ruach

Fredag den 25 febr 2011

When we put our cares in His hands, He puts His peace in our hearts.

Idag var jag till min onkologläkare. Jag hade maken med som stöd.Dr I tyckte det var bra och sa att sak vi ta det allvarliga på en  gång.. Det hade varit en massa läkare som varit inkopllade på mitt fall för att kolla och jämföra bilder på mitt hjärta och diskutera hjärtat kontra cancerbehandlingen. Och efter mkt samråd hade man bestämt att jag ska få fortsätta behandlingen men under stor vaksamhet.

Behandlingen för  min cancer anses så viktig. Det festliga var att just på morgonen hade maken gjort ngt han aldrig annars gör  nämligen satt på morgonnyheterna på tv och då säger man att herceptinbehndlingen, som jag gngår, har fördubblat överlednads chansen från två till fyra år. Det var som en Guds hälsning kände vi efteråt att just idag av alla dagar pratade man om det

Det kändes som en stor tung börda lyfte ifrån mig när dr I sa att jag får fortsätta och det känns som ett Guds under och jag svävar idag av tacksamhet

Knölen jag hittat var godartad så även det var ett tacksägelseämne

SÅ på måndag startat vi igen under alla försiktighetsåtgärder som vi har och hon skulle försöka att jag fick eget rum så jag får sova under tiden.

Vi var så glada sen att vi firade på onkologfiket med kaffe och en halv semla.

Sen har dagen gått i ett. Hade ett planeringsmöte för helgen med T om hur vi ska leda vår friskvårdshelg för själen.Långprat emd dottern. Är så roligt ha henne hemma och vid middagsbordet blev det långa samtal om tron.

Sen såg vi en film som jag fått i födelsedagspresent och sen har M o jag gjort lite smycken. Hon tycker att jag blivt så duktig o ville ha flera örhängen som jag gjort.

Nu är jag jättetrött och ska sova .

Dagens tanke: Han lyfte mig upp. When we put our cares in His hands, He puts His peace in our hearts.