ruach

Igår bet jag ihop käkarna så mycket att jag insåg att det var dags för bettskenan. Hade den hela natten men vaknade många ggr.

På förmiddan fick vi reklamblad från Rusta om rea så ass o jag blev sugna på fara dit och se på blomsterstegen. Tyvärr var den väl dyr för att vara på rea så det blev inget köp. Kom hem med lite smågrejor ändå.

Fint väder även idag så fikat intogs ute.

Jag hade hittat ett nytt recept på surdegsbaguetter så jag tyckte det skulle vara gott till dagens soppa plus att jag hade så mycket surdeg. Tyvärr var receptet inge bra, jäste dåligt och degen var nästan flytande, men det gick äta.

Det är lite märkligt med surdeg. Den har stått i kylen en vecka utan matning. Eftersom jag har så mycket surdeg så tog vi fram en burk och lät den stå framme i värmen och då satte jäsningen igång omedelbart, burken var fylld av bubblor och den förökade sig.

Tänkte på oss människor. Vi kan känna oss instängda som min burk i kylen. Inget händer med oss. Ingen ser oss. Ingen behöver oss känns det som.

Men så plockas vi frami ljuset  och värmen och då behövs det så lite , ett ord från någon, ett hej (jag ser dig), en fråga där vi känner att vi är medräknade. Och av det lilla från en medmänniska så  börjar jag växa, ibland stillsamt ibland snabbt.

Men det lilla som kom utifrån tog tag i det som redan fanns i mig I burken fanns surdeg som stannat av, men värmen räckte för att väcka den till liv igen.

Tänk om vi skulle hjälpas åt att ”mata” människor runt om oss så de väcks till liv och börjar växa.

Jesus använder ju bilden av surdegen när han talar om  Guds rike, hur en lite del kan syra hela degen, lite tro kan väcka en hel församling. Det är inte mängden det handlar om , utan det lilla som finns kan Jesus knyta an till

Från surdeg till tomater. Många är så mogna att de spricker av de små så det blev lite tomatröra ikväll också för vinterns pizzor.

Skulle så gärna vilja åka till Skellefteå på lördag på konferensen är några seminarier som jag skulle vilja gå på. Men maken känner sig just nu alldeles för slut.. Varför var inte konferensen här istället?

Känner mig så konstig ikväll. Antingen är det tån eller har jag varit uppe för mycket men jag känner mig matt och svag och tungandad. Hoppas det är något övergående.

Imorgon är det dags för tå omläggning. Skönt då det känts sämre och mer ömt idag trots att vi polstrade extra imorse.

Jag är så less på denna krånglande tå. Jag vill hinna gå lite utomhus innan vintern kommer  och stoppar mig. Min dröm att gå runt kvarteret med rollator är ännu inte uppfylld.

Dagens tanke: Se dig omkring och värm den människa du har närmast dig