Telefonarm
Onsdag den 31 mars 2010
När jag vaknade idag, efter den första natten när jag fått sova bra sen behandlingen , så var ögonen som två smala springor och ögonlocken så svullna som om jag gråtit i timmar, men febern hade gått ner och jag kände mig allmänt piggare så jag skippade att ringa onkologen. Kände mig ej nog sjuk längre!!!!
Däremot har magen varit lika eländig idag! Men den kan de ju inte göra ngt åt
Fick lite energi att jobba med min predikan till den 11 april. Känns så skönt att vara igång med den för jag vet ju inte hur nästa vecka blir med tanke på ev behandling o biverkningar.
Orkade en liten sparktur runt halva kvarteret i det vackra vädret. Vad jag älskar att solen skiner och jag får 10 ggr mer kraft och livsmod då! Det droppade litet från taket men det är långt kvar till rabatterna tittar fram.
Middan idag blev enkel, tog fram alla rester från kylen o så fick var och en värma i mikron det den ville ha. Alla blev mätta och det blev mer plats i kylen.
Jag älskar ju att prata i telefon även om jag ej själv orkar ta mig för att ringa, men det är inte så ofta någon ringer mer än mamma och systrarna, men i kväll fick jag mitt lystmäte, så till slut kändes det som jag drabbas av telefonarm, orkade ej hålla i luren fast jag ligger o pratar utan fick försöka ha den på kudden för jag kunde ej vinkla armen längre. Men det var trevligt höra hur alla har det så det var inge synd om mig.
En av dem som ringde var Fritz 94, han gör mig så glad, det är som om jag pratade med Gud själv när han ringer och alltid har han ngt gott att säga. Nu ville han även tacka för min mötesledning för två veckor sen för han tyckte det hade varit som en hel predikan, och så sa han att "det är hos prövade människor som den inre människan mognar"
Hans ord var som en hälsning från Gud med tanke på min kommande predikan om Petrus. Har idag glatt mig åt att bibeln är full av berättelser om människor som de verkligen var, med fel och brister, att de ej skönmålas utan de skildras som de var och då kan vi identifiera oss med dem.
Tackar Gud för såna redskap som Fritz oxå.
Sonen börjar sitt påsklov med att sova borta med några kill kompisar för dom andra skulle resa bort under påsken så det här var enda chansen, så jag har varit alldeles ensam hemma för maken har jobbat.
Pratade med dottern som fått ett riktigt mål mat idag så hon var så mätt. Vissa dagar får de bara mat en gång/ dag och då bara ris, och det klarar hon sig ej på och ssk nu då hon bara har 80 i blodvärde, så vi ska skicka ner lite pengar så hon kan köpa sig lite extra mat. Hennes malaria var lite bättre men hon hade en förskräcklig hosta.
Maken har fortfarande inte fått sin sjukskrivning godkänd och därmed inga pengar. Man undrar ju vad försäkringskassan tror man ska leva på, för man har samma utgifter hela tiden? Nu är det fjärde läkarintyget som skrivs så få se om det duger, eljest är det bara att försöka börja jobba heltid trots att läkaren velat att han ska gå från 25 till 50 och sen till 75 innan han börjar på 100 %. Tack och lov så mår han bättre än i julas. Men cancer i familjen tär ju på alla, och är det då för mkt på jobbet också så blir man ju till slut knäckt. Man kan ej var stark alltid.
Men nu är det snart påsk och lite avkoplling från det vardagliga och framför allt möjligheten att stilla sig inför påskens budskap
Dagens tanke:
”Ingenting är omöjligt, det omöjliga tar bara litet längre tid” Helen Keller