ruach

Ruach är hebreiska och betyder både ande och vind och det är vårt varumärke på våra smycken. Vinden blåser vart den vill och du hör dess sus. Vi vill att våra smycken ska vara som en livgivande vind och jag ber för dem när jag gör dem och hoppas att det ska följa välsignelser med när man bär dem. Numera handlar min blogg mest om hur det är att leva med och överleva bröstcancer, lungcancer och hjärncancer.

På Rymmen

Allmänt Permalink5

Torsdag den 29 november 2012

 

Sov oroligt av hostan. Så trött att jag ser dubbelt.

Men febern går neråt även om hostan och slemmet är segare trots den äckliga hostmedicinen. De har bytt smak på Molipecten till mint och apelsin, förr var den god när den smakade lakrits

 

 Tog ngr små korta tupplurar å förmiddan

 

Idag satte vi fram adventsstakar och lite dukar, så det känns lite advent. Ute kom ett tunt snölager.

 

Bilen är i Hissjö på reparation, handbroms, bromsklossar, oljebyte mm och naturligtvis kommer man på saker som kunnat göras när man inte har bil.

 

Jag hade planer för kvällen. Jag skulle rymma. Nu var jag less vara inspärrad i mer än 10 dar mellan dessa väggar.

Jag beställde färdtjänst tidigare än jag brukar och eftersom maken inte har ngn bil skulle han inte kunna följa efter mig. Jag tror inte han skulle tycka det var ngn bra ide att jag skulle fara iväg när jag inte är frisk

 

Men håller man på bli knäpp så är rymning det enda man kan tänka på.

 

 Naturligtvis blev jag upptäckt men förklarade att skulle jag vara en trevlig fru och mamma så behövdes rymningen för min mentala hälsa.

Och då fick jag frisedel.

 

Nu var det inte så farligt med min rymning Jag skulle rymma till mitt andra hem, dvs kyrkan och ligga o lyssna på körens övning.

 

 I kyrkan var det framplockat för missionsverkstans hemslöjdsbasar och loppis i morgon. Jag passade på och köpte enris och mossa.

 

I kväll var det både adventskören , Jesu Jäntor och Kristi killar som övade, dels var för sig och dels tillsammans. Vilken mäktig klang när alla sjöng ihop. Man fick ståpäls.

Jag kunde inte låta bli att sjunga lite grand på de låga sångerna men halsen gillade det inte. Men på lördag o söndag tänker jag sjunga.

 

Men vad roligt det var att komma till nya väggar, nya människor, ny gemenskap och så dessa fantastiska sånger om Han som kommer mitt i det svåra.

Mitt i sorg och nöd så kommer han som skulle dela vårt lidande och gå in i ett ännu större lidande för vår skull.

Det är för att bereda väg för Honom som vi firar advent.

 

När jag kraxar med min hesa hals så glömmer jag min sjukdom, jag glömmer smärtorna, jag glömmer att jag inte orkar ssk mycket och i världens ögon inte gör mkt produktivt. Jag glömmer för glädje och styrkan i dessa hållbara sånger, för glädjen över att jag har en tro som burit mig genom intill denna dag.

Jag ligger där på bänken och tittar på kören när jag inte orkar stå, jag gläds när jag ser deras ansikten, jag gläds över hur bra det låter och jag gläds över att jag fick komma hemifrån en stund.

 

Så är min ”frigång” slut och jag åker hem med glädje. Där är jag efterlängtad, dels som bollplank för dotterns framtid, dels för att vara förhörare inför svenska provet imorgon.

 

Maken hade gjort mackor som stod o väntade i kylen så med mätt mage kunde jag lägga mig.

 

Dagens tanke: Små stjärnor lyser också i mörkret.

 

 

Tomt i hjärnkontoret

Allmänt Permalink7

Onsdag den 28 november 2012

 

Nätterna är så jobbiga.

Febern sjunker ett streck i taget känns det som, men bättre det än inget.

Orken är minimal. Gjort några änglar

Maten smakar ingenting, det gör bara ont när jag äter

 

Nu börjar sonen hosta och ha ont i halsen så risken är ju att det här kommer gå runt.

 

Det blir inget längre inlägg idag för jag är så trött.

 

Dagens tanke: Imorgon är en ny dag och en ny chans att göra ett nytt försök

 

 

 

Hostar av slem och damm

andligt, biverkningar Permalink3

Tisdag den 27 november 2012

 

Vaknade av hostan  men idag var febern det lägsta den varit på i,5 vecka, kanske det går åt rätt håll.

Kände mig så tacksam över allt gott jag ändå har, dels att jag inte blev inlagd igår utan fick fara hem, att det finns så mkt medicin att tillgå i Sverige, bra läkare och nära till sjukhuset, min tro , min familj, min släkt, ett hus på markplan, vänner som ber och bär, den underbara dottern hemma, en skötsam son som det går bra för i skolan, inga raketer som kan slå ner i vårt hus, jag behöver ej vakna med oro i magen för freden i vårt land

 

Visst jag mår inte bra men jag har det bra.

 

Igår skrev ngr vänner så gulligt till mig på fb ”Att vända det jobbiga till nåt positivt, borde det finnas Nobelpris för - och Du skulle vara den självklara mottagaren!!! ”  Blev så rörd.

 

Tänker att kan jag få vara ett vittne i det lilla att min tro ändå bär, så är det stort.

 

Idag fortsatte vi med bokhyllan. Det går sakta framåt Men dammet är inte bra för min hosta.

Mitt i allt så kom de  från Ume energi och skulle byta fjärrvärme mätare, den ska bytas vart tionde år men de hade strul med avläsningen så de byter redan nu då det gått nio år.

 

På em var det utvecklingssamtal för sonen på Minerva och det lät så bra  så då är man som mamma nöjd.

 

Sonen o jag hjälptes igår åt med att göra en halv sats pepparkaksdeg , jag vägde o han rörde men ngt gick fel. När A  skulle baka ut degen i kväll gick det inte, den bara sprack och var mkt mörkare än vanligt. Jag har aldrig misslyckats med den degen som jag gjort i mint 30 år. Provad arbeta in mera smör , men konstig ändå. Mamma sa jag skulle pröva med mera vatten o låta den stå över natten. Men jag misstänker att det kommer hamna i soppåsen om inte ett under sker i natt. Så trist. A skulle göra en paus i pluggandet så vi skulle ha pepparkakor till första advent och jag kunde finnas med som översynsman innan behandlingen.

 

Jag har förhört sonén på svenska inför fredans prov och känner igen det han läser från dotterns gymnasiestudier.

 

I morgon har jag MR på hjärtat men har just insett att med min hosta kommer det knappast gå så jag måste ringa imorgon.

 

Vet ej var dagen tog vägen men nu är det natt  och febern har stigit

 

Dagens tanke: Ju mer man tänker, ju mer inser man att det inte finns något enkelt svar.

Källa: Nalle Puh

 

 

Till top