ruach

Ruach är hebreiska och betyder både ande och vind och det är vårt varumärke på våra smycken. Vinden blåser vart den vill och du hör dess sus. Vi vill att våra smycken ska vara som en livgivande vind och jag ber för dem när jag gör dem och hoppas att det ska följa välsignelser med när man bär dem. Numera handlar min blogg mest om hur det är att leva med och överleva bröstcancer, lungcancer och hjärncancer.

Sången i mitt hjärta

Allmänt Permalink1

Söndag den 28 februari 2010

 

Kl 9.45 skulle jag bli hämtad av grannarna ner till kyrkan. När jag tittade ut undrade jag, hur ska jag ta mig till vägen? Kryckor,mina liggdynor, kuddar och noter och snö, snö, snö. Dessutom hade plogen för ovanlighetens skull plogat vår gata som brukar sparas till sist ,för de säger på kommun att vi bor utanför stan. Nu var det en jättehög plogvall som jag skulle passera på min väg till bilen  med allt mitt pick och pack. Det såg nog rätt roligt ut när jag försökte balansera på kryckorna och få med mig allt.

 

Vi kom till kyrkan,ja inte vår brandskadade kyrka för den är ej i ordning att tas i bruk förrän om en månad, utan till församlingsgården som vi fått låna,  och till vår övning. Där skulle vi hinna dra igen allt innan folket kom.

Jag inser att jag varken är van eller har ork att stå så länge som en sån övning varar. När det började svartna var det bara dynorna och planläge  som gällde.

 

Men det var jätte kul sjunga på vår årshögtid och mkt folk var det också. Vår nya styrelse hälsades välkommen och jag hade fått förmånen att be för dom. Jag verkligen älskar att få medverka i kyrkan och jag mår genast så mkt bättre när jag får göra ngt där. Det är som jag finge en stor portion extra kraft och en massa glädje som bär mig långt efteråt också.

 

Vår pastor T hade en härlig predikan om trons kamp och hur livet växlar mellan då allt går bra och då vi drabbas av prövning och om hur Gud ger styrka mitt i kampen för at vi ska orka.

 

Och så tycker jag det är i mitt liv. Det kan kännas så mörkt ibland då smärta och nya sjukdomar slår till och jag kan tycka, men nu räcker det väl, nu har jag fått nog av sjukdomstilldelning. Men så kommer Gud med tröst och ger mat för själen och så orkar jag en bit till på vägen.

 

Det var supergott kyrkfika och härlig fika gemenskap.

 

Sen var min rygg helt slut så nu värker det fast jag ligger, men det var värt det!

 

Det blev rester till middag. Var sugen på efterrätt men orkade ej göra något. Sonen som bakat muffins igår så vi skulle ha något till kvällsfikat, tyckte vi kunde få en halv muffins som efterrätt så det smakade gott med kaffet på maten.

 

Har övat divisionsuppställningar med den trötta sonen som skottat och skottat idag, men matteprovet närmar sig så det gäller at ligga i. Jag älskar matte så jag har ett oändligt tålamod.

 

I morgon är det en ny vecka och hoppas att vädret skall bli sånt att jag kan få gå en  liten sparkpromenad.

 

 

 

 

 

 

#1 - - Pia:

Skulle behöva anlita dig som mattecoach för tjejerna.. ;o)

Jag tänkte på en sak.. kan du inte lyssna på en bok istället för att läsa den?

Till top