Hela vägen går han med mig
Försöker samla ihop mig till att skriva men är så trött att tankarna flyger iväg. Zometan gav mig mycket biverkningar. Feberfrossan har lagt sig men lederna värker, och när jag försöker gå ner på knä så känns det som att jag hade stora bölder till knän, det är som att jag inte ryms i mina ben.
Sen slog den sig även på magen så jag inte får behålla det jag äter. Tackar Gud att vi har inomhustoalett. Tänk att gå 20 ggr ut i snömodd och sätta sig på ett kallt utedass som man gjorde förr. Så jag tackar Gud istället fast jag klagar över värken i magen .
Gårdagen blev bra mitt i alltihop. Var på kyrkan och texterna handlade om hur Jesus skapar tro och botade en officers tjänare till och med på håll. Visst borde han kunna göra under även i min kropp med alla som ber? Det var en bra predikan av kh K
Vår gudstjänstledare S bad en medkännande förbön för mig och oss o det kändes verkligen att Gud var där. Sen avslutades gudstjänsten med sången Hela vägen går han med mig. Vet att min mamma sagt att hon vill ha den på sin begravning och den är verkligen fantastisk.
För det är ju så att fast jag känner det så tungt nu och att Gud är långt borta och jag har tusen frågor och även tidvis är arg på honom så vet jag under allt det där att Hela vägen går han med mig, inte bara de ljusa glada dagarna utan de mörkaste dagarna då när jag inte känner hans närvaro finns han kanske ännu närmare än jag förstår. Kanske är det så att han just då bär mig fast jag tror att jag stapplar fram i min egen kraft. Kanske är han närmast när han lyfter upp mig och ändå ger mig en glimt av framtiden.
Efter gudstjänsten kom flera o pratade med mig, bla KH K, S o systerdotter och G o S. På kyrkkaffet kom goda vännen K och fikade med mig och delade min sorg. Ho har ju också liknande erfarenheter och det skapar ett speciellt band mellan oss. Hon var så gullig o sa att jag är som en storasyster för henne och det värmde mitt hjärta.
Sen hade vi träff för Tanzaniaresan. Är så glad att jag får vara dotterns representant på dem för på det sättet får ju även jag en inblick i vad de ska få vara med om.
Sen kom M o NG förbi och vi fick en trevlig stund och fick vägen berätta för dom om livets tråkiga vägsväng.
Hade svår att somna i natt, många scener spelades upp inför mina ögon Sen vaknade jag tidigt för magen värkte.
Idag fick jag kallelse till hjärtultraljud imorgon och läkarbesök på torsdag. skönt att något händer. Men tänkte när jag fick den, att de litar verkligen på postverket, tänk om kallelsen inte kommit idag då hade jag missat morgondagen.
De borde ringa o meddela såna gånger då det är kort varsel
TA ringde idag, och vi pratade om mötet i lördags där vi båda hade så positiva upplevelser.
Sov efter maten och tur var det för eljest hade jag aldrig orkat med bönegruppen i kväll. Hade ändrat plats så vi skulle vara här med tanke på min mage.
M hade med go fika men jag vågade knappt
Dagens tanke: Just idag kommer aldrig tillbaka så gör något bra av d
