ruach

Novemberljus

Idag borde man skriva 1/11-11

Så många ettor. Ibland kan siffror ställa till det för att inte tala om förpackningar. Eftersom min strålbehandling går mot slutet tänkte jag bjuda personalen på kaka imorgon. Hade vilat en lång stund för att orka och valt en långpannesort som inte skulle ta så mkt krafter i anspråk.

Allt började så bra. Kakan reste sig fint i ugnen och under tiden skull glasyren sjuda för att sen hällas på varmkaka. Upptäcker att vaniljsockret är slut så jag går till källarförrådet och ser en blåvit burk, oj vilken tur att vi hade vaniljsocker hemma. Blandar 6 msk  i  200 gram smält margarin och 3 dl socker Det ser så vitt och pösigt ut och ljummar det. Eftersom ajg tycker att kaksmet ska smakas så smakar jag  och tror ajg ska dö. Det växer i munnen, bränner och fräser. Vad är detta? Så har det aldrig betett sig förr

Tittar på burken. Det står inte vaniljsocker .Det står bakpulver. Jämmer och elände. Burken såg ju ut som vaniljsocker men det var konsums blåvita: Hur kan man få göra så lika burkar?

Nu är jag helt slut men ringer grannen och hör om de har vaniljsocker och de har det så ajg går över och lånar för att sen göra ny glasyr. Börjar om och hämtar sockerburken i skafferiet och tror att jag blivit förvirrad för där står vaniljsockret.  Hade jag ställt in den utan att tänka när ajg gick efter sockret? Tar fram den bara för att se att grannens burk fortfarande står på spisen. Vem spelar mig ett spratt??

Eftersom jag var ensam hemma kan man undra. Burken stod där jag alltid har den, jag hade letat tre gånger i den utdragbara lådan och den fanns inte där. Men nu fanns den

Ja det var bara att fixa ny glasyr. Men vad gör man med röran? Ja eftersom jag anser att allt går att rädda och inget ska förfaras så tar jag en del av sörjan och gör en äppelkaka, men fyller på med mer socker och smör och ägg o mjöl. Det blev en kaka och resterna har jag nu frysit in i portionsförpackningar till nya kakor.

I övrigt har dagen varit rätt jobbig . Hade så ont i ryggen i morse och var så inflammerad runt kotorna så jag trodde inte jag skulle klara av dagen. Men pronaxen tabletten och ass massage och Gud gjorde under så jag kunde vara uppe en del.

Nu är omflyttningen av alla tyger klara och det blev så bra och framförallt jag vet vad jag har.

Mitt infekterade sår har börjat lukta skunk och inte alls se bra ut så efterstrålningen knatade jag iväg till gulliga sköterskan. Hon gillade inte heller utseendet o var rädd att jag hade feber och i så fall måste en läkare se på det. Tack o lov hade jag ingen feber men hon rengjorde o la nytt förband och skickade en påminnelse till doktorn att kolla provsvar imorgon. Jag känner mig less på att allt skall krångla med min kropp.

Ja kära läsare jag hoppas ni fortfarande följer med på min resa genom livet.  Även om jag inte kommenterar era kommentarer spec ska ni veta att kommentarerna betyder jättemycket för mig.   Men det är inget krav det hoppas jag ni förstår, jag vill bara säga att jag alltid läser kommentarerna.

Nu ska jag krypa ner under täcket och hämta ny kraft för morgondagen.

Imorgon ska jag träffa min onkolog doktor och få veta vad framtiden rymmer.  Som alltid får jag lägga den i Guds hand.

Dagens tanke:  Kom till ro min själ  Herren har varit god mot mig

Novemberljus med Bengt johansson följ länken nedan

http://www.youtube.com/watch?v=Z-HZuPcvP9w