ruach

 

 

Idag för två månader sedan gick du hem. Min fina mamma. Älskad av alla och saknad något så oerhört mycket. Jag undrar vad du gör idag? Jag hoppas så innerligt mycket att du gör allt det där som vi alltid pratade om att du skulle kunna göra när du äntligen fick komma hem till himlen, till Jesus. Jag hoppas du pysslar om en trädgård, en finare trädgård än man bara kan tänka sig. Jag hoppas att du att du simmar, springer, hoppar och skuttar runt, att du spelar volleyboll som jag vet att du saknade att kunna. Jag hoppas du fortsätter att pärla och måla som du verkligen hade en sådan talang för! Jag hoppas du får svar på livets alla frågor av Gud och att du får träffa morfar. Men framför allt hoppas jag att du inte lider mer. Jag vet att du inte gör det.

 

Nej, för nu är det vi som lider. Vi som är kvar här, vi saknar dig och hur du fick oss att må. Du såg varje människa för vad den personen var och accepterade alla. Du älskade det unika i alla människor och du visade det också. Sedan du dog har vi övriga fått fortsätta med våra liv. Jobbigt är det, men det är bättre att fortsätta arbeta än att gräva ned sig fullständigt i sorgen. På arbetsterapeututbildningen som jag går i dina fotspår känns det ofta som att du lägger ut en stig för mig att vandra. Många människor berättar för mig vad du gjort för dem och hur du inspirerat dem att fortsätta kämpa. Om jag någonsin kan bli en hälften så bra arbetsterapeut som du var är jag nöjd.

 

Jag, min syster och pappa är så oerhört tacksamma för allt det stöd vi har fått och får. Då och då kommer det blommor, fikabröd, människor som vill bjuda oss på mat etc. och vi är så tacksamma! Vi kanske inte alltid svarar, för sorgen är hos oss varje sekund varje minut, men vet ändå att vi är så tacksamma!

 

Begravningen var fantastisk. Vi uppskattar att över 150 människor kom och deltog i vad som kändes mer som än gudstjänst än en begravning. Det kändes verkligen som att mamma var närvarande för allting gick superbra. Till minnesstunden kom det över 100 personer. Gott fika var det med bland annat smörgåstårta, och många gick fram och höll tal. Inklusive jag, pappa och syster. Alla gjorde ett suveränt jobb och vi vill tacka alla som hjälpte till och som kom dit från djupet av vårt hjärta. Tack till predikanterna, till kören, till de som gjorde iordning, till de som fixade med fikat, till de som höll i minnesstunden - ja tack allihop

 

På begravningen spelades två låtar från youtube: "We Dance" och "End of The Beginning". We dance är en fantastisk låt om hur Jesus håller oss uppe i våra liv, och liknas med att han och du dansar ihop genom livets alla skeenden. Låten handlar också om att Jesus inte ställer några krav på dig, utan att vi får komma till honom precis som vi är och han bär oss i våra liv - om vi vill ta emot honom. 

 

Ett litet stycke ur låten går såhär:

 

"When my faith gets tired
And my hope seems lost
You spin me round and round
And remind me of that song
The one You wrote for me
And we dance

And I've been told
To pick up my sword
And fight for love
Little did I know
That Love had won for me
Here in Your arms

You still my heart again
And I breathe You in
Like I've never breathed 'till now"

 

Låten finner ni här: https://www.youtube.com/watch?v=fFfw6OSbUwE

 

Den andra låten som spelades var "End of The Beginning framförd av David Phelps, en fantastiskt duktig sångare. Låten är ett känslomässigt vittnesbörd om nya testamentet och vad Jesus liv, död och uppståndelse betyder för oss människor. Passar bra såhär runt påsk. Den spelades medan bland annat jag, min syster och pappa bar kistan ut ur kyrkan till begravningsbilen utanför. Mamma ville verkligen att den låten skulle spelas. För några år sedan hörde jag den på ett nyårsläget ungdomar "Livskraft" och visade mamma den låten när jag kom hem. Sedan dess har den låten fått betyda så otroligt mycket för mamma och även i sin svåraste stund på Axlagården frågade hon efter den låten trots att hon inte längre kom ihåg namnet. Hon ville verkligen ha den på sin begravning så att den dagen inte bara skulle handla om sorgen - utan också få vara en glädjens dag på något vis. Det är svårt att förklara men vi har fått höra från många efteråt att den låten varit betydelsefull. Så den vill jag också dela med er och jag verkligen uppmuntrar er att se på den helt igenom, för slutet är väldigt starkt och betydelsefullt.

 

Här är ett smakprov på texten

"He was born of a virgin one holy night in the little town of Bethlehem.
Angels gathered 'round Him underneath the star singing praises to the great I AM.

He walked on the water, healed The lame, and made the blind to see again.
And for the first time here on earth we learned that God could be a friend.
And though He never, ever did a single thing wrong, the angry crowd chose Him.
And then He walked down the road and died on the cross and
that was the end...of the beginning."

 

Ni får hemskt gärna skriva till oss, på facebook eller på bloggen. Mammas minnessida finns kvar och likaså hennes facebooksida kommer inte tas ned.

 

/Andreas med familj