ruach

Tisdag den 22 maj 2012

Jag var så trött igår kväll att jag inte höll på att kunna somna, det värkte överallt. Till slut kom John Blund

Tack vare att maken gjorde matsäck åt mig och ass kom tidigare så hann jag till min morgontidiga tid. Hann springa in med fika till behandlingsavdelningen innan, det är dom värda.

På strålbehandlingen var de försenade så jag kände mig stressad att jag skulle missa läkartiden Men strålningen gick bra o så snabbgång med rollatorn upp till mottagningen. La mig op vilrummet och doktor I vet att hon alltid kan hitta mig där.

Fick veta att v sida är så mkt strålad så där kan man inte stråla nå mer fast kirurgen velat det, utan det är Herxceptinet och cellgiftet som kommer gälla för mig. Sen får man göra många kontroller och att jag fortsätter med självundersökningar. När jag är klar med strålningen ska jag göra nytt skelettscint och datortomografi.

Men det positiva idag var att mina prover var jättebra, till och mina vita var godkända. Jag var helt övertygad att de skulle ha sjunkit av både antibiotikan och febern. Det var bönesvar för då kunde jag få min behandling idag. Så tänk att man kan bli så glad för att ta ngt så besvärligt som herceptinet är men jag vill inte att det ska dra ut på tiden
I undrade även hur det gått på smyckekursen och att jag orkat fara. Hon tyckte jag var strong

Fick vila i vilrummet tills de trollat fram ett enskilt rum åt mig på behandlingsavdelningen. Under den tiden hann goa B springa in till mig innan hon hade en patient.

SÅ var det dags för solicorteff(cortison) koksalt, alvedon, suscard(långtidsverkande hjärtmedicin),tavegyl ( för att få sova) koksalt i en halvtimme innan jag fick börja med herceptinet. Jag somnade rätt fort men vaknade precis till dopet av Estelle.

Jag hade räknat med att se det sen på Play men nu var det så spännande se det live så jag kunde inte somna om

svd
Det var ett fint dop, ett dop där Lilla Estelle togs  upp av Gud som hans barn och in i den kristna församlingen. Tyckte ärkebiskopen hade ett så fint tal om vad dopet är och att det inte är en namngivningsceremoni utan man döps till Kristus, till att leva med honom.
Vår uppgift nu är att be för henne och hennes föräldrar
Allt var så vackert med alla ljuvliga blommor, fina sånger och en underbar sång som även sjöngs på bröllopet och som var så nära och påminde om psalm 23

När sändningen slutade hade huvudvärken blossat upp igen så jag fick mera alvedon och sen somnade jag.

Idag hade jag med egna kuddar men sängen är så dålig så jag var helt slut i kroppen. Sista timmarna är dryga När man fått herceptinet ska man ha en halvtimme med koksalt i sakta fart. Det ska spä ut hercetpinet i kroppen.

Kom hem helt slut. Maten smakade urk men det berodde nog på herceptinets smakförändring så det blev inte många skedar soppa. Det bara inte gick. Men till en del beror det nog också på att jag valde en billig buljong när vi handlade och den blir det aldrig mer- Där drog min sparsamma sida det kortare strået. Den smakar blä även utan herceptin.

Idag var det en fin dag ute när jag fick ligga i sängen. När jag kom hem var det en bastu inomhus så jag var  tvungen att gå ut  så jag kunde sänka inomkroppstempen , o då passade jag på att fota lite tulpanknoppar o mina vackra penséer.











Avslutade dagen med att förhöra sonen om FN med mera

Dagens tanke: Kommunikation som kommer från hjärtat är aldrig fel. Skriv, ring, maila, smsa, kommentera, besök eller vad du  nu får för tanke . Det betyder mycket mer för mottagaren än du kan ana

Måndag den 21 maj 2012

Blir så glad när ni kommenterar min blogg, det betyder så mycket. Även glad för boktipset , den måste jag kolla om bibblan har så jag kan låna den.

Natten blev orolig. Först när jag skulle lägga mig så kollade jag tempen ute o upptäckte att termometern visade +1. Jag hade haft maken att dra ner på värmen på fläkten i växthuset och insåg att det var bara att gå o höja den om inte det jag hade därute skulle frysa. Sen var det stört omöjligt att somna så jag var så trött när maken väckte mig.

Nu är det hans tur att bli sjuk.

Skönt att ha  min ass tillbaka.

Snabbt iväg till sjukhuset för provtagning och strålning. Idag funkade det med reseservice och en bra taxichaufför. Nu börjar huden bli alltmer irriterad. Det gjorde så ont i porten när de stack idag, huden är röd och spänd även runt den. Fick behålla nålen till imorgon för då slipper de sticka om.

Efter lunch gick ass och jag ut. Vi la ut marktäckväv och jämnade till landet och sen var ass tvungen sluta för hon skulle på föräldrasamtal på dagis Men son o maken kom hem tidigare
Jag skriver vi fast jag låg i baden baden och styrde upp jobbet.

Mitt närminne har funkat dåligt idag så när Kära S kom på besök så hade det ramlat bort fast jag tänkt på det på morgonen. Nu var jag ju hemma så det gick bra men jag blir orolig att vissa saker bara faller bort. Är som att jag inte orkar hålla för många saker i huvudet.

Hon skulle köpa änglar och jag fick ett fint halsband från IM av henne som gjorde mig glad

Var i växthuset en stund i kväll, var lagom varmt där och jag bara njöt, andades in doften av jord och tittade på växtkraften.
Tänkte på hur otroligt stor mångfalden är i vad Gud skapat i blomväg.



Så här på våren är ju allt roligt när det gäller växter, man gläds för minsta lilla tillstymmelse till förändring frn dag till dag. Växten i sig är så vacker trots att den inte fått blommor.
Tänker på människan, på ngt sätt vill vi hoppa över växandet och bara få blomma. Vi glömmer bort att det finns en skönhet i växandet, att det i kampen att komma upp ur jorden säger ngt om växtkraften . Om jag får kämpa en del så blir jag kraftigare, mina rötter tränger längre ner och ju djupare rotsystem jag har dess bättre tar jag upp vatten.

När jag ser på mina plantor som fått för lite ljus och hur rangliga de blivit i kampen att växa  så tänker jag på de människor där det viktigaste blivit att synas. De blir så rangliga och när det börjar storma kring dem då har de ingen styrka att stå emot.

Så ser jag på min squash, den hade för lite jord så den höll inte nog med vatten så hela den hängde, bladmassan var så stor och jag tänkte, skall jag kunna rädda den? Jag sänkte ner den i vatten och på en liten stund så var den lika fin igen.

Några människor får stor bladmassa men har för dålig jordmån men de kan räddas om de får hjälp , ngn som bryr sig om dom ger dom vatten och näring.


Ja det var lite av växthustankarna jag fick idag.

Jag kände att jag var tvungen avstå bönegruppen ikväll. Men M tittade förbi mig innan hon for på BG så det var trevligt.

I morgon ska jag strålas, träffa min doktor och förhoppningsvis få herceptin. Hoppas verkligen att mina vita är i kondition för behandling.


Dagens tanke: Det är svårt när orken dör ut men viljan att orka lever.
Men utan den viljan fanns inget liv. Så den viljan skapar ett levande liv

Söndag den 20 maj 2012

Sov oroligt men lyckades somna om i flera omgångar så det blev ändå en bra natt.

Inget gudstjänstbesök men såg tv gudstjänsten och insåg att sångarna jag lyssnade på i min ungdom har blivit gamla eller åtminstone åldrats. Skrattar för mig själv och inser att det har jag också blivit. Men ngnstans på insidan känner jag mig fortfarande ung. Enl sonen är jag minst 20 år yngre  än min verkliga ålder och det är ju tacksamt.
Det jag kommit på som nog inte har med åldrandet och göra utan med alla sjukdomar är att jag inte riktigt orkar hitta på bus o rackartyg längre. Eljest har jag varit väldigt bra på sånt, fast det inte syns utanpå.


Maken jobbade så det blev en lång ensam förmiddag liggande på soffan. Den sol som var uppe när jag vaknade byttes ut i regn och maken som skulle fixa med pallkragarna kände inte riktigt för det i regnet. SÅ allt står stilla

Hittade ett långt mail från dottern och det gläder alltid.
Telefonen ringer men jag kan inte prata så den får ringa. Trist att känna så men det sliter så hemskt på rösten och jag håller på att  hosta ihjäl mig sen, så det är inte värt det.

Det blev inget pärlande idag heller, det var en kännbar förlust i min skaparådra.

I kväll klarnade det upp så maken klippte bort det vissna i baksidesrabatten, tyvärr är jag rädd att han kapade en klen kaprifol som kämpade om livet.  
Han provställde ut pallkragarna, jag fick minska antalet för han ville inte vi skulle komma för nära grannarnas tomt. Om jag har någon ork imorgon skall jag klippa till marktäckväv till dom och sen ska sonen få gräva fram kompostjord, sen får vi se hur mkt jord o gödsel vi behöver köpa.

Något som vi nog också måste köpa är en rabarberplanta för min stora försvann när växthusplatsen gjordes i ordning och då låg jag ju på sjukhuset och hade inte koll på allt. Hade kommit på den lysande idén att syrran skulle få skicka en del av sin ofantliga planta till mig med dottern som var hem över helgen, men hon var tvungen byta buss så då var det inte lämpligt för hon hade så mkt packning ändå.
Jag är en sån som älskar rabarberpaj och rabarberdricka så då går det åt en del.

Diskuterade den blivande brudens tiara men hon har fortfarande inte kommit på hur hon vill att den ska se ut så då är det svårt att göra den.

Dagens tanke: I Nådens famn får jag krypa upp oavsett om jag är fylld av ork eller är så slut att jag inte orkar något, därför att där krävs inga prestationer, det är bara nåd

Lördag den 19 maj 2012

Solskenet och snuvan väckte mig, var så tät. Glad för de timmar jag fått sova.

Fortfarande feber så pärlhelgen nös inne. Det måste ha varit antibiotikakuren som knäckte mitt immunförsvar så jag blev så mottaglig. Jag brukar klara mig med en till två förkylningar per år men denna tog ner mig rejält. Nu har maken börjat nysa. Han är ju jour till imorgon kväll på SOS alarm så det gäller att han klara sig till dess han får lämna över.

Det verkar ha varit lite varmare väder idag. Synd man inte kan vara ute. Maken har tagit bort riset och varit o köpt marktäckväv till pallkragarna och planteringsbordet på Jula. Så nu har han skruvjobbat i kväll. Det blev riktigt bra.



Tanken var ju att jag skulle vara på pärlhelg i helgen men det fick jag ge upp . Men de gulliga vännerna där hade ändå velat stå ut med mig, snörvlig och sjuk, men orken räckte ändå inte trots viljan. Jag blir matt och febrig bara jag är uppe en stund så det hade inte funkat att stå o pärla. Men oj vad jag tänkt på dom, saknat dom, saknat skapandet  och  utmaningarna, jag som går igång på utmaningar.

Middan blev superenkel, för sonen skulle äta med klasskompissarna, så då tog vi ngt som han inte äter, dvs matjesill och potatis. Det smakade vår och sommar.

Har sett ”Smartare än en femteklassare” med Stefan Holm och jag kunde alla frågor utom den sista som även Stefan misslyckades med,. Men han var så tuff som öppnade den vilket ingen annan vågat göra och jag ville verkligen att han skulle lyckas, synd att beloppet till SOS barnbyar ramlade ner från 125000 till 20000. .

Har kunnat prata lite grand så nu har maken slutat skriva lappar. Mamma berättade att så gjorde min pappa också om mamma tappade rösten. Solidaritet.  Pratade lite med mamma i telefon men det var inge lyckat än. Det irriterade rösten mer

Fick ett mail av dottern, Hon hade ridit elefant. Min assistent sponsrade henne för hon sa att det är så kul, så det måste man pröva och det hade varit så häftigt.  Hon är fortfarande så trött och det är en av de andra tjejerna också så de började fundera om de har järnbrist. Varje gång jag hör av henne blir jag så tacksam dels för att jag hör av henne men också för att hon är iväg och tjänar Gud på ett utgivande sätt. Att dela sitt liv med andra utan egen vinning det är stort. Samtidigt ska jag bli så glad när hon kommer hem igen och jag får krama henne och säga hur välkommen hem hon är.

Tyvärr blir det ingen kyrka imorgon då jag inte är frisk. Synd för det ger mig så mkt gott att få komma till kyrkan både för kropp och själv och ande.

Dagens tanke: Den som vill mycket
är rikare än han tror.

Fredag den 18 maj 2012

Kände mig lite piggare när jag vaknade men kontaktade för säkerhetsskull onkologen för fråga om de tog emot febriga patienter, För strålningens skull var det inga problem det berodde på om jag orkade.  De som känner mig vet att jag kämpar så länge jag på ngt sätt kan ta mig så jag beslöt fara o idag var det en supertrevlig person på reseservice som tog emot min väsande beställning. Tänk vilken skillnad på bemötande

Sov någorlunda i natt på Panodil. Rösten är fortfarande ett bekymmer. Inte lätt för vikarien att jag bara skrev lappar men hon klarade det.

Idag krånglade det på strålningen vilken aldrig hänt förr. Hur de än försökte flytta och vrida min kropp fick de inte in den i strålningsfältet. Till sist kom de på att de glömt lägga dit en ”vinklad bräda” som ska vara under huvud o rygg. Någonstans i mitt undermedvetna hade jag registrerat att det var ovanligt lågt plus att det gjorde så ont få upp den högra armen ovanför huvudet o lägga den i ställningen.
Ja det var bara att resa sig upp och börja om. Nu var det mkt lättare få mig i strålningsläge.. Jobbigt att bara nicka o le i kontakten men de är så rara där så de bara skrattade åt mig.

Hemma igen var det sängen som gällde

Febern stiger stadigt och nu rinner det ur näsan och jag nyser.


Min planerade pärlhelg verkar snora inne, dels inte smitta andra o dels orkar jag inte. Men jag hade glatt mig åt det och få lite go genom utmaningarna och ha det med mig inför behandlingen på tisdag. Sen är det fråga om det blir behandling beroende på hur mina värden är efter denna influensa.

Sonen hade lovat att gödselgräva i mina gamla pallkragar där vi ska sätta potatis så det gjorde han idag.

Nu gäller det att sen lägga ut de nya pallkragarna på gamla potatislandet och fylla med jord. Men då måste jag vara med så det blir som jag vill

Köttfärspajen från igår räckte äventill dagens middag. Så tacksam jag är över gåvorna

Ute började det regna och helt plötsligt var det två regnbågar på himlen.



Sonen for på Vasa kyrkan och maken gjorde veckans handling. Har legat och tittat på planteringsbord att ha i växthuset. De flesta är för låga tycker jag. Min ass hade sett ett vitt på ICA MAXI men det var slut 
SÅ nu återstår Jula


och  Rusta.



Rustas är ju snyggare då detär vitt och med bättre höjd men det är dubbelt så dyrt så vi får nog satsa på Julas o försöka höja det till bättre höjd för mig. Syltburkar och tallrikar är en höjningslösning

Dagens tanke:

Torsdag den 17 maj 2012 Kristi hinmmelsfärdsdag

Insåg i går kväll att risken var stor för stämbandinflammation, helt plötslig försvann rösten och det gjorde så ont i halsen, att hosta var som att spränga lungorna. Natten var inge bra. Vaknade halv 6 för att det gjorde så ont att jag knappt kunde svälja, inte förkylningsont utan riktigt på stämbanden. Dessutom när jag hostade så sprack min tygkorsett så märlorna bara flög runt i sängen . Inget bra läge för min onda rygg



Såg på playtv på datorn i tre timmar se somnade jag om till tio. Fick ringa på telefon för att maken skull höra jag var vaken. Fick skriva en lapp att det var kaffedags o att jag var sjuk

Naturligtvis fick jag feber också, ont i hela kroppen. Jag som hade såna planer för idag.


Undrar om detta med att vara utan röst är straffet för att jag tyckte att vikarien pratade ihjäl mig?
Att inte få kunna prata är verkligen ett straff. Man kan ju inte göra sig hörd. Dessutom kan jag inte ropa på hjälp, utan måste ta mig upp varje gång jag vill något. Det innebär att jag inte får ha svimningskänslor idag.

Rösten är verkligen Guds gåva till oss. Tänker på de döva och stumma som alltid måste teckna för att säga något. Eftersom jag har en hörselskadad son o vi använde en del tecken när han var liten så har jag ju alltid tänkt mkt på att vara tacksam för att kunna prata och höra och att han kan prata så bra att ingen märker hans svåra hörselskada.

Rösten är Guds instrument till oss. Ett instrument vi kan glädja andra med eller störa andra och skada med om det är ett falskt instrument ja rent av ett man bara spelar fel på.
Men vilken lovsång rösten kan ge och hur den ka
n hjälpa andra. Ringa o glädja ngn, säga ngt uppskattande, bry sig ja det finns hur mkt gott som helst man kan göra med rösten.

Att vara utan röst är verkligen ett lidande för mig och där jag inte har ngt tålamod.
Dessutom undrar jag hur min kära familj ska klara sig utan min väna stämma?
De kommer få jättetråkigt.
Det enda positiva för dem är väl att de slipper bli emotsagda eller att jag tjatar. De kanske till och med tycker det är skönt att jag inte kan prata????

Ute regnar det. Maken som skulle jobba ute på gården idag. Typiskt. Sen jobbar han hela helgen plus jouren i kyrkans stödgrupp dygnet runt
I alla fall blev taken sopade och sekretär o piano inoljade så nu glänser de.

Febern har stigit rejält trots alvedon. Undra om de vill stråla mig imorgon? Smsade grannen för höra hur de gör när man har feber men har inte fått något svar. Hoppas jag har lite röst i morgon så jag kan ringa i alla fall.

Känns lite jobbigt att det är vikarie imorgon o jag inte kan prata o säga vad hon ska göra.

Tackade Gud för IP o hennes köttfärspaj  som nu bara var att värma denna sjuka dag. Den smakade jättebra

Maken for o köpte en chokladkaka som uppmuntran. Tyvärr hade de inte fått hem Marabou choklad med lakrits på vår lillbutik, jag är så nyfiken på hur den smakar utan det blev med dajm. Den är också god.



Så här på våren när jag läser vad alla orkar göra i trädgården och som de kanske upplever som  måsten mitt i det roliga, kan jag bli avundsjuk
Jag har ju varit skadad hela mitt vuxna liv och aldrig kunnat gräva om i trädgården, plantera i rabatterna, fixa och dona utan bara fått använda andras händer och fötter. Och det är jag jättetacksam för ssk nu när jag har en intresserad assistent men jag tänker hur roligt det skulle vara att få rota runt själv, köra fingrarna gn myllan, jobba på snabbt, jag var en snabb person i mitt oskadade liv.
Nu får jag ju inte ens ta i jord utom med handskar då jag fått operera bort har lymfsystemen i armhålorna. Då måste jag ha ett upphöjt bord och passning med allt lyftand och bärande. Handskar utanpå mina kompressionshandskar ger inte mkt fingertoppskänsla, man blir så klumpig för man har ingen känsel.



Men ändå är trädgården min glädje. Jag hoppas att jag ska få jobba i himlens trädgård när jag inte spelar i symfoniorkestern där jag hoppas få spela första fiol och helst leda den.
Ni hör jag har högtflygande planer



Nu ska jag ta mer panodil och se om jag får ner febern så jag kan sova.

Dagens tanke: En vacker sång sopar dammet från hjärtat.

Onsdag den 16 maj 2012

Tror ni inte att det var samma sura person som svarade när jag beställde sjukresan och idag var det ännu värre än vanligt. Jag skulle inte få returen när jag ville för det stod inte i papprena, de körde bara hel och halv timme, någon större paragrafryttare har jag inte mött på länge.
Men jag bestämde mig att han inte skulle få förstöra min dag.

Idag var det inskolning igen av vikarien. Få se om det går bättre  nu på fredag då hon ska jobba själv för min ordinarie har semester. Min ass påpekade igen hur viktigt det är att hon har koll på mig. Trodde hon skull prata ihjäl min ordinarie och när hon pratar gör hon ingenting.

Hade trevlig chaufför till behandlingen. Frågade om han kunde komma den tid jag ville, det var inget problem för honom för han skulle ju inte hinna ta ut båren innan jag skulle hem igen eller göra ngn annan körning.

När vi skulle hem hade han fortfarande inte fått returen Är så man börjar undra om han på reseservice gjorde det på pin kiv. När kl var halv ett, den tid han sagt jag skulle få åka, hade resebeställningen fortfarande inte kommit til taxi men då var jag hemma. Hoppas de på taxi fick till det

Börjar vara så svullen runt armhålorna av vätska som ligger och pluppar. Vacker är jag inte men jag lever. Nu smörjer vi huden med cortison vätska och en slags solkräm, hoppas det hjälper så jag inte får  öppna sår denna gång

Sonen for på skolan för göra nationella provet  i engelska, sen var han så slut i sin förkylning och yr så han kom hem igen. Men skönt ha gjort bort ett prov.

Jag åt min lunch ute i solen. Härligt. Sen kom jag på att jag inte får ah sol på halsen heller för där är jag strålad i höstas. Det kommer bli komplicerat att gömma sig för solen när det blir varmt.
Mina vårblommor gläder mig varje dag





Fick ett sms från dottern att hon skulle gå in på en dator. Jag vaktade datorn och plötsligt var hon där på chatten .Å vad det värmer när man får kontakt. Hon bor i en bambuhydda  med några andra tjejer och de sover på golvet. Barnen på barnhemmet kan ingen engelska så det är en annorlunda känsla att kommunicera utan språk. Hon mådde litet bättre och när jag hör det så mår jag bättre.

Middan vi fick igår av IP var den godaste potatisgratäng vi någonsin ätit.

Sen kom makens vän som skulle beskära äppelträdet. Det gör ont i hjärtat när grenarna faller och jag är rädd vi får lite frukt i år men han sa det var nödvändigt få in mer ljus i trädet och frukten blir större o bättre. Jag skulle inte klara ett liv som trädbeskärare.

Tänker på Jesu liknelse om vinträdet och grenarna, hur Gud beskär för att det ska ge mer frukt. Undrar om det gör lika ont i Guds hjärta när han beskär oss människor som det gjorde i mig vid trädbeskärningen? Det är säker t nödvändigt med beskärning av mig med för att jag inte ska sticka iväg och spreta åt alla håll, men jag gillar det inte, säkert blöder jag liksom trädet gör.
Men kanske min trädkrona och form blir lika vacker på sikt som mitt äppelträds blir.

På kvällen kom först snälla B hit med två tomatplantor, sen kom IP med ytterligare middagsmat. Gud är god och han tjänare likaså.

Under kvällen slog förkylningen till, lagt sig på stämbanden, ont i huvudet, småfebrig . Det känns inge bra och jag som hade en massa planer för imorgon.  Dessutom ska jag pärla i helgen och till veckan är det herceptindags. Så nu behövs lite gudomlig hälsa här

Dagens tanke: “Precis när man mår så där sämst och man är så där minst, det är då riktiga vänner är som bäst.” (Nalle Puh)

Tisdag den 15 maj 2012

Så ont i nacken när jag vaknade att jag knappt visste vad jag skulle göra av huvudet.
Men det blev bättre efter massagen.

Solen sken och jag skyndade mig att röja i fönstren så blommorna skull var bortplockade innan guliga IL kom. Jag måste vara med i världens bästa kyrka, Vasakyrkan, EFS, så mkt omsorg som vi får av flera stycken.
Hon satte igång och tvättade fönster i tre rum och snabb var hon. Jag har inga roliga fönster, treglasfönster med dåliga öppningshakar. Men så fint det blir med rena fönster.

Ass o jag gick ut o grejade med rabatter, dvs jag pratar o ass gör jobbet, satte upp armeringsjärnsstöd och funderar på hur vi ska leda bort vattnet från stupröret takläggarna satte dit utan att fråga och som inte leder bort vattnet utan får det att rinna mot grunden. Jag skulle vilja göra en lösning med ngr slags rör med hål som spred regnvattnet utefter rabatten för det är snustorrt längst bak.

Någon som kan något om svettslangar eller bevattningsslangar och om man kan koppla det till stuprör?

Vi gjorde en provisorisk lösning med en grön slang som jag har sen förr men vet inte om  det kan funka

Jag var iväg på behandling som vanligt. Imorgon har jag gjort hälften. Nu håller huden på vara brunbränd så vi börjar med smörjning för att rädda det som går.

Med posten kom mina Sarah Bernhard pioner så nu är de planterade i kruka. Nu är rabatten mot rampen rensad från allt skräp från förra sommarens perenner så nu ser man vad som är på väg upp.
Tyvärr klarar min nacke o huvud inte vårblåsten så jag har rejält ont i kväll. Men solen gör mig så glad .

Så här ska den se ut

I kväll ringde fina IP att hennes man var på väg hit med potatisgratäng o revbensspjäll till morgondagens middag, han var på väg att städa på Backen, Vasakyrkans sommargård. Jag blir så tacksam för alla dessa mänskliga änglar som underlättar livet för oss. Det är nog ingen som inte varit i vår situation som kan fatta vad omtanken betyder..

Maken har försökt få tag i en tandläkare hela eftermiddan för han har sån tandvärk så han kan ej tänka eller äta, men ingen hade tid så det får bli akuten på tandläkarhögskolan i morgon. Dessutom har han jour hela veckan i kyrkans stödgrupp, hoppas det inte blir så många utryckningar

Dagens tanke: Så länge du fortfarande lär dig saker lever du ditt liv till fullo.

Måndag den 14 maj 2012

Tänk att en spec person på reseservice kan förstöra ens morgon med sitt sura humör. Snällt o vänligt bokar jag o han blir sur o snäser av mig med ”ja då kommer du fram när du kommer fram, men  det är  ditt fel om du blir sen”.
Jag är ju inte dum jag bokar en tid som jag vet räcker för att jag ska slippa stå o vänta då det inte finns liggplats.

Ass tillbaka så skönt. Hade tänkt vi skulle göra lite utejobb men regnet vräkte ner så det var bara att glömma så det blev lite småjobb inne.

Idag skulle jag ta agrafferna, skulle få göra det på onkologen så jag slapp åka till vårdcentralen när jag ändå var på onkologen. Medan vi väntade på ett ledigt behandlingsrum såg jag att goa B var utan patienter så jag knackade på och vi fick en liten pratstund.

Det gick bra ta bort agrafferna och såret såg bra ut.




På strålbehandlingen skulle de ta bilder idag för att se att allt var okey. Det tog lite längre tid än vanligt men de gick bra.

När jag kom hem så hade den sjuke sonen vaknat, han är dunderförkyld och har huvudvärk. Hoppas bara han inte smittar mig.

På em kom vännen E. Igår frågade hon vad jag ville hon skulle ta med,, jag säger på skämt slabang.
Gissa vad hon kommer med? Jo en hel slabangtårta. Jag höll på dö.
Dessutom hade hon med en fin blombukett. Supergott och trevlig eftermiddag..



Sonen kom o bad så snällt om pizza till middag för det var det enda han längtade efter. Jag hade tänkt rester men vi beslöt dela på  två pizzor, så då blev han glad.

Har varit utan ork idag, värk i kroppen och huvudet.. och armarna känns som de vägde 100 kg. Det känns som jag ahr en begynnande förkylning i huvudet, maken klagade oxå. jag får inte bli förkyld nu när jag håller på med behandling.

P som sytt smyckepåsar til mig kom förbi med dem.

Dagens tanke: När livet vill fram kan det tränga  sig igenom  det hårdaste motstånd,

Söndag den 13 maj 2012

Maken o jag for till kyrkan. Roligt när han är ledig o vi kan följas.
På vägen ner såg vi att björkarna hade musöron så då är det dags klippa rosorna. Det var så vackert vid Umeälven
Det var en fin gudstjänst. A predikade om hur vi får tjata på Gud, Jesus berättade flera liknelser om hur man kan få tjata så jag kommer fortsätta tjata på Gud om en massa saker.

Herre till dig får jag komma
komma precis som jag är
Inför dig kan jag ingenting dölja
du vet varje tanke jag bär
Men trots att du ser
att min svaghet och vet
att jag är ett av dina minsta barn
får jag komma ändå
och jag vet det är så;
under allt är jag älskad av dig

Herre, till dig får jag lämna
att som vill tynga min själ
för du har lovat att bördorna bära
du lovat att själv vandra med
Din närhet är nog
för jag vet att du dog
för att jag skulle leva och ha allt
Varje dag, och jag ber
varje stund du mig ger
vill jag vandra den väg som du befallt

Innan vi for hem var vi in på Clas Olsson o beställde en vattentunna, det var beställningsvara. Hemma klippte jag rosorna . Det kände som att det var med livet som insats, jag blir alldeles svimfärdig när jag böjer mig ner. Men nu är det gjort

Vi bestämde oss för grillning idag. Syskonbarnet som ska gifta sig skulle komma hit så då ville vi bjuda på middag.

Medan vi väntade på att grillen skulle bli varm ringde det på dörren. Var R, sonens klasskompis mamma, som läst att jag ville ha hästskit så hon kom hit med lite grand.
Så gulligt, blev så glad

Middan blev bra. Fick jättefin pelargonia av M och hennes M. Sen klurade vi på Tiaran som hon vill att jag ska göra till hennes bröllop.

Fick ont i huvudet av att jag legat o vridit huvudet.

Ute är det 4 grader kallt så fläkten i växthuset fick gå igång tidigare än vanligt

Jag hoppas verkligen att min ass är frisk imorgon.

Dagens tanke: Att falla spelar inte hälften så stor roll som att resa sig upp igen och försöka

Lördag den 12 maj 2012

Vaknade tidigt och blev så besviken, men kurade ihop mig som en boll och lyckades somna om tills jag väcktes av en dörr som slog igen.
Tänkte, men hur tidigt måste man min gå ut? Tittade på kl och då var den 10, och då blev jag superglad. Tänk att jag fått sova .
Kommer just på att det kanske är penicillinet i kroppen som gör att jag fått  så svårt att sova. Ja nu är det bara en tablett kvar.

Solen sken o min man var ute o satte ut trädgårdsmöblerna, tog bort granris från rosorna  o räfsade på framsidan.. Såg okänt folk prata med honom, visade sig vara en lärare som varit på hans sista föreläsning i Sant som var helt lyrisk. Kul få sån respons.

Gjorde mig en rundtur i trädgården. blåsipporna är så vackra nu


Maken for iväg till återvinningen med en massa skräp
Jag försökte sortera bort lite kläder ur garderoben, dels i slänga hög, dels skänka bort hög. Men jag har så svårt att slänga för det kanske kommer till användning och det kan ju bli sämre tider. Hur många år ska man tänka det?

När maken kom hem från återvinningen så skulle vi fika ute för första ggn Vad händer då när vi släpat ut alla mina grejor? Jo då börja det regna. Alltså mitt fel för  att jag ville fika ute!!!

Solen  återkom när vi gått in igen så son o man for för att köpa jord o gödsel på K Rauta
Jag hade hoppats på grill idag men maken orkar inte . Är orolig  för att han får så ont o blir så slut så fort, andas som en blåsbälg. Undra hur det är med hans hjärta o om han också har astma?

Kollade långtidsväder för maj, Det ser inte vidare vidare ut. Kallt o regn o knappt ngn sol. Sen blir det säkert tvärsommar o allt ute jobb är ogjort.
Jag är ju extra beroende av helgvädret så maken kan hjälpa mig, han måste ju jobba både för mig o sig då.

På em kom goda vännen S och köpte änglasmycken. Hon är mitt stora fan och mina änglar åker världen runt. Dessutom hade hon med salt lördagsgodis till mig. Mums. Sen planerade vi in ett smyckeparty i vår. Kul då får jag en anledning att färdigställa lite grand.

Middan blev köpta köttbullar och stuvade makaroner och det smakade bra.

Sonen gjorde scones till lördagskvällsfika och filmtittande. Var en jättekonstig film om två parallella världar, började med en trafikolycka och är det ngt jag inte kan se så är det olyckor. Det triggar genast igång vår olycka.  Men en sån allvarlig film kan ge många tankeställare om vad vi gör med våra liv.

Nu ikväll fick jag en överraskning på fb. Fina P hade gjort smyckepåsar med min logga på. Tänk jag har aldrig tänkt att man kunde göra det, men titta så fina




Lyssnar på vacker musik. Maken håller på öva in Kom tätt intill. Jag behöver lära mig att släppa taget en stund och komma nära Jesus, komma nära för att jag är viss om att han går med genom sorgens dal och den gungade orosmyren. Även om jag är vilsen och stum så är Han med  och Han är med hela min familj


Kom tätt intill
när vinden blåser kall
och gör dig vilsen och stum
Kom andas lugnt
i mina andetag
våga släppa taget en stund

Genom sorgens dal
över orons gungande myr
du har en väg att gå
Där du går, går jag
och eldarna värmer än
och lågorna syns långt
fast det är mörkt

Dagens tanke: Kärleken är en skatt vi aldrig kan betala. Det enda sättet att behålla kärleken är att ge bort den

Fredag den 11 maj 2012

Vaknade för tidigt idag med, fast jag bestämt mig att inte oroa mig för kommunträffen och mina asstimmar och inte heller för vikarien. Det får gå som det går idag, jag är ju i alla fall inte ensam hemma.

Tack för uppmuntrande och medkännande kommentarer, det värmer hjärtat så mkt att ni är med mig

Att fara på behandling varje dag tar all must ur mig som har så lite ork. I och med att jag får strålningen mitt idan så måste jag först vila för att orka fara och sen när jag kommer hem vila för att jag är slut. Det innebär att jag inte orkar göra ngt hemma.
Om jag hade fått behandlingen typ vid 10 så skulle jag kanske orka lite på em, men jag styr ju inte själv tiderna.

Hade svimningskänslor idag igen. Jag får absolut inte böja mig framåt då svartnar allt och jag blir alldeles skakis. Tyvärr inge koll på mig från ass idag heller eller undringar om mitt mående. Idag lyckades jag få henne att förstå att hon måste använda sig av pärmen  och läsa instuktionerna.

Hann säga hej tíll min granne på strålis. Det har aldrig gått så fort  på strålbehandling som idag, jag kom in direkt och när jag kom ut väntade bårbilschauffören där så jag var hemma på  en timme sen jag farit hemifrån.

På våren blir jag förvirrad ang en sak, dvs min vattenkanna får egna ben. Jag letade ign hela huset två ggr men den fanns inte. Åter till växthuset och helt plötsligt stod den där fast den en halvtimme tidigare inte funnits-



I veckor har jag /vi jagat begagnade pallkragar till trädgårdslandet. Vi har spejat överallt där vi kört. Maken har varit två ggr till Röbäck utan att få tag i några. Jag har bett över det och idag tog jag och ringde( vi har fått igen telefonen efter två veckors kabelfel) till fraktbolaget och frågade om det fanns ngr kasserade pallkragar att köpa.


De sålde inte till privatpersoner men de brukade ställa ut trasiga när de hade några som man fick hämta. Maken körde dit för sista ggn och då finns det där. Tala om bönesvar. Så jag har varit glad hela dan

Så nu ska jag ordna grönsaksodling i pallkragar framför växthuset. Ja jag och jag, jag kan ju inte göra det själv men jag kan tänka ut placering och få andra att vara mina ben och armar. Upphöjda bäddar är ju bra för mig när jag vill ta in lite sallad till ex. Nu skulle man bara haft tillgång till hästskit eller liknande.

Igår luktade det så gott utomhus av gödsel och jag längtade efter riktig gödsel. Tänk när jag var barn tyckte jag koskit luktade förskräckligt men nu när jag tänker på trädgård så väcker det ljuva dofter i mig

På em ringde vännen S och vill handla lite änglasmycken och hade äv en kompis som också ville handla. Blir så glad när jag får sälja. Så jag gjorde lite pärlbeställningar i kväll mest på smyckedelar som jag håller på ha slut på, som hatt pinnar och lås.

Idag fick jag ett livstecken från dottern. Hennes pengar på mobilen hade plötsligt bara försvunnnit, när hon kollade i söndagskväll, innan de lämnade Maesot, hade hon 160 kr och när de kom fram till Chang mai var alla pengar borta utan att hon hade smsat ngt, så då kunde hon inte höra av sig till oss och där de är nu finns det knappt ngr internetcafeer.
Hon hade en liten stund idag då de var in på ett internetcafe så hon kunde skicka en hälsning till oss och säga det. Jag prövade att sätta in pengar på henens telefon men vet inte om det funkat. Jag funderar om det kan vara så att ngr ringt henne och att det då dragits pengar, så gjorde det när hon var i  Afrika som volontär, fast man inte svarade så försvann pengarna, eller om hon haft telefonsvarfunktionen igång för då kan ju pengarna ha gått iväg också. Trist att pengar ska försvinna på det sättet, det blir dessutom så otryggt att hon inte kan nå oss.

Men i alla fall var jag glad att höra att hon levde o mådde skapligt. De är på ett barnhem nu men barnen var svåra att få kontakt med så det är ett böneämne att hon ska få kontakt med dem.

Kvällen blev en slöarkväll, orkade inget. Hade  tänkt göra lite änglar men de blev  bara halvfärdiga.

Dagens tanke: Bra saker kommer till den som väntar. Bättre saker kommer till den som förtröstar

Torsdag den 10 maj 2012

Vaknade alldeles för tidigt av oro
Igår fick jag besked från kommunen att de ska utredda mina assistans timmar igen då försäkringskassan gav avslag på utökade timmar inom LASS.
Jag blir jätteorolig för hur ska det gå, jag klarar mig ju inte med mindre timmar om jag inte ska vara sängliggande hela tiden o låta blir att dricka så jag inte behöver gå på toaletten  etc tills maken o son är hemma. Varför kan det aldrig få vara en tid av lugn o ro?

Läste ett bra stycke av Tomas Sjödin i min andaktsbok om åkern, att den som brukar åkern både sover och vilar. Han skriver om att växt i det kristna livet sällan har snabbväxt, tänker på hur många uppmaningar som finns i böcker o gudstjänster, vissa annonser och liknande som man stöter på, även om det inte är så ofta  i de sammanhang jag rör mig, om att förändringen går fort, du blir aldrig densamme efter denna gudstjänst, konfererns, läger etc . Visst så kan ske, men oftast går det i perioder, dvs vila i jorden groende och växt
Tomas skrev också om en skribent som med anledning av att våren aldrig kom, skrev att då kunde man hoppa över den, är lite som det ju känns i år inte att vi hoppar över våren , men att den aldrig kommer.
Då skriver Tomas ett citat av Gunnar Edman  ” Men naturen gör inga hopp, växandet är livets nyckelidé. Också hjärtats jord behöver årstidernas växling och perioder när man lämnar den ifred, när man bara sover och stiger upp.
Att ta svängen förbi en åker kan dämpa det andliga jäktet.” Kändes så skönt  läsa detta innan dagen började på riktigt.

Men till råga på allt denna trött orosmorgon får jag ett sms från min ass att hon är sjuk idag. Vi skulle ju ha inskolning, det enda positiva var att då kommer det ngn kl åtta så jag slipper ligga o vänta, men hon har inte hunnit bli bättre än i tisdags.


SÅ har dagen gått, jag höll på  att tuppa av flera gånger men ingen reaktion från assistenten. Inte en fråga hur jag mår. Det blir så otryggt och jag fryser i själen av rädsla. Till slut fick jag be henne hjälpa mig i säng för jag var så yr och dålig

Sen jag vilat fick jag påminna henne att fixa lunch åt mig eftersom hon fortfarande inte läser min pärm. Så var det dags för strålning och sjukgymnast. Hon ser att jag är stramare än i mars, jag ska göra försiktiga övningar. Men vi får inte stressa kroppen då jag är så skör och inte får bli sämre. Hon prövade ut nya bandage som ska beställas.

Inte vet jag vad ass gjorde idag när jag vilade men inte var det med många knops hastighet.

Så på eftermiddan ringer chefen o tar bort hoppet för morgondagen, min ordinarie blir fortsatt borta så det blir denna vikarie även i morgon.

På kvällen beslöt jag att göra ett försök och följa med maken och handla men jag blev så dålig så jag visste inte hur jag skulle ta mig igenom och ur affären. Svimningsfärdig, astmatisk och tryck över bröstet.  Ingen glädje för mig att jag kom med, det var inte värt priset

Det blev ingen bra dag det här.

Dagens tanke: När vi längtar efter ett liv utan svårigheter,
påminn oss då om att ekar växer sig starka i motvind
och att diamanter framställs under tryck

Onsdag den 9 maj 2012

"Vilken härlig dag tack gode Gud för livet vilken härlig dag jag lever den för dig" så sjöng vi när jag var i 20 årsåldern och den stämde in på denna dags morgon.

Vilken härlig dag, solen sken när jag vaknade fast det var sagt regn. Jag fick meddelande att vi kommit med på Puss till hösten, dvs pärlhelg för pärltokiga i Stockholm.

Mina plantor hade överlevt natten i växthuset och så var det pärlkväll i kväll.
Min ordinarie ass var tillbaka så jag kunde slappna av

På onkologen ville doktorn träffa mig och se på såret, och då var det doktorn som väntade på mig och inte tvärtom, jag blir så glad för denna samordning. Onkologen är värd toppbetyg.

På em satte regnet igång så vädringen av garderoben som ass påbörjat fick ett häftigt avbrott så nu ligger det kläder överallt.

Sen var jag så slut så jag somnade på sängen och sov så hårt att jag var vimmelkantig.

Min gode pastorsvän B ringde och pratade, han  kollade även om  maken och jag ville medverka på musikkafe i sommar på Frösö vallen.

Jag kan inte säga att jag var produktiv  i kväll  på pärlkvällen men det blev ett par örhängen i fyrkanststeknik, det var så pillrigt och dessutom svårt att se vad jag gjorde så med tanke på tiden så borde timpenningen bli hög.

När vi kom hem, maken jobbade ikväll, var det så fint och bortplockat  i köket och kaffet var framdukat av en glädjestrålande son som fått A på matteprovet, så han hade haft glädjedans innan vi kom.

Dagens tanke:

Tisdag den 8 maj 2012

Vaknade och mörkret hade lättat, tack för förböner.

Vik ass idag. Något som förvånar mig är, att man som ny inte tar reda på hur brukaren mår och om det är ngt man ska tänka på. Jag gillar inte att klagar över hur jag mår men uppskattar att få frågan så jag kan informera vad man bör tänka på.

Likadant förvånas jag över den stora tron på sig själv Jag hade tagit fram pärmen där vi har skrivit upp vad som ska göras varje dag för att inte glömma eller behöva fråga mig om allt. Då bär hon bara bort pärmen o säger att den behöver jag inte.  Men inte kom hon ihåg det jag ville.

Nej hon var mest intresserad av att prata om sig själv, prata prata, prata och inte att samtala. Tur hon är vikarie, jag skulle inte orka i längden.

Hade strålning idag, tack och lov hade värsta klådan lagt sig, så få se nu hur mkt det retas upp i veckan.
Sjukgymnasten ringde och hade fått remiss från min onk doktor och ska hjälpa mig att försökta få upp h arm och minska på stramheten.

Ringde tandläkaren för att kolla att det var idag sonen skulle dit eftersom vi inte fått ngt sms. Jo det skulle han men på pappret jag fått stod  det en eftermiddags tid, men hos dom stod det morgontid. Ja då fanns det ingen chans få hem sonen från skolan, för han hade nyss cyklat iväg och det är i andra ändan av stan mer än en mil bort, och dessutom får de inte svara i telefon på skoltid. Så då försvann den tiden

Beslöt lämna växterna i växthuset över natten och lindade in dem i fiberduk och satte på fläkten. När jag ser på väderleksrapporten bli jag förtvivlad, det ska regna och snöa hela veckan. När ska vi få vår och kunna göra något ute?
Om det bara är kallt o regnigt hur ska fönster kunna putsas, kläder vädras mm och dessutom passa ihop med om jag har ngn bättre dag?

”Gud nu får du göra lite väderunder. Egentligen är det rätt många under du behöver göra.
Min stackars syster som fått sin rygg förstörd hos sjukgymnasten och skulle åkt till Irland på semester i veckan, där hade du behövt göra under.
Våra goda vänner som har en systerson som kämpar mellan liv och död, och där en massa ber just nu, där behöver du verkligen göra under.

I Kyrkan har flera jag känner oxå cancer och där behövs ditt ingripande.. Så ser du alla trötta, halvkrassliga vänner jag har, min trötta familj,  Och så kunde jag fortsätta att räkna upp det ena efter det andra, för att inte tala om alla som lider av svält, krig, depressioner och andra svårigheter eller dom som inte  lärt känna dig än och som inte fattat hur fantastisk du är. Det finns hur många under som helst för dig att göra.
Och mitt i alla dessa rop om under så finns det också tacksamhet för det du gör, de små sakerna som ändå gör att man orkar lite till. Tack för det och allt jag glömmer att tacka för, allt jag tar för självklart. Tack för bina som surrade så vackert idag, för blåsippan som slagit ut, tack för maken som jagade muskelkrämen till mig så jag ska få lite mindre ont,,,,,,,,,,,,,”




Dagens tanke: Vad än du står inför idag så måste du inte möta det ensam. Gud är med dig och han vill tillhandahålla vägen till seger

Måndag den 7 maj 2012

 

Idag hade jag kunnat sova men då fick jag inte  det för då var det plötsligt vardag igen. Det kliade lite mindre i natt, tack och lov.

 

Var så trött när ass kom att jag inte ens såg att hon bytt hårfärg.

 

Sen hade jag en darrig morgon och det kändes som att huvudet satt löst på mig och när som helst skulle ramla av, det var inte mitt huvud, är som jag vore en legogubbe med rörliga delar

 

Efter förmiddagsfikat satte ass o jag upp två hyllor i växthuset men jag skulle nog behöva fler. Det var så varmt i växthuset att vi höll på kola av, 35 grader så upp med dörren, men nattemperaturen hade varit under noll.

 

Vi bar ut lite grand  av planten men eftersom nätterna är så kalla så vågar jag inte ta ut mer än vi orkar bära in på kvällen.

Ass hängde tvätten ute för första ggn i år. Oj vad gott det kommer att lukta om lakanen, jag älskar den friska doften av sänglinne som vädrat ute

 

Efter lunch gick vi ut på framsidan o ass började ta bort gammalt ris i rabatten. Otroligt vad mkt som är på väg upp av perennerna..

 

Vitsipporna är som vackrast nu.

 

 

Själv låg jag i baden baden och tittade på och pratade. Var så härligt lugnt och stilla, med dammporlet och fågelsång, jag tror maj är bästa månaden om det bara vore lite varmare, därför att då ligger allt framför en, förväntningar på sommaren är ännu förväntningar, inget har gått fel och man kan drömma och hoppas.

 

Både ass o jag var ovana vid frisk luft så vi blev snurriga.

 

Distriktssköterskan kom o la om såret o nu är det mkt bättre så det har vänt med infektionen så det är ett glädjeämne

 

Idag var det ingen strålbehandling så det känns som om jag haft frigång. Låter som jag är fängslad, men detta eviga farande t sjukhuset varje dag sliter hårt på både kropp och själ

 

Middan blev uppskattad i sin enkelhet, blåbärsgröt och mjölk

 

Somnade framför datorn o vaknade upp alldeles förvirrad, kändes som jag inte skulle hitta igen mig själv.

 

Imorgon har jag vikarie för min ass ska gå på grundutbildningsdag på Frösunda.

 

Herceptinbehandling o cellgiftsbehandling har en underlig påverkan på ens själ och kropp. Helt plötsligt slår det till och man blir riktigt deprimerad. Numera vet jag ju att det hör till och att det går över. Men upplevelsen är lika jobbig varje gång. Det är som att mattan under en rycks bort, som att allt blir gråsvart, energin läcker ut, inget är lustfyllt eller roligt och man tål inget motstånd. Man känner sig missförstådd och orolig.

Helt plötsligt slog det till i kväll. Från att ha känts som en bra dag till att bli en tung kväll, en kväll där jag inget orkar, vill och där ensamheten kryper ifatt en, kryper in i en och nästan tar struptag på en. Det är ingen vanlig nerhetskänsla utan mkt djupare och mer obegriplig ssk som jag normalt inte blir deprimerad.

Inget hade hänt som kunde få mig så här nere det bara kommer. Som tur är vet jag att det vänder också det utan anledning. Men jag vill inte förspilla min tid på att känna så här av en behandling. Ibland undrar jag varför all behandling ska vara så smärtsam, kosta på så mkt. Varför kunde det inte få ligga lite lust i behandlingen när orsaken är så smärtsam?

Nu ska jag se om jag kan komma till ro och få lite sömn

 

Dagens tanke: Ibland kan vägen framåt kännas lång men att vända om gör den inte kortare. Jag måste ändå gå framåt till slut

 

 

 

 

Söndag den 6 maj 2012

Idag var jag inte sugen på kyrkan. Mådde urrisigt när jag vaknade och alldeles för tidigt av klådan. Varför kunde jag inte få en helg att sova och hämta krafter som jag så väl behöver? Är precis för det här jag inte vill ha behandlingen med Herceptin i närheten av helgen för då är sömnen förstörd.
Jag var rödblommig av cortison och ev feber och kände mig upphängd och nersläppt och så ur gängorna för att gå i kyrkan.

I alla fall gjorde en blogg kommentar från en vän att jag kom iväg till kyrkan och väl där var det bra.
Vi hade besök av statsförsamlingens kyrkoherde som predikade, och det var bra,
Han talade om att Jesus var tvungen lämna lärjungarna och det var bra för dom och för oss. Det finns tider i vårt liv då Jesus känns långt borta då det känns som vi faller, inga böner hörs eller besvaras men vi kan inte falla ut, inte  falla under Guds bottenplanta, vi  faller inte ner i avgrunden.
Vi har fått en hjälpare, Guds helige Ande. Vi kan också få vara hjälpare för varandra.

Det var detta att inte falla under Guds bottenplatta som tog i mig. Jag vet det men när det är jobbigt och man mår pest o oron finns där då är det behövligt att få det påpekat igen.

Vi hade personlig förbön idag så jag tog chansen, det är så skönt få förbön för det som är jobbigt, att ngn annan hjälper en att lägga fram det. Jag älskar ju att själv få vara förebejdare men då är det viktigt att också själv kunna ta emot förbön, att våga visa sig svag.

Sen blev det fika med goda vänner. Träffade en god vän från Alfta tiden som var här på besök, så kul ha kvar vänskapen. Hon beställde ngr smycken av mig.

Ute hade plötsligt solen kommit fram och det var riktigt behagligt efter gårdagens snöande så jag bar ut lite växter i växthuset. Hade inte mkt mer än hunnit det när det kom ett hageloväder och sen regn. Maken hade under tiden hunnit kratta framsidan så då var det skönt gå in.

Efter maten rengjorde han dammen och stenarna och fick igång pumpen, så nu är det vår i dammen.

Själv satte jag ngr gladiolus från i fjol på förodling men förstår inte var alla dalior är, hittade bara två.

Sen har jag vilat. Borde ha gjort klart lite smycken sen Facett men orkade inte.

Dagens tanke: Var inte orolig inför morgondagen, Gud är redan där!

Lördag den 5 maj 2012

Vaknade av klådan, är strålområdet som börjar klia så. Gick inte att somna om. Jag som skulle sova till minst kl 10 o nu var den bara 07. Men det gick inte att somna om för mkt kliande o brännande.
Hörde att maken vaknade så småningom så det blev tidigt morgonkaffe.
Det positiva med att jag vaknade var att jag satte på datorn o då år dottern just inne o hade skrivit ett långt mail och då hann jag kommentera lite till henne direkt. Det kändes bra så då var morgonen inte totalt misslyckad, vi längtar efter varann men jag vågar inte släppa fram längtan för då det dröjer det så länge tills vi ses blir längtan värre. Så jag håller den dold i mitt hjärta

Jag undrar vad hösten ska innebära för oss o henne. Skulle så gärna se att hon kom in på universitet här och bodde i stan och fick sig en utbildning där hon trivdes. Att hon fick se Guds väg även där. Att vi fick ngra friska år tillsammans, att få dela vardag o trevliga saker tillsammans Det är så härligt att läsa att hon längtar efter oss o att hon inte kunnat få en bättre familj än vår familj. Då värms hjärtat och svämmar över av kärlek.
Det är min önskan att få vara hela familjen ett tag.

Satte ngr frön idag som borde varit planterade för länge sen. Idag var det meningen en kompis till maken, som är trädbeskärare, skulle hjälpt oss med äppelträdet men det var för dåligt väder, snö och slask, var inget kul vara ute i, så det får bli sen

Distriktssköterskan från vårdcentralen kom och la om mitt sår. Han tyckte det var onödigt komma i morgon. Vad svårt att jag som patient ska avgöra det, när onkologen säger omläggning varje dag.. Vi beslöt att jag ringer om jag blir sämre. Känt mig lite hängig idag. Svårt veta om det beror på feber, penicillinet eller sömnbrist

På em kom min ass med man förbi på kaffe. Han skulle hjälpa oss få igång den nya routern så få se om vi får sett stabilare bredband..
Sonen kom hem trött efter en bra helg i Skellefteå.

Ikväll har vi bara slappat.

Dagens tanke: Man måste våga sig på utmaningar även om det känns svårt ibland



Femte maj och det ser ut så här, när ska vi få vår?

Fredag den 4 maj 2012

Ingen vidare natt. Somnade och vaknade efter två timmar för att jag hade så ont i opsåret, och det kliade överallt på kroppen och pirrade överallt av cortisonet. Tavegylen hjälpte bara i två timmar. Vred o vände mig men hittade inget smärtfritt läge. Somnade efter fyra igen, men lika ont på morgonen.

Hade sett att K Rauta sålde sommarplant 10 st för 29 kr ,o tänkte att det måste vi utnyttja så ass o jag for dit. Först jättebesviken för att det var så dålig kvalitet, det visade sig att de fryst under transporten, men en jättegullig tjej som jobbade där hjälpte oss att hitta fina exemplar o var ngn vissen/fryst idet  vi valt så bytte hon till bra. Så rar tjej.  Jag kom hem med petunior, lobelia o flitiga lisa och sen 5 påsar kogödsel för 100 kr. Kände mig jättenöjd.


Sen var det bara att göra sig i ordning för resan till sjukhuset o strålning. De var försenade så jag bad dem ringa upp på mottagningen o höra om de kunde se på såret. Jo efter strålningen var det bara att gå upp.
Fick träffa både E o K och E som sett det innan, sa att det börjat gegga, förut vätskade det bara, så nu blev det sårodling, temptagning, doktor som då ville ta snabbsänka och prover. Med tanke på hur det blev i somras satte hon in antibiotika direkt i förebyggande syfte.
Blir det sämre i helgen ska jag komma in. Distriktssköterskan ska lägga om det i helgen. Tänk vad det är underbart att få träffa så underbara människor som är omtänksamma, som inte tycker jag klagar i onödan, och som uppmuntrar mig att höra av mig. Tack gode Gud för denna fina personal.

Klockan hann bli mkt så maken kom och hämtade mig och magen kurrade rejält då den inte fått något sen frukost. Hem och åt en smörgås och kaffe.

Med posten kom två paket till mig, ett från pärlvännen P som skickade Tomas Sjödins sista bok till mig och ett från systerdotter K som skickade trädgårdstidning, supersöt skyddsängel och choklad. Det var verkligen uppmuntrande en sån här dag.
Sen kom goda vännen M på snabbesök o hade med sig chokladpraliner till kaffet .

Sonen åkte iväg till Skellefteå på Luff och Saltdag så det vart brått med middag. Tur mormors palt fanns i frysen..
Efterom väderlekstrapporten hotat med snö  så hade jag honom att packa vantar, mössa och långkalsonger. Onödigt tyckte han för han tror inte på snöprognosen, jag hade ju sagt redan igår att det skulle snöa och inte hade det kommit ngn snö!!

Maken släppte av honom på busstationen och själv for han till mitt nöje, matbutiken Maxi. Jag insåg att jag varken hade fysisk styrka att följa med eller att det var så smart ur smittosynpunkt att följa med. Så han kom bara hem med vad som stod på lappen, billigare förståss men tråkigare för nu fick jag inga middagstips för kommande vecka.

Jag hade burit ut lite växter i växthuset men de fick bäras in när tempen visade 5 grader redan kl sex. Törs ej riskera mina ynkliga plantor

I kväll har vi åter sett på världens sötaste varmaste film, Sömnlös i Seattle, som gick på trean. Jag har alltid missat början men i kväll fick jag se även den. Man blir riktigt tårögd.

Dagens tanke: Kärleken mäts inte i hur många gånger vi rör varandra,
utan i hur många gånger vi når varandra.

Torsdag den 3 maj 2012

Vaknade och kände mig less, less på att åka til sjukhuset, less på behandling och less på att må dåligt

Men när jag väl var där, var i det som måste vara så var det som att jag ändå tog det till mig så det vände, vände till en tacksamhet att det ändå finns ett sjukhus där jag bor, ett sjukhus som kan ge mig behandling varje dag, ett sjukhus med människor som gör det bästa för mig, som kollar hur jag mår och  lyser upp av glädje när de ser mig.

Det var lång kö för att anmäla sig och jag funderade varför de inte var två den tid då flest verkar vänta i väntrummet. Insåg att jag inte hann vänta på min kölapp för då skulle jag komma försent till strålningen så jag gick iväg oanmäld.

Efterstrålningen var det bara att ta  sig upp på behandlingsavdelningen. Fick eget rum och sen var det premedicinering och sen slocknade jag i en halvdvala. Man sover inte riktigt men det är värt varje timme som går att få vara halvborta från världen för att stå ut med behandlingen. Till slut hade jag så ont i armarna nacken och huvudet att jag inte kunde ligga stil, var bara tvungen tvinga mig vaken för få mer medicin för orka stå ut. Det var sen eftermiddag  innan det var klart och jag fick åka hem.

Sen har jag legat med värkande huvud och inte gjort något.
Förutom att jag är less på måendet är jag less på telefonbolaget som inte kan laga telefonen, på bredbandsbolaget som reparerar bredbandsmailen  så vi är nästan okontaktbara, plus att internet slår av kvällstid, tur mobil finns

Dagens tanke: Livet kan bara förstås bakåt men måste levas framåt. Sören Kirkegard

Onsdag den 2 maj 2012

Snabbmorgon. Oj vad jag ogillar stressen på morgon för att få mig klar, kasta i sig maten för att åka med taxin. Samma chaufför som sist som körde så fel, kunde ej låta bli att fråga om han visste vart vi skulle. Jo det visste han och det blev rätt idag.
Sen stress för att ta prover, behövde få såret omlagt, men var tvungen få strålningen först, bad dom ringa till taxi och säga att jag skulle bli sen, sen upp till onkologen igen och fick såret omlagt. Ner till taxin som naturligtvis inte fått beskedet att jag var sen.. Man ska göra allt själv känns det som. Jag ogillar när jag får så tidiga tider men ibland har man inget val eftersom det ska passa ihop med de olika avdelningarnas belastning, men jag mår inte bra av det

När de tog prover krånglade porten som vanligt, det går jättebra spola igenom den men att ta prover är ett tjafs, det går bara om jag djupandas och tittar så mycket som möjligt åt vänster. Nålen fick sitta kvar för att man ska slippa sticka mig imorgon

När jag kom hem hade jag rejäl huvudvärk. Ute blåste det o det satte sig även i min kropp med värk

Vilade och sen var vi ute en stund min ass och jag och hon rensade bort lite gamla vissnade växter  vid dammen. Under fanns allium och daggkåpa i full fart på väg upp.
Nere i rosrabatten så blommar mina första julrosor. Så glad att de överlevt vintern, det är första ggn ggn jag har julrosor så jag hade aldrig förr sett dem blomma










På em kom goa P med dotter och hälsade på en stund de hade med en så fin ljuslykta till mitt växthus, och det blev en trvlig pratstund som avslutades med en titt i växthuset


Blev så glad  ikväll att en vän som haft cancer med återfall nu är tillbaka i jobb, heltidsjobb. Vilket under och vilket hopp. Det finns en framtid också i cancersvängen.

Sonen hade en dryg dag idag, först stort grammatikprov i engelska , klart kl 16 och därefter stort matteprov. Sen han vilat bakade han ändå scones till kvällsfikat. Imorgon har han nationellt prov i engelska

Själv somnade jag av huvudvärken och när jag sov som mest gott ringde telefonen och väckte mig. Kände mig totalförvirrad och illamående. Det var tur det vara mamma.

Igår ställde jag ut några plant i växthuset och svepte in dem i fiberduk men i kväll var det så kallt så jag vågade inte låta dem stå kvar ssk som jag sett på nyheterna att det ska bli snö imorgon och flera dar framåt

Imorgon är det dags för heldagsbehandling med hercepptin och dessförinnan strålning. det känns tungt ikväll

Dagens tanke: Förtröstan på Gud kommer att bli marken under dina fötter. Var inte rädd att stå på den

Första maj 2012

 

Härligt att se att ni läsare återvänder efter mitt uppehåll i bloggandet pgr av pärlorna

 

Sov oroligt för kl 04 väckte mobilen mig. Var sms som skickats på kvällen men kom fram först nu. Blev riktigt oriven men till slut somnade jag om. När jag vaknade kändes det som jag bara sovit ngr timmar. Tittade på klockan då var den halv 12.  Jag hade sovit längre än vår tonåring! Ja då kunde jag ej ligga kvar längre. Däremot hade jag rejält ont i halsen och kände mig febrig så det blev echinagard och panodil. Hoppas det är övergående då jag har storbehandling på torsdag, men risken är att jag blev smittad av ngn/ngt i helgen, träffade ju så  mkt folk och jag är ju infektionskänslig.

 

Jag hade haft en massa så planer för dagen men det orkade jag inte. Hade även tänkt få ordning på fläkt till växthuset men maken började städa upp vintergrejset på altanerna och sopa och kratta där det var bart så det hanns inte. Nu har jag provburit ut lite grand och svept in det i fiberduk så få se om det klarar natten.

 

Jag har tack och lov haft mindre ont i ryggen idag men jag får vara försiktig. Har känningar av PPP i h fot men det är värst när jag är utan skor. Hoppas det ska ge sig.

 

Vi grillade för första ggn idag, fläskkarre och klyftpotatis och pinnbröd.

 

 

 

Det är nästan så jag tycker pinnbröden är godast. Sen diskade sonen och maken for och handlade på Coop , jag tycker ju det är roligt att handla men orkade inte följa med.

 

Ute kommer mer och mer vårblommor fram. Är så fascinerad att under snön finns de klara, bara snön är borta så är de där full i blom. Hittar krokus på ställen där jag inte planterat dem. Misstänker att de följt med jorden som vi grävde bort när vi gjorde rosrabatten och sen kommer det upp där jorden hamnade.

 

 

 

Vår hemtelefon funkar fortfarande inte, så inte en enda människa har ringt oss.

 

Skypade med dottern i eftermiddag. Hon mår bättre. Tyvärr krånglar hennes allergier i ögonen så hon har svårt att sova.   Men hon trivs med jobbet, de besöker barnhem, fängelser och olika byar och vittnar om Jesus.

 

Dagens tanke: Om jag kan älska andra, visa dem respekt och hänsyn, blir livet bättre att leva

Valborgsmässoafton 2012

Hemma igen efter en helt fantastisk helg i pärlhimlen och pärlornas tecken.
Så många underbara människor jag mött, så mkt kärlek och värme jag fick och sån glädje.

Tänk att få skapa så mkt som bara tiden räcker till, att få prata massor, att få gå på workshops och lära nya saker av tålmodiga ledare, att få skratta, att få dela mitt intresse med maken så han fick se vilka fantastiska vänner jag fått och vad vi gör. Han gick två workshops, det ni, det finns hopp om att dra ner honom i pärlträsket!!!!
så här ska makens armband se ut när det är klart


Själv gick jag workshops i infattning av cabuchon,  leatherwork, knyta pärlhalsband grundkurs  och fortsättningskursen, rawteknik och småpärlor. Bilder ska komma när jag färdigställt de jag påbörjat.


Sen vann jag ett andra pris, hör och häpna bland alla dessa fantastiska tävlingsbidrag. Det var verkligen oväntat. Människorna som är på dessa kurser är helt otroligt duktiga och kreativa så man bara står i stum beundran och så lyckades lilla jag hamna bland dom 

Ja det var härliga dagar och jag kunde glömma smärtorna för ett tag. Visserligen undrade jag om jag skulle komma välbehållen från flyget för bårbilen som skulle hämta mig visade sig var en buss med båren liggande direkt på golvet mellan stolar. När jag undrade om båren gick att höja eller dra ut sa de nej, man fick ta sig ner själv!!!! Men jag är ju handikappad, kan ni inte lyfta upp den? Till slut höll dom den som snedställd bräda och så fick jag lägga mig så, rent livsfarligt och sen skumpa runt på golvet. Jag bad verkligen Gud om beskydd.

På Lindigö blommade vitsipporna och träden höll på att bli gröna. Maken gick på en promenad och plockade en bukett vitsippor till mig. Så vackra.

Igår kom goa M från Uppsala och hälsade på, så kul träffas. Supersnälla M o J hade skickat pengar till en middag så vi åt Pizza innan vi skulle hem.  När ajg skulel ta mig upp ur soffan så missberäknade jag storleken på soffan och kom  för långt ut o ramlade och slet mig så förskräckligt i ryggen. Skyndade  mig o tog värktabletter men det hjälpte inte.

Tack och lov var det ett annat företag med en riktig bår som hämtade mig. På flyget var det gott om plats så jag fick ligga, tack Gode Gud , för jag hade inte fixat att stå för smärtan

Hemma väntade sonen med nykokt kaffe och nybakade mackor från snälla G o H som varit förbi på eftermiddan.

Är så superglad att jag kom iväg på denna helg. Tack alla som bett och tänkt på mig/oss denna helg.
Tror att skapandet är en sån gåva som Gud gett oss, han som själv är Skaparen. Det ökar välbefinnandet och man mår så ofantligt mycket bättre när man gör något positivt och kreativt. Att jobba med pärlor stimulerar så många sinnen och det ger såna kickar. Att dessutom få göra det med likasinnade, glada generösa människor gör det ännu bättre. Gud är verklgen god som gett mig denna gåva och som hjälpte mig hela denna helg så jag fick njuta av allt.

Sov så gott i natt men fick inte sova ut för jag hade tidig behandling på sjukhuset.
När jag kom hem gick jag en runda i trädgården och såg på alla vårblommor. Snön har minskat under helgen men vårkrattning dröjer .




Rara I o IL kom och hälsade på och hade ljuvlig laxsoppa och mandelkaka med glass med sig så vi fick en trevlig lunch.

Det planerade Valborgsfirandet på Strömbäck blev inte av. Jag fick så ont att jag insåg att sängen var rätta platsen för mig men de andra skulle fara. Då fick sonens kompis plötsligt inte följa med för hans föräldrar och då ville sonen inte fara och inte heller lämna mig själv . Så det slutade med att vi alla tre var hemma och såg en film tillsammans. Det gick också bra.

Dagens tanke: Världen är full av problem Himlen är full av lösningar

Torsdag den 26 april 2012

Natten blev kort. Somnade och vaknade av smärta. Är omöjligt ligga på mage eller sida för jag kommer åt revbenen och det är som att ligga på knivar
Sen höll jag aldrig på att kunna somna om igen.

Snabba ryck för hinna till strålningen kl 09. Idag tog det sån tid för de hade så svårt att ställa in. Sen kirurgen och sen hem. Intensiv dag men buren i alla fall

Trött och inte orkat något. Äter panodil för smärtorna.
Är så glad att jag packade igår. Tittar på väskan och känner lugnet

Det är tufft fara iväg mitt i behandlingen men jag vill så gärna så jag hoppas Gud ska ge mig krafter och glädje

Sonen bakade ostfrallor till fikat. Vi såg Ice Age på tv och där finns många lärdomar om vänskap och kärlek och hur man ställer upp för varann, ja till och med är beredd att offra sig för varann

Blir kort inlägg för jag har så ont i armarna att det är svårt att skriva

Dagens tanke: Vi tror Gud att är den glädjen som fyller vårt  inre när gråten haft sin tid

Onsdag den 25 april 2012

Hade svårt att somna men till sist gick det.
Morgonen gick till telefonsamtal till olika ställen på sjukhuset.

Idag började strålningen men först skulle jag prova ut en ny tyg korsett, de var försenade så jag blev lite stressad så jag fick be att få gå innan de var klara.  

På strålbehandlingen var de sena men jag fick vila i ett rum. Nu känner de ju mig så de hade förberett hur jag skulle ligga så bra som det går. Problemet är min högra arm, att få upp den ovanför huvudet är som att slita isär kroppen.
När jag låg där kom jag på att jag inte tagit extra oxis för luften där är inte bra och jag får astmabesvär Ja det var bara att be till Gud att det skulle gå bra. Idag tog det längre tid för de tog även bilder.  Jag använder stråltiden till att be för mina vänner.

Sen gick jag upp på behandlingsenheten för få tid för provtagning till veckan.  Fick vänta ett tag på bilen men passade på att gå och be tyst  för patienter och personal som jobbade. Sen kom en trevlig chaufför.

Väl hemma säger min ass, men vad ansträngd du låter i andningen. Då var det inte bara inbillning på strålningen att jag tyckte det var tungt men var så rädd jag suggererade mig själv i rädsla, så nu blir det att komma ihåg att ta oxis innan behandlingen.

Dottern hade skickat snabbmail, idag hade de jobbat på en soptipp med flyktingar från Burma. De levde på soptippen, ngt så hemskt att se. Tänker på vilka erfaren heter hon får och hur hon får möjlighet att visa Jesu kärlek där hon går fram.

Jag har använt tiden till att packa, för imorgon räcker det med sjukhuset och att vila till vi ska fara på Facett.

Såg trädgårdprogrammet med Pernilla Månsson, längtar så tills ”jag” får så. Men problemet är hur jag ska få tag i så många pallkragar som jag behöver. Ska flytta trädgårdsodlingen till pallkrageodling framför växthuset, bli mkt bättre höjd för mig.

Av en god vän fick jag nedanstående sång som jag tog till mitt hjärta, tycker att det stämmer överens med det jag skrev igår om mörkret, det finns en blick som ser mig när min börda blir för tung, en sårmärkt hand som bryter udden av smärtan


GENOM ETT BRUSTET HJÄRTA
Det finns en blick som ser din börda
när du inte orkar mer
En sårmärkt hand som bryter udden
av den sorg som livet ger.

Det finns ett namn som kan förvandla
nederlag till ödmjukhet
Ett leende som kan förändra bitterhet till tacksamhet.

En dag skall du åter få älska
bortom rädsla, skuld och skam
Helt genomlyst - underbar ljusström
som förlöser bryter fram.

Ja, när du nått din egen botten
och du faller ännu mer
när räddningen gått helt förlorad
det är då som undret sker.

För hur skulle Kristus komma
Hur skulle Kristus
om inte på detta omvälvande sätt
Genom ett brustet hjärta,
genom ditt hjärta.
Älskade, var inte rädd!
Var inte rädd!

Dagens tanke: Ja, när du nått din egen botten
och du faller ännu mer
när räddningen gått helt förlorad
det är då som undret sker.

Tisdag den 24 april 2012

Hörde ikväll på nyheterna att titeln på Kents nya skiva var ”Jag är inte rädd för mörkret.” Jag har aldrig hört dem sjunga så jag vet inte något om deras musik men jag fastnade för titeln.

Kan jag verkligen sanningsenligt säga att Jag är inte rädd för mörkret?
Blir det inte ett falskt påstående som inte har verklighetsgrund? Hur många står där i mörkret i sitt liv och proklamerar: Jag är inte rädd för mörkret? Är det inte just mörkret i våra liv vi bävar för? När svårigheterna hopar sig, när vi inte får svar på våra frågor om livet, när vi inte ser någon ljusning, när svaren inte blir de vi vill. När bekymmer och svårigheter läggs på undan för undan och det aldrig finns ngn återhämtning. Kan jag då säga jag är inte rädd för mörkret?

Ikväll läste jag min älsklingspsalm nr 217 och även hur psalmen kom till. Det visste jag sen tidigare men jag visste inte att han kallade den för Bön om ljus.



”Första versionen av denna psalm, som författaren själv kallade "Bön om ljus" och som infördes i Karlstads Stiftsblad 1937, diktades 1936 när Malmeström var kyrkoherde i Norra Råda och hans 37-åriga hustru plötsligt blev sjuk och dog. Malmeström blev då ensam med fem barn och skrev sju fyraradiga strofer i sorgen efter hustrun. (Nuvarande inledningsstrof är den andra i originalet).

Gud, för dig är allting klart, allt det dolda uppenbart.
Mörkret är ej mörkt för dig och i dunklet ser du mig.

Läk mitt öga, att jag ser hur du är i det som sker.
Där jag bäst behöver dig är du allra närmast mig.

Och om jag ej mer förmår gå i tro den väg du går
led mig vid din fasta hand steg för steg mot livets land.

När min tanke, tvivelstrött, obetvingligt motstånd mött
och ej mera mäktar strid - inneslut den i din frid.

All din nåd är öppen famn och ditt namn en ljuvlig hamn.
Vad du vill är helighet men du är barmhärtighet. ”

Orden Bön om ljus blev så starka.

Jag tror inte att jag av mig själv kan säga att Jag är inte rädd för mörkret. Så många gånger jag bråttats med cancerdiagnoserna, med rädsla för mig, framtiden och familjen. Så många gånger jag gråtit ensam och med andra, Då tar man inga stora ord i sin mun. Då ber man bara om nåd, ja då skriker man om hjälp. Gud var är du, hör du inte?

Och då där inne i det nattsvarta mörkret kommer det jag ändå alltid fått landa i
och det enda jag kan säga är att Han som övervunnit mörkret, han som själv mötte mörkret och Gudsövergivenheten, som själv gick in i det svartaste mörkret, att Han hittills gått med i mörkret och med honom blir jag litet mindre rädd.

Han ser mig i dunklet och mörkret och Han som är livets ljus lyser upp en liten bit så jag kan gå några steg till.   Bara med honom kan jag våga viska, det blir bara en svag viskning, Jag är inte rädd för mörkret

I morse kom jag nästan inte upp för smärtan i revbenen. Sen blev det bråttom. Skulle ha sammanträde kl 10 och hade inget att bjuda på, så en snabbgjord Tuppkaka blev räddningen. Den blev precis klar när det ringde på dörren. Vi hade sammanträde om programmet på vår sommarkyrkan  Backen, och det blev nästan klart, tack gode Gud.

Idag sa min ass att hon funderar på att söka trädgårsmästarutbildningen på Forslunda  till hösten,kände hur lessen och orolig jag blev. Inte det oxå, hon är den bästa ass jag haft och jag är verkligen inte i kondition att söka en ny. Samtidigt förstår jag hur lockande det är och att framtiden som pers ass med dålig lön inte är ett framtidsyrke ,men ändå Gode Gud låt henne stanna kvar.

Efter lunch gjorde ass o jag en utflykt till Plantagen. Blev billiga penséer och jord.



Sen for vi på Biltema och köpte en väderstation till växthuset, en trådlös så jag kan börja kolla tempen där.  Tyvärr missade jag att beskrivningen är skriven för de som kan läsa mikrostil, inte ens förstoringsglas hjälpte mig.


Kollad också på Biltem på deras förvaring om jag skulle hitta någon pärlväska, men inte. Tänk att den jag vill ha bara finns i USA och när jag hade en dotter där så tog hon sig ingenstans där man kunde köpa eller beställa.  Känns verkligen trist

När vi kom hem blev jag superdålig, yr skakig och helt slut. Sen blev det ett blodsockerfall av rejäla mått, som tur var sonen hemma och kunde ge mig choklad så jag fick energi och slutade skaka.

Efter maten fick både jag och maken telefon från sjukhuset. Både makens och min doktor jobbade på övertid. Måtte Gud välsigna dem i det de gör för oss patienter.

Nu i kväll har jag varit över till min granne, sån tur att grannar finns när man behöver dom, ssk grannar som tror på Jesus och bönens makt.

Fick ett mail i kväll med denna Youtube länk och ni måste lyssna på den ända till slutet för det är då det häftiga kommer. Då grät jag och Gud blev så stor. Ibland förminskar jag Gud, ssk när jag är arg på honom, men detta var så stort så då översköljdes jag en aning av hans storhet. Vem är jag att vara  älskad av en sån Gud?

http://www.youtube.com/watch?v=IB835wkz1Tc&feature=related

Dagens tanke: Mörkret är ej mörkt för dig och i dunklet ser du mig.

Måndag den 23 april 2012

Tidig morgon.  Grå morgon, tvärnitande bårbilschaufför,

När jag kom på onkologen fick jag så småningom veta att jag missuppfattat undersökningarna, jag trodde jag skulle på två undersökningar en 7.45 och en 8.30 och sen doktorn kl 9. Det ena var en skriftlig kallelse och det andra per telefon
Men den kl 7.45 var flyttad till 8.30 för att jag inte skulle behöva komma så tidigt men det hade jag inte fattat,  säger något om tydlig information

Men tack vare min granne som jobbar där, jag fick ligga på ett rum medan jag väntade, så det gick bra.
När jag kom in för Ct ( Computed Tomografi, skiktröntgen) så säger den ena tjejen, ”var har du tatueringen”? ”Jag har ingen tatuering” ”Men prickarna du fått förut”? ”Dom har jag tvättat bort” säger jág. Nej, säger hon ”det är riktiga tatueringar och de går aldrig bort”. Ja dom har jag aldrig sett eftersom jag aldrig står upp utan korsett och behå.
Hon hittade dom i alla fall. Jag som så ogillar tatueringar. Dessa märkningar som ingen ser, får jag stå ut med. Sen fick jag ligga med armarna över huvudet medan bilderna togs. Det var supersvårt få upp h armen så jag vet inte hur det ska gå under strålbehandlingen

Sen gick jag upp och la mig i vilrummet och snart kom dr Ingegerd.
Berättade om min smärta över revbenen och hon undersökte det. Hon tror jag har fått benhinneinflammation över revbenen dels pgr av borttagandet av bröstet, dels pgr av svullnaden och dels för att min korsett inte sitter där den ska utan glider hela tiden då inget bröststopp finns.

Jag ska ta alvedon för smärtan och få träffa sjukgymnast för se om man kan  få ut rörelsen i h arm.

Min strålbehandling börjar på onsdag med uppehåll på fredag då ajg sa iväg. Herceptinetn skulle jag ha haft till veckan men de har stängt valborg och första maj så det blir först på torsdagen den veckan. AHS ska ta prover på onsdan. Hann även träffa min goda doktorsvän och goda vännen K som oxå var på återbesök.

Sen gick jag över på Björken och fick träffa flera goda vänner i personalen.

Väl hemma så var jag både hungrig o kaffesugen men hann ej dit då jag såg att dottern var online på Skype . Så jag fick prata med henne en halvtimme men det var inget bra ljud så det var svårt att höra av och till men det var dock kontakt här och nu. Hon mår inte bra och kosten är inte av nån hög standard, alldeles för mkt socker och kolhydrater. De bor på golvet men nu på madrasser med myggnät-En mus delar rum med dem . Toaletten är mkt provisorisk. Men blir hon bara frisk så trivs hon. Hon längtar efter att få jobba med barnen.

Jag var så trött efter maten,etiopisk pepparsås med kryddor av S(den blev supergod), så jag sov en stund. Sonen uppskattade amten så till den milda grad. Maken åt så mkt att hn inte kunde röra sig på hela kvällen.



Håller på att sortera fram vilka pärlor som ska få följa med till Facett. De åker redan på onsdag  så jag måste blir klar snabbt.

Imorgon är det dags för nationella provet i svenska för sonen så han la sig tidigt för vara utvilad.

Dagens tanke:

Söndag den 22 april 2012

När jag vaknade i morse trodde jag inte att jag skulle ta mig till kyrkan för jag har så ont i vävnaden runt revbenen på h sida. Kunde inte vända mig i natt, inte vrida mig och knappt ta mig upp på morgonen för det gjorde så fruktansvärt ont. Att kamma sig var nästan omöjligt.

Men i alla fall med alla korsetter på och gott om tid så gick det.

Idag hade vi familje gudstjänst med världens duktigaste barnkör, Lilla barnkören. De sjunger med glädje har ett superkomp och en jättebra ledare. Solisterna är superfrimodiga och man blir så lycklig när man hör dem.

Så sjöng våra tre A en så fin sång som jag tiggde till mig texten på. Den talade rakt in i mig.



Jag ber till dig, du har sagt du lyssnar på mig
När allt är grått
är du där och uppmuntrar mig
När som helst kan jag tala med dig
När jag behöver hjälp och ledning
Tack för att du alltid hör min bön

Ja när jag ber så är det tryggt att veta
Att du har lust att säga ja
För du har ofta sagt det till mig
Att du älskar att göra mig glad
Ja jag vet att dina ögon ser mig
Du är hos mig i allt som sker
Och jag känner att du vill mitt bästa
Och du hör mig när jag ber

Jag ber till dig när ingen annan kan förstå mig
Du är min vän
jag får be igen och igen
När jag tänker på allt du ger mig
Blir jag väldigt glad i hjärtat
Tack för att du alltid hör min bön



”Du är hos mig i allt som sker”. De orden vill jag ta med mig till sjukhuset imorgon.

Och orden om att ”du har lust att säga ja” ska jag bära djupt i mitt hjärta för det är så ofta jag tänker att vill jag något så vill Gud något annat. Men det är fel. Gud vill ju det bästa för mig mkt mer än vad jag vill det och han unnar mig så mkt gott. Och han älskar att göra mig glad . Det ska jag tugga på i mina mörka stunder.

Vi fick en härlig predikan med både vuxet prat och med barnen som fårskock och där ett får försvunnit så herden fick ut och leta.



På fikat fick jag fika sällskap av två från barnkören . Sjuåringen inleder samtalet med mig med ”vad fint du sjöng förra helgen”. Sjöng jag hinner jag tänka, jo jag var ju med i kören. SÅ kul att få en sån kommentar av en sjuåring. Vi fick ett fint samtal kring sång skola och Florida där pappan var.

Maken jobbade idag så han var rätt sen men jag hade flera att prata med,.Fick åter höra att mnskor ber för oss varje dag. Så tryggt att veta det ssk de dagar man inte riktigt orkar be själv då vet jag ändå att vi bärs fram inför Gud hela familjen

Nu behövs mkt förbön för dottern. Hon är inte alls frisk och vet inte hur det ska gå om hon kan vara kvar i Thailand. Be att Gud låter hälsan flöda genom hennes kropp så hon fär börja må bra o kan äta och att de får en vettig, näringsrik kost och att hon får ny energi och glädje i det de ska göra. Just nu är hon bara sängliggande och då är det svårt hålla modet uppe.

Maken lagade sin paradrätt idag, dvs inte bullens korv det är den andra, så jag fick vila.



Samtidigt är jag orolig för maken, Han är så obeskrivligt trött och har så ont i hela kroppen. Undra om det är rester av rosfebern?
Han tog fram sommardäcken och insåg att bara det jobbet var knäckande så hur ska han orka sätta på dem? Till råga på allt så måste vi köpa två nya däck för de var slut och det kommer jag ihåg att ngn sa till oss i höstas.

Sonen har övat på saxofon med mig som nothållare och på talet han ska ha i morgon efter lunch på nationella provet i svenskan, ber att det ska gå bra för honom.
Sonen började läsa boken jag skrev om igår, "Himlen finns på riktigt" och blev helt gripen. Det är den bästa bok han läst. Nu läser mannen den och då ska ni veta att han är inte mkt för bokläsning så det säger ngt om boken.

Själv har jag gjort klarat alla papper till deklarationerna, gått 5 minuter i trädgården på de snöfria fläckarna och kollat vilka lökar som kommer upp. Upptäcker att när vi fick växthuset försvann vår rabarberplanta från sin plats och den fick nog aldrig ngn ny plats eftersom jag var så sjuk i den vevan. Så hoppas få tag i ngn för utan rabarber vill jag inte vara .

I morgon är det långdag på sjukhuset. Flera rtg och besök hos doktorn på onkologen. Ber att allt ska gå bra.

Dagens tanke: När allt är grått
är du där och uppmuntrar mig

Lördag den 21 april 2012

Sov gott. Så glad för såna nätter.

Nu är jag i skinntappningsstadiet, är helt skinnflådd i munnen och kroppen gillar inte mat. Det måste vara i små portioner  eljest får jag ont.



Blev så sugen på annanspaj att vi gjorde en till kvällen  men tog en liten bit och sen var det kört med magen. Blir så besviken att jag inte ska få tycka något är gott utan att få ont och då blir ju inget gott

Idag har ändå varit en bra dag.
Min granne kom i går kväll över med boken Himlen finns på riktigt och sa att det var stor stil så jag skullel klara av att läsa



Och jag fastnade i den. Boken handlar om en liten fyraårs kille som  blir så sjuk att han nästan inte överlever.
Sen börjar han berätta från himlen där han varit och träffat Jesus och flera andra som han inte kunnat veta  om i förväg, sin pappas morfar, sin ofödda syster som mamman förlorade i ett missfall som han inte viste om. Han beskriver färger och det grep mig när han beskriver Jesus att hans ögon var så speciella och snälla. Gud blev så nära och tänkte att det är som Jesus säger och som pappan påpekar flera ggr att vi måste bli som barn för förstå och att Jesus verkligen utvalde barnen .

Blev så berörd när pojken berättar om sin syster och att det var en flicka och hur systern kände igen honom och hur han får trösta mamman  att barnet fanns hos Jesus och då tänkte jag på mina fyra. Jag har varje gång överlämnat dom till Jesus när jag förlorat dom men har nog aldrig tänkt så konkret att dessa barn skulle känns igen mig i himlen. Det blev som en glädjegåva.

http://bok.nyamusik.se/index.php?main_page=product_info&products_id=33247

Som ni förstår kunde jag ej lägga ifrån mig boken förrän den var utläst. Den är verkligen värd att läsa, och man får en längtan till himlen.

Har sått om lite frö som ej grott och så har jag deklarerat för mig och dottern. Egentligen är det ju inte ssk svårt men det ligger alltid som en börda över mig, är nog från den tid det var krångligt och man var så rädd att göra fel nu finns ju nästan allt skrivet i förväg.

I kväll har vi tittat på Kvällen är din. Det finns många fantastiska människor som behöver uppmuntras. Drömde en natt att jag skrivit dit om min man och att han fick träffa en av sina favorit gitarrister. Det skulle han vara värd.  Men det var en dröm.
Många går med drömmar  som aldrig uppfylls. Tänk om man fått träffa Robert Wells eller  ngn fantastisk trädgårdsdesigner som fixade min trädgård så där underbart som det är i tidningsreportage.. I alla fall blir man glad över de som uppmuntras och får goda minnen  att ta fram när livet är tungt. Det var en så go tjej där med en muskelsjukdom som fick träffa delfinerna på Kolmården

Ute snöar det och våren känns långt borta. Inte blir det årlig krattning på första maj i år. Och när ska man våga bära ut något i växthuset? Måste skaffa en trådlös termometer så jag kan se tempen när det är som kallast.


Dagens tanke: När smärtan vill ta över,
sucka då till Gud att inte ge efter för smärtans makt,
för då orkar du kämpa en stund till, en dag till, en vecka till.

Fredag den 20 april 2012

Gråvädersdag men jag fick  konstigt nog sova i natt. Dottern smsade på förmiddan att det var bättre men ej bra och att de åkte igår när hon mådde så vidrigt. Jag är inne på att hon måste ha fått i sig ngt olämpligt eller att hon inte tål vattnet. Har skrivit till henne om att vara rädd om sig. Tack alla ni som bett för henne, det känns så tryggt

Var så svullen i morse och hade och har så ont över revbenen på h sida under det borttagna bröstet. Pratade med bröstsköterskan o hon sa att man kan få benhinneinflammation där efter bröstborttagning. Det blev säkert sämre för att jag sträckte mig upp i skåp igår för ta ut rörelsen. Tyvärr kan de inte tappa ut vätskan för den  har spritt sig över så stort område så det är bara bita ihop och stå ut.

Skrev lite papper idag. Vet ej var dagen for.

Maken fixade med sten i växthuset. Skönt det är klart innan vi ska sätta upp hyllor. Min sådd går uruselt. Antingen gror det inte eller så växer det inte. Syrran ringde och nu hade hon beställt fläkt med frostvakt. Får kolla hur det funkar för henne i år så kanske jag kan satsa på det ett annat år.

Gulliga S ringde ikväll för att höra hur det var.
Sonen var på LUFF och maken och jag tittade på TV

Läste om att med Gud har man en relation och just så är det.


Oavsett mörker eller ljus i livet så är det med Gud jag relaterar det först. Alltid går min tanke först till honom när något händer  Inte för att jag är en sån from person utan för at det är så självklart. Jag vet att Han lyssnar och då vill jag relatera allt med honom. Mina böner är ofta tankar eller suckböner, jag går ofta och småpratar med Gud. Det är för mig det som ger glädjen, Han är i och omkring mig på ett påtagligt sätt.



Dagens tanke: Äkta vänner är som ljuv musik, ju mer man lyssnar till dem desto mer älskar man dem

Torsdag den 19 april 2012

Idag var det värk för flera.
04 väcktes jag av sms. Var dottern som hade sån migrän att hon var förtvivlad. Hon hade kräkts en massa gånger av migränen och skulle åka buss i nio tímmar. Började genast be för henne. Hon har inte haft migrän på säkert 7 år.

Somnade så småningom om, men hon var med i sömnen och bad även i sömnen för henne.
Idag fick inskolningsass prova och tvätta mig men min ordinarie fick göra massagen för den är så viktig för mig att jag inte kan avstå den förrän jag är nödd och tvungen.

Tog tag i en del pappersjobb, bla började se på deklarationen.
Goa I ringde och skulle på bönesamling och ville få konkreta böneämnen av mig. Passade perfekt idag.

Blir verkligen trött av inskolning samtidigt som det behövs.
Solen sken så trots kylan åt jag lunch i växthuset men fick huvudvärk av det starka solljuset. Jag skyddade ändå ögonen med keps men det blir så intensivt med reflexerna i plasten. Inget tinande idag, var för kallt.

Var så trött eftersom natten blev förkortad så jag somnade efter maten. Men jag tillhör ju den skaran som inte mår bra av att sova dagtid. Som tur var hade jag lite banan bredvid sängen så jag fick i mig något mot illamåendet.

Min mage har kommit i stadiet när den reagerar på herceptinet, så jag är helt slut av alla toa besök. Ligger utslagen på sängen

Nu i kväll började jag med en ny ide för mina tomater, makens vatten flaskor ska få göra tjänst i min tomatodling. Bild kommer sen. Men orkade bara fixa tre.

Ringde lite för sommarplaneringen på Backen.

Dagens tanke fick jag av en vän igår när vi pratade om att ibland måste man få göra saker som man sen får betala med mer kroppslig smärta som tex att pärla eller ha gudstjänster, men det roliga i det gör att man får så mkt i utbyte att det är värt smärtan. Man kan inte göra det alltid men ngn gång ibland . Jag tyckte tanken var så bra så jag lagrade den i mitt minna

Dagens tanke: Också en diabetiker måste få en kaka ibland.




Just fått sms från dottern som är jättesjuk. Får inte behålla ngt, inte ens vatten, så nu behövs det böner.. Så svårt vara mamma och inte ens kunna prata med henne och vet ej var hon är och om det finns sjukhus i närheten

Onsdag den 18 april 2012

Ingen bra natt
Fortfarande massor av snö.
Min ass höll inte på ta sig hit för all snö. Idag började vi skola in en sjukvikarie. Jag ahde ingen bra morgon  ar så yr men det blev bättre sen.
Hade p möte .Handlade mest om att Frösunda kommer tas ut i blockad på fredag om inte löneförhandlingarna går i lås. .Det innebär att inga inskolningar får ske , inga vikarier får tas in vid sjukdom, bara fast anställda, mm. Blir det långvarigt kan det bli samhällsfarligt.

Fick chattkontakt med dottern som är så tacksam att få bo lite bättre efter att i tre veckor ha legat på stengolv med sovsäck. Det var varmt o skönt i Thailand och barnen var så söta.

På em hade sonen tid på barnkliniken. Han har en läkare som inte är så bra så svenska så jag måste tolka allt för han hör inte vad hon säger och klarar ej läsa av hennes läppar. Han ska göra en spirometri för kolla hans lungor, fick ta blodprover för se om järnet ligger bra.
Hans migrän beror på svullnaden bakom näsan och därför viktigt alltid ta allergimedicin.

Fick nya tider för ct till veckan och behandling.

Sen var jag trött , orkade ingenting. Men jag hade ett mål och det var en pärlträff på P. Jag har inte pärlat sen före jul så det var svårt packa och sen var det svårt komma igång. Men jag fortsatte med armbandet jag påbörjat före jul.
Inhandlade  flera swarowski rivoler, så ofantligt vackra men dyra.

När jag kom hem fick jag ett krampanfall i övre magmunnen. Det gör så ont att jag inte kan röra mig, känns som området dör av syrebrist.Tog nitrospray så det lättade

Dagens tanke: Stora människor är inte födda stora. Gud använder sig av problem och prövningar för att göra dem stora

Tisdag den 17 april 2012

Trött efter orolig natt, jag var i Japan i sömnen.

Kände mig mer svullen idag och var yr och konstig på förmiddan. Kom på att jag dricker alldels för lite

Efter lunch for ass o jag o på utflykt till Biltema och Coop. Vi köpte konsoller till växthuset och hyllor. Vi fick till vår glädje även tag i sättpotatis.

Sen fikade vi på Coop så jag fick vila, det fanns två soffor, och sen tog vi en handlingstur gn nyrenoverade Coop. Det kommer att ta ett tag innan man hittar.

Middan blev värmda rester för då var jag helt slut.

For sen ner på Kreativ kväll med Karin Jansson.  Det var rätt mycket folk. Var nog för trött för skapa idag för jag fick ingen inspiration.
Däremot träffade jag flera trevliga människor som jag ej sett på länge. I kyrkan var det sammanträden av olika slag så alla utrymmen utnyttjades.

När jag kom ut från kyrkan trodde jag inte mina ögon. Nog för att det snöade när jag for ner men nu var det 1 dm snö . Gick knappt tro att jag låg ute i baden baden i kofta igår och fikade.



Stackars alla blommor.
På förmiddan hade jag konstaterat att taket nästan var snöfritt. Det kan man inte säga nu

Dagens tanke: Du kan inte alltid hjälpa vad du känner men du kan hjälpa vad du gör åt det

Måndag den 16 april

Sov halvdant. Förstår inte varför jag är så lättväckt, om det oxå är behandlingsbiverkan .

Mina stackars tånaglar verkar inte gilla behandlingen heller , nu har de skiktat sig och blivit sår igen i nagelbandskanten, så nu är det bara att be att de inte blir infekterade.

Snabbfrukost och medicinintag och sen sjukresa till sjukhuset. Väldigt tyst taxichaufför , fanns inget att prata om, jag brukar åtminstone få väder kontakt med dem men den här var helt tyst. Ja det viktiga var at jag kom lyckligt fram

Upp med hissen till  ultraljudet bara för att komma ihåg att jag måste anmäla mig på röntgen. Ner igen och upp igen.
Behövde inte vänta så länge på ultraljudet , och det var tur för det fanns inga soffor där, bara fåtöljer så det var stå väntan.
Jag tror snart jag är kändis på ett flertal mottagningar  för snart verkar all personal veta vem jag är. I och för sig var jag här för 6,5 vecka sen.
Hade samma överläkare  som sist, hon hade  flugit upp från Stockholm. Jag kan ju låtsas att det bara var för min skull.
Hon tycker synd om mig och att nu borde det räcka. Ultraljudet visar att det ligger en hel del vätska i bröstvävnaden men den ligger väldigt djupt. Det har dessutom bildats cellväggar som gör det svårt komma åt den. Hon var osäker på om man ska sticka, ssk som jag tycker det är mindre ont nu. Men om kirurgen inte kunde sticka så var jag välkommen tillbaka

Så var det motionspromenad till Kirurgen. Andra motionerar på gym eller ute. Jag motionerar på Norrlands universitetssjukhus.
Fick träffa en trevlig kirurg som kollade med mig om han fattat allt rätt i min sjukhistoria. Han ville att Maria skulle vara med som sett min svullnad tidigare så vi inväntade henne.
Hon tyckte också att det såg bättre ut men både hon och läkaren undrade varför stack de inte på ultraljudet när de ser det i gn lysning? Ja man alltid undra men det fanns vissa regler om palpaberbarhet och stick.

Sen hade jag tur och fick skjuts hem med maken.

Ute sken solen och lockade med värme i sollähörnan. Så det blev kaffe, macka och trädgårdstidning. Mina scilla har börjat blomma där och nässelfjärilen fladdrade runt. En liten glimt av paradiset.





Sen var jag trött så det blev lite pappersjobb vid datorn.

Middan som ass gjort höll jag på bränna för jag fick besök av Jehovas vittnen. Vi hamnade i ett intressant samtal men det tråkiga var att hon inte lyssnade på mina svar utan körde sitt eget race, men hon insåg att hon inte kunde klara mig i bibelskunskap.
Hon hade så ont i en axel så jag erbjöd mig att be till Jesus för henne och om helande, men det fick jag inte för hon kunde inte ta emot bön till Jesus. Tråkigt för henne, men jag ber ändå nu. Tyvärr hade riset brännts så jag fick hastigt avbryta samtalet o rädda maten.

När jag sen la mig för att vila kom brocket i matstrupen i kläm och jag fick så ont. Maken hittade inte mina nitro i väskan o själv hade jag så ont att jag inte kunde leta. Så till sist gav det sig o då hittade jag nitron. Hade lagt dem i ett spec fack för att de skulle vara lättillgängliga och sen hade jag glömt vilket fack det var.

Piggnade på mig och for till bönegruppen.
Där pratade vi om bön och vad vi ber om Jag ber om det mesta, allt från försvunna kollegieblock till att gräsklipparen skall starta. Vår gräsklippare gick säkert i 10 år på bön tills vi fick mammas o pappas gräsklippare. Den behöver inte riktigt lika mkt bön för att starta. Den kanske redan var så inbedd.

I Alla fall bad vi sen om att jag skulle få ngt livstecken från dottern som lämnat Japan och är på väg till Thailand och att hon skulle ha en chans se vad jag skrivit på fb till henne om telefon. Hade tidigare idag försökt smsa henne och det hade inte kommit fram.

När jag kom hem ringer min syster och säger att hon tror min dotter är på fb och hon får också kontakt med henne.
Jag trodde jag skulle bli tokig innan min sega dator kopplat upp sig och jag fick kontakt med henne. Var så rädd hon skulle hinna avsluta innan jag var online.
Så skönt få chatta med henne. Var ju omedelbart bönesvar.
De hade flugit i 7 timmar från Japan och var i Singapore och mellanlandade. De var dötrötta och väntade nu på planet till Thailand och sen hade de ytterligare några timmar till Bangkock. Hon försökte koppla upp sig på skype så vi skulle få prata men det gick inte och sen var hon tvungen gå för att få mat.
Men jag är så obegripligt tacksam för att jag fick kontakt . Jag behövde detta idag.

Dagens tanke: Skulle han som skapat örat inte höra? Jo Han som har skapat örat hör och lyssnar på allt vi säger och svarar.



Halleluja. Skype funkade  plötsligt så vi hann prata 6  minuter innan hon skulle gå på planet. Må Gud bevara dem på resten av resan. Viklen tur att jag inte lagt mig.

Söndag den 15 april 2012

Jobbig natt både i måendet och i drömmarna. När cancer tumörerna infiltrerar även mina drömmar har det gått för långt. Vaknade helt slut och fattade verkligen inte hur jag skulle orka fara till kyrkan och sjunga.

Men med min plikttrogenhet och envishet  så bestämde jag mig att det måste gå. Vågade knappt äta ngt än mindre dricka kaffe. Tog smärtstillande och all övrig medicin och for och bad om styrka.

Jag låg under uppsjungningen för att orka stå sen. Skakig både i ben och röst ställde jag mig på min plats och tog tag i sjungandet. Härliga sånger gav mig styrka, liksom goda vänner.
Några i kören hade beställt schalar av mig och de blev så nöjda. Fick fler beställningar så det var kul.

Kyrkan var fullsatt när vi började med en sång om livets bröd och livets vatten som Jesus vill skänka oss.

Johan, sonens konfapräst, hade en fantastisk predikan om påskens vittnen, hur Jesus möter oss i vår vardag på vår arbetsplats, hur han som uppstånden visar sig för lärjungarna där ahn först kallade dom och hur han fick dem att göra mot va varje fiskare visste, hade man inte fått något på natten så fick man inte på dagen, hade man slängt ut på vänster sida var det ingen skillnad göra det på höger. Men lärjungarna lyssnar på Jesu ord och gör det till synes omöjliga och det gör skillnad när de gör det på hans ord. Det viktiga är att våga slänga ut ”näten”

Det blev så häftigt sen för sen klev flera stycken upp och hade delgivningar och ”nätutslängande”. Bland annat fick vi höra från Tanzaniaresenärerna hur påskdagens biskop ”slängt” ut nätet och erbjudit dop på påskdagen och man fick döpa 29 st tror jag det var i olika åldrar. Så häftigt att ta tillfället i akt.

Jag var så välsignad av gudstjänsten och jag kunde fika utan att bli sämre i magen.

Efter fikat skulle vi ha bönesamling för förebedjarna tillsammans med Bernt A. Dels skuel vi ha lite undervisning och dels skulle vi be på strategiska platser i kyrkan Jag hade inga förväntningar.
Men tala om att Gud överraskade oss och gav bilder och nöd och glädje. Vi bara visste att Gud var där med sin helige Ande  Det var helt otroligt.
En av oss skrev upp allt som sas så vi ska ha kvar det och kunna be vidare över det. Jag var så tacksam att jag kom mig till kyrkan och att Gud gett mig en sån envishet. Jag fick så mycket med mig hem. Kände mig lysande

Åt lite försiktigt till middag. Maken skyndade iväg till fängelset, Fängelseprästen hade bett att han skulle medverka med sång och musik.. Han blev så uppskattad där.  Tur att han ngn gång får uppskattning för det han gör.

Själv lyssnade jag på sonens svenska tal inför nationella provet och tog tid på det. Sen  gick jag över till grannen och fick ett bra samtal, hon hade också varit på en så välsignad gudstjänst idag så vi fick dela det med varandra.
Ang mina tankar igår om hejarklacks uppmuntran så för att förtydliga det så var det ingen som sagt detta till mig personligen igår, utan det var skrivet till alla. Jag kan förstå att en del säger så när man inte vet vad man ska säga eller när man inte orkar ta in det svåra den andre lever i. Och jag skrev utifrån när folk har det verkligen svårt.
Men ibland kanske det såna gånger räcker med att säga att ”jag vet inte vad jag ska säga, jag förstår att du har det svårt men vi kan hoppas att det vänder.” Såna ord värmer så mycket och kan tända hoppet låga igen.

Jag är den förste att vilja se glaset halvfullt och inte halvtomt, att försöka hitta det positiva, men ibland ställs man inför situationer där det mänskligt sett inte finns ngn ljusning och det är då jag reagerar på hurtfriskt tänkande som inte har ngn botten.

Man säger inte till den drunknande ”ta bara i lite mer så ska du se att du inte drunknar,” nej man slänger till honom en livboj eller ngt annat eller hoppar själv i och försöker rädda.

Jag hade en låg dag överhuvudtaget igår och idag slog de mig att jag är ju nybehandlad. Det har varit så mkt kring operationen att jag glömt att jag faktiskt fick behandling i tisdags och faktiskt har biverkningar av det. Jag vet ju att låga dagar ingår i behandlings konsekvenserna, men jag glömmer det varje gång, kanske för att jag har så svårt att hantera om jag tappar modet.



Dagens tanke: När du blir hänförd av gnistan i ett barns ögon ser du en glimt av Gud och hans kärlek.

Lördag den 14 april 2012

Det första jag läste denna gråmulna dag på fb var  från ett ”företag”

”När livet känns surt - förtrösta på Gud! Det kommer att bli bättre!



"Jag vet vilka avsikter jag har med er, säger Herren: välgång, inte olycka. Jag skall ge er en framtid och ett hopp." (Jer.29:11)”


Ofta kan jag ta till mig såna här ord, men ibland blir jag uppstudsig o tänker, vad då bättre? Är det inte så, att det är lätt att strö ut såna ord när man inte har ngn tröst att ge? Eller när man inte prövat så mycket av livet, när livet bara är lite småsurt. Men när livet hamnat i katastrof  då kanske det inte kommer blir bättre utan till och med sämre?
Det blir inte alltid bättre, är det inte mest ärligt att säga det?

Som kristen vet jag o tror att det kommer bli bättre när jag kommer till himlen för där finns inte sjukdom eller nöd tex men här på jorden tror jag inte alls det kommer bli bättre alla gånger.

Jag har svårt sjuka vänner som bara blivit sämre o sämre, inte blir det bättre när de avkläds den ena förmågan efter den andra. Eller när livet för en del är så svårt att de inte vet hur de ska orka leva. Vad blir bättre med upphaussade ord, du det kommer bli bättre. Sånt hjälper inte i det nattsvarta mörkret.
Man kan be o önska o hoppas att det ska bli bättre  men jag tror inte på pep ord i det djupaste mörkret. Det når inte fram o blir bara en börda på den redan tunga bördan.

Däremot tror jag fullständigt på bibelordet i Jer  29:11 och kan ta till mig det i många sammanhang. Har även gett det till min man i hans förlovningsring. Det rä trösteord för de kommer ur Guds mun

Jag tror de som kommer med såna där hejaklacks tillrop inte prövat livet, inte sett att vissa saker rent mänskligt inte blir bättre, utan kanske till o med sämre.



Då behövs något annat. Då behövs att ngn annan går in o ber o bär. Att lite av tyngden lyfts av när man inte orkar själv. Det behövs att man får vara frågande o undrande o till o med tvivlande. De som orkar tro då att det ska bli bättre är ju jättebra, men kräv det inte av någon

Den enda som kan lyfta av bördan är Gud o ibland verkar inte han göra det med en gång. Han har ngt fördolt syfte som vi inte förstår och jag tror inte han blir glad över att vi inte förmår vara varandra till verklig tröst.
Tänker på Jobs vänner, de fick inga heja rop av Gud utan de fick höra att de var dåliga tröstare. Men Job som klagat på Gud fick höra: se på min vän Job.

Jag har rätt svårt för Jobs bok, men ibland kan det vara bra att inse att hurtfriskt hejande inte är sant, det har inget djup i sig.

Det är för väl att Gud tål vårt klagande, hos honom behöver jag inte spela ngn roll av hurfrisk förståsigpåare. Jag får vara precis så trött, orolig och nere som helst inför honom för han vet det ändå.
Det som däremot kan hända i hans närvaro är att det ändå kommer en ljusglimt, ett litet nytt mod, ett litet nytt kämpa på drag, en förvissning om att Han är med fast man inget begriper och att Han kommer att bära.

Ja det var lite av mina morgontankar medan jag väntade på att maken skull vakna och hjälpa mig upp. Nu blev det sonen som vaknade tidigare  och hjälpte mig vilket senare idag ledde till et gott skratt.

Hela dan har jag tyckt när jag lagt mig på soffan att jag haft en knöl bakomryggen men inte orkat göra något åt det. Vid middan blev knölen påtagligare så ajg bad min man räta till vad det var som var knöligt under mig. Det var inget under mig som var knöligt .Det var i mig!!!
Innanför min stela ortoplastkorsett hade en mindre handduk gömt sig och låg och tryckte på ryggen. Jag har ju nersatt känsel då det var inte så konstigt att jag inte känt den. Men gissa om sonen skrattade när pappa drog fram handduken ur mig. Det var ju han som glömt kvar den där i morse när han hjälpte mig. Den hade smugit sig in mellan bröstväst och korsett!!!

Det är roligt kunna glädja sin familj med skratt.

Mår inte riktigt bra i magen än efter gårdagens lunch, det värker fortfarande. Först föreslog jag att vi skulle göra ngt gott till ikväll men kände sen att det ville jag inte alls ha och hade ingen ork komma på något heller. Så det blir nog morots dipp för de andra och dimeticon tabletter för mig.

Jag hade ”stora” planer för vad jag skulle göra idag. Sen föll allt Hade glömt att jag var nybehandlad o inte brukar ha så mkt ork. Var alldeles skakig i morse när jag kom upp, helt orkeslös och svullen. Min dröm för dagen var att skola om ngr tomater men då var jorden slut så jag fick ringa maken att köpa det på hemväg.

När maken kom hem gjorde han i ordning ett bord i garaget att vara på men då var min ork slut för då hade jag värmt den färdiglagade middan, ni hör vilka storverk jag gör.

Och nu värker magen och suger ur all must, är rädd att jag rivit igång mina tarmfickor igen. Jag som inte känt av dem på flera veckor och trott de var bra
Börjar oroa mig för att jag inte ska orka sjunga med kören imorgon. Redan halv tio ska vi vara där.

Dagens tanke: Nära vill jag leva, nära dig min Gud, i din omsorg finner själen ro



Så här vacker är min bukett från pärlvännerna fortfarande

Fredag den 13 april 2012

I natt fick jag sova och hade kunnat sova länge men då var det morgon och ass skulle ju komma. Är fortfarande så cortosonsvullen både i ansikte och på armar och bröstkorgen är jättesvullen

Till lunch skulle vi  passa på att utnyttja presentkortet på Eastern Palace så vi fick äta med sonen också som har påsklov. Vi hade verkligen sett fram emot det.  När vi kommer var det så fullt att vi fick gå en liten promenad tills det blev ngt bord ledigt.



God mat och trevligt. Jag såg verkligen till att inte äta mig för mätt men tyvärr. Jag blev så sjuk när jag kom hem. Förmodligen var det för fett för jag hade glömt att jag inte mår bra på friterat då magen varit så pass bra den senaste tiden.
Fick såna smärtor, frös och blev supertrött så jag halvsov i flera timmar med värmekudde på magen. Till slut la det värsta sig men resten av dagen blev förstörd.
Inte fick jag njuta ett dugg av den fina solen.

Sonen är "På Vasa" och maken och jag skulle se på en film då jag blivit utsedd till testpilot på Love film men vi fick inte igång dvdn. Det är så minimala knappar att jag inte ser dem Så filmen får bli när sonen med god syn kan starta den.

Jag gjorde ett armband i stället i Kumihino så nu har jag bara den tråkiga monteringen kvar. Bild kommer när jag monterat

Ibland känns det som livet står still och man är inte till ngn nytta, och oron för framtiden blir lite för stor och kväver hopp och tillförsikt.

Läste någonstans att ibland måste man slipas och formas gång på gång för att bli det man var tänkt att bli, men just nu skulle jag önska att slipningen tog en paus, men att jag ändå finge vara till välsignelse. Om slipningen tar för mkt av en känns det som glädjen läcker ur en och man orkar inte vara till hjälp för andra och det är ju det jag ändå vill och. Man blir som ett såll.

Idag upptäckte jag att mina penséer, som ännu inte fått komma i jorden eftersom det är för kallt ha dem ute, var helt nervissna, missade vattna dem igår. De såg verkligen ut bortom all räddning. Jag fyllde diskhon med vatten och sänkte ner dem. Då läckte diskproppen ut allt vatten. Jag fyllde igen. Samma sak hände. Det fanns inte ngt skräp under proppen. Då kom ass på att ställa en tung vattenflaska på proppen så vattnet behölls i hon.
Och nu när vattnet hölls kvar så återhämtade sig penséerna.



Tänkte sen på att det är lite som ett männikoliv. Vi är törstiga och ställer oss i vattnet men vi förmår inte suga åt oss för vattnet rinner ut.  Men får vi en vattenflaska på proppen dvs svårigheter,  tvingas vi kvar i vattnet alltså att hålla oss närmare Jesus. När vi då sugit i oss vatten så börjar vi tillfriskna andligt och kan åter blir till glädje.
Hoppas ni hängde med på bilden som jag försökt beskriva, själv har jag den har framför mina ögon av morgonens penséhändelse.

Dagens tanke: Så länge du har ork att kämpa lite till kommer du aldrig att bli besegrad

Torsdag den 12 april 2012

 

Andra natten efter behandlingen är alltid vidrig, cortisonspeedad och kådig och alla orostankar åker karusell och jag får inte en blund i ögonen före kl 03 Tänk att oron alltid blir värre på natten. Är som att det inte finns stopp och allt växer o växer

 

Läste, bad, och löste korsord. Åt bananen vid sängen, bad igen och till slut slocknade jag bara för att vakna dötrött. Men det var länge sen kaffet var så gott som i morse.

 

Så skönt slippa far iväg till sjukhuset för en gångs skull.

 

Orkade vattna blommorna idag är nog första ggn efter operationen, får ha lite vatten i kannan åt gången. Min rörlighet i h arm är inte alls bra och har så pass ont där också att det är svårt träna. Gick i alla fall 2 min på gåbandet så det blev väl 50 meter. Skratta inte åt min enorma framgång, för det är en framgång ska ni veta, och att jag inte fick ont efteråt.

 

Telefonen ringde och jag svarade och en glad röst i andra ändan säger hej det är M, dvs min dotter i Japan. Hon hade köpt ett telefonkort för 100 kr och trodde hon skulle få en rejäl pratstund men det räckte bara i 7 minuter. Men oj så skönt få höra hennes röst. Hon visste inte om att det varit jordbävning eller sunamivarning för Thailand. Och det är klart utan Internet och inte kunna japanska så kanske man inte får veta ngt. Hoppas hon tar upp det med ledarna.

 

De åker på måndag till Bangkock och sen ut på landsbygden upp mot Burma och sen till en  annan plats för att sist åka till Phuket. Natten mellan fredag och lördag skulle hon och en annan tjej få gästa en japansk familj och se hur de har det. Kändes verkligen spännande.

 

Men fort gick 7 minuter. Ho tycker det är jobbigt att inte kunna få veta hur jag mår om ngt skulle hända. Jag ber verkligen att hennes telefonkort ska fungera i Thailand.

 

På em kom sonens flickväns mamma med tulpaner till mig, så gulligt.

 

 

 

Till middag skulle vi inviga min eldkorg och grilla korv och pinnbröd. Elden tog sig bra men inte grillningen. Vädret var inte lockande heller.

 

Det slutade med att vi fick eftersteka i stekpannan. Men sonen tyckte det var supergott. Jag var jättestressad för det tog sån tid och min taxi kom för att hämta mig till körövning. Vi måste få tag i ngt slags runt galler så vi kan få ner det närmare glöden. Vi kände oss inte alls som vana skogsmänniskor eller scouter utan mer som ovana stadsbor. Så mkt som vi grillat i mina dar.

 

Körövning i kväll, var ju orolig för min röst som inte funkar, men med uppsjungning blev det bättre och att altstämman var låg så det gick. Roligt sjunga fast vi var få.

 

Dagens tanke: Att stanna upp ett ögonblick emellanåt kan vara den enda möjligheten att orka gå vidare

 

 

Onsdag den 11 april 2012

Halv ett i natt vaknade jag till fast jag nyss somnat och bara visste att imorgon ska jag vara tidigt hos ortopedverkstan och jag som inte beställt bil, inte bett ass komma tidigare etc.

Vi lyckades lösa det på morgon med att maken hann tvätta mig innan ass kom och hon fick sen ta över massage o påklädning och maken kunde komma lite för sent till jobbet. Jag ringde bröstsköterskans telefonsvarare för att säga att jag skulle till sjukhuset nu och bad henne ringa mig på mobilen

Fick prova den nya korsetten men  den känns inge bra, tycker inte jag får stöd och stabilitet. Fick ta hem den för prova hemma.

Ringde sköterskan M och fick tag i henne och hon hade inte hunnit lyssna av telefonsvararen. Kirurgen hade sagt jag skulle komma imorgon men få vänta ut deras operationer. M tyckte det var synd jag skulle behöva komma in imorgon igen så hon skulle kolla om de inte hunnit upp på op än och ringa mig.
Hon ringde igen o sa att de opererade och att hon kunde ju provsticka igen om jag ville.
Jag skyndade mig till kirurgen, och snart var Maria där. Hon stack men det gick inte få ut något fast hon såg hur svullen jag var och hur trångt det var kring porten.

Innan jag hann föreslå ultraljud gjorde hon det. Men då hade läkaren där brutit armen så det enda hon kunde göra var att se på färdiga bilder. Maria fick en tid på måndag  kl 11 åt mig  och så skulle hon höra av sig..
När jag kom hem ringde hon att jag fått en tid halv tolv på kirurgen på måndag.

Så nu är det bara be att värken i bröstet inte blir värre. Tur jag har bröstvästen som komprimerar på dag tid.

När jag kom hem fick jag så ont i ryggen, kändes som den delade sig. Nu är det svårt veta om det är provningen av nya korsetten eller om det är herceptinet som slår sig på ryggen igen. Ber att det är korsetten.

Jag la mig i sängen o min ass fortsatte med sorteringen i garderob och överskåp. Det blev slänga hög, prova hög och hög till Myrorna  och så fint i de skåp vi hann. Dels så skönt det blir snyggt och dels så skönt veta vad jag har och var.

Drabbades av annan oro idag. Det är ett stort jordskalv i Indiska oceanen och sunami varning i Thailand. Dottern ska ju dit i helgen. Be att inget ska hända henne och inte heller de andra i teamet eller de som bor i dessa områden. Be att ledarna ska fatta kloka beslut. Är så jobbigt när jag inte kan ha direktkontakt med henne via sms

Idag fick sonen sin älskade födelsedagsmiddag. Blåbärsgröt av blåbär från gudmor och gjord på vetemjöl. Vilken lycka i hans ögon när han såg vad som stod på bordet.



Ikväll gjorde vi en filminspelning till dottern som vi hoppas hon ska hinna se innan hon lämnar Japan. Fick en snabbfilm av henne idag, förmodligen sista ggn de hade Internet tillgång men jag hoppas de ska hinna gå in igen så hon får våran film. Såg verkligen hur cortisonsvullen jag var, och har aldrig förr hört så mycket av norrbottenstonfall i min röst som när vi lyssnade på det sen.

I kväll har jag gjort några beställningar, men det är komplicerat när fingrarna är som korvar.

Läste min favorit Marcus Birro krönikor ikväll. Han säger så mkt klokt, var tre  jag hade oläst”

”Livet handlar om att förlåta när för­låtelse är omöjlig. Livet handlar om att förlåta utan baktankar. Livet handlar om försoning, om att ägna sina dagar åt att läka och förena mänskliga och vänskapliga band. Livet handlar om värme och sympati.

Det är bara vi själva som kan försonas med Gud och med världen. Men här ligger också friheten. Att jag kan, oavsett vad människor gjort mot mig, faktiskt förlåta dem, gång på gång, på gång. Och aldrig förlora. Det är en lögn när vi tror att vi förlorar för att vi förlåter.

Förlåtelsen är all kärleks nystart. Kärlek dör aldrig. Kärlek rostar inte ens. Kärleken är inte bara euofori och förälskelse. Kärlek är också val du gör. ”

Dagens tanke:
”Livet handlar om att förlåta när för­låtelse är omöjlig. Livet handlar om försoning, om att ägna sina dagar åt att läka och förena mänskliga och vänskapliga band”

Tisdag den 10 april 2012

Hemma igen med ett värkande huvud och superont i nacke och rygg men jag lyckades ta emot hela behandlingen. Är så supertacksam för det.
Hade eget rum och det är värt mycket att inte behöva störas av andra . Ligger med hörlurar och tv på så jag ska hamna i en egen värld och sövas av tv ljudet och surret.
Fick alvedon, suscard, solicortef och tavegyl som premedicinering innan jag fick herceptinet i långsam dropp för att ta hela dagen





Tack för alla böner och tankar och kramar. Jag sov mig igenom två tredjedelar av behandlingen.
Hade just vaknat till av illamåendet och huvudvärken när goa B tittade in till mig. När hon hörde hur svullen jag var ordnade hon att man skulle ringa till kirurgen till bröstsköterskan.

I morse hängde bröstvävnaden utan för korsetten och svullna påsar under armarna, fingrarna är som prinskorvar av lymfvätskan som inte har ngnstans att ta vägen.
Sköterskan M kom och såg hur svullen jag var så det var inte inbillning från min sida, hon stack två gånger, och det gjorde så ont men fick inte ut något. Hon vågade inte sticka mer pgr av infektionsrisken och ville ha kirurgläkarna att luta sig mot, men alla läkare opererade idag så jag måste in i morgon igen så läkaren får titta och sticka.

Fick mer alvdeon för huvudet och mer tavegyl innan hemgången, skall ta cortison och tavegyl i två dagar till

När jag kom hem hade ett pärlpaket kommit som jag så väntat på, men får glömma tanken på att pärla ikväll, är helt utan gripförmåga och har sån huvudvärk, men till Facett borde svullnaden ha gått ner.

Mamma, syster, och granne ringde så det var trevligt.

Sonen bakade scones i kväll direkt på bakstenen de blev jättegoda, riktigt knapriga



Men nu är han inte i form, fryser och mår illa. Hoppas inte det är ngn magsjuka eller feber. Jag får inte bli sjuk nu.

Hoppas få sova i natt, brukar vara svårt efter behandlingen. Ute snöar det och är dötrist väder.

Dagens tanke: Det finns ingen smärta som Gud inte har känt, ingen ensamhet som han inte har delat

Annandag påsk 2012-04-09

Vaknade tidigt och tänkte på dottern som fyller 22 år borta i Japan . Å vad jag velat krama henne och sjunga för henne men jag skrev en lång hälsning på fb i gårkväll så hon skulle ha det idag.
De är lediga måndagar o hade varit på applestore  och hon hade gjort en videohälsning till oss, jag tror det var gratis Internet tillgång där. Det var så skoj se henne och höra hennes röst så nu måste vi försöka göra det tillbaka, Men måste ha hjälp av sonen för det är bara han som har webcamera på datorn.

Jag kan inte fatta att jag varit mamma i 24 år, att jag fick nåden att bli mamma två gånger. Jag minns precis känslan när jag höll i henne första gången sent på kvällen den 9  då jag äntligen fått bukt med smärtorna efter kejsarsnittet  som påverkade mina ryggskador negativt, så jag fick åka upp från intensiven till BB där pappa och dotter var. När jag såg hennes blick och kände doften och värmen så fylldes jag av en sån kärlek, tänk detta var att vara mamma, vilken tur att jag inte visste innan vad jag saknat. Jag kunde göra allt för denna lilla tjej kändes det som. Och samma känslor fyllde mig fem år senare då vi fick sonen.

Vilken nåd av Gud att vi fick bli föräldrar, det var ingen självklarhet någon av gångerna. Barnen är och var stora gåvor som vi fått att förvalta.

Idag är också vår 24 åriga bröllopsdag. Jag kan inte fatta att det gått 24 år sen vi gick fram till altarringen på Vasakyrkan, en kyrka fylld av vänner som delade vår glädje. Vi lovade älska varann i nöd och lust och det har vi gjort.
Inte visste vi då vad livet hade i beredskap åt oss men med Guds hjälp har det gått. Vi har mycket att vara tacksamma för mitt i smärtan. Vi har fått leva efter Bär varandras bördor

Idag ringde vännen P och bjöd oss på middag till sig och G. Det kändes som en bröllopsmiddag, att få dela denna dag med goda vänner. Eftersom P vet hur hon ska ligga bra till hos mannen så fick vi älgkött och potatis. Som alltid jättegott. Vi kom att prata om eldkorgar och att man kan grilla pinnbröd och korv iden.
Jag fick ju en eldkorg när jag fyllde år och vi har aldrig invigt den eftersom vi ej haft ngn ved. Nu fick vi ved med oss hem så nu måste den invigas under lovet.

Imorgon är det dags att starta behandlingen igen. Det är märkligt hur det kan kännas oroande fast jag vet hur det går till, trivs med personalen, vet ungefär hur jag mår efteråt etc .
Men det är ändå en anspänning att börja om och komma in i rutinen. Att veta att man kommer må dåligt både av cortisonet och av herceptinet och ssk när man äntligen känt att man mått lite bättre i magen.  Men jag vill ju ha behandling så jag får leva så det är bara att kasta sig ut på djupet och hoppas att det bär.

Nu ska jag sova så jag orkar med morgondagen tillsammans med Gud.

Dagens tanke: När man har haft bråttom länge måste man stanna upp och vänta in sin själ

Påskdagen den 8 april 2012

Lite tidig morgon eftersom vi skulle åka med maken till kyrkan. Han jobbade i stadskyrkan och jag och sonen i Vasakyrkan. Det är rätt skönt vara i så god tid Hann be i lugn o ro medan vi väntade på att alla medverkande skulle samlas så vi kunde får våra uppgifter och be tillsammans för gudstjänsten.

Det blev rätt bra med folk.
Vi tågade in med påskliljor i händerna. Det tomma korset var dekorerat med påskliljor, Han är inte där för han lever. Avrättningredskapet har blivit ett förlåtelsens o glädjens redskap. Korset är fullt av glädje och ljus



Sonen läste en av dagens texter, han läser så tydligt o bra.  S hade en bra predikan. Nattvard, dopbekräftelse, fjärilar o ljus som symboler för olika saker och redskap för överlåtelse.

Jag var nattvardsutdelare, det berör mig varje gång att få dela brödet, Kristi kropp för dig utgiven, det är så extra påtagligt i påsktid.

Min röst är fortfarande basröst, håller på att längta ihjäl mig efter sångrösten. Den tog verkligen stryk i sövningen.

”Varför blickar ni mot gravens djup?



Han är inte här han lever
Ser ni ej att mörkret tagit slut?
Uppstånden är Guds Son

Halleluja se vad som har hänt
Han är inte här han lever
Halleluja ja låt det bli känt
Uppstånden är Guds Son



Varför stannar ni i mörkrets rum?
Han är inte här han lever
Släpp in ljuset, Guds mysterium
Uppstånden är Guds Son

Halleluja se vad som har hänt…

Varför vandrar ni så tungsint fram?
Han är inte här han lever,
Ropa ut, gör världen uppmärksam:
Uppstånden är Guds Son

Halleluja…..

Ps 742

Detta är en av mina älsklingspåskpsalmer, när jag letade texten på den hittade jag mitt inlägg från påsk i fjol och inser hur dålig jag var då, kunde knappt röra mig av smärtor i ryggen och tänker, vad fort vi glömmer både det ljusa och det mörka. Det är en nåd det också..   ssk att glömma det mörka. Om vi skulle släpa på allt det mörka som hänt oss skulle vi digna som Jeus gjorde under korset och all världens synd. Jesus fick hjälp bära korset och så får vi vara hjälp åt varann att bära varandras bördor.Men den viktigaste hjälpen får vi av Jesus själv som både bär bördan och oss.
Tänk att kunna släppa tungsinnet därför att Jesus lever! Det blir så stort i denna psalm

Flera goda vänner var i kyrkan, fick så mkt beröm för min schal, snart kommer foto.

När vi kom hem vallade Sonen mamman runt kvarteret, lite kylslaget men jag orkade runt, fas det känns i ryggen att jag inte är stabil i korsetten. Vet inte hur vi ska råda bot på det , för den glider så uppåt när inga bröst finns som stoppar.

Sen var sonen ute o övningskörde med fadern. Det går tydligen jättebra.

Middan blev rester från gårdagen. Sen var jag så trött att jag somnade och sov en timme. Det är rätt märkbart att jag orkar en del med envishet men sen tar det ut sin rätt och jag måste sova för att återhämta mig. Så var jag aldrig före mina behandlingar.

Dagens tanke: Ser ni ej att mörkret tagit slut? Uppstånden är Guds Son

Lördag den 7 april 2012

Idag för 17 år sen fick jag världens goaste och gulligaste pojke. Han är fortfarande det.
Vi väckte honom med skön sång (har fortfarande inte fått igen rösten) presenter och smörgåstårta. Mormor och moster hade skickat paket som han blev så nöjd med
Han blev även nöjd med presenterna från oss och tyckte vi hade bra smak i klädköpet till honom.  Smörgåstårtan var jättegod .



Idag var jag så svullen att jag hade bort tappats, det trycker överallt men jag vill inte sitta på akuten i flera timmar. Så jag försöker stå ut.

Mittidan kom Goa Gudmor B och uppvaktade med pengar, påskägg, bullar och blåbär. Sonen blev så glad. Vi fick en trevlig fikastund och vi uppvaktade B i efterskott som oxå fyllt år

Sen förberedde vi tillsammans påskmiddag för fam L. Vi har haft det som tradition några år att fira tillsammans och ha lite knytis.  B hade med så mycket gott och även tulpaner till oss



Blev en enkel buffe med lite smått och gottsom hör påsken till. Hade stekt lax på saltbädd och den blev jättegod. Sonen blev även nu uppvaktad med råge. Vi åt och blev mer än mätta.



När maten sjunkit blev det kaffe och födelsedagstårta.



Sen spelade vi mugg och maken förlorade.

Fort blev det kväll men det var en bra dag som kändes så normal och frisk

Dagens tanke: Nåd är som manna från himlen. Det kommer en dag i taget och bara vad  du behöver för den dagen

Långfredag den 6 april 2012

Imorse när jag slog på datorn hade en av mina nya pärlvänner skrivit att hon gjort en dikt till mig på sin blogg. Blev så rörd när jag läste den. Har bett om lov att få publicera den även här o länka till hennes sida.  
Jag är så lycklig som har så många vänner, olika vänner som ger mig så mycket

"TILL KRISTINA



Visst finns det ännu änglar        
bland oss, här på vår jord
De klär sig som de flesta           
och äter vid vårt bord.              

De gömmer inga vingar             
i skjorta eller blus                      
och ingen kan ens ana
en gloria av ljus              

Men när man kommer nära,    
känns svagt en liljedoft              
och ögondjupen glittrar
av ljus från stjärnestoft

Det märks i hennes närhet
att något särskilt sker
med var och en hon möter
som om ett under sker

Man känner atmosfären
på vägen där hon går
där allting fruset blommar
i hennes ljusa spår"

(bild och text Christina Glasell)
Upplagd av GlasellDesign kl. 23:58

http://glaselldesign.blogspot.se/


Solen skiner och värmer hjärtat
Det blev ingen gudstjänst idag. Kände att jag inte orkade.
Sonen hade önskat att vi skulle måla ägg som vi gjorde när de var små. Vi brukade måla lördag morgon men eftersom han fyller år i morgon så tog vi det idag. I ett av mina städil har jag flyttat vatten färger och pensla och kan inte komma på var jag tyckte de passade. Letade och letade. Till slut hittade jag lite vattenfärger i sonens skrivbord o maken hittade ngr penslar av den sämre sorten.

Så äggen kokades och sen målade vi. På resultatet kan man ju se vem som är konstnären i familjen, det är inte jag!!! Och ssk inte med så usla penslar. Sonen tycker inte om ägg men tränade att äta ett halvt



Kyrkkaffet drack vi i växthuset som var så behagligt varmt. Vännen M ringde medan jag låg där  så vi fick en dela med dig pratstund

Började sen förbereda smörgåstårtan sonen önskat till imorgon, eftersom orken är så liten tog det mig resten av dan att göra fyllningarna, jag  måste ju vila emellanåt. Var tvungen ringa hem tíll syran o kolla en ingrediens för det är hennes recept. Då hann jag prata med två av syskonbarnen också.
Det medförde att maken och sonen fick ta en promenad till affären. Sen for de ut o övningskörde, det går riktigt bra för sonen.

Jag är inte i kapp med min planering för morgondagen men nu är jag så trött så det får bli sängen.
Är mer svullen idag över bröstvävnaden men ville ej sitta på akuten för att tömma.

Dekorationen är kvar på smörgåstårtan men det får bli i morgon bitti.

Dagens tanke får handla om det som är långfredans budskap, att Han gick in i min kamp och i din kamp för att han älskade oss över allt

Dagens tanke: ”Han gick in i din kamp på jorden.
Gud tog plats i din egen gestalt.
Han kände din puls.
Han blev trött liksom du-
och han älskade dig över allt…

Han gick in i din nöd och smärta.
Gud tog plats i din egen gestalt.
Han bar på ditt kors.
Han var plågad som du-
och han älskade dig över allt…

Han gick in med sitt liv på jorden.
Gud tog plats i din egen gestalt.
Hans seger blev din.
Han var frestad som du –
och han älskade dig över allt.”

Skärtorsdag den 5 april 2012

 

Just nu är det inte kul.

Sonen fick inte sommar jobb varken på sommarkyrkan på Efs gården Backen eller konfalägret på Strömbäck som han hoppats och känner sig misslyckad. Proven kändes inte gå bra heller trots en massa plugg. Tycker så synd om honom för han hade så bett och hoppats på dessa sommarjobb och anmälde sig direkt han såg att de var ute och han är en sån empatisk person och ser andra som behöver hjälp.

 

Sen fick Maken deklarationsbesked på 18000 i restskatt och själv fick jag 6000. Inte kul

 

Att få resultat på kirurgen är inte heller kul eller lätt även om man tycker sig veta allt i förväg vilket man inte gör ändå. Ofta upplever jag att underläkarna på kirurgen som har ansvaret inte vet utan bara hänvisar vidare. Det är nästan tur att bröstsköterskorna är med för de vet mer. I alla fall det positiva var att såret såg  jättebra ut, och jag slapp tömma igår. Få se om jag klarar hela påskhelgen. När jag låg o väntade på taxin så kom en gammal vän gående och det var nog Gud som skickat henne så jag fick prata med ngn på en gång

 

Gårdagen var tung.

 

Idag skulle jag vara på onkologen kl 09. Vaknade och var tacksam att jag kunnat sova det var bönesvar. Doktor Ingegerd är så bra att prata med, säger ärligt när hon inte vet eller när hon behöver fundera. Jag hade varit uppe på en lång diskussion på bröstkonferensen hur det kunde komma sig att man inte såg tumörerna på magnetrtg som är en ovanlig undersökning dvs att få får göra den, och att inte heller mammografin visade dem.

Man tror i alla fall att mina nya tumörer var modertumörerna till tumörerna i lymfkörtlarna. Man har opererat med stor marginal.

Såret såg så fint ut så hon tyckte jag har gott läkkött och att man kan börja stråla så fort det finns tid på strålningsenheten, helst nästa vecka.

 

Behandlingen ser ut som så att jag ska ha strålbehandling, cellgift med navelbin och herceptin. Min cancer är ductalcancer dvs i mjölkgångarna, den är inte hormonkänslig men herceptinkänslig, dvs Her2, och det är grad 3. .

 

Herceptin kan man börja ge samtidigt med strålbehandlingen Men Navelbinet går inte ihop med strålningen ,dvs kroppen klarar inte av det. Så jag börjar med Herceptin redan på tisdag och strålning sen så fort det går ,och efter 25 strålbehandlingar så blir det cellgift.

 

Vi pratade oxå om min  outhärdlig smärta som jag fått från magen upp mot hjärtat och nu trodde hon att hon visste  vad det var. Jag har ett bråck i övre magmunnen sen förr och det har blivit mkt större och hon hade sett det på bilderna och sen hon konstaterat att det inte var ngn metastas så hade hon tänkt att det kan var detta som gör så ont o som ger en syrebrist när det kommer i kläm. Och det är ju den syrebristen jag kännt. Jag ska ta nitroglycerin när det blir så där för då kan det lätta. Så skönt att få en förklaring och slippa bära på annan oro.

Hon skulle även tala med kirurgerna om det Men ngn op kan inte ske nu. Naturligtvis är min korsett inte av godo i detta men där finns inget val.

 

Ingegerd var orolig för min port så den skull kollas på dagvården idag för funkar den inte så måste jag ha en picline i armen och det funkar ju inte med mina kompressionsbandage. Så vi gick över dit och fick också tid för herceptinet på tisdag o då kunna Ingegerd beställa det idag.

 

I dag gjorde det ovanligt ont med sticket i porten och jag hade ont flera timmar efteråt.

 

På em ringde det på dörren från Lövgrens blommor. Det är så spännande att öppna. Och återigen var det mina fantastiska pärlvänner som uppmuntrade med en jättevacker bukett av vita rosor och en annan gulvit blomma och en rosa som jag inte känner namnet på. Så glad jag blev.

 

I kväll har jag varit på mässa i Grisbackakyrkan. Är vår närmsta kyrka och jag brukar gå dit till påsk. Nu orkar jag ju inte gå och eftersom maken jobbade i kväll i stadens kyrka så viste jag inte hur jag skulle lösa det. Kom på goda vännerna S o G som burkar vara där och ringde o frågade om jag fick åka med Och det fick jag. G kom med en påse nybakta bullar.

 

Det var en fin mässa och prästen dramatiserade bibeltexten själv helt utantill. Det gav mycket.

K sjöng så vackert .

Det är ngt speciellt när man dukar av altaret i kyrkan och man anar mörkret som det ska symbolisera i Jesu liv. Han gick genom den svåraste smärtan och han gjorde det för mig. Min smärta är ett uns av hans men han bär också den.

 

Han gick den svåra vägen upp till Jerusalem.

Han gick med sina vänner som skulle svika honom snart.

Han gjorde det för dem.

Han gjorde det för dem.

 

Han gick den svåra vägen upp till Jerusalem.

Där blev han slagen, hånad

och törnekrönt av fienden.

Han teg och led för dem.

Han gjorde det för dem.

 

Han gick den svåra vägen.

Han bar sitt eget kors.

Han bad: ” Min Gud,förlåt dem”.

Han led och dog på Golgata.

Han gjorde det för oss,

för alla och för oss.

 

Vi har nu fikat av G supergoda bullar och sonens nybakta sockerkaka

 

Dagens tanke: Om du bara tar ett steg i rätt riktning mot det som är rätt kommer Gud att göra resten - de saker som du inte själv kan göra

Tisdag den 3 april 2012

Kunde inte sova på morgonen för jag hade såna mardrömmar om att jag inte skulle få min sökta riksfärdtjänstresa, var så orolig.
Sen jag morgon fikat o haft morgonbön satte jag på datorn och såg att det fanns ett svar  ifrån kommunen. Öppnade det med oro i hjärtat och fylldes av en varm värme. Resan var beviljad. Blev så otroligt glad.

Dagen är räddad.

Var så trött o hängig på förmiddan, undrade om ass som ej mått bra smittat mig med ngt. Tog vitpepparkorn för säkerhetsskull.

Kl 12 bjöd Frösunda på påsklunch. Riktigt gott, 2  sillsorter,  lammstek provencal , matjesilltårta, gravad lax med sås, ägg med räkor, varmrökt lax    
västerbottenspaj, romröra,  frukt och grönt
potatis och tunnbröd

Så gott, synd att magen är så liten. Jag skulle behöva äta min portion under flera timmar så jag mådde bra

Makan spelade gitarr och sjöng enl önskemål. Han fick en fin bukett som tack.



Sen fick alla assistenter en present av påskharen,  det var en biobiljett. Kul för dem
Maken o jag fick ett presentkort på Estern Palace för att maken hjälpt Frösunda i olika sammanhang. Han skulle fått det till jul men fick det nu istället. Så nu kan vi gå ut o äta tillsammans . Så gullig gest av dom

Solen skiner o krokusarnas tittar lite förskrämt upp, ska vi våga komma igen?



Jag har såna problem med domnande fingrar ssk tummarna. Kan ej hålla bok eller tidning. Misstänker svullnaden.

Var så trött och slut när vi kom hem från Lunchen. La mig och somnade och sov till kl 17, det är inte normalt för mig, jag måste ha fått ngn bacillusk. Sov med tv program i öronen, ass gick, son kom hem. Hörde det men orkade inte vakna.

Men efter en kopp kaffe så piggnade jag till och kände att jag orkade fara på Kreativ kväll.  Vi blev bara S o jag för många hade en massa annat för sig. Men vi fick en jättetrevlig kväll med mkt prat och påskpyssel. Så jag känner mig så nöjd. Skönt komma ut och få sällskap och ff allt att jag mådde bättre.

Hörde på nyheterna att det varit en våldsam storm i Japan o ssk Tokyo så jag oroar mig för dottern och att jag inte kan nå henne. Hoppas de var i skydd inomhus

Maken har idag fått diagnos Rosfeber,  Han har haft så besvärligt med ett öra och där hade rosfebern slagit till, så nu får han penciliin. Som tur är smittar det inte, men han är väldigt trött och slut. Tyvärr är de andra diakonerna på jobbet sjuka så det är bara att kämpa på.

Så är det kväll, imorgon får jag patologbeskedet på kirurgen. Ber att de inte  ska vara sämre prognos än vad som sagts.

Dagens tanke: Kärleken är aldrig slösad, den kommer igen till dig med råge

Måndag den 2 april 2012

 

Läste rubriken ovan på en tidning och tänkte, är det ngn som behöver det är det jag o då på ett sätt som inte går att åstadkomma med träning för jag antar att det var träning som åsyftades i tidningen.

 

Hur mkr jag än tränar får jag inga nya bröst och inte heller en vacker yta där det är gjort. V sida är så ful efter fyra operationer, h ser bättre ut efter två . V sida är urgröpt och blålila och finns inga förskönande ord utan den är ful.

 

Helt ny kropp, ja utan svullnader och trasigheter tänk om man fick det. Det är tur att jag vet att jag får en helt ny och vacker kropp i himlen och att mitt värde inte sitter i den yttre kroppen. Men ibland vill man få vara vacker även på jorden eller åtminstone hel.

 

Idag fick jag mina nya arm bandage o nu har jag bara en halv cm framme av fingertopparna. Fattar inte hur jag ska kunna göra ngt. Finns ingen finmotorik eller känsla el greppförmåga. Idag orkar jag inte hålla upp armarna så det är bara  yttersta fingerspetsen som når tangent- bordet o då gnisslar korsetten mot data bordet som är nersänkt så långt det går över magen.

Hoppas att kompressionsbandagen ska hjälpa till att pressa bort en del av vätskan.

 

Jag fattar inte hur jag ska få igen orken.  Prövade träna idag och ökade till 3 minuter men det skulle jag inte ha gjort för nu fick jag igen delningskänslan i ryggen och domningarna.

 

På lunchen intervjuade jag en assistent som kan tänka sig jobba som vikarie. Hon kan börja inskolas efter påsk. Sen var jag helt slut av allt surr

 

På em började ass sortera i en garderob i sovrummet, vi flyttar saker, slänger och sorterar, sånt jag ej orkat med på flera år. Kommer bli så bra.

 

Sonen ringde från skolan och var förtvivlad, han hade fått ett migränanfall under matteprovet och hade inte orkat räkna mer än 5 tal sen hade han så ont att det inte gick. Stackars han nu måste han ha det provet hängande över sig på påsklovet, för  att göra omprov efter lovet. På torsdag har han fysikprov.

När han kom hem gick han och la sig och sov och fick medicin. Det har lättat så han har suttit o pluggat fysik ikväll.

 

På kvällskvisten ringde det på dörren och där stod PV. Hon kom med torkade kantareller, fin tavla,  vackra kort och fin bok. Blev så glad. Behövde den uppmuntran efter denna sega dag. Och änglavakt  och  ängla vänner det behöver jag.

Kortet med fotspåren i sanden, som jag oxå fick, ville ej synas på foto men det betyder så mkt för mig, detta att när jag inte orkar och det bara är ett spår i sanden är när Han bär mig. Det behöver jag påminnas om gång på gång.

 

Idag var dottern ledig så hon hade varit på ett internetcafé så jag fick en hälsning. Nu bor de i en kyrka, de gatuevangeliserar och inbjuder till kaffe i kyrkan, tyvärr är det många som inte kan engelska i detta välutvecklade land.Men är glad att hon känner att Gud är med henne  och att de får gå hans vägar.

Men nu får jag vänta till nästa måndag,annandag påsk, innan jag hör ngt men då är det henens födelse dag så då får jag gratulera henne och vi har 24 årig bröllopsdag samma dag

 

Har ikväll skrivit till RFT för att höra varför jag ej fått svar, jag börjar verkligen vara orolig för att jag ej ska få åka.

 

Dagens tanke: Att veta att du är där vare sig det är nära  eller långt borta betyder att jag aldrig är helt ensam

 

 

 

 

 

Palmsöndag den 1 april 2012

”Han kunde ha valt ett slott, men det blev ett stall
Han kunde ha valt människor med statusyrken, men valet föll på de vanliga.
Han kunde ha valt eliten, men han valde tullindrivare och syndare
Han kunde ha valt en häst, men det blev en vissen åsna.
Han kunde ha valt att leva, men han valde att dö
Han kunde ha valt att stanna där uppe - han hade ju haft det helt okey i himlen förut – men
han valde att komma
Han visste vad han var på väg mot när han red in i Jerusalem.
Han kunde ha låtit det vara, men det gjorde han inte

Jesus hade en tendens att välja det ofullkomliga
Det är just det som jag är glad för”


Det var en fin gudstjänst men känner mig som en gammal tant för jag hörde inte ett ord av vad gospelkören sjöng. Jag hoppas att det berodde på att jag låg på samma sida som kompet o att det var därför jag inte hörde. Och att andra hörde mer. Men man tappar känslan
när man inte hör. Hade varit kul om de sagt ngt om vad sångerna handlade om eftersom allt var på engelska då hade ”gamla tanter” åtminstone fått det som behållning

LM var sig lik sen skoltiden. Kul träffa honom. Vi fick också en hälsning från Tanzania där flera av församlingen är på resa.

Fikade ihop med goda vännen B, jag var inte hemma sist hon ringde så det var kul träffas. Hann även träffa B o K som det var ett tag sen.

Hade långt växthusprat med A, som också drömmer om växthus så jag sa hon fick komma o fika hos mig.

Nog är det aprilväder. Snön vräker ner, maken har varit ut med  snöslungan två gånger o det bara fortsättter. Stackars alla blommmor. Tog in min vårkorg som var så lessen men nu ser den lite gladare ut när den fått stå i värme. Mer än 3 dm snö


Men idag känns det långt bort med sommaren. Och jag längtar ut på resa, så otroligt roligt det skulle vara, det bara dräller av folk som är på väg eller är på resa eller ska åka.

Själv har jag att se fram emot behandling, vet bara inte vilken eller hur länge, skulle behöva en morot i slutändan.

Nu är jag dessutom så rädd att min riksfärdtjänstresa till pärlkursen ska avslås. Sökte för en o en halv vecka sen o har inget hört, Be gärna att det inte strular.

Dagens tanke: Du blir bara stor om du vågar vara liten

Lördag den 31 mars 2012

 

Vi hade knappt hunnit upp i morse så ringde telefonen. Maken svarade.. Hörde han humma och säga ja det är vi. Det lät nästan som vi skulle få främmande. Sen försökte han med att det var felringning. Till slut sa han det var från Lövgrens blommor till mig.

Vem skickar blommor till mig?

 

Väntan gjorde att jag inte kunde gå till växthuset o fika för ngn måste ju öppna för budet. A var inte hemma o sonen var djupt försjunken i matte o hör ju inte så bra.

 

Till sist kom de, jag borde ju ha räknat ut att de kör ut först i slutet av dagen.

 

 

Snabbt rev jag av pappret o inuti var en fin bukett från M,,J o M. Som uppmuntran när  hon var på väg till Italien. Så glad jag blev. Skrev genast ett sms som jag hoppas hon får .

 

Riktig vårbukett.

 

Ute var det kallt o min glömda påskkruka såg inge glad ut . Jag glömde helt bort att ta in den i gårkväll vi har ju haft plusgrader så länge nu. Få se om den repar sig.

Fotade lite mer krokusar som vågade öppna sig mot solen

 

 

Tänk bara lite mörker så slår de ihop. Lite som vi människor, möter vi problem så är det lätt vi sluter oss i själva och blir hårt hopknutna.  Men bara solen tittar fram, inte ens luftvärme fick knopparna att öppna sig igen. Tänk om vi värmde varann lite mer då skulle vi våga öppna oss alltmer för varann. Guds värme genom oss människor till varann

 

Hur går det med min utmaning att uppmuntra någon i helgen?

 

Letade sen tagetes frön, verkar inte ha tagit frön i höstas, men jag var ju mitt uppe i  infektionerna efter op o sjukhusvistelse så det var väl därför det inte blev av. Hittade frön från 1997, undrar om de är grobara?

 

Längtar efter dottern men ber istället. Läste litet bloggar o kommenterade. Förresten ni som är nya läsare här är ssk välkomna och hoppas ni ska trivas i min blogg.

 

Ikväll deltog vi med många andra i Earth Hour, en timme i mörker för miljön. Vi hade levande ljus och det blev riktigt mysigt. Lite svårt hitta till toan bara.

 

Haft lite tungt med krafterna idag. Hade så många planer på vad jag skulle orka, men fick dels en riktigt yrselattack idag och sen så kraftlös i armarna, bara att äta var jobbigt idag. Ligger ju och äter och att lyfta armarna från soffan till munnen var som att lyfta 100 kg säckar. Misstänker att jag har mkt svullnad i armarna

 

Ser fram mot morgondagen. En gammal mkt kär klasskompis från Johannelund ska predika på kyrkan. Har inte hört honom sen vi gick pastorsutbildningen.

 

Nu går ögonen i kors så jag ska sova.

 

Dagens tanke:  Den enda vägen att bryta kedjor av fruktan och tvivel är att veta i ditt hjärta att Gud älskar dig, oavsett vad

 

 

Det är inte ofta jag lägger ut tävlingar här men den här vart jag sugen på själv så därför lägger jag ut den

http://thatswhyimhot.devote.se/blogs/18375837/1213.htm

Fredag den 30 mars 2012

Jag är så lycklig och tacksam för att jag fick sova riktigt gott i natt. Ni vet en sån där natt när man inte minns att man somnade, utan man släckte lampan och så sov man bara, ungefär som när man blir sövd, ena sekunden är man medveten och nästa är man borta.

Kom  i alla fall ihåg att genast  ringa reseservice när jag vaknade  och beställa sjukresa. Jag gruvar alltid lite för alla är inte så trevliga där, men idag var det min turdag, för det var A som svarade och bara hennes röst när hon säger Reseservice gör en glad.

Hon ställer samma frågor som de andra men gör det på ett sånt sätt att man inte känner sig till besvär och man känner att hon är glad för att hon känner igen ens röst. Och jag fick beställa tur och retur utan att få till svar "att det får du inte". Så jag kände mig så vänligt inställd till hela dagen.
Tänk att en glad röst kan göra så mkt

Min ass sa det var tur jag skulle in för tappning för jag var så svullen både på framsidan och i hela ryggen. Det är mkt stön när hon masserar för det gör så ont men sen är det skönt. Jag mår så mkt bättre efter massagen

Sen kom en av mina favoritchaufförer och hämtade mig. Han är också så positiv. Jag fick vänta på kirurgen så jag hann bli orolig att jag inte skulle hinna till returtiden, men då kom M bröstsköterskan.
Hon är så rar och hon såg hur mycket vätska jag samlat sen i måndags, det blev en halv rondskål igen. Hon tror det är svullnaden som trycker på venporten och ger mig smärta.

M är ju ledig över påsk men hon tänker på oss patienter som behöver tömma lymfan och funderade på att gå in och jobba en dag så det inte skulle bli för många dagar vi inte har ngn att tillgå. Vilken underbar människa! Jag förstår att hon fått utmärkelsen årets sköterska.

När jag kom hem var det bara att lägga sig och vila för då var jag utmattad.
Läste lite bloggar och kommenterade. Men vissa dar blir jag så trött i armarna att jag knappt orkar skriva.

Ute snöade det och täckte mina fina krokusar





Fick ett kort mail från dottern att hennes telefon inte fungerar i Japan så vi kan bara ha kontakt en gång i veckan när hon kan ta sig till ett internetkafé. Så det är bara at be och hoppas att hon har det bra.

Mot alla odds så bestämde jag mig för att göra veckans stora utflykt, dvs att följa maken och handla

Jag vet inte om ni förstår att det är en glädje att få göra ngt så vardagligt och i mångas ögon så tråkigt. Men för mig är det att få se ng t annat, att få göra ngt friskt och att få ha koll på vad som finns och få idéer. Det är för ansträngande så jag får använda alla krafter och lite till för att orka ta mig runt och på slutet vill jag helst ligga i sängen igen men det gårpå viljan då.  Det blev en  billig matkorg med mkt innehåll för vi hittade så mkt på extrapris.
Sen blev det sängen

Min tanke att göra ngt smycke ikväll gick upp i rök, inser att ska jag göra ngt måste jag ha startat upp det på dan när jag är piggare, men det blev en pärlbeställning. Sen behöver jag hitta fler vägar att sälja

Dagens tanke: Gamla saker försvinner och allting kan bli helt nytt. Och något underbart kan hända dig

Torsdag den 29 mars 2012

Mina nätter är som den värsta filmförevisning. Jag jobbar så otroligt hårt nattetid.
Är helt slut när jag vaknar. Men det kanske är så att mitt undermedveretna bjuder mig på gratis filfmörevisning då jag aldrig kan gå på bio då jag ej kan sitta. Det trista är att mina filmer aldrig har ett slut

Hade så ont i mitt op område av att nattkorsettetn skavt mot det svullna området. Enligt ass var det så svullet att svullnaden hängde över korsettkanten. Hon rådde mig absolut att ringa bröstsköterskan.Gjorde det och fick en tid i morgon för tappning

Så ringde jag barnkliniken och meddelade att sonen inte kunde komma idag o sa sanningen att det inte gick för skolan för de hade information om nationella provet i svenska och det var i tre timmar så han skulle missa allt eftersom det tar sån tid gå emln Minerva o sjukhuset. Tyvärr blev hon i receptionen sur. Jag hade kunnat ljuga o då hade det inte varit sura miner  men när jag valde  sanningen då blev det surt. Visst jag kan förstå att det inte är bra med att de får en tom tid men nu gick det inte för oss att få ihop det

Min träning sträcker sig nu till två hela minuter på gåbandet. Få se vad ryggen säger om det?


Ute skiner solen omväxlande med att det regnar och haglar. Nu är min rabatt helt framme och krokusen blommar för fullt. Nere vid vägen har hörnet på rosrabatten kommit fram. Å vad jag gillar våren.
En god vän K, som ringde ett uppmuntranssamtal  idag,  hon hade somnat i sin badenbaden och vaknat av regndroppar, det är vårvila det



Så Tack för kommentarer och förståelse till gårdagens inlägg.

Jag fortsätter lite på mina tankar.  Det är nu inte bara sjuka som har det jobbigt och inte blir sedda,  jag  vet att många kan ha det jobbigt på många olika sätt.
Det här var mer ett försök att sätta fingret på lite konkreta saker som händer dels när man kopplas bort från arbetslivet dels när man dessutom har svåra sjukdomar eller handikapp att kämpa mot.

Ibland behöver vi se vår egen situation i ett annat ljus, det gäller även mig att spegla mig mot andras situationer. Men om ingen berättar hur man har det eller känner det så kan det vara svårt att förstå.

Jag ville sätta ord på situationer som drabbar sjuka och handikappade, ja även arbetslösa, inte bara min egen situation, utan den tysta grå massan som lider i tysthet och inte orkar ens säga hur det är eller hur det känns att spegla sig mot den sk friska världen.
Sen vet vi sjuka att livet i den friska världen kan vara fruktsansvört slitigt, fyllt av prestationsångest och att aldrig räcka till. Det kan vara dammgrått och trist också och även där kan man kämpa mot sjukdom och inte orka det man förväntas orka.

Men om man får se bådas sidor kan man oftast hitta något i den egna situationen att vara tacksam för. Om man börjar samla på tacksamhets pärlor blir livet både som sjuk och frisk , som arbetslös eller med arbete lite lättare.

Om vi började ge mer av uppmuntran till varandra, ett gott ord räcker, då är det oxå lättare att vara sjuk eller frisk, då behöver man inte få sin guldklocka eller tavlan av landstinget  som jag gick miste om, eller ännu hellre att ngn från jobbet under alla dessa år ringt och sagt ett uppmuntrande ord eller frågat hur det var, då hade man känt sig värdefull i det som man än gång trodde var det man skull ägna livet åt.

Om vi så länge vi har varann i livet sa de goda orden man en gång står vid graven o säger .så skulle alla må bättre.

Tänk om vi skulle utmana varandra att under den kommande helgen och veckan medvetet säga /göra något uppmuntrande för ngn i vår närhet som behöver det. Då kanske det är någon som under den kommande veckan känner glädje och tacksamhet över livet och över dig som gav dem den känslan. Vi kan bli uppmuntrans spanare, vem möter jag idag som jag får ge uppmuntran.

Om jag går omkring med den tanken så tror jag också att man börjar se positiva saker i sitt eget liv och så får man en dubbel välsignelse , dels av att glädja andra dels av att man gläder sig själv.




Dagens tanke: Problem kastar oss hit och dit likt kläderna i en tvättmaskin, men i slutändan blir vi renare inombords och bättre människor än vi var innan

Onsdag den 28 mars 2012

Jag fattar inte att jag fortfarande är så trött efter op, känner mig helt slut

Idag har jag funderat över att somliga lyckas här i världen och andra gör det inte

Undrar om det ngnsin ska delas ut pris till dom som varit sjuka större delen av sitt yrkesverksamma liv och aldrig hann få del av guldklockor och tack fast dom så gärna ville?

Som aldrig lyckades tjäna ihop till en vettig pension, som fick nöja sig med smärta, oro, och dyra levnadsomkostnader. Inte för att de unnade sig lyx och överflöd utan för att alla deras mediciner, sjukbesök och hjälpmedel åt upp den lilla pension de fick på de få år de hann jobba.

Som aldrig fick se att de lyckades göra karriär, inte fick använda sina kunskaper och förkovras o se hur långt de kunde nå.

Ibland drabbas jag av såna tankar. Inte så jag missunnar ngn annan att det gått bra, jag vet hur mkt många sliter. Men det är inga fria val av livet  man fått göra. Detta att inte ha fått välja vilken inriktning man velat ha eller göra.  Detta att så mkt av livet togs ifrån en.

Att aldrig kunna cykla utomhus o höra fågelsången, att aldrig kunna gå på gym o verkligen träna och ge allt, att aldrig få åka skidor, att aldrig kunna springa, att aldrig få resa utan att fundera om det överhuvud är möjligt, att aldrig kunna göra spontana saker utan alltid måsta planera för att det ska funka praktiskt.
Ibland kan jag bli så arg på alla som klagar och har allt det där men inte är tacksamma över det, inte ser det och inser vilken oändlig gåva det är

Att dag efter dag vandra mellan säng, ja om man nu är så lycklig att man kan gå på sina ben, och toastol och så tillbaka till sängen och har man tur så kanske man kan göra en utflykt till sjukhuset.

Sen kan man fundera över vad "att lyckas "är och i vems ögon man lyckas?

Jag känner mig lite deppad idag och det är då såna tankar sticker upp,

Jag har massor av saker att vara tacksam över, massor som ger mig glädje, och jag ogillar att tänka på allt jag inte kan, men ibland ploppar det upp och då.
Sk när jag läser vad alla andra kan och förmår. Jag har en massa vänner som är ute o reser och de behöver aldrig fundera på om det går, för de kan sitta och gå och lite guppiga vägar går bra med lite tålamod.
Just nu vill jag bara ut o resa och få gå på utflykter och se vackra saker, kunna välja utan att alltid ha en kropp som far illa för minsta lilla jag gör

Alla har vi saker som vi inte kan, det är bara att ibland är vissa saker så tydliga och egentligen är ju min enda längtan att överleva och få ge kärlek till alla runt omkring mig.

Men ibland splittras den längtan upp i små ”påtagbara” saker som lust och längtan efter ngt yttre och ngt som ger glädje att orka med kampen.

Vet inte om ni fattar vad jag säger eller tycker ni att jag bara är knäpp o säger nöj dig med att överleva, det är din kamp.

Ngt pos är att jag tränat 1,5 min på gåbandet, stort i min värld.

En glädje i fönstret är att min fjoårsamaryllus slagit ut.



Har fått veta att dottern lyckligt anlänt t Japan och det gav glädje. Tyvärr har hon så ont i en visdomstand o håller på bli sjuk och är supertrött av dygnsförskjutningarna. Så vi får be för det o för att de ska få ett boende.  

Nu har min granne varit här och berättat en massa trevligt o roligt från sitt liv och mitt humör steg flera grader. Tänk vad sällskap betyder mkt för humörförändring. Inser hur beroende jag är av sällskap, hur mkt det betyder att vända en mörk dag i ljus

Min son kokade kaffe och gjorde smörgås till mig och ville se Sveriges mästerkock med mig och höll mig i handen av spänning. Det är glädje att vara viktig för sitt barn. Jag tror att jag lyckats rätt bra med att vara en bra och närvarande mamma och att förmedla hur viktig min tro är för att orka leva mitt i det svåra. Jag tror att jag är bra på att vara en pluggmamma att bolla skoljobbet med.

Så frågan vem är lyckad beror på vem som ställer den och i vilket sammanhang man sätter in den.
I världens, arbetslivets och hälsans värld är jag inte lyckad. Det blev inga framgångar där.

Men i Guds värld är jag lyckad. Jag är hans älskade barn och där spelar det ingen roll vad jag kan för jag är lyckad enbart genom att vara människa, så lyckad att jag var värld att dö för.

I Guds ögon är jag lyckad fast jag inte är frisk, har handikapp, saknar bröst och inte orkar ssk mycket

I Guds ögon är jag lyckad för han har anförtrott mig två ögonstenar, två ögonstenar som jag fått hjälpa i att bli kloka och goda människor och som jag fått vara med och visa på vägen  till Jesus.

I Guds ögon är jag lyckad även när jag misslyckas på alla områden, för Han ser mig alltid genom Jesus och då finns det inga misslyckanden i mitt liv.

Och därför kan jag se glaset halvfullt igen istället för det halvtomma som det varit under dagen. Men vi får ha våra halvtomma dagar  då blir det desto bättre när det är halvfullt igen



Dagens tanke: Ta på dig dina optismistglasögon och du kommer att se en värld full av optimism

Måndag den 26 mars 2012

Fasteprover ,sommartid och jag går inte ihop. Jag är aldrig så hungrig som då, och har aldrig så svårt somna som då, så det blev inte mkt sömn i natt.

Helt slut kom jag upp på onkologen för att ta prover. Där är de ju rara. Men min port ville inte vara med, det var att titta åt vänster med hakan snett upp och hyperventilera. På varje utandning kom det blod i provrören eljest inte. Var helt slut innan vi var klara. Sen gick jag in med alla prover till lab . På väg därifrån träffade jag söta K så vi fick en pratstund Hon lovade mig en kaffetår inne på behandlingen så då drack jag den och medhavd macka.

Sen travade jag iväg till Björken och där var ingen GE så det var bara att vända och bege sig till kirurgen. Syster M är bara för gullig. Jag var ju orolig att de skulle tycka jag schåpade om vätskan för det var inte så mkt kluck men desto mer svullet o även mer svullnad i armarna, kan ej böja långfingret på v hand för svullnad.
Då säger M, ”vet du när du ringer så vet vi att det inte är schåp för du klagar aldrig utan väntar till sista stund om att be om hjälp.” Hon stack och denna gång gjorde det inte lika ont som i tisdags men tillräckligt ont för att bita ihop käkarna och det blev mer än en halv rondskål med blod o lymfa, så tömning var nödvändigt
Jag berättade om schalen jag gjort och som döljer frånvaron av bröst och hon blev så intresserad av den att jag lovade ha den nästa gång så hon får se den o fota den så hon kan tipsa andra att ev höra av sig till mig för beställning.

Sen var det dags  att gå till kardiologen och träffa min hjärtdoktor. Han är bara för söt, han hade till o med bemödat sig om att ställa in britsen så den skulle passa mig. Det kallar jag service o omtänksamhet.
Mina prover är hyfsade, för höga kolesterolvärden men det går ej göra nt åt, hjärtat tickar bra  och nu är det min övriga behandling som är viktigast.
Däremot hade mitt fastesocker stigit så det måste vi vara observanta på. Men han tyckte att min 1 min motion per dag är jättebra. Han tyckte inte alls det var ynkligt utan toppen att jag kommit igång o sen kan jag öka på den. Han sa det är så bra när pat själva kommer på bra saker. Han brukar tycka jag är en bra patient..

Sen ringde jag sjukresor o taxi och på 10 min hade jag bilen för han hade båren kvar . SÅ skönt komma hem. Ont i huvudet så jag la mig o somnade. Men fy så dåligt jag mådde sen, Sova på dan är inge vidare egentligen.

Snön tinar med rekordfart.Snart är hela rabatten framme




Sen fick jag prata  på Skype med min älskade dotter. Kl var 06 där o hon satt ute o frös för det var stängt i rummet där internet fungerar. Insvept i stor jacka från second hand som hon fått tag i inför resan,satt hon och riktigt hurvades, solen hade inte gått upp än. Fick se henne, så skönt.
Idag åker de till Japan, resan tar 11 timmar och de förlorar ett dygn för nu plötsligt ligger de framför tiden hos oss, hittills legat bakom. Kommer fram mitt i natten.

Men det värsta är att de har ingenstans att bo när de kommer dit. De hade allt klart och så fick de plötsligt motbud från där de skulle bo, så risken är att de måste ta in på hotell tills de hittar ngt. Så nu får vi be att det löser sig för hotellnätter i Japan är inte billigt.
Ledningen har bestämt att de inte får ha med telefonen med Internet för att det är så lätt bli fast vid Internet och glömma gruppen o att lyssna in Gud, och M hade försökt låna en telefon utan internet så vi ska kunna nå varann med sms eller om ngt händer snabbt nå varann, men då visade det sig att det var Internet även på den. Så det är ytterligare ett böneämne att detta med telefon ska lösa sig så att vi ska kunna ha kontakt på ngt sätt.

Vi pratade en timme och jag är så glad att jag fick se henne fast hon frös för min skull.
Hon hälsar till er alla att hon är jätteglad för det pengastöd som hon fått. Det löste mycket bekymmer och hon önskar er Guds välsignelse och det gör jag med. Tack från hjärtat säger jag med

Nu är det strax bönegrupp. Tidigare idag kändes det som att jag inte skull e orka med det men nu efter mat o vila så känns det bättre

Fick inte in inlägget igår kväll var för trött när jag kom hem. Det var trevligt på bönegruppen och gott fika o mycket prat o förbön.
När jag ska kliva ur bårbilen säger chauffören, ”var har du kryckorna?” ”Men la du inte in dem i bilen” säger jag, Nej det hade han inte gjort ,det trodde han att jag gjort. Men sa jag ”jag kan ju inte lägga in dom sen jag lagt mig, kliver på från utsidan så jag brukar luta kkp mot bilen” Men det tyckte han inte var hans skyldighet lägga in dom och förresten hade han aldrig kört  mig förr.
Tyckte resonemanget var lite långsökt. Om jag kommer med kryckor o lutar dom mot listerna för att inte repa lacken så måste han väl se dom. Tänk om jag var totalförvirrad skulle han förvänta sig att jag ändå kollade om det var gjort?

Det slutade med att han skulle hämta dem. Sen ringde de två ggr från taxi om var de skulle ställa kkp när de hämtat dem för han hade varit tvungen ta ngn annan resa emellan.

Imorse fanns de på plats.

M hade sina sistat 5 min i LA skrivit ett mail till mig att hon fått tag i en telefon och fyllt på den med pengar, så tack gode Gud  nu kan hon sms:a till mig.



Dagens tanke: Förändring är oundviklig och en persons förmåga att anpassa sig till förändringar bestämmer deras nivå av framgång

Söndag den 25 mars 2012 Maria bebådelsedag och våffeldan

Så var det sommartid. Vi var osäkra hur våra mobiltelefoner gjorde med uppdatering på sommartid så vi fick ställa den hederliga väckarklockan.
Makens hade uppdaterat men inte min.

Solen sken, men det hade snöat i natt så det var en snöhinna på vägen o rejält halt.

Härligt  att vara i kyrkan igen. Jättemkt folk för vi hade Tanzaniabesök. Fru "Tanzania" hade ett smycke på sig som vännerna igår hade köpt av mig, de köpte flera till henne, och jag blev presenterad för henne som skaparen av smycket.
Flera andra var så fina i mina smycken

Det var en fin gudstjänst som talade om Maria som fick bli mor till Guds son, om ängeln Gabriels besök och hans frukta inte och om nåden. Det var av nåd allt hände.

Trevligt sällskap på kyrkkaffet

Sen var jag jättetrött. Glömmer mellan gångerna att jag blir trött men det är så roligt.

Vilat  och tänk vad bra att man har en son som kan grädda våfflor. Han får dom så knapriga och goda. Så nu har vi smaskat. Jag är så rädd om min hjortronsyltburk så jag nästan gömmer den för de andra, de får nöja sig med köpt blåbärssylt.

Ikväll har jag engagerat mig i den medeltida litteraturen i England, Frankrike och Island och förhört sonen. Jag blir så lyckig att vissa saker sitter kvar i mitt minne. Sen är jag  ju obotligt kunskapstörstande, jag älskar att förhöra mina barn för då får jag ju antingen repetera gamla kunskaper eller får nya.

I morgon är det dags att besöka sjukhuset igen, ska dels ta fasteprover, dels tömma bröstvävnaden och dels träffa hjärtdoktorn.
På torsdag ska jag på barnkliniken med sonen så det är inte många dagar jag är fri från sjukhuset. Nästa vecka ska jag själv på minst två besök, dels kirurgen, dels onkologen.

Idag sjöng vi O store Gud i kyrkan och mina tårar började trilla. Hur där din visdom leder livets trådar…. Fast jag inte förstår så leder Gud med sin vishet och sin nåd. Han överger inte.

I kollekttalet blev jag också berörd. Vi hade två kollekter, dels vårt vanliga månadsoffer till arbetet i Sverige och dels till TEE arbetet i Tanzania.
TEE är ett evangelisationsutbildningsprojekt där vanlig människor som inte har möjlighet att studera får gå ett slags bibelskola på delvis distans och får en ledarutbildning och vi är med och sponsrar det arbetet.  Människor som inte i sig själva skulle ha råd att gå detta program kan det tack vare att vi är med och skänker pengar. Det slutade med att jag gav dubbelt så mkt som jag tänkt från början men jag tror Gud kommer välsigna mig och pengarna.



De här fantastiska tulpanerna fick jag av G för ett tag sen och de stod så otroligt länge .



Dagens tanke: Tacka Gud för varje möjlighet Han har gett dig. Han kunde ha gett dem till någon annan

Lördag den 24 mars 2012

Igår blev det inget vanligt inlägg.  Men idag vaknade  jag och blev alldeles rörd  och tacksam .Tårarna trillrade.
Tack för response och min dotter blev också överväldigad och hälsar och tackar

En del undrar hur en skola kan ändra avgifter under pågående tid?
Ja det är ju så att Umu drivs enbart av frivilliga gåvor och avgifter och de kan inte i förväg veta att flygresor, avgifter blir  dyrare än tänkt. De hade satt ett ungefärligt pris för outrichen som de fick höja. Det är ju många saker som ska gå ihop i de länder de ska till som tex boende, resor inom det landet . De lyssnar mkt efter Guds ledning till vilka länder de skickar sina elever så det är nog genombett vart de åker för målet är att kunna vara till välsignelse och hjälp och visa på Jesus i de praktiska gärningarna de gör

Sen att man behöver olika kläder under resan beror ju vart man ska, varma eller kalla länder eller både ock.
På flyg från Sverige får man bara ta en resväska på 20 kg och det är inte lätt att ta med så man klarar sig under 6 månader i olika länder, olika klimat med allt från ryggsäck , sovsäck, kudde, täcke, sängkläder och alla vanliga kläder. M fick ransonera väldigt strängt i packningen o kunde inte ens ta med täcke, bara ett lakan och en handduk, så hon har varit tvungen att handla en hel del såna saker där. Sen nöts allt så hemskt i de statliga tvättmaskiner de får gå till och tvätta. Något vi ej räknat med heller var att för varje utbetalning så tar banken i Usa en avgift och banken i Sverige en annan avgift, så man förlorar en hel del pengar  på det sättet.

Hoppas detta sagt ngt till undrande. Gud välsigne er som skänkt.


Idag var en spännande dag. Jag vaknade och var supersvullen där jag opererats och börjar undra om jag kommer att klarar mig till måndag när jag ska tappas. Svullnaden skaver mot korsettens hårda plast och det gör rejält ont där
Jag tar mina vätskedrivande men de verkar inte fungera idag.

Packar snabbt ihop det sista och vi åker till I. I hade gjort så fint och jag börjar packa upp. När jag börjar lägga upp inser jag hur mycket smycken jag gjort.  Det tog över en timme att lägga upp allt.
Snart kom gästerna. Jag kände hälften . Började med att berätta om smycketillverkning, material och min väg in i detta.










Lite smakprov men inte väldens bästa bilder

Sen började provning och försäljning och kaffedrickande. Jag fick sälja något till nästan alla och det gladde mig och fick även en del beställningar att göra hemma. Fick även höra många goda ord. Var första gången jag hade min egna logga på halsbanden, ruachdesign. Har låtit göra dem i plexiglas och då är de helt allergivänliga.

Vi fick så gott fika och det var så trevligt. Blev verkligen tänd på ha fler smyckepartyn snart så är du sugen på att bjuda hem dina vänner, arbetskompissar och mig så kommer jag gärna

Fick lite svimningskänslor på slutet och även en smärtattack men maken o I hjälpte mig plocka ihop så jag fick vila


Kom hem trött och glad och även glad att maten var klar så jag fick lägga mig och äta i liggande

Idag snöar det, igår trodde jag våren var här. Krokusen vid bron hade slagit ut. Det är rekordtidigt för oss här i norr, aldrig hänt den 23 mars på de 18 år vi bott här.



Min ass o jag var som tokiga barn där vi stod o skrek över blommorna och fotade och bara njöt.
Det finns en vår och det finns en vår också i våra liv. Man kan tänka att i år kommer nog aldrig snön försvinna men den gör det. Och i livet kan det kännas som det blir aldrig ngn förändring, det är djup hård snö men När Guds ljus börjar lysa på våra liv så mjuknar det och det börjar så sakta att tina och förändras och plötsligt står man där o skriker över första vårtecknet.

Imorgon är det kyrkdags, längtar så då jag inte fick vara med förra söndan.

Dagens tanke: Bli inte begraven under alla problem som livet skyfflar på dig. Förbli i lugnet och fortsätt skaka av dig och stå upp.   Livet är inte alltid lätt men vi kan leva  det tillsammans med Jesus

Torsdag den 22mars 2012

Fick mail från min dotter som nu ska åka till Japan och Thailand på sin outrich  där de ska jobba med föräldralösa barn och prostituerade o gatuevangelisation

Det visar sig att de måste betala 8000 kr mer än vad som var sagt tidigare till skolan, plus att de måste köpa spec kläder som hon inte har, vinterkläder för Japan  för där är det riktigt kallt, långa kjolar o t shirt för att ha när de är i Thailand, och jobbar med prostituerade, myggnät mm och  annat  för de kommer bo väldigt provisoriskt.

Dessutom måste hon ha nya försäkringar för denna tid.

Hon jobbade ju allt vad hon kunde för att få ihop pengar till allt detta innan hon for och sökte flera stipendier men tyvärr har det inte gått nå vidare på stipendiefronten. Hon fick från Salt men inget i övrigt .

Så nu hon undrar om det är ngr som vill ge understöd, varje tjuga är värd mycket, ni vet många bäckar små gör en stor å. Jag är säker på att Gud välsignar var o en som understödjer och ett tack till er som redan gjort det.. Vi  i familjen stöttar henne så klart med det vi kan, för vi tror det är ett viktigt jobb hon och de övriga gör.

 

Konto nummer i Swedbank är i mitt namn

8420-2,923 061 025-6

Om ni behöver mitt namn  kan ni skriva en kommentar med er mailadress, som inte syns  mer än för mig, så kan jag skicka det

 

Dagens tanke: Låt kärleken blomma i ditt hjärta! Låt kärlekn greppa tag i ditt hjärta, skaka om det med passion och energi och fylla det med all den livsglädje och lycka som kärleken har att erbjuda

 

 

Torsdag den 22 mars 2012

Hur dum får man vara, hur mkt får man tro om sig själv?

Jag for glad i hågen ner på kören i tro att min röst skulle fungera som vanligt och glömde helt bort att jag varit intuberad och har dålig pratröst så hur skulle jag kunna sjunga.?.
Det svåraste är ju att man inte kan låta bli att försöka ta toner lite här o där men värre har det aldrig låtit

Men hoppas det läker snart i halsen. Jag har ju alltid opererats på sommaren förr och då har vi inte haft ngn kör så jag har aldrig tänkt tanken att jag inte kunde sjunga. Men kören tyckte att det var skoj se mig i alla fall.

I övrigt har det varit en tung dag. Jag är så slut. Är som all kroppslig trötthet hinner ifatt mig och gör mig heldäckad.
Var en stund i växthuset men efter det kunde jag inte ens tänka klart..

Nu har jag druckit varmt kaffe som lenat min hals. Det dimper ner kallelser till sjukhuset varje dag nu.

Maken är inte så pigg heller.  Han har klagat på yrsel, matthet, domningar och köldkänsla i kroppen och att han fryser jämnt, fingrarna är stela och vita.  Igår hade han tid hos doktorn och hon beställde en massa prover som togs igår och idag. Idag ringde en sköterska upp honom och gav en ny läkartid för han har riktigt låga B 12 värden och alldeles för högt blodtryck. Så få se vad det leder till.

Sonens prov idag gick bra, Så nu blev det biologiförhör inför morgondagens prov.



Några tankar som kom till mig i min ensamhet

Stanna en stund

Stanna en stund, tänk så mkt det kan ligga i de orden.

Stanna här hos mig, var med mig, lyssna till mitt innersta, vara bara nära mig, håll min hand, stryk min kind, ge mig en kram, ge mig en minut av din tid.
Stanna en stund
Men de flesta har så brått. Att stanna en stund för ngn annan har man inte kanske tid med då man nästan inte har tid att stanna en stund för sin egen skull.

Stanna en stund, stanna en stund och låt dina fingrar nudda vid mig. Kanske du får ngt tillbaka om du stannar en stund
Stanna en stund. Stanna en stund för din egen skull. Du kanske hör fågelsången, takdroppet som säger något om en annan tid, en annan tillvaro
Stanna en stund och tillvaron lugnar ner sig.

Stanna en stund och du kanske börjar ana en annan närvaro, en som går där vid din sida.
Stanna en stund och din andning går ner, pulsen saktar av, ögat lyfts från den egna trånga världen.
Stanna en stund och livet förändras lite grand för dig själv

Stanna en stund och möt ditt eget jag
Stanna sen en stund och möt ditt du i en annan människa
Stanna en stund och möt universums Herre som din vän, Han stannar alltid en stund, ja evighetens stund

Dagens tanke: Du kan inte alltid välja dina omständigheter men du kan välja hur du ser på livet.

.

Onsdag den 21 mars 2012

Var började jag dagen?

Jo på Norrlands universitetssjukhus.
Inte för att jag blivit sämre utan för att jag skulle med sonen på öron för få veta om hans svullnad på datortomografin av hans bihålor ska åtgärdas. Man hade glömt att ge oss svar som de lovat i höstas så nu fick vi göra om alla undersökningar. Men så länge han inte har besvär så behöver han inte ta cortison så det var ju skönt. Tack och lov hade varken jag eller han gått och oroat oss för det. Trevlig läkare som uppmuntrade sonens yrkesdrömmar

Sonen gick tillbaka till skolan, själv gick jag på apoteket för att hämta min blodtrycksmedicin. Men den var slut och ngt ersättningspreparat ville jag inte ha då jag inte tål att byta medel, så nu får maken åka till Teg och hämta för där fanns den.

Själv skyndade jag till sjukgymnasten för mätning av ny bröstväst, ska få en kompressionsväst utan kupor för pressa ut lymfvätskan i kroppen tills det läkt. Får väl strunta i hur jag ser ut utan bröst i mina kläder.  Ska tillverka schalhalsband så kanske det inte syns så väl. Sjukgymnasten tycker jag är så strong

Hem lagom till lunch som jag intog i växthuset. Upptäckte att tulpanerna framför friggeboden tittar upp ngr cm. Det tinar med toppfart

Sen var jag så trött så jag sov en bra stund. Sen for ass och jag till Blomsterlandet för uppmuntra oss, blev lite jord, påskliljor i kruka och en Mårbacka pelargon på halva priset. Tycker att min kamp på sjukhuset var värd lite uppmuntransglädje även om jag själv stod för den.

Sen var det läxförhör inför samhällsprovet imorgon om låg och högkonjunktur och tv tittande på kocktävlingen med sonen.

Jättetrött så det blir tidig kväll.

Fick flera nya kallelser till sjukhuset till veckan, dels för mig och dels för sonen men det är trevliga besök

Dagens tanke: Du kan välja dina egna tankar. Du behöver inte tänka och fastna i vad som kommer i ditt minne. Tänk det goda och positiva

Tisdag den 20 mars 2012



Vårdagjämning,vilket vackert ord! Jämning dag och natt lika långa, hopp om vårkvällar och detta vackra ljus som kan skära sår i mig av sin vackerhet, hopp om sommarmorgnar med daggdroppar i daggkåpan,solen som  silar gn björkbladen. Roser o dofter ja oj vad det väcker längtan detta fina ord.

Men jag vore inte jag om jag inte tänkte i själsliga banor också

Vårdagjämning. Tänk om det fick finnas en balans mln det mörka och svåra och det ljusa i våra liv. Just nu drömmar jag självklart att det mörka, att smärtan, att cancern ska få dra sig tillbaka och att hälsa o nya friska celler ska komma in, att Guds ljus ska få ta över, att för varje dag ska jag få känna att det ljusa väger över.
Tänk om Gud fick bli synligare i mitt liv, stråla fram ännu mer, att jag  skulle orka ta allt ur Guds hand och kunna för medla det.

Nu är det så att även om vårdagjämningen inträder så är ju inte vädret alltid klart solsken o ljus, det finns regn, åska moln och ganska ruggiga dagar i naturen.
Och då är också det en tröst att de dagar som det är så i mitt liv gör det inte att vårdag- jämningen försvunnit, den finns där som ett faktum som inte går att ändra på, den är oavsett vad vädret visar. Likaså min tro och min Gud finns där oavsett hur jag känner det , oavsett om bakslag kommer kommer Hans löfte om att vara med mig varje dag ligga kvar. Det kan inget ändra på.

Och Han bär mig när jag inte orkar. Och det gäller också dig kära läsare, Ge inte upp när mörkret sveper in, ge inte upp när svåra saker kommer för trots att det yttre säger så så finns det en annan dimension bredvid, inte en fantasivärld utan en verklighet

I natt upptäckte jag mörka sidor i mitt liv, Jag har väl aldrig velat döda ngn men i natt var det nära att min man blev strypt. Han hade tagit död på alla mina frön o sticklingar medan jag låg på sjukhuset trots ideliga påminnelser om vattning så hade han glömt. Jag var så arg att jag ville strypa honom.
Då vaknar jag o inser att det är en dröm, det hade inte hänt, varken min mordiska lust eller växtdöden. Men jag hade en förskräcklig migrän o fick ringa om tabletter

Men när han ringde på morgonen var jag ändå arg på honom fast jag kunde börja skratta åt det. Han garanterade att plantorna levde så jag hoppas det är sant.

Natten var en migrännatt. Fattar inte varför . Men kanske ligger jag illa då det bortop bröstet är så svullet, jag menar vävnaden där det varit, är svullet stort som ett bröst och det är svårt logga på mage så det kanske blir en konstig spänning.
Nu skaver svullnaden på bröstet så jag hoppas Maria kommer idag. Jag känner mig som tjatig patient som frågar hela tiden om när hon kommer. Snart smiter jag hem

I går kväll gjorde jag 20 smyckeänglar, fick mkt beröm för dem nu på morgonen. Jag uppfann en ståplats med resväska på bord, med bordsskiva på det etc , man är väl inte arbetsterapeut för intet.

Nu väntar jag.

Nu är jag hemma. Vilken befrielse.

Till sist kom bägge brötsköterskorna och de insåg att jag måste tappas när de såg bröstsvulllnaden. Den var otrolig. Jag behövde inte säga ngt
Det är tur jag är smärthärdad för det gjorde grymt ont när de stack med grovnål i stående i opområdet och första ggn kom inget ut, kände hur jag bleknade men sen hittade hon rätt på andra sticket och tur att jag inte är svimningsbenägen av att se blod och lymfvätska, för det var en nästan full rondskål vätska som stod i vävnaden, så inte underligt  att jag haft ont.
Nu får jag inte lyfta eller göra ngt, får se till jag blir uppassad och att familjen lyder minsta vink.
Om det svullnar på mer får jag höra av mig. Jag ska ha en stram bröstväst som komprimerar vävnaden.

Blev utskriven och sen kom bårbilen. Chauffören undrade om  jag inte kände igen honom, när han sa sitt namn gjorde jag det. Han var klasskompis med min dotter i musikklassen. Lika trevlig nu som då, vi hade massor  att prata om hela vägen hem o han körde jättefint

Å hemmma , krokus blad i rabatten med massor av snö bakom.




Snabbt på med kaffe och massage av ass lättade min huvudvärk.

Var tvungen att genast kolla sticklingarna, jo de levde och hade vuxit så jag var bara tvungen att toppa dem. . Men till slut var jag likblek och ass skickade mig i säng. Då skakade benen på mig

Men jag vilade och sen i kväll for jag på kreativ kväll på kyrkan. Var så sällskapssjuk och det var så trevligt. Jag är helt slut nu men det var det värt.

S avslutade bla med att vi får börja om igen när det misslyckas. Skönt att ha med sig

Dagens tanke: Livet är så mycket mer än bara smärta när man tänker efter, även om den är starkast ska den inte få vinna

Måndag den 19 mars 2012

 

En dag av väntan

La mig tidigare än vanligt för jag var så trött sen i natt vaknade jag av migrän så det var bara att ringa på medicin

 

Somnade om och vaknade vid temptagning, somnade om o vaknade av tassande steg, var undersköterskan som undrade om jag ville ha frukost.

Det tackade jag för, det blev ett ägg och en rostmacka för de hade ingen yoghurt idag heller.

 

Sen sa de att jag skulle flytta till D som är bröstavd men då sa jag” jag ska ju hem när Maria bröstsköterskan, sett på mig”. Ok ligga kvar på A.

Grannen kom o pratade bort en stund. IP ringde och berättade om fin gudstjänst igår, oj vad jag saknade det och bönesamingen och att få vara förebejdare. vi planerade smyckeparyt i tro på att jag ska orka det på lördag.

Men sen blev det överflyttning till  team D  i alla fall.

 

På D kom ronden med en av de trevliga glada läkarna som känner mig sen förr. Hon sa först att jag skulle ligga kvar ngr dar men när jag sa jag ville hem var det okey om det var okey med bröstet.’ Hon trodde bröstanalysen skulle ta tre veckor  så hoppas det är så och  inte fem .

 

Så nu väntar jag

Inget är som väntans tider.

Känner hur jag tappar alla mina krafter,  Jag som avancerar till 2 minuter på motionsbandet , det går verklgen inte framåt med alla dessa bakslag.

Tänk dom som kan gå 1000 m totalt  på en dag o ändå  klagar , de skulle veta hur det känns när man inte kan gå 100 ens och man dessutom får smärta för de 50 man går.

 

Jag tappar även minnet, jag kan inte komma ihåg vad en enda personal sagt att de heter, 5 sek efter presentation har jag absolut ingen aning. Det skrämmer mig som haft så bra namnminne, det går lite bättre om jag får se namnskylten, men det känns för det mesta som den är vänd åt fel håll. Totalt hjärnsläpp. Undra vad mer jag glömmer,

Men jag har kommit ihåg avboka sammanträde i morgon o på onsdag i alla fall

 

Idag är jag less. Jag vill hem, jag vill ha vanlig mat som smakar, jag vill inte ha ont på en massa ställen, jag vill kunna känna mig som en människa. Jag vill leva, jag vill så frön, vara med min familj, hjälpa sonen, prata med maken om annat ä sjukhus, dricka kokkaffe, lukta på våren på bron, orka lite lite lite grand, Inga stora krav men längtansönskningar Jag vill vara behövd.

 

Vänder vi på det så har jag det bra. Jag har en säng som är höj och sänkbar, miktrovågsvärmd mat, eget rum, ingen som kräver hjälp av mig, för det mesta trevliga människor omkring mig, jag får medicin, jag kan se tv om sporten tar semester, jag kan kissa, jag kan nu ta mig ur sängen och gå med rollatorn så i mångas ögon har jag det jättebra.

 

Så bort med klagan och längtan

 

Ja nu är kl 22.30 och ingen bröstsköterska kom, bara migrän i två omgångar till. Någon hemgång blev det inte. Maten var så äcklig så jag kunde inte äta, omelett värme i mikron så den var söndertorkad. Maken kom med kaffe o smörgås men han var trött o for hem rätt fort.

En bloggvän skrev tänk om du kunde höra alla tankar o böner så skulle, det bli ett rejält surr, ja det är bra att veta ssk de dagar när man är riktigt sällskapslängtande och längtar hem .

Jag brukar ha lätt för att acceptera sjukhusvistelse men tror det blev tungt bara för att jag legat o väntat hela dagen o inte ens kunnat sova en stund och varit så säker på att jag skulle få åka före kl 12 idag.

 

Så blev det nu inte. Dessutom har det bivit mkt smärtstillande idag beroende på att jag mått så dåligt men ingen har sagt ngt neg om det. Skönt

Jag hade en del tankar jag velat reflektera kring men få bli när jag kommer hem för jag orkar inte hålla datorn på knäna så långa stunder att jag hinner utveckla mig. Hemma har jag ju datorn på stativ på hjul över sängen. Märker såna här ggr vilken skillnad det är för skrivandet.

 

 

Dagens tanke: Den största bördan är den man själv inte väljer att bära

Söndag den 18 mars 2012

Idag har jag varit så slak, inte gjort mkt mer än sovit.

 

Sov bättre i natt när  jag äntligen somnade efter kl 02. Drömde mardrömmar var tvungen vara vaken ett bra tag för få det ur kroppen.

 

Men personalen smög så bra här på morgonen så jag lyckade somna om fram till kl 09.

 

Tyvärr var yoghurten slut så det blev en macka till frukost.

Idag blev det avtvättning i sängen men den som tvättade mina kläder hade glömt slå igång torktumlaren igår så allt var blött så jag fick ta på mig smutsiga kläder, tur det inte var så igår när jag var nyduschad.

 

Den i personalen som hjälpte mig idag hade sån stress i sina händer, ovarsamt, hetsigt. Sen visade det sig att hon hade ont i sina tummar, kanske det var orsaken till att hon inte tänkte på att hon gjorde illa mig. Men det är svårt att bara bota ihop då vilket jag gjorde . Men tänkt vilken skillnad det är när man berörs av varsamma händer, så mkt gott det ger.J ag tipsade henne om Botox injektioner som en vän till mig fått sån hjälp av

 

Såg delar av tv gudstjänsten o längtade till Vasakyrkan, det handlade om Livets bröd. Det bröd som mättar på djupet, som ger ngt för själen även när det vanliga brödet är uppätet.

 

Sen fick jag migrän, så det blev tabletter och sömn

Maten idag har varit under all kritik. Torr o smaklös o konstiga kombinationer, och dåliga råvaror blir inte bättre med mikrovågstillagning

 

Gb ringde o förgyllde en tråkig söndag Maken jobbade

 

Goa P kom på besök o hade trädgårdstidning med sig. Men jag var så trött att jag var tvungen be om ursäkt för att jag fick kämpa med att ha ögonlocken uppe-..

 

Se n sov jag igen, blir så besviken på tv program utbudet att det bara är sport på de få kanaler som finns på sjukhuset, eller är det sjukhuset jag ska vara besviken på att de inte har fler kanaler, det fanns ingenting att titta på

 

Solen sken vackert gn fönstren.

 

I alla fall tar jag mig till toan själv och  i o ur säng själv. Är ganska vinglig så det var nog bra med flera sjukhusdagar men nu längtar jag hem. Har ont i ryggen men det är bättre än igår så bara de går åt rätt håll.

Skvalpet i bröstet håller på bli ett kluckande hav. Det kliar betänkligt under plåstren och huden är delvis borta

 

Var så sugen på göra kumihino idag för det hade nog funkat i sängen men hade inget material och måste nog vänta tills det blir någon rea rabatt.

 

Sen kom maken en snabbis och så IL från kyrkan. Hon hade med toppenfika och fin porslin. Njöt så efter dagens ”sämre vara”.  Blev så glad att hon avstått Tomas Sjödin på Ålidhemskyrkan i kväll för att hälsa på mig. Vi fick fint samtal och tiden gick så fort. Tänk vad det betyder att få besök, att ngn tänker på en

 

Fått flera uppmuntrande sms från BL, VÖ, telefon från mamma, systrar och MM o MN och hälsningar här på bloggen och på fb. Sonen skypade med mig och dottern mailade

Allt sånt gör att jag känner att jag inte är bortglömd av varken världen eller Gud .

Tänk vad många som går Guds ärenden för att hjälpa mig i allt detta

 

Dagens tanke: Medkänsla är en gåva som Gud har lagt i var och en av oss för att vändas utåt mot ngn annan som har ont

 

 

 

 

Lördag den 17 mars 2012

 

Inatt fick jag sova bättre, även om jag vaknade en del men morfintabl gjorde att jag slappnade av bättre och sov mer djupt sammanhängande, så där 15 min åt gången. Men har fått så ont i halsen o svälgsvårigheter och svullna lymfkörtlar under halsen. Känns inge vidare

 

Har sån smärta i ryggen, kan knappt röra mig för det känns som ryggen är i två delar med en lavaström av smärta emellan

 

Idag fick jag duscha  o tvätta håret. Fattar ni, duscha i liggbordsvagn och få vatten på hela kroppen, bli intvålad och känna vattnets vattenskvalp och en infravärmare i taket så jag ej skulle frysa? Sånt här ger guldkant åt tillvaron på sjukhus.

 

Innan duschen frågade jag om smärtstillande o det var inga problem.

Dessutom erbjöd de sig att tvätta mina få kläder, hade ju inte packat så mkt. Små änglar.

 

Till lunch fanns det två laxfiléer kvar sen igår så jag fick erbjudande om den ena, eljest var det gammal höna som ingen vill ha, vet av erfarenhet att den är seg och smakar dåligt. SÅ glad jag fick laxen för den är den enda goda rätten de har.

 

Sovit en stund och sen tittat på svt play på Skavlan och intervjun med Katarina Hultling.

Kände så igen mig i det hon sa. Påmindes om hur gräsligt jag mådde av cellgiften för två och ett halvt år sen, då benen ej bar mig och nu sa hon ngt liknande, men hon såg oförskämt pigg ut ändå, säkert sminket som gjort sitt till. Mena jag vet ju att andra kan tycka man ser pigg ut o så mår man pest .

 

Jag har ju varit minst lika öppen om cancern som hon, men hon är kändis vilket jag inte är. Hon hade också en del prövningar bakom sig o tyckte att hon fått nog.

 

Det tycker nog jag med att jag fått med alla mina återfall, 5 canceroperationer, flera strålbehandlingar, cellgift flera ggr och så ryggskadorna, hjärtop, astma, alla missfall, mm mm. Men livet är inte rättvist.

Man kan aldrig förbereda sig för vad som kommer, men det man kan är att förbereda sitt liv så man vet var man ska vända sig i nöden och sorgen och svårigheterna.

Hade jag inte haft min grundade tro på Gud hade jag aldrig orkat. Nu har jag kunnat bestorma Gud med frågor, ilska och undran var han varit i allt detta och veta att han står pall.

Han har tagit emot alla mina tårar, lagt dem i sin skål som ljuva dyrbarheter, tröstat mig burit mig o bara varit där som en skyddande kappa när Han inte haft något att säga. Jag har i blåsten känt hans värme ändå på ngt konstigt sätt.

 

Katarina sa hur hon planerat sin begravning, dödsannons och talade om sin oro att berätta för barnet, allt kände jag igen, det har jag också gjort , tänkt o oroat  mig för, men så många ggr fler då detta var hennes första omgång och jag hoppas det är hennes enda omgång.

 

Men varje gång cancern återkommit har ju alla dom tankarna kommit upp igen och igen och oron hur ska det gå för de som blir kvar. Jag kommer ju hem till Jesus och slipper all oro, men de som ska leva kvar i tomheten och sorgen och all praktistk oro, det är det jag oroat mig för.

 

Jag kan bara be att cancern aldrig mer ska komma igen, att efterbehandlingen ska ta död på varenda cancercell som kan ha gömt sig ngn stans. Och att Gud ska bära mig igenom allt, jag kan gå de partier jag orkar bara Han går med mig.

 

Katarina sa att hon kände sig som en cancermissionär för de som ej vågar prata om cancern. Det gör jag också. Jag tror på vikten av att prata, att berätta, att på ngt sätt ändå avdramatisera det fast det är så hemskt, men många överlever och det är bra att veta att andra i ens omgivning gjort det.

Bröstsköterskan M sa i förra veckan att jag var unik på mitt sätt att ta alla dessa cancerbesked och orka vara glad ändå och likaså sa flera av personalen på kirurgen som jag träffade nu. Ja vad säger man själv då?

Jag kan bara säga att min tro hjälper mig för det är inget som jag tagit mig. Sen har jag prövats så många ggr och fått så mkt nåd o glädje av Gud just i de svartaste stunderna att när jag senare i livet läser om dessa perioder i mitt liv kan jag bara säga att det var Gud som gjorde det. Läst mina anteckningar från bilolyckorna och förundrats över den glädje som gnsyrar dem och tänkt men hur kunde jag vara så glad?

Ja hur kunde jag ?

Det var bara Jesu närvaro som gjorde det och så alla vänner, släktingar som uppmuntrade och hjälpte praktiskt.

 

Hade glömt att man ska vara försiktig med att lyfta nu efter op,  inte ens en mjölkliter var det visst, men det tyngsta jag har är datorn o här på sjukhuset måste jag lyfta den själv och hemma får jag be make o ass om hjälp med lyften.

 

Mitt bröst är som en skvalpande sjö i dag, det går svallvågor.

 

Middagen idag var verkligen osmaklig. Förtorkade makaroner och kycklingköttbullar o broccoli, nu är det broccolibonden som har avtal  varje dag.

Dagens tv har verkligen inte passat mig, sport överallt och hur kul är det när man är totalt ointresserad och vill ha ngt avkopplande tex trädgård att titta på

 

Maken kom o tillbringade kvällen med mig, hade med sig middagsvåfflor som sonen o fickvän gjort, det var gott. Vi såg frågeprogram på tv där jag faktiskt kunde alla svar

 

Idag har personalen stöttat mig med att jag ska ta smärtstillande, så det har gått bättre.Har inte känt mig så ynklig. Tack för alla tröstande och stöttande ord från er mina kära läsare oxå

 

Imorgon hoppas jag ha kommit i detta stadium

Dagens tanke: Förtröstan kan vinnas under alla omständigheter även om det är svårt att hålla fast vid den. Men Gud håller fast dig och mig och ger förtröstan

Fredag den 16 mars 2012

 

Tung dag, är så trött så det blir nig inte mkt till inlägg idag.

Sov uruselt för det kliade så hemskt i hela kroppen o orkade inte ringa o be om tavegyl. Är allergisk mot ngt jag fått. SÅ jag härdade till morgonen. Dumt kan jag säga.

 

Lite rörligare idag. Beslöts att jag skulle övergåt till morfin tablett istället för sprutor plus alvedon. Helt okay.

Stora problem tömma blåsan känner inte att jag är kissnödig. Så jag går på klockslag.

 

Syster Maria kom och tittade på opområdet, är rätt svullet men vi ska vänta till måndag innan de ev tappar för se om kroppen tar hand om vätskan själv . Hon tog bort en massa tejp för jag har redan tappat skinnet under plåstren, är svidande sår.

 

Trevlig personal på kirurgen denna gång. Blev flyttad till onk och där var det personal jag kände. Eget rum med internetuppkopling.

 

Men sen gjorde underläkaren mig besviken. Jag kämpar med mig själv för att inte vara superhjälte o ta smärtlindring.

Då säger hon du ska inte ha morfin för du får det inte hemma utan ta bara alvedon. Ja ha det var ju bara att knäcka mig. Har så ont nu så det känns som ryggen är i två delar och bröstet värker. Tar mig inte i o ur säng utan två personers hjälp

 

Dessutom blir jag så lessen när jag kämpar för att fort komma igen. Jag vill ju inte ta smärtlindring i onödan men jag undrar när onödan är i mitt fall?

 

Skypade med dottern o hon sa begär smärtlindring hon vet ju hur jag är, o maken sa han skulle komma hit o diskutera om de nekade.

Så nu ligger jag o samlar mod.

 

Hoppas mitt humör är bättre imorgon. Fått så mkt uppmuntran på fb o här men ikväll känner jag mig liten av all smärta. Önskar jag var hemma o kunde ta vad jag har utskrivet sen förra gången.

 

Dagens tanke: Det som solljus är för blommor, är leende till mänskligheten.
Dessa är små saker, så säkert, men utspridda längs livets väg,
är det goda de gör ofattbart.

Torsdag den 15 mars 2012

 

Detta är inget  riktigt blogg inlägg men en sammanfattning av dagens händelser , har flera opublicerade men inte haft internetkontakt o medan det funkar skickar jag sammanfattningen från fb

 

Opererad som första pat, de hade sällan haft en pat som så kunde informera om allt de skulle tänka på för att kunna operera mig!!

Så nu  är jag bröstlös, svullen, utan röst efter intubationen, yr och kan ej ta mig upp själv , har haft småproppar i venerna till venporten så nu ska jag lära mig att sticka mig imagen med blodförtunning. Vet ej riktigt hur de det ska gå, behöver minst fem händer, två... som håller ut plastkorsetten, en som nyper huden, en som håller en spegel så jag ser magen när jag ligger och en som sticker, det får får nog bli maken som får sticka

Narkosen insåg åter igen att jag inte har ngr kärl att sticka i , går bara i narkos och tänk om de skulle måsta söva mig för varje blodprov? Vilken cirkus?

 

Ligger på kirurgen och fick eget rum vilken lyx! tyvärr är toan gjord för pygmeer både till pat o personal så vi kommer ej in, så jag får pottoastol på rummet. Mitt arbetsterapeuthjärta skriker över hur det är byggt!

 

Bestämt mig för sluta vara superduktig pat o tro att jag är en superhjälte som klarar mig utan smärtlindring så nu tar jag det jag får , problemet är att jag är så allergisk mot så mkt smärtlindring. Är därför jag tappar röst o får klåda mm

 

Har problem med blåstömningen men det beror säkert på att de rört mig lite öförsiktig plus smärtlindringen

 

Nu är jag så trött och virrig men fick äntligen en internet uppkoppling efter två dars internetvila och ville skriva så ni som kom ihåg att jag skulle op idag fick veta hur det gick, Blev så besviken att jag inte kunde skriva här igår när jag las in igår.
Tänk gärna på mig o Be att återhämtinngen går bra

 

Dagens tanke: Vänta På Gud och låt honom göra vad bara Han kan. Psalm 27

 

 

)

 

 

Tisdag den 13 mars 2012

 

Sover oroligt- Känns som jag undermedvetet lyssnar på all ljud. Inga hantverkare dök upp. Hade planerat att vi skulle åka hem till ass för att ej vara i vägen för dem. När vi skulle till att fara gick ass över till det andra huset för att lämna nyckeln så de skulle ta sig in hos oss.

Nej då skulle de inte vara hos oss i dag.

Vad tror hantverkare egentligen? Ska man sitta och passa dom hela dagen? Ska man ge sig ut o leta för att få veta vad de tänker?

Om man nu betalar så mkt som vi måste göra och dessutom lever i en sån röra utan avlopp, dusch  och vatten borde väl tydlig information ingå i paketet?

 

Nu vet vi inte om de kommer igen i morgon och då har vi ingenstans att ta vägen och jag hoppas innerligt att det ska vara klart när jag kommer hem från sjukhuset och är nyopererad.

 

I alla fall for vi hem till ass. Så kul få se hennes hus som jag hört så mkt om och gjort mig egna bilder på. Vi hade en trevlig dag där.

 

Började få ont i huvudet men trodde det skulle ge sig. Vi var ju bortbjudna på middag hos I o L så vi plockade upp sonen på Minerva där han stannat och jobbat med läxor i väntan på oss.

Vi hade köpt med en söt campanula.

 

God mat väntade på oss. Fiskgratäng med gratinerat potatismos  och sallad. Supergott och till efterrätt fruktsallad och favoritglassen dajm och kaffe. Vi blev så mäta och belåtna. Superskönt slippa röran hemma. Vi hade trevligt samtal och sonen passade på att jobba lite grand medan vi vuxna pratade.

 

Tyvärr slog min migrän till när vi for hem. Medicinen har hjälpt lite grand ssk om jag ligger blick stilla. Men alla nackmuskler är superonda.  Hoppas värken ger sig till imorgon.  Inte kul ha så här ont inför operationen.

 

Försökt hjälpa sonen med eng litteratur från 500 eft kr till 1900 talet. Bra för min hjärna at få lite rep men jobbigt när huvudet känns som det ska spricka .

 

Dagens tanke: Lycka är att få ha många fina vänner omkring sig som förstår hur det är  utan att behöva förklara en massa. Ibland räcker det med ett enda ord

 

Måndag den 12 mars 2012

 

Sov halvdant. I drömmen igen hör jag hur telefonen ringer två gånger för att säga at ass är sjuk och vaknar . Men ingen telefon har ringt!!!

 

Imorse låg jag o väntade på Swoch. Maken for extratidigt till jobbet så han skrev en lapp på dörren att det var bara att kliva in.

 

De kom just innan kl 08 och började tejpa golv. Naturligtvis hade ej informationen gått fram att de måste ah en toa med sig så de fick åka o hämta den direkt

Ass hann precis ta vatten innan avlopp mm var obrukbart.  Det är svårt vara i sitt eget hem när man inte har tillgång till kök eller toaletter. Hela tiden ska man tänka på att inte vara i vägen, dessa rum ligger precis mitt i huset och man måste  passera dem vart man än ska.

 

Jag lyckades till sist plocka ihop lite frukost med balansgång mellan maskiner på golvet.

Vår gamla toa hade inget fel i sina rör var fri passage ända ut i gatan, köket var nästan helttätt av fett, inte underligt att vi fått stopp flera gånger.

 

Den lånade toan är gjord för pygméer, man spolar med ngt rosa och så ska man vara akrobat för att dra ut en spak vid golvet så innehållet försvinner i en låda inunder. Inget handikappvänligt precis.

 

Nu hade den ena hantverkarn kommit på att han kände igen mig för vi hade haft barn i samma klass och då han sa det kände jag också igen honom.

 

Sen for jag på sjukhuset. Först träff med kuratorn som visste vad som hänt emn ville höra mig berätta med egna ord. Hon visste också att jag ska få ligga på onk om jag inte kan åka hem på fredan, skönt.

 

Sen skulle jag ta blodprover både för hjärtdoktorn och inför op. Han dricka en kopp kaffe innan det var dags går till orptopedverkstan.

 

Först träffade jag bröstMona. Hon såg hur illa allt satt på mig, både korsett, lösbröst och bröstväst.

Efter mkt provande och många skratt kom vi fram till att jag efter op ska ha tygbröst på båda sidor för få jämvikt och sen när det är läkt provar vi ut lättviktsbröst.

Man måste få skratta åt alla mina lösdelar.

 

Sen var det dags träffa L för min bobkorsett. Han såg hur illa den satt. Den har åkt i fel läge, ska ner 5 cm längre mot höften men det är svårt få den i det läget.

Han ville pröva en ny sort på mig. Kände mig lite skeptisk men var beredd att testa. Då upptäcker vi att den är kolsvart och inte finns i varken vitt eller hudfärgat. Svart plastmaterial som är polstrat måste på sommaren vara hur varmt som helst  o dessutom synas  gn alla kläder.  På vintern när jag bara har svarta kläder skulle det gå men inte sommaren när amn vill ha ljusa kläder. Jag undrade vem som var formgivare och inte hade tänkt på det. Det visade sig vara en kvinna. Insåg att då kan man inte ha tänkt att ngn ska ha den resten av livet utan bara vara för korttidsbehov

Beslöt att testa den om jag inte är bunden att ha den och jag skulle slippa betala för den och ha chans att återgå till den gamla sorten.

L ville testa den just med tanke på att jag blir bröstlös och det kan bli svårt att få den jag nu har att sitta kvar utan bröst.

 

Jag kan se mig med en korsett som glider upp så bröstproteserna flyger ut åt var sitt håll och jag jagar dem längs gatan med viftande kryckkäppar. Synd jag inte kan teckna denna underbara syn!!!!

 

Till sist var jag hemma Då hade hantverkarna försvunnit och inte lämnat ngt meddelande om vad de gjort eller när de återkommer.

 

Vi väntade ett tag men sen blev lusten för stor för att motstå ett besök på Blomsterlandet som fått hem fuxiasticklingar. Jag kände att jag behövde uppmuntran inför op så vi satte ett brev till hantverkarna på dörren hur de skulle ta sig in och for iväg.

 

Det fanns hur många vackra sticklingar som helst med sorter som jag inte hade.  Svårt val men till sist hade jag valt några plus ngr surfinior också. Kände mig så lycklig få sätta dom i fönstret.

 

petra

Pink Beaton

Ingen hantverkare hade varit hit och inte hade vi fått ngn post heller idag.

 

Kände bra att kunna värma mormors palt till middan för det går inte att laga mat i köket, det blev bara en kastrull till disken

 

Kände mig för trött för att åka på bönegruppen men väl där så blev det bra.

 

Dagens tanke: När du känner dig nere gå och var en välsignelse för någon annan

Söndag den 11 mars 2012

 

Tidig morgon , trött men sovit gott, lite kort för jag fick nya tankar hur jag skulle inleda gudstjänsten.

 

For ner halv 10 för vi skulle öva med kören och sen ville jag kolla på lite praktiskt saker innan gudstjänsten.

 

Det är lite intressant när man står i talarstolen och ska hälsa välkommen, det är oftast samma människor som kommer sent.

I alla fall så använde jag mig av orden” jag reser mig igen” från Torsten Flinks sång i melodifestivalen. De orden sa Profeten Mika redan 800 f Kr när även han sa ”jag reser mig igen”.

Idag var temat kampen mot ondskan och "jag reser mig igen" är det vi  får göra när jag faller i kampen mot det onda, i kampen mot Guds fiende,   Det är tack vare närkontakt med Jesus som vi kan  och får  resa oss igen.

Jag hoppas att gudstjänsten gav en känsla av att det är inte kört eftersom vi har Jesus med och han har all makt i slutändan

 

Han har all makt

Makten är i Jesu händer.
Allt är Honom underlagt.
Dödens udd är bruten.
Ondskans makt är krossad.
Han har vunnit seger. Han har makt.

Jesus har makt!
Han har all makt!
Han vunnit seger där på Golgata.
Jesus har makt!
Han har all makt!
Han vunnit seger på Golgata.

Frukta ej du Guds församling.
Herrens Ande bor i Dig.
Helig eld skall brinna.
Du skall övervinna.
Dödens portar hindrar inte Dig.

Jesus har makt!
Han har all makt!
Han vunnit seger där på Golgata.
Jesus har makt!
Han har all makt!
Han vunnit seger på Golgata.

 

Det kändes som det blev en fin gudstjänst, T hade en bra predikan, sångerna kändes sitta riktigt bra, L hade en fin delgivning och som alltid älskar jag att leda. Jag skulle kunna göra det mkt oftare . Det märkliga idag var att jag, fast jag hade så ont igår så kände jag inget när gudstjänsten började. Jag orkade både leda och sjunga och jag kände ingen smärta under tiden. Det är verkligen Guds änglar som står och håller mig under armarna. Jag blir så tacksam o lycklig. Och mitt onda i halsen tog paus under hela gudstjänsten

 

Sen fika som aldrig smakar så gott som efter en gudstjänst, jag fick träffa goa JB som var här på sportlovsbesök med sina barn. Hon hade så mkt gott att säga om min ledning och att jag har en gåva där och sånt ger  ny frimodighet till mig. Jag blir alltid så glad av att få möta henne, hon är en fantastisk person

 

Sen fick vi skynda oss hem för mamma skulle åka på eftermiddan och jag ville att hon skulle få middag innan. Det blev en god gratäng, faktiskt en av sonens älsklingsrätter o det passar ju bra för han kommer hem idag.

Packade in alla sticklingar jag skött om i snart en månad så nu får jag mer plats i fönstret för mina frön, när syster o mamma tar sticklingarna med sig

 

Sen var jag trött så jag somnade en stund sen mamma åkt. Sonen kom hem helt slut. De har haft ett bra läger men lite tufft ha skola imorgon och veta att man har en massa prov så jag har redan förhört honom på biologi medan han åt middag. Han var superlycklig över maten. Han är rent illamående av trötthet

 

Maken har nu tömt hela badrummet och toan så inte en enda lös pinal finns kvar Blir tömning av köket senare i kväll. Sonen kom just på att alla hans kläder som han haft med på lägret måste tvättas så det blev en snabbmaskin som måste ha torkat till imorgon för då måste vi tömma pannrummet också.

 

Jag undrar mest över hur vi ska klara toabesöken eller främst hur jag ska klara toabesöken, vad det är för grej vi får att ha under tiden vi inte har ngn toalett.

 

Vi fick just en liten minibrand av  en kudde som låg för nära lampan, men sonen kände doften så allt gick bra.

 

Imorgon blir det lasarettsdag jag ska vara på fyra ställen. Det blir en motionsdag också för allt ligger på olika ställen

 

Dagens tanke: Tillfredsställelse är en känsla som uppfyller dig när du i sanning är tacksam för det du har och inte längre strävar efter att få mer

 

 

 

 

 

Lördag den 10 mars 2012

 

Jag var så totalt slut igår kväll att jag inte orkade skriva.

 

På förmiddan for mamma, syster och blivande brud och tittade på lokalen för bröllopsfesten.  Men själv vilade jag inför att åka på sjukhuset

 

Rara IP ringde o bjöd oss på middag på tisdag då vi kommer sakna vatten och avlopp hela veckan och får svårt med att laga mat.

 

Jag for på ultraljudsundersökningen på hjärtcentrum. Också där ett spring eftersom man anmäler sig på ett ställe och undersökningen är på annat ställe på sjukhuset.

Jag hade en överläkare som faktiskt kom ut o hämtade mig i väntrummet plus att han hade en kandidat med sig. Det är jättebra när kandidater är med för då får man själv veta så mkt och läkaren vred till o med skärmen så jag kunde se. Jag är ju alltid intresserad av att titta. Det var det första normala hjärta de hade den dagen. De tre cellgiftsbehandlingarna har inte hunnit skada hjärtat denna gång så det var ju skönt.

 

Sen strulade hemresan. Chauffören hade farit till Sävar med min  bår så jag skulle få vänta 1, 5 timme, det orkade jag inte så jag ringde maken som fick komma o förbarma sig över mig. Jag hade ändå sagt till chauffören att det tar en timme så skulle han ha båren kvar så måste han vara tillbaka till jag var klar, så jag fattade inte hur de tänkte på taxi.

 

Vi åt hemgjord pizza till middag , tänkte att mamma står inte o gör det till sig själv. Den blev god. Maken var o hämtade paket åt mig på posten o då får han ett sms att ett paket till kommit. Perfekt timning så då fick jag min födelsedagspresent från syster E. ,en fin almanacka med goda ord för ett år.

Så kom mina smycketags till mina smycken, ångrar bara att jag inte beställde fler för de blev så fina.

 

På kvällen kom syster B med familj på fika. Det blev en härlig kväll med mycket surr, allt från motionsbandet, som till o med mormor prövade, till frön och bröllop.

 

Sov gott i natt. Ute sken solen så fint så stan lockade. Vi hittade flera saker. Bla köpte jag en vacker kruka för blomstercheckar jag fått förut, sen hittade jag en klänning på halva reapriset så 124,50 är ett rätt bra pris. Mamma köpte också en kruka, blommor o en födelsedagspresent till syster E. Sen var jag helt slut så vi gick på Åhlens för att fika.

Maken hade varit så rädd att jag skulle halka på isen på stan men var gör jag illa mig i ryggen? Jo på Åhlens där det fanns en kant som var 10 cm högre än övrigt golv o som jag inte såg o snubblade över o slet mig i ryggen så nu har jag  rejält  ont i bröstryggen. Tagit antiinflammatorsikt men det har inte hjälpt.

 

Sen blev det ett snabbesök på KappAhl som var det egentliga målet för stadsbesöket. Men då var jag så trött så det blev snabbköp av två t shirt. En ska Frösunda få ersätta för den förstörda tvätten  men den förstörda blusen hittade jag ingen ersättning för .Så det får bli fler turer när jag orkar efter op.

 

Nu kokar mamma palt och jag vilar.

Med palt i amgen kan man titta på Melodifestivalen. Tyvärr vann inte min favorit Lisa Miskowski. SÅ vi styrkte oss med semlor

 

Nu ska jag lägga sista handen vid gudstjänsten för imorgon. Ber att det ska bli en välsignad gudstjänst och att jag ska orka med att både leda och sjunga med kören

 

Dagens tanke: Sikta så högt du kan och låt inget begränsa din tro.

 

 

 

 

Torsdag den 8 mars 2012

 

Urtrött  somnade först efter kl 03. Hade sån värk i  benen och  annorstädes. Det bara inte gick att somna. Bad o bad om ro och frid.

 

Morgonen blev superstressig ssk som jag var så trött o seg. Först var det Ekg på kardiologen. Sen motion till  kirurgmottagningen som ligger i andra ändan av sjukhuset för att anmäla sig. Sen motionera tillbaka till samma hus o ta hissen 5 trappor för att anmäla sig på vårdavdelningen. Sen gå tillbaka till trapphuset och gå tilldagrummet. Där fanns en soffa där jag kunde lägga min trötta kropp. Jag blev i all fall bjuden på kaffe och macka. Var så trött att jag somnade  på soffan och vaknade av att sjukgymnasten stod där och sökte mig. Hon skulle kolla min rörlighet inför op. Tyvärr har jag så ont på h sida så där får jag ej upp h armen som jag ska.

Ny vila i dagrummet, Nu var det telefonen som väckte mig. Dolt nummer gör att jag alltid hoppar till. Men denna dag var det glädjebesked. Var en av sköterskorna på onkologen som ringde med hälsning från min doktor att de fått svar på skelettscintet och dator tomografi på bröstkorg, buk och hals som jag gjorde förra veckan och det fanns inga tumörer där. Tack gode Gud. Sjunger ett riktigt Halleluja där

 

Sen kom bröstsköterskan o hämtade mig, men vi hann ej mer än börja prata spå om narkosläkaren som skulle träffa mig. Så då tog hon över. Hon var jättetrevlig men det var inte hon som ska söva mig på torsdag. Hoppas det blir ngn bra.

Jag är alltid lite halvskraj för sövning sen jag gjorde kejsarsnitt vid sonens födelse och var vaken och inte kunde röra mig. Det var förskräckligt innan jag till sist somnade och jag fick prata med narkosen om det efteråt, och sen har det ju alltid gått bra men det ligger som en oro i kroppen .

 

Jag fick veta vilka medicinerna jag ska sluta med och vad jag ska ta på opmorgon och att de ska ge mig medicin mot illamående innan jag väcks ur narkosen

 

Sen var det prat med bröstsköterskan M och hon är så fascinerad över hur jag kan ta allt detta som hänt och behålla glädjen o jag sa att det är min tro som bär mig och att jag har så många fantastiska vänner o en församling som ber. Berättade om min blogg och hur det hjälper mig att sätta ord på vad som händer .

M är en underbar sköterska och hon skulle försöka ordna enkelrum åt mig o åtminstone slippa dela sal med män. Jag skulle få läggas in på onsdag för vi har ingen dusch till veckan då Swooch kommer och jag ska ju op duscha på kvällen.

Sen stänger kirurgen på fredag så hon skulle  kolla om jag kunde få flytta över till onkologen då. Det vore ju bra för där känner jag mig mer hemma.

 

Sen träffade jag underläkaren och till sist kirurgen Stefan E.   Han tror att tumörerna i armhålan i somras kommer från tumören i bröstet men att den var så liten då att den inte syntes.

 

Så på torsdag om en vecka blir det op. Måste försöka hinna en del innan dess, vet ju hur dålig jag blir efteråt.

 

Allt gick bra så jag kom hem efter lunch. Den snälla maken avbröt sin lunch o kom o hämtade mig för att jag skulle slippa vänta på taxin.

 

Vilade eftermiddan och eftersom min ass kom titdigare i mrose så var hon tvungen gå tidiagare. Men jag höll mig i sängen tills maken kom hem.

 

Mamma har tillbringat dagen hos sin syster i Holmsund.

 

For på kören på kvällen. Trevligt sjunga men känner mig sliten i halsen. Hoppas det inte är ngn förkylning på gång.

 

Trodde mamma skulle kommit hem när jag kom hem men hon blev jättesen så vi har knappt pratat med varann idag.

 

Dagens tanke:

 

Onsdag den 7 mars 2012

 

Sov kort men gott. Var ju så trött igår att jag kanppt kunde somna. Flera svimningstendenser idag.

Skönt med rejäl masage, är så stel över h axel, nu är mitt bröst blålilagrönt sen biopsierna.

 

Ass o jag for till Kubex sen vi skjutsat ner sonen till busstationen för vidare transport ill sportlovslägret i Hemavan.  Hoopas de får ett välsignat läger på alla sätt, både fysiskt och andligt

De ha pde inga växthus hyllor hemma på Kubex  så jag köpte bara tio t skruv. Få se om vi kn lösa hyllorna på ett billigare sätt. De hade ingen termostat heller och slut på självvattnande krukor. Ville se deras vattenreservoar

 

Det blev en kort utflykt men det var lagom för mig med min lilla ork

 

Jobbade med söndagens gudstjänst , jagade pastorn men han var alltid utgången , men när han fått mina hälsningar så ringde han upp mig. Var bra för jag hade kört fast på en psalm som jag ville ha med men inte fick in, nu blev det psalm efter predikan  och så fick vi ihop det. Skönt när man kan bolla tillsammans.

 

På em kom rara GL med tulpaner och hembakta havreflarn. Så glad  Vi hann en liten pratstund innan det ringde på dörren , då var det min syster, svåger och mamma som kom från Strömsund. De måste haft vingar på bilen så fort hade resan gått. Tack gode Gud att du beskyddade dom.

 

Jag var så trött att jag somnade på kvällen och sov en halvtimme, sov så hårt att benen domnade bort.

 

Imorgon är det heldag på sjukhuset, jag ska på kirurgen och göra alla förgrejer inför op. Ska ta ekg redan kl8.45 så det blir snabba ryck på morgon. Min ass skulle komma tidigare.

 

Kvällen har gått till prat och lite tv tittande

 

Dagens tanke: Man måste inte alltid räcka till  - det räcker att finnas till -  allt därutöver är bonus

 

 

 

 

 

Glädje dag

 

Tisdag den 6 mars 2012

 

Glädje dag min ass är tillbaka. Jag sov gott hela natten Min kropp låg skönt avslappnad i sängen och kände att nu funkade det. Nu blev det inga spänningar av osäkerhet inför tvättning eller klädsel. Inte heller behövde jag söka samtalsämnen.

 

Jag är alltid tacksam men efter sånt här strul som det var förra veckan så är jag dubbelt tacksam för min assistent

 

Idag hade jag tänkt ligga i växthuset o äta lunch men det mulnade på så därav blev intet.

 

Har börjat jobba med gudstjänsten som jag ska leda på söndag. Jag älskar att planera gudstjänster fast ännu mer älskar jag att predika. Det är ofta en kamp att förbereda sig men det är så fantastiskt när ordet öppnar sig o man får ngt att dela.

 

Idag med posten kom en jätteöverraskning. Ett paket från CS, hon är en pärlvän till mig från södern och jobbar med glasfusing. Hon hade gjort ett så fint smycke till mig i lila som uppmuntran. Jag blev så glad. Att få ta emot kärlek från en vän värmer så, C är så oerhört skapande i all smycken hon gör och jag är full av beundran.

 

Sonen fick jag väcka kl 11 så hans dag inte skulle bli fel för imorgon ska han upp tidigt för då bär det av till fjällen..

 

Fick långt mail från min pappas kusin i USA , hon är still going strong och föreläser på

Holacoust museet hur det var i Österrike när nazisterna kom. Vi var med henne en gång där och fick höra hennes berättelse.

 

Idag fick jag återigen så ont på v sida, tror det är ngn nerv som kommer i kläm vid vissa rörelser.

 

Sonen fick göra middag idag, skulle bli fläskpannkaka. Men när han började så upptäckte han att det bara fanns 1 dl mjölk. Med en mamma som tror att allting går så hittade vi litet grädde o så fick resten av vätskan bli vatten och det blev en god pannkaka, lite tunnare än vanligt så hela satsen gick åt men det var gott och billigt blev det också.

 

I kväll var det kreativ kväll på kyrkan med luffarslöjd som tema. Jättetrevligt. Vi fick se en del bilder på vad man kan göra och en korvhållare måste väl alla ha i köket.

 

 

Tyvärr fick jag såna smärtattacker och svimningskänslor att jag var tvungen fara hem tidigare.

Det märks att det bara gått 1.5 veckor sen cellgiftet.

Eftersom så mkt hänt de sista veckorna som tagit mina tankar från behandlingen har jag nästan glömt att jag är nybehandlad.

 

När jag kom hem hade sonen bakat ostfranska för att ha till matsäcken i morgon men vi fick smaka och de var jättegoda. Nu är allt packat o matsäcken förberedd.

 

Nu måste vi bara lösa transporten tillbussen i morgon för maken kommer inte ifrån på jobbet.

Är så trött så jag vet inte om jag kommer att kunna somna .

 

Dagens tanke: Styrka är inte att aldrig falla,
utan att kunna resa sig upp efter varje fall.

Måndag den 5 mars 2012

 

Vild o vacker

Är jag inte snarare seg o hängig. Allt i kroppen är segt o jag är så trött, sov uruselt i natt. Tankarna bara snurrade, var som ett hårt rep som drogs åt kring min kropp hårdare och hårdare  o jag kom ej loss. Somnade på morgon sidan

 

Å vad jag längtar till min ass är tillbaka. All min lilla ork går åt för att hålla vik ass igång o veta att ngt blir gjort . Fick besök på slutet o vet inte vad hon gjorde för när jag frågade om hon var klar med allt sa hon ja o då lät jag henne gå tidigare eftersom jag inte var ensam.

Men vad hittar jag när jag stiger upp? Jo en hel tvättkorg med blöt ohängd tvätt mitt på golvet som jag dessutom kunnat snubbla över eftersom jag inte förväntade mig det.

Jag kan ju inte gå o titta ner och då gäller det att golvet är fritt

Då försvann resten av orken

 

Eftersom hon inte verkade kunna laga mat, och jag inte orkade vara uppe med henne o ledsaga henne igenom och jag inte heller ville riskera mer förstörda råvaror så letade jag gn kylen efter alla restpytsar och det räckte att så vi blev någorlunda mätta.

 

Sen somnade jag en stund framför datorns surrande.

 

Med posten kom ett presentkort som jag vunnit på Netttans scrapbooking i en smycketävling på nätet, tävlade med ett par örhängen o de vann. Kul.

 

Fick kallelsen till kirurgen och insåg att vi kommer vara utan dusch och vatten den veckan då swooch kommer på måndag. Då jag kan inte op duscha så frågan är om jag  måste läggas in kvällen innan.  Får fråga på torsdag  när jag ska in på preopbedömning.

 

Dagens tanke:  I’m always there When your heart ...alla »

 

You walked with me, footprints in the sand

And helped me understand where I’m going

You walked with me when I was all alone

With so much I know along the way

Then I heard you say

 

I promise you I’m always there

When your heart is filled with sorrow and despair

I’ll carry you when you need a friend

You’ll find my footprints in the sand

 

I see my life flash across the sky

So many times have I been so afraid

And just when I have thought I  lost my way

You give me strength to carry on

That’s when I heard you say

 

I promise you I’m always there

When your heart is filled with sorrow and despair

I’ll carry you when you need a friend

You’ll find my footprints in the sand

 

When I’m weary, well I know you’ll be there

And I can feel you when you say

 

I promise you, I’m always there

When your heart is full of sadness and despair

I’ll carry you when you need a friend

You’ll find my footprints in the sand

 

http://www.youtube.com/watch?v=9rqsltr5vsE

Söndag den 4 mars 2012

 

Idag blev det kyrkbesök. Jag var i så god tid för att maken skulle jobba i stadskyrkan.

 

Passade på att förbereda lite av gudstjänsten för nästa söndag och be. När jag ligger där får jag som en uppenbarelse eller vad man ska säga

 

För många många år sen så fick jag under en förbönsgudstjänst höra en profetia ang mitt liv. Jag har funderat mkt över den och vad det blev av den. Idag öppnades mina ögon och jag fick se att Gud svarat på den på ett sätt som jag inte tänkt själv. Jag hade en tydlig bild över hur det skulle vara, men Gud gjorde på ett helt annat sätt, ett mkt större sätt.

Tänk att Gud kan använda oss utan att vi ens är medvetna om det, att det kan ta år innan vi förstår men han använder oss lika fullt ändå . Jag blev så glad och tacksam för att mina ögon öppnades.

 

Det var en så fin gudstjänst med dop och en bra predikan om den kämpande tron. S sa bl aatt vi ofta ser kampen som ngt negativt och att det är så jobbigt men kamp kan ju vara ngt gott. Att kämpa mot ett mål kan ju ge en massa vinster.

Tänker själv ofta att den kämpande tron är att överleva i sin tro och att överleva prövningar men det kan ju också var att segra i sin tro,  att ta sig igenom och att det finns en glädje i det. I kampen kan jag glädjas och se målen som delsegrar.

S bad för oss i förbönen och det känns så tryggt att ha en bedjande församling med sig och bakom sig. Vilken förmån

 

Träffade flera som sa att de ber för oss varje dag. IA påminde mig om sången:

 

”Jesus Guds son du ljus i mitt inre

låt inte mörkret få tala till min själ

Jesus Guds som du ljus i mitt inre

öppna mig för din kärlek och frid”

 

Den kommer jag att stava på känner jag

 

Efter fikat var det  föreningsmöte ang pastorsfrågan och det kändes också bra.

 

När vi kom hem var klockan så pass mkt att solen inte längre sken så det var inge läge för växthuset men vi lyckades göra en gemensam sparktur runt kvarteret. Det var perfekt sparkföre och jag klarade mig runt kvarteret.  Så härligt, men sen var jag helt slut

 

Middagen fick bli rester och sen skypade jag med dottern och skrev brev till min kusin i USA och så var det plötsligt kväll.

 

Min ass är fortsatt sjuk så det känns supertungt.  Jag hade stora planer för denna vecka finns en hel del som jag vill ha gjort innan op och innan swosh kommer v 11. Men nu faller det.

 

Dagens tanke:

 

Lördag den 3 mars 2012

 

Idag har jag varit på resa.

Ja inte så långt men utom lands, över potatislandet gn djup snö och i solsken och ffa  för miljöombyte. Jag reste med apostlahästarna till mitt växthus, där kaffet var dukat och badenbaden med kuddar och filt väntade på mig och trevligt sällskap.

 

En resa på ca 10 m i härligt väder. Det smakade supergott och det blev som invigning av växthuset för vi har aldrig vistats därute förr

 

 

Tänk få ligga där i värmen och ha fullt med snö runt om.

 

 

På vägen tillbaka ser jag hur mkt snö det är utanför dotterns fönster, och ändå har snön sjunkit minst en halvmeter av de senaste dagnaran töande, men hela varmkomposten är totalt isolerad av snön.Inte konstigt att det inte är fruset i den

 

 

I övrigt har inget hänt idag. Fick skippa pärldag för jag hade så ont att det var omöjligt stå på benen. Jag som längtat pärla. Två goda vänner ringde,varav en var länge sen vi pratade. Även pratat med mamma och systrar.

 

Dagens tanke: Gud är alltid närvarande men vi ger honom inte alltid vår uppmärksamhet

Fredag den 2 mars 2012

 

Utan ass fick maken sätta fart och få upp mig. Medan jag åt frukost fixade han matsäcken, kaffe och mackor o porslinskopp till mig. Sen snabbt in i bilen för färd till sjukhuset. Jag var i bra tid och tänkte att nu blir de förvånade på mottagningen att jag är före min tid. Men då var det stopp i anmälningsluckan

Flera krångliga grejor före mig.

 

Men så var det min tur. Då skulle jag betala både för rtg o för att sätta en nål på behandlingsavdelningen. Men det tyckte hon i anmälningsdisken var onödigt. I och för sig spelar det ingen roll för jag kommer ha frikort på två veckor med alla mina sjukhus besök

 

På behandl avd var det gulliga A som skulle sticka mig, jag passade på att förhöra mig hur det var med familjen och hans syster som är min barndomskompis o påminde honom dessutom om att hans syskon fyllt år vilket han missat.

 

Sen ner till Nucklearmedicin . Ingen liggplats så jag krånglade mig ner på en stol med armstöd o huvudet på ett bord, Se den synen o säg sen inte att landstinget inte borde satsa på soffor för ryggskadade patienter som oåx måste besöka sjukhuset

Som tur var behövde jag ej ligga i denna hemska ställning så länge innan jag blev uppropad av trevlig sköterska

Då visade det sig att nålen A satt, ej var rätt nål för kontrasten och skulle varit flaggad men han skulle komma ner o byta. Tänk man ringer o säger vad det ska vara o ändå så missas det. Under väntan sprutade de in isotope n för skelettscintet. Det var det ingen fara att byta infart, bara ett stick extra och det gjorde mindre ont än första.

 

Sen säger personalen att jag ska börja drick kontrasten

Men säger jag det står ju först 12.30.Nej säger de du ska inte behöva vänta så länge .-

Vi gör det medan isotopen verkar för skelettscintet.

Härligt då blir det inte heldag på sjukhuset. De fixade rum med säng. Sen kom grannen o tog rast inne hos mig så jag fick en fin pratstund. Sen kollade personalen att jag fick i mig all kontrast,dvs 8 dl.  Det gick rätt bra, inte mkt smak men man blir mätt.

 

Helt plötsligt var det dag för för dator buk, hals och bröst. Trevliga pojkar tog hand om mig. De var så snälla o informativa. Visst bök få av mig vissa kläder o korsett o bröstväst i liggande men allt går med gott humör o trevlig omgivning.

 

Så togs en del bilder med håll andan, andas ut , sen sprutades det in kontrast Man blir alldeles varm ända ut i fingertopparna, ganska behaglig känsla, man känner sig omsluten av Guds värmande kärlek, lite som när man fylls av den helige Ande. Sen en stund känns det som man ska kissa på sig men man gör det inte.

 

Så håll andan bilder. Sen när de tog på halsen var det mer kontrast o så skulle man hålla andan men genast öppna munnen o låta luften glida över läpparna, lite av körsångsandning, .

 

Så var det klart o nu skulle de lyckas på på mig kläder i denna fastlåsta ställning, bökigt men det gick

 

Upp på avd o dra nålen .

Sen vänta  medan isotopen åkte runt i kroppen, det blev ca 3 timmar. Hann läsa ut hela sista Allt om trädgård. och fika min medhavda matsäck.

Så var det dag för skelettscint i en dryg halvtimme. Men då ligger man bara i en apparat som först ligger nära ansiktet och så åker man utåt. Perfekt tid för bön. Jag hann igenom mest hela vän o familjekretsen under tiden.

Jag älskar att använda tiden till förbön.

 

Jag var klar kl 13.Tänk vilka änglar som omgav mig, till och med taxin kom i tid. Jag kände hur Gud hade varit där och förberett allt, tid, plats människors vänlighet och omtanke. Ibland får man nåden att uppleva det som uppmuntran

 

Hem och där väntade M, vad gjorde Frösunda utan mina vänner? Jag var dödsslut, men hon klarade sig själv i köket alldeles utmärkt medan jag vilade.

 

Maten blev jättebra.  Har så pass ont i ryggen sen fallet att jag legat resten av dan.

 

I kväll har vi sett jättegullig film med son och flickvän, den var söt, rolig, lite romantisk och bara underbar.

 

Dagens tanke:

Vår väg är inte bara mjuk gräs, den är en  bergstig med massor av vassa stenar.  Men den går uppåt, framåt mot solen

 

 

 

Påminns om sång från min ungdom:

 

Vägen uppåt är ju aldrig stängd,

vägen uppåt är ju aldrig stängd,

om än andra vägar för dig stängas,

vägen uppåt är ju aldrig stängd

Torsdag den 1 mars 2012

 

Tack för alla fina kommentarer de senaste dagarana, det värmer mitt hjärta mer än ni kan ana, och alla era förböner och gioda tankar

 

Fick i allfall sova någorlunda även om jag kände smärtan i ryggen i sömnen.

 

Fick mail från dottern och då var dagen räddad

 

Idag hade jag måndagens  vikarie, hon är bättre i alla fall o frågar hur jag mår o har lite mer koll på mig och säger att jag ska gå o lägga mig- Även här språk o kulturella svårigheter men bättre än gårdagens.  Hon blev jätterädd när hon hörde att jag svimmat och var mån om mig så jag kände mig tryggare.

 

Jag kunde inte alls vara uppe på förmiddan, helt avslagen i benen. Mitt i dan ringde min läkare och berättade att operationen blir v 11 och sen blir det förmodligen strålbehandling igen och sen cellgift. Ja det är bara att lägga det i Guds händer.

 

Mina drömmar om bassängbad och sol verkar lång borta. Men drömma kan man alltid Mitt drömscenario är att  vinna en miljon och få ngra veckors ledigt från allt vad sjukdom heter

Då skulle jag boka en resa till Florida eller LA i första klass så jag fick ligga hela vägen på flyget och sen få lite lyxiga behandlingar. Ligga i hottubes och bara njuta och återhämta mig. Har ett drömhotell i St Petersburg i Florida som vi gick igenom den gången vi var där för 4 år sen, men då kanske man måste vinna 10 miljoner för kunna fara dit. Sen skulle jag ha en privatchaufför som körde mig runt överallt jag ville och så skulle jag förstås besöka pärlaffärer.

 

 

Men åter till verkligheten. Den bestod i att försäkringskassan kom för att göra en utredning om mina assistenttimmar. Hon var trevlig så jag hoppas att de inte drar in på mina timmar utan att jag får det jag behöver. Jag tror ju alla om gott så jag kan bli lurad på det. Jag var helt slut när hon for och då hade jag sagt till att nu orkar jag inte längre.

 

Sen kom goda vännen S och uppvaktade mig med pengar till blommor i födelsedagspresent. Visst fattar ni att jag måst ha fyllt jämnt med en sån uppvaktning i veckor?

 

Så köpte hon av mina smyckeänglar som verkligen åker över hela världen. Så roligt att de uppskattas. Jag hade tänkt fota dom innan men jag får göra nya och fota.

 

Sen ringde Kirurgen och gav mig op tid så den 15 mars opereras jag. Om en vecka ska jag träffa all berörd personal där. Det gick verkligen fort denna gång att få tider.

Skönt. Det tråkiga är att min man skulle på studieresa till Göteborg då med jobbet och verkligen hade sett fram emot det och behövt det, men nu vill han ej lämna mig o sonen.

 

Avkoppling är en bristvara i vår familj känns det som,

 

Sen var jag så slut. Fick dessutom besked att min ass är fortsatt sjuk. Imorgon hade de ingen lösning så god vän rycker in när jag kommer från sjukhuset.

 

Hade tänkt stanna hemma från kören för jag hade så ont och orkade inte motivera mig själv. Säger det till familjen vid middagsbordet och möts av stora protester. Jag trodde de skulle säga, stanna hemma och vila dig inför persen imorgon, men de säger det är klart du ska fara du behöver komma ut.

 

Ja ha då var det bara fara och maken skjutsade ner mig o hämtade mig..

Det var trevligt på kören och det var trevligt sjunga och jag mådde bra av det, var mindre trött efteråt än innan som ofta körsång gör med en.  Dessutom fick vi en ask med sesamkex av I som hon bakat till oss, så nu blev alla lyckliga.

 

Nu måste jag curla mig själv inför morgondagen. Jag ska göra skelettscint och datortomografi av hals,buk och bröst  och det är så långa väntetider  medan de olika injektionerna och kontrasten ska in i mig och måste ha mat för hela dagen med mig

 

Dagens tanke: "De som inte vet hur man gråter med hela sitt hjärta, vet inte hur man skrattar heller." Golda Meir

 

 

 

Onsdag den 29 februari 2012

 

Idag tog maken pluspoäng igen. Han hörde mig stöna om Att de med uterum de kunde minsann sitta där o njuta . Utmaningar är till för att tas, tänkte han och skottar sig gn den meterdjupa snön till mitt växthus. Möblerade med baden baden stol och bord så kommer nu solen ska jag lägga mig där o fika ngn dag.

Mitt hjärta värms av sån värme.

 

Dessutom vann jag en tunika i en utlottning på fb, spännande se vad det är, jag som är klädlös. Så det värmde också hjärtat och tur var det ,för sen kom ingen hjärtevärme, jo posten först som var uppmuntran från vännen M o J o påminde om sommaren och choklad o lypsyl

 

Men sen kom katastroferna

 

Idag svimmade jag. Inte så mkt för att jag var sämre utan pgr av att vikarierande assistenten tog för givet vad jag kunde göra och för att hon gjorde fel  på det mesta. Jag blir galen när jag säger : fråga fråga fråga istället för göra fel eller skapa bekymmer för mig

 

Nu har hon kört en 40 graders maskin på 60,  så det är bara hoppas inte kläder för tusen kronor är förstörda. Jag hade sagt flera ggr 40 grader o tillagt om du inte vet eller förstår,  så fråga.

 

SÅ hade hon manglat alla lakan blöta direkt från maskinen och lagt ihop dem på en dörr och  det torkar aldrig hos oss, sen hade hon vikt ihop all halvfuktig tvätt o börjat lägga in dem i skåpen. Så det var bara att stoppa henne o visa henne på nytt och då svimmar jag o ramlar rätt ner i golvet och sliter upp mina ryggskador..

 

Då jag vaknar till ur svimningen måste jag  styra upp att jag får vatten, att jag ska ta mig upp o komma i säng. Sen ingen koll på hur jag mår……………

 

Det är inte lätt när man inte har svensk som hemspråk, men efter 18 år i Sverige borde man åtminstone ha lärt sig att fråga  ssk som jag säger att d får fråga 100 ggr om samma sak.

 

Jag är fullständigt utmattad. De få krafter jag har får jag inte använda för att jag ska kunna träna o bli lite piggare utan gn att trötta ut mig för assistentens skull och likafullt inte få den hjälp jag behöver.

 

Matlagningen var en flopp också. Vi petade i oss det kan jag väl säga men allt var fel, trots att hon fick recept och jag gick ign det med henne punkt för punkt och sen sa fråga. Vi tröstade oss med I:s kaka

 

 

Maken kom hem från jobbet med en blomma som tack för föredrag men enl honom hade de sagt en blomma till frun. Jag tyckte nog han kunde behöva den för egen skull

 

 

Har så ont att jag inte kan stå på benen nu.

 

Tur att jag haft världens bästa son hemma i kväll när maken jobbade. Han avstod skolarbetet för att hjälpa sin mamma, röjde upp köket efter assistenten, letade i en timme efter gömda saker i köket(åter inte frågat var saker skulle vara ) fixade fika gjorde till och med i ordning semlor till oss, och passade upp mig o gav mig kärlek. Det var kvällens glädje vara med honom.

 

 

Nu ligger jag här skakig i kroppen, ont överallt, kallsvettas av smärtan

och undrar hur morgondagen ska gå.

Dessutom ska jag imorgon träffa försäkringskassan ang mina assistenttimmar och det känns gruvensamt.

 

Dagens tanke: One of the greatest blessings is to be able to be happy even when things aren’t going the way we planned

 

Tisdag den 28 febr 2012

 

Ni kanske minns den här berättelsen :

 

"En natt hade en man en dröm.
Han drömde att han gick längs en strand tillsammans med Gud.
På himlen trädde plötsligt händelser från hans liv fram. Han märkte att vid varje period i livet fanns
spår i sanden av två par fötter, det ena spåret var hans, det andra var Guds.

 

När den sista delen av hans liv framträdde, såg han tillbaka på fotspåren i sanden.
Då såg han att många gånger under sin levnads vandring fanns det bara ett par fotspår.
Han märkte också att detta inträffade under hans mest ensamma och svåraste perioderna av hans liv.

 

Detta bekymrade honom verkligen och han frågade Gud om detta:
"Herre, Du sa den gången jag bestämde mig för att följa Dig, att Du aldrig skulle överge mig
utan gå vid min sida hela vägen. Men jag har märkt att under de allra svåraste tiderna
i mitt liv har det funnits bara ett par fotspår. Jag kan inte förstå, att Du lämnade mig
när jag behövde Dig som mest."

Herren svarade:
"Mitt kära barn, jag älskar dig och skulle aldrig lämna dig
under tider av prövningar och lidande.
När du såg endast ett par fotspår - det var då jag bar dig!"

 

 

 

Idag är dagarna när det bara är ett spår, de sista dagarna har varit tunga. Ända sen i måndags natt förra veckan när jag upptäckte en ny knöl i bröstet.  En knöl som jag inte alls ville känna, en knöl som bara verkade ha dykt upp helt plötsligt.

Jag sov inte mycket den natten. På morgonen när sköterskan från onkologen ringde i ett annat ärende fick jag berätta om mitt fynd och han skulle tala med min läkare som jag skulle träffa dan därpå inför ev behandling om mina värden stigit.

På em ringer jag min själavårdare och det visar sig att han kan ta mot mig på direkten Så skönt. När jag lämnar honom känner jag mig betydligt lugnare. Nu hade Gud det i sin hand i alla fall

 

På onsdagen när jag skulle ta proverna så ringer de från mammaografin att de fått remiss på mig och hade tid samma förmiddag.

Träff med doktorn som inte kunde fatta detta. Det var ju nyss som jag gjort MR bröst. Hon hade beställt tider åt mig direkt hon fick höra det.

 

Beroende på hur biopsin skulle göras var det osäkert om jag skulle kunna behandlas denna dag. Men mina värden hade stigit jättebra så det var bönesvar och det känner ni ju redan till

 

Snabbt iväg på röntgen och äntligen kunde jag lämna ifrån mig rtgflaskan för kontrast  jag släpat på sen före jul

 

Fick komma in direkt fast jag var för tidig. Trevlig sköterska som mammograferade mig.

Sen skulle jag träffa överläkare Kerstin B på ultraljudet. Jag har haft henne förr och hon är bra.

Hon sa att knölen inte syntes på mammografin, men hon kände den och såg den på ultraljudet. De tog flera biopsier men eftersom de använde en fin nål så skulle jag  kunna få behandling ändå.

Dessutom skulle hon begära snabbsvar på proverna och även om de sa ua så skulle hon inte släppa det.

 

Tillbaka till onkologen för träffa doktor I, hon hade nog tänkt vänta med behandlingen till torsdag fredag. Men då kände jag att jag inte orkade fyra av veckans fem dagar på sjukhuset och att jag så gärna ville få ta navelbinet först för att jag inte viste hur jag skulle orka ta det efter herceptinet som jag mår sämst av.

 

Hon gick o pratade med behandlingsavdelningen och de var osäkra om det skulle gå och om de hade ngn plats åt mig men jag skulle få prata med dem. Jag gjorde det och som ni vet av tidigare inlägg så fick jag behandlingen vilket jag var så tacksam för. Hon lovad höra av sig så fort hon fått svar.

 

Jag kände mig så lugn när jag lämnat över det även i sjukvårdens händer. Värst var det när jag kände mig så  ensam att bära det. Jag ville inte oroa familjen innan jag visste om det behövdes.

 

Så torsd em kom I o väckte mig för hon hade fått besked och hon ville ge det innan hon slutade för dagen. Och det var cancer i knölen. Helt ofattbart. Samtidigt har de velat hitta cancer i det bröstet för att förklara tumörerna jag hade i armhålan som man op bort i somras.

Så om de funnits där hela tiden men inte synts på undersökningarna är ju frågan.

 

Det blir nu olika rtgundersökningar och sen operation. Jag ska upp på bröstkonferensen på tisdag. Men det tar ju viss tid innan op eftersom mina värden måste hinna stiga innan man kan operera och nu går de ju ner av behandlingen.

 

Det känns inget roligt att berätta detta men jag kan inte ha det inom mig heller utan måste få sätta ord på det och hoppas att ni fortsätter och ber och tänker på oss.

 

Att berätta för familjen bli aldrig lättare, jag önskar att jag kunde ha det ogjort, men eftersim jag tror på ärlighet och öppenhet vore det inte rätt att tiga.

 

Så nu vet alla nära det och en del vänner har hunnit höra det. Jag vet att jag/vi är omslutna av förböner

 

I förrgår hade vi en bönestund och minnesgoda läsare minna att M fick orden Seendets Gudså starkt till sig. På kvällen när jag ska läsa mitt avsnitt i min bibelläsningplan som jag tidsmässigt ligger en ca  vecka efter så är överskriften Seendets Gud. Det kan inte vara slumpen utan en Gud som ser och bryr sig om mig och vår familj. Han ser vår situation, han har inte glömt oss och han vill något gott.

 

 

Något annat som slagit mig är att det måste ha varit meningen att jag skulle ramla på mitt motionsband, för då gled behån så konstigt  o tack vare dess skav hittade jag knölen. Så jag är inte längre arg på mig själv för att jag var så klantig. Det var Guds nåd

 

Dagens tanke: Talk to God as you go about your day. Ask Him to direct you in your choices and empower you for the things you need to get done.

Vardagsmirakel. Såna vi oftast ser i backspegeln. Men mirakel likafullt

 

 

Måndag den 27 februari 2012

 

Tack gode Gud att jag fick sova i natt men många märkliga drömmar hade jag.

 

Bla var jag i Jämtland och EFS där hade fått en gammal gård i tre plan som låg vid vattnet. Det höll på byggas om och  vån 1 var underbar med blommiga tapeter, vidunderlig utsikt över vattnet . På vån 2 o 3 var det så lågt i tak att jag ej kunde gå upp för där var man tvungen att krypa runt för att se sig om. Det märkliga var att min 82 åriga mamma med urkalkat skelett klarade av at krypa runt där o inte tyckte det var det minsta konstigt.

Själv praktisk som alltid undrade jag varför man inte gjorde om de två våningarna till en för då kunde ju alla gå raka.

Jag tror att just den låga höjden kom från samtalet med dottern på skype igår där jag såg avståndet mellan henne o kompissens våningssäng i LA.

Men minnet är skönheten och värmen o glädjen i drömmen.

 

I den andra drömmen var jag i Ålidhemskyrkan. Ingen städade undan efter sig o åter var jag den ordningssamma o försökte plocka bort efter de andra, det fanns knappt tid att jag ens fick smaka på det framdukade. När jag öppnar frysen så ser jag att man inte satt in bullar o bröd i påsar eller burkar utan alltihop var inkastat, en o en, huller om buller o jag tänker men vem vill ha det här? Så kan man nu inte göra om det ska bevaras fräscht.det var frysbränna på en massa bullar och inget av det skulle jag velat servera. Försöker organisera en avfrostning Sen träffade jag folk och vi försökte få till vittnesbörd och delgivningar och sen låg jag bara på en bänk………….

 

Så vad kan så intensiva drömmar vilja säga mig????

 

Jag hade rejält ont i v arm med carpaltunnelsymptom så där fick jag för att jag slarvade med kompressionsbandagen igår

 

Förmiddan gick fort. Morgonvikarien var snäll och söt och mest sällskap men jag kom upp i alla fall.  På em kom M o jobbade o då blev det både bröd o soppa och prat.

 

Sen kom I med kaka o sesamfrökex. Det är roligt med dessa sesamkex för de dyker upp hos en massa människor men under olika namn. Men så goda till bla  kaffe. Det är bara en massa nyttiga frön i så även de som undviker kolhydrater kan äta dem.

Vi fikade ihop och sen bad vi en stund tillsammans Det var så skönt. M fick ett ord från Gud till Mig att Han är seendets Gud. Han ser allt och vet allt och då får jag lita på det.

 

Både sonen och jag har ont i halsen, jag hoppas det inte är influensan som ass har, hon gick med ont i halsen förra veckan och jag vill inte ha smittats med den.

 

Efter maten som ändå smakade lite grand, dvs bättre än smaken i helgen, så somnade jag en halvtimme tills mamma ringde och väckte mig.

 

Har lyckats betala räkningarna och hyra skidor till sportlovslägret till sonen. Nu gäller det få låna en slalomhjälm ngnstans.  Jag fattar inte att räkningarna kan vars så många och stora då vi ändå lever så sparsamt.

 

Jag kom aldrig igång med ngt produktivt skrivande ikväll för sömn så här blir lite av utsug av  energi, jag vaknar aldrig riktigt till

 

Dagens tanke: Svåra situationer är möjligheter för Gud att göra saker genom dig och för dig

 

 

Söndag kväll den 26 februari 2012

 

Just nu är jag sjukt less, som barnen säger, på vara sjuk och vara beroende.

Min ass är sjuk igen och nu influensa för hon tog tyvärr ej influensavaccinet. Så nu måste jag ha vikarie och det är så jobbigt när jag mår så dåligt som jag gör nu. Droppen urholkar stenen. Hela tiden är det något som tär och skaver och det är lätt att den lilla glädjen försvinner

 

 

Den här dagen har inte alls varit som igår. Igår var jag kortisonspeedad och det kan till en viss gräns vara bra för man får lite energi men risken är att man tar ut sig istället. Kunde knappt sova i natt och när jag äntligen somnade så var det med drömmar och klåda i armarna. Egentligen hade jag nog bort ta en tavegyl igår men då det inte var ordinerat så vågade jag ej men jag hade nog somnat bättre. Sen hade jag nog behövt cortison idag också men jag härdar men kroppen är inte i någon balans.

Haft så ont i ryggen idag ssk i korsryggen med ischias och domningar

 

Det enda som är pos är att kaffet smakar lite bättre.  Tyvärr orkade jag inte till kyrkan och det gör mig också nerstämd.  Jag behöver det Gudsmötet för att fungera mentalt. Kan inte fatta hur man kan välja bort kyrkan söndag efter söndag. Mitt andliga liv skulle inte fungera då. För mig är det en god vana att alltid gå utan att ens kolla vad det är. Ja det är mer än en god vana men om man gör det till en vana behöver man aldrig fundera ens om man ska gå.

Jag vet att jag behöver församlingen och att dom behöver mig. Om jag inte går fattas ju en bit även där inte bara för mig utan för dom också som är där utan min närvaro

Det har ju varit tvunget fungera under alla min sjukdomstider men ens andlig liv går mkt mer på sparlåga då.

Men jag vet at Gud vill att jag ska gå när jag kan och därför är det superprio ett. Ja egentligen går jag så snart jag kan släpa mig dit. Men idag orkade jag inte ens släpa mig dit.

 

Dagen blir så lång och ensam. Tack o lov ringde IP så jag fick en rapport från kyrkan och årsmötet.

 

Ingen matlust så maken försökte fresta med en Barnbox  från Mac Donalds för vi hade inget spec i frysen. Pommes fritten var god men inte resten och det var alldeles för mkt mat för mig, höll inte på få i mig det

 

.

 

Pratat med dottern på skype och fick se henne, å så lycklig det gjorde mig och så otroligt Hon är på andra sidan världen och jag kan se henne i realtid. Fick även se rummet och hennes kompis.

Må Gud vara nära henne.

 

Bestämde mig för ringa P och dela livet men ringde mitt i middagen. Då ringde mamma, M  så jag fick lite pratbehöv avklarat . Sen ringde P upp.

 

Jag vet inte om det var mig det var fel på ikväll men ”Så ska det låta” var urtråkigt.

 

Nu vet jag i alla fall att jag får hjälp av goda vännen MS i morgon em och en vikarie på morgonen så då kan jag släppa det för natten.

 

Dagens tanke: Vi klänger oss fast vid att Gud här bön. Droppe urholkar stenen inte gn sin kraft men genom sitt ständiga fallande

 

 

Lördag den 25 februari 2012

 

Allt som jag är lämnar jag kvar här hos dig
Inget jag har är någonting värt här hos dig
För en sekund stannar jag kvar här hos dig
För en sekund med dig min Gud

 

Tänk att andras bloggar kan ge hälsningar från Gud. Fick denna låt via en bloggvän och nu delar jag den med er

 

http://youtu.be/JDo0xRZepRU.

 

Så nu verkar detta som en skiva jag måste skaffa, "Hjärtats lovsång"

 

Jag fick en riktigt bra natt tills klådan väckte mig, men då var det morgon så jag var nöjd. Hade en skön morgonstund med bibel och kaffe och mannen spelande gitarr i bakgrunden. Det gör han alltid men inte alltid jag lyssnar .

 

När jag var klädd och upp ringde goda vännen BL o undrade om hon fick komma på besök och det sa jag självklart inte nej till. Ssk som jag suckat till Gud att jag behövde besök eller telefon av ngn som visste.

 

Tog snabbt mitt äckliga cortison, det är bara hålla andan och svälja drycken. Jag har så svårt svälja det som sakar illa och cortisonet på inner om de dagar för två år sen då jag tog 32 tabl per dag och sen nedtrappning. Då mådde jag illa redan innan jag kände doften

 

Plockade lite och snart kom den kära B med födelsedagspresenter en Hoppets ängel

 

 

och vita rosor,

 

 

semlor och banankaka men mest med sig själv. Vi fick en finn stund men stackaren hade fått p-böter på stan.

Vad jag är tacksam för alla mina vänner som delar ffa sin tid med mig

 

Insåg att jag ej orkade med årsmötet på kyrkan idag men ändå så tacksam för att jag mår så mkt bättre än igår.

 

Sen hjälpte maken mig med lite omplantering och gjorde sen pytti panna. Det smakar lite bättre idag. Kaffet har övergått från tvålsmak till sköljmedel den oparfymerade sorten.

 

Sonen övningskörde med fadern en stund. Själv vilade jag vid datorn och läste fina bloggar och lyssnade på musik.

 

Lyssnade på helgmålsbönen på TV med Martin Lönnebo. Den var så bra. Han var på ”Själens apotek ” och Han talade om Hjärtats medicin humilitas. Det är den mirakelmedicin som kännetecknas av medkänsla,empati och utgivande kärlek och som i sin högsta form har utgivande kärlek till allt levande. Den är ett läkemedel för både kropp och själ och kan göra det modigt och starkt.

 

Innan du använder humilitas är det viktigt att du ser på dig själv o lär känna dig själv för i vår tid är det så lätt att göra hjärtat okänsligt och trångt och där bara det egna jaget får plats.

Då man insett det, dvs hur man är som mnska, vet man vilken dos av humilitas man behöver.

 

Hur använder du humilitas? Dagligen och när det krisar tar du dubbelt och eftersom det alltid krisar tar du tredubbelt. Världen behöver denna medicin.

 

Ev biverkningar? Är det så att du gillar hårda tag kommer du se att dina händer blir mjuka och varma och du kommer inte att skrämma någon för du får lättare till tårar och leenden.

Hur förvarar du humilitas?

Jo framför ögonen på människor varje dag och även inför natten. Alla behöver huilitas och dess verkningar

Detta är den bästa hjärtmedicinen för den vidgar hjärtat och gör hjärtat mjukt och doften och medkänslan och ödmjukheten uppfyller då jorden

 

Ungefär så sa den käre Martin med sin trygga stämma som nådde rakt in i mig

 

Pratade för sent i telefon med syster. Natten blev inge bra, oro i kropp och själ och klåda.

 

Dagens tanke: Bliv kvar hos mig

1. Bliv kvar hos mig, se, dagens slut är när.
Bliv kvar, o Herre, snart är natten här.
Då allting annat sviker och bedrar,
du ende trogne tröstare, bliv kvar.

2. Som drömmar flyr, så ilar våra år.
All jordens glädje likt en fläkt förgår.
Allt hastar hän mot sin förvandling snar.
Du är densamme, bliv du hos mig kvar.

3. Ej blott en blick, ett ord jag beder om.
Nej, som till Emmaus du fordom kom
och sorgsna bröders tunga börda bar,
kom, ej att gästa blott, bliv hos mig kvar.

4. Du ensam kan betvinga mörkrets hot
och giva styrka att stå frestarn mot.
Var stund din närhet jag av nöden har;
i köld, i sol bliv, Herre, hos mig kvar.

5. Som späd jag lades i din kärleks famn
och blev välsignad i ditt dyra namn.
Du mig ej lämnat, fast på villors stig
jag ofta svek dig. O, bliv kvar hos mig.

5. Ej fruktar jag, då du är när i nåd.
Då viker smärtan, aldrig fattas råd,
av gravens fasa ej ett spår är kvar,
och döden mist sin udd, när dig jag har.

6. Ditt kors skall skina för min blick, när sist
jag somnar in, o Herre Jesus Krist.
Då viker natten, morgon bräcker klar.
I liv, i död bliv, Herre, hos mig kvar.

Text: H F Lyte 1847 O Mannström 1920
Musik: W H Monk 1861

 

 

 

Fredag den 24 februari 2012

 

Vilken dag av biverkningar

 

Cortisonet har pillrat i kroppen, sov fem timmar vilket jag var tacksam och ssk för att jag ändå fick sova dem på förnatten medan tavegylet verkade.

 

Frukostkaffet var så äckligt, det smakade ännu mera tvål, mackan smakade tvål och inget luktar som vanligt.

Svullen och röd men fick ända en morgonkram innan sonen for til skolan. Äntligen en morgon där min massage hanns med

 

Jag vinglade fram genom huset, yr och på spattiga ben och det känns åter som jag ej sitter ihop i kroppen inte riktigt legogubbe än, men jag fumlar, har svårt att placera koppar  på fat ,bära etc. Det är tur att jag vet att det är cellgiftsbiverkningar.

Jag har sovit och sovit, orkade absolut ej hålla ögonen uppe  under förmiddagen. Illamående och ont i magen, hopklistrad hoptorkad mun, saknar saliv

 

Fick i mig ett halv ägg till lunch men vattnet smakade klorerad tvål med diskmedel i. Ja skratta ni men det är så det känns

 

Fick veta att prinsessan o jag inte fick dela  namn men det är en världslig sak.

 

I min lätt förvirrade värld insåg jag plötsligt att det är årsmöteshelg i kyrkan i helgen. Jag vill så gärna var med på årsmötet men som jag mått idag så orkar jag inte om inte ett under händer.

 

Jag undrade med min påhittige make om jag ej kunde få följa på Coop Forum och handla, inte gående men om han kunde skapa en ståbräda han kunde skjutsa mig runt på. Han kom med den mer eller mindre befängda idén hur han skulle lösa det. Till slut vred jag mig av skratt, för till saken hör att Coop har hållit på och byggt om i flera månader och jag har sagt att jag far inte dit förrän det är klart för att inte dräpa mig. Det är inte klart men bättre, men nu såg jag inför min inre syn hur vi rev ner all ombyggnad med vårt ekipage. SÅ jag tror vi lämnar den idén. Maken får fara och handla själv efter min långa lista

 

Nu är han hemma och nu har han bestämt att inte heller han far dit förrän det är klart.. Anledningen att det blev Coop o inte Maxi var att vi behövde toalettpapper och hushållspapper och det köper vi i storbal på Coop. Men nu fanns bara halvbalar och till ett dyrare pris så nu finns ingen anledning till att göra det. Och han hade fått leta efter allting. Så nu gör vi reklam för  ICA Maxi

 

Är lite mer vaken ikväll men fortfarande smakar inget. Maken hade köpt spanska jordgubbar för att muntra upp mig men inte ens det var gott.

 

Idag har jag som sagt inte gjort något mer än tillbringat livet i sängen, sovandes framför datorn. Den lever om så mkt så det blir som ett starkt kattspinnand sövande ljud.

 

Varför en överskrift om att Gud är som en glänta i skogen? Jag läste det ngnstans o det väckte mina tankar.

 

 

En glänta i skogen låter så vilsamt lockande

 

För att hitta gläntan i skogen måste man söka den. Man måste tro eller hoppas att den finns. Man kan tvivla på den men man kan ge den en chans.

 

En glänta kan vara just den plats där jag både får vila och brottas. Just nu brottas jag men önskar vilan. Men om Gud är där som en glänta i skogen är han ju med både i vilan och i brottningen.

Jag tänker på Jakob i Gamla testamentet som brottades rent fysiskt med Gud och kommer ihåg att jag predikade om det för ganska precis ett år sen. Jag var tvungen att läsa igen vad jag sa då och det blev så levande igen för mig. Den predikan handlade om den kämpande tron . och lika väl som jag då predikade även för mig själv behövde jag de orden igen ikväll

 

Så här slutade jag min predikan då och jag skickar det vidare i kväll

 

”Det är en nåd att få leva i natten, att ha ngn att brottas med om jag inte trodde på  en personlig Gud vem skulle jag då brottas med, ett opersonligt öde , slumpen?

 

Det är en nåd att få möta gryningen, få välsignelse

Det är en nåd att en dag kommer solen gå upp, en dag får alla varför sitt svar och till den dagen får vi leva i en ofullkomlig värld, där det är natt , där det är brottning till dagen gryr men en dag går solen upp”

Jag tror det är det här som sker i gläntan i skogen , det är Guds glänta och jag får var där tillsammans med honom.

Dagens tanke:  Blir åter en favorit psalm som jag återvänder till gång på gång

 

Gud, i dina händer vilar jag i tro
Vilar i din värme och din ro
Varje brustet hjärta,

varje skadad själ
Famnar du i nåd och gör den hel
Nära vill jag leva, nära dig, min Gud
I din omsorg finner själen ro
I din kärlek kan min kärlek gro

 

Gud i dina händer, får jag gråta ut
Gråten delar du tills den tar slut
Gud, du känner ondskan i din egen kropp
Att du delar smärtan ger mig hopp

Nära vill jag leva, nära dig, min Gud
I din omsorg finner själen ro
Nära vill jag leva, nära dig, min Gud
I din kärlek kan min kärlek gro

Gud, i dina händer lägger jag mig ner
När jag går till vila är du med

Dina händer bär mig genom rum och tid
Jag förblir i ljuset i din frid
Nära vill jag leva, nära dig, min Gud
I din osorg finner själen ro
Nära vill jag leva, nära dig, min Gud
I din kärlek kan min kärlek gro

 

 

 

 

Torsdag den 23 februari 2012

 

Tänk att vi är födda samma månad  den nya prinsessan och jag och att det finns en chans att vi får samma namn. Man kan bara önska den lilla familjen lycka till Och Guds välsignelse.

 

Jag vaknade till  en god hälsning från Tanzania på fb där R skrev att ”Gud är outgrundlig och den tröst jag kan se i allt detta det är att HAN ÄR DIN GUD också! Må han vara med dig idag, och alla dagar, må han ge dig all den kraft du så väl behöver och må du känna att Han OMSLUTER dig på alla sidor! Han som är IMMANUEL - Gud med oss!”

 

Hälsning som Gud visste att jag behövde idag. R visste det inte men Gud, och han använder språkrör över hela världen oavsett avstånd.

 

Idag flöt behandlingen på bra. Jag fick en masa premedicinering, alvedon, solicorteff, tavegyl,suscard, primperan och ev ngt mer som jag ej minns. Jag somnade ganska snart. Vaknade til när de tog blodtryck och satte igång herceptindroppet. Väcktes av telefon ngr gånger men somnade igen.  Hade superpersonal idag . Fick också veta att när de beställde min sjukresa igår hade de varit jättenoga på att säga var jag var så ngnstans efter vägen på beställningen lyssnade man inte efter.

 

Grannen GB kom upp och pratade en stund. Viktigt med såna delandestunder.  Jag var klar redan 16  och då fick jag mera primperan, Sen fick jag med mig cortison tabletter för att ta hemma i två dagar och tavegyl. Men denna gång klarade sig hjärtat bra och allergin blossade upp lite mer först mot kvällen men var uthärdlig. Tog ett bra tag att somna men samtidigt är det  inte så konstigt när jag sovit så pass mkt på sjukhuset och har så mkt cortison i kroppen.

Jag är vackert rödsvullen i hela ansiktet. Sonen tycker mina kinder är supersköna för de är så varma av cortisonet  medan jag gillar hans kalla kinder. Så vi tog lite värme/kyla av varann en stund, vi utbytte lite kärlek.

 

Idag smakade kaffet vidrigt , tvål smak ,o jag påmindes åter om hur vidrig all mat o kaffe smakade för två år sen. Nu har det hunnit ifatt mig igen. Gläds ni som har smak åt allt det goda ni kan känna.

Jag /vi behöver mkt förbön just nu

När Jag kom hem stod en fin orkide på köksbordet och väntade, en sort som jag inte har sen förr. Var rara MM som varit förbi med den. Blev så glad. Ringde sen på kvällen och tackade och hörde att stackarn hade haft ryggskott

 

 

Dagens tanke: Livet handlar inte om att vänta på att stormen ska passera utan det är att lära sig hur man dansar i regnet.

 

 

 

Onsdag den 22 februari 2012

 

En snabbuppdatering och hoppas ni fortfarande följer mig. Tack ni som fortfarande orkar/vill/vågar kommentera, det betyder så mkt

 

Viken jobbig dag. Har tillbringat 12 timmar på sjukhuset i för dåliga sängar för min onda rygg. Den är som ett sår.

 

Trevlig personal på onkologen mm, först löpte allt som på räls sen strulade en del.

Det positiva var att mina värden blivit jättebra, inte bara på gränsen så det måste vara alla böner och tankar.

Sen var det för sent ge herceptinet idag så då funderade de om  att ge det i morgon o  navelbinet på fredag. Men jag kände att tre dagar på raken på sjukhuset var mer än jag riktigt orkar plus att jag mår så dåligt på herceptinet  och att då orka åka in igen på fredag kändes inte kul. De räknade på timmar och är ju så gulliga så det blev navelbin idag och de lyckades trolla med knäna så jag fick eget rum. Tror aldrig jag sett mer patienter än idag på behandlingen Det var knökafullt.

 

Medan jag väntade på att giftet skull bli klart för att injiceras i min kropp kom grannen upp på sin lunch o pratade bort en stund

 

Jag sov mig igenom en stor del av eftermiddagen och det är jag så tacksam för , fick tavegyl intravenöst även idag och ska ta det även till kvällen. Men får ej ta det förrän min man kommit hem.

 

När man får lämna över ansvar till personalen känns allt lättare även det som är tungt.

 

Hann få allt Navelbin på behandlingen men 500 ml natriumklorid som ska ges lika sakta på mig som navelbinet hanns ej, så då skulle jag få ligga på avdelningen. Innan de fått upp mig med säng, dropp och rollator gn alla trånga passager hade vi skrattat många gånger men vi kom upp.

Jag fick eget rum och genast frågade dom  om jag ville ha middag. Vilken skillnad mot på vissa andra ställen där man nekat mig mat som jag skrivit om förr.

 

Det fanns bara fiskfilé kvar men det är ju lättsmält men som vanligt är det ont om grönsaker utom de koka vidriga.

 

Sen kom vi till lögnerna . Men de var inte på sjukresor utan på taxis beställningscentral. Returen hade beställts två timmar i förväg. När jag väntat fem minuter  över betällningstiden ringde jag o frågade om de var i närheten så jag skulle möta dem i entréen , ja sa de först men sen sa hon de kan  nog komma upp. Ingen kom .

Jag väntar en halv timme, ingen kommer, jag börjar ha så ont att det är kris i ryggen. Ringer igen, frågar var de är , jo men han kommer nu, ja sa jag, har de rätt plats var jag  ligger. Nej det hade de inte, ger dem rätt adress och väntar.

Ingen kommer. Ytterligare en halvtimme går. Då ringer en på taxi o säger chauffören hittar inte dig. Det är ju låst på behandlingsavdelningen sen kl 17.

Jag förklarar var jag är igen mycket noga plus påtalar att jag redan gjort det för en timme sen.

Det går ca  en kvart till. Då kommer chauffören. Då hade hon på taxi enl honom strulat om var jag var, men till slut hade talgdanken landat hos honom vad hennes koder betydde.

Då var jag ganska irriterad och krävde en förklaring. Men nej han hade inte gjort ngr fel, men felet han hade gjort var ju att ta på sig tre resor till samma klockslag. Och de övriga de ljög ju bara.

 

Jag kan acceptera förseningar om jag får en sann förklaring. Varför inte säga sanningen då kan jag vila bättre, våga gå på toa, ringa ett samtal. Nu fick den stackars personalen springa som jojo för kolla om jag åkt. De skulle ju renbädda efter mig innan nattpersonalen kom.

 

När jag då kom hem ser jag att garageporten är öppen. När jag kommer in visar det sig att strömmen gått i halva huset. Sonen hade försökt kolla med jordfelsbrytaren o klättrade upp för se om ngn propp gått. Men jag misstänkte huvudströmbrytaren och dit vågade jag ej mig i ficklampssken plus klättra så ajg fick ringa maken på jobbet så han fick koma hem .Och det var huvudströmbrytaren

 

Så nu frös mina pelargoner o fuxior om inte Gud bevarade dem för det var svin kallt i garaget efter att det stått uppe i två timmar o det hade ju inte sonen märkt.

 

Nu är jag så slut så jag vet inte hur jag ska orka komma i säng.

 

I morgon blir det en lång jobbig dag igen. Behöver mkt förbön

 

Dagens tanke: Våga lämna det mörka i Guds händer och lita på att du är buren

Fettisdag den 21 februari 2012

 

Vaknade alltför tidigt fast jag var så trött men tankarna snurrade. Kände av att jag gjorde illa mig i går men det är inte sämre i all fall. Ass såg att jag var rejält svullen på h sida. Har nog en stukning i h handled men kompressionsbandaget gör nytta även där. Men det känns nu när jag skriver på datorn att det är ont

 

Skönt att min ass är tillbaka och hon kom med en födelsedagspresent, flera pkt älgkött och det blev jag ju jätteglad för o det känner jag fler som kommer bli.

 

B fr onkologen ringde och gav mig tid för imorgon, kl 8 ska jag vara där för provtagning. Sen läkarbesök och så får vi se om det blir behandling.

 

Solen sken från en klarblå himmel och det droppade så härligt från taket. Gjorde ngr semlor så jag kunde bjuda ass på. Hon tyckte mina vann i tävling Nisses, Hagabagarns och Nk;s. Det är ngt spec med hemgjord mandelmassa.

 

I går kväll ringde Californiadottern Så roligt få prata en stund, för det var så länge sen . Gläder mig så åt vad hon får vara med om och lära sig.

 

Fick en tid med min själavårdare och det var behövligt. Kände vilken skillnad det var kontra kuratorn igår. Att få sätta ord på tankar och få förbön kan betyda så mkt. Att få det poängterat att vi bärs av Gud och av andra, och fast jag vet det, så behöver även jag höra det ibland

 

Kommer ihåg en sång vi sjungit i kören som säger så mkt så den delar jag med er. Många ggr känner vi att livet trasas sönder men då kan Gud låta ett hoppets frö få gro i oss

 

Gud, när livet trasas sönder ...

Sv. ps. 780:1-5

Gud när livet trasas sönder
när gemenskapsband bryts av
och vi saknar kraft att hela
ge oss stillhet utan krav.

Genom Andens stillhet vidgas
våra snäva perspektiv
Vi bekänner våra brister
Du förlåter med ditt liv.

Du som ständigt i oss såras
du som alltid lider med
frigör oss från det som varit
ge oss längtan efter fred.

Gud som gör allt nytt i Kristus
låt ett hoppets frö få gro.
Sänd oss ut med din försoning
ge oss styrka ge oss tro.

Gud låt tron bli än mer trovärd
gör vår kärlek än mer sann
Ge oss lyhördhet i mötet
hjälp oss se dig i varann.

F. Kaan / P. Harling 1988

 

Till middag blev det miniportion av bruna bönor o fläsk. Supergott. Min mage har hållit sig bra idag förutom att jag hade en sån där konstig smärtattack på em

 

En pos sak med att jag inte fick behandling igår och i dag var att jag kunde vara med på Kreativ kväll på kyrkan. Fick goda vännen P med mig som dessutom visade sig känna en annan där. Vi pysslade med decoupage, att göra askar mm.

 

Vi fick även skriva upp önskemål omvad vi vill ha på kommande tisdagskvällar. Några önskade smycketillverkning och frågade om inte jag kan lära ut det och det kan jag ju. Så vi får fundera vad de vill lära sig.

 

Vi hade turen att få semlor från Nisses konditori som hade fått fel på kassan och därför inte kunde sälja 200 st. Vi fick var sin plus att jag kunde ta  hem till make och son. Mäktiga men goda

 

 

Sen slutade kvällen med en lite aftonbön i andaktsrummet. Det var så fint där inne med levande ljus och mysigt avskalat, hur det nu kan vara både och. Vi lyssnade till en visa och sen läste Senitha ur Ps 139 hur Gud skapade oss i vår moders liv och hur han har tankar om oss och vårt liv. Sen var det en stilla stund där man kunde tända ljus, be eller bara vara

Det var vad jag behövde som avslutning på dagen och så bad de för min sjukhusdag i morgon. Så skönt. Tänk att få vara innesluten i vänners omsorger o böner.

 

Sonen avslutar kvällen med att säga ”mamma var nu inte uppe för länge”. Visst är det det mammorna brukar säga till sina barn? Men jag är en kvällsmänniska det vet han.

 

Nu ska jag curla mig själv med att göra morgondagens förberedelser.

 

Dagens tanke: Man får lov att känna sorg när det smärtar. Det är precis lika självklart som att känna glädje över någonting bra

Måndag den 20 februari 2012

 

Ja så kändes det idag. Där kämpade jag mig iväg till sjukhuset med trötthetsskavande i ögonen, och med min curlade mstsäck. Rollatorn hade frysit ihop till en klump och hjulen vägrade snurra. Tack vare den äldre pensionerade taxichauffören som hade gentlemannatakter i sig så lyckades vi med gemensamma krafter ta oss till taxin. Han gick baklänges o drog mig framåt med dessa trilskande hjul.

 

Väl framme stressade jag upp på behandlingsavdelningen där var de kort om folk så det tog ett tag innan proverna blev tagna och under den tiden hann kuratorn kommaoch söka mig.

Vi förflyttade oss till ett vilrum. Det var länge sen vi sågs men jag vet inte om jag får ut ngt av det. Hon är trevlig men det händer inget i processen. Saknar mina gamla.

 

Sen kom doktor I. Hon noterade alla mina besvär och vill jag ska äta primperan under flera dar .Jag hade fattat att det bara var för illamåendet och tog inget när jag tyckte att jag klarade det ändå Men den är bra för tarmperistaltiken också så därför ska jag ta den. Dessutom ska de öka cortisonet o tavegylen för kroppen ska ha en chans klara av mina allergiska reaktioner på behandlingen. Så nu blir det klättra på väggarna igen. Ja cortisonet gör mig sån.

 

Sen vi prata om allt det, säger hon det blir ingen behandling idag för dina värden är för dåliga. Dessa eländiga vita blodkroppar som aldrig återhämtar sig. Men sa hon tröstefullt då kanske din mage hinner bli bättre!! Usch nu föll all min planering igen.

Ska ta nya prover på onsdag o är dom bättre då får jag behandlas men då först med herceptin för att de ska hinna med det på behandlingsavdelningen. Är de vita inte bra så blir all behandling på måndag  om en vecka.

 

Jag känner mig lite arg o less. Men det är ju inte hela världen.

Kom på att kanske Gud ville jag skulle få äta bruna bönor med fläsk o semlor i alla fall, det hinner jag ju nu.

 

Ute är det solsken och supervackert. Önskar så jag kunde gå ut. Min ass bil strejkade  i morse så det blev kort dag  och hon måste gå en timme tidigare för ta sig hem så nu blir jag ensam tills maken kommer , får ta det lugnt och vila.

 

Tänkte gå en minut till på mitt promenadband och då började det rusa, jag hade inte observerat att jag tryckte in knappar på handtagen, hann bli så rädd, men lyckades ta mig upp på kanten och få akutstopet att fungera. Har ont i foten och är spänd i hela kroppen men ber till Gud att det ska gå över. Fy varför ska sånt hända mig som är så skör?

Sonen bad just för mig och som han sa det kunde gått värre och det är sant.

 

Dagens tanke: Det finns inga problem, bara olika lösningar
på ovanliga situationer

 

 

Söndag den 19 febr 2012

 

Urusel natt. Somnade halv fem på morgonen. Använde de vakna timmarna till att be  men jag suckade verklgien om att få somna. Sen vaknade jag halv nio o kunde inte somna om.

Min mage är inte överens med mig, bara värker

 

I alla fall slog maken på tv4 och där var en röst jag kände igen och mkt riktigt så var det  Mikael Wiehe. Han sjöng en sång vars text var så kristen, så vi sa undrade om han förstod det själv.

 

Du är med mig vart jag går ,

du är med mig vart jag far

genom månader och år

Du är med mig alla dar

 

Det är ju just det Jesus är, han är med mig överallt. Ser allt hör allt och lämnar mig aldrig. Kände också att det här är en sång man kan sjunga på bröllop för texten är underbar.

 

"Över vida oceaner
emot fjärran horisonter
över hav och kontinenter
genom skymningar och dagar
har vi färdats med varandra

Vi har vandrat samma vägar
vi har burit samma bördor
vi har sett samma stjärnor
vi har sjungit samma sånger
vi har delat samma drömmar

Du är med mig vart jag går
genom månader och år
du är med mig alla dar
du är med mig vart jag far
du är den jag kunde va

som broar över djupen
som skuggor under träden
som eldarna i natten
som stigar genom snåren
har vi varit för varandra

vi har delat samma minnen
vi har burit samma längtan
vi har sett med samma ögon
vi har trott på samma löften
vi har stått på samma sida

Du är med mig vart jag går
genom månader och år
du är med mig alla dar
du är med mig vart jag far
du är den jag kunde va

Och ingenting kan splittra oss
och ingenting kan söndra oss
och ingenting kan slita oss isär
och ingenting kan få oss
att överge varann
stormar kanske tystar oss
skuggor kanske slukar oss
sorger kanske tvingar oss på knä
men ingenting i världen
kan lösa våra band

Du är med mig vart jag går
genom månader och år
du är med mig alla dar
du är med mig vart jag far
du är den jag kunde va"

 

Den är både  en bön och en bekännelse.

 

Ute hade det snöat så förskräckligt så maken höll ej på få upp köksdörren. Ut och skotta. Tack gode Gud för våran lilla snöslunga. Jag tittade upp på taken och tänkte tack o lov för skottningen igår  när jag ser hur mkt nytt som kommit i natt

 

Vi var i tid till kyrkan. Vi hade en våga växa dag som den kallades. Ingrid Lundström från Uppsala var här och det var sammanlyst med fler EFS föreningar här i stan. Jag var tvungen välja bort morgon bibelstudiet för att orka resten.

Härlig lovsång mötte oss när vi kom in i kyrkan, det ger en fantastisk stämning. Ingrid predikade över texten där Bartimaios, en blind tiggare sitter vid vägkanten och tigger o så kommer Jesus och han ropar Herre Hjälp. Det behövdes inte många ord för att Jesus skulle förstå nöden. Så vävde hon in olika skeenden i Sverige idag där Gud möter människor.

I DN stod för en tid sen att svenskarna ber som aldrig förr. Ateister som förnekar Gud ber ändå Härligt.

Hon ställde också frågan Hur viktig är Gud för oss, får det påverka min vardag? Vad prioriterar jag, finns vilodagen kvar som ett möte med Jesus i gudstjänsten?

Jesus är på riktigt, han ser mig på riktigt och hör mig på riktigt

Kände igen mina tankar kring förberedelserna för förra helgen och sången ovan var som en förberedelse för det jag fick i kyrkan.

 

I förbönen fick jag lämna över min sjukdom, mina nära och kära på nytt. Likt Bartimaios fick jag ropa Herre hjälp och veta att Jesus var mig lika nära.

 

Sen var det förstärkt kyrkfika med mackor för att vi skulle orka seminariet.

 

Träffade CH som hade med sig en hembakad limpa till oss. Så gulligt

Jag gick på ett seminarium som handlade om hur vi ska nå ut med budskapet till våra grannar. S har varit i England på studieresa och delade med sig från deras sätt att jobba. Hur omsätter jag det jag fått till en värld utanför, och vad är jag beredd att satsa? De har mkt mindre medel än vi men de verkade brinna och omprioritera i sitt liv. Dessutom gav de ej upp när de kom till pension. En av de drivande krafterna var 70 år och hade ett förflutet på BBC och han hade en massa idéer och fick igång de andra. Så det finns tid för en ny karriär när vi går i pension

 

Den sista av slutande samlingen fick jag avstå för jag hade så ont i magen att jag bara behövde få komma hem. Det känns gruvensamt med behandling i morgon om jag ska ha så ont i magen redan innan.

 

Mina snälla karlar har gjort ett jättejobb efter middagen. De har skottat sig genom en meter djup snö till friggeboden för att jag ska få tag i krukor till vårsådden.

 

Min mage har fått 8 vitpepparkorn och fyra dimeticon så få se om smärtan släpper. Nu ska jag packa för heldag på sjukhuset imorgon o på tisdag dvs mat och sysselsättning de timmar jag ej sover.

 

Dagens tanke: Tappa inte förmågan att vara personlig med Gud för Herren ser dig på riktigt , Herren här dig på riktigt och Herren älskar dig på riktigt

Lördag den 18 februari 2012

 

Fick sova en bra natt. Seg morgon med lite dator och telefon,

Ute stormade det och jag såg den utlovade takskottningen insnöad. Maken och sonen hade planerat att ge sig i kast med all snö på garagetaket, förråds tak och den del som går över dotterns rum. Men nu såg jag takras framför mig eller hjärtinfarkt hos mannen.

 

inte vårt hus men nästan

Det är så gräsligt med snö på taket så man undrar hur länge det ska hålla för belastningen?

Maken gick och la sig igen men efter lite mer sömn beslöt hanoch sonen att de skulle ge sig i kast med taket. De hade inte hållit på så länge så kom de in igen för det var vidrigt på taket. Då trodde jag att de gett upp men de kom för klä på sig dubbla mössor, mera vantar och halsdukar så de skulle stå emot vindens pinande piskande.

 

 

Själv låg jag inne i värmen och fikade med goda vännen P som kom och grattade mig. Fick en fin tulpanbukett och ett hjärta som hon gjort som fönsterhänge. Jättetrevlig eftermiddag

 

 

 

Jag fick även sälja ett av mina handsydda armband så nu pryder ett lila och vitt armband hennes arm, här ser ni ett likadant fast i turkos , glömde fota hennes

 

 

 

Till sist var den värsta snön nerskottad. Men nu är jag utan ramp för där ligger det mesta av snön. Men tack och lov . Taket håller ett tag till nu och maken fick ingen hjärtinfarkt. Ifjol fick han så ont åt hjärtat när han skottade så därför var ajg orolig. Men jag tror de vilade litet mer när de var två och kunde stanna upp och prata lite med varann.

När de kom in satte snöandet och blåsten igång ännu värre så då var de glada att vara klara.

 

Sen lagade maken middag innan an for på Maxi och gjorde veckans handlande. Jag hade ju missat kameraladdaren till dotterns kamera när vi skickade paketet så han skulle skicka den idag. Posten är inte klok de tog 100 kr i porto för det. Fy vad jag grämde mig för den misssen. Hoppas nu bara att allt kommer fram.

 

Ikväll har jag haft så ont i magen igen, det bara värker och värker. Vet snart inte vad jag ska äta, undrar om jag ätit för fett igen? Det tar så mkt kraft av mig. Sen lite annan oro gör inte saken bättre. Men får överlämna det också till Gud. Tur att Bön inte är begränsad av avstånd åt ngt håll, varken här på jorden eller uppåt. Det handlar mer om att kunna lita och vila idet.

 

Fick ett  fint mail av ngr bönevänner jag lärde känna i somras. Det kom just i rätt ögonblick så jag ser det som Guds omtanke om mig.

 

Läste på facebook idag nedanstående rader som får bli dagens tanke

 

Dagens tanke "Lyssna på vad du säger om dig själv

Vad du tycker om dig själv hörs på hur du uttrycker dig
Det talar om för andra vad de ska tänka och tycka
om dig
... Beskriver du  dig själv med kärlek och respekt ?

Eller berättar du alltid vad du inte kan, vad du skulle
kunnat göra om du inte hade varit så
dum/klantig/opraktisk ?
Ord är makt och så som du säger du är, är det risk du kommer bli

Dessutom blir du behandlad så av andra !” Slut fbcitat.

Jag tilläger

Säg  goda positiva saker om dig själv, för säger du goda saker om dig, tänker du goda tankar och tackar Gud för allt, då förändras din tankevärld och då förändras du och du blir alltmer lik det goda som du vill vara. Ja du blir allt mer lik Jesus.

 

 

 

Fredag den 17 februari 2012

 

Sov oroligt så jag var så trött på morgonen.  Men idag kom ass i tid.

Det har gått bättre för henne idag så jag har kunnat sova en stund på förmiddan.

 

Tidigt i morse fick jag ett meddelande från dottern att hon uppdaterat bloggen. Gå in och läs och gläds

 

Har satt ner de okrukade sticklingarna i jord. Hoppas de ska ta sig.

Med posten kom mera gratulationer, dels från EB o R i Blåsmark och så från svärmor .

 

Så ringde en vän från min Alftatid.  För massor av år sen var vi tillsammans där och tränade på Alfta rehab. Jag skickar alltid julbrev till henne och så även i år. Så roligt höra av henne men också hon är svårt prövad.

 

Livet är inte lätt men ibland syns ljuset mer när det är mörkt fast det ä samma ljus. Inte så jag förespråkar lidande men ibland kan det få den kraft vi lever av att synas tydigare.

 

 

Tänker på en mening i dotterns blogg

”Hans timing är alltid den bästa även om vi måste gå omkring och vänta en tid som känns som 100 år.”

Så är det men vi förstår det inte förrän efteråt om ens då.

 

Min ass var tvungen få sluta tidigare för hennes mamma skulle till doktorn och hade ingen tolk. Tänkte att jag skulle klara mig ensam om jag låg stilla i sängen . Men just innan hon skulle fara så fick jag såna smärtor i skuldran helt akut. Kunde inte röra mig, det bara hugg. Maken som just var hemma på sen lunch, fick hjälpa mig upp ur sängen, sen masserade han mig i stående och då  lättade det. Förmodligen var det ngn nerv som kom i kläm.  .Men jag vågade  vara själv, har ju telefoner bredvid mig. Men var slut resten av eftermiddan och kvällen så ngt var det som tog på rejält.

 

Maken hade tänkt fara och handla men ville inte lämna mig själv då sonen var på kyrkan. Nu ikväll har jag haft så ont i magen igen. De dagar jag inte har det tror jag att det gått över men magen är lättretad.

 

Läser om den del som facebokfastar men kom fram till att fb o datorn är min räddning de dagar jag mår som pestigast och inte orkar göra något. Då kan jag ligga med datorn framför mig o läsa utan krav och somna till och ändå känna mig delaktig av livet. Min fasta handlar nog mer om frånvaron av hälsa ( inte för att den är frivillig) och att jag får avstå så mkt av livet och människor mina sämsta dagar. Dagar då jag är extra infektionskänslig, dagar då smärtan är för stor för att orka umgås eller ens att ringa själv. Dagar då hela mitt inre är ett slags oavbrutet samtal med min Herre och Gud. Dagar då jag får avstå riktig mat för att magen inte tål det.

För mig blir det en fasta fast mycket i den inte är frivillig, men det blir ngt jag ändå avstår och där jag utnyttjar tiden tillsammans med Gud.

 

Dagens tanke: Your worst day with God will be better than your best day without Him

 

 

 

 

 

 

Torsdag den 16 februari 2012

 

Våren är här ja åtminstone hoppet om våren, för idag så började Plantagen sälja sticklingar, surfinia, pelargon och fuxia. Så vi kastade oss i bilen innan körövningen för att inhandla. Ute ven blåsten och snön yrde kring rutorna men nu finns hoppet om en annan tid. Jag handlade både till mamma och systrarna och till mig.

 

 

Men bakåt i dagens händelser så började morgonen med irritation att den vikarierande  ass inte kan passa tiden.  Börjar man en tid kan man inte komma en halvtimme senare.

 

Det gick lite bättre för henne idag men hon förstår inte om jag inte visar henne i handling så jag blir så trött.

 

Med posten kom en rolig födelsedags present från M. En ljudbok med Karin  Berglund och hennes  blommor. Ska bli så kul lyssna.

 

 

Tänker lyssna när jag går på gåbandet men det tar ett tag innan jag kommer få höra nå många meningar. Idag ökade jag träningen till 90 sekunder och det gick bra

 

Jag fick en kallelse för hjärtultraljud på måndag, men då har jag ju cellgift så jag fick ringa och säga att jag inte kunde så då måste de kalla mig på nytt.

 

På em kom goda vännen V med ass på besök. De sjöng så vackert för mig och jag fick en chokladask och sa hade de med semlor till fikat. Jag passade på att uppvakta V med örhängen i hennes älsklingsfärger. Hon blev så glad.

 

I kväll startade kören och nu var det fler än jag som var där. De skrattade åt mitt föröska tt sjunga förra veckan

Vår körledare överraskade  med att säga att de skulle sjunga för gårdagens födelsedagsbarn som var jag.   Så kul.

Vi började med fem nya sånger, några har jag sjungit i andra arrangemang.  Kul

Dagens tanke:

 

 

 

Var det 27 eller 38 eller vad var det jag fyllde? Själv känner jag mig som 27 men mamma säger ngt annat. Min vik assistent trodde jag var 38, inte en dag mer så, för detta  måste jag förlåta  henne all annat strul

 

Morgonen började supertidigt med att telefonen väckte mig långt innan det var vaken dags. Supertrött famlade jag efter telefonen och när jag äntligen svarade var det pålagt. Sen kunde jag inte somna om vilket var synd för jag hade  sovit så dåligt under natten, hade så svårt somna.

 

Morgonen blev lång för det dröjde innan maken och sonen kom sjungandes med ljus och presenter och tårta. Fick eldkorg av maken och papperstuggare av barnen, lakan, jättefin hjärtask med bibelord o  hudkräm av mamma, grej till växthuset av syster E och kort med posten av vän.

 

Sen blev det lång väntan i sängen för den vikarierande assistenten kom inte. Ringde till slut Frösunda för att höra. Enl dom hade hon försovit sig men var på väg. Så till slut hör jag henne ringa på dörren men hon begriper inte att hon ska öppna dörren och gå in. Jag låg o skrek kom in, inget händer.  Ibland undrar jag var tankeförmågan o det egna initiativet är. Känner man inte efter om dörren är låst?

 

Till slut var hon inne. Men det är inte lätt ha vikarie. Hela min kropp blir spänd för här gick inte informationen in, trodde aldrig jag skulle få komma upp ur sängen.

 

Det blev en jobbig dag för hon förstod inte information, hon sa ja när jag frågade om hon förstått men det funkade inte i verkligheten så jag fick stå med henne hela förmiddan vilket ledde till total uttröttbarhet och svimningskänsla.

 

Så här får det inte vara, och det värsta är att min ass blir nog borta hela veckan.

 

 

Men i övrigt har jag haft en fantastisk dag.

En budfirma ringde och frågade efter ngn med liknande namn som min man. Nej sa jag ngn sån bor inte här. Men har han inte beställt ett gåband? säger hon. Då förstår jag att min man lurade mig i morse, för då sa jag lite försynt,” det blev inget gåband”. Nej sa han, jag tycker du är för dålig för det. Men han hade beställt det redan för en vecka sen. Nu kom de hemkörande med det. Så glad jg blev. Nu är det bara att be till Gud att jag kan träna.

Maken har monterat det och jag har gått i en minut idag och det gick bra

 

Goda vännerna M och M ringde o grattade mig. På em kom B med blommor, bullpåse, kakor och choklad  och vi fikade ihop.

 

 

Sen kom vännen M och hade köpt kaffekoppar, fina blåvita somriga , så nu blev det mera kaffe.

 

 

 

 

 

Tur vi hade rester från igår till idag för middagen blev sen för stackars sonen

hade prov i idrott och hälsa med start kl 16.

 

Så var det bara att snabbstäda innan maken for på jobbet igen och jag skulle ha sammanträde. Däremellan fick jag en jättetulpan bukett från UK , en gammal bibelskolkompis, med ord om förböner. Så överraskad och glad.

 

 

Skyndade mig att göra i ordning tackpresenter till två i Gus som ska sluta och gjorde presentaskar också. Typiskt att allt ska strula när man har bråttom så jag fick göra om askarna fyra gånger. Letade efter några visa ord att ge dom.

 

Jag hann klart innan de kom. DÅ fick jag en kaka av G och choklad av IL som present.

Vårt sammanträde gick bra. Det kändes vemodigt att G o A ska sluta, de har betytt mkt för Gus o för mig. IL bjöd på goa smörgåsar och min födelsedagstårta, som jag missade fota, smakade jättebra

 

Så här mkt uppvaktad har jag inte blivit ngnsin utan att fylla jämnt. Dessutom över 100 grattis hälsningar på Facebook och fler grattis hälsningar på telefon, mail, blogg och sms

 

Och sist men inte minst en hälsning från dottern i Californien. Denna vecka har de Internet tystnad men hon ville ändå gratta sin mamma. Det betydde mkt för mig.

 

Jag känner mig så lycklig och tacksam. Tänk att jag har så många vänner. Tack gode Gud för att jag fått så mkt gott i livet och av livet.

 

Dagens tanke: När man haft riktigt bråttom måste man stanna upp och vänta på sin själ

 

gårdagens fina orkidé

 

 

 

 

 

 

 

Tisdag den 14 februari 2012

 

Vilken dag det blev.

Både upp och ner.

Först förstörde han på sjukresor mitt morgon humör. När jag snällt och vänligt beställer min resa så blir han sur för jag ej kommer ihåg tandläkarens namn, jag försöker säga att jag kan inte kliva upp o hämta den utan i så fall måste jag ringa upp igen. ”Ja då kan inte taxi chauffören hitta dig”.

Men hallå det finns ett litet väntrum hos tandläkaren, hur svårt kan det vara att se mig?

Så bad jag att få beställa returen, nej det fick jag inte det skulle tandläkaren göra. Ja men sa jag , "jag har ju lov att få beställa min retur själv", "nej det gäller bara från strålbehandlingen" säger han då. Ja men säger jag "ska jag då behöva vänta i flera timmar på att jag får en bil när jag kan under lätta för alla om jag säger när jag ska hem. Då slipper ju chauffören lasta ut båren". Ne se det gick inte alls. Då kände jag att här är det ingen ide att försöka få ngn som inte vill förstå att förstå. Så maken lovade hämta mig

 

Sen var min morgonbön förstörd, fast jag läste bibeln så var jag så ur humör att jag hade svårt att se vad det stod

 

Sen sa  min ass att hon kände att hon mådde dåligt så hon for hem. Jag for till tandhygienisten och maken hämtade mig.

 

Med posten kom alla hjärtans dagskort från mamma och syster E. Vi är urusla på fira alla hjärtans dag eftersom jag fyller år efteråt. Men sonen tycker inte det gör något. Skickade cybergrattis till dottern

 

Så väntade jag på att Frösunda skulle ringa för jag behövde ju en ass för eftermiddan. Men de lyckades inte utan fick ringa till mina bekanta. Så snälla I kom och jobbade.

 

Maken hämtade alla hjärtans bakelserna som skulle bjudas på på  Frösunda för jag orkade inte ner  igen.

 

 

Jag fick även en födelsedagsbukett i förväg. Så gulligt av Frösunda

 

 

Så I och jag fikade de goda bakelserna.  Sen kom kusin M med tulpaner till moster från fam S. blev jätteglad

 

 

På kvällen Kom P o K och uppvaktade mig. Har man nu sett till att man har sammanträde på sin födelsedag så är det ju kul få komma en annan dag. Jag fick en jättefin orkide, choklad o kakor. Men bild på den får ni imorgon för jag har lagt mig när jag skriver detta

 

Så dagen som började så dåligt vände och blev en jättebra dag. Tror min irritationsbön ändå hade effekt, dvs Gud såg till att min irritation försvann och jag fick en bra dag. Tack Gud

 

Dagens Tanke: Gud är nära där man visar varandra kärlek

 

Måndag den 13 februari 2012

 

Ny dag som försvann i ett nafs. Idag ville min kropp inte det jag ville. Svårt veta om försämringen är biverkan eller av gårdagen men jag känner igen smärtan som biverkningssmärta.

 

Vad det än beror på så har jag inte orkat göra något, jo jag har vattnat blommorna och delat lite frön som ass o jag beställde ihop, dvs 10 minuter i upprätt ställning

 

Fick ett vykort idag från rara C. resten var reklam.

 

Den här veckans alla kvällar är upptagna I kväll är det bönegrupp. Blir trevligt för alla kan vara med. Imorgon får vi besök. Onsdag har jag sammanträde och torsdag kören, så det gäller att jag är pigg. Men det är roligt få ha en intecknad almanacka ibland.

 

Till veckan är det ju behandling igen. Fick just en inbjudan till pysselkväll på kyrkan nästa tisdag men det lär jag inte fixa hur gärna jag än vill. Men det roliga  var att det ska vara återkommande varannan tisdag så några tisdagar ska jag väl kunna klämma in.

 

Känner av ont i halsen. Hoppas det ger sig så jag inte missar behandlingen till veckan

 

Dagens tanke: Kom alltid ihåg att du är helt unik precis som alla andra

 

 

 

 

 

 

Så tacksam ingen smärta

 

Söndag den 12 februari 2012

 

Så var då denna söndag inne. Sov gott. Var i god tid till kyrkan där vi träffades i gudstjänstutskottet och gick igenom gudstjänsten och bad för den. Allt kändes lugnt.

 

Tack för alla förböner. Tänk jag kände inga smärtor när jag predikade, bara ett stort lugn och Guds närvaro. Inga tankar på att jag är sjuk eller har svårt att stå eller lätt för att svimma. Gud höll mig under armarna. Det var så roligt att få predika och dela det Gud hade lagt på mitt hjärta

Det var en lyssnande församling. Allt i gudstjänsten satt ihop det kändes att Gud varit med och planerat den. Fina delgivningar, fint med flöjt, det är verkligen Guds instrument, det öppnar upp. Fin förbön .

 

Jag predikade om Det levande ordet och om vad Gud vill ge oss i det. Ville verkligen få fram vikten av att läsa bibeln och att umgås med Gud. Det är inte alltid lätt att ta sig tid att läsa men jag hävdar att det är den viktigaste läsningen för att vi ska kunna fungera i vår vardag. Vi kan curla oss själva och lägga fram Bibeln vid vår frukosttallrik kvällen innan så finns det förberett när vi är stressade. Predikan fick landa i fyra saker som Jesu vill ge oss varje dag,  bekräftelse, helande, mod och hopp. Och över allt detta vilar Guds nåd.

 

A sjöng en så fin sång om nåden och efter mkt letande hittade jag den på spotify. Det är en låt som man behöver lyssna till många gånger. För varje gång hör jag mer i den

 

http://open.spotify.com/track/6qjn3YW5Bv3QU3k1PRIE6H

 

. Som bonden tar ett fång

Som bonden tar ett fång av markens
gröda
och lyfter den i tacksamhet mot Gud
Så bär jag fram min vardagstyngd och
möda
Och låter den stå naken inför Gud

Min tro bär inga dyrbara juveler
Jag kommer utan smycken till ditt hus
Mitt liv är bara längtan, bara hud
Så kläd mig med din nåd. Du är min Gud.

 

Det kom så många och tackade för predikan, ssk roligt var det att det var så många unga som gjorde det och delade sina tankar med mig.

 

Sen skulle jag bli intervjuad av två gymnasieelever. Jättegulliga var dom och bra frågor hade de. De hade varit lite nervösa innan de kom till gudstjänsten men sen känt sig hemma. De var nöjda med mina svar o jag sa de fick mejla om de undrade mer.

 

Sen hade vi en fin bönesamling med Bernt Alexandersson. Han delade sin kallelse om bön och det kändes jättebra för oss förebedjare att få den timmen. Vi planerar att träffas fler gånger.

 

Vi for förbi Claes Olsson o jag prövade gåbandet i två minuter, det gick bättre men jag känner av ryggen så det är svårt att veta vad som är klokt. Men nu ikväll har smärtan släppt.

 

Idag gjorde sonen middag för han insåg att på min födelsedag går han veckans längsta dag i skolan så då hinner han inte.

 

Ikväll har vi fikat av det goda brödet  som snälla  I och L kom med och som de bakat i bagarstugan. Fick två påsar i kyrkan Det var så gott.

 

Jag känner mig så obeskrivligt tacksam för denna dag.

 

Dagens tanke: Helande är inte frånvaron av minnen, helande är frånvaron av smärta (ur min predikan)

Lördag den 11 februari 2012

 

Ja kan Sara ha svarta handskar i melodifestivalen så kan jag ha mina svarta armbandage  i gudstjänsten. Så var det bestämt Då slipper jag skämmas

Det blev en hemmadag idag. Insåg att mina krafter inte räckte till ngn pärldag, ssk med tanke på mogondagen.

 

Har inte gjort något i dag mer än supportat sonen i skapande av ett smycke till flickvännen på alla hjärtans dag. Så nu är han också i smyckebranchen. Han till och med fick skapa en egen kartong i scrapbookingpapper och  sen göra ett scrapbookingkort. Det blev bra, han får godkänt.

 

Maken lagade middag idag, fläskkotletter med grönmögelost. Hans paradnummer förutom bullens korv. Det blev gott.

 

Fick ett lessamt telefonsamtal, en god  och en förebedjare  som blivit så sjuk . Ber att Gud ska vara nära henne och hennes barn. Så svårt det är när folk man känner drabbas så svårt. Gud grip in med helande är det enda jag kan sucka.

 

I kväll har vi fikat K:s goda bullar som maken fick för att han lagat hennes gitarr. Tittat på melodifestivalen. Min favorit Sonja Aldén gick inte vidare. Fin text och bra röst. Men det är ju inte det som slår.

 

Hade tänkt färdigställa lite halvfärdiga smycken idag men det slutade med att jag rev upp, jag kan inte hitta igen var i mönstret jag är. Pärlorna är bara en mm stora och så lika i färgen att jag inte ser i eldsljus. Trist.

 

 

Dagens tanke: Varje morgon har vi en möjlighet att börja om och
reparera gårdagens misstag – tidvattnet sopar varje dag stranden ren på nytt.

 

 

 

Fredag den 10 febr 2012-02-10

 

Tack för alla fina kommentarer.

 

Åter störs min sömn av telefon signal men denna gång bara i min söm, vaknade och insåg att jag dragit ut telefonen i går kväll för att inte väckas. Var ju rädd att ass skulle ringa o sjukanmäla sig.. Jag måste ha fått sån skräck för att det ska ringa på natten att jag hör det som inte finns.

 

Ass kom och mådde bättre. Snabb uppstigning för jag skull ju till sjukgymnasten. Det var en sjukgymnast som jag kände igen från bassängträningen på kardiologen. Hon berättade att hon blivit så glad att ngn,dvs jag hade egna förslag för att komma igång med träning.

 

Det gick bra komma igång med gåbandet. Jag är ju sån att jag inte känner efter och vill så mkt och vill vara duktig men när jag gått i 7 min och hunnit 267 m började jag få ischias så då avslutade jag.  Då fick jag yrsel och blodtrycksfall så jag fick ligga ner och vila innan jag kunde gå ner till en soffa i entréplanet och vänta på sjukbilen

 

Medan jag låg så fick jag domningar i rygg och smärta. Så det blev värmekudde när jag kom hem. Så hur ska jag tolka detta? Klarar jag det inte eller klarar jag gåband?

 

Jag vill ju tolka det positivt så att jag gick för lång stund första gången och därför fick ont. Men hur ska man se på att köpa ett då? Synd det snart är den 15 då extrapriset går ut. Jag har ju önskat det i födelsedagspresenten men vill inte att det ska gå som med träningscykeln som jag inte fixade. Så är glaset halvfullt eller halvtomt? Jag vill att det ska vara halvfullt och att jag ska kunna gå på gåbandet och få träna på det sättet. Jag vill slippa känna mig så usel att jag inte ens klarar 200 m när andra går 10 000m på en dag.

 

 

Få se hur jag mår imorgon. Går smärtan över vid vila så är det ju okey, men utlöser jag mer kontinuerlig smärta är det inte bra

 

Fick ett lessamt besked om min syster E. Hennes märkliga smärtor tror reumatologen är psoriasisartrit. Hade inte också hon nog?  Tycker så synd om mamma också som har barn som drabbats av så mycket. Livet är inte lätt.

 

Varit attackerad av den onde idag Är så typiskt när jag ska predika. Men då blir mitt rop till Gud ännu högre och jag blir ännu mer i behov atv hans hjälp.

 

Mitt i dan hade vi p möte med verksamhetschefen. Det tog rätt lång tid för vi skulle göra en ny PGP, dvs en plan kring vad jag behöver hjälp med. Det är bra med dokumentation men ibland blir jag för trött av det, är så lång tid att vara koncentrerad på.

 

På em gick vår ytterdörr i baklås, maken stod utanför och jag inne. Jag fick skicka ut en kniv gn fönstret och då fick han upp dörren. Tur att det inte var 30 grader kallt.

 

 

Dagens tanke: Vissa dagar får jag ta det som det blir timme för timme, eller dag för dag. Det hänger på om smärtan är starkare än jag

 

 

Torsdag den 9 februari 2012

 

Märklig dag.

Min ass började må så dåligt på förmiddan så jag fick skicka henne i säng och vila. Eftersom vi insåg att jag inte skulle kunna få ngn vikarie så var det bättre hon var här så jag slapp vara ensam.

 

Men det som behövde göras blev inte gjort. Hoppas bara hon är bättre i morgon.

Imorgon ska jag träffa sjukgymnasten  på kardiologen för att prova gåbandet

Spännande. Hoppas så innerligt att det ska fungera. Extrapriset på Clas Olsson räcker bara till den 15 febr så innan dess måste jag veta om det funkar

 

Min mage är fortfarande ond. Jag får smärta i attacker. Försökte sova en stund och sen jobba med predikan. I dag är gårdagens deppighet borta. Det är ngt med behandlingen som gör en deppig mitt i. Tog idag och började göra en måendelista på mitt mående dag för dag. Både för att jag ska komma ihåg att säga till doktorn hur jag mått och för att jag ska se om det är regelbundet i tid

 

Fick ihop paketet till dottern så nu är ryggsäck med mer på väg. Det gick åt mkt silvertejp för säkra kartongen. Ber nu att Gud ska beskydda paketet.

 

Ikväll skull kören börja hade jag läst på mailen från körledaren. Kom på att det skulle passa bra att maken släppte av mig när han ändå skulle fara och handla.

Det var låst i kyrkan och mörkt. Ringde och ringde på. Konstigt att ingen kom Jag är ju alltid i tid men nu började klockan närma sig halv sju och ingen mer än jag hade kommit. Jag hade skickat iväg mannen för jag var ju säker på att snart skulle resten komma. Men tack och lov så lyssnade inte mannen utan hade tagit sig in i garaget och kom upp och släppte in mig där jag stod frysande.

Men var är alla? Jag försökte ringa flera i kören men ingen svarade.

Till slut ringer jag körledaren och undrar. Då säger han Kören börjar nästa vecka.

 

Nog är det bra att vara ute i god tid men en vecka i förväg är väl inte riktigt nödvändigt. Men att jag är trogen och en god körmedlem som pasar tiden det ska alla veta.

 

Maken påminde mig om den gången vi skulle gå en kurs på kommunen. Den gången kom vi tre veckor förtidigt. Ja säger jag bättre att var ute i för god tid än inte alls!!!!!

 

Tack gode Gud att maken inte farit. Nu fick jag följa med på affären och handla,det var ju inte vad jag tänkt eftersom jag inte har orken till det men jag hade inget val.

 

Det blev en snabbtur gn affären och bara efter vad som stod på lappen.

 

Sen intog jag sängen och sen soffan och hann se antikrundan på tv och Knut Knutssons förälskelse i en Blekingestol. Han är för härlig den mannen.

 

Sonen jobbar med matten inför provet imorgon. Nu behövs knappt min hjälp för detta område fixade han bra själv.

 

Maken är så slut. Det är så mkt på jobbet och så går han med oron för mig Oroar mig för att han inte ska orka. Han skulle behöva en rekreationsresa sån som Lindas make fick igår. De senaste årens semestrar har ju bara kretsat kring mig på sjukhus.  Det är inte lätt vara anhörig och stå bredvid. All uppmuntran kommer ju mest till mig och all frågar hur jag mår men ingen hur de mår.

 

Ofta har man som drabbad fler kanaler att få kraft ifrån plus att man själv vet precis hur man mår.

 

Dagens tanke: När själen får ro följer kroppen efter, så unna dig en stunds avkoppling varje dag, det stärker dig och ger kroppen en stunds frid.

Onsdag den 8 februari 2012

 

Ingen rolig dag , så ont i magen. Om jag visste om det hjälpte att inte äta eller äta skonkost eller om det inte har ngn betydelse. Det verkar vara som om att jag bara ska igenom det.

 

Blir så trött av att ha ont men inte kunnat sova.

 

Upptäckte just att fetttisdan kommer jag ha behandling och även dagen innan. Jag som älskar bruna bönor, fläsk och semlor. Kan tyckas som en baggis i det stora hela, men jag älskar traditioner och för mig är fettisdan en tradition och jag vill att min familj ska få ha traditioner även om jag inte är frisk. Egentligen är det inte storheten i det utan mer detta att  det är att avstå ngt igen. Vet inte om ni förstår min känsla eller bara tycker jag är löjlig. Jag kan självklart äta det ngn annan dag  men det är det där att inte kunna välja .

 

En baggis

 

Idag lyckades sonen äntligen få vinterskor. Hans fötter har vuxit sen förra årets inköp och han har inte kunnat ha sina gamla, gått i promenadskor  hela vintern. Fadern o han har varit på åtskilliga skoaffärer men inte hittat ngt till ett vettigt pris. Men idag hittade de superbra skor för 395 kronor. Tackade Gud för det.

 

Ikväll var det ett intressant program på Tv 5. En kvinna som var miljonär levde under falsk flagg en vecka och besökte olika tänkbara personer som skulle kunna få del av hennes pengar.

 

Bla var hon till en kvinna som drev återhämtningsveckor för kvinnor med bröstcancer nere i Jönköping. Kvinnan var gammal och hade fått tanken eftersom hon själv haft bröst ca för 26 år sen och saknat medsystrar att bolla med. Därför hade hon startat upp detta. Jag vet inte hur hon finansierade det men vilket bra initiativ. Tänk om sånt fanns här i norr. SÅ ofta jag saknat just detta att få ha andra i samma situation och bolla med, sörja och glädjas med.. Nu har jag ändå haft ngr vänner som gått ign liknande och det är jag så tacksam för. Men att få återhämtning med olika aktiviteter och så träffa andra skulle varit härligt.

I alla fall träffade denna Anna  henne och greps av det hon gör. När Anna sen avslöjade sin identitet fick hon 70 000kr till det arbetet och sen 10 000 för att göra ngt för sig själv. Så underbart, Hon var värd detta och tänk så många fler kvinnor som kan få glädje av återhämtningsveckor tack vare dessa pengar.

 

Sen besökte hon, min vän Lindas man, (Linda som dog som i mars). Det var tungt se bilderna på Linda igen. Hon var en så duktig fotograf och hon gav så mkt i sin kamp mot cancern och för barnen. Tydligen har hennes man bloggat om tiden efter Lindas död och Anna hade läst det och ville se hur det gick för dem. Lars fick 20 000 kr att göra ngt för sig själv.

 

Min kurator ringde idag för jag har fått ge återbud varenda gång jag skulle till henne för att  jag varit för dålig eller fått byta behandling etc. Nu lyckades vi lägga en tid samtidigt som jag ska på onk nästa gång. I väntan mellan provtagningen och doktorns tid.

 

Idag hittade jag en glädje på fb. Jag hade vunnit kedjor i en utlottning . Vilken tur att jag tog mig tid att läsa igen allt på fb o såg mitt namn för jag skulle meddela adressen.

 

Dagens tanke: Bakom varje ansikte du möter bor en människa

 

 

Tisdag den 7 februari 2012

 

I natt blev jag väckt av mobilen. Riktigt otäckt när telefonen ringer halv fyra. Tänkte att nu har det hänt något allvarligt. I andra ändan var en gammal okänd röst. Prata högre sa hon gång på gång, jag hör inte. Jag försökte få henne att förstå att hon ringt fel, Du måste komma det är klet på väggarna, golvet och taket. Du måste ta bort det.

Jag försökte verkligen prata med henne men det gick inte, hon lyssnade inte. Tyckte så synd om henne. Till slut fick jag henne att lägga på för jag ville inte lägga på i örat på henne. Hon var antingen förvirrad eller psyk sjuk. Vad gör man mitt i natten en sån gång?

 

 

 

Höll aldrig på att kunna somna om. Var som en urvriden disktrasa i morse. Så trött och yr.

Min kropp får bara mer och mer biverkningar. Just nu går det knappt borsta tänderna för jag har knappt inget skinn i munnen.. Värmekudden är min vän. Ena stunden ligger den på den onda magen, andra stunden ligger den på nackens onda muskler som är superspända

 

Åter var det 20 grader kallt så vi passade på och frostade av en frys. Skönt få slänga sånt som blivit för gammalt . Känns så bra att ha en hushållskompost så det blir jord av det igen och kommer till nytta.

 

Med posten kom ett riktigt brev. Ett handskrivet brev från vännen M och hon hade skickat lite frö som uppmuntran. Det är så sällan det kommer brev nu för tiden som inte är räkningar. Blev så glad.Fröna ger mig sån vårlängtan och hopp om sommar trots all snö

 

 

 

På eftermiddan kom vännen S. Hon hade med sig semlor, lakrits och eritriansk peppar. Så mkt gott. Lakritsen var lördagsgodis så få se om jag kan hålla mig. Vi fick en trevlig prat och kaffestund och några änglasmycken följde med henne när hon gick.

 

I kväll kom grannen som har Swooch hos sig. Vi fick en också en trevlig pratstund och hon berättade om en kvinna som blivit helad från en tumör. Så fantastiskt.

Jag vet och jag tror på under, det gäller att leva i förvissningen att under sker hela tiden, ibland stora, synliga och ibland många små som också är under. Att kunna vila i förvissningen att Gud är med , kanske Han är allra närmast när jag tycker han är längst bort. Han har gett löftet att aldrig överge, aldrig lämna och det måste innebära att han är där också i mörkret och frågorna

 

Det här blev en bra dag. Är lättare glömma smärtorna när man har sällskap

 

Dagens tanke: "Det finns två sätt att sprida ljus;
att vara ljuset eller spegeln som reflekterar det."