Tomhet och hopp
Måndag den 30 december 2013
Juletid verkar inte vara bloggtid för mig. Det är som att jag inte räcker till eller snarare att vi lockas vara upp för länge o då orkar jag inte skriva.
Nu är det tomt i huset. I lördags for sonen till Livskraftlägret och idag på morgonen for dottern till Malmö. Tänk vad det känns.
Jag ville vakna innan hon for så jag kunde packa med lite smått o gott som hon har att äta de första dagarna i Malmö och som påminner om hemmet. Så gjorde alltid mamma också med oss när vi for hemifrån. Men man kan inte skicka mycket för det är ju inte mkt som ryms i en resväska med kläder o lite julklappar.
Hon var så orolig att ngt oväder skulle ställa till det så jag har bett i en vecka för återresan o det gick bra. Hon har lyckligt kommit fram.
I lördags skulle vi skynda oss o spela sonens julklappsspel innan han for på lägret, var ”Med andra ord”, och sonen erbjöd sig vara i lag med mig mot far o syster, men jag trodde jag o han skulle vara för hårda motståndare mot de andra så jag sa att jag är med pappa så får du o M vara ett lag. Det bytet skulle jag inte ha gjort. Dottern var en överdängare, snabb som bara den, och sonen lika så jag o fadern förlorade stort. Varken maken eller jag var nog snabba o idérika. Men kul var det.
I går kväll skulle jag o dottern testa Rummi kubb för nu hade jag läst på reglerna. Det visade sig vara ett migränutlösande spel för mig. Jag klarar inte att flytta blicken snabbt o fokusera på siffror o färger. Blev yr, fick migrän o ögonproblem. Synd för jag gillar tanken i spelet. Även här var dottern en svår motståndare.
I går var jag i kyrkan och det var mer folk än på annandan men det var en snabb gudsjänst men fin. Roligt träffa lite återvändande hemma folk man ej sett på hela julen.
Vi har ju inte varit någon annanstans än hemma under hela julen, förutom till kyrkan, så för mig var det extra roligt prata med andra.
På kvällen gjorde dottern lite skoljobb, sen packade hon o jag låg på sängen och var underhållare. Oj vad jag kommer sakna våra sängprat, tänk vad nära vi kommit varannn de sista åren.
Sen kunde jag inte somna för magen värkte så vidrigt. Klockan var nog närmare halv fem innan jag somnade. Så det blev tre timmar sömn. När maken for med henne till flyget så försökta jag somna om men trodde inte det skulle gå. Vaknade kl 11 av telefonen Då var det maken som undrade om jag levde. Han hade varit med bilen på opel för fixa glödlampor man inte kan byta själv , innan besiktningen på torsdag. Han var chockad över att jag sov. Jag var så tacksam att jag fick två timmar till.
I helgen fick vi tag på julskinka för 9.90 per kilo så vi köpte mer så nu är den i ugnen. Vi hade köpt för liten julskinka före jul så den är slut så detta var ju ett fynd.
Nu är det kväll. Nacken värker, misstänker att det är sen spelandet i går .
Vi hade en trevlig kväll här hemma med I o L, mycket prat och fika. Fick så vackra tulpaner som påminner om våren och nytt liv.
Just nu känner jag mig så tom. Vet inte om det beror på saknaden av barnen, värken, oron för att inte somna eller att det varit full rulle o då blir kontrasten så stor?
Men ber om hopp och en ljusning. Jesus kommer ju med hopp till en mörk värld
Dagens tanke: Snart nytt år med hopp om förändring