ruach

Ruach är hebreiska och betyder både ande och vind och det är vårt varumärke på våra smycken. Vinden blåser vart den vill och du hör dess sus. Vi vill att våra smycken ska vara som en livgivande vind och jag ber för dem när jag gör dem och hoppas att det ska följa välsignelser med när man bär dem. Numera handlar min blogg mest om hur det är att leva med och överleva bröstcancer, lungcancer och hjärncancer.

Pärlstädning och förebedjare

Allmänt Permalink4

Söndagkväll den 31 januari 2010

 

Gårdagen blev en städdag i pärlornas tecken. Jag har haft fullständig oreda bland mina smyckestillverkar saker och pärlor, så när jag ngn gång drabbats av lust att skapa så har all ork gått till att leta det jag vill ha, och när jag funnit det så har orken varit slut. Så nu skulle jag städa.

Till slut var alla lediga ytor i kök och matrum belamrade med pärlor och smycken till makens förtvivlan, för det fanns ingen plats att äta på. Jag vilade och var uppe och vilade etc   En hel del kom på plats och jag insåg att nu måste jag snart få till min pärlsida så jag får en chans att sälja något.

Men jag blev ej klar och idag var all ork slut så en hel del fick jag bara skrapa ner i lådor och hoppas att orka ta nya tag längre fram. Trots allt är jag glad för det som kom i ordning och märktes upp.

 

I natt hade jag en jättejobbig natt och mådde så dåligt. Inte blev det bättre av att jag visste att jag måste må någorlunda idag eftersom jag lovat att vara förebedjare vilket jag älskar att vara.

 

Mådde någorlunda på morgonen så vi for iväg. Sonen ska ju konfirmeras i sommar så han behöver ju delta i en hel del gudstjänster.

 

Är så kul komma till kyrkan och få känna sig så välkomnad som jag gör. Det är så många människor som kommer och berättar att de ber för mig, tänder ljus och tänker på mig. Jag är så privilegierad som har en sån vänkrets och en sån församling.

 

Det var en härlig gudstjänst med bra predikan om nåd och tjänst, sonen fångade upp att det viktiga är att Gud förlåter oss när vi misslyckas om vi ber om de,t och att sen så får vi hjälpa andra.

Vi sjöng en så härlig psalm som sen ringt i mina öron hela dagen; Stor är din trofasthet

 

Stor är Din trofasthet, min Gud och Fader!

Växlingens skugga ej finnes hos Dig

Evig Din kärlek är, Ditt verk Dig vittne bär,

att Du densamme är evinnerlig

 

Stor är Din trofasthet, stor är Din trofasthet!

Ny är var morgon Din nåd emot mig

Var dag Du åt mig ger det som du nyttigt ser

Stor är Din trofasthet, Herre, mot mig.

 

Våren och sommaren, hösten och vintern,

solen och stjärnorna på himmel blå

Allt vad Du skapat har del uti lovet tar

om huru underbar Du är ändå

 

Rening från synd Du ger, frid som förbliver,

kraft för var dags behov år efter år

Framtiden, ljus och lång, möter jag nu med sång,

tills jag hos Dig en gång vid målet står

 

Text: Th. O.Chisholm, D. Hallberg. Musik: Runyan

 

 

Det var nattvard idag och bara det var en upplevelse.

Så hade vi förbön under nattvarden och idag hade vi gjort så att för att många skulle våga sig fram så bad vi en gemensam förbön för var och en och man behövde ej själv säga något när man kom fram.

Jag blev så välsignad och fylld av glädje av att få be för så många så jag hann inte ens oroa mig för att jag inte skulle orka vilket jag under veckan tänkt mänga tankar på om det skulle gå när jag bara kan stå uppe 10 minuter åt gången. Men jag blev så fylld av kraft under den stunden  att jag även orkade stå och fika sen. Jag mår alltid så bra när jag gör något i gudstjänsten

 

 

Sen var jag trött men det var värt det och jag har varit fylld av glädje hela dan och står även ut med att jag ej orkade göra färdigt pärlsorteringen.

 

 

Dottern har såna problem med dammet därnere och sina ögon och att hon håller på klia sönder ögonen så henne får ni gärna be för oxå . Hon säger att blir et ej bättre vet hon ej om hon kan vara kvar och det vore ju dötrist om hon måste ge upp för sin allergi när hon satsat allt på att kunna far dit.

 

Kvällen avslutades med ett långt härligt samtal med vännen i Östhammar.

#1 - - Ludmilla:

Man får vara glad för varje litet steg i rätt riktning och inte fokusera på det man inte klarar och orkar.

#2 - - Pia:

Du orkade ju med förvånansvärt mycket! Men gemenskapen och allas böner gör ju sitt till..



Läste just på tjejernas blogg om hennes allergi.. Hoppas det löser sig..



Kram på dig, min vän!

#3 - - Vivianne:

Jag blev berörd av din berättelse av hur du får glädje när du bad till Herren för de människor som bad om förbön på gudstjänsten.Du behövsoch blev välsignad."Vad är det som gör lyckliga människor lyckliga?Kanske att de är så upptagna med att tänka på andra,att de inte har tid att tänka på sig själva" läste jag i min almanacka.Kan det ligga något i det?

#4 - - Vivianne:

Hälsa M att jag tänker på henne och ber Herren om hjälp att ögonen slutar att klia och att hon får kraft för varje dag.Tjejerna behöv för barnen.

Herrens beskydd över dem och dig och A och A .

Till top