Personlighetstyp test och Du är aldrig ensam
Torsdag den 31 januari 2013
Sov en orolig hungrig sömn. Att veta att jag ska börja dagen med fasteprover är inte min grej, dels är jag aldrig så hungrig som då, dels med cortisonet i kroppen som gör mig uppspidad och gör att jag inte kan slappna av fast jag är dödstrött. Hade ju dessutom sån iscjhias så då är det inte lätt. Men några timmar blev det.
Idag var min ass tillbaka men hon är rädd hon är på väg bli sjuk, så få se hur morgondagen blir. Men jag njuter varje sekund hon är här för då funkar allt så bra och jag kunde somna en stund på em.
Läste så bra andakt imorse om glädjen. Glädje hänger inte på mig utan på Honom som bor i mig. Det är i Honom jag kan glädjas för han gläder sig över mig. Så fast jag var så slut så kände jag glädjepirr i mig.
Snabbtur till sjukhuset och provtagning inför mitt läkarbesök hos hjärtdoktorn på måndag. Sköterskan jag hade idag visade sig ha haft maken som ungdomsledare för 25 år sen. Oj vad gamla vi håller på vara. Hon tyckte han var så bra att hon fortfarande mindes vad han sagt. Kul få höra sånt.
Hemma hittade jag en test på vilken personlighets typ jag är och så här blev resultatet
”Populär och känslig, med enastående social kompetens. Utåtriktad och empatisk. Uppriktig och ärlig i sin strävan att förstå hur andra mår. Tycker i allmänhet inte om att vara ensam. Ser allt ur ett mänskligt perspektiv och ogillar objektiv analys. Mycket framgångsrik i att hantera relationsproblem och att leda debatter. Vill vara till nytta för andra och sätter troligen andras väl före sitt eget.”
Karriärer som skulle kunna passa mig:
Lärare, konsult, psykolog, socialarbetare, personalvetare, präst, affärsbiträde, säljare, HR-personal, direktör, eventkoordinator, politiker, diplomat, skribent, skådespelare, designers, hemmafru, musiker..
Några saker jag ej höll med om var att ogilla objektiv analys. Det blev svårt när man måste välja ant eller. Men jag gillar både det objektiva men även att använda känslor tillsammans Leda debatter vill jag inte och säljare och direktör är också långt bort. Men mkt stämde på hur jag känner mig.
Sen läste jag ett helt underbart inlägg av Markus Birro i Expressen
”När allting tjuter svart och sorgset, och du faktiskt tror att du är ensam i den här världen, minns då alltid att det är lögn. Du är aldrig ensam.”
”När människor önskar livet ur mig syresätter jag mitt blod med mikroskopiska änglar. När det gör ont i själen skickas de pyttesmå ambulanserna ut. De små vårdarna, inte högre än en avbruten tändsticka, blir stående längs vägen. När jag ber till dig så hinner de fram.”
Jag ser de små pyttesmå ambulanserna köra runt i mitt liv och vårdarna som hinner fram till mig när jag ber och jag tänker, det är precis så det är. Jag ser änglarna på väg att skynda sig att hjälpa mig, rädda mig från det som kunnat bli värre, och att jag bevarats från bitterhet.
Jag är så tacksam att jag inte blivit bitter i allt jag gått igenom. Det är Guds nåd att Han bevarat mig från det och att jag fått behålla glädjen och hoppet. Glädjen över livet, glädjen över min tro och över alla i min närhet.
Så något helt annat. Kul att ni gillade soffan.
I em och ikväll har jag gått igenom alla mina gamla frön och slängt en massa som var långt över grobarhetstiden. Andra sparade jag för säkerhets skull. Men tomatfröerna som jag tog i höstas var spårlöst försvunna, trist då jag vet att jag tog rätt på flera sorter.
Sen lyssnade jag på lab.rapporten i kemi som sonen skrivit och inser att en del av kemin försvunnit genom åren, någonstans är det läckage i mitt huvud så vissa samband inte är lika tydiga som förr. Men det matematiska i att räkna formler är än så länge kvar.
Nu är jag dödstrött och har ont i hals och rygg. Så det är dags att slåss med cortisonet om sömnen.
Dagens tanke: ”När jag inte orkar med livet, orkar livet med mig.
Tröst finns, precis när vi står på tröskeln eller räcket. När skymningen faller hårt och när det känns som om mina tårar aldrig ska ta slut, då tänker jag på dig.
Jag är förlåten och kärleken vann” Marcus Birro.