mina kort för att bläddra igenom dem så ramlar mitt färdtjänstkort ut ur mina klumpiga fingrar ner i en springa vid disken. Maken försökte med en galge  att få ut det men det gick inte. Den unga kassörskan såg bara olycklig ut. Jag kände mig bara dum. I alla fall kom en äldre kassörska till vår hjälp. Hon visste att disken gick att hissa upp och till slut lyckades A pilla ut kortet.

Hem o vilade o låg med värmekudde på den onda magen.  Åt jättelite till middag för att inte reta magen. Sen for jag på adventspyssel på kyrkan. Det var så trevligt. Till julmusik och brinnande ljus så pysslade vi. Jag är ju en pysslare av stora mått och dessutom rask så jag fick en hel del gjort. Det var så avslappnande  och jag mådde så gott av att få skapa. Så de som ordnat detta är väl värda ett tack och dessutom hoppas jag det blir ett återkommande inslag i kyrkan.

Supertrött när jag kom hem och ont i hela kroppen. Fick en härlig pratstund med dottern som storstädat och som sydde klart tenntrådsarmbanden som vi fått beställningar på. Själv klippte jag bibelord. Armbanden blev jättefina och reser nu till USA.

Maken hade så ont i hjärtat och visade sig ha haft det hela kvällen utan att säga något . Han fick lite nitro av mig innan han la sig. Blir det inte bättre får han åka in.

Måndag den 5 december 2011

Måndag får åka med på söndagens inlägg

Maken hade fortfarande ont så han ringde vårdcentralen och fick en tid. Läkaren tog ekg och blodtryck men det visade inget alarmerande så han lider nog av stress hade doktorn sagt.

Inte bra med stress men skönt att det inte syntes ngt på ekg.

Förmiddan blev rätt intensiv och mina tår har sår igen. När ska jag få fara på mitt spabesök?  Det är som att inget hinner läka ut innan nästa kommer

På eftermiddan fick jag trevligt besök av C. Hon hade med sig en amaryllis kvist i mörkrött. Vackert. Vi fick en trevlig fikastund. Sen tittade hon på mina smycken så tre änglar flyttade hem till henne.

Efter middan kom P och hämtade de beställda armbanden som ska till USA.

Sen var det bönegrupp. M hade köpt trissloter till oss som God Jul, men ingen kammade hem ngn storvinst. B var den enda som vann en liten vinst. Kul grej i alla fall

Hem och vännen B ringde, intervjuade henne om man kan få besvär med tarmfickorna efter kontrastrtg och hon sa det var vanligt att få besvär med tarmarna efter kontrasten så då var det som jag trodde.  Sen ringde  mamma och sen skulle jag se på dotterns glasögon hemlåning för hon provade synen idag och måste ha glasögon. Hon har börjat få sån huvudvärk och ser olika på båda ögonen så hon anstränger det ena mer. Inget lätt val och inte är det billigt heller. Är inte riktigt läge att måsta köpa glasögon när man sparar alla pengar för Ungdom med uppgifts skolan och volontäriet.

Dagens tanke: Känslan av en ängel finns i en kärleksfull kram

Lördag den 3 december 2011

Tack all fina vänner för era uppmuntrande kommentarer. Jag blir alltid så glad över responsen. Många gånger känner jag mig så liten och obetydlig när jag kan göra så lite för andra  som syns  och då betyder era ord att ni får något gn det jag skriver så mkt och era hälsningar  värmer då jag ser att ni varit där.

Idag skulle jag äta julgröt med pysselvännerna och göra lite smycken. Jag var på två demos ett hur man smälter in prydnad i blockljus och ett hur man gör kort. Det var kul

Sen hade jag stora planer på smycketillverkning. Jag började med en beställning i lila, det blev bra men var pilligt ssk när mina händer inte lyder och tog sån tid.

Så åt vi julgröt och skinksmörgås och det är väl det närmaste julbord jag kommer innan jul, ja förståss vi har ju gröten på kyrkan också. Det var gott och jag frestades att äta två mackor.

Det skulle jag aldrig ha gjort. Sen blev jag så dålig i magen. Likadana smärtor som igår och kallsvettades och blev alldeles darrig. Jag la mig och hoppades att det skulle gå över . Men det gick inte över och jag insåg att inte ens min tjurighet rådde på detta utan jag var tvungen ringa maken och be honom hämta mig med en gång.

Jag har nästan aldrig gett upp för smärtor förr men det gick inte.

Sen jag vilat några timmar och haft värme på magen och tagit lite medicin så började det lätta. Det är bara att konstatera att det är samma smärtor som när tarmfickorna var som värst. Jag har varit så bra i höst att jag nästan glömt att jag inte får äta mig mätt. Jag gör det aldrig till vardags utan då äter jag mina mikro portioner och då funkar det bra. Men sen kontrasten rev om i magen så går det inte. Blir så lessen, nu när det är jul och allt. Jag älskar julmat men har inte fått njuta på tre jular nu, först cellgiftet, sen herceptinet och nu vet jag ju inte vad det blir.

Man kan bara be o hoppas att det värsta lägger sig och att jag får ordning på magen innan julen.

Pratade med mamma och då läste hon en så fin betraktelse för mig om att så stor är vår Gud. Han vill hjälpa, och rädda från fruktan. Det behövde jag höra.

Igår hjälpte min man goda vänner med en gitarr och då kom M o P  med kakor som de bakat som tack. Gud är god.

Dagens tanke: Jag vill lyfta mina vingar som örnen, jag vill vänta på den rätta vind. När den kommer vill jag kasta mig ut, jag ska lita på vinden och låta den föra mig, föra mig.

Han ger den trötte kraft och förökar den maktlöses styrka.. De som litar och väntar på Herren får ny kraft, de får nya vingfjädrar som örnarna

Fredag den 2 december 2011

Vidrig natt somnade mot morgonsidan. Kändes superjobbigt fara iväg i morse när jag var så slut redan innan.

Nålen gick bra att få i porten och sen hade jag sån tur att jag sprang på sjukgymnasten och fick en tid hos henne när jag fått isotopen. Efter isotopinsprutningen gick jag ner och tog en kopp kaffe för jag hade order att drick mkt för sprida isotopen i kroppen. Där träffade jag en halvbekant som också haft bröstcancer och hennes man har en annan typ av cancer . Han hade fått max åtta år i överlevnads prognos och nu har han levt många fler år. Han går på kontinuerlig behandling. Det kändes så uppmuntrande och hon är så varm och mjuk att bara det gör en glad.

Hos sjukgymnasten fick jag bekräftat att det nya armbandaget och handsken inte passar som jag tyckt sen jag fick det. Min arm har svällt ytterligare och därför blir det sånt tryck i armvecket att jag blir alldeles svullen där och får så ont. Hon berömde mig av användningen. Hon säger att jag är en sån person som man inte behöver uppmuntra eller tvinga använda lymfbandagen för de syns på slitaget att jag använder dem jämnt.

Men sa hon, när du ska gå på Nobelmiddagan kan du vara utan. Tyvärr är ju chansen till Nobelmiddag inte så stor så jag undrade om bröllop inte kunde jämställas med nobelmiddag och det kunde det. Bröllop är bra mkt större chans. Däremot har jag alltid drömt om att få gå på Nobelmiddagen. Vet bara inte hur det ska gå till? Men tänk få vara med där och få vara utan armbandage.

Sen säger hon att min styrka att stå ut är starkare än en fiber. Den går inte av. Det är roligt att få uppmuntran av alla slag.

SÅ nu beställde hon nya bandage som jag förhoppningsvis får nästa vecka.

Sen gick jag ner på nuklearmedicin där jag bett om ett rum med säng. Sen sprang jag på toan oavbrutet. Dels hade jag druckit mkt dels blev jag nervös kissig. Jag skulle ju ligga i gammakameran blixtstilla nästan en timme och då får man inte kissa. Tyvärr hade nog sköterskan sagt fel på en timmes väntetid så jag trodde till slut de glömt mig. Men till sist var det min tur. Att lägga sig i dessa urskålade bäddar är inte lätt med en ortoplaskorsett för den ger ju inte efter. Men till slut låg jag där och sen började avklädningen för de upptäckte så mkt metall på mig.

Undersökningen gick jättebra. Är så glad att jag inte grips av cellskräck och jag hann be för så många medan jag låg där.

Hade bett sköterskan ringa reseservice så jag skulle slippa vänta sen. Taxi chauffören kom lite för tidigt för de hade lite kaos på taxi, men han var tvungen vänta tills jag var klar och sen skulle jag upp och dra nålen. Men det gick bra . Jag var så glad när jag kom hem och fick äta och ligga i sängen.

Men efter ngn timme blev jag så sjuk. Fick såna magsmärtor att jag även ville kräkas. Tror det var all kontrast jag fått dessa dagar som påverkade mig så kraftigt. Allt rann  ur mig och jag trodde ett tag jag skulle måsta åka in eller ringa onkologen och tänkte typiskt fredag em kl 16. Men det lättade efter ngn timme men jag tror det var tarmfickorna som blev så retade men det blev ej mkt till middag jag fick i mig.

Men jag har tagit igen det ikväll.  Börjar känna mig som en vädertant  för nu tror jag oväder är på gång för nu värker mina höftleder så rejält.

Ikväll var maken och hämtade min syster vid bussen. Hon ska till sina barn men det vore ju roligt hinna ses. Hon hade med sig julklappar från mormor och moster. Mamma hade skickat lite smakprov på mjukkakan hon bakat så nu har jag ätit en mjukkakasmörgås och då känns det att julen är på gång.

Dagens tanke: Livet är ett under som ska vårdas

Torsdag  den 1 december 2011

Vart tog dagen vägen? Först var det morgon och så var det kväll. Vädret har inte varit upplyftande, storm och regn, min fina ljuslykta på bron blåste sönder så glaset var bara i bitar.

Klådan i händerna fortsätter, undrar om det påverkas av att jag är så svullen, mina händer är så klumpiga av svullnaden, försökte fixa några änglar idag och skulle vira silvertråd men det gick inge vidare. H hand lydde inte.

Så då ägnade jag mig åt att fixa lite bilder när jag vilade.

Kvällen var härlig det var ju körkväll och vi började med att sjunga ”Jul, jul strålande jul” och plötsligt var jag flyttad tillbaka till mellanstadiet och den vackraste julsång jag sjungit. Redan då sjöng jag altstämman eftersom jag var tonsäker som vår musiklärare sa. Jag minns hur vi stod i Arvidsjaurs kyrka och sjöng och man ryste av förväntan och glädje och det var levande ljus överallt. Då var det ingen diskussion om att man inte fick ha avslutning eller lucia i kyrkan. Alla visste varför man firade jul och vad det var man sjöng om. Sen om man ville tro på det var en annan sak.

Ikväll sjöng vi även Stilla Natt, tror det är femte arrangemanget jag sjunger på den, men den är min absoluta favorit av julsånger.  Den får in allt, barnet, stjärnan, herdarna, Frälsaren vakandet och väntan och friden. Tror himlen var med och inspirerade den sången när den skrevs.

Känner mig så upplyft när jag sjungit, det går inte att tänka och oroa sig för framtiden, man bara är i nuet, i sången, i stämman och i budskapet. Så är det glädjen att man tillsammans kan skapa något vackert, att allas röster kan tillföra något och när de flätas ihop så blir det något unikt.

Livet är som en kör, vi har varsin lite del, vi låter olika, våra stämmor passar mer eller mindre bra till att sjunga. Men det man märker är att om någon inte är så duktig på att hålla sin stämma är att har man en medsångare att luta sig mot så går det bättre. Och den som inte sjunger så bra kanske tillför något annat genom sitt sätt att vara. Ledaren som står och dirigerar och försöker håla ihop oss är lite som Jesus som försöker leda oss. Ibland sticker ngr toner iväg och det är lite som vi sticker iväg bort från Gud. Ibland kommer vi till något svårt parti som vi får öva många gånger och ibland är saker i livet som såna passager. Det måste övas och övas. Ibland behöver två stämmor sjunga tillsammans så man lär sig lyssna in varann och också att det ibland är lättare att sjunga sin altstämma när man hör sopranen. Vissa passager i livet går bättre när man har en vän att hålla i handen.

Sen detta att se på körledaren är ett måste i kören för att följas och för att ge rätt sånguttryck och utstrålning. Likadant är att ser vi inte på Jesus kan vi verkligen gå fel, göra saker i otakt och vi smittar inte andra med engagemang, ibland ska vi gå varsamt fram som ett pianissimo ibland ska vi gå fram med forte. Ibland måste körledaren slå av för ngåto gick snett emn då ger han inte upp utan börjar om, och så gör Jesus ännu  mer, Han börjar om och om och om igen……………………..

Nu ska jag lägga mig så jag orkar med morgondagens skelett scint. Jag ska vara på onkologen redan halv tio och sätta nål i porten, sen ska jag ner på nuclearmedicin och få isotopen insprutad och sen vänta några timmar innan det är dags för undersökningen. Under tiden ska isotopen hinna spridas runt i kroppen. Sen ta undersökningen i kameran upp till en timme. Det är tur jag är van att ligga stilla i gammakameror och liknande och inte drabbas av klaustrofobi.

Jag brukar använda den tiden till att be för mina vänner och familj och då går det riktigt bra.

Dagens tanke: Ett vänligt ord kan hålla en varm hela vintern

Ett smakprov på halsband och armband

Onsdag den 30 november 2011

I natt sov jag bättre men min rygg är så inflammerad och jag har börjat känna av PPP (pustulosis palmo plantaris) i händerna igen, det sticker och kliar och är rött men hoppas det är tillfälligt.

Sorterade lite sjukhuspapper innan det var dag att åka till rtg. Som ni anat har jag gruvat för denna rtg . När jag kom dit fick jag en dunk på närmare en liter med kontrast medel som jag skulle dricka jämt fördelat över 1,5 timme..

Som tur var hittade jag en soffa jag kunde ligga på i just det väntrum jag skulle vara. Jag drack och drack. Det är inte lätt få i sig ngt man mår illa av men undan för undan minskade det i dunken

Då kommer en sköterska och söker ngn annan men jag säger att jag är den o den o ska in sen, då säger hon,” ja då sätter vi en nål för kontrasten.”  ”Va, ska jag ha nål? Men det har ingen informerat mig om, jag har ju en venport eftersom ingen kan sätta en nål på mig”. ”

Men en nål i venporten  kan vi inte sätta. Då måste du gå till onkologen”.

Tänk om de skrivit det i kallelsen så hade jag kunnat åka dit och slupptit lite av att vandra genom alla korridorer, det är ju ett helt annat hus. Men innan jag kunde gå iväg så skulle höften röntgas, Det var samma tjej som på MR förra veckan så nu hade hon koll på vad jag kunde göra och inte. Sen travade flaskan, jag o rollatorn till onkologen. Tur jag är känd så det gick bra få en nål i venporten.

Sen motionerade  jag tillbaka till rtg samtidigt som jag drack de tre sista muggarna med kontrast

När jag blev inkallad kollade jag in rtg sköterskan och frågade sen vad han hette, då var det en bror till min assistent, precis som jag misstänkte så det blev en riktigt trevlig stund. Och halleluja det blev inte den hemska rtg som jag trott, den här var utan luftinblåsning , bara insprutning av kontrast så det känns som man brinner upp inombords och ska kissa på sig och sen ska man hålla andan. Han sa det kunde blir problem hålla på sluttampen och då fick man tjuvandas men det var inget problem säkert för att jag är körsångare.

Jag var så glad när det var över o kände mig full av energi. Ny motion tillbka  till Onkologen för att dra nålen.

Ringde maken som skulle handla på Maxi och bad att få följa med. Eftersom jag levt på röntgenkontrast som lunch så fikade vi på Maxi innan vi gjorde butiken. Det blev lite mer handlat än vad A hade på sin lista.  Jag ser ju alltid något mer. Men vi hade en kupong så man fick 5 % rabatt och det är alltid bra .

Hem och åt köpta köttbullar o potatismos. Men sen var jag trött så jag slumrade en stund innan det var dags för gudstjänstutskottets sammanträde hos mig.

Det blev en trevlig stund med gott fika som G bjöd på. Den goda pepparkakan föll sonen väl i smaken

Rosorna blommar ännu tvärt emot naturens lagar, det är faktiskt vinter nu, men det verkar rosorna inte veta. Tänker att lite så är det i livet oxå. Vi kämpar mot mörker och kyla och ovisshet.men vi kan ändå blomma trots allt, mot alla odds.

Dagens tanke : Gud är hos oss var afton och var morgon, hans kärlek genom varje dag oss bär.

Måndag den 28 nov 2011-11-29

”Hör min sak i min svaghet, dina ögon ser vad som är sant, svik mig aldrig var barmhärtig vänd dig till mig, ge mig hopp”

Ja till dig tar jag min tillflykt Natten kommer gör mig rädd

I min svaghet ger du styrka gömmer mig här hos dig, här hos dig

Vänd dig till mig ge mig hopp, ja till dig tar jag min tillflykt,

i min svaghet ger du styrka gömmer mig här hos dig”

Känner mig lite låg i kväll. Fick ett blodsockerfall på eftermiddagen och det tog ut all min ork. Är som det inte hjälper att få mat då, den ger ingen energi. Jag blir alldeles skakig och sen tar det hela kvällen att återhämta sig. Jag till och med sov efter maten men det hjälpte inte heller. Nu i kväll känner jag mig låg till humöret, jag hade hoppats orka så mkt ikväll och nu blev det inget.

Vet inte om min och ass utflykt till två affärer vart för mkt, blev så yr på slutet och vi konstaterade båda två att jag inte får fara ut utan vattenflaska. Men några julklappar är fixade och inslagna och ngr är påtittade. Till och med ass hittade julklappar att inhandla så vår utflykt var bra för oss båda.

Betalade in räkningarna idag och det var inge kul. Det märks hur mkt vi haft bilen på verkstan de här sista månaderna och hur mkt jag betalat på sjukhuset.

Lyssnar på Eric Tilling Han har många fina texter. Ligger lite vemod i dem och det är lite så jag känner mig ikväll.

Håll ut min vän vi går tillsammans

vägen vidare  är inte rak

vår trogne Gud har alltid vandrat före.

och Han leder oss än en gång

Håll ut min vän vi kan gå tillsammans

om vår börda blir oss för stor

då finns vi här o hjälper varandra

i Guds namn i Guds nåd

Håll ut min vän vår Gud är med oss

dag för dag bär han oss genom allt

vår förtröstan varje morgon

bär vår börda varje natt

Håll ut min vän håll ut min vän

och om vi vacklar när oron tar över

Stormen tilltar och blåser hårt

lyfter vi vår blick till dig som skapat haven

och som med ditt ord stillar stormens våg’

Han är vår trygghet hjälp i nöden

Han bär vårt mod i mörkrets dal

Och på vår vandrig han är vår herde

och han vakar över oss varje stund

Håll ut min vän vår Gud är med oss

dag för dag bär han oss genom allt

vår förtröstan varje morgon

bär vår börda varje natt håll ut min vän håll ut min vän

Klockan är nu 02.30 och jag får inte en blund i ögonen. Somnade en minut vid 23.30 och hörde ngr ljud som väckte mig och sen har jag legat o vridit mig. I huvudet snurrar allt. Försöker tugga på sången ovan. Jag är inte ensam, jag har några som går med mig och Gud har ju koll på allt, alla mina dagar och alla mina nätter. Det gäller att våga lita på det och vila i det.

Dagens tanke: Håll ut min vän vi kan gå tillsammans

om vår börda blir oss för stor

då finns vi här o hjälper varandra

i Guds namn  i  Guds nåd

Första advent, 27 nov 2011

Berit har satt sig i min kropp framför allt i ryggen. Jag trodde hon passerat men hon verkar ha kommit tillbaka. Pinvärker, men vi har i alla fall el och det verkar inte alla i södra Sverige ha. Hoppas hon ger sig av snabbt, hon verkar inte så sympatisk denna berit

Sov uruselt i natt så jag var knäckt på morgonen. Men en kopp kaffe fick mig vaken och sen övade vi innan gudstjänsten.

Idag var det härlig församling och härlig sång. Gårkvällen var inte lika bra, Ingen stuns i sången, för lite folk  och glädjen hann aldrig ifatt. Saknade det stora adventssjunget med kör.

Sonen läste texter från GT o det gjorde han bra. S hade en bra predikan om nådens år . Vad vänta vi på och vill ha för kommande år? Det jag djupast i mitt hjärta vill ha är Liv, livet med stort L och helst ett friskt Liv. Liv med familj, släkt och vänner och med Jesus som är Livets början och slut.

Vid fikat fikade vi vid ståbordet o det är så härligt att höra vad andra säger och som B sa nu slipper man vrida huvudet ur led för prata med dig och få ont i nacken. Så bordet blev en välsignelse för både mig och andra.

När vi fikade kom en tjej o presenterade sig o sa att hon läste min blogg, hej M! Jätte kul få träffa dig..

Efter fikat drog vi en super snabbis på stan på den tristaste julskyltning jag gått på.

Efter 10 min var vi klara.

På väg hem fick jag ett sms av P som ville komma förbi.

Super goa P med dotter kom och hade med sig lussekatter som dottern stigit upop på morgon och bakat. Sen fick jag höra av min dotter att de haft kontakt med henne för tanken var att de skulle kommit på morgon så jag skulle fått varma lussekatter, men nu var ajg ju på morgonövning med kören så det gick inte. Men tanken värmde och katterna var supergoda.

Vilka vänner jag har. Det är så tårarna rinner av tacksamhet.

Härom dan sa sonen, mamma när du blir frisk då ska vi baka en massa och ge till alla som gett till dig och oss medan du varit sjuk. Ja sa jag det ska vi. De stämmer med hans tanke när han var 14 o jag fått igen cancern för andra gången, då sa han, ”men mamma, dina vänner ger och ger men vad ger du?” Jag hoppas och ber att jag ska få chansen att ge igen

Ikväll startade vi en ny tradition. Vi samlades med glögg, pepparkakor, skumtomtar, lussekatter och berättade våra önskelistor. Det blev så trevligt . Så sonen o jag sa att det måste bli en tradition. Han o jag är nog de mest traditionsgillande i vår familj.

Läs denna artikel så bra Skolan ska kunna lussefira i kyrkan - Debatt - Expressen.se

www.expressen.se

http://www.expressen.se/debatt/1.2634354/skolan-ska-kunna-lussefira-i-kyrkan

Så är första adventskvällen slut. Vi har fått tända längtans ljus i vårt hem, vi har fått sätta upp hans stjärna i våra fönster, som ett budskap till vår omvärld, och det säger att Han som är världens ljus ger aldrig upp. Han ger aldrig upp med dig eller mig.

Dagens tanke: Adventsljusets mening finns ute i den värld som ljuset lyser på.

.

Lördag den 26 november 2011

Adventslördag , den första av de fyra. Att vakna till ett advents pyntat hus är superskönt, visserligen var det nästan mitt i dan när jag vaknade men jag behövde den natten.

Sonen och jag försöker ha en tradition att baka pepparkakor innan första advent. Innan dottern började jobbade  var hon också med . Nu gillar hon mest deg sånär hon kom hem i går kväll anade hon sig till att degen var kokad för det luktade pepparkakor i hela huset så hon var tvungen att får smaka en degklick. Att smaka deg är ett arv från modern, jag älskar deg i alla former och har alltid låtit barn o syskonbarn slicka skålar, det är ett måste.

Sonen vill vi ska lyssna på julmusik när vi bakar så vi laddade med Carolas andra julskiva som jag fick i fjol o knappt hört. Rekommenderas så fina texter.

http://www.youtube.com/watch?v=FIL4FsTh87M

Så många barn som det inte finns plats för , inte heller för Jesubarnet fanns det plats, inte för den evige sårbare Guden. Men liv som blir till måste älskas för att det blev till. Lyssna och ta in den

Det är bara att konstatera att numera är sonens pepparkakor till och med finare än mina. Jag gör lövtunna o de blir inte så vackra men supergoda. Hans blir både och. Jag var tvungen vila i omgångar trots att vi bara gjort halv sats och sparat en del till dottern som jobbar extra idag..

Sonen är ju en klok tänkande kille. Han började fundera på pepparkakor och människor. ”Tänk om vi var som pepparkakor, då den går sönder vid utbakandet så kavlar man bara ut den igen och gör en ny eller lagar den.” Då sa jag, ”men du tänker som Gud i Gamla Testamentet när han sa att vi var som lerklumpar och när man drejar leran och den går sönder så börjar man om med den och så gör Gud också med oss människor också.

Tänk att Gud börjar om med oss på nytt och på nytt. Vi är aldrig för trasiga eller för konstiga för att han inte ska ta hand om oss.

Imorgon  sjungs Hosianna i alla kyrkor så även i vår. Kören ska sjunga och sen blir det nog en liten kortis på skyltsöndag

Sen på em kvällen när alla är samlade ska önskelistor presenteras och hemkokt glögg och pepparkakor smakas.

Maken har grejat utomhus så nu är det fint där med. Men det är konstigt med julgran och ingen snö- Så ur skönhetsvärde saknar jag snön med eljest  njuter jag av det snöfria

När vi skulle tända ljusstakarna i vardagsrummet så lyste inte den ena trots att jag kollat alla ljusstakar i förväg o alla lyste. Vi hittade att en lampa gått men trots byte lyser den ej och vi har kollat varenda lampa med en annan ljusstake. Så nu fick det bli en ommöblering av stakar så jag fick lika i vardagsrumsfönstret.

Nu ska jag åka ner på Kyrkan på adventssjöng. Det är första gången vi inte har körsång på lördagkväll. Då brukar det var fullt i kyrkan och man får verkligen adventsstämning. Få se hur det blir ikväll

Dagens tanke: Ljusets mening finns inte i ljuset utan i det som blir belyst. Adventsljusets mening finns ute i den värld som ljuset lyser på.

Fredag den 25 nov 2011

Mådde inge bra idag. Huvudvärken låg på från det jag vaknade och var yrslig .

Vi fick vänta in vik ass som ska skolas in för hon hade åkt fel. Hon var pigg på att pröva massage redan idag så det fick hon. Men det tog ovanligt lång tid innan jag kom upp när allt ska visas och förklaras.

När vi tittade på mina strålsår så har ett under hänt. De såg så bra ut. Behandling och förbön och så tror jag salvan som goa H skickade upp som prov från Mary Kane som var en salva med bivax som jag smort med tre gånger och nu var huden hel och len och bara en blåsa kvar.

Det kliar fortfarande men inget jämfört med tidigare.  Helt fantastiskt.

Min ass som inskolas hade med sig en burk honung som jag fick.

Jag undrar vad posten tänker. I princip varje dag kommer ett brev från sjukhuset. I går var det två och idag två, fast idag var det ena till min man. Jag fick ytterligare en kallelse till rtg ,denna gång skelett rtg på fredag så nästa vecka är intecknad. Jag använde halva förmiddan till att ringa till rtg mend et var kö hela tiden. Till sist kom jag fram så jag kunde fråga om onsdagens rtg då jag har både bröst och buk och höft. Men de hade planerat ihop det så jag skulle slippa åka in varje dag och dessutom väntar man i samma väntrum. Skönt

På em kom goda vännen M och hennes mamma på besök. Jag fick en så fin amaryllus och ljuvliga M hade bakat saffransbröd och tagit med ngr påsar till mig. Den ena var med lussekatter så sonen jublade när han såg det. Maken och jag som numera är ensamma på fredagkväll, då barnen gör stans kyrkor osäkra, har ikväll provsmakat bullarna  och de var jättegoda.

De köpte även två smycken av mig så det var jättekul.

Sen vi snabbätit middag gjorde vi en handlingstur, kollade in lite julklappar på Jula som jag vill ha, gjorde en tur på Willys och som tur var handlade vi det mesta där för sen skulle vi på Coop för vi hade slut på toapapper, men aldrig mer Coop så länge de bygger om. Total kaos och jag som redan var trött visste inte hur jag skulle ta mig ign affären. Maken fick på egen hand jaga toapppret som de gömt nere vid grönsakerna.

När vi skulle betala undrade expediten om jag ville använda medlemsrabatten, ja sa jag i tro det var några kronor. Hoppsan det täckte allt så det kändes som handla gratis

När sonen kom hem gjorde han och jag pepparkaksdeg, man måste ju lära upp det yngre gardet och han älskar pepparkakor och vår deg som är ljuvligt god.

Imorgon ska han och jag ha en mysdag tillsammans medan storasyster jobbar extra och pappa fixar advents fint på gården.

Känner mig nöjd med dagen I fönstren står stakar och stjärnor och inne är det adventsfint överallt.

Dagens tanke:

Det är livets smärta som åstadkommer den längtan efter läkedom som bara Gud kan tillfredsställa

Torsdag den 25 november 2011

Snabb morgon då jag skulle på utvecklingssamtal. Trevlig skola men för att ta sig in o ut behövde man kort.  Jag var tvungen ta mig gn dörrar som elever inte hade kort till eftersom jag skulle åka hiss vilket ledde till att när jag skulle hem stod jag o vinkade o knackade gn en glasdörr där jag var fast tills en elev äntligen såg mig o kunde hämta en lärare som kunde släppa ut mig.

Utvecklingssamtalen gick bra. Nya betygssystemet komplicerar både för lärare o elever o de har inte fått exempel på råden förrän för 14 dagar sen hur man sätter betygen.

Hem för att skola in nya vik assistenten. Det tar mer ork än man tror . Jag var helt slut sen. Fick trevligt besök av B som varit på Nk o köpt saffrans längd så nu äntligen fick jag smaka saffranbröd. Vi fick en trevlig pratstund. Sen snabbgjorde sonen mat under mitt översinseende. De hade egen undervisning hemma på eftermiddan pgr av alla utvecklingssamtal. Vart lite stress eftersom maken skulle jobba kväll o jag tänkte åka ner med honom till kören .  Jag var i god tid så jag kollade in missionsverksatans basar o köpte enris och ett gammalt hemvävt lakan i lin som jag ska ha som duk.

Trevlig körövning med  härliga advents och jul sånger. Jag blir så glad. Tänk att vi får sjunga om den Herre vi väntar på. Tänk att jag får vara med. Jag gläds så varje gång jag kan göra något. Allt blir så stort i en värld där allt inte är säkert

Fick kallelse till datortomografi på buk och bröst, är där man dricker kontrast och de blåser in luft, den var inge trevlig sist jag gjorde den. Dessutom ändring av höftrtg  till samma dag så nu måste jag kolla om de går ihop tidsmässigt.

Dagens tanke: God doesn't give you the people you want, he gives you the people you need. To help you, to hurt you, to leave you, to love you and to make you the person you were meant to be

Onsdag den 23 november 2011

Började bli orolig igår att jag inte fick några kommentarer för det har aldrig hänt och funderade om jag skrivit något tokigt eller det bara var ointressant.

Men sen idag kom kommentarer . Blir så glad att ni gillar mina smycken. Ängeln är redan såld men jag ska lägga ut fler änglar bara jag får bra fotoljus

Igår väcktes jag av telefonen att min ass var hemma med sjukt barn och naturligtvis fanns  ingen inskolad assistent. Känner mig lite irriterad då vi påpekat det så länge.

Maken fick tvärhjälpa mig upp så det blev  ingen massage och ingen såromläggning på morgon för han var ju på väg till jobbet.

Så småningom hörde Frösunda av sig och hade en  afrikansk kvinna som var undersköterska som skulle komma.

Hon var trevlig men hade en del åsikter om mina saker, vad jag borde slänga och sånt känns jobbigt när det är första gången man ses. Visserligen sa hon sen att det är ju ditt hem men underförstått att jag hade för mkt grejs framme, men det gäller att orka sortera och det är ju det jag håller på med men det går sakta när orken är liten.

Hon kunde bara jobba tre timmar så det blev en konstig dag med mkt ensamhet och det är inte bra för då kan jag inte vara uppe så mkt om ingen ser om jag blir för yr.

Låg och gjorde lite pappersjobb. Fick sen sån huvudvärk.

Sonen gjorde våfflor till middag, gott men jag började må dåligt, blev nog för fett, jag kan ju inte äta för fet mat sen behandlingen.

Jag har ju skrivit om min irritation över butiken som jag beställt renskinn och tenntråd ifrån  och som inte skött sig och hållit vad de lovat och inte läst eller besvarat mail, men idag ringde han och bad om ursäkt   för han insåg att han gjort fel. Jag hade inte skällt på dom bara frågat hur man skull bära sig åt för att få kontakt med dom. Efter hans ursäkt kan jag överväga att beställa igen men funkar det inte då byter jag.

Förhört lite läxa ikväll sen huvudvärkstabletterna börjat hjälpa.  Pärlat med dottern en stund.

Idag, onsdag var Ass  tillbaka, skönt då kan jag slappna av för hon är självgående. Ringde folktandvården och barnen fick tid båda två, sonen skulle varit där redan i sept så jag vet inte varför de ej kallat honom.

Har småplockat idag men haft problem med yrsel och matthet. I måndags tyckte jag att jag låg så bra till i adventsförberedelser men i o med att ass var borta igår så föll det.

Drömmer om saffransbröd men det blir nog en dröm för maken har aldrig tid baka förrän det blir lugnare i kyrkan dvs närmare fjärde advent

I kväll var jag på Minipärlträff och gjorde ett så vackert wraparmband med röda slipade stenar. Bild kommer.

Dagens tanke: Det finns ingen bättre tröstare än den som själv behöver tröstas

Måndag den 21 november 2011

Klockan är mycket så det blir ett kort inlägg. Är just hemkommen från bönegruppen. Där fick vi adventsstämning för B bjöd bla på glögg och pepparkakor. Det luktade så gott och det var så oväntat i tid så man kände hur julen börjar banka på. Vi hade många böneämnen i kväll, skönt att få dela det med varann och med Gud.

Julstämning fick sonen idag när han kom hem och upptäckte att vi bytt gardiner bla i hans rum, och att adventsstaken stod på plats. Han rusade in o tände den för nu skulle han njuta. Att jag sa att det inte var tillåtet att tända förrän till första advent ville han inte lyssna till. Det var ju supermys att få tända nu och han ville ha en lång tid av julstämning. Idag hann vi riktigt mycket, nya gardiner i fyra fönster, ( vi putsade inte) men det märks att assistenten jobbat ett år och har koll på hur jag vill ha det och då går det fortare. Alla adventsstakar funkade så det var bara att ställa dom på plats.  Njuter av att få göra det.

Minns med sorg hur det var för två år sen då jag låg på sjukhuset i flera veckor denna tid och inte kunde göra något för adventsstämningen men maken hade satt upp alla stjärnor och stakar hemma och tagit bilder för att jag skulle få se. Jag är en julnjutare och älskar adventstiden, vill riktigt sega ut på den.

På em började jag beskära mina bilder, här kommer några ex på mina smycken

Tufft armband med svart kedja och mockaband, gitarrberlock vid låset 120 kronor

Höstarmband på dubbelvajer med glas och halvädelsten 175 kronor

Glasfusad Skyddsängel på läderrem  125 kr, kan även fås med silverpläterad kedja för 175 kr, jag gör även änglarna själv av glas  som smälts och lindar silverpläterad tråd på dem. Änglarna ser lite olika ut  beroende på hur glaset reagerar i ugnen och finns i olika färger och storlekar och lite olika pris. Lägger in fler när jag fotat

Närbild

Domsöndag den 20 november 2011

Dålig natt somnade först kl 03. Mardrömmar sen.

Snabbmorgon för maken skulle vara på jobbet kl 9.45 och innan dess skulle han lämna mig på Vasakyrkan. Egentligen är det inte dumt att komma i så god tid för man hinner ligga och be en hel del för gudstjänsten och jag hann också tänka lite på en julandakt jag ska ha.

Idag hade vi Tanzania gudstjänt, dvs fyra st från vår församling har varit på besök i vår vänförsamling i Tanzania. Vi fick se filmklipp, lyssna på vittnesbörd, hälsa som de gör , klappa treklappet,  få presentationer av nya i kyrkan och en minipredikan om Guds dompå den yttersta dagen och om nåden.

Nåden som ges oss genom Jesu död och som driver oss till goda gärningar. Jag är inte frälst pgr av goda gärningar men frälsningen väcker i mig lusten till goda gärningar.

Tyckte det stämde så bra på det som tagit våra resenärer mest under deras besök, det var människorna, den stora gästfriheten, man gav av det man hade, ja mer än man hade, och att höra hur man tog hand om varann och öppnade  sina hem för barn som inte hade något hem. En pastor hade 5 egna barn och så hade han tagit hand om fem till plus därigenom fått ett barnbarn. Vilken kärlek och generositet. Oj vad mkt vi har att lära.

Idag fick jag inviga mitt nya fikabord. Kyrkan har köpt in ett ståbord och ståstolar så jag äntligen kan fika avslappat. Tack I för att du tog tag i det. Och för första gången hörde jag hela samtalet kring ett fikabord för de som satt var i samma höjd som jag. Därigenom blev jag också mindre trött, jag kunde vila mot bordet. Tack gode Gud för den gåvan och tack styrelsen

Sen hade vi föreningsmöte ang ny pastor då vår älskade pastor ska sluta nästa sommar. Det var många bra tankar om vad vi vill ha, men tyckte att detta med förkunnelsen och trohet mot vår vision kändes genomgående. Nu får vi be om Guds ledning och vishet och att det blir den han har tänkt.

Igår kväll var jag tvungen skratta . Jag hade så ont på en fläck bak på ryggen och bad både maken och sonen att känna efter innanför min korsett vad det var som tryckte och gjorde så ont. Nej, de kände inget.

Då gick mina tankar till vad har jag nu för ny smärta som trycker så mot kotorna? När jag klädde av mig fick jag ett gott skratt. Där låg en schal hopknölad innan för korsetten. Den hade på något vis kommit dit när maken satte på korsetten på morgon.

Tänk att två personen känt och inget känt!!! Vad har de för känsel kan man undra? Dessutom borde de sett den för den var turkosblå!!!

Skönt att det inte var ngn ny smärta. Jag har ju nersatt känsel så jag hade inte känt schalen men när smärtan kom kände jag den.

Efter föreningsmötet for vi en sväng till Strömpilen för jag hade sett att de sålde klänningar med  50 % nersättning på Kappahl och jag skulle verkligen behöva något snyggt nu till advent och som döljer behåvästen.

Jag såg tre saker som verkade snygga på galge. Men ack på mig, det såg inte klokt ut. Som en fågelskrämma där alla mina lösdelar syntes. Det var bara att skratta åt eländet.

Tyvärr förlorade jag ett änglaörhänge i provhytten men det är tur jag kan göra nya.

Sen var sängen skön. Har äntligen lagt in bilder från kameran av mina fotade smycken men måste redigera innan ni får se.

Men ett  smakprov på en av skyddsänglarna

Dagens tanke: Vadhelst ni har gjort mot en av mina minsta det har ni gjort mot mig säger Jesus

Lördag den 19 november 2011

Sov länge, Var så skönt slippa vakna för att ass kommer. Lördagar är verkligen min chans få sova. Kollade mina sår och nu ömsar jag verkligen hud, jag har hud av alla färger men infektionen är bättre.

Läste min mail. Då hade jag fått svar från Marcus Birro. Jag var tvungen att skriva och tacka honom för hans krönika som jag hänvisade till i förrförra inlägget, och berätta hur mycket det berörde mig. Men inte hade jag väntat att få svar.

Sen städade jag ett köksskåp dvs det med burkar och askar, slängde allt sånt som var trasigt och inte hade lock eller tvärtom. Sonens kommentar ”men mamma det där gjorde ju jag i somras”. ”Jo visst men man behöver det minst två ggr per år”.

Skönt få det gjort

Sen testade jag om köttkvarnen och passertillsatsen skulle funka som råsaft centrifug på våra äpplen,. Det gjorde den inte. Det kom ingen saft. Läste sen att till det behövde man en riktig råsaftcentrifug så nu önskar jag mig en på Jula som har extrapris nu. Läste hela Julas sortiment på nätet. Och hittade mer önskningar som frostvakt och fläkt till växthuset.

Upptäckte när det var middagsdags att jag skulle få äta mat ensam! Maken skulle på 70 årsfest, sonen och dottern skulle till kompisar och laga mat. Jag visste det ju men jag trodde makens 70-årsfest var fika men även det innehöll mat. Så det blev värma gårdagens rester och äta det i ljuset av stearin. Det gick ingen nöd på mig men kvällen kom att kännas ganska lång i sin ensamhet.

Ensam det är inte ofta jag är det här hemma på kvällstid. Nästan jämnt har jag haft något barn hemma även om maken jobbat. Ensam  det kände jag mig ofta förr när jag var ensam dvs ensamstående. Inte varje dag , men ofta på helgerna när mina vänner umgicks med sina pojkvänner, makar och familjer. Den ensamheten glömmer jag aldrig för den hängde alltid på mig att se till att jag hade något att göra. Det var alltid jag som skulle bjuda hem folk för slippa ensamheten. Inte så jag inte tyckte det var roligt att bjuda folk för det gjorde jag men jag orkade inte alltid vara den som gjorde det eller  hemska tanke den som man måste förbarma sig över. Nu tror jag aldrig det var så mina vänner tänkte. Men det där blev svårare ju mer åren gick, ssk söndagar då man gick hem ensam från kyrkan och en lång eftermiddag låg framför. Större helger tog jag semester och åkte till mamma och pappa.

Men oj vad många söndagar jag gråtit mig igenom och ropat till Gud.

Sen jag fick glädjen att få familj har jag försökt tänka på detta, att se den som är ensam och om jag orkat göra något för den

Men ensamhet kan ju vara ensamhet även om man är omgiven av vänner och familj. Det kan vara som att ingen lyssnar eller över huvud taget ser en. Andra gånger känns det som om ingen förstår, även om de lyssnar.

Ensamheten kan göra att man känner sig som i en glaskupa. Man har svårt att ta in sin familj och sina vänner, trots att man vill. Men man kan även ha svårt att nå ut till dem..

Det jag gjort i alla mina sorters ensamhet är att jag sökt Gud. Ropat och gråtit min nöd och försökt ta till mig ord om tröst och ro från Bibeln.

Jag tror det är viktigt att också våga erkänna sin ensamhet Det kräver mod men det löser. Ofta upptäcker vi att vi inte är ensamma om vår ensamhet. Bibeln talar mkt om ensamhet och just psaltarpsalmerna var min tröst.

Kvällen gick med änglar tillverkning, små örhänges änglar, halsbands änglar och änglar för nyckelringar eller senilsnören. Ikväll blev det röda gröna, lila och blå skyddsänglar

Dagens tanke: Vi är alla änglar med endast en vinge och vi kan endast flyga genom att omfamna varandra

Sov gott och första dan på länge utan huvudvärk.

Hade hoppats orka ta tag i det sista pärlsorterandet men nu är det sånt där trist kvar som jag ej vet var jag ska sätta och det går så trögt o tar sån tid. Så det blev inte klart innan ajg skulel till sjukhuset.

Sjukbilen var försenad och chauffören var på så dåligt humör och körde som en vilde så till sist fick jag säga till honom. Han skylde på kris i sitt liv. Han var på lika dåligt humör i går kväll och svor och svor. Inte ssk trevligt vara kund i sen sån bil.

Jag gick först till Björken för jag hoppades få tag i onkologsköterskan så hon kunde se på mina sår. Men hon visade sig vara ledig idag. Inte konstigt att hon inte svarat på alla telefonsamtal jag ringt idag. Men jag hann se baken på den andra sköterskan så jag knackade på på behandlingsrummets dörr och frågade om jag kunde få lite mer omläggningsmaterial så jag klarade mig i helgen och det fick jag.  Sen skyndade jag mig så fort jag och rollatorn hann till onkologen för att få kanylen insatt.

När ajg kom dit stod de just och pratade om min kanyl för det ska vara en speciell och de hade varit dit från röntgen i går sen jag ringt och noga tillsagt dom om att dt måste vara en spec etikett på kanylen att den verkligen tålde 5 ml dropphastighet. Onk personalen tyckte det ar att ta i i överkant för det står även på vredet på kanylen.

Jag berättade hur mkt jag fått ringa igår för att få klarhet i att jag skulle få kontrasten via venporten och vi konstaterade än en gång att man måste vara frisk för att orka vara sjuk och att man måste göra allt själv så man med säkerhet vet vad som sagts.

I alla fall gick det bra sätta kanylen även om den gjorde ondare när den gick genom skinnet eftersom den är grövre. När jag låg där på sängen kom min onkologdoktor förbi och såg något förvånad ut över att jag låg där. Jag berättade att jag fått en återbudstid på MR så det var därför jag var där. Det tyckte hon förståss var bra.

Så var det att gå bort till magnetröntgen men på vägen passade jag på att gå upp på studentfiket och ta mig en koppkaffe och en kaka så jag ej skulle gå under av hunger. Sen var det att gå och anmäla sig på röntgen och så in på mammografienheten. Där fanns en soffa så jag kunde vila.

Det var samma personal som sist plus en från mammaografin som skulle lära sig. Katetern kollades noga. Blev så full i skratt när jag mindes vad onk personalen sagt. Sen fick ajg klä av mig allt som innehöll dragkejsor nitar etc. Sen var det dags lägga sig på magnetbritsen och då insåg att det var åter ngt jag förträngt/glömt hur krångligt det var att lägga sig i kameran och hur obekvämt och ont det gjorde för min rygg.

Man skulle ligga på mage med bröstkorgen sluttande uppåt och bröstet hängande ner genom ett hål. Sen skulle armarna ligga ovanför huvudet.. Att ta sig dit var ett företag ssk som vi var tvungna att ta av mig bostonkorsetten först i liggande. Sen skulle jag åla runt utan att falla av och så dra mig uppför uppförsbacken utan att lägga tyngden på handtagen och så få ner huvudet i hålet. De var tvungna palla upp med kuddar under mig för jag trodde ryggen skull gå av.  Sen låg jag där och de kröp runt mig på golvet och jag såg allt gn en spegel. Sen fick jag hörselproppar hörsel kåpor och så in i kameran. Det skulle ta 30 minuter. Mot slutet skulle de komma in och spruta kontrast.

De satte  på musik, jag hade valt visor för då tänkte jag att jag  kunde  räkna antalet visor och satsa på att de var tre minuter vardera så jag skulle ha ett hum om tiden.

Från början gick det bra men så började jag få knivhugg i ryggen och så plötsligt kunde jag ej andas, kände hur jag fick ett astmaanfall  och fick inte luft . Var tvungen ringa på klockan och då kom de . Fick astmamedicin och vila tills hostan la sig. Då var man tvungen göra om den sista bildsekvensen som var 7 minuter och sen 6 minuter kontrast.

Jag beslöt att det skulle gå bra och suckade till Gud att jag skulle kunna andas. Nu hade de på fläkten så det var mer luft som cirkulerade därinne i röret. Denna gång glömde de sätta på musiken så nu räknade jag sekunderna för att ha koll på minuterna. Ibland funkade det ihärdiga bultandet från maskinen i takt ibland i otakt med min räkning .

När de kom in och sprutade in kontrasten så bad jag dem sätta på musiken så nu hann jag höra nästan tre låtar. Sen var det över. Tack gode Gud. Så la ner så långt möjligt på britsen så jag kunde vända mig o ha ryggen plan och så på med behåvästen och korsetten.

Gode Gud låt bilderna nu ha blivit denna gång så dom se vad dom ska se..

Dags för dagens sista motionsrunda dvs tillbaka till onkologen för att dra nålen för det kan man inte göra på mammaografin för de har inget heparin att låsa porten med. . Alltså man ska var frisk i benen för sjukhusmotionen som krävs. Det gjorde mer ont än vanligt när nålen drogs men det gick.

Maken kom precis när jag var klar så vi skyndade oss hem för jag var helt slut.

Det tar på krafterna att vara sjuk!

Dagens tanke: Livet är ett enda långt bärande och nåden är stunderna när man själv blir buren

Torsdag den 17 november 2011.

Idag måste ni läsa Marcus Birros krönika i Expressen. Han väcker såna tankar, han vågar sätta fingret på det vi inte vill stå för, ja jag tror han talar med en profets röst . En profet pekar på felen i klartext och en profet pekar på räddningen. Kolla slutet i krönikan. Tack o lov att såna röster ännu inte tystnat, att de kan vara väckarklokor även i en sen timme

http://www.expressen.se/kronikorer/marcusbirro/1.2623868/marcus-birro-nar-bestamde-vi-oss-alla-for-att-kasta-oss-ut-for-denna-medmanskliga-ravin

Hade en jobbig natt. Magen gillade inte penicillinet och sen har jag haft sprängande huvudvärk. Tack vare tabletter  lättade  det när jag skulle prova synen. Tyvärr var synresultatet

inte vad jag hoppats. Det går inte att få till min syn nå bättre. Det lilla man kunde korrigera bättre tyckte han var för mkt pengar för, för jag skulle inte märka korrigeringen. Däremot skall jag kolla mitt ögontryck om ett år för jag börja ligga i överkant.

Kastade in ett öga på ngra affärer medan jag väntade på taxin o kunde bara konstatera att jag ej varit på stan på år o dar. Jag kände inte igen mig.

Kunde även konstatera att med kompressionshandsken på h hand kan jag inte ta ut färdtjänstkortet, bankkorten ur plånboken, betala pengar utan måste be taxi chauffören om hjälp. Man får inget  tag med de små fingertopparna som är utanför handsken. Så antingen måste jag vara utan handske  100 ggr per dag eller så vet jag inte. Vi ska bara inte tala om hur det är att gå på toa när man tar vätskedrivande och ha handskar på båda händerna. Att ha långbyxor o försöka pilla upp en dragkedja, knäppa upp knappen och hinna sätta sig på toan och tillika ha ryggbesvär!!!!!! Jag kanske måste bo på toan hädanefter. Kunde lägga en brits över badkaret och bädda där så jag liksom var närmare till o förberedd o då kunde jag ha en filt över mig så jag slapp långbyxproblematiken. Undra bara vad familj o gäster skulle säga????

Ja ni hör vi är inte överens om nyttan av handsken o armbandaget på h sida,  v sida går nmkt bättre.

När jag kom hem fick jag börja ringa sjukhuset för få reda på var nålen skulle sättas i morgon. Efter fyra fem samtal så hade jag pratat med tre sköterskor, en doktor och tre i växeln men det blev som jag tyckte. Onkologen sätter nålen i porten och imorgon ska en specialist vara med på Mr o se hur det funkar med porten. Alla var trevliga i alla fall.

Nu ska jag ta mitt onda huvud under armen o släpa mig på körövning. Vi börjar med advents o jul projektet ikväll och jag vill inte missa första övningen trots att jag inte kan sjunga änpgr av förkylningen. Men tänker, det är bättre lyssna så då kan jag öva sen om det är ngt jag inte kan. Men det känns lite drygt med ett sånt dåligt huvud.

Sonen  ska slutplugga biologi o dottern jobbar över som de flesta andra dar.

Nu är jag hemma efter en trevlig körövning. Inte kunde jag låta bli att sjunga, även om stämman var skral, men det är ju så roligt. Å dessa underbara gamla julsånger som väcker så många minnen och känslor.

Dagens tanke: Statistik är den vetenskap som lär att om en människa 
står med en fot i en frysbox och med den andra på en 
kokplatta, så har hon det i genomsnitt ganska skönt.
Red Top

Onsdag den 16 november 2011

Känner mig riktigt klagig. Supertrött kraftlös dag. Infektionen i såren var värre idag. Orkar knappt var vaken.

Fick  nya hand och armbandaget idag. Kan inte säga att det gläder mig. Vad i hela fridens dar ska jag nu kunna göra med två immobiliserade händer?

Det går inte att greppa något, inte att skriva för hand, jätteklumpig på datorn, så om mina inlägg i era bloggar på dagtid blir ynkliga så beror det på att jag knappt kan skriva på tangenterna med dessa klumpiga fingra. Nu har jag tagit av dem för natten. Man kan inte anrätta något i köket med dom på, det går ej skära  såvida man inte vill gå med nerkletade händer hela dagen. Ett arm och handbandage är helt okey men två!!! Gode Gud låt svullnaden i h arm ge sig så jag kan vara utan.

Det roliga som hände idag var att jag fått MRtid på fredag. Så nu är väntan över. Måste ringa imorgon o kolla att onk kan sätta in en kanyl  och att de har räknat på hastigheten via porten eljest blir det samma fel som sist eftersom det inte går att få in en kanyl i armen .

I kväll kom grannen GB in och vi fick en trevlig pratstund. Vi pratade om mina problem med perception,varseblivning. Hur saker kan ligga framför mig och jag kan inte se dem. Innan cellgiften hade jag aldrig de problemen, då kunde jag notera saker i förbifarten och se dem, nu letar jag det som ligger mitt framför mig och ser dem inte. Men GB tror det har med taxoteren jag fick, hon har hört det från fler patienter. Jag tycker ju även att hjärnan är trög jämfört med förr. Det går långsammare att läsa, långsammare att förstå och lära.

Då kan jag känna mig utanför det vanliga eller utanför min vanliga verklighet. Jag blir så frustrerad över att inte känna igen mig i hur det brukar vara. Jag vet inte om andra märker det mer än familjen när jag blir tokig på att jag inte ser, men det stör mig så otroligt, känner mig ointelligent och att något är skadat i mig som ej verkar repareras.

Men jag får väl glädjas åt att jag lyckats läsa några böcker och behålla koncentrationen även om det går saktare än förr. Jag är väl bortskämd med att fatta snabbt och lära mig snabbt. Märkte nu när jag läste sonen genbiologi hur trögt det gick att lära in, jag klarade inte långa stycken och fick läsa om flera gånger för att förstå, och det är som att när sonen skrivit ner det i kortare meningar så förstår jag. Sån har jag aldrig varit. Jag brukar kunna plocka ut det viktiga på direkten.

Längtar efter vanlighet. Oroar mig för verklighet, Hoppas på vidrörande himmelskhet

Dagens tanke:

Tisdag den 15 november 2011

Förkylningen har tagit om, mer hosta, slem och halvfeber. Dessutom så ont i huvudet nu på kvällskvisten.

Dessutom har bakterieinfektionen i mina sår förvärrats och flera områden är infekteradeplus att det blossat upp i tårna igen, så jag ringde onkologen i morse. Det slutade med att jag ska äta penicillin i tre veckor till.

Det känns som det inte är ngn ände på allt.

Mitt i dan hade jag trevligt kaffebesök av goda vännen M som hade med sig chokladtryfflar. Den med lakrits var bara så ljuvlig som lakrits kan vara. Mitt favorit godis i alla varianter är choklad och lakrits och kan man kombinera det så är det en lycka

I övrigt har jag inte orkat något. Har beställt synundersökning för nu ser jag inte skillnad på 3, 8 och 9 på TV så det är nog dags för glasbyte. Vet inte om jag ska byta bågar, känns för dyrt just nu även om jag haft mina i minst 6 år. Dessutom måste han kolla trycket och gula fläcken jag har ju ärftligt påbrå till båda.

Inlägget blir kort men huvudet värker för mkt för att ge kloka tankar.

Dagens tanke: När välden säger ge upp, viskar hoppet försök igen

Måndag den 14 november 2011

Vaknade flera gånger av smärta i såren i natt. Var som om ngn karvade i mig. När vi sen tvättade så var det var igen och ännu mer förstörd hud.

Går varje dag och väntar besked från sjukhuset om ngn återbuds tid för magnetröntgen men inte ett ljud. .Alla verkar vara friska som ska ha den.

Ass och jag sorterar och slänger. Vet ej var tiden tog vägen idag för vi hann inte alls det jag tänkt.

På em gjorde jag klar en ängla beställning och fick iväg den samt returen på makens farsdagspresent. Hoppas de nu kan få fram en sån klocka som fungerar.

Goda vännen I  ringde och berättade ngt roligt som ni får veta så smångingom

Tittade på gudstjänsten från igår från Klara kyrka med Carl-Erik Sahlberg och Inga Pagreus och en massa andra. Jag blev så gripen av Plattan kören som sjöng så frimodigt att taket kunnat lyfts. De utstrålade sån glädje, man riktigt såg Jesus i deras ansikten. Här var det ingen stel kyrkokör med gravallvarlig miner

Inga pratade om att kyrkan är som ett ett heligt vardagsrum.

För mig blev det ett så starkt ord. Var  dags  rum. Ett rum att vara i varje dag, ett rum som är fyllt av Guds helighet och som fyller mig med helighet. Det rummet är även mitt hjärta Det är där jag får vaka och vänta på världshistoriens största dag som Carl-Erik sa, den dag då Jesus kommer igen

Sen att se och höra om deras arbete på plattan med dessa samhällets minsta ja då strömmade mina tårar. Att höra Maria som gått på gatan och som efter ett totalt förstört liv blivit återupprättad och nu jobbade med människor som varit den situation hon var, innan hon blev frälst

Ta chansen att se på tv play

http://svtplay.se/t/102854/gudstjanst

Kvällen gick fortare än fort. Hann ingenting.

Dagens tanke: Det är Han som vill vara din bäste vän som kommer igen. Räta på ryggen

Lördag den 13 novc 2011

Igår packade jag i tro men var så pass dålig att jag inte vågade tro det skulle gå. Tänkt  på att när jag skulle till Puss träffen var det lika dant, feber, förkyld och ont . Det verkar som den onde försöker knäcka mig när jag vill ngt spec o attackera mig på alla möjliga sätt.

Men tack och lov Gud vann seger och jag for iväg imorse. Har under hela dagen inte tänkt på att jag varit så sjuk. Det är helt otroligt!

Segern blev på flera vis. Förutom att jag kunde vara där så tävlade jag i  sex tävlingar. Jag vann fem priser för mina smycken, ett första i en bröllopstävling, två andra pris  i dels en citattävling i ” För mycket av det goda kan bli underbart” och dels i en stanstävling, ett tredje i hösttävling och sen ett i deltagartävling. SÅ jag är så nöjd.  Så roligt att bli uppskattad för det man gör. Idag kom en 8 årig tjej och sa alldeles lyrisk  ”du gör så fina smycken, du gör faktiskt vackraste smyckena, hur kan man bli så duktig, Jag vill bli lika duktig som du”  Då rördes mitt hjärta.

Jag ska försöka fota så ni får se. Det är orken för fotrografering som tryter,

Dottern hade otur och det var mammans fel. Hon satsade på tenntrådsarmband och när hon skulle montera dem så fick hon inte in tråden i nålen, men sa jag "du har för litet nålöga, här ta min nål" och hon tog den o började sy men klagade ”det är som tråden går av o det blir hål” Först reagerade jag inte men när hon sa det igen klack det till i mig. ”Jag gav väl inte henne min skärnå”l? Jo mkt riktigt det hade jag gjort så där gick en massa tenntråd och skinn åt skogen. Jag var inte populär och jag grämde mig så hemskt för det var så snyggt det hon gjort..

Vi lyckades få ihop tråd så hon kunde  göra ett farsdags armband i en ny flätteknik. Jag är så irriterad på att jag inte fått den nya  tråden än för nu har vi helt slut.

Jag är helt slut i kroppen, det värker överallt men själen mår bra och det betyder mkt. Så jag tackar GUd och er alla som bett för mig och tänkt på mig. Det hjälpte

Dagens Tanke:  Upp och ner är lika långt, men inte lika lätt!

Fredag den 11 november 2011

Jag fick sova gott trots min oro i går kväll, vaknade många gånger men somnade om och det är huvudsaken. Men idag har varit jobbig dag. Hostar så snart jag ligger ner, bälgar varm saft som lindrar, så ont i revben och lungor, min kropp klarar ej hosta. Det jobbiga är ju att jag inte kan sitta utan måste ligga

Rev upp påbörjat smycke för tredje gången då tråden bara knutar sig..

Rädd jag smittat Ass med min förkylning för nu nyser hon också.

I tro packar jag mina pärlor. Så irriterad på shopen där jag beställt renskinn och tenntråd att han inte skickade det han hade hemma, när jag påpekade att jag behövde det innan helgen, och när han svarade inte sa ett ord om att han inte tänkte skicka det. Jag kan acceptera  att posten slarvat bort hans tenntråd och att jag måste vänta tills det är hittat men det övriga hade han hemma och kunde skickat Visserligen blir det mer porto men lite goodwill måste man väl bjuda på om man vill behålla sina kunder, ssk som han irriterade att i slutändan lägga på en expeditionsavgift som inte fanns utskriven ngnstans i köpvillkoren utan det gång på gång påpekas att det bara är frakten som tillkommer. Jag skrev det till honom och då ursäktade han sig med att han måste ha ngt för att han plockar ihop. Javisst det kan jag köpa men då ska det framgå av köpvillkoren. Som kund måste jag veta vad jag tar ställning till när jag jämför olika butiker .

Tack o lov för min pärlvän som skickade renskinn till tre armband så vi klarar oss i helgen.

I kväll har jag blivit döv också på ena örat, det är en riktigt vidrig förkylning som drabbat mig, den har alla symptom.

Sonen bakade scones till kvällsfikat. Vi la dom på bakstenen och de blev superbra, så som sonen sa, det måste vi alltid göra. Så ngr ljuspunkter i alla fall. Ja och så har maken köpt tre nya st pauler i ljuvliga färger och halsbandet jag repade upp för tredje gången är klart. Bytte tråd till en nyöppnad fireline som inte krullrade sig och då gick det sy.

Dagens tanke:

"Det är alltid bra att veta var man har sina släktingar och vänner, oavsett om man behöver dem eller ej" – Nalle Puh

Torsdag den 10 november 2011

Fick sova bättre i natt och känt mig lite piggare under dagen inte feberfri men ändå så jag varit uppe lite grand. Sorterat lite papper o hittat lite läkarkallelser, upptäckte att man kunde avboka barnmottagningen på Internet, det stod att man skulle vara frisk för göra jordnötsprovokation och så frisk är ingen i huset  varken sonen som ska göra det igen och inte fadern som ska vara med. Fadern fick sjukskriva sig idag.

Idag tackade jag nej till en förfrågan om att ha skriftetal/predikan på mässan på nyårsdagen i kyrkan men det är kvällen innan dottern åker till LA så jag kände att denna gång fick jag satsa på henne och hoppas få en annan gång i kyrkan. Ibland är jag så rädd att jag ska bli så dålig att jag inte får predika och leda mer men det är i mina mörka stunder. I de ljusa hoppas jag få göra det ofta ofta. För det är något jag verkligen älskar.

Vi åt etiopisk pepparsås för driva febern på flykten med den starka smaken(tack skrivmoster för recept) och sonen jublade över god middagsmat.

Men min feber kom igen istället plus en eländig slem och rethosta. ”Gud nu har du ett dygn på dig att fixa mig frisk o smittofri”

Har ikväll lärt mig skillnaden och likheten mellan en lök en blomsterlus och en bakterie. Tänk vad mkt jag glömt sen gymnasiet. Fick ett jublande sms från sonen idag. Han hade fått A, det högsta betyget i nya betygsystemet, på spanska provet och han var så lycklig, det var bara han och en kille som bott i Spanien i flera år. Tänk att man som hörselskadad kan klara ett främmande språk så bra Det är en seger

Nu hostar, fryser och deppar jag. Egentligen är hostan värst, för den sliter i hela min onda kropp. Såren på halsen är riktiga sår utan hud nu och  jag kan ej hålla hakan mot halsen för då gör det så ont Försöker lägga kompresser där för att jag ej ska fastna ihop men det går inge bra då jag får en hostattack för då flyger kompresserna iväg och hakan pressas ner.

Och nu for rösten, nu bara väser jag. Ringer ni och inte får svar beror det på röstbortfallet

Dagens tanke:

:

Onsdag den 9 november 2011

Varit vaken nästan hela natten för att sonens förkylning inte bara knackade på hos mig utan den stormade in utan knackning och övertog hela huset.

SÅ ont i halsen att jag knappt kunde svälja, supertät, rinnsnuva, huvudvärk och halvfebrig.

Trots att jag beväpnade mig med en massa echinagard och gurgling med saltvatten och böner hade jag ingen chans mot detta angrepp. Det blev mig övermäktigt. Så natten blev en kamp att överhuvud taget ligga ner, fästa en näsduk kring den droppande rinnande kranen, och suga på halstabletter utan att kvävas. .

Jag var helt slut när morgonen kom.

Sen jag tvättats o tagit medicin o ätit frukost o bjudit ass på kaffe la jag mig vid datorn o då slumrar jag till. Så hela förmiddan har jag tillbringat halvsovande under tjockfilt, värmekudde och med datorns sövande ljud. Har inte orkat ett skapande skvatt.

Jag brukar var rätt skyddad för förkylningar, en per termin , men nu är det bara en månad sen sist. Undrar om tanken på pärlträffar kan ha en negativ inverkan. Då skulle jag på pärlträff men hann bli frisk och nu ska vi på en träff men här i närheten. Men förkylning vill vi inte bära dit och jag vill inte smitta dottern som ska med.

I dag kom pärlvännens renskinn med posten. Tack o lov för såna vänner!

Nu kan det bli tenntrådsarmband i helgen till försäljning. Foto ska komma . Skulle fota härom dagen med då var kamerans batteri slut och sen var min ork slut och det var för mörkt utomhus.

Idag skriver mina fingrar bara baklänges, jag får rätta i det oändliga o det är så tråkigt. Alla vokaler kommer först, det är ingen ordning alls eller så kommer det med en massa extrabokstäver, och det kan jag för halva tangentbordet skylla på att det inte är så lätt skriva med handske på v hand.

Nu har febern stigit och kroppen värker så det är en riktig influensa jag dragit på mig. Usch jag vill inte ha det så här . Jag hade tänkt utnyttja dessa dagar till mera städning och sortering.

Men jag lägger mig som alltid i Guds händer och ber att han gör under, inte bara med mig utan med resten av familjen också. Maken har sång uppdrag tre kvällar så han måste verkligen må bra.

Dagens tanke:

Tisdag den 8 november 2011

Av ngn anledning har jag missat Marcus Birros krönikor så jag var tvungen att läsa mig bakåt idag och jag fascineras av denne man, Att med sina ord kunna måla en verklighet som berör, som säger mig något som får mig att tänka. Jag berörs av det han gått igenom och vad han blivit och att han vågar stå för det. Ärlighet och äkthet.  Ja ni som följt mig vet att jag tycker han skriver så mycket som är bra och värt att citeras

Idag läste jag hans ord om att vi förs i säkerhet av en osynlig hand en hand som B kallar Gud. Han skriver om sina tre välsignelser sin fru och sina två barn. Tre besvarade böner

Jag har också såna välsignelser. Min man och min dotter och min son. Tre välsignelser som jag ej kan eller vill leva utan. Tre välsignelser som jag är så tacksam för.

Ovan för dem har jag ett tält av välsignelser och det är Guds välsignelser, välsignelser som breder ut sig över oss alla

Under mig har jag en källare av välsignelser . Välsignelser av dom jag kommer ifrån, min släkt, min mor o far och mina syskon.

Bredvid mig har jag välsignelser av mina vänner , min församling.

Egentligen befinner jag mig i en kupol av välsignelser. Ovan under bredvid och nära mitt hjärta

Jag är så tacksam trots att mitt huvud värker, sonens förkylning verkar knacka på och halsens hud sprängkliar i sin ilsket rödbruna färg.

Jag lever och jag känner och jag vill någonting

Dagen har varit fylld av plock och sortering, vill använda dessa lite piggare veckor till att röja innan jag blir sämre. En hel massa tidningar går till tidningsinsamlingen likaså en del recept-

På em kom S min bästa smyckekund på besök. Jag fick en vit amaryllus. Den kommer bli så vacker.

Ett antal ängla örhängen och halsband följde med henne hem och ska bli gåvor ända till Amerika. Var trevliga timmar.

Har fortsatt att agera borgerlig debattör kontra sonen som ska representera socialdemokraterna men ikväll kände jag mig för febrig för att orka lägga in all kraft.

God vän från Östersund ringde och frågade om de fick besöka oss i december. Kul.

Dagens tanke: Det finns inget hinder som du inte kan övervinna,

ingen utmaning som du inte kan anta,

ingen rädsla som du inte kan övervinna

oavsett hur omöjligt det ibland kan verka.

Erin Brockovitch

Måndag den 7 november 2011

Vaknade med migrän efter en härlig dröm där ngn prenumererat på Bead and Button åt mig. Just när jag skulle öppna tidningen och titta på alla fina pärlmönster så vaknade jag av att maken kom med kaffe. Så jag vet inte vad tidningen innehöll för roligt

Var så yr och konstig  men med panodil så lättade det.

Vädret ute är mer vår än höst och idag hade en jättevacker pense slagit ut.  Min ass hjälpte mig tömma varmkomposten idag. Ja hon stod för muskelstyrkan och jag för uppmuntrande prat.Först tog vi ut allt och la det minst färdigbrunna i en skottkärra och för  resten gjorde vi i ordning en efterkomposteringsplats. Sen la vi tillbaka det översta i botten så nu kommer vi nog rymma alla matresterna i vinter. Härligt- Den nästan nedbrunna komposten luktade god jord redan och vi fick nästa vårkänsor.

Jag hade en tandhygienist tid idag och det gick bra. Inga nya hål men jättetorr i munnen Har nästan ingen saliv. Hann samtidigt ta ut mer penicillin och byta några ord med  två vänner medan jag väntade på bårbilen.

Min hud blir värre och värre, den är alldeles rynkig och stram och spricker nog på halsen snart. Dessutom fått nya blåsor och en massa fräknar i strålområdet. Det är svårt att stå ut med klådan och värken i området.

Fick ett mail idag från där jag beställt renskinn till tenntrådsarmbanden och eftersom jag måste ha det innan helgen skrev jag ett nödrop på facebook och snabbt löste det sig. En god människa hade så hon kunde skicka mig. Ibland är det helt otroligt hur lätt vissa problem kan lösas.

Trodde idag att jag fick en kallelese till MR när det var ett kuvert från sjukhusetoch öppnade glad i hågen  men det var en enkät om whiplashskador!! Så det är bara  att fortsätta vänta på ngt akut återbud

Ikväll var vi och uppvaktade en god vän. Fick mkt god schwarzwaldtårta som hennes make gjort. Det blev en trevlig kväll även om jag missade bönegruppen. Hoppas de bad för mig ändå-

Dagens tanke: Det finne en anledning till att backspegeln är så liten och att vindrutan är så stor.

Dit du är på väg är nämligen viktigare än där du har varit

Söndag den 6 november 2011

Vi var i kyrkan idag och för första ggn hade jag glömt att jag skulle medverka vid nattvardsgången. Men tur att vår pastor frågade och då ramlade polletten ner. Jag älskar att dela ut nattvarden och få säga Kristi Kropp för dig utgiven och Kristi kropp för dig utgjuten

Känner mig på ett speciellt sätt som Guds medhjälpare då

Det var en jättefin gudstjänst med vacker sång och en jättefin predikan. Kände hur jag saknat att höra T som varit borta i fem veckor. Det var en så innerlig ton i predikan idag.

Han talade om sorgen och hoppet.

Hur viktigt det är att sörja och få gråta. Vi ska inte ha för bråttom att trösta eller tycka det är hemskt när ngn gråter. Det är läkedom för själen att få gråta. Dela istället gråten.

Hoppet är det som bär oss

Återseendet det som hjälper oss att längta. Som Britt G Hallqvist skriver Vi ska gå till den heliga staden

”De skall gå till den heliga staden
de skall samlas i himlen en gång.
De skall häpna gå in genom
porten till en okänd värld, till ett annat liv.
De skall sjunga, sjunga, ja sjunga
en ny, jublande sång.

De skall minnas den grönskande jorden
och de somrar som blommade där.
De skall glömma det onda och svåra
i en gammal värld, i ett svunnet liv.
De skall sjunga, sjunga, ja sjunga
en ny, jublande sång

De skall möta de trofasta vänner
som de miste på jorden en gång.
De skall leka med änglar och helgon
i Guds paradis. De skall dansa där.
De skall sjunga, sjunga, ja sjunga
en ny, jublande sång

De skall möta den levande Herren,
de skall se honom sådan han är
och förvandlas i ljus till hans likhet.
Deras hopp han var, deras liv han är.
De skall sjunga, sjunga, ja sjunga
en ny, jublande sång”

Vi tände ljus för dem som dött under det gångna året och som tilhört vår kyrka. Vi tände också ett ljus för dem som dött och som saknar vänner och anhöriga. Det kändes så fint.

Denna söndag har vi alltid en iordninggjord vacker plats där man kan tända ljus för sina anhöriga som dött om man inte har ngn kyrkogård att gå till eller för andra saker i sitt liv som man vill be för. Det känns så fint och nu fick jag tända ett ljus för pappa.

VJ sjöng en så fin sång som hade koppling till Psaltaren 23, Herren är min herde, och där refrängen var  om att som hjälp för att inte falla har jag krycka och stav.

Trevlig fikastund också. Pratade med C som nyss återvänt från en resa till Tanzania och som delade upplevelser därifrån

Mörkret kommer verkligen fort konstaterade vi hemma vid middan. Tänker på hur lätt mörkret kan komma in i en människas liv.  Olycka, sjukdom eller ovänskap. Så lätt onda ord kan försvåra en gemenskap och skapa sår.  Ordet förlåt kan kosta men på sikt är det värt allt . Så viktigt det är att reda upp sånt medan man är på livsvandringen. En dag kan det ju vara försent. Den som ber om förlåtelse är den som vinner mest.

Har läst igenom en del gamla blogginlägg i jakt på bilden och länken av pärlväskan som jag vill ha men det jag skrivit berör mig så mkt och påminner om hur sjuk jag varit att jag inte orkade tills jag hittade den. Få se om jag kan göra ett nytt försök sen

En annan härlig sång vi sjöng i gudstjänsten och som får bli dagens tanke, var Min Frälsare lever och honom är det jag ska mäta den dag jag dör. Just nu samlar jag sånger som jag vill ha med den dag jag begravs även om jag ber att det ska dröja länge än. Just nu känns det som det skulle kunna bli en sånggudstjänst för det finns så många fina psalmer som jag älskar.

Dagens tanke:

1.Min frälsare lever, jag vet att han lever,

fast världen har sagt han är död.

Och inget kan skilja mitt hjärta från honom-

ej änglar, demoner och nöd.

2. Min frälsare lever, jag vet att han lever.

Jag honom får möta till sist,

när jag har lagt av mig min kropp som en klädnad,

befriad från ångest och brist.

3. Ej såsom man råkar en främling på gatan,

nej så som man ser på en vän,

en vän man har drömt om i nätter och dagar

och äntligen finner igen.

4. Ja mot öga i klarhet och jubel

och värme och friskhet och glans

vi lever med honom som här vi har anat.

Vi lever för alltid som hans.

Allhelgonaafton den 4 november 2011

Grått ute, speglar lite av helgens vemod. Tänker på pappa som är i Himlen. Saknar honom fortfarande . På söndag får jag tända ett ljus för honom, har ju ej möjlighet gå till graven.

Idag är halsen rödare än röd, skinnet är nästan sönder och det kliar och bränner. Ass bytte bandaget under armen. Återigen reagerade jag med blåsor av bandaget. Så vi tog en ny sort och försökte sätta där det var minst blåsor så den blåsiga huden skulle få andas.

Fortsatt med pärlsorteringen. Börjar ana att slut i all fall. Längtar så att få pärla i stället, fått sån lust till mkt när jag nu sett alla mina fina pärlor.

Såg min favorit Marcus Birro på Skavlan i kväll. Kändes så typiskt honom att det var han som frågade frun till Etiopien fängslade svenskejournalisten ”men hur mår du då i allt det här”?

Hade tidigare idag  läst en så bra krönika med honom i Expressen  där han lyfte upp förskolepersonalen vilka fantastiska människor dom är och hur trygg han är när han lämnar sin son till dem.

Tänker på vår förskole personal när våra barn var små, med vilken omsorg och glädje de skötte om våra barn, så omtänksamma om hela familjen och fortfarande när vi möts så frågar de hur det är med barnen och minns dem. Oj vad mkt de betydde.

Läs : Marcus Birro: Barnomsorg är själva fundamentet för en god yrkeskarriär - Marcus Birro - Expressen.se

www.expressen.se

Kvällen slutade mindre roligt. När jag öppnar kylen så flödar det, inte av mjölk och honung som i Israels land på Gamla testamentes tid, utan av grädde. Grädde överallt. 5 dl i utspillt tillstånd blir mkt mer än 5 dl. I varje skrymsle var det grädde, i varje förpackning hade det letat sig in, över allt rann det. Antingen var förpackningen trasig eller också hade den ramlat o korken inte var helt påsatt, men när jag kollade korken satt den på. Ja där försvann helgens efterrätt och kvällens jobb var inte kul. Men nu är allt upptorkat, kylen skurad.

Förresten ngt jag funderat på varje gång vi städar kylen är på kylskåps ritarna , har de ngn sin städat en kyl, har de funderat på hur mkt skräp som kan fastna mln glasskiva och omgivande list? Ska man verkligen med livet som insats försöka sticka in en vass kniv mln skivan och listen för att få bort smutsen? Skulle verkligen vilja prata med dom.

Nu ska jag ta mitt penicillin och alla andra tabletter o försöka sova.

Dagens tanke: Människor kan glömma vad du sa,

De kan glömma vad du gjorde

men människor kommer aldrig att glömma

vad du fick dem att känna

Torsdag den 3 november 2011

Trött dag med huvudvärk och nackvärk. Hade dessutom träff på banken för att ett huslån skall läggas om. Då hade min tredje bankperson som jag ej hunnit träffa och som jag skulle träffa idag fått barn så nu var det en fjärde person som tog över kunderna. Man märker skillnaden när man haft ngn i många år och sen får en ny som inte vet ngt. Det var beställt ett ståbord så jag skull kunna stå och luta mig mot, det var bara det att det fungerade inte att höja!!!

Så vår träff blev rätt kort. Fick en del tankar att fundera över.

Vilade mest hela eftermiddan för jag var så trött. Trots trötthet och huvudvärk for vi och handlade på Maxi för jag ville ej använda allhelgonaafton till handling. Det märktes att vi ej handlat på två veckor.

Kände mig egentligen för trött att fara på UBC men hade sagt att jag skulle komma och det blev riktigt trevligt när jag väl var där. Kom igång med ett wraparmband så jag kände mig rätt nöjd.

Nu har klådan slagit till under armen oxå, förmodligen tål jag ej omläggningen, men vågar ej röra där då det blödde rätt bra igår.

Mår inte så bra av penicillinet heller, magen är alldeles knäpp.

Känner mig som jag borde hämta ny styrka hos Herren och hans väldiga kraft. Ja inte bara borde utan måste för idag känner jag mig rätt slutkörd. Själen behöver vila ut och fyllas på.

Dagens tanke:

När du har en tung dag då skall jag komma

och viska i ditt öra alla de ord du behöver

jag skall säga att varje sekund som du har ont

betyder att en sekund senare så är det onda över.

Jag skall berätta att bakom molnen är himlen blå,

att efter regn kommer solsken,

att det är i uppförbackarna det går uppöver

och  alla andra klischher jag kommer ihåg.

Jag skall viska att alla har någon som älskar dem, också du!

Och för dem skall du vara stark.

Jag skall ropa att du må komma dig upp och gå vidare i livet –

att du inte ska växa dig  fast i eländet

för det finns alltid ljus i tunneln-

även om du måste gå en mörk väg för att komma fram

Onsdag den  20111102

Idag var sista strålbehandlingen. Jag tog med mina kakor och de blev så glada. Jag tycker att det gått över förväntan bra, kanske för att jag inte haft några förväntningar på vad jag skulle orka utan var dag har fått ha nog av sin egen plåga eller var dag har fått ha nog av sin egen kraft. Personalen har varit så trevlig och omtänksam och det har känts som att möta vänner som bryr sig om mig och velat ordna det bästa. Har jag sagt till om ngt så har de fixat det och fort har det gått. De är värda all beundran

Tyvärr är infektionen sämre och nu luktar det rejält och jag är så röd ändå upp över halsen.

Jag hann få tag i sjukgymnasten för jag har fått mina nya armbandage  med posten och det högra saknade mitt namn, sjukhusets namn och vem som sytt det. Det stod ngt på franska men ajg blev så osöker om det skulle vara så så jag tänkte det rä bäst att fråga  s g. Och mkt riktigt det var fel. Allt som är handsytt ska var märkt med  namn och sg o sömmerska så hon skulle klaga. Vilken tur att jag ej började använda fel armstrumpa.

Jag bad även om att få en blåsflaska eftersom jag har jobbigt med andningen.

Sen fick jag lägga mig i vilrummet i väntan på doktorsbesöket. Dr I kom in och sa att hon var minst en timme försenad  för det hade varit så mkt strul på avdelningen med provsvar etc och undrade om det var okey för mig att vänta. Det tyckte jag , får man bara veta anledningen så går det bra att vänta och dessutom hade jag ju en säng att ligga på och tidningar att bläddra i. Passade på att gå ner på caféet och äta lite men det var det sämsta kaffe jag smakat på länge så jag drack inte upp det!!!! Skyndade mig att ringa färdtjänsten föra att be dem hälsa taxi chauffören att jag skulle bli försenad, men hon fattade ingen ting, hon var ny och visste inte vem jag åkt med etc. Nu hade jag gjort vad jag kunde

Jag fick vänta en och en halv timme men hon är så rar min doktor. Hon undersökte mig  och hade fått svar på odlingen att det var bakterier så det blir penicillin. Hon såg att det var både värmeökat och svullet och inflammerat.

Min Mr försöker de skynda på och hon hade sagt att jag kan komma med kort varsel.

Men den planerade behandlingen är cellgift och herceptin i kombination.

Jag ska tillbaka till henne inom 2-3 veckor oavsett om jag fått göra röntgen.

Berättade också att jag har problem i h ljumske när jag ska inåtrotera i höften så hon skulle skicka en remiss för röntgen av höftleden.

När jag fått såren omlagda så kom jag ner och hittar min taxi stående där fast jag inte beställt. Han hade tänkt att jag kom väl till slut. Liggande i bilen fick jag ringa sjukresor och beställa den bil jag redan låg i och få ett körnummer. Fick prata med en så trevlig kvinna som helt fattade galoppen och sa "åk nu".

Skönt komma hem så fort.

Sen var det vila som gällde.

På kvällen kom P och hälsade på. Hon fick med sig mina kassar med tyg så får vi se vad det kan bli av dem.

Goda vännerna M o B ringde och  så mamma  och sen var kvällen slut. Ja jag hann gå ign socialdemokraternas partiprogram med sonen inför en debatt på skolan där han ska vara socialdemokrat.

Måste bara säga vad roligt det var med alla kommentarer, tack ni rara.

Dagens tanke blir en strof ur Gabriellas sång. Såna här dagar känner jag på ett speciellt sätt att det är nu som livet är mitt. Det är nu jag ska leva och ta vara på tiden. Varje ögonblick blir värdefullt. Jag vill inte missa något och samtidigt vill jag inte rusa igenom något. Jag vill vara här och nu och jag vill vara här och nu fullt ut. Och varje andetag som jag tar vill jag ska vara mättat med Guds närvaro och att Gud ska stråla ut genom mig

Dagens tanke:” Det är nu som livet är mitt
Jag har fått en stund här på jorden
Jag vill känna att jag lever
All den tid jag har
Ska jag leva som jag vill
Jag vill känna att jag lever
Veta att jag räcker till."

Novemberljus

Idag borde man skriva 1/11-11

Så många ettor. Ibland kan siffror ställa till det för att inte tala om förpackningar. Eftersom min strålbehandling går mot slutet tänkte jag bjuda personalen på kaka imorgon. Hade vilat en lång stund för att orka och valt en långpannesort som inte skulle ta så mkt krafter i anspråk.

Allt började så bra. Kakan reste sig fint i ugnen och under tiden skull glasyren sjuda för att sen hällas på varmkaka. Upptäcker att vaniljsockret är slut så jag går till källarförrådet och ser en blåvit burk, oj vilken tur att vi hade vaniljsocker hemma. Blandar 6 msk  i  200 gram smält margarin och 3 dl socker Det ser så vitt och pösigt ut och ljummar det. Eftersom ajg tycker att kaksmet ska smakas så smakar jag  och tror ajg ska dö. Det växer i munnen, bränner och fräser. Vad är detta? Så har det aldrig betett sig förr

Tittar på burken. Det står inte vaniljsocker .Det står bakpulver. Jämmer och elände. Burken såg ju ut som vaniljsocker men det var konsums blåvita: Hur kan man få göra så lika burkar?

Nu är jag helt slut men ringer grannen och hör om de har vaniljsocker och de har det så ajg går över och lånar för att sen göra ny glasyr. Börjar om och hämtar sockerburken i skafferiet och tror att jag blivit förvirrad för där står vaniljsockret.  Hade jag ställt in den utan att tänka när ajg gick efter sockret? Tar fram den bara för att se att grannens burk fortfarande står på spisen. Vem spelar mig ett spratt??

Eftersom jag var ensam hemma kan man undra. Burken stod där jag alltid har den, jag hade letat tre gånger i den utdragbara lådan och den fanns inte där. Men nu fanns den

Ja det var bara att fixa ny glasyr. Men vad gör man med röran? Ja eftersom jag anser att allt går att rädda och inget ska förfaras så tar jag en del av sörjan och gör en äppelkaka, men fyller på med mer socker och smör och ägg o mjöl. Det blev en kaka och resterna har jag nu frysit in i portionsförpackningar till nya kakor.

I övrigt har dagen varit rätt jobbig . Hade så ont i ryggen i morse och var så inflammerad runt kotorna så jag trodde inte jag skulle klara av dagen. Men pronaxen tabletten och ass massage och Gud gjorde under så jag kunde vara uppe en del.

Nu är omflyttningen av alla tyger klara och det blev så bra och framförallt jag vet vad jag har.

Mitt infekterade sår har börjat lukta skunk och inte alls se bra ut så efterstrålningen knatade jag iväg till gulliga sköterskan. Hon gillade inte heller utseendet o var rädd att jag hade feber och i så fall måste en läkare se på det. Tack o lov hade jag ingen feber men hon rengjorde o la nytt förband och skickade en påminnelse till doktorn att kolla provsvar imorgon. Jag känner mig less på att allt skall krångla med min kropp.

Ja kära läsare jag hoppas ni fortfarande följer med på min resa genom livet.  Även om jag inte kommenterar era kommentarer spec ska ni veta att kommentarerna betyder jättemycket för mig.   Men det är inget krav det hoppas jag ni förstår, jag vill bara säga att jag alltid läser kommentarerna.

Nu ska jag krypa ner under täcket och hämta ny kraft för morgondagen.

Imorgon ska jag träffa min onkolog doktor och få veta vad framtiden rymmer.  Som alltid får jag lägga den i Guds hand.

Dagens tanke:  Kom till ro min själ  Herren har varit god mot mig

Novemberljus med Bengt johansson följ länken nedan

http://www.youtube.com/watch?v=Z-HZuPcvP9w

Började dagen med att tala med en på sjukresor som nog vaknat på fel sida. Bl.a  så ogillade han min åktid o sa "så det gör inget om du kommer försent”? "Jo" sa jag  "men om taxin kommer den här tiden hinner jag gott och väl och jag kan inte stå o vänta när det inte finns soffor att ligga på"

Vad ska man tro? Taxin var ordentligt försenad. Sen vare det lång kö på anmälningssidan. När jag står där ringer min hjärtdoktor och undrar om jag sagt upp bekantskapen med honom. Berättade som det var. DÅ säger denna gulliga doktor: "Stressa nu inte utan ta det lugnt".

När han kommer säger han, "får jag bara gå in o fixa britsen så den passar åt dig".! Underbart.

Sen tar han jättegod tid på sig och går ign alla prover. Nästan alla prover var bra, lite lågt kalium och vita blodkroppar och för höga kolesterolvärden. Men säger han du kan ju inte motionera och tål inge mer medicin. Nej så är det .

Han visst att jag legat inne och säger att jag måste åka in varje gång jag känner av hjärtat även om det inte var ngt denna gång. Jag har ju så svårt att göra det.

Min MR på hjärtat var lite bättre än i våras så hjärtat har återhämtat mig från herceptinet.

Sen ändrade han lite på doseringen av trombyl.  SÅ säger denna gudomlige läkare ”och så ringer du mig om du funderar på ngtr ,det behöver inte vara katastrof utan så snart du har funderingar” Kan man ha en bättre doktor?

Snabbt gick jag iväg till strålbehandlingen och sen var det att gå till Björken och träffa sköterskan K. Hon tyckte att infektionen såg sämre ut, mer var . Hon skulle efterlysa provsvaret och be att dom skickade svaret till min onkdoktor. Fick med mig material för omläggning. K är också så underbar så jag blir på gott humör bara av att träffa henne. Hennes skratt förgyller dagen Och hennes kärlek till patienterna är värt pris.

Hann dricka en kopp kaffe på nian innan jag mötte upp sonen i centralhallen för att gå till öron.

Vilken skillnad det är att gå med en 16 åring och en sexåring. Läkaren gjorde inga trevliga undersökningar, gick upp med en kamera i bihålorna men han rörde knappt en min trots att han fick kväljningar och det gjorde rejält ont.  Som sexåring skulle han ha gråtit och försökt komma undan. De skulle diskutera MR bilderna på sonden och svullnaderna hon kunde se och hur de ska behandla det. Han fick ingen leksak för att han var duktig, det skulel ahn fått som sexåring, så mamma bjöd på en glass.

När vi kom hem var jag slut så jag har inte gjort något idag. Sonen har städat ut urvuxna kläder ur sin garderob så det känns jätteskönt.

Med posten kom mina armstrumpor så nu är det dags ha båda armarna inpackade.

Dottern gjorde en så god smoodie ikväll men det var nästan så min hals förfrös så kall var den. Insåg att om jag

får celllgift och mår illa så kunde detta vara ett   alternativ till mat.

Dagens tanke: Skrattet är det säkraste kännetecknet på en människas själ. Om man har ett gott skratt visar det att man är en god människa

Söndag den 30 oktober 2011

Åter kväll och dagen försvann så fort. Extra timmen i morse var skön ssk som jag åkte med maken en timme innan eftersom han skulle jobba på statskyrkan och de börjar förbereda en timme i förväg. Jag hade många trevliga att prata med så timmen gick fort.

Det var en jättefin Gudstjänst på Vasakyrkan om Trons kraft i våra hem. Great Joy, vår gospelkör sjöng jättebra. Det var så härligt att få börja att sjunga med dom ”Detta är dagen som Herren gjort”. Det var så bra start.

Johan som predikade talade om våra hem, hur viktiga de är och att Jesus även använder sig av våra hem. Sen kunde man få förbön för att våra hem skulle bli mer fyllda av välsignelse och att Jesu närvaro skulle bli än påtagligare. Jag tycker att förbönstillfällen är jätteviktiga, man kan aldrig få för mkt förbön och jag och en del andra tog chansen. Jag klarar mig inte utan Jesu närvaro i mitt hem och känner ständigt att det behövs mer, så jag blev välsignad av förbönen och bär förhoppningsvis med mig något av det hem.

Hann prata med flera i kyrkan så klockan var mkt innan vi var hemma. Sen for maken och hämtade sonen som varit på jättebra läger i Skellefteå. Han delade sina erfarenheter med oss vid maten. Så glad över att han och en massa andra ungdomar vill odla sin själ. Det är det som kommer att ge något i längden.

Sen har jag fortsatt med pärlsorteringen och insett att flera askar blev för små så då har jag fått byta ut dem. Försökte ta bilder men batteriet i kameran var slut. Usch vad tråkigt det är sortera o ssk när det inte är tydligt var de ska, har en massa småkrafs pärlor som stör vän av ordning

Det kommer ta flera dagar till med min hastighet och det enda jag vill, är göra ngr smycken. Det positiva är att jag nu vet vad jag har.

På tal om pärlor och smycken, så börjar ni fundera på julklappar och vill handla hos mig så går det bra att ringa/skriva/hälsa på eller också kan ni bjuda hem mig och mina smycken och lite vänner så kommer jag och visar och värdinnan får ett smycke som tack.

Ni som väntar på beställningar, de kommer snart, jag har inte glömt dem.

Imrogon blir det sjukhuset mest hela dagen. Jag ska till min hjärtdoktor, sen onkologen för strålbehandling, sen sköterska för infektionen  i såren och så ska sonen till öron för en svullnad i slemhinnorna som de sett på datortomografin som kan ha koppling till hans migrän och maken ska till tandläkaren för sina tänder

Dagens tanke:  Att odla sin själ är viktigare än att plåga sin kropp

Att det varit segt med blogginlägg denna vecka beror på att sjukhusbesöken tagit så mkt av min kraft att jag ej orkat vara så flitig på att skriva och dessutom haft så ont i ryggen sen jag halkade i måndags och sen fick åka med fel bår.

Hur mår jag? Hyfsat ändå när jag tänker efter hur det var med strålningen för fyra år sen. Då var jag ej van vid den trötthet som drabbade en och hade högre förväntningar på vad jag skulle klara av. Jämför jag med cellgiftet för två år sen mår jag som en prinsessa. Jämför jag med såna som är friskare ja  då sjunker modet men nu jämför jag bara med mig själv och då har det varit en rätt bra dag.. Infektionen läker inte så jag ska nog kolla med sköterskan på måndag

Har ju kommit på att jag ska sortera min pärlor och skapa en bättre ordning och ff allt packa upp pärlorna jag hade med till Stockholm och som sen legat i en väska och stressat mig. Så nu har jag satt ut askar över hela bordet i sovrummet och lite i köket och försöker bestämma vad jag ska ha för ordning. Problemet är dels att jag inte vet om jag ska sortera efter material, färg eller smyckeprojekt eller en blandning av allt. Sen saknar jag bra lådor för sorteringen. Maken föreslog just en hel vägg med affärshyllor men det är så fult o så mkt har jag inte.

Problem nummer två är orken och nacken. Jag skulle inte få mkt lön om jag jobbade i en butik med den hastighet det går. Jag måste vila mellan varje påse. Sen ska allt märkas.

Jag hade tänkt gå i kyrkan i kväll men insåg att orken inte räckte. Får bli imorgon i stället.

Tänk att det är vintertid imorgon. Ute blommar några av mina rosor och fjädernejlikan. Det är helt otroligt och det är bara fyra veckor till advent.

Mörkret är lika mörkt men jag tänker på  att där i mörkret så sker saker som inte är synliga för ögat. Växter och träd förbereds i det mörkaste och kallaste för att kunna blomma till våren och bära frukt/frön. Är det inte så i människans liv att också vi måste igenom mörker och kyla för att kunna sprida skönhet och blomma i vår tid?.

I VK idag stod det så bra ”Allt i livet kan inte gå lätt.

Minsta motståndets lag är inte alltid något ideal att sträva efter

Det finns saker i livet som inte är enkla, som inte är glättiga, och som förtjänar lite extra uppmärksamhet och möda”

Livet är inte lätt, man måste få vara lessen, besviken och orolig. Men det viktiga är att inte ge upp, att våga hoppas även när allt pekar tvärtom. Det kan vända, kanske inte som jag vill,  men under tiden har något förändrats och fått mig att växa och mogna. Där i mörkret sker något trots allt.

Räknar man så med Gud så talar han om vetekornets lag, att kornet måste ner i jorden för att bli något, att det går från död till liv.  Och i kyrkan i morgon kommer det att handla om ”Trons kraft” Oavsett om jag tror att kornet ska komma upp så kommer det under rätta betingelser att växa upp, det växer det inte pgr av min tro men jag växer om jag vågar tro.

Och om jag vågar tro så ser jag också undren mycket tydligare.

Jag kan nu konstatera att det är mkt roligare att ligga här och skriva än sortera pärlor men jag får nog ta ett nytt tag så jag har en säng att ligga i i natt för där står alla saker som stod på bordet där nu pärlorna ligger

Dagens tanke: Vår väg är inte bara mjukt gräs, den är en bergstig med massor av vassa stenar. Men den går uppåt, framåt mot solen

Torsdag den 27 oktober 2011

Att gå och lägga sig och veta att man inte får äta ngt förrän 12 timmar senare är tungt. Jag blir aldrig så hungrig som då.

Tack o lov får man smutta på kaffe på morgon. Sen var det taxi till sjukhuset och hoppas att behandlingsavdelningen skulle ha tid att ta prover till hjärtundersökningen på måndag, när jag ändå var där och det hade de. Jag vågade på mig den rövaren eftersom de sagt att jag ska låta dom sticka i porten för de kan det bäst.  Det var lite jobbigt få igång porten men till sist hade de fåt sina fem rör blod.

Nu skrek magen på mat och som tur var hade jag packat ner en macka som jag kunde äta innan strålningen.

Då ringer min telefon och en glädjestrålande dotter hörs i andra ändan. Det positiva kommer så småningom att meddelas

Så jag svävade ner till strålningen, så om ni såg en flygande rollator så var det jag

.

De är alltid så glada och trevliga på strålningen och dessutom fick jag en kort pratstund med grannen.

Sen tittade läkaren på infektionen. Han tyckte att det ändå verkade som det skulle kunna gå tillbaka om man bara håller det rent. Men visade proven något mer då fick vi ta ställning till det när svaren kommit. Han skulle även stöta på om min MR.

När jag kom hem fick ass tvätta och lägga om såren.

Sen kom rara I och hade med sig flygande Jakob till middag, Så gulligt.

Varit så trött ikväll. Morgonen blev nog för intensiv- När jag hade letat fram alla räkningar och slängt en massa papper då funkar inte internetbanken så nu fick jag inte göra bort räkningarna.

Jag skulle ha lagt orken på pärlstädningen istället.

Dagens tanke: Varje morgon har vi en möjlighet att börja om och reparera gårdagens misstag - tidvattnet sopar varje dag stranden ren på nytt

Onsdag den 26 oktober 2011

Idag hade ett av mina sår blivit infekterade och varades så jag skulle fara till sköterskan på Björken.

Just innan så ringer min mobil. Då är det från cancerfonden och hon ville göra en intervju  med mig för alla hon pratade med sa att jag var så fantastisk. Det är ju väldigt snällt sagt om mig även om jag inte tycker att jag är speciell. Jag är ju bara jag och försöker leva så gott jag kan och se guldkornen och dela med mig även av det positiva. Blir spännande se vad hon får ihop av den kortisen.

I alla fall blev det en mycket snabb intervju som sen kommer i en tidning.

Katja såg att det var rejält infekterat så hon tog odlingsprover och tvättade o la om och försökte sen få en  läkartid åt mig men det var så fullt idag så imorgon ska de se på det.

Skyndade mig på min underbara genväg till strålningen och där fick jag vänta för det var sånt krångel. Kände mig svimfärdig så jag fick lägga mig på vilrummet. Blev lite försenad till taxin men det var okey.

Hem och förbereda för kvällens sammanträde. Hann med lite matte innan men jag var så grymt trött så jag trodde inte jag skulle fixa sammanträdet. Men vi hade så trevligt så min trötthet gick över.

Dagens tanke: Han bär mig genom trötta dagar och hjälper i alla vardagens dagar

Tisdag den 25 oktober 2011

Det blev även skrivuppehåll Gårdagen blev för intensiv. Natten till igår sov jag med andningsapparaten igen för jag skulle på koll. Jag har verkligen inte orkat använda den under allt som varit de senaste månaderna när det cirkulerat kring att hellre få sova lite än inget alls och jag inte haft ngt bra sovläge. Men eftersom jag skulle på koll igen tänkte jag att nu måste jag göra ett nytt försök.

Det tar minst en timme till att somna med den. Sen hade jag tydligen ryckt av mig den efter 3  timmar. Dessutom torkar mina slemhinnor i näsan ut. Men sköterskan förstod min situation så jag skulle inte ha dåligt samvete, utan ta den de nätter det gick för jag får en mkt bättre sömn med den. Då har jag knappt ngr andningsuppehåll. Så det får bli nya försök.

Sen lyckades jag hitta en jättebra genväg till Björken och fick träffa sköterskan. Hon förstod att jag hade ont för nu hade jag blåsor både på framsidan av bröstkorg och uppmot halsen och på baksidan av skuldran. De mot halsen hade dessutom brustit. Hon baddade med  cortison, helt ljuvligt, och sprutade på ett solkrämsskum och sen mepilex dyna utanpå för skydda huden

SÅ jag blir bara vackrare och vackrare med lappar här och där och bandage här och där. Det var ingen som la med det i innehållsförteckningen över mitt liv att jag skulle få såna  extra påslag.

Bara det inte kliade så .

Sen hade jag kuratorstid.

Och sen var jag slut. Höll på somna flera gånger.   På eftermiddan började ass o jag städa ur mitt syskåp, allt ska byta plats och jag passade på att slänga och sortera bort sånt som jag aldrig kommer att använda. Så myrorna ska få en masa tyg. Det är trevligt se vad man är ägare till.

Sov hyfsat i natt men idag verkade det som ett av såren blivit infekterade. Tack och lov är det uppehåll på strålningen även idag för maskinerna har tillsyn igår och idag. Så skönt slippa åka till sjukhuset.

Men det blev en liten utflykt i alla fall. Vi for och handlade på Kvantum som annonserat om färsk lax för 29 kr/ kg och jag har hållit på längta ihjäl mig efter lax. Så kvistade vi in på Blomsterlandet och köpte två amarylluslökar på extrapris. Amaryllus är min älsklingsblomma till jul. Tänk att det ur de där torra rötterna kan komma ngt så vackert och ståtligt

Ikväll skulle jag på bönegruppsträff. När bårbilen kommer så är det fel bår och fel madrass. Tyvärr fanns ingen tid fara och byta så jag var tvungen ta den men fick så ont i ryggen av den, var som att ligga på asfalt, stumt och kallt och hårt  och varenda knöl i vägen kändes rätt in.

Chauffören skulle läxa upp telefonisten som inte sagt till, trots att jag påpekat att jag har spec bår  märkt med mitt namn, när jag beställde och hörde att det var en ny som svarade.

Kvällen var trevlig trots värkande rygg och vi fick  nu inviga det nya badrummet hos GB. Så snyggt. Där kan man sitta längre än nödvändigt och bara njuta

Sen har jag räknat ngr mattetal med sonen, men var för trött för att allt skulle klaffa. Får nog testa i morgon när jag är själv.

Dagens tanke: Det finns alltid blommor för dem som vill se dem

I tron ser jag den redan

Söndag den 23 oktober 2011

Tack Gud att natten vände dagen till Upp.

Övade innan gudstjänsten med kören som skulle sjunga för första gången med sin nye körledare.

Det blev en fin gudstjänst med närvaro. Den stora glädjen var att mina barn gick med som medlemmar idag. Det var flera nya unga och jag blir så välsignad av att se alla stå där, men alldeles ssk  mina barn. De har burits med till kyrkan sen de var 8 veckor, de har burits på förbönens armar sen de låg i min mage och nu står de där på egna ben med en tro som vuxit och alltfort växer. Så tacksam till Gud att de vill vara med.

Som alltid trevligt med kyrkfika.

Vi åt en tidig middag för jag skulle på författarafton med Tomas Sjödin.

Det var bara det att min hjärna hade krympt och inte tagit in informationen som gavs i kyrkan. I predikoturerna stod det kl 18 , i kyrkan pålystes det att det var kl 19 och jag fick veta att det var  den rätta tiden. När tror ni jag kom till kyrkan? Jo 17.20 för man skulle ju komma i tid. Det var bara det att min hjärna inte tagit in detta med kl 19. Nu var jag inte ensam om att ha kommit fel tid så jag fick många att prata med. Men det blev mindre mattetid med sonen.

Tomas skulle tala om sin nya bok ”Tusen olevda liv finns inom mig”. Tomas är för mig en person som vittnar så otroligt om Gud. Han vet gn egen personlig erfarenhet vad lidande är och har ändå bevarat glädjen. Gud finns trots prövning. Han berättade nu om bokens bakgrund, om innehållet och om tron.

En berättelse om mod, om uppbrott men också om att våga försonas med sitt liv.

Tomas sa att många människor funderar över vad som skulle hänt om livet tagit en annorlunda vändning. Hur hanterar man det olevda?

Så har jag också tänkt. Vad skulle ha hänt om jag inte blivit sjuk, om jag inte råkat ut för bilolyckorna?

Det är så lätt att tro att det skulle ha varit ett bättre liv. Men det vet jag ju inte och det är inte så viktigt egentligen, det är inte där jag ska fastna utan det det handlar om är ju att försonas med det liv jag har, att göra ngt av det, att våga möta sanningen, att våga möta det liv jag fick

Ibland skulle man vilja fly, sa Tomas. Precis som pastor Ericsson i boken gör. Men en poäng är att landa i insikten om att det här är det enda livet vi får, att acceptera det. Livet kunde ha blivit annorlunda men det blev inte annorlunda

Drömmar är bra men de måste också begränsas av det som faktiskt blev. En av livets stora utmaningar är att kunna acceptera utan att för den skull lägga sig platt, säger Tomas Sjödin.

Han talade om att man inte kan återvända till det som varit, man kan inte en gång ha lämnat för att komma igen och tro att det är likadant, då skulle man stannat kvar och följt med i utvecklingen . Men när man återvänder kommer man till ngt nytt och det gäller att hitta nya uttryck för det.  Det gäller att upptäcka tron i sitt nuvarande liv att se att barnatron blivit en vuxen tro.

Som alltid väcker hans böcker en längtan att äga dom och läsa dom. Så det får bli en önskan, hade visserligen varit roligt ha hans personliga hälsning i den men så blev det inte denna gång.

Jag träffade så många människor under kvällen, såna som jag fick djupa samtal med och det fyllde mig med sån glädje. Att få mötas är verkligen gåvor, möten som går på djupet, möten som berikar och som lyfter. Jag kände mig nästan viktlös när jag lämnade kyrkan. Ja jag han även få ngr personliga ord till mig av Tomas som förundrade sig över mitt leende mitt i min situation .

Så om gårdagen var ner så har denna dag varit upp.

Dagens tanke: Ett leende betyder inte alltid att du är glad, utan att du är stark nog att le även när det gör ont

Lördag den  23 okt 2011

Sov oroligt och sen sov jag så hårt att telefonen inte lyckades väcka mig bara blanda sig in i drömmen.

Kände mig i sovande form fast jag kom upp.

Snälla P hämtade mig för en lite tur till stan där Konstnärsshoppen öppnade i ny lokal men jag köpte inget.

Känt mig ur humör hela dan, inte på dåligt humör, bara låg. Jag hade så många tankar om vad jag skulle göra idag men inget blev av. Min ostädade ouppackade pärlresväska står fortfarande som ett dåligt samvete

När sonen inte vaknat kl 14 blev jag orolig och gick in för att väcka honom men då hade han just vaknat o undrat vad klockan var. DÅ hade han sovit i 14 timmar i ett sträck. Skolan tar verkligen hårt på honom. Tror detta med att superkoncentrera sig för att höra är väldigt tröttande

Har räknat lite matte med honom ikväll.

Vi hade tänkt se en film på tv som lördagsmys, men alla vi började se på var dåliga eller sorgliga, att se en film om leukemi var inte riktigt ngt som var lämpligt i vår situation även om den kunde varit intressant. Så då föreslog jag alfapet och det var sonen med på så då fick vi lite mys ihop

Ibland är det, utan att vara stora saker, som om luften sugs ur en, som när man tömmer en luftmadrass och pressar ut luften och rullar ihop den och lägger in den i ett skåp tills nästa gång man behöver den. Så känner jag mig. Inte ens att jag ska sjunga imorgon ger mig ngt lyft. Hoppas det är så att var dag har nog av sin egen plåga och att morgondagen därför blir bättre.

Dagens tanke: "Möjligheter måste upptäckas för att de ska bli möjligheter"

Fredag den 21 oktober 2011

Sov en kort intensiv natt med konstiga drömmar. Jag hade blivit osynlig för andra men själv såg jag mig själv tydligt. När andra såg mig såg de en vit plåtcylinder som stod rakt upp..  det  värsta var att jag inte fick kontakt med andra inte ens mina vänner för de såg mig inte fast jag var tillsammans med dem

Undrar vad drömforskare skulle säga om mina drömmar.

Det blev en ursnabb morgon. Jag skull först till sjukgymnasten för att mäta mina armar, ja inte längden på dem utan svullnaden.  Nu blir det strumpa och handske även på andra armen. Det känns inte kul, det går an att ha det på ena armen men att ah det på två komplicerar livet en hel del. Man blir klumpig, svårt att hålla i saker för jag har ju ingen känsel med en handske på, finmotoriken försvinner, man får svårt att göra saker, bar ngt så enkelt som att skära grönsaker, du blir konstant kladdig i handsken när du ska ta upp saker och du kan inte tvätta händerna bara fingertopparna. Jag kommer säkert att lära mig stå ut precis som jag gjort med så mkt annat men det känns drygt. Sg är alltid gullig och peppar mig att säga ifrån när jag får för ont.

Sen var det strålningsdags. Och de är så gulliga.

Hem och fixa fika för jag skulle få storfrämmande från Stockholm, min kusin K och hennes lilla S. Viken liten gudagåva. Krulligt och då menar jag krulligt rött hår och som en liten docka. Jag skulle ha kunnat umgåtts med henne hela dagen även utan mamman. Men det var jättetrevligt träffa min kusin oxå .

Sen var det middagsdags och då var inget barn hemma, den ena skulle inte hinna hem för han skulle förbereda för Luff kvällen på kyrkan och den andra hade körlektion. Så min tanek med lite festligare middag dvs hemgjord pizza blev ju inte riktigt vad jag tänkt, men maken och jag åt och det var gott.

Kvällen tillbringade vi med att skjutsa dottern till kyrkan på vår väg till storhandling på Maxi. Träffade där en kvinna som också haft cancer, det pinsamma var att jag inte kände igen henne förrän vi nästan pratat klart. Jag skulle frågat vem hon var i början men jag fick inte en syl i vädret och sen var det försent.

Jag var så trött av handlingen och hon tyckte jag såg så pigg ut, och mådde så bra för  jag var ju där. Det är bra när folk tycker man är pigg men känslan är tudelad när man själv känner sig färdig att stupa och man vet att det man gjort är för mkt för vad man borde göra och det straffar sig sen. Då är det svårt att hålla med om att man är pigg och alert. Tänk om man en sån gång frågade hur jag mådde istället föra att själv bestämma att jag mår bra. Det blir så konstigt när jag då säger att jag inte mår bra och den andre försöker övertyga mig om att jag mår bra.

I alla fall har strålbehandlingens realitet hunnit upp mig ikväll, nu lossnar skinnet på halsen och gör så ont. Undrar hur jag ska kunna sova. Jag är alldeles illröd och mer än ”solsönderbränd” det är detta jag gruvat för eftersom jag vet hur det var sist. Då bara grät jag av smärta och fick gå med armen rakt ut för att det fanns bara blodiga sår under armen.

Ett glädje ämne är att sonen var nattvardsutdelare på Luff. Det var första gången och han hade gjort det med sin konfa präst.  Det är stort när man får börja tjäna.

Dagens tanke: De vackraste sakerna i livet kan man inte se eller ta på, de finns i ditt hjärta

I går var jag så slut att jag inte orkade skriva. Jag fick komma hem på eftermiddan. Hjärtproverna visade inget, tack och lov, utan de tror att all lymfvätskan gjorde att jag fick ont, att hjärtat inte riktigt orkade.

Tack för alla tankar, uppmuntringar och förböner. Allt detta blir till ett stort ljus i min tillvaro.

Läste ett gott ord på sjukhuset om att Gud har bestämt min styrka, det blev så trösterikt. Gud har bestämt och han ger mig kraften mitt i allt.

När de skulle spola porten och dra nålen fick de inte in ngt koksalt och inte heller ngt heparin så sköterskan utdömde den. Ja ha så muntert, varken en port som funkar eller blodkärl som går att sticka i!!

Gissa om det var skönt komma hem och få lägga sig i sin egen säng, jag fick så ont av sjukhussängen trots att jag låg som prinsessan på ärten.

Kvällen gick åt till att förhöra sonen inför proven i spanska och samhällskunskap.

Pratade med min fina granne om att min port inte funkade. Eftersom hon jobbar på strålbehandlingen erbjöd hon sig att prata med min sköterska om att de skulle fixa en tid på cyten till när jag kom på strålbehandlingen idag.

Sov så gott inatt och kände mig piggare idag. Taxin kom i god tid så jag var före min tid på strålbehandlingen. Fick komma in direkt och GB hade kommit ihåg att prata med Y, så att så snart jag var klar där skulle jag upp på behandlingsavdelningen. Hon hade även pratat med läkaren på strål om vad som hände  med min MR och hon hade ringt men fått till svar att det gjorde bara MR två ggr i veckan så hon skulle stöta på igen

Jag hade även fått tid hos min läkare när strålbehandlingen är slut.

När jag gick från strålis träffade jag läkaren som skickade mig på akuten och hon var glad att se mig. Jag var tvungen att gå och anmäla mig och där var det för första gången ingen kö. Sen upp till behandlingsavdelningen och där fick jag genast en säng. Var B som skulle kolla porten och han fick igång den på direkten. Han sa att de på kardiologen inte kan, så nästa gång jag behöver en nål i porten ska jag komma dit.

Så det var verkligen förutberedda gärningar jag gick i, så istället för att bli sen till taxin så var jag klar en kvart innan den skulle komma. Det kändes så påtagligt att Gud gått före och fixat allt för mig idag.

Sen hade vi pmöte över en god lunch. Jag fick veta att jag vunnit andra pris i en tippstävling på Frösunda. Vinsten var två kaffemuggar och en badhandduk. Inte illa

Sen vilade jag tills jag skulle åka och ta influensavaccinet. Jag hade tur så det var ingen kö, så snabbt var även det gjort. Sen skulle jag träffa dottern och följa henne till resebyrån. Då var det inte heller där kö till vår kontaktperson.  Hon försökte hitta den billigaste resan men det är inte billigt att åka till Los Angeles ssk som jag vill att den ska vara ombokningsbar och återbetalningsbar. Jag bjöd henne på skyddet för att den skulle vara ombokningsbar eftersom det är jag som vill ha det så..

Sen kom maken och hämtade hem oss så jag hann vila en stund innan det var dags för kören

Tyvärr saknar vi sopraner men sångerna är jättefina. Vi ska sjunga på söndag så det gäller plugga texterna.

Dagens tanke: Man kan aldrig nöja sig med att krypa när ens drift är att flyga

Tisdag den 18 oktober 2011

Jag somnde soch sov bra men var trött när jag vaknade och smärtan i hjärtat var kvar. Enl ass ännu mer svullen i h kroppsdel.

När jag kom på strålningen berättade jag hur jag mådde. Innan strålningen var slut var doktorn där. Hon ville att medicinakuten skulle ta över mig så hon ringde dit och skrev remiss och så kom transport och hämtade mig.

Akuten är en lustig plats. Jag fick anmäla mig i luckan och lägga mig på en soffa. Väntrummet var helt tomt men inget hände. Sen jag legat en bra stund kom det in en dam som sa att hon fått konstiga förnimmelser som jag tolkade som stroke eller tia. Hon fick också sitta ner. Efter ett tag kom de och hämtade henne och då tittade jag på sköterskan så hon kommenterade att vi har ringt in fler så det är snart din tur.

Efter en stund kommer en sköterska och säger ”det var sån kö” men det fanns ju inga fler i väntrummet och inte heller i det inre väntrummet. Var det jag som var kön? Eller var det en osynlig kö som jag  inte hade förmågan att se? Fattade inget men alla var trevliga

Sen gick det fort. Jag kopplades upp på ekg, fick syrgas, togs blodprover och så kom doktorn.

Hon sa att det nog var en liten syrebrist på ekg  så de ville behålla mig. Blodvärdet var bra och de vita lite låga men hjärtproverna hade inte kommit .

Så fick jag plats på kardiologen, och det kändes ändå bra vara på plats  än gå hemma o bara ha ont och inte veta. Personalen kände igen mig sen tidigare vistelser.

Söta K hade planerat att hälsa på mig hemma idag men hon kom gärna upp på sjukhuset. Hon hade kaffe och äppelpaj med sig så vi fick en trevlig stund. Är skönt ha ngn hos sig när man inte mår bra.  Sen kom maken förbi en snabbis på väg hem från jobbet. Sen somnade jag, så nog sliter värken på.

Middan var ett nerköp. Stod laxburgare och det trodde jag var ngt likt hamburgare ,men på lax men det var fiskbullar, något som är min absolut värsta rätt, dessutom mikrovärmda med övriga ingredienser. Jag kan bara inte med konsistensen . Tvingade i mig en men sen var det stopp. Den gulliga undersköterskan tyckte jag skulle få ngt annat när hon såg min matbricka, så då fick jag crepes

Träffade avdelningsläkaren som sa de ska bestämma imorgon om jag får åka hem eller om det blir annan undersökning

Kl 18 skulle nya prover tas. Då funkar inte porten fast de tippade sängen upp och ner, dvs med huvudet lägre för se om rinnhastigheten skulle öka. Så det blev till att skicka i armen. Hon var duktig sköterskan och lyckades till sist få in nålen i handryggen. Hon tror inte min port kommer  att fungera utan borde göras om. Kul!!!!!

Så tog de nytt ekg.

Pratade med mamma, dottern och vännen M, numera får man använda mobiltelefonen

Dottern fick sitt visum beviljat så hon var glad. Däremot fick hon stå ute i kylan i 1,5 timmar och vänta på sin tur. Tur det inte var vinter.

Maken kom upp med kaffe på kvällskvisten innan han skulle hämta dottern på flyget

Sen kom en gullig sköterska in o frågade om jag ville ha Internet för det funkade inte med det jag brukar kunna använda. De hade infört endags internet här på kardiologen för patienter så nu känner jag mig närmare världen.

Ber till Gud att mina besvär ska släppa till imorgon så jag får åka hem.

Dagens bön: Vi tackar Dig för att vi lever.
Låt varje dag vara fylld av kärlek.
Hjälp oss att klara det vi ska göra.
Varje dag - idag,
imorgon och hela året.

Dagens tanke:

Faderns himmelska leende lyser upp vår blick

Måndag den 17 oktober 2011

Ingen bra dag. Fick såna besvär med hjärtat på eftermiddan. Tog nitrospray men kände bar av huvudvärk. Tog astmamediciner också för jag hade så svårt att andas. Har bara legat hela dan. Känt mig stressad utan anledning.

Somnade över fysikböckerna när jag läste om krafter. Kändes en gnutta bättre när jag vaknade  men sen började det om. Tog mera nitro , som medförde mera huvudvärk.

Dottern hade sin första körlektion idag. Sen jobbade hon och sen skjutsade maken ner henne till ybuss. Hon ska åka hela natten för att vara nere imorgon bitti på USA:s ambassad och köa för visum. Det känns som en onödig kostnad när vi var nere för en dryg vecka sen, men då hade hon ju ej fått beskedet att hon var antagen.  Sen måste hon flyga hem i morgon kväll  för hon kan ej vara vaken en natt till och så jobba och ha körlektion.

Sen har hon inge mer jobb så efter onsdag behövs förbön om mer jobb.

Så idag blir det inget inspirerande inlägg. Jag ska lägga mig nu och hoppas att kärlkrampen släppt till imorgon. Ska säga till på strålningen om hur jag mått idag.

Ni ska få en dikt av Jörgen Zink som jag hittade .

Det får bli

Dagens tanke:                 Det finns ingen plats

där Gud inte finns:

i skönhetens ljus

och i eländets mörker,

i mötet med det levande

och i dödens smärta.

Det finns ingen kraft

där Gud inte är verksam,

antingen den verkar för oss

eller emot oss,

antingen den lyfter oss

eller slår oss till marken.

Ingen erfarenhet

är mödan värd,

om den inte till slut

för oss tillbaka

till att känna Gud.

Ur boken

Sången om skaparen

av

Jörgen Zink

Söndag den 16 oktober 2011

Idag skulle vi vara i kyrkan halv 11 för att öva psalmsången inför radioinspelningen. Var härligt med att så många var i så god tid.

Fick äntligen träffa min ena systerdotter som jag ej sett till på hela hösten.

Gudstjänsten handlade om Trons kraft. Det var en enkel fin gudstjänst med flera anslag. Många fina både gamla och nya sånger. Men som vanligt grep mig Blott en dag djupt ner i hjärtat. Orden om att vila lugnt och stilla blott vid dina löften Herre kär, är ord om jag behöver ta till mig gång på gång. Det är så lätt att lita på vad andra säger men till sist är det på Gud jag ändå måste lita, han är början och slutet.

När Kristina S sjöng

”Källa så klar, vatten du har

tidernas torka aldrig dig når,

o huru väl, där är ro för min själ,

vila mitt trötta hjärta där får.

tänkte jag, fast orden är gamla och lite ålderdomliga så finns det ett anslag som berör. Trötta hjärtan har vi alla lite nu och då och då finns det en livgivande källa där vi kan få sitta ner och vila och få ny kraft. Jag behöver återvända till den källan ofta ofta.

Ibland blir jag trött på kampen och undrar var trons kraft är, och ändå så vet jag att det behövs bara ett senapskorns kraft för att under ska ske, men ibland är tron mindre än senapskornet. Men tänker jag, om vi hjälps åt att tro för varandra så blir kraften större. Då vågar jag tro på under.

En av våra äldre medlemmar läste så fint om tron av Jörgen Zink och jag ska få en kopia av det så då ska jag dela det med er.

Jag kände mig så glad över kyrkbesöket idag, härlig gemenskap vid fikabordet också.

Men sen gick söndan i rasande fart. Kändes som jag inte hann med. På kvällen kollade jag av med dottern att hon hade alla papper till ambassaden klara, jag blir lätt stressad av att något ska fattas, men vi tror allt är med.

Har varit så svullen idag, det är som om svullnaden blir värre o värre.

Dagens tanke:

Lördag den 15 oktober 2011

Vaknade av att svärmor ringde maken och de har en benägenhett att tro att det är för långt mellan Blekinge och Västerbotten så man måste skrika för att höras

Hade så svårt att somna igår kväll. Ibland kör tankarna bara racerlopp, men en bit choklad och lite suduko gjorde att jag slocknade vid tvåtiden. Undrar vad det är i chokladen som gör att jag kommer till ro, har sett den effekten förr?

Solen sken och det såg ut att bli en fin dag, så nu blev daliorna vinter förvarade och de sista krukorna diskade. Någon verkar ha ett ont öga till vår skottkärra. Nu är det andra gången på några veckor den fått punktering där den står i trädgården. Känns lite olustigt om ngn smyger sig in och gör det. Dessutom på en splitterny skottkärra.

Maken tillbringade dagen i växthuset med att lägga plattor. Det fattades ca 70 st så han kastade sig i bilen och körde till Byggmax, när han lastat in dem i bilen så hittade han inte plånboken och fick lasta ut dem och köra hem. Han var inte glad ska jag säga. Letar plånboken överallt, så hittar han den i bilen då den ramlat mellan sätena. Då hade byggmax stängt och han kastar sig på nytt i bilen för att hämta dottern på jobbet för de skulle övningsköra, men hittar ingen dotter. Ringer hem och då säger jag men hon slutar inte förrän kl 20 ikväll.

Tror ni han var glad? Men till sist kunde vi inte annat än skratta åt eländet. Bättre hämta en gång för mkt än ingen gång alls som det var i somras .

I alla fall var alla nöjda med middagen som bestod av fläskkarré o kantarellstuvning o hasselbackspotatis.

Kvällen fick maken använda till att vara taxi. Sonen klev på bussen men i mörkret hittar han inte busskortet och får gå av och nästa gick inte förrän på en timme. Som tur var skulle dottern och sonen till samma statsdel så det löste sig i alla fall.

Grannen tittade in idag med information om vårat fjärrvärmeavtal. Alltid är det ngt man ska ta ställning till som kostar pengar.

Dagens tanke:

:

Fredag den 14 okt  2011

Igår blev det inget inlägg pgr av att vi inte hade ngt Internet. Telia hade fått en datorkabel avgrävd och det lamslog internet i stan, taxi växeln mm. Jag blev alldels knäpp av att inte kunna  komma ut på nätet.Det är ju mitt sällskap när jag inte orkar något annat

"2011-10-13 Driftstörning Norra Sverige

Mitt roliga igår bestod av körövning. Jag älskar verkligen att sjunga

Sov bättre i natt, så sömnen var god om än kort. Borde försöka med andningsmaskinen igen men har ej orkat det.

Hade tidig tid på strålbehandlingen och skulle träffa doktorn först. Hon skulle försöka skynda på tiden för MR.

Svullnaden kring bröstet sprider sig mer och mer mot rygg och skuldra, undrar så om man kan göra ngt åt det eller om det bara är att stå ut med smärtan. Som tur är minskar smärtan när ass masserat och smort och och fått på korsetten och jag kommer upp. SÅ något finns att vara glad för mitt i allt.

Trött när jag kom hem så det blev sängen. Det är märkligt att strålningen tar så mkt av kraften.

Översatte några dokument till engelska som dottern behöver

Ringde amerikanska ambassaden sen jag gruvat mig en stund. M jobbade så hon kunde ej ringa själv. M hade hört att man måste boka biljetten innan Visat men så var det inte. Däremot kunde man boka den om man hade avbeställningsskydd. Och tack och lov, den jag pratade med talade svenska så min inövade fråga slapp jag ställa på engelska

Sen ringde jag den trevliga människan vi haft att göra med på Ticket, men hon hade bränt ut sig och jobbade bara halvtid så henne kunde vi inte träffa idag, men hon skulle kolla upp tider o priser på måndag.

A hämtade M på jobbet o så for vi ner till stan för  att gå på banken samt  kolla med en annan resebyrå, men på banken var det jättekö och ingen personal och på resebyrån fick vi inte så mkt hjälp.

Insåg att middan skulle bli sen så jag ringde sonen och bad honom börja grädda våfflor. När vi kom hem var alla våfflor gräddade så det var bara  att vispa grädde och äta. Mums så gott

Pratade med mamma och syster i telefon. Min ena syster har fått sån fruktansvärd värk i armarna att hon inte kan röra dem utan medicin och inte sova på nätterna. Känns så orättvist att hon skall drabbas av mer, även hon har ryggskador. Ibland funderar jag verkligen på Guds vägar och tankar.

Idag fick jag en gammal kör av en vän. ”Spärras din väg utav hinder så väldiga och utav berg som där skyhöga står, räkna med Gud ty han gör det omöjliga, han gör vad människor inte förmår.

Den kören passar bra med dagens tanke som jag hittade hos bloggvännen Ingela. Det är gott att få tänka på att Gud redan varit i min morgondag, då är jag inte ensam när jag kommer in i den.

Dagens tanke: Frukta inte morgondagen, Gud är redan där

Jag har ett mysterium. I min hatt hylla hänger en beige jacka som ingen efterfrågat. Den innehåller ett kvitto med telefonnummer till coop i örebrokumlatrakten, en penninglott mm. Vem äger den?

Vem har besökt mig och glömt den och ffa inte saknat den?

Den återfås mot beskrivning.

Dagen idag blev konstig. Jag hade dels så ont i skuldran, kan snart inte vända mig på morgon, men blev bättre efter ass massage och värmekudde.

Dels låg min behandling sent o då måste jag vila mig innan för att orka och då orkade jag inget göra mer än ligga vid datorn på förmiddan.

Idag röntgades jag igen för att se att behandlingen tar där den ska ta och det såg bra ut. Bad sköterskan fråga läkaren om jag får ta influensasprutan. Sen skulle jag gå till sköterskan på Björken för visa mina utslag i strålområdet och om jag ska smörja där men då jag kom bort till utgången var den förbyggd och jag skulle få gå runt halva sjukhuset för ta mig till Björken och då orkade jag inte.

Dessutom hade min huvudvärk slagit till. Ringde hem till maken o han kom o hämtade mig o så gjorde vi en snabbis på Maxi  där jag drack en kopp kaffe för lindra huvudvärken.

Sen blev det fort hem, huvudvärkstabletter och sängen och värmda rester, maken jobbar kväll, dottern jobbar kväll o sonen är sen.

Fick trevligt besök i kväll av P som kom med goda wienerbröd. Så länge sen vi sågs så det blev mkt prat. Höll jag huvudet blick stilla så gick det prata

Sen räknade jag geometri med sonen, kul men inte lämpligt med mitt värkande huvud men eftersom han var sjuk förra veckan så ligger han efter så mkt att han behöver mitt stöd

Nu har jag så ont i huvudet att jag knappt kan röra det. Har tagit mera tabletter, är som varenda muskel vore angripen i nacken så det blir inga djuplodande tankar idag

Dagens tanke:

Tisdag den 11 oktober 2011

Sover för lite men igår kväll hade jag så ont sen jag lyckats med konsttycket att halka på svampar och slita mig i ryggen.

Min ass och jag var ute, hon skulle pilla ner mina lökar och jag skulle peka ut platsen, då kliver jag bakåt för att inte vara i vägen och där är en massa svampar runt rönnen och de blir till ett halkigt gegg som jag bara glider baklänges på.  Varför händer sånt mig så ofta?

Min rygg fixar inte sånt

Tog en tablett och la mig och sen var det dags för min bönegrupp, det blev en trevlig stund och vi hade flera tacksägelseämnen. Det känns så viktigt att få tacka när vi fått bönesvar och inte glömma allt Gud faktiskt ger oss.

I dag hade jag både stråltid och läkartid. Igår när jag berättade att jag börjat svälla så mkt runt axel skulderparti och arm och börjat få så ont så fick jag en läkartid idag.  Jag har svårt att vrida och vända mig och är klumpig i gripförmågan. Märkte det påtagligt i helgen när jag skulle jobba med tängerna och småpärlor.

Träffade en läkare som såg att det var stor sidoskillnad, dvs precis så svullen som jag känner mig, men det finns inte så mkt att göra, hon skulle tala med sjukgymnasten. Men jag vill inte ha strumpa och handske på h hand också! Man blir så klumpig och det är så svårt att ta i saker och svårt hålla i saker.

Dessutom kommer man ju inte åt svullnaden bakom skuldran på det sättet och det är där jag börjar få ont. Jag är även svullen runt halsen och känner mig allmänt plufsig, som ett  svullo.

I alla fall kom jag rätt fort hem för taxin hade kvar båren i bilen medan han körde annan färdtjänst under tiden. Skönt när folk tänker.

I dag orkade jag packa ur väskan men ack när pärlorna ska packas ur och sorteras! Det känns som en dryg uppgift. I morgon får jag hem mina pärlor

Här är buketten som jag fick, ni ser väl P i pärlor för puss, den var specialbunden för mig

Har i kväll förhört sonen på samhällskunskap. Det är så roligt få en chans att repetera sina egna kunskaper. Som ni vet så älskar jag nästan allt skolarbete, det är en förmån att få följa sina barn på det sättet, jag älskar kunskap

Känner mig lite halvförkyld igen och dottern låter ännu mer snörvlig än jag. Hon får absolut inte bli sjuk de dagar hon har jobb. Nu behövs mkt bön för att hon ska få mer jobb, det är ont om det.

Jag har letat stipendier i kväll men inte hittat något

Dagens tanke: Kontinuerlig vänlighet kan åstadkomma mycket. Precis som solen får isen att smälta, gör vänlighet att missförstånd, misstro och fientlighet löses upp och försvinner.

Söndag kväll den 9 okt 2011

Vilka dagar, så fyllda av glädje och kärlek och omtanke! Jag vart nästan hög av all kärlek jag fick möta bland mina pärlande vänner. Att få vara så omgiven av det, var en nåd.

Men början höll på att sluta med förskräckelse. När dottern skull kliva av bårbussens ramp  så viker sig foten och hon faller framstupa ner i gatan med packning och allt och det gjorde så ont i foten. Jag tänkte nej nu är det kört, inte en olycka till med bruten for, så jag skycnade mig att slänga upp en bön till Gud, och hon klarade det . Inga brutna ben, lite ömhet i muskler och skrapad handflata men i övrigt oskadd. Tack Gode Gud

Fredagen gick till kärt återseende. Arrangörerna hade ordnat så fint hörn till mig och M med baden baden stol och reserverad plats på bord. Vi fick handikapprummet att bo i, ett toppenstort rum men det märkliga är att man lägger handkapprummet längst bort från hissen, ingen höjdare när man har svårt att gå och ska släpa på packning

Så strömmade det in 150 damer och ngn enstaka herre alla lastade till tänderna med väskor fyllda av pärlor, och med ett stort leende på läpparna. Det är stor skillnad att vara med för tredje året än när vi kom första gången och inte kände någon och tyckte det var jättesvårt komma in i gänget. Nu fick vi trevliga bordsgrannar så det skrattades friskt vid vårt bord och det kändes jättebra.

Alla fick en goodie bag fylld med bra saker för pärlandet samt ett häfte med tävlingsanvisningar

Sen sattes det igång med att skapa till tävlingarna. Själv hade jag i förväg bestämt att jag inte skull ha krav på mig att tävla utan jag skulle bara njuta och gå på workshops.

Sen fanns det fem pärlbutiker på plats där man kunde förstöra pengar. Redan innan de öppnade hade vi fallit för fascetterade pärlsträngar och jag lärde M att göra wrappade armband

På fredag kväll lärde jag mig göra franska blommor och det var riktigt roligt..

Vi gjorde en tidig kväll dvs kl 24 , då satt många kvar men jag kände att jag var trött och behövde spara krafterna.

Då vi kommer på rummet så är det vatten som rinner på golvet på toan men vi tror det är ngt tillfälligt och lägger frottemattan på golvet.

På morgonen upptäcker vi att vi försovit oss men vi hann till frukost ändå. Men då är hela golvet fyllt med vatten  så vi säger till.

På samlingen får vi veta att man skulle komma från Rosa Bandet, tack vare insamlingen de gör i mitt namn till cancerhjälpen, och titta på vad vi gör.

Då händer ngt otroligt igen. En kvinna kommer o frågar efter mig och har ett stort blomsterarrangemang i famnen. Jag blir alldeles chockad. Då får jag nya blommor från dessa fantastiska pärlvänner. Mitt i buketten så står det P i pärlor. Då grät jag igen och sa till arrangörerna att nu måste jag få tacka på nästa samling.

Efter fikat kom en representant från Rosa bandet och ville intervjua mig och Lina som dragit igång insamlingen. Det var jättetrevligt och redan nu står det en kortis på rosabandet sidan men det kommer nog mer och med kort för hon fotade oss också. Hon berättade att hon själv hade en cancer som var kronisk som hon haft i 11 år som bröt ut när hon väntade barn, det var starkt att höra det. Det blev ett långt samtal om hur det är att ha cancer, att vara anhörig, om bristen av stöd för anhöriga, om min tro och om pärlgänget och om viljan att kämpa. Sen gick hon runt och kollade på pärlvännernas arbeten.

Sen hade jag flera workshops. Det var så kul men jag kände att det blev lite väl intensivt.

Dottern blev heltänd på att göra tenntrådsamband, så hon har redan sytt tre stycken.

Ska fota dem så ni får se om ni är intresserade att köpa/ beställa, överskottet ska få gå till att bli ett litet bidrag till hennes resa med Ywam (UMU) och volontärarbetet

Bilderna kommer senare.

Jag lärde mig även vikingastickning, jättekul och snyggt och  sista workshopen var att göra daggerpärlor Bilder kommer sen.

På kvällen på samlingen fick jag så ordet. Att stå inför alla dessa människor och känna kärlek och omtanke gjorde att mina tårar strömmade, men jag kunde ändå få fram det jag ville, att de skulle förstå hur oändligt tacksam jag är för deras stöd i kampen, att varje guldkorn jag får  är  som en bit på vägen som gör det lättare att gå.

Efteråt kom många och tackade mig för det jag sagt, dom hade också gråtit. Jag tror tårarna blir till pärlor.

Denna kväll var M i sitt esse att jobba så till slut så gav jag upp och gick till sängen för då var jag slut.

Idag blev det bara packning och prat, jag hade ingen ork att skapa men M hann göra ännu ett armband nästan färdigt. Så nu måste jag till att beställa skinn och mera tråd och hornknappar.

En härlig helg går fort, det var vemodigt skiljas och inte veta om vi ses igen, men dessa människor har en speciell plats i mitt hjärta. Jag blir varm bara jag tänker på dem.

När vi skulle inchecka på Bromma så åker jag fast i kontrollen. Det bara tjöt om mig och det märkliga var att det hade inte tjutit när jag åkte ner. De kände på mig men de hittade naturligtvis inget, då undrade de om jag kunde ta av plastkorsetten , nej sa jag så blir jag förlamad. DÅ stängde de den kontrollen, tog in mig i ett eget rum och jag fick klä av mig och bli kontrollerad av två personer. Till slut sa de att jag hade för mkt metaller på mig, dels smycken, dels korsett och dels porten för de hittade inget terrorristmisstänkt på mig.

Det värsta var att min handväska också hade tjutit och ni som känner mig vet att min väska inte är så lätt att genomsöka Nu plockad hon ut allt och där ligger en smyckestång från workshopsen. Ja det var min, ingen stulen. Jag berättade att jag varit på smyckeshelg och tillverkat smycken och jag var jätterädd om tången. De insåg att jag inte var terrorrist och jag fick behålla tången.

Gissa om ngn i min närhet tyckte det var skämmigt! Det var tur vi var i god tid så vi hann med planet.

Nu är vi lyckligt hemma, trötta men glada och tacksamma och den fina blomman står på bordet och gläder mig och påminner om alla fantastiska vänner jag har fått genom pärlandet.

Denna helg med Stockholmsdagar, handling, goda frukostar, umgänge med dottern och så pärlorna är en sån kick för mig att orka tänka på nya behandlingar, för nu kör det igång imorgon igen. Jag har börjat svälla rejält i strålområdet och höger hand håller på bli så klumpig vilket märktes i helgen,  jag var så fumlig med tängerna

Dagens tanke:

Tisdag den 4 oktober 2011

Jag förstår inte vad som hänt med min sömn kan varken somna på kvällen eller sova på morgonen. Börjar undra om det är nässprayen jag reagerar på, jag vet att jag inte tål Renexin och Rhinomal så kan ju vara ngt i denna nya nässpray som jag inte tål. Men jag blir så slut av att inte sova

Idag fick jag träffa gulliga I innan och efter  strålbehandlingen och byta ngr goda ord, hon bjöd mig på en glassbakelse mums. Tyvärr fick jag ett astmaanfall under behandlingen, Fattar inte vad det är i rummet som jag reagerar på så intensivt.

På em blev jag så dålig i magen igen, hade så ont att jag bara kunde ligga, vet snart inte vad jag törs äta

Sen fick jag migrän men eftersom vi alla grannar skulle träffa  Swoosh som är ett företag som fixar avloppsledningar utan att byta stammar och våra hus börjar vara i den åldern att det är dags att göra något åt dem innan  det händer ngt allvarligt så var jag tvungen gå iväg ändå. Jag ville ju veta men jag ville inte ha så ont i huvudet när jag skulle lyssna

Mannen från Swoosh gjorde ett seriöst intryck och de verkar ha goda vitsord så alla grannar var intresserade så vi ska få ett offertförslag.

GB och B bjöd på kaffe och butterkaka så det smakade bra.

Sen har jag i tro packat  för pärlträffen och nu är jag helt slut. Om allt går bra så åker vi imorgon. Förmodligen kommer jag inte åt ngn dator så ni får ägna tiden åt att tänka på oss o be och tack för alla tankar och förböner som redan är uppsända.

Dagens tanke: Din förmåga att lyssna är förmodligen det mest kraftfulla sättet att förändra din omgivning

Måndag den 3 oktober 2011

Sov siså där och var superseg på morgonen, har ingen direkt feber men lite förhöjt för att vara jag. Fortfarande rejält snuvig Det första jag gjorde var att kolla coop rabatten men inte ngr hotell centralt hade inkommit.

Kände av yrseln men det berodde nog på att jag försökte vattna blommorna.

Vi hängde ut sommar jackor och vädrade för att skifta till vinterjackor. Det gäller att vara beredd.

Så var det dags för strålningen , jag hade bokat hemresan för att det skulle funka smidigt. Då var den en ny kvinna där o hon kom in o sa att hon bokat returen , men sa jag jag har ju bokat till halv för jag skulle träffa bröstsköterskan på Björken. Ja då skulle hon avboka resan.

Jag gick på Björken o träffade K och hon gav mig en burk Essex att testa och Mepilex för att lägga i armhålan för de extra vecken som blivit efter op, för hon sa att jag kommer få problem där med sår av strålningen.

Halv ett gick jag ut till entrén, inte var det ngn taxi där. Ringde taxi o frågade vad som hänt. Jo bilen var avbokad. Avbokad sa jag , jag har inte avbokat den , nej hon visste ju att hon sett att den var bokad. Ja det var bara ringa reseservice, var samma trevliga mnska som på morgonen o hon visste att jag bokat.

Då när sköterskan ringde hade hon avbokat alla resor så nu fanns det ingen bil, den jag åkt med var i Överboda och skulle ta ngr timmar innan den kom. Ja sa jag, jag tar vilken bil som helst bara min bår är med.

Ja det blev en dryg hungrig väntan. Hittade en soffa i alla fall.

Chauffören som kom hade varit förbi hemma hos sig för att hämta en blomma han pratat med mig om en gång och när jag åkte så nu ville han visa mig den. Kul omtanke

Så till sist kom jag hem trött, hungrig men mindre irriterad tack vare chaufförens omtanke.

Snabbåt för att hinna ut med ass i trädgården och sätta vårlökar. Tyvärr hann vi ej sätta så många då jag kommit hem så sent, så hoppas solen skiner imorgon så vi får fler i jorden.

Posten kom med ett fint brev från  bloggläsaren A som skänkt en gåva till Hela Världen och däri låg ett fint hjärta. Blev så glad över omtanken

Sen fick jag ett sånt jättebevis på Guds omsorg om mig /oss som jag bara kan böja mig i ödmjuk tacksamhet över. Så glad jag blev.

Kände verkligen att fast livet är tufft och jag har många frågor till Gud om varför jag prövas på detta sätt igen och igen, så sa detta som hände att Gud har inte glömt oss , Han bryr sig om vardag och helg och Han använder olika människor och han överraskar helt otroligt.

Så jag går här o jublar och tackar Gud.

Den som inte jublar är sonen som kom hem med gräslig huvudvärk, astmaanfall och ont i halsen och så hungrig att han var helt tom i magen. Inte fanns det ngt fil hemma och det var det enda han var sugen på. Han cyklade skakande upp till affären o handlade fil , åt, tog huvudvärkstabletter och gick o la sig och vaknade efter två timmar och mådde lite bättre, men nu visade det sig att han hade feber, så det blir ingen skola imorgon

Maken var på njurmedicin, han har fortfarande för låga blodvärden så han ska få en spruta för höja det. Tyvärr har han fått för höga kolesterolvärden så han måste börja medicinera, däremot så var njurvärdena lika som sist så än klarar han sig utan dialys

Nu ska jag börja packa och det blir ett minimum av kläder och mest pärlor

Dagens tanke: När vi får besök av änglar, hör vi inte suset från deras vingar, vi blir inte kittlade av fjädrarna från en duvas bröst; men vi känner deras närvaro tack vare den kärlek de skapar i våra hjärtan.

Söndag den 2 oktober 2011

Mikaelidagen en dag om änglar, en dag där  jag fick fara till kyrkan.

Var fina sånger och en bra predikan. Fick som en aha upplevelse när S predikade om Natanael och Jakob och jämförde deras liv och änglabesöken. , Natanael, Den sanne, den man kunde lita på och så Jakob, svikaren bedragaren men för båda fanns det rum hos Gud och både skulle få uppleva änglabesök i sina liv.  Och det är Gud som kommer ner och inte jag som klättrar upp.

Tänker på mina änglamöten, både de himmelska och de jordiska, och de jordiska överträffar i antal, så många som varit änglar i mitt liv.

Minns så tydligt en okänd ängel i mnskokläder som kom o reparerade i min lägenhet på Ålidbacken, han gjorde sånt som ej ingick och gav mig saker som var så oväntade att jag upplevde att jag hade en ängel på besök, troligen anställd av Stiftelsen Bostaden men avlönad även av Gud.

Så många människor har varit änglar i mitt liv, människor som gått hans ärenden, som kommit när det sett mörkt ut, som uppmuntrat och delat livet.

Jag hoppas att även jag ngn gång fått vara det för ngn annan mnska.

Efter gudstjänsten hade vi mingellunch/fika. Vi fick dra en lott och på det sättet bli placerade vid olika bord. Jag hamnade vid ett ensamt bord länge , men till sist fick ngr till det bordet och på så sätt fick vi prata med varann som inte eljest skulle ha satt oss vid varandra. Mkt trevligt

Men jag som måste stå blev rejält trött så då var sängen skön när vi kom hem.

Idag fick vi trevligt middagsfrämmande. Vi skulle äta surströmming ihop.  B o A kom med rosor, kantareller, lingon och jordgubbsburk och det mest otroligt fantastiska ett jättestort presentkort på grejer till växthuset. Vad säger man? Man blir helt förstummad för en sån generositet. Hur lönar man tillbaka? Jag kan bara be om välsignelser över dem och glädjas i massor

Surströmmingen var perfekt och likaså min äppelkaka. Åt lite för mkt men blev ej jättedålig

Pratat lite på fb med mina pärlvänner och jag kanske skulle förklara vad pärlträff är för ngt.

När jag började tillverka smycken för tre år sen var jag en fullständig novis. Jag hade inte en aning om hur mkt folk  det var som gjorde smycken  eller hur mkt pärlor det finns att köpa eller hur många olika tekniker det finns Så småningom var jag med på ngr pärldagar här i stan med tävlingar och upptäckte att jag går igång av tävlingsmomenten.Sen var det inte fel att vinna ett antal priser då blir man ännu mer peppad.

Av ngn anledning fick jag veta att det fanns årliga prlträffar i Stockholm där man träffades o gjorde smycken, gick workshops, inspirerade varann och tävlade.  Den hösten för två år sen, när jag började med min andra cancerbehandling lyckades vi komma med  och har sen dess varit på tre såna träffar, och fått så underbaravänner över hela vårt land, varma goa generösa vänner som uppmuntrat mig på så många sätt under min cancervandring. just nu samlar man in pengar i mitt namn till cancerhjälpen genom att skänka smycken som andra får köpa och så går pengaran till cancerhjälpen , eller så kan man bara sätta in en summa om man hellre vill det.

http://www.cancerfonden.se/sv/Stod-oss/Insamlingar/?collection=5569

Så nu till helgen ska jag och M fara dit och jag ser så fram emot det, dels att träffa vännerna gamla och nya dels att få gå på workshopsen och lära mig nya tekniker. I år har jag tänkt att inte tävla eftersom det tar så mkt kraft och istället passa på att umgås, jag vet ju inte om det är sista träffen för mig.

Idag erbjöd sig en med bil att ta med en lampa så jag slipper släpa en på flyget då den dessutom kan gå sönder, en annan tar med en baden baden stol. Fantastiskt, förklädda änglar ser jag dem som

Dagens tanke: Vi är alla änglar med endast en vinge och vi kan bara flyga genom att omfamna varandra

Lördag den 1 okt 2011

Efter febriga drömmar där jag varit både i Usa och tillverkat änglar och en massa annat så vaknade jag till en härligt vacker höstdag. Tät i näsan och lite febrig men fint väder lyfter ändå själen.

Tyvärr blev dagens pärlträff inställd för mig Insåg att jag inte skulle orka, även om det varit en bra början inför helgen då jag ej pärlat på länge o känner mig ringrostig, plus att det gett mig lite tankar om hur jag skulle packa och vad

Maken och sonen har börjat inhandla plattor till golvet  i växthuset så nu ligger det 200 plattor framför växthuset och väntar på att bli inlagda. Själv kunde jag ej hålla mig inne så jag har burit tömda krukor till friggeboden och satt in dem. Obs de var lätta.

Sonen har plockat ner äpplena ur trädet men en hel del fick skakas ner för grenarna är för klena att klättra på

Jag har suckat en  hel del över mina misslyckade skörder i år, inte fick jag upp morötter, inte squash, inte kålrabbi, inte dill, halvtaskig skörd av lök och sallad. Var det dåliga frön, dålig jordsammansättning eller vad beror det på?

Men äppelskörden kan jag inte klaga på och inte heller gröna tomaterna eller blommorna. Jag har aldrig haft så många stora och fina äpplen förr.

Så nya tag nästa sommar. Men vore bra veta vad man kan göra bättre.

Maken har kört en massa skräp, det är märkligt vad det samlas. Jag hittade urvuxna vinterkläder som ska få gå till Myrorna men nu är jag för trött för det.

Goda vännen K ringde. Hon har börjat köra elmoped och vi konstaterade vad det är mkt man kan göra när man kan sitta. Jag tror att de flesta aldrig reflekterar över hur mkt de sitter och vilken vila det är i sittandet och vad mkt man kan göra i sittande. Ibland i drömmen kan jag sitta och gå och promenera och röra mig utan smärtor och det är underbart tills jag vaknar och inser att det var en dröm.

Samtidigt så vet jag att det går att leva utan sittandet man får tänka annorlunda, avstå massor, stå ut med uppmärksamhet för att man ligger överallt, krångla på en massa sätt och få mkt mer ont när det ej funkar men livet tog ej slut när sittandet tog slut.

Man får bestämma sig att glömma bort hur ljuvligt det var att cykla, att kunna slå sig ner o vila på en parkbänk sitta vid sandlåde kanten, sitt på buss flyg tåg mm eller gå på kondis o sitta o prata länge utan att bekymra sig över om det finns soffor och om det är så litet folk att man kan uppta en soffa, Man får bestämma sig för att inte gå på de restauranger som inte tar emot en för att man måste ligga  etc   etc

Nu ligger jag på sängen med mitt databord över magen och skriver på min dator som är så smart fastsatt i en docka så jag inte behöver lyfta ngt. Det är bra vara arbetsterapeut och sen hitta tekniker som förstår ens resonemang och kan utföra det.

Nu ska vi strax äta grillad kyckling fyndad på halva priset.

Nu är det kväll och jag bara nyser och nyser, få se om det blir kyrkan imorgon, jag vill ju.

Dagens tanke: Vilken tur att det inte är med livet som med en bok att man kan läsa det sista kapitlet först

fredag den 30 september 2011

Inte min dag idag. Jag som sett fram emot en dag med ork då jag inte skulle iväg på strålning. Så vaknar jag med ont i halsen, halvfebrig och hängig hela jag. Jag som lyckats slippa förkylning hela hösten trots omgivningens snörvlande .

Men nu var det väl ngn ny bacillusk som såg mig .

Bara jag är frisk till på onsdag och inte smittar M

Undrar hur det går med min planerade pärlning imorgon

Läste just om barfota semester på Bali. Tänk att överhuvudtaget få gå barfota, jag som bara kan gå i ett par skor året tunt med fotbäddar i.

Barfota.

Minns barndomen sommarmorgnar hos mormor och morfar då vi bodde i det som kallades vinterstugan när vi hälsade på och mormor och morfar bodde i bodan som var deras sommarbostad. Det var bara ett rum med vedspis men där tillbringades all inne tid på sommaren

I alla fall så fort man vaknade så skyndade man över till mormor och då gick vi barfota med ovana fötter som ännu ej fått hård sommarhud och stenarna skar in i tårna  men solen sken alltid och frukostarna hos mormor var himmelsk, nyfångad abborre stekt på glöd med tunnbröd och hemsatt långfil. Jag kan ännu känna smaken.

Inte visste vi av så mkt bekymmer då, dagen innehöll förhoppningsvis lek med kusinerna om de inte måste jobba i slåttannan, jag antar att vi stadsbarn inte var till ngn hjälp, kaffet som dracks på mjölkbryggan, hoppet om att få bada i träsket eller få åka ut med morfar o fiska. Men då måste man lova att var helt tyst så man inte skrämde fisken, Morfar som bolmade på sin pipa så myggen inte kom nära , spegelblankt på träsket och så ett metspö i handen.

Så barfota i Lillkorsträsk skulle vara nog semester med alla släktingar som levde då. Tyvärr är så många döda som var med då, pappa, morfar och mormor, moster och morbror och min tjejkusin som var 1,5 år äldre än jag. Både moster och kusin dog i vår ärftliga cancer för ngr år sen.

Inte viste vi då hur livet skulle bli, hur mkt prövningar vi skulle få gå igen men också hur mkt glädje vi skulle få , hur stor vår Gud ändå skulle vara, hur han skulle omsluta oss på alla sidor också i dödskuggans dal.

Ja dessa tankar kom av annonsen” barfota semester i Bali”

Jag började titta över mitt pärlförråd, vad ska jag ta med mig till Stockholm?

Det gäller att inte ha för mkt men samtidigt inte behöva köpa sånt vi har hemma.

Jag hade trott att jag skulle se vad jag använde imorgon o få en känsla av det, men nu har jag insett att det inte blir ngt imorgon för jag har feber och huvudvärk. Jag har verkligen försökt med echinagard idag.

Dagens tanke: Att alltid vara en smula barn, det är att vara verkligt vuxen.