ruach

Ruach är hebreiska och betyder både ande och vind och det är vårt varumärke på våra smycken. Vinden blåser vart den vill och du hör dess sus. Vi vill att våra smycken ska vara som en livgivande vind och jag ber för dem när jag gör dem och hoppas att det ska följa välsignelser med när man bär dem. Numera handlar min blogg mest om hur det är att leva med och överleva bröstcancer, lungcancer och hjärncancer.

Änglarna var i tjänst idag

Allmänt Permalink3

Tisdag den 31 januari 2012

 

Urusel natt pgr av cortisonet. Sov knappt ngt, det bara kröp i mig. Att dessutom vara fastande gjorde inte saken bättre. För ibland kan ngt ätbart bryta den onda cirkeln men nu gick det inte. Använde natten till förböner för nära och kära.

Ber att de kan vila i Gud och ta blott en dag ett ögonblick i sänder, att se att vägen kan vara tung ibland men genom allt hjälper ändå Gud när man ser tillbaka

 

Superstress på morgonen taxin var för tidig men då kunde sonen åka med. Jag fick med mig allt utom en porslinskaffekopp. Tycker kaffe smakar så mkt bättre i porslin än pappersmugg, men  nöden har ingen lag. Illröd och svullen i ansiktet inträdde jag på onkologen Jag hinner glömma mellan gångerna hur vacker jag blir.

 

Fastande åkte jag till sjukhuset, där var det strul med annat så jag fick vänta ett bra tag men då kommer supergulliga K och är min sköterska, det var riktigt bönesvar, hon är en ängel, dessutom känner hon mig och vet att jag härdar lite för länge.

 

Mitt blod vill bara rinna när jag djupandas vid provtagningen, hon förklarade att min venport ligger så att slangen sugs mot kärlväggen och när jag djupandas så rör sig den inåt och då rinner blodet. Så jag andades o andades för sex prover. Sen fick jag äta medhavd frukost

 

Sen var det solicorteff(cortison), panodil,tavegyl och hjärtmedicin och koksalt en halvtimme innan herceptinet. Jag somnade och sov så gott när telefonen ringde. Vem ringer o väcker mig? Alla anhöriga var varnade

 

Ja då var det Swooch som ska åtgärda alla stammar och avlopp i vår huslänga. De skulle egentligen komma i mars och vill komma nästa vecka. Det var en trevlig person o jag sa att jag låg inne  för ca behandling så jag måste tänka.  Det var okey och han skulle ringa i slutet av veckan.

 

Tack och lov somnade jag igen. K kollade mig gång på gång. När jag vaknade till på em fikade jag och såg ett jätte intressant program om den svenska skolan och hur vi backat från tredje plats till 17 : e plats. Mattematik var det absolut sämsta ämnet. Han testade ett tal från nationella provet i matte årsk 5 på en massa gymnasielever,  på folk i allmänhet och på barn i Shagnhai. Shanghai har världens bästa skolor.

800/100 ingen kunde det utan miniräknare i Sverige.  I Shanghai skrattade ungarna det var för superlätt.

 

Då slog klådan till, kliade inne i benen på armarna, ont i magen, huvudvärk. Jag härdade en halvtimme sen ringde jag på klockan. Då larmade den och jag tänkte, vad gjorde jag nu? .

När flera i personalen kom in, riktiga änglar, berättade de att de satt det medvetet så för att de vet att jag inte ringer annat om jag är rejält dålig och de ville reagera på direkten

 

Blodtryckskoll, mera solicorteff, det hade K kolat med min onk.läkare redan innan att de skulle ge mig innan hemgång eftersom jag blev så pass dålig förra gången. Men nu fick ajg det på en gång. Droppet stängdes av. Fick mera panodil. Sen kom läkaren. De bestämde att jag inte skulle få mera Herceptin denna gång och att inför nästa omgång ska jag ha ännu mera premedicin. Jag skulle få mera koksalt och så ringde K o beställde bårbil.

 

Glad att jag skulle få åka hem lovade jag att ringa om ngt hände hemma. När båren kommer är det fel bår och fel madrass. Jag fattar inte att de inte kan läsa innan till vad som står i mina papper på reseservice o taxi.

 

Tänkte att jag måste ta den fast jag blir så mkt sämre i ryggen av den, men då sa K aldrig i livet, de får byta bår och du får åka upp på avdelningen. De är ändå förvarnade att du kanske skulle dit.

 

Så då följde hon mig upp och där jobbade fler änglar som jag träffat förr. Jag fick en säng, jag fick middag och till och med färska grönsaker för att de kom ihåg att jag ville ha det

 

Och det sista de sa innan jag åkte var: Nu ringer du om du blir sämre. Tänk så skönt att få höra denna omsorg

 

Så trots att jag inte mådde bra så blev denna dag bra tack vare underbara människor med hjärtat på rätta stället.

 

Så glad komma hem och möttas av kramar av familjens manlig medlemmar.

 

Cortisonet hjälpte så just nu kliar det inte lika mkt. Pratat med mamma och goa B ringde för  höra hur det var.

 

Är trött så jag hoppas jag ska få sova trots allt kortison.

 

Dagens tanke: Allt vi kan göra är att göra det bästa av var dag.

Curling

Allmänt Permalink2

Måndag den 30 januari 2012

 

Varför är måndag morgnar så trötta och varför är behandlingsmorgnar extra trötta? Jag vet inte om morgnar rent språkligt kan vara trötta men det är så det känns. Som om de vore personer som sprider en tung dimma över en.

 

Stegen är tunga och det beror inte på att jag lägger mig försent söndag kväll men delvis på att  jag har svårt att somna , men det är mer än så.

 

Så imorse var det trögt och ändå hade jag lyckats få lägga behandlingen till kl 10  och inte kl 8.

 

Jag hade curlat mig själv kvällen innan med att förbereda allt jag behöver ha med mig till en hel dag på sjukhuset, termos, bröd att göra mackor av, gamla tidningar så jag har  ngt att bläddra i, nyladdade telefoner . Men mackorna och kaffet var tvungna att göras på morgonen så de kändes fräscha inför en hel dag utan kylskåp. Men jag gillar att ha planerat  i förväg så långt det går.

 

När jag kom till onkologen hade det blivit fel på min beställning, så jag skulle få vänta 45 minuter tills cellgiftet kom. Under tiden fick jag koksaltdropp. Sen fick jag cortison och Odensatron intravenöst och sen somnade jag till efter 10 i hörlurarna.  Vaknade till när droppet kopplades. Men sov till ca 12.30 , sen fikade jag mitt medhavda fika för att inte må så illa.

Slötittade på tv och då får jag ett överraskningsbesök. Då kom I. Vi hade konstaterat på kyrkan igår att vi inte hunnit träffas på så länge, det var så kul få prata bort tiden. Sen kom M som var på besök på onk och henne hade jag ej träffat på många år så det var roligt även platsen och orsaken inte är rolig.  I var kvar till jag var klar. Behandlingen avslutas med en halvliter dropp.

 

Skönt få komma hem.Med posten hade det kommit kort, dumlekola och pennor Så roligt få en sån uppmuntran.

Trött men kunde äta lite till middan.

 

Sen har bönegruppen varit här. Eftersom jag inte kunde fara på sammanträde på kyrkan, alldeles för yr och illamående, så passade det att de kom hit och pratade bort mitt illamående och vi fick be tillsammans.

 

Så skype ringde dottern och det var så roligt få prata. Men nu mår jag så illa så jag ska försöka se om jag kan somna. Ska ta fasteprover imorgon innan behandlingen så jag får inget äta nu.

 

Nu ska jag curla lite inför morgondagen om hjärnan orkar gå igång

 

Dagens tanke: Vänner är en skattefri förmögenhet

Var har jag mitt hopp?

Allmänt Permalink4

 

Söndag den  29 jan -12

 

Kände mig ovanligt pigg när jag vaknade . Fick vakna tidigare än vanligt eftersom maken skulle medverka i Holmsund redan kl 10 , och  han var tvungen hinna hjälp mig upp. Men i gengäld hann jag chatta med dottern som just skulle sova. Hennes outreach blir till Japan och Thailand där de ska jobba med kvinnor och barn.

 

Så jag var i god tid i kyrkan och det var skönt eftersom jag skulle vara nattvardsutdelare.

 

Det var en fin gudstjänst som handlade om Jesus som vårt enda hopp, om hur mycket det kan storma i våra liv av alla slags stormar, men vi behöver inte vara rädda för Jesus har kontroll.

 

 

Tycker vår altartavla i kyrkan är så fantastisk, när jag den trassliga människan är innesluten i Jesus då har jag hoppet boende i mig och Han är allt för mig, han omger mig på alla sidor och håller mig i sin hand. Jag kan vara hur bedrövlig som helst, ha gjort vad som helst men ändå ryms jag i det  Jesus gjort för mig. Och då växer hoppet

 

När jag skulle dela ut brödet i mässan så insåg jag att mina små ynkliga fingertoppar i kompressionshandskarna knappt kunde få tag i brödet, var första ggn jag skulle dela ut  sen jag  fått dem även på h hand. Vad gör jag? Jo jag sliter av mig handsken och gömmer den i den stora blomkrukan til vänster  om altaret och sen gick det superbra.

Jag blir så berörd när jag får säga "för dig utgiven" och känna mig som Jesu representant här på jorden.

 

När jag sen gick och skulle hämta handsken efter gudstjänstens slut undrade några om jag tänkte plantera om blommorna för de hade ej sett mitt avdragande tidigare.

 

Under fikat hade Gudstjänstutskottet sammanträde om vår gudstjänst om två veckor och checkade av programmet. Så nu gäller det att Gud ger mig ord att dela med församlingen.

 

Vilade hela eftermiddagen för jag blir trots allt tröttare av att vara iväg men det är värt det i slutändan.

Jag vill bli taggad inför morgondagarnas behandlingar med cellgift  och veckorna framöver med taskigt mående.

Om man är fylld av Guds kraft och närvaro går det lättare att stå ut. Tack att ni är många som ber och tänker på mig.

 

Kvällen avslutades med supersmarriga semlor och kaffe. Måste passa på innan illamåendet startar igen.

 

Dagens tanke: Inget längre kan skilja
Oss från livet i dig
låt hoppets ljus
lysa starkt för oss
tills vi ser din dag

 

 

Till top