ruach

Ruach är hebreiska och betyder både ande och vind och det är vårt varumärke på våra smycken. Vinden blåser vart den vill och du hör dess sus. Vi vill att våra smycken ska vara som en livgivande vind och jag ber för dem när jag gör dem och hoppas att det ska följa välsignelser med när man bär dem. Numera handlar min blogg mest om hur det är att leva med och överleva bröstcancer, lungcancer och hjärncancer.

Överraskning i stora mått

Allmänt, Guds omsorg, biverkningar, sjukhus Permalink1

Skrivet den 17 mars men skedde en dryg vecka tidigare

Jag hoppas at ni inte lessnar på mina långa inlägg men som jag sagt tidigare så vill jag dokumentera även för min egen skull vad som hände innan allt göms i glömskans  mörker. Däremellan kommer det tankar o funderingar som hoppar upp. Ni får så gärna kommentera för då ser jag att någon läst det jag skrivit

 

Sista fredan förra veckan dvs i februri så kom då Doktor I på sitt sista besök hos mig för nu gick hon i förtida pension. Vi diskuterade nu min kommande behandling. Jag ska dels ha Herceptin och dels Tyverb. Herceptin har jag ju haft flera gånger så det nya är Tyverben. Tyvärr har den som alla andra magpåverkan som biverkan.  Jag fattade att även den gavs som infusion men det visade sig sen att den är i tablettform och ges hela tiden så jag får aldrig någon paus. Herceptinet kommer ges  var tredje vecka-

 Det känns lite jobbigt att inte veta om man kan må bättre den sista veckan Det är bara be att det ska vara så men jag måste erkänna att det finns ett gruvmoment men jag skjuter det framför mig tills det är dags.

 

Men innan jag börjar med behandlingen ska nya röntgen göras  så man vet vad man utgår ifrån. Sen behandlas man några månader o sen tittar man igen hur det går

 

Dessutom måste min mage ha läkt så det dröjer några veckor till innan det är aktuellt. Det var med sorg i hjärtat jag skildes från  I men jag är så tacksam att jag fått ha henne i så många år och att det funkat så bra o jag fått vara så trygg. Nu ber jag för den nya läkaren att vi ska få en bra kontakt

 

 Mycket av min tid nu har handlat om min oro för framtiden på assistentsidan. Jag orkar verkligen inte med vikarier när jag är så dålig och A M är ju inriktad på att söka nytt jobb och då kan det bli ett glapp innan min barnlediga A börjar . Jag försöker att lägga det i Guds händer o men det vill poppa upp ssk nattetid så jag sover bara 3-4 timmar per natt. Då väcker magen mig o sen kommer oron och för med sig sömnbristen. Har jag tur kan jag slumra några minuter med tv igång som bakgrundssurr men när det sker är det ofta dags för provtagning av natten Så nu bedriver vi bönekampanj

 

I min rädsla att förlora min assistent ännu tidigare hade jag bett att få uppehåll i droppen för att åka hem ett par timmar,  för att få se hur det var hemma o få hennes varsel att ändras. Känns urjobbigt att pressa mig till detta men jag har inget val

 

Det var tufft att orka när jag inte stått på benen mer än vid sängkanten, trots att taxin backade in så långt det gick så skulle jag gå rampen med rollator och in till hallen och sen två meter till kökssoffan.

 

Sen låg jag på kökssoffan o njöt o var så tacksam att jag levde, att jag fick återkomma hem o att livet återvänder—Tänk så nära det var att detta aldrig skull skett. Gud är god

 

Jag åt lite middag hemma o det var klart godare än sjukhusmaten även om ”svampen” i mun och hals inte ökar smaksensationen.

 

Chefen för Helsa kom förbi med några pappaer som skulle skrivas på. Då framkom det att AM skulle på intervjuer på nytt ställe. Blev så lessen, knäckte mig nästan, men hon hade inte skrivit på uppsägning än så vi fortsätter o ber- Dessutom hade H två nya heltidsjobb att erbjuda o det skulle ju vara toppen för då kan hon vara vikarie hos mig om det skulle behövas om hon vill. Det bästa är ju om hon nu tar det nya att hon jobbar kvar till A kommer

 

När vi återvände till sjukhuset tror jag att jag ser i syne för utanför mitt sjukrum vandrar min vän M från Östhammar , men hur kunde hon vara här jag hade ju nyss smsat med henne. Jag fattade inget men det var hon, hon hade rest upp för att se hur det var med mig o kunde samtidgt hälsa på andra här och hon hade inte velat säga något till maken av rädsla att han skulle försäga sig.

Vi fick en fin stund tillsammans innan hon var tvungen åka till vännen  o vila sin rygg. Hon hade med sig flera presenter. Så kul

 

På kvällen kom goda vännen M och hade med sig fika och superfin orkide Kul få ses igen

 

Så fastän M åkte idag så blev jag inte utan besök

 

Tisdag innebar en jätteöverraskning. Samtidigt som M kom så kom AS från min pärlgrupp här i stan. Då hade en massa människor i Pärlsverige samlat pengar till mig för ge mig pärlor  så jag fick dels pärlor dels mönster och så ett presentkort. Jag blev så glad så tårarna trillade och kände sån tacksamhet att just jag får vara föremål för sån omtänksamhet o kärlek. Vad har jag gjort för gott som får så mycket tillbaka?

 Vi fick det jättetrevlig o dessutom fick jag färska bullar som jag provsmakade en bit på. På eftermiddan kom fina B upp med mat till mig som hon lagat Så gulligt

 

Am kom upp och skötte om mina fötter o konstaterade att jag borde fått träffa fotvårdaren för de såg inte bra ut. Så hon peppade mig att be personalen lägga in en bevakning om detta.

Hon klippte ut etiketter till mina tomater för att sen plasta in dem

Nu satte man in kodeinsulfat för min mage och nu blev det totalstopp istället. Fick tre doser och det var för mycket

 

På kvällen kom bönegruppen  och vi hade vår stund i sjukrummet med att dela livet o be. Gud är inte beroende av lokal  han är lika nära i sjuksalen som hemma. Go fika hade de med o jag smakade en halv kopp kaffe för första ggn på veckor. Smakade lite bättre

 

Onsdag hade jag planerat några timmars hemgång men jag var så dålig så det gick inte.  Morgon ritualen var sen så jag var knappt tvättad när ronden kom. Nu planerade man hemgång på fredag då mina värden konstant förbättras och det känns ju kul.

 

Min korsett som har så dåliga spännband fick nu vandra iväg till ortopedtekniska o byta band medan jag låg i sängen och väntade, skönt få ordning på den

 

 Jag bad om kontakt med sjukgymnast o arbetsterapeut för få toa hink med mig hem plus en innerollator, det är tur jag är arbetsterapeut o har koll på vad jag behöver för det var ingen som frågade om ngt för min hemgång varken hur jag hade det eller vad jag kunde / inte kunde

 

Däremot fick jag mycket besök, dels av I P som kom med tulpaner o trevligt sällskap, sen kom CP med trädgårdstidning och trevligt samtal

Sen kom M  en stund och på kvällen kom son och make och han fick börja ta hem en del som rollator o en del kläder

Sen var jag helt slut.

 

Torsdag bad jag att få duscha o tvätta håret för nu skulle dt dröja länge innan jag fick sån lyx. SÅ ljuvligt.

Bad dem ta min kateter som jag haft kateterschema på några dagar för att jag skulle hinna se att det funkade. Tyvärr gjorde det inte det förrän på kvällen och det var inge bra för nu hade jag sån sveda o trängningar vilket gjorde sömnen  obefintlig

 

MN skulle resa hem idag så hon kom upp en stund på förmiddan o hade med en pizza, tur var det för personalen hade slarvat bort min mat igen. Träffade dietisten en stund o talade om fortsatt kost.  Jag har ju proteinbrist o har förlorat sju kg muskelmassa

 

Grannen kom förbi så det var trevligt.

Magen står fortfarande still. Går lite gaser men inte mer.

 

Sista kvällen på sjukhuset. Så tacksam för all fin vård jag fått. Men mest tacksam för livet att de förstod allvaret och satte in alla resurser . Så mitt tack går till Gud för allt det goda jag fått vara med om

 

Dagens tanke: Att få leva är inte bara att få finnas eller existera, det är att få andas in Guds kraft och andas ut min oro, det är att få vila i Guds starka händer och gå med uppståndelsekraften i sin kropp

 

#1 - - Eva :

Jag är så glad för att du mår bättre och tacksam för att du vill dela så mycket på din blogg. Det ger oss andra perspektiv i våra liv och uppmuntan om hur Gud bär i svåra stunder. Tack för att du visar så mkt förtröstan och jag ber för dig.

Till top