ruach

Ruach är hebreiska och betyder både ande och vind och det är vårt varumärke på våra smycken. Vinden blåser vart den vill och du hör dess sus. Vi vill att våra smycken ska vara som en livgivande vind och jag ber för dem när jag gör dem och hoppas att det ska följa välsignelser med när man bär dem. Numera handlar min blogg mest om hur det är att leva med och överleva bröstcancer, lungcancer och hjärncancer.

Utsugande möte

Allmänt, biverkningar Permalink1

Fredag den 30 augusti 2013

 

Väcktes av telefonen. Var jouren som ringde att ass var hemma med sjukt barn. Så då var vi där igen utan vikarie och väckning av mig fast de är tillsagda att ringa på makens telefon så jag inte måste vakna långt innan jag ska

Ass hade inte ringt o förvarnat dom igår o då blir det ju superstrul för mig på morgon.

 

Maken satt i telefon med begravningsbyrån hela morgonen.

 

Till sist kom verksamhetscheferna själva o hjälpte mig upp för att jag skulle hinna till vårdcentralen, hann bara stressäta. Trevlig distriktssköterska.  Tån såg bättre ut idag och det tror jag beror på förbönen igår.

 

Skall dit på måndag igen om jag inte blir sämre i helgen

 

När jag kom hem kom det en vikarie som var  drygt 20 år. Det som gör mig galen är att de inte frågar om ngnting fast jag säger att de får fråga så mycket som helst, och ska fråga så det inte blir så mycket fel, och att de slarvar, jag berättar vad jag vill ha gjort och eftersom det var städning idag så sa jag du måste plocka upp från golvet och dammsuga under möblerna. När jag kommer upp ligger det papper på golvet och annat jag tappat. Påpekar det, då säger hon jag bara skuffade det mot väggen. Vad säger man då? Vad är det för städning?

 

Och inte en enda gång kom hon och frågade hur det var med mig trots att hon fått det tillsagt av chefen och trots att jag berättade om min op och min livssituation

 

Hon skulle laga mat och jag talade om när hon måste börja för att det skulle bli klart. När hon ska gå då är ingenting klart och eftersom chefen ska hämta henne så måste hon ju få gå.

 

Det blev ju mera stjälp än hjälp för nu fick jag försöka få till det själv fast jag var så slut men jag var ju ensam så jag hade inget val

 

Fick en ansökan om en som vill ha mitt ass vikariat. Men hon är också bara drygt 20 år. Vad har vi gemensamt att prata om i sju timmar varje dag? Dessutom fanns det inget i hennes ansökan som lockade mig ens att träffa henne. 

 

Har varit så slut i kväll att jag inte orkade något. Till slut gick jag över till grannen för att få prata av mig  och tack och lov så spred sig lugnet i min själ. Jag orkar inte med att jag ska bli så uttröttad av vikarier. Det suger all min energi och lust och glädje och den lilla ork jag har och det krävs så mycket för att jag ska okra återhämta mig

 

Idag flyttar dottern till sitt nya boende. tack och lov så har hon några vänner som hjälper henne Jag ber att det ska bli bra.

 

Skulle så velat vara på konferens i morgon men det gick inte.

Min själ behöver fyllas på rejält. Tänk om de spelade in seminarierna men det gör de säkert inte.

 

Dagens tanke:  Ju tommare du är dess mer vill Han fylla

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Tån och tån och tån igen

Allmänt, andligt, biverkningar Permalink1

 Torsdag den 29 augusti 2013

 

Tå följetongen tar nog aldrig slut. Mådde ju inte bra igår o inte idag heller. Tid på förmiddan hos dsk på vårdcentralen. Det såg inte bra ut med tån, mer svullen och röd. Syns inte att ngt är bortopererat för det är så igensvullet.

När denna dsk hörde att jag äter min sjätte penicillinkur sen maj reagerade hon. Har man inte odlat ? Nej inte nu, det togs en odling i juli innan första operationen men den vet jag inget svar på o sen är det inte gjort. Hon fattade inte det Ja sa hon jag tar beslut på egen hand och odlar o sen pratar jag med doktorn.

 

Äntligen ngn som lyssnade på mig o reagerade. Hon sa att patienten ska inte behöva ha koll på hur sår ser ut utan det borde var uppföljning hos samma dsk och det är ju rätt Men när det  är nya varje gång så är det ju jag i slutändan som vet hur det såg ut  sist.

 

Ska dit imorgon igen o då fanns det bara en tid kvar o det var hos en ny!!!

 

Hon sa att får jag feber så ska jag ringa. Har ont över lungorna,  är tungandad o trött o orkeslös.

 

Så idag bara ligger jag o samlar krafter så jag kan fara på kören.

 

Min ass känner sig hängig så risken är att hon är sjuk imorgon. Jag hoppas verkligen vi ska hinna få tag i en som vill jobba här innan hon måste långtidssjukskriva sig så hon hinner skola in denna person. Det känns som att hon inte kommer jobba fram till förlossningen

 

Körupptakt. Inte många men oj så roligt det var att sjunga. Jag glömmer smärtan då.

 

Som en del i avslutningen talade vi om våra erfarenheter av nåd. Och då berättade vi olika bönesvar. Det var så härligt för då säger körens äldsta medlem som är mellan 70 o 80 år , ja jag får så då många bönesvar. Jag tänkte så underbart att ha levt så länge med Gud och vara en bedjare och kunna se att man får svar. Det var så uppmuntrande.

 

Just nu tycker jag att Gud ska svara på en massa böner i vår familj, jag tror inte det rä som sonen sa att Gud kanske lyssnar på spotify eller annan musikkanal så han inte här våra böner. Nej jag tror att lovsången i bakgrunden förstärker våra bönerop.

 

Dagens tanke: Gå i frid, gå i frid för Gud går med dig

 

 

Surdegsbaguetternas predikan

Allmänt, andligt, biverkningar Permalink4
Onsdag den 28 aug 2013

 

Igår bet jag ihop käkarna så mycket att jag insåg att det var dags för bettskenan. Hade den hela natten men vaknade många ggr.

 

På förmiddan fick vi reklamblad från Rusta om rea så ass o jag blev sugna på fara dit och se på blomsterstegen. Tyvärr var den väl dyr för att vara på rea så det blev inget köp. Kom hem med lite smågrejor ändå.

 

Fint väder även idag så fikat intogs ute.

 

Jag hade hittat ett nytt recept på surdegsbaguetter så jag tyckte det skulle vara gott till dagens soppa plus att jag hade så mycket surdeg. Tyvärr var receptet inge bra, jäste dåligt och degen var nästan flytande, men det gick äta.

 

Det är lite märkligt med surdeg. Den har stått i kylen en vecka utan matning. Eftersom jag har så mycket surdeg så tog vi fram en burk och lät den stå framme i värmen och då satte jäsningen igång omedelbart, burken var fylld av bubblor och den förökade sig.

Tänkte på oss människor. Vi kan känna oss instängda som min burk i kylen. Inget händer med oss. Ingen ser oss. Ingen behöver oss känns det som.

Men så plockas vi frami ljuset  och värmen och då behövs det så lite , ett ord från någon, ett hej (jag ser dig), en fråga där vi känner att vi är medräknade. Och av det lilla från en medmänniska så  börjar jag växa, ibland stillsamt ibland snabbt.

Men det lilla som kom utifrån tog tag i det som redan fanns i mig I burken fanns surdeg som stannat av, men värmen räckte för att väcka den till liv igen.

Tänk om vi skulle hjälpas åt att ”mata” människor runt om oss så de väcks till liv och börjar växa.

Jesus använder ju bilden av surdegen när han talar om  Guds rike, hur en lite del kan syra hela degen, lite tro kan väcka en hel församling. Det är inte mängden det handlar om , utan det lilla som finns kan Jesus knyta an till

 

Från surdeg till tomater. Många är så mogna att de spricker av de små så det blev lite tomatröra ikväll också för vinterns pizzor.

 

Skulle så gärna vilja åka till Skellefteå på lördag på konferensen är några seminarier som jag skulle vilja gå på. Men maken känner sig just nu alldeles för slut.. Varför var inte konferensen här istället?

 

Känner mig så konstig ikväll. Antingen är det tån eller har jag varit uppe för mycket men jag känner mig matt och svag och tungandad. Hoppas det är något övergående.

 

Imorgon är det dags för tå omläggning. Skönt då det känts sämre och mer ömt idag trots att vi polstrade extra imorse.

 

Jag är så less på denna krånglande tå. Jag vill hinna gå lite utomhus innan vintern kommer  och stoppar mig. Min dröm att gå runt kvarteret med rollator är ännu inte uppfylld.

 

Dagens tanke: Se dig omkring och värm den människa du har närmast dig

 

 

 

 

 

 

Till top