ruach

Ruach är hebreiska och betyder både ande och vind och det är vårt varumärke på våra smycken. Vinden blåser vart den vill och du hör dess sus. Vi vill att våra smycken ska vara som en livgivande vind och jag ber för dem när jag gör dem och hoppas att det ska följa välsignelser med när man bär dem. Numera handlar min blogg mest om hur det är att leva med och överleva bröstcancer, lungcancer och hjärncancer.

Avsked till mitt hår

Allmänt Permalink5
Tisdag den 29 sept

 

Nu har jag tagit avsked av mitt bröst i sommar och nu kommer nästa avsked. Ett avsked som gör ont på ett för mig mer påtagligt sätt, ett avsked som syns. Jag kommer aldrig mer se ut som jag gör nu.

Jag har verkligen älskat mitt hår med sitt självfall och att det varit så lättskött. Jag har bara en gång  i mitt liv haft det kort och det var en gång för mkt.

Mitt enda problem har varit att det växt så sakta och att allt liggande har gjort det nött. Men i övrigt har jag varit nöjd.

Ofta har jag fått beröm för mitt hår och det kommer jag nog aldrig få mer, inte på det sättet, Kanske oj vad fint det blev när det växte ut, men det är ej samma sak

 

Jag vill ej se ett kalt huvud i spegeln, se något som är så avskalat av min personlighet, det som jag förknippar så intimt med mig. Vem är främlingen som ska titta ut på mig från spegeln? Vad ska nu lysa fram?

 

På ett sätt är det onödigt att  oroa sig, men jag vill vara beredd och ändå är man aldrig beredd. Jag trodde inte jag skulle stå och gråta på toan när första hårtofsen lossnade men det gjorde jag.

Att bli avklädd är inte roligt. Det är som att stå naken i blåsten och inte ha något att skyla sig med. En peruk kan aldrig ersätta mitt eget. På ngt sätt kommer det vara ett annat jag som möter min blick i spegeln. Någon okänd stjärna som jag ska smälta ihop med och bli ett med.

 

Så kära hår som snart inte finns mer. Tack för att du tjänat mig och glatt mig, tack för din mjuka kvalitet, din självlockar och din villighet att formas som jag velat.

Tack för att jag har  kunnat se på dig med gillande och njutit av att kamma dig.

När jag står med händerna fulla av dig utan ett enda grått hårstrå så är jag bara tacksam.

Nu ser jag att ni kvarvarande strån är döda, det känns ej när ni lossnar. Något som var starkare än er har dödat er och tagit bort livet. Men en dag ska ni komma igen på ett nytt sätt kanske i ny kvalitet, ny färg och ny struktur.

 

Till dess vi ses så ska jag försöka stå ut med peruken men varje dag kommer jag längta efter er mina strån

 

 

 

#1 - - FraudFeeler:

Anar hur det känns, kan bara säga att för oss runt omkring är du så oändligt mycket viktigare än ditt hår! Personligheten sitter inte i håret och något kommer tillbaka, kanske i en annan form men fortfarande ditt.

#2 - - Anonym:

Känner så med dig och försöker förstå men Kristina du kanske får ännu bättre hår, som växer fortare och blir riktigt långt och glansigt...

Hur som helst så håller jag med föregående talare att DU är viktigast och så mycket mer än håret!

Har skickat SMS till ditt gamla mobilnr. Kramar Maud

#3 - - Martha:

hej hej! fick tips om din blogg av mamma. Vad fint du skriver och vad modig du är som vågar skriva så personligt. Jag har naturligtvis inte läst allt men kommer att titta in då och då för att se vad som händer. det blir en riktigt spännande livshistoria.

#4 - - Pia:

Åh, så jobbigt.. Man kan ju tycka att "men, håret växer ju ut igen".. men precis som du skrev, mycket av personligheten sitter ju i håret oxå.. Känner med dig massor!!

Dock är det viktigaste att du blir frisk!!!

Hoppas verkligen ni kommer iväg till Stockholm!!

Sv: härligt att läsa att någon annan oxå läst Polly-Anna!!! :o) Tror att jag ska försöka hitta den boken och läsa den på nytt!

#5 - - Anna:

Hejsan

Vad trist med ditt hår. Jag tillhör den kategori av människor som inte tycker att håret är så viktigt. Just nu är mitt fullt i dreads som jag måste raka av den dagen jag vill ha bort dom. Jag färgade, klippte hit och dit, har haft rakat på en sida, snagg på båda och långt i mitten osv. Men nog skulle jag sakna det om det försvann!!



Men jag har en syster som hade ett långt tjockt hår, hennes hår vara absolut hennes viktigaste kroppsdel, för henne var det en kroppsdel. Hon avgudade sitt hår. En dag så hittade hon en fläck på bakhuvudet, stor sm en fem krona och på några månader så hade hon tappat nästan allt. Hon har samma sjukdom som Håkan Sjögren, plötsligt håravfall heter det väl på svenska.



Det är nu över 15 år sedan hon tappade första gången. Nu hinner hon få en reltaivt kort frilla mellan varven men så börjar hon tappa igen helt plötsligt. Hon har ju inget kroppshår jeller, inga ögonbryn, ögonfransar och så.



Jag vet ju hur hon lider fast hon numer vant sig. Så jag kan förstå hur du känner inför ditt hår.



Kramar till dig



Till top